(1)

Avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Vanuatu om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (1) (avtalet) undertecknades den 28 maj 2015 och ingicks den 12 februari 2016 genom rådets beslut (EU) 2016/272 (2). Avtalet gör det lättare för medborgare i Vanuatu att resa till unionen och för unionsmedborgare att resa till Vanuatu.

(2)

Avtalet grundar sig på de avtalsslutande parternas gemensamma önskan om att uppmuntra kontakter mellan människor, främja turism och stärka affärskontakterna mellan unionen och Vanuatu.

(3)

Enligt artikel 8.4 i avtalet får var och en av de avtalsslutande parterna avbryta tillämpningen av hela eller delar av avtalet, särskilt av skäl som rör den allmänna ordningen och skyddet av nationell säkerhet. Beslutet om att avbryta tillämpningen ska anmälas till den andra avtalsslutande parten senast två månader innan det träder i kraft. Om skälen för att avbryta tillämpningen inte längre föreligger ska den avtalsslutande part som har avbrutit tillämpningen av avtalet omedelbart underrätta den andra avtalsslutande parten och åter börja tillämpa avtalet.

(4)

Vanuatu har system för medborgarskap för investerare genom vilka medborgare från andra länder utan tidigare anknytning till Vanuatu har beviljats medborgarskap i Vanuatu och där den absoluta merparten av ansökningar bifalls. Enligt den information som Vanuatus passmyndighet lämnade den 14 juni 2021 hade landet fram till mars 2021 utfärdat fler än 10 500 pass inom sådana system och andelen ansökningar som fick avslag var extremt låg. Detta skapar tvivel kring tillförlitligheten hos de säkerhets- och bakgrundskontroller som utförs av Vanuatus myndigheter.

(5)

I diskussioner i oktober 2017, november 2019, juni 2020 och mars 2021 uttryckte kommissionen allvarlig oro och varnade Vanuatus regering för att viseringskravet kunde komma att återinföras. De förklaringar som lämnades av Vanuatu var inte tillräckliga för att dämpa denna oro.

(6)

Beviljandet av medborgarskap till sökande som är registrerade i Interpols databaser strider mot de försäkringar som Vanuatus myndigheter tidigare lämnat om säkerhetskontroller och ger upphov till ytterligare oro kring tillförlitligheten hos de förfaranden för säkerhetskontroller som finns i dessa system.

(7)

Bland de sökande som har beviljats medborgarskap i Vanuatu finns medborgare från flera länder vars medborgare måste inneha visering när de passerar unionens yttre gränser. Kommissionen har vidare uttryckt oro över att det saknas krav på fysisk närvaro eller bosättning, över systemens korta handläggningsperioder och över bristen på systematiskt informationsutbyte med de sökandes ursprungsländer eller länder där de tidigare haft sin stadigvarande bosättning. Kommissionen har dragit slutsatsen att granskningen av ansökningar i Vanuatus system för medborgarskap för investerare inte garanterar en hög säkerhetsnivå.

(8)

Den avbrutna tillämpningen av avtalet bör endast gälla vanliga pass som utfärdats från och med den 25 maj 2015, då antalet godkända sökande inom Vanuatus system för medborgarskap för investerare började öka avsevärt.

(9)

Tillämpningen av avtalet med avseende på medborgare i Vanuatu som innehar ett vanligt pass utfärdat av Vanuatu från och med den 25 maj 2015 bör därför avbrytas.

(10)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (3). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.