30.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 170/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 555/2008

av den 27 juni 2008

om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (1), särskilt artiklarna 22, 84, 89, 97, 107, 117, 121 b och 121 c, och

av följande skäl:

(1)	Genom förordning (EG) nr 479/2008 ändrades den tidigare ordningen för vinsektorn som fastställdes i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (2) och den förordningen upphävdes från och med den 1 augusti 2008.

(2)

De befintliga tillämpningsföreskrifterna för vinsektorn finns i flera förordningar som har ändrats ofta. Dessa tillämpningsföreskrifter, som gäller marknadsmekanismer, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn, måste ses över till följd av de ändringar av vinordningen som görs genom förordning (EG) nr 479/2008, och mot bakgrund av gjorda erfarenheter. Tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 bör antas.

(3)

Följande av kommissionens förordningar bör därför upphävas och ersättas med en ny förordning: — (EG) nr 1227/2000 av den 31 maj 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet (3). — (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (4). — (EG) nr 2729/2000 av den 14 december 2000 om tillämpningsföreskrifter för kontroller inom vinsektorn (5). — (EG) nr 883/2001 av den 24 april 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller handeln med produkter inom vinsektorn med tredje land (6).

(4)	Avdelning II i förordning (EG) nr 479/2008 innehåller bestämmelser om ett nytt stödprogram som ska beslutas på medlemsstatsnivå för att finansiera särskilda stödåtgärder som främjar vinsektorn. Det är lämpligt att fylla ut denna ram med tillämpningsföreskrifter.

(5)

Det behövs ett förfarande för det första inlämnandet av stödprogrammet. Det behövs också ett förfarande för en årlig ändring av stödprogrammen inför nästkommande år så att de kan anpassas till eventuella nya förhållanden som inte kunde förutses när programmen först lades fram. Alla sådana förändringar bör begränsas och villkoras för att se till att de godkända stödprogrammens övergripande mål behålls.

(6)

Enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 479/2008 kan medlemsstaterna välja att utforma stödåtgärderna på den geografiska nivå som de anser vara mest lämplig. Eftersom medlemsstaterna ansvarar för godkännandet av planerna bör de i sådana fall fastställa föreskrifter för inlämning och godkännande av planer och för vad planerna minst bör innehålla.

(7)	I artikel 10 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för säljfrämjande åtgärder på marknader i tredjeland. Det behövs närmare föreskrifter om inrättandet av denna nya åtgärd.

(8)	För att förebygga risken för snedvridning av konkurrensen behövs det föreskrifter om hur ursprunget för de produkter som omfattas av informations- och saluföringskampanjer ska anges.

(9)	Med hänsyn till rättssäkerheten måste de budskap som förmedlas under en saluföringskampanj vara förenliga med lagstiftningen i de tredjeländer som kampanjen riktar sig till.

(10)	Kriterier för medlemsstaternas urval och granskning av ansökningar bör fastställas för att se till att gemenskapsreglerna följs och att de åtgärder som får stöd för att genomföras är effektiva.

(11)

För att försäkra sig om att gemenskapens åtgärder får effekt måste medlemsstaterna se till att de godkända marknadsföringskampanjerna överensstämmer med och kompletterar de nationella och regionala marknadsföringskampanjerna. För att skapa synergieffekter får medlemsstaterna upprätta gemensamma marknadsföringskampanjer och det bör fastställas bestämmelser som medger samarbete mellan de berörda medlemsstaterna. Företräde bör ges åt mikroföretag och åt små och medelstora företag som är i större behov av gemenskapsstöd än de större företagen.

(12)

För att undvika dubblering av det stöd som kan ges för säljfrämjande åtgärder enligt rådets förordning (EG) nr 3/2008 av den 17 december 2007 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland (7) eller rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (8), bör det fastställas bestämmelser som utesluter detta.

(13)

I artikel 11 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för omstrukturering och omställning av vinodlingar. Särskilt föreskrivs i artikel 11.3 andra stycket i den förordningen att stöd till omstrukturering och omställning av vinodlingar inte lämnas för normal förnyelse av uttjänta vinodlingar.

(14)	Dessutom får medlemsstaterna fastställa föreskrifter om minimistorleken på de skiften som berörs för att kunna se till att systemet verkligen påverkar produktionskapaciteten.

(15)

Vid tillämpningen av artikel 11 i förordning (EG) nr 479/2008 har medlemsstaterna ett stort utrymme att själva i detalj besluta om stödets räckvidd och bidragssatser, bland annat i fråga om schablonbelopp, fastställande av högsta bidragssatser för stöd per hektar och ändring av stödet på grundval av objektiva kriterier, inom de ramar som fastställs i kapitel I i avdelning II i den förordningen och de regler som antas enligt dessa. Gemensamma föreskrifter bör dock fastställas. Det bör även fastställas tidsbegränsade åtgärder för föreskrifternas genomförande och en korrekt övervakning. Föreskrifterna bör också omfatta utnyttjandet av återplanteringsrätter som uppkommer vid röjning, om detta föreskrivs i förslaget, så att högre bidragssatser kan beviljas på grund av de högre kostnader detta innebär.

(16)	För att underlätta kontroll bör utbetalning av stöd normalt ske efter det att en viss åtgärd eller en uppsättning åtgärder har genomförts. Dock kan utbetalning ske före genomförandet om en säkerhet ställs som garanti för att åtgärden eller uppsättningen av åtgärder genomförs.

(17)	Det bör fastställas närmare föreskrifter om medverkande i finansieringen av systemet för omstrukturering och omställning. Åtgärder måste vidtas för att se till att de medel som avsätts för systemet används effektivt, och i synnerhet behövs bestämmelser för förskottsutbetalningar.

(18)

I artikel 12 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för grön skörd. Med tanke på subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ansvara för de administrativa arrangemangen kring ansökningsförfaranden för grön skörd. De bör kunna besluta före vilket datum producenterna ska ha genomfört den gröna skörden så att det med beaktande av tidsfrister och skördetider finns tillräckligt med tid för de nödvändiga kontrollerna före utbetalning.

(19)

Med beaktande av de medel som anslås till systemet för grön skörd bör det föreskrivas att de arealer som berörs systematiskt ska kontrolleras på plats efter genomförandet. Det ska kontrolleras att druvorna förstörts helt. Det ska också kontrolleras att fytosanitära krav och miljökrav har respekterats. För att underlätta verifikationen bör utbetalning av premier ske efter att det kontrollerats att den gröna skörden har ägt rum.

(20)	Dessutom bör högsta stödsatser fastställas för att se till att stödet inte blir ett permanent sätt att få avkastning för produkterna i stället för att släppa ut dem på marknaden.

(21)

I artikel 13 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för inrättande av gemensamma fonder. Det bör fastställas närmare föreskrifter om denna nya åtgärd. Föreskrifterna bör i möjligaste mån medge flexibilitet och snabb tillämpning i händelse av kris och medlemsstaterna och producentorganisationerna bör därför själva kunna fatta beslut. Föreskrifterna bör dock förhindra missbruk och tillhandahålla gränser, bland annat i fråga om ekonomi. Eftersom producenterna i de nya medlemsstaterna i allmänhet är organiserade i mindre utsträckning än producenterna i de övriga medlemsstaterna bör stödtaket vara högre för de förstnämnda.

(22)

I artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för skördeförsäkring. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna nya åtgärd. Föreskrifterna bör i möjligaste mån medge flexibilitet. De måste dock förhindra missbruk och tillhandahålla gränser, bland annat i fråga om ekonomi.

(23)

I artikel 15 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en ny stödåtgärd för materiella och immateriella investeringar i företag. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna nya åtgärd som stämmer överens med motsvarande åtgärd som finns för landsbygdsutveckling. Det bör fastställas vilka typer av investeringar som kan få stöd, bland annat investeringar för utveckling av nya produkter, processer och tekniker. Dessutom bör vägledande stödberättigande kostnader fastställas.

(24)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en stödåtgärd för destillation av biprodukter. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna nya åtgärd, och i synnerhet villkor för bortskaffande av biprodukter samt syftet med och högsta stödsatser för destillation av pressrester, vin och vindruv.

(25)	I artikel 17 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en övergångsstödåtgärd för destillation av spritdrycker. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna nya åtgärd, särskilt beträffande syftet med stödet och möjligheterna att justera det.

(26)	I artikel 18 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en övergångsstödåtgärd för krisdestillation. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna åtgärd, särskilt beträffande förfarande och villkor för stödet samt de kriterier som ska beaktas vid fastställande av stödbeloppet.

(27)

I artikel 19 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs en övergångsstödåtgärd för användande av druvmust för berikning. Det bör fastställas närmare föreskrifter om inrättandet av denna åtgärd, särskilt beträffande syftet med stödet och högsta stödsatser för detta samt för att se till att särskilda kontroller görs av den produkt som används för att öka alkoholstyrkan.

(28)

För att kunna övervaka tillämpningen av avdelning II i förordning (EG) nr 479/2008 och för en korrekt förvaltning av marknaden är det nödvändigt att kommissionen har tillgång till rätt uppgifter om genomförandet av stödprogrammen. Det är därför nödvändigt att närmare fastställa vilka uppgifter som ska anges vid rapportering och utvärdering av stödprogrammen för att man ska kunna bedöma deras resultat och effekter.

(29)	De allmänna reglerna om budgetdisciplin, särskilt de som gäller ofullständiga eller felaktiga deklarationer från medlemsstaterna, bör tillämpas utöver de specifika regler som fastställs i den här förordningen.

(30)	Närmare föreskrifter om den finansiella administrationen av systemet bör styras av de tillämpningsföreskrifter som antagits för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (9).

(31)

I artikel 76.1 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs att för saft och must, för vilka tillämpningen av tullar beror på produktens importpris, ska detta pris kontrolleras antingen genom kontroll av varje parti eller med hjälp av ett schablonimportvärde. På grund av särdragen i det nuvarande systemet för import av druvsaft och must till gemenskapen, i synnerhet det faktum att importen är oregelbunden såväl beträffande volym och periodicitet som beträffande importplats och ursprung, är det omöjligt att beräkna schablonimportvärden som är representativa för att kunna fastställa det verkliga importpriset. Därför bör priset fastställas genom kontroll av varje parti.

(32)	Det importpris som ligger till grund för de importerade produkternas klassificering i Gemensamma tulltaxan bör uppgå till priset fritt ombord för de berörda produkterna, plus kostnader för försäkring och transport till platsen för införsel till gemenskapens tullområde.

(33)

Enligt artikel 82.3 i förordning (EG) nr 479/2008 bör de importerade produkter som avses i artikeln åtföljas av ett intyg och en analysrapport utfärdade av ett organ eller en myndighet som har utsetts av det tredjeland där produkten har sitt ursprung. Det bör fastställas vilka krav som analysrapporten ska uppfylla.

(34)	För att förenkla kontrollen bör det fastställas bestämmelser om att undanta produkter som importeras från tredjeland i små behållare och i begränsade kvantiteter från kravet på ett intyg och en analysrapport.

(35)	Av harmoniseringsskäl bör undantagen från krav på intyg och analysrapport för vinprodukter som importeras till gemenskapen ligga i linje med de bestämmelser i gemenskapens tullagstiftning som rör undantag och reglerna för följedokument vid transport av vinprodukter inom gemenskapen.

(36)	Användandet av datoriserade förfaranden ersätter efterhand det manuella inskrivandet av uppgifter inom olika delar av den administrativa verksamheten. Det bör därför också vara möjligt att använda datoriserade och elektroniska förfaranden när man utfärdar och använder V I 1 och V I 2.

(37)

Vissa tredjeländer som inrättat ett effektivt system för kontroll av sina vinproducenter, vilket administreras av de organ eller myndigheter som avses i artikel 82.3 i förordning (EG) nr 479/2008, har uttryckt intresse för möjligheten att låta producenterna själva utfärda intyg och analysrapporter. I syfte att underlätta handeln med sådana tredjeländer bör det, såvida länderna har ingått avtal med gemenskapen som innehåller bestämmelser om ett närmare samarbete om bedrägeribekämpning och såvida handelsförbindelserna med gemenskapen är goda, tillåtas att de dokument som har utarbetats av producenterna betraktas som dokument utfärdade av nämnda organ eller myndigheter, i likhet med vad som är fallet i fråga om vin med gemenskapsursprung. I sådana fall bör nödvändiga garantier lämnas och en effektiv kontroll över utfärdandet av dokumenten bör ske.

(38)	Det bör offentliggöras förteckningar över namn på och adress till de organ och laboratorier i tredjeland som har rätt att utfärda intyg och analysrapporter, så att de myndigheter som i gemenskapen övervakar importen av vinprodukter vid behov kan göra nödvändiga kontroller.

(39)	För att förenkla kontrollarbetet för medlemsstaternas behöriga myndigheter bör det fastställas hur intyget och analysrapporten ska utformas och, vid behov, vilka uppgifter de ska innehålla och på vilka villkor de får användas.

(40)	Intyget och, när så är tillämpligt, analysrapporten för varje parti av en importerad produkt bör kontrolleras för att förhindra bedrägeri. Det bör därför krävas att varje enskilt parti åtföljs av denna eller dessa handlingar fram till dess att partiet omfattas av gemenskapens kontrollsystem.

(41)	Med hänsyn till handelspraxis börde behöriga myndigheterna, i de fall då ett parti vin delas, ha rätt att under egen kontroll låta utfärda ett utdrag ur intyget och analysrapporten som ska åtfölja varje nytt parti som uppstått vid delningen.

(42)	Med hänsyn till behovet av ett snabbt och effektivt konsumentskydd bör tillämpningen av dessa åtgärder kunna avbrytas om det finns risk för bedrägeri eller fara för konsumenternas hälsa.

(43)	Det bör även fastställas enkla regler för vilka handlingar som ska kunna visas upp vid import från ett annat tredjeland än vinprodukternas ursprungsland, om inte produkterna har genomgått någon väsentlig bearbetning.

(44)

Exportörernas och myndigheternas arbete kan förenklas genom att det på V I 1-dokumentet anges att den alkohol som tillsatts likörvin och annat vin med tillsats av alkohol har framställts av vin istället för att det krävs ett särskilt intyg för detta. Av samma skäl bör det föreskrivas att V I 1-dokumentet kan användas för att intyga att vinet har den ursprungsbeteckning som krävs för import av vin med sänkt tull. För vissa viner krävs inget intyg eller analysrapport i det fall ett intyg om ursprungsbeteckning kan visas upp. Det bör vara tillåtet att använda V I 1-dokumentet för att intyga att nämnda likörviner har en ursprungsbeteckning utan krav på att fältet beträffande analysrapport fylls i.

(45)

Vinimport under koncessioner enligt överenskommelser med vissa tredjeländer ska åtföljas av intyg om att vinet uppfyller tillträdesvillkoren för koncessionen. Intygen ska vara utfärdade av offentliga organ eller av båda parter officiellt erkända organ som finns med i gemensamt upprättade förteckningar.

(46)

Medlemsstaterna bör till kommissionen översända förteckningar med förslag på offentliga eller officiellt erkända organ som ska kunna utfärda dessa intyg, så att kommissionen kan sammanställa och utbyta dessa förteckningar med de tredjeländer som berörs. För att underlätta organens uppgifter bör förteckningarna lämnas i lämplig form och på ett lämpligt medium.

(47)

I artiklarna 85 och 86 i förordning (EG) nr 479/2008 finns bestämmelser om hanteringen av olagliga planteringar. Det bör fastställas närmare föreskrifter om påföljder för producenter som inte följer de nya reglerna eller kravet på röjning av vinodlingar som planterats utan motsvarande planteringsrätt före den 1 september 1998 och om de meddelanden som medlemsstaterna ska skicka till kommissionen om detta. Utan att det påverkar påföljder som medlemsstaterna tidigare har bestämt bör de påföljder som tillämpas vid underlåtelse att röja olagliga planteringar vara tillräckligt höga för att förmå producenterna att fullgöra skyldigheten. Påföljden bör därför motsvara minst det dubbla beloppet av det genomsnittliga röjningsbidraget.

(48)

I artikel 87.1 i förordning (EG) nr 479/2008 föreskrivs att i de fall produkter från en olaglig vinodling kan släppas ut på marknaden för destillation ska det krävas bevis på att produkterna inte har släppts ut på marknaden. För att stärka kontrollerna bör möjligheterna att inte släppa ut produkterna på marknaden begränsas till tre typfall, nämligen destillation, grön skörd på den berörda producentens bekostnad eller familjens egen konsumtion, om en producents totala vinodlingsareal inte överstiger 0,1 hektar. Det är lämpligt att fastställa en tidsfrist för inlämning av destillationskontrakt enligt den artikeln. För att kontrollerna ska kunna organiseras effektivt bör de producenter som genomför en grön skörd informera de behöriga myndigheterna om sin avsikt att göra detta i god tid. För att underlätta kontrollerna bör medlemsstaterna ha möjlighet att föreskriva att producenterna ska vara skyldiga att i förväg anmäla vilken av de tre metoderna för att inte släppa ut produkterna på marknaden de tänker använda. Medlemsstaterna bör också ha rätt att ytterligare begränsa producenternas val av metod för detta.

(49)	För att garantera en rättvis och kontrollerbar användning av gemenskapens budget ska påföljder med ekonomiska konsekvenser föreskrivas för de fall medlemsstaterna inte uppfyller sin meddelarplikt i samband med olagliga planteringar.

(50)

Enligt artikel 91.1 i förordning (EG) nr 479/2008 får nyplanteringsrätter beviljas i samband med fastighetsreglering eller expropriation i samhällets intresse. Nyplanteringsrätterna bör inte vara fler än vad som krävs för att plantera en areal som motsvarar 105 procent av vad producenten förlorat på grund av åtgärderna, så att man inte undergräver förbudet mot plantering enligt artikel 90.1 i den förordningen.

(51)

Enligt artikel 91.1 i förordning (EG) nr 479/2008 får nyplanteringsrätter även beviljas för försöksodling och odling av moderplantor för ympmaterial. De arealer som planteras med hjälp av sådana nyplanteringsrätter får bara användas för de angivna syftena och vindruvsprodukter framställda av druvor från dessa arealer får inte släppas ut på marknaden. Befintliga försöksodlingar och odlingar av moderplantor bör få vara kvar i enlighet med befintliga regler.

(52)

Enligt artikel 91.1 i förordning (EG) nr 479/2008 får nyplanteringsrätter även beviljas för arealer vars vin eller vinprodukter enbart är avsedda att konsumeras av vinodlarens familj. Detta kan dock leda till alltför betungande administrativa bördor på grund av det stora antalet sådana fall i vissa medlemsstater. Därför bör medlemsstaterna ha rätt att tillåta sådana arealer även om de inte har tilldelats planteringsrätter. För att undvika störningar av balansen på marknaden bör dock förutsättningen vara att de berörda arealerna är små och att vinodlaren inte producerar vin i kommersiell skala. De berörda arealerna och producenterna bör kontrolleras på lämpligt sätt och om bestämmelserna inte efterlevs bör detta leda till påföljder, bland annat röjning av arealerna.

(53)	Inga återplanteringsrätter bör beviljas för arealer som röjts till följd av överträdelser av kraven enligt förordning (EG) nr 479/2008. Inga återplanteringsrätter bör heller beviljas för röjda arealer för vilka nyplanteringsrätter har beviljats för andra ändamål än kommersiell vinproduktion.

(54)

Enligt artikel 92.2 i förordning (EG) nr 479/2008 får återplanteringsrätter beviljas producenter som åtar sig att röja en areal planterad med vinstockar. Detta bör bara beviljas om den berörda producenten inte har tillräckligt med planteringsrätter för att plantera en areal som motsvarar den areal han åtar sig att röja. Beviljandet av återplanteringsrätter på grundval av ett sådant åtagande bör åtföljas av krav på att säkerhet ställs för att garantera att röjningsåtagandet genomförs. För att undvika störningar av balansen på marknaden får, under den period som den nyplanterade arealen och den areal som ska röjas båda odlas, bara den ena arealen producera vin som ska släppas ut på marknaden.

(55)

Enligt artikel 93 i förordning (EG) nr 479/2008 ska medlemsstaterna inrätta nationella eller regionala reserver av planteringsrätter för att förbättra förvaltningen av produktionskapaciteten. För att undvika störningar av marknadsbalansen bör överföringen av planteringsrätter via ett reservsystem inte kunna leda till en total ökning av produktionskapaciteten i medlemsstaterna. Ett liknande förbud mot att öka produktionskapaciteten föreskrivs redan i samband med överföring av planteringsrätter mellan företag i artikel 92.5 i den förordningen. I sådana situationer får medlemsstaterna använda sig av en nedsättningskoefficient för överföring av planteringsrätter.

(56)

Enligt artikel 93.5 i förordning (EG) nr 479/2008 behöver inte en medlemsstat tillämpa systemet med reserver om den kan bevisa att den har ett effektivt system för förvaltning av planteringsrätter i hela landet. I så fall kan en medlemsstat besluta om att systemet med reserver ska användas i delar av dess territorium och ett annat effektivt system ska användas i andra delar av territoriet. De medlemsstater som vill använda sig av möjligheten enligt den artikeln bör kunna bevisa att det har ett sådant system och visa behovet av eventuella undantag från bestämmelserna i kapitel I i avdelning V i den förordningen.

(57)

Enligt artikel 90.6 i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna besluta att behålla förbudet mot plantering av vinstockar med druvsorter för vinframställning fram till och med den 31 december 2018. Det är lämpligt att föreskriva att medlemsstater som vill använda sig av denna möjlighet ska meddela kommissionen om detta i god tid.

(58)

Enligt artikel 100 i förordning (EG) nr 479/2008 får röjningsbidrag endast beviljas för areal som brukas. För att myndigheterna ska kunna kontrollera om en areal brukas korrekt bör det föreskrivas att det utöver de obligatoriska kontrollerna på plats också krävs bevis på vinodlingens produktion. Detta bör ske genom uppvisande av skördedeklarationer för föregående år, eller om skördedeklarationer inte finns av motiverade skäl, på annat sätt som medlemsstaten föreskriver för detta ändamål och som medlemsstaten noga kontrollerat trovärdigheten för.

(59)

Enligt artikel 104.4. i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna utesluta bergsområden och branta sluttningar från systemet med röjning. Detta undantag bör omfatta terrasser som anlagts på grund av att sluttningens lutning utan terrasser skulle innebära att odling försvårades eller skapa allvarliga erosionsproblem. Det bör fastställas kriterier för vilka områden som kan omfattas av sådana undantag, på grundval av allmänt vedertagna yrkesnormer. Enligt artikel 104.5 och 104.6 i den förordningen kan medlemsstaterna också utesluta arealer på grund av miljöhänsyn och Grekland kan utesluta arealer med vinstockar på de egeiska öarna och de grekiska joniska öarna utom Kreta och Euboia. Dessa undantag ska vara välgrundade och regelbundet meddelas kommissionen.

(60)

Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av det tidigare systemet för permanent nedläggning bör systemet med skalor för röjningsbidraget bibehållas. Röjningsbidragens nya skalor ska stå i relation till skalorna för de premier som gällde i systemet innan förordning (EG) nr 479/2008 trädde i kraft, med ett tillägg med + 20 procent 2009, + 10 procent 2010 och 0 procent 2011.

(61)

Med tanke på subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ansvara för de administrativa arrangemangen kring ansökningsförfaranden för röjningsbidrag. De bör själva kunna besluta om vilket datum producenterna ska ha genomfört röjningen för att de ska ha tid till de nödvändiga kontrollerna innan utbetalningen, som ska ha skett den 15 oktober.

(62)

För att medge ett effektivt utnyttjande av de medel som är reserverade för röjningsåtgärder bör medlemsstaterna föreskriva ett system som medger kontroll av att ansökan om röjningsbidrag är välgrundad, med bland annat i tillämpliga fall ett skriftligt åtagande av producenten och en skyldighet för denne att stå för de kostnader som uppkommit vid behandlingen av ansökan om ansökan tas tillbaka utan vederbörlig motivering.

(63)	För att underlätta kontrollerna bör utbetalning av bidraget göras först efter det att röjningen har genomförts.

(64)

Enligt 104.1 i förordning (EG) nr 479/2008 får en medlemsstat avvisa ytterligare ansökningar om tillämpning av systemet med röjning på dess territorium eller inom en viss region när den sammanlagda röjda arealen uppgår till 8 respektive 10 procent av vinodlingsarealen. Medlemsstaterna bör meddela kommissionen när de fattar ett sådant beslut.

(65)

För att kunna övervaka tillämpningen av avdelningarna II och V i förordning (EG) nr 479/2008 och förvalta marknaden på ett lämpligt sätt är det nödvändigt att kommissionen får nödvändiga uppgifter om produktionskapaciteten. Det är därför nödvändigt att fastställa närmare föreskrifter om vilken information som ska lämnas i den inventering som nämns i artikel 109 i den förordningen.

(66)

För att skapa en enhetligare grund för utbetalningar av stöd till omstrukturering och omställning av vinodlingar, stödet för grön skörd och röjningsbidraget är det lämpligt att på gemenskapsnivå fastställa bestämmelser om mätning av arealer, särskilt för att fastställa vad som motsvarar areal planterad med vinstockar.

(67)

Det bör fastställas bestämmelser för de kontroller som krävs för en korrekt tillämpning av förordning (EG) nr 479/2008 och den här förordningen, samt av de påföljder som ska tillämpas vid upptäckta överträdelser. Åtgärderna bör omfatta såväl specifika kontroller och påföljder som fastställs på gemenskapsnivå som ytterligare nationella kontroller och påföljder. Kontrollerna och påföljderna bör vara avskräckande, effektiva och proportionerliga.

(68)	Kontroller av produktionskapaciteten bör i första hand baseras på vinodlingsregistret.

(69)

Med beaktande av vikten av att kontrollera produktionskapaciteten och de medel som anslås till systemet med röjning bör det föreskrivas att de berörda arealerna systematiskt ska kontrolleras på plats både före och efter röjningen. De medlemsstater som förfogar över ett tillförlitligt grafiskt verktyg och uppdaterad information om den berörda arealen bör dock ha möjlighet att genomföra kontrollen före röjningen administrativt. När det gäller kontrollen efter röjningen kan fjärranalys användas för att kontrollera så att vinstockarna faktiskt har röjts och därför bör fjärranalys vara tillåtet vid denna kontrollfas. Med tanke på svårigheterna att beräkna areal med hjälp av fjärranalys bör denna metod endast tillåtas när hela vinodlingsskiften röjs, eller om fjärranalysen kan ske med en upplösning som är lika med eller bättre än 1 m2. I varje fall bör antingen kontrollen före eller kontrollen efter röjningen ske på plats.

(70)	För en enhetlig tillämpning av bestämmelserna inom vinsektorn bör föreskrifter antas som dels närmare anger redan gällande nationella och gemenskapliga kontrollförfaranden, dels säkerställer ett direkt samarbete mellan de organ som ansvarar för kontroller inom vinsektorn.

(71)

Det bör finnas föreskrifter som styr hur de nationella organen och kommissionen ska samarbeta med varandra för att se till att föreskrifterna för vinsektorn tillämpas korrekt. Dessa föreskrifter bör inte hindra tillämpningen av särskilda bestämmelser om gemenskapens utgifter, straffrättsliga frågor eller nationella administrativa påföljder.

(72)

Medlemsstaterna bör se till att de organ som ansvarar för kontroller inom vinsektorn arbetar effektivt. De bör därför utse ett organ som ska ansvara för förbindelserna mellan dem och med kommissionen. Det är också mycket viktigt att kontrollarbetet samordnas mellan de behöriga organen i alla medlemsstater där kontroller inom vinsektorn har delats upp mellan flera behöriga organ.

(73)	För att få en enhetlig tillämpning av föreskrifterna i hela gemenskapen bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att se till att personalen vid de behöriga organen har tillräckliga kontrollbefogenheter för att kunna garantera att reglerna efterlevs.

(74)

Utvecklingen av handeln med vin mellan de olika medlemsstaterna, i synnerhet det stadigt stigande antalet multinationella företag inom denna sektor, och de möjligheter som ges genom förvaltningsbestämmelserna att, med eller utan stöd, utföra eller överföra aktiviteter i eller till andra områden än de där produkterna odlats, vittnar om vinmarknadernas inbördes beroende. Detta förhållande kräver en bättre harmonisering av kontrollmetoderna och ett närmare samarbete mellan de olika kontrollorganen.

(75)	För ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna vid tillämpningen av vinsektorns bestämmelser bör medlemsstaternas behöriga organ på begäran kunna samarbeta med behöriga organ i andra medlemsstater. Föreskrifter bör fastställas för sådant samarbete och sådan assistans.

(76)	Mot bakgrund av den komplicerade karaktären i vissa ärenden och behovet av snabba åtgärder är det synnerligen viktigt att ett behörigt organ som har begärt assistans, efter överenskommelse med det andra behöriga organet, kan låta tjänstemän som den själv utser delta i undersökningarna.

(77)	Vid allvarlig risk för bedrägeri eller vid bedrägeri som berör en eller flera medlemsstater måste de olika behöriga organen ha möjlighet att på egen hand använda det förfarande som kallas spontan assistans.

(78)	Mot bakgrund av att den information som utbyts enligt den här förordningen är av konfidentiell natur, bör den sekretessbeläggas i handels- och yrkesmässigt hänseende.

(79)	Genom förordning (EG) nr 2729/2000 inrättas en analysdatabas vid Gemensamma forskningscentret (GFC) för att harmonisera kontrollanalyserna i hela gemenskapen och för att sammanställa prover och analysrapporter från medlemsstaterna.

(80)

Tillämpandet av isotopiska referensanalysmetoder bör ge en bättre kontroll av vinprodukters berikning, bör kunna påvisa vattentillsatser i dem och i förening med analysresultat om andra isotopiska kännetecken hos dem kunna bidra till att verifiera om de överensstämmer med det ursprung som anges i deras beteckning. För att det ska bli lättare att tolka dessa analysresultat bör de kunna jämföras med resultat som tidigare erhållits med samma metoder och vid analyser av liknande produkter för vilka ursprung och framställning har bekräftats.

(81)	Isotopanalys av viner eller vinprodukter bör genomföras med de referensanalysmetoder som föreskrivs i artikel 31 i förordning (EG) nr 479/2008.

(82)	För att göra det lättare att tolka resultaten av de analyser som utförs i gemenskapslaboratorier med den nödvändiga utrustningen, och för att analysresultat från olika laboratorier ska kunna jämföras, bör enhetliga föreskrifter fastställas för druvprovtagning, jäsning och förvaring av druvprover.

(83)	För att kunna garantera analysdatas kvalitet och jämförbarhet bör ett system med erkända kvalitetsnormer tillämpas på de laboratorier som medlemsstaterna anlitar för den isotopiska analysen av prover för databasen.

(84)

Isotopanalys är en analysmetod som används för kontroll och för att förhindra bedrägerier inom vinsektorn. Den kräver högt specialiserade kunskaper och teknisk utrustning. De flesta av de medlemsstater som anslöt sig till gemenskapen 2004 och 2007 har inte resurser för att använda denna metod. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av kontrollförfarandena bör GFC utföra analyserna åt dessa medlemsstater under en övergångsperiod till dess att de förfogar över den kompetens och utrustning som behövs.

(85)

Isotopanalysen av vinprodukter och dess tolkning är komplicerade förfaranden. För att möjliggöra en enhetlig tolkning av analysresultaten bör GFC:s databas göras tillgänglig för de officiella laboratorier som tillämpar denna analysmetod och på begäran även för andra offentliga organ i medlemsstaterna, samtidigt som reglerna för skydd av personuppgifter följs.

(86)

Förordning (EG) nr 2729/2000 innehåller föreskrifter om tagning av prover för leverans till ett officiellt laboratorium i en annan medlemsstat och innehåller allmänna föreskrifter om tagning av prover som ska isotopanalyseras. Dessa föreskrifter bör övertas och provtagning för gemenskapens databas bör betraktas som ett specialfall, där vinproduktsprover tas i direkt samarbete mellan de behöriga organen.

(87)

För att säkerställa att kontrollerna utförs objektivt bör tjänstemännen från en medlemsstats behöriga organ kunna begära av ett behörigt organ i en annan medlemsstat att den utför provtagningar. Den tjänsteman som gör en sådan begäran bör få tillgång till de insamlade proverna och även få bestämma vilket laboratorium som ska utföra analyserna.

(88)	För samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga organ bör föreskrifter fastställas för officiell provtagning och för provernas användning, så att de blir representativa och det blir möjligt att verifiera de officiella analysresultaten i hela gemenskapen.

(89)

För att administrativt förenkla frågan om betalningsansvar för kostnaderna för tagning och avsändning av prov, analytiska och organoleptiska undersökningar och medverkan av sakkunniga, bör den principen fastställas att dessa kostnader ska bäras av det organ som har beställt provtagningen eller begärt sakkunnigmedverkan.

(90)	Bevisvärdet bör närmare anges för de uppgifter som erhållits i samband med kontroller enligt den här förordningen.

(91)	För att få en normal kontroll och provtagning på vinodlingarnas druvor är det viktigt att föreskriva att de som berörs inte får försvåra de kontroller som de utsätts för utan att de bör underlätta provtagningen och bidra med de uppgifter som krävs för tillämpningen av den här förordningen.

(92)	Det bör fastställas bestämmelser angående typ, format och medel för de meddelanden som behövs för att genomföra den här förordningen. Dessa bör omfatta meddelanden från medlemsstaterna till kommissionen.

(93)	För att garantera en rättvis och kontrollerbar användning av gemenskapens budget ska påföljder med ekonomiska konsekvenser föreskrivas för de fall medlemsstaterna inte uppfyller sin meddelarplikt.

(94)	Den information som krävs för verifikation och revision av genomförandet av den här förordningens bestämmelser bör sparas av medlemsstaterna under en lämplig tidsrymd för att medge kontroller.

(95)	De utbetalningar som görs enligt avdelningarna II och V i förordning (EG) nr 479/2008 bör i sin helhet göras till stödmottagarna. För att undvika onödig administration bör medlemsstaterna ha rätt att betala ut försäkringsstödet till producenterna genom försäkringsbolag enligt vissa villkor.

(96)	Det bör fastställas bestämmelser för att lösa fall av uppenbara fel, force majeure och andra exceptionella omständigheter för att säkerställa att producenterna behandlas rättvist. Föreskrifter för konstruerade situationer bör fastställas för att undvika att någon gör en vinst på sådana situationer.

(97)	Bestämmelser bör fastställas för en smidig övergång från det tidigare systemet till det nya som föreskrivs i den här förordningen och genomförandet av övergångsbestämmelserna i artikel 128 i förordning (EG) nr 479/2008.

(98)	Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tidsfrist som dess ordförande fastställt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde och användning av termer

1.   I denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för följande bestämmelser i förordning (EG) nr 479/2008:

a)	Stödåtgärder (avdelning II).

b)	Handel med tredjeland (avdelning IV).

c)	Produktionskapacitet (avdelning V).

d)	Inventering enligt artikel 109.

e)	Kontroller inom vinsektorn (artikel 117).

f)	Mätning av arealer enligt artikel 121 c.

Den här förordningen ska inte påverka tillämpningen av

a)	särskilda bestämmelser om kontakterna mellan medlemsstaterna för bekämpning av bedrägerier inom vinsektorn så länge dessa underlättar tillämpningen av den här förordningen,

b)	föreskrifter för i) straffrättsligt förfarande eller ömsesidigt juridiskt bistånd mellan medlemsstaterna i straffrättsliga frågor, ii) förfarandet för administrativa påföljder.

2.   Termer som används i förordning (EG) nr 479/2008 ska ha samma betydelse när de används i den här förordningen.

AVDELNING II

STÖDPROGRAM

KAPITEL I

Förfarande för inlämning

Artikel 2

Första inlämning av stödprogram

1.   Inlämning av förslag till stödprogram som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 479/2008 ska göras för de fem räkenskapsåren 2009 till 2013.

Medlemsstaterna ska på elektronisk väg göra sina förslag till stödprogram tillgängliga för kommissionen enligt förlagan i bilaga I till den här förordningen.

Likaså ska medlemsstaterna lämna sin finansieringsöversikt för de förslag till stödprogram som avses i punkt 1 till kommissionen enligt den förlaga som finns i bilaga II.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om den lagstiftning de antar eller ändrar angående förslag till stödprogram enligt punkt 1.

3.   Medlemsstater som beslutar att överföra hela sitt nationella anslag från räkenskapsåret 2010 och framåt och för hela den period som avses i bilaga II till förordning (EG) nr 479/2008 till systemet med samlat gårdsstöd ska lämna in den blankett som finns i bilaga II till den här förordningen, vederbörligen ifylld på motsvarande rad och en gång för alla före den 30 juni 2008.

4.   Medlemsstater som beslutar att i sina stödprogram ta hänsyn till särskilda regionala förhållanden kan också lämna närmare information för varje region på den blankett som finns i bilaga III till den här förordningen.

5.   Medlemsstaterna ska ansvara för kostnaderna under tiden från det att deras stödprogram tas emot av kommissionen till dess att det börjar gälla enligt artikel 5.2 första stycket i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 3

Ändring av stödprogram

1.   Reviderade stödprogram enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 479/2008 ska lämnas till kommissionen på den blankett som finns i bilaga I till den här förordningen, med i förekommande fall den reviderade finansieringsöversikten på blanketten i bilaga IV.

De medlemsstater som avses i artikel 5.4 i förordning (EG) nr 479/2008 behöver inte lämna den blankett som finns i bilaga IV.

Medlemsstaterna ska ansvara för kostnaderna under tiden från det att deras ändrade stödprogram tas emot av kommissionen till dess att det börjar gälla enligt artikel 5.2 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008.

2.   Med undantag för nödåtgärder föranledda av naturkatastrofer får inte ändringar av stödprogram lämnas in mer än två gånger per räkenskapsår. Om en medlemsstat finner det nödvändigt att ändra sitt stödprogram ska den lämna in ändringen senast den 1 mars och den 30 juni varje år tillsammans med, i tillämpliga fall,

a)	uppdaterade versioner av stödprogrammet på blanketten i bilaga I och av finansieringsöversikten på blanketten i bilaga IV,

b)	motiveringen för de föreslagna ändringarna.

Eventuella överföringar som gäller åtgärden enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 479/2008 ska anmälas före den 1 december kalenderåret före det år då systemet med samlat gårdsstöd ska börja tillämpas.

KAPITEL II

Stödberättigande åtgärder

Avsnitt 1

Säljfrämjande åtgärder på marknader i tredjeland

Artikel 4

Stödberättigande åtgärder och marknader

De viner som avses i artikel 10.2 i förordning (EG) nr 479/2008 ska vara berättigande till stöd för säljfrämjande åtgärder i tredjeland under förutsättning att

a)	produkterna är avsedda för direkt konsumtion, det finns exportmöjligheter eller potentiella nya avsättningsmöjligheter för dem i de berörda tredjeländerna och de har ett högt mervärde,

b)	produkternas ursprung anges som en del av informationskampanjen eller den säljfrämjande åtgärden om det rör sig om vin med geografisk beteckning,

c)	den åtgärd som stöds är klart definierad, med specifikationer om vilka produkter som kan komma i fråga, saluföringsåtgärd och beräknade kostnader,

d)	stödet för säljfrämjande och information inte varar längre än tre år för en och samma mottagare i ett visst tredjeland,

e)	informationen och de säljfrämjande budskapen grundas på vinets inneboende kvaliteter och överensstämmer med lagstiftningen i det tredjeland som de riktar sig till,

f)

stödmottagarna har tillräcklig kapacitet att hantera de särskilda kraven vid handel med tredjeländer och har resurser att se till att åtgärden genomförs så effektivt som möjligt. Medlemsstaterna ska särskilt se till att en tillräcklig mängd produkter av tillräckligt hög kvalitet finns att tillgå för att kunna uppfylla efterfrågan på marknaden på lång sikt efter den säljfrämjande åtgärden.

Stödmottagare kan vara privata företag eller yrkesorganisationer, producentorganisationer, branschorganisationer eller, om medlemsstaterna beslutar det, offentliga organ. I varje fall får medlemsstaterna inte låta ett offentligt organ vara den enda stödmottagaren för en säljfrämjande åtgärd.

Företräde ska ges åt mikroföretag, små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (10) samt till gemensamma varumärken.

För att förebygga missbruk av stödprogrammet ska ändringar av de delar som avses i a och c generellt inte tillåtas under den tid den stödberättigande åtgärden pågår, om det inte kan påvisas att en sådan ändring förbättrar genomförandet av åtgärden.

Artikel 5

Urvalsförfarande

1.   Medlemsstaterna ska fastställa ansökningsförfarandet, och särskilt detaljerade bestämmelser om

a)	kontroll av överensstämmelse med de krav och kriterier som fastställs i artikel 4,

b)	tidsfrister för inlämning av ansökningar och för granskning av varje föreslagen åtgärds lämplighet,

c)	föreskrifter om de berörda produkterna och saluföringen av dessa enligt bestämmelserna i den här förordningen, nationella bestämmelser och relevanta specifikationer,

d)	föreskrifter om ingående av kontrakt, däribland eventuella standardformulär, säkerhetsbestämmelser och arrangemang för utbetalning av förskott,

e)	föreskrifter för utvärdering av åtgärder som fått stöd.

2.   Medlemsstaterna ska vid urvalet av ansökningar särskilt beakta följande kriterier:

a)	Överensstämmelse mellan de strategier som föreslås och de mål som fastställs.

b)	De föreslagna åtgärdernas kvalitet.

c)	Sannolikheten för att de har effekt och framgång när det gäller att öka efterfrågan på den berörda produkten.

d)	Försäkringar om att de inblandade aktörerna är effektiva och förfogar över den tekniska kapacitet som krävs och att kostnaderna för de åtgärder de utför själva inte överstiger marknadens normala prisnivå.

3.   När ansökningarna har granskats ska medlemsstaterna välja ut de åtgärder som är de ekonomiskt mest fördelaktiga och upprätta en förteckning inom ramen för tillgängliga medel som lämnas till kommissionen på blanketten i bilaga VIII så att de övriga medlemsstaterna kan få informationen och för att öka åtgärdernas konsekvens.

4.   Två eller flera medlemsstater kan välja att genomföra en gemensam säljfrämjande åtgärd. De ska åta sig att bidra till finansieringen och enas om administrativa samarbetsförfaranden för att underlätta övervakning, genomförande och kontroll.

5.   Medlemsstaterna ska se till att kampanjer som får nationellt eller regionalt stöd överensstämmer med åtgärder som finansieras under förordning (EG) nr 3/2008 eller förordning (EG) nr 1698/2005 och åtgärder som finansieras under nationella och regionala kampanjer.

6.   Inget stöd ska beviljas enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 479/2008 för en åtgärd som får stöd enligt artikel 20 c iii) i förordning (EG) nr 1698/2005 eller artikel 2.3 i förordning (EG) nr 3/2008.

7.   Medlemsstaterna kan besluta om att stöd ska förskotteras innan en åtgärd har genomförts, om stödmottagaren har ställt en säkerhet.

8.   När medlemsstaterna beviljar nationellt stöd för säljfrämjande åtgärder ska de informera om detta i de relevanta delarna av bilagorna I, V, VII och VIII till den här förordningen.

Avsnitt 2

Omstrukturering och omställning av vinodlingar

Artikel 6

Definition

Vid tillämpningen av artikel 11.3 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008 avses med normal förnyelse av uttjänta vinodlingar återplantering av samma skifte med samma druvsort och enligt samma vinodlingsmetod. Medlemsstaterna får fastställa ytterligare specifikationer, särskilt beträffande ålder på de vinodlingar som förnyas.

Artikel 7

Förfarande och ansökningar

1.   Medlemsstaterna ska fastställa

a)	tidsfrister för genomförande av omstruktureringsåtgärder, som inte får överskrida fem år,

b)	vilka organ och personer som får lämna in förslag till ansökningar,

c)	objektiva kriterier för prioritering, särskilt i enlighet med artikel 104.9 i förordning (EG) nr 479/2008,

d)	innehållet i ansökningarna, vilka ska omfatta detaljerade beskrivningar av de föreslagna åtgärderna och tidsfrister för deras genomförande,

e)	förfaranden för inlämning och godkännande av ansökningar, vilka i synnerhet ska omfatta tidsfrister för inlämning av ansökningar och objektiva kriterier för prioritering,

f)	krav på att det av alla ansökningar för varje räkenskapsår ska framgå vilka åtgärder som ska genomföras under året, och för varje åtgärd vilken areal som berörs samt förfaranden för kontroll av genomförandet.

2.   Medlemsstaterna får fastställa en minimistorlek för den areal som kan berättiga till stöd för omstrukturering och omställning, och en minimistorlek för den areal som blir resultatet av omstruktureringen och omställningen, samt eventuella undantag från dessa krav som ska vara vederbörligen motiverade och grundade på objektiva kriterier.

Artikel 8

Stödsatser

Om inte annat anges i artikel 11 i förordning (EG) nr 479/2008 och i detta kapitel ska medlemsstaterna fastställa föreskrifter om stödens exakta tillämpningsområde och stödsatser. De kan i synnerhet föreskriva utbetalning av schablonbelopp, högsta stödsatser per hektar och anpassning av stödet enligt objektiva kriterier. Om de planteringsrätter som utnyttjas inte har uppstått på grund av omstruktureringsåtgärden ska stödet, för att undvika snedvridning av marknaden, minskas proportionellt för att ta hänsyn till att de utnyttjade planteringsrätterna inte orsakat några röjningskostnader.

Stödet betalas ut för den areal som planteras, vilken definieras enligt artikel 75.1.

Föreskrifterna ska vara utformade så att syftet med systemet uppnås.

Artikel 9

Ekonomisk förvaltning

1.   Stödet ska betalas ut så snart det har fastställts antingen att en åtgärd eller alla åtgärder som omfattas av stödansökan har genomförts och kontrollerats på plats, beroende på vad medlemsstaten föreskrivit för förvaltning av åtgärden.

Om stödet normalt betalas ut först efter genomförandet av alla åtgärder, ska stöd ändå betalas ut för enskilda åtgärder som genomförts om de återstående åtgärderna inte kunnat genomföras på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter enligt artikel 40.4 i förordning (EG) nr 1782/2003 (11).

Om det vid kontroller uppdagas att en övergripande åtgärd som omfattas av stödansökan inte har genomförts fullt ut av andra skäl än force majeure eller exceptionella omständigheter enligt artikel 40.4 i förordning (EG) nr 1782/2003, och om stöd har betalats ut efter genomförandet av enskilda åtgärder som är en del av den övergripande åtgärden som omfattas av stödansökan ska medlemsstaterna besluta om att återkräva det utbetalda stödet.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 kan medlemsstaterna besluta om att stöd för en viss åtgärd, eller för alla åtgärder som omfattas av ansökan om stöd, kan betalas ut i förskott till producenterna innan åtgärden har genomförts, under förutsättning att åtgärden har påbörjats och att stödmottagaren har ställt en säkerhet. För tillämpningen av förordning (EEG) nr 2220/85 (12), ska kravet vara att åtgärderna i fråga ska vara genomförda före utgången av det andra vinåret efter utbetalningen av förskottet.

Denna period får ändras av medlemsstaterna i de fall då

a)	de arealer det gäller är en del av en areal som drabbats av en naturkatastrof som erkänts av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten,

b)	planerade åtgärder inte kan genomföras på grund av att växtmaterialet drabbats av sjukdom som intygats av ett organ som erkänts av den berörda medlemsstaten.

För att stöd ska kunna betalas ut i förskott ska tidigare åtgärder på samma areal, som producenten också fått förskottsstöd för, vara fullt genomförda.

Om kontrollerna visar att den åtgärd som omfattas av ansökan om stöd, och för vilken förskott har betalats ut, inte har genomförts fullt ut kan medlemsstaten besluta om en straffavgift.

Artikel 10

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna får tillåta att pågående omstruktureringsåtgärder som planeras med tillämpning av artikel 11 i förordning (EG) nr 1493/1999 omvandlas till en ny åtgärd enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 479/2008 under förutsättning att

a)	en sådan omvandling finansieras med de medel som görs tillgängliga i stödprogrammet för åtgärden enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 479/2008,

b)	den fortsatta åtgärden, vid behov efter anpassning, uppfyller de villkor som fastställs i denna artikel.

Avsnitt 3

Grön skörd

Artikel 11

Definition av grön skörd

Vid tillämpningen av artikel 12 i förordning (EG) nr 479/2008 och detta avsnitt ska det förfarande som innebär att säljbara druvor lämnas på vinstockarna under den normala produktionscykeln (situation där skörden inte bärgas) inte betraktas som grön skörd.

Dessutom ska arealen på ett skifte som får stöd för grön skörd inte tas med vid beräkning av de avkastningsgränser som fastställs i de tekniska specifikationerna för vin med geografisk beteckning.

Artikel 12

Villkor för tillämpningen av grön skörd

1.   När det gäller åtgärder för grön skörd ska medlemsstaterna

a)

anta närmare bestämmelser om genomförandet av åtgärderna, bland annat i) om förhandsmeddelanden om grön skörd, ii) om nivån på de ersättningar som ska betalas ut, iii) om föreskrifter för att se till att de berörda arealerna hålls i gott växtskick och att åtgärderna inte får någon negativ miljöpåverkan eller några negativa fytosanitära konsekvenser samt att det går att kontrollera att åtgärden genomförs på rätt sätt; i samband med dessa mål får medlemsstaterna tillämpa restriktioner för åtgärden grundade på objektiva och icke diskriminerande kriterier, bland annat beträffande tidpunkter för olika sorter, miljö- eller växtskyddsrelaterade risker eller metoder;

b)	fastställa tidsfrister för inlämning av ansökningar om grön skörd mellan den 15 april och den 31 maj varje år,

c)	före den 31 maj fastställa en förväntad marknadssituation som motiverar att grön skörd tillämpas som för att balansera marknaden och förebygga kris,

d)

se till att åtgärden genomförs korrekt genom kontroll av att den gröna skörden har genomförts framgångsrikt. Arealer för vilka stöd för grön skörd betalas ska systematiskt kontrolleras på plats efter genomförandet. De skiften som kontrolleras ska vara de som omfattas av ansökan om stöd. De kontroller som avses i punkt d i första stycket ska omfatta i) kontroll av att den vinodling det gäller finns och har brukats på riktigt sätt, ii) kontroll av att alla klasar har tagits bort helt eller destruerats, iii) kontroll av vilken metod som har använts. Varje producent som ansöker om stöd för grön skörd ska kunna styrka kostnaderna för åtgärden. För att se till att inga säljbara druvor finns kvar på det skifte för vilket stöd betalas ut ska alla kontroller ske mellan den 15 juni och den 31 juli varje år, och de ska i varje fall vara klara vid den normala tiden för veraison (Baggiolini fas M, BBCH fas 83) på varje areal.

2.   Grön skörd får inte genomföras på samma skifte två år i rad.

3.   Om skörden helt eller delvis har förstörts på grund av exempelvis naturkatastrofer i den mening som avses i artikel 2.8 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 (13) före datum för den gröna skörden ska inget stöd beviljas.

4.   Om skörden helt eller delvis förstörs under tiden mellan utbetalningen av stödet för grön skörd och skördeperioden ska ingen ekonomisk ersättning från skördeförsäkringar som kompensation för utebliven inkomst betalas ut för det område som producenten redan fått stöd för.

Artikel 13

Ansökningsförfarande

1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om ansökningsförfarandet, som i synnerhet ska innehålla information till berörda producenter om tillämpliga bidrag och om vilka uppgifter som ska åtfölja ansökan. Ansökan ska innehålla närmare uppgifter om areal, genomsnittlig avkastning, vilken metod som ska användas samt druvsort och vilken typ av vin som produceras av druvorna.

2.   Medlemsstaterna ska kontrollera om ansökningarna är välgrundade. För detta ändamål kan de anta bestämmelser om att producenten ska göra ett skriftligt åtagande i samband med ansökan. Om ansökan sedan återkallas utan vederbörlig motivering får medlemsstaterna besluta om att den berörda producenten ska bära de kostnader som uppstått under behandlingen av ansökan.

Artikel 14

Kompensation

1.   Varje år ska medlemsstaterna beräkna de direkta kostnaderna för grön skörd enligt de olika manuella, mekaniska eller kemiska metoder de tillåter enligt artikel 12.1 a iii. Om mer än en metod används på ett och samma skifte ska kompensationen beräknas på grundval av den billigaste metoden.

2.   Medlemsstaterna ska beräkna det inkomstbortfall som orsakas av grön skörd på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier.

Om inte annat följer av artikel 12.4 i förordning (EG) nr 479/2008 ska medlemsstaterna fastställa stödsatser för det stöd som ges enligt artikel 12.3 i den förordningen på grundval av standardtariffer och standardberäkningar av inkomstbortfall. Medlemsstaterna ska se till att dessa beräkningar

a)	endast innehåller kontrollerbara element,

b)	grundas på siffror som fastställts av vederbörlig expertis,

c)	tydligt anger upphovet till siffrorna,

d)	är differentierade för att ta hänsyn till regionala eller lokala förhållanden vid behov.

Stödet betalas ut för den planterade arealen, vilken definieras enligt artikel 75.1 i den här förordningen.

Avsnitt 4

Gemensamma fonder

Artikel 15

Stödsatser

Den åtgärd som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 479/2008 får införas av medlemsstaterna i deras stödprogram enligt följande:

a)	Stödperioden får inte överstiga tre år.

b)

Stödet för administrativa utgifter för inrättande av gemensamma fonder ska under den gemensamma fondens första, andra respektive tredje verksamhetsår vara begränsat till följande andel av producentens bidrag till den gemensamma fonden under dess första, andra och tredje verksamhetsår: i) 10 procent, 8 procent och 4 procent i medlemsstater som anslöt sig till gemenskapen den 1 maj 2004 eller senare, ii) 5 procent, 4 procent och 2 procent i övriga medlemsstater.

c)	Medlemsstaterna får fastställa tak för de administrativa utgifter för vilka det kan beviljas stöd i samband med inrättande av gemensamma fonder.

d)	Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för denna åtgärd.

Avsnitt 5

Skördeförsäkring

Artikel 16

Villkor för stödberättigande

Den åtgärd som avses i artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2008 får införas av medlemsstaterna i deras stödprogram enligt följande:

a)	Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för åtgärder som rör skördeförsäkring, bland annat för att se till att åtgärderna inte snedvrider konkurrensen på försäkringsmarknaden.

b)	Producenter som ansöker om stödet ska låta de nationella myndigheterna få tillgång till deras försäkringsavtal så att medlemsstaterna ska kunna uppfylla villkoren i artikel 14.2 i förordning (EG) nr 479/2008.

c)

Medlemsstaterna ska fastställa tak för de belopp som kan betalas ut som stöd för att följa de villkor som avses i artikel 14.3 i förordning (EG) nr 479/2008. När så är lämpligt får medlemsstaterna fastställa dessa tak på grundval av standardtariffer och standardberäkningar av inkomstbortfall. Medlemsstaterna ska se till att dessa beräkningar i) endast innehåller kontrollerbara element, ii) grundas på siffror som fastställts av vederbörlig expertis, iii) tydligt anger upphovet till siffrorna, iv) är differentierade för att ta hänsyn till regionala eller lokala förhållanden vid behov.

Vid tillämpningen av artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2008 ska ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer ha samma betydelse som i artikel 2.8 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006.

När medlemsstaterna beviljar nationellt stöd för skördeförsäkringar ska de informera om detta i de relevanta delarna av bilagorna I, V och VII till den här förordningen.

Avsnitt 6

Investeringar

Artikel 17

Stödberättigande åtgärder

De investeringar som får stöd ska följa gemenskapens normer i fråga om den berörda investeringen.

Stödberättigande åtgärder är följande:

a)	Uppbyggnad, förvärv (även leasing) eller förbättringar av fast egendom.

b)	Köp eller leasingköp av nya maskiner och ny utrustning, däribland datorprogram upp till tillgångens marknadsvärde. Andra kostnader förenade med leasingkontraktet, såsom hyreskostnader, ränteåterfinansieringskostnader overhead- och försäkringskostnader, ska inte vara stödberättigande utgifter.

c)	Generella kostnader kopplade till utgifter som avses i leden a och b, som ersättning till arkitekter, ingenjörer och konsulter, genomförbarhetsundersökningar, förvärv av patenträttigheter och tillstånd.

Genom undantag från led b och endast för mikroföretag, små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (14), får medlemsstaterna i välmotiverade fall fastställa villkor enligt vilka köp av begagnad utrustning kan betraktas som stödberättigande utgifter.

För att investeringarna i beredningskedjan ska bidra till åtgärdens syfte, dvs. en bättre anpassning till efterfrågan på marknaden och ökad konkurrenskraft, ska enkla ersättningsinvesteringar inte vara stödberättigande utgifter.

Artikel 18

Stödberättigande åtgärder för utveckling av nya produkter

Kostnaderna för utveckling av nya produkter, processer och tekniker enligt artikel 15.1 b i förordning (EG) nr 479/2008 ska röra förberedande arbete, som formgivning, produkt-, process- eller teknikutveckling och undersökningar samt materiella och/eller immateriella investeringar med anknytning till samarbetet, innan de nyutvecklade produkterna, processerna och teknikerna börjar användas för affärsmässiga ändamål.

För att stödet ska bidrar till åtgärdens syfte, dvs. en bättre anpassning till efterfrågan på marknaden och ökad konkurrenskraft, ska enkla ersättningsinvesteringar inte vara stödberättigande utgifter.

Artikel 19

Ekonomisk förvaltning

Utom i fall av force majeure och exceptionella omständigheter i den mening som avses i artikel 40.4 i förordning (EG) nr 1782/2003, som uppkommit under den period då investeringarna skulle ha gjorts, ska stödet betalas ut så snart det har fastställts att alla investeringar som omfattas av ansökan om stöd har genomförts och kontrollerats på plats.

Mottagare av investeringsstöd får ansöka om en förskottsutbetalning hos det behöriga utbetalande organet om detta alternativ har tagits med i det nationella stödprogrammet.

Förskottsutbetalningarna får inte överstiga 20 procent av det statliga stöd som gäller investeringen och utbetalningen ska villkoras av att en bankgaranti eller motsvarade säkerhet ställs som motsvarar 110 procent av förskottsbeloppet.

Garantin ska frisläppas när det behöriga utbetalande organet fastställer att de faktiska utgifter som motsvarar mot statliga stöd som gäller investeringen överskrider förskottet.

Artikel 20

Förenlighet och konsekvens

Inget stöd ska ges till saluföringsåtgärder som får stöd enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 479/2008.

När medlemsstaterna beviljar nationellt stöd för investeringar ska de informera om detta i de relevanta delarna av blanketterna i bilagorna I, V och VII till den här förordningen.

Avsnitt 7

Hantering av biprodukter

Artikel 21

Fastställande av en lägsta alkoholhalt

1.   Om inte annat följer av punkt 1 i bilaga VI.D till förordning (EG) nr 479/2008 ska medlemsstaterna fastställa vilken alkoholhalt som biprodukter ska innehålla i förhållande till alkoholhalten i det producerade vinet. Medlemsstaterna får ändra minimihalten av alkohol på grundval av objektiva och icke-diskriminerade kriterier.

2.   Om den procentsats som medlemsstaterna fastställer med tillämpning av första stycket inte uppnås ska de som omfattas av detta krav leverera en kvantitet vin från sin egen produktion så att procentsatsen uppnås.

3.   För att bestämma alkoholvolymen i biprodukterna i förhållande till det producerade vinets alkoholvolym ska följande fasta naturliga alkoholhalter i volymprocent tillämpas inom de olika vinodlingszonerna:

a)	8,0 procent i zon A.

b)	8,5 procent i zon B.

c)	9,0 procent i zon C I.

d)	9,5 procent i zon C II.

e)	10,0 procent i zon C III.

Artikel 22

Bortskaffande av biprodukter

Producenter ska vara skyldiga att återta biprodukter från vinframställning eller annan bearbetning av druvor, under övervakning enligt följande villkor:

a)

Biprodukterna ska återtas utan dröjsmål och senast vid utgången av det vinår under vilket de uppstår. Medlemsstaterna får fastställa en tidigare tidsfrist. Återtagande samt en uppskattning av vilka kvantiteter det rör sig om, ska antingen skrivas in i det register som upprättas genom tillämpning av artikel 112.2 i förordning (EG) nr 479/2008 eller intygas av den behöriga myndigheten.

b)	Vid återtagandet ska tillämplig gemenskapslagstiftning följas, särskilt i fråga om miljöskydd.

Återtag av vindruv ska anses ha skett om vindruvet har denaturerats för att omöjliggöra att det används för vinframställning och om leverans av det denaturerade vindruvet till tredje part har skrivits in i det register som förs i enlighet med artikel 112.2 i förordning (EG) nr 479/2008. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa transaktioner kontrolleras. De får inrätta ett system för erkännande i förväg av de berörda tredje parterna.

Medlemsstaterna får besluta om att producenter som under det aktuella vinåret inte producerar mer än 25 hektoliter vin eller must på den egna anläggningen inte behöver återta sina biprodukter.

Artikel 23

Bortskaffande av biprodukter genom destillation

1.   Producenterna får uppfylla skyldigheten att bortskaffa en del av eller alla biprodukterna av vinframställning eller annan bearbetning av druvor genom att leverera biprodukter till destillation.

2.   Medlemsstaterna får, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier, kräva att leverans till destillation av en del av eller alla biprodukterna av vinframställning eller annan bearbetning av druvor ska vara obligatorisk för en del eller alla producenter. Skyldigheten kan också fullgöras genom att producenten levererar vin till vinägerindustrin.

3.   De relevanta medlemsstaterna får införa ett system för certifiering av destillatörer enligt ett förfarande som de fastställer.

Artikel 24

Stödets syfte

1.   Det stöd som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 479/2008 ska, med förbehåll för de villkor som anges i punkt 3 och inom de gränser som fastställs i punkt 1 andra stycket i samma artikel, betalas ut till destillatörer som bearbetar de produkter som levereras för destillation till råalkohol med en alkoholstyrka på minst 92 volymprocent.

2.   Det relevanta stödet ska innefatta en klumpsumma som är avsedd att kompensera kostnaderna för insamling av de produkter som ska överföras från destillatören till producenten, om dessa kostnader bärs av producenten.

3.   Medlemsstaterna får besluta om förskottsutbetalning av stödet om stödmottagaren har ställt en säkerhet.

4.   Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för den åtgärd som föreskrivs i denna artikel.

Artikel 25

Stödbelopp

1.   Det högsta beloppet på det stöd som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 479/2008 som ska betalas ut till destillatörer ska bestämmas per volymprocent alkohol och per hektoliter enligt följande:

a)	För råalkohol som framställts av druvpressrester: 1,1 euro/%vol./hl.

b)	För råalkohol som framställts av vin och vindruv: 0,5 euro/%vol./hl.

2.   Medlemsstaterna ska inom de gränser som fastställs i punkt 1, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier fastställa beloppen för stöd och för den klumpsumma som ska kompensera insamlingskostnaderna enligt artikel 24.2, och informera kommissionen om dessa i de relevanta delarna av blanketterna i bilagorna I, V och VII. Beloppen får justeras beroende på olika produktionstyper, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier.

Avsnitt 8

Destillation av spritdrycker

Artikel 26

Stödets syfte

1.   Det stöd som avses i artikel 17 i förordning (EG) nr 479/2008 ska, med förbehåll för de villkor som där anges och på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier, beviljas producenter vilkas produktion slutanvänds vid produktion av vindestillat för sektorn för spritdrycker.

2.   Stödet kan betalas ut till vinproducenter som inte själva producerar druvor.

3.   Medlemsstaterna får besluta om förskottsutbetalning av stödet om stödmottagaren har ställt en säkerhet.

4.   Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för den åtgärd som föreskrivs i denna artikel.

Artikel 27

Stödbelopp

Medlemsstaterna ska fastställa stödbeloppet per hektar och meddela kommissionen om detta i de relevanta delarna av bilagorna I, V och VII. På grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier får dessa belopp justeras, särskilt beroende på produktionsregion och produktionsvillkor.

Avsnitt 9

Krisdestillation

Artikel 28

Definition av åtgärden

1.   Med förbehåll för villkoret i artikel 18.1 i förordning (EG) nr 479/2008, och inom ramen för tillgängliga budgetmedel enligt punkterna 4 och 5 i samma artikel, ska en medlemsstat som inleder krisdestillationsåtgärder inom delar eller på hela sitt territorium för en eller fler kategorier av vin och på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier informera kommissionen om detta genom en ändring av stödprogrammet.

2.   Medlemsstaterna får, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier, begära att denna destillation ska vara obligatorisk för en del av eller alla landets producenter.

3.   Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för den åtgärd som föreskrivs i denna artikel.

Artikel 29

Villkor för stödet

1.   Det stöd som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr 479/2008 ska med förbehåll för villkoret i punkt 3 i samma artikel betalas ut till destillatörer som processar vin till råalkohol med en alkoholstyrka på minst 92 volymprocent.

2.   Stödet kan omfatta ett minimipris som destillatörerna ska överföra till vinproducenterna.

3.   Medlemsstaterna får besluta om förskottsutbetalning av stödet om stödmottagaren har ställt en säkerhet.

Artikel 30

Stödbelopp

1.   Medlemsstaterna ska fastställa stödbeloppet och i förekommande fall minimipriset till vinproducenterna enligt artikel 29, och meddela detta till kommissionen i de relevanta delarna av de blanketter som finns i bilagorna I, V och VII. Beloppen kan justeras, särskilt efter produktionsregion och vinkategori, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier. Under alla omständigheter ska stödet fastställas så att det pris som betalas till vinproducenterna inte överstiger marknadspriset för motsvarande produktionsregion och vinkategori.

2.   I tillämpliga fall ska medlemsstaterna i motsvarande grad minska minimipriset till producenterna för viner där alkoholstyrkan har ökats genom berikning med sackaros eller must och för vilket det betalats stöd enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 31

Statligt stöd

Om medlemsstaterna beviljar statligt stöd för krisdestillation ska de registrera de närmare uppgifterna från varje ansökan och dess resultat. De ska meddela detta på de relevanta raderna i blanketterna i bilagorna II, III och IV.

Avsnitt 10

Användning av koncentrerad druvmust

Artikel 32

Stödets syfte

1.   Det stöd som avses i artikel 19 i förordning (EG) nr 479/2008 ska beviljas vinproducenter som använder koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust som framställts i gemenskapen för att höja den naturliga alkoholhalten i volymprocent i sådana produkter som avses i punkt A i bilaga V till förordning (EG) nr 479/2008.

2.   Medlemsstaterna får besluta om förskottsutbetalning av stödet om stödmottagaren har ställt en säkerhet.

3.   Medlemsstaterna ska anta tillämpningsföreskrifter för den åtgärd som föreskrivs i denna artikel.

Artikel 33

Stödbelopp

1.   Det högsta beloppet på det stöd som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 479/2008 ska för nedanstående produktkategorier beräknas på följande sätt, efter potentiell alkoholhalt i volymprocent och per hektoliter:

a)	Koncentrerad druvmust: 1,699 euro/%vol/hl.

b)	Rektifierad koncentrerad druvmust: 2,206 euro/%vol./hl.

2.   Medlemsstaterna ska på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier och inom ramarna för de gränser som anges i punkt 1 fastställa stödsatser för varje produktkategori och meddela detta till kommissionen i den relevanta delen i blanketterna i bilagorna I, V och VII. Beloppen får justeras efter region eller vinodlingsområde, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier.

3.   Den potentiella alkoholhalten i de produkter som avses i punkt 1 ska fastställas genom att uppgifterna i jämförelsetabellen i bilaga I till förordning (EG) nr 1623/2000 tillämpas på de värden som erhålls vid 20° C med refraktometri enligt metoden i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 558/93 (15). En avvikelse på 0,2 volymprocent kan godkännas efter kontroll av de behöriga myndigheterna.

Artikel 34

Kontroller

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa nödvändiga kontroller av i synnerhet identitet och volym för den produkt som används för att höja alkoholhalten samt efterlevnaden av bestämmelserna i punkterna A och B i bilaga V till förordning (EG) nr 479/2008.

KAPITEL III

Rapportering, utvärdering och allmänna bestämmelser

Artikel 35

Rapportering och utvärdering

1.   Medlemsstaterna ska lämna den rapport som avses i artikel 21.1 i förordning (EG) nr 479/2008 till kommissionen på blanketterna i bilagorna V och VI till den här förordningen. Informationen i tabellerna ska för varje åtgärd i stödprogrammet och för varje år omfatta

a)	en redovisning av utbetalade belopp per räkenskapsår i programperioden, vilka i inget fall får överstiga det maximibelopp för finansiering som tilldelats medlemsstaterna enligt bilaga II till förordning (EG) nr 479/2008,

b)

stödprognoser för kommande räkenskapsår fram till slutet av stödprogrammets planerade genomförandeperiod, upp till det sammanlagda maximibelopp för finansiering som tilldelats medlemsstaterna enligt bilaga II till förordning (EG) nr 479/2008 och i överensstämmelse med de senast uppdaterade ansökningarna som lämnats in enligt artikel 2 i den här förordningen.

2.   I samma meddelande ska medlemsstaterna lämna tekniska uppgifter om genomförandet av åtgärderna i stödprogrammet på blanketten i bilaga VII. Närmare uppgifter om genomförandet av säljfrämjande åtgärder ska lämnas av medlemsstaterna på blanketten i bilaga VIII.

3.   Hänvisningar till ett visst räkenskapsår ska gälla utbetalningar som faktiskt gjorts av medlemsstaterna mellan den 16 oktober det året och den 15 oktober påföljande år.

4.   Medlemsstaterna ska lämna den rapport som avses i artikel 21.2 i förordning (EG) nr 479/2008 till kommissionen på blanketterna i bilagorna V och VI till den här förordningen. Dessutom ska följande punkter tas med i slutsatserna:

—	C1: Utvärdering av stödprogrammets kostnader och vinster.

—	C2: Olika sätt att öka stödprogrammets effektivitet.

5.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilka åtgärder de har vidtagit för att följa bestämmelserna i artikel 9.1 och artikel 12.1 d. Denna information ska lämnas på blanketterna i bilagorna VIIIa och VIIIb.

6.   De medlemsstater som avses i artikel 5.4 i förordning (EG) nr 479/2008 ska inte vara skyldiga att lämna in blanketterna i bilagorna V, VI, VII, VIII, VIIIa och VIIIb till den här förordningen.

7.   Medlemsstaterna ska registrera alla närmare uppgifter om alla stödprogram, oavsett om de ändras eller ej, och alla åtgärder som genomförs med tillämpning av programmen.

Artikel 36

Uteslutning

Inget ekonomiskt stöd från de nationella stödprogrammen får ges till producenter som berörs av bestämmelserna om olagliga arealer enligt artiklarna 85 och 86 i förordning (EG) nr 479/2008 eller för moderplantskolor för ympmaterial enligt artikel 60.3 i den här förordningen.

Artikel 37

Senareläggning av utbetalning

Medlemsstaterna ska för varje åtgärd utom den enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 479/2008

a)	fastställa ansökningstidsfristen,

b)

betala ut stödet inom följande tidsfrister, räknade från dagen för registrering av en giltig och komplett ansökan: i) Sju månader för åtgärder som kan genomföras och kontrolleras under samma år. ii) En rimlig tidsfrist som medlemsstaterna ska fastställa och meddela kommissionen i de relevanta delarna av bilaga I för åtgärder som inte kan genomföras och kontrolleras under samma år.

AVDELNING III

HANDEL MED TREDJELÄNDER

KAPITEL I

Ordningen med införselpris för druvsaft och druvmust

Artikel 38

Definition

I denna avdelning avses med parti den kvantitet av en vara som en avsändare skickar till en mottagare och som omfattas av en enda tulldeklaration för övergång till fri omsättning. Varje deklaration får endast gälla varor som har samma ursprung, enligt definitionen i artiklarna 23 och 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 (16), och som omfattas av ett och samma KN-nummer.

Artikel 39

Kontroll av varje enskilt parti

1.   För produkter enligt KN-nummer 2009 61, 2009 69 och 2204 30 som tas upp i bilaga I tredje delen avsnitt I bilaga 2 till Gemensamma tulltaxan och som omfattas av systemet med införselpriser, ska det faktiska tullvärdet kontrolleras för varje enskilt parti.

2.   Införselpriset i bilaga 2 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (17) för de produkter som avses i punkt 1 ska fastställas på grundval av tullvärdet.

KAPITEL II

Intyg och analysrapport för vin, druvsaft och druvmust som importeras

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 40

Obligatoriska handlingar

Det intyg och den analysrapport som avses i artikel 82.3 leden a och b i förordning (EG) nr 479/2008 ska samlas i ett enda dokument, i vilket den del som utgör

a)	intyget ska utfärdas av ett organ i det tredjeland som produkterna kommer från, och

b)	analysrapporten ska utfärdas av ett officiellt laboratorium som är godkänt av det tredjeland som produkterna kommer från.

Artikel 41

Analysrapportens innehåll

Analysrapporten ska innehålla följande uppgifter

a)	om vin och delvis jäst druvmust: i) total alkoholhalt i volymprocent, ii) verklig alkoholhalt i volymprocent,

b)	om druvmust och druvsaft: densitet,

c)	om vin och druvmust och druvsaft: i) total torrsubstanshalt, ii) total syrahalt, iii) halt av flyktiga syror, iv) citronsyrahalt, v) total svaveldioxidhalt, vi) halt av druvsorter som uppkommit genom artkorsning (vinproducerande hybrider eller andra arter som inte tillhör släktet Vitis vinifera).

Artikel 42

Dispens

1.   Produkter med ursprung i tredjeland som exporteras därifrån i märkta behållare som rymmer högst 5 liter och som är försedda med en engångsförslutning ska undantas från kravet på ett intyg och en analysrapport, om den sammanlagda transporterade kvantiteten inte överstiger 100 liter, även om den är fördelad på flera partier.

2.   Även om produkterna inte uppfyller villkoren i punkt 1 behöver intyg och analysrapport inte heller uppvisas beträffande

a)	vin, druvmust och druvsaft, dock högst 30 liter per resande, i resandes personliga bagage enligt artikel 45 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 (18),

b)	vin i försändelser från en privatperson till en annan enligt artikel 29 i förordning (EEG) nr 918/83, dock högst 30 liter per parti,

c)	vin och druvsaft som ingår i en privatpersons flyttgods när denne flyttar från ett tredjeland till gemenskapen enligt artikel 2 i förordning (EEG) nr 918/83,

d)	vin och druvsaft för mässor i enlighet med definitionen i artikel 95 i förordning (EEG) nr 918/83, förutsatt att produkterna i fråga är tappade på märkta behållare på högst två liter och försedda med en engångsförslutning,

e)	vin, druvmust och druvsaft i andra behållare som importeras för vetenskapliga eller tekniska försök, dock högst 100 liter,

f)	vin och druvsaft som importeras i enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961, Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 eller andra konsulära konventioner eller New Yorkkonventionen av den 16 december 1969 om särskilda uppdrag,

g)	vin och druvsaft som finns i lager ombord på fartyg och flygplan i internationell trafik,

h)	vin och druvsaft som har sitt ursprung och buteljerats i Europeiska gemenskapen, har exporterats till ett tredjeland och återförts till gemenskapen och där övergått till fri omsättning.

Avsnitt 2

Villkor i samband med import av vin, druvsaft och druvmust och metoder för upprättande och användning av intyg och analysrapport

Artikel 43

V I 1-dokumentet

1.   Intyget och analysrapporten för varje parti som ska importeras till gemenskapen ska upprättas på V I 1-dokumentet.

V I 1-dokumentet enligt första stycket ska upprättas på V I 1-blanketten enligt förlagan i bilaga IX. Det ska undertecknas av en tjänsteman vid ett offentligt organ och av en tjänsteman vid ett godkänt laboratorium enligt artikel 48.

2.   Om produkten i fråga inte är avsedd för direkt konsumtion, behöver analysrapporten i V I 1-blanketten dock inte fyllas i.

Om det rör sig om vin i märkta behållare som rymmer högst 60 liter och är försedda med engångsförslutningar, och vinet härstammar från ett land som anges i bilaga XII och som har gett särskilda garantier vilka har godkänts av gemenskapen, ska analysrapporten på V I 1-blanketten endast innehålla följande uppgifter:

a)	Verklig alkoholhalt i volymprocent.

b)	Total syrahalt.

c)	Total svaveldioxidhalt.

Artikel 44

Beskrivning av handlingarna

1.   V I 1-blanketten ska bestå av ett original som fylls i på maskin eller för hand och en genomslagskopia.

2.   V I 2-blanketten ska vara ett utdrag som utformats enligt förlagan i bilaga X. Det innehåller samma uppgifter som V I 1-dokumentet eller ett annat V I 2-utdrag och ska stämplas av ett tullkontor i gemenskapen. V I 2-blanketten ska bestå av ett original och två kopior.

3.   V I 1-dokumenten och V I 2-utdragen ska uppfylla de tekniska krav som anges i bilaga XI.

4.   Både originalet och kopian ska åtfölja produkten. V I 1-och V I 2-blanketterna ska fyllas i antingen på maskin eller för hand eller med en motsvarande metod som godkänts av ett offentligt organ. Om de fylls i för hand ska detta göras med bläck och versaler. De får inte innehålla några raderingar eller överskrivningar. Ändringar ska göras genom att de felaktiga uppgifterna stryks över och rätt uppgifter läggs till, om så behövs. Varje sådan ändring ska godkännas av upphovsmannen och stämplas av den offentliga myndigheten, laboratoriet eller tullmyndigheterna.

5.   V I 1-dokumenten och V I 2-utdragen ska förses med ett löpnummer, som när det gäller V I 1-dokumenten tilldelas av den myndighet vars tjänsteman undertecknar intyget och vad gäller V I 2-utdragen av det tullkontor som stämplar dem i enlighet med artikel 47.2 och 47.3.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2, 3, 4 och 5, får V I 1 och V I 2 utfärdas och användas i datoriserade system enligt de regler som fastställs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den elektroniska versionen av V I 1 och V I 2 ska ha exakt samma innehåll som pappersversionen.

Artikel 45

Förenklat förfarande

1.   V I 1-dokument som upprättats av vinproducenter i de tredjeländer som anges i bilaga XII och som har gett särskilda garantier som godkänts av gemenskapen ska gälla som intyg eller analysrapporter upprättade av de myndigheter och laboratorier som avses i artikel 48, förutsatt att producenterna var för sig har godkänts av de behöriga myndigheterna i dessa tredjeländer och att de står under dessa myndigheters kontroll.

2.   De godkända producenter som avses i punkt 1 ska använda V I 1-blanketten och i fält 9 ange namn och adress på den godkännande myndigheten i det aktuella tredjelandet. De ska fylla i blanketten och ange följande uppgifter:

a)	I fält 1, namn och adress samt registreringsnummer i ett av de tredjeländer som anges i bilaga XII.

b)	I fält 10, åtminstone de uppgifter som avses i artikel 43.2.

Producenterna ska skriva sin namnteckning i det därför avsedda utrymmet i fälten 9 och 10, varvid de ska stryka orden ”namn och tjänsteställning”.

Stämpel och uppgift om laboratoriets namn och adress behövs inte.

Artikel 46

Undantag

Artikel 43.2 och artikel 45 i denna förordning behöver inte tillämpas, om det konstateras att de produkter som omfattas av åtgärderna har varit föremål för förfalskning som kan innebära en hälsorisk för konsumenterna eller om de behandlats med andra oenologiska metoder än de som avses i artikel 82.2 i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 47

Användning

1.   Originalet och kopian av V I 1-dokumenten eller V I 2-utdragen ska i samband med tullbehandlingen av partiet för övergång till fri omsättning överlämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där tullbehandlingen äger rum.

Myndigheterna ska i förekommande fall fylla i baksidan av V I 1-dokumentet eller V I 2-utdraget. De ska lämna tillbaka originalet och bevara kopian i minst fem år.

2.   Om ett parti ska vidarebefordras i sin helhet innan det övergår till fri omsättning, ska den nye avsändaren till de tullmyndigheter under vars tillsyn partiet står lämna V I 1-dokumentet eller V I 2-utdraget för partiet samt eventuellt en senare ifylld V I 2-blankett.

Myndigheterna ska kontrollera att de uppgifter som lämnas i V I 1-dokumentet överensstämmer med uppgifterna på V I 2-blanketten eller eventuellt att uppgifterna i V I 2-utdraget överensstämmer med den senare ifyllda V I 2-blanketten, och sedan stämpla den sistnämnda V I 2-blanketten, som nu gäller som V I 2-utdrag, och fylla i baksidan på det tidigare utfärdade dokumentet eller utdraget. Myndigheterna ska lämna tillbaka utdraget samt originalet av V I 1-dokumentet eller det första V I 2-utdraget till den nye avsändaren och bevara kopian i minst fem år.

Om ett varuparti återexporteras till tredjeland behöver ingen V I 2-blankett fyllas i.

3.   Om ett parti ska delas upp innan det övergår till fri omsättning, ska originalet och kopian av V I 1-dokumentet eller V I 2-utdraget för partiet samt, för varje nytt parti, originalet och två kopior av en senare ifylld V I 2-blankett överlämnas till de tullmyndigheter under vars tillsyn partiet står.

Myndigheterna ska kontrollera att de uppgifter som lämnas i V I 1-dokumentet eller på V I 2-utdraget överensstämmer med uppgifterna på den V I 2-blankett som fyllts i senare för varje nytt parti, och sedan stämpla den sistnämnda som nu gäller som V I 2-utdrag, samt fylla i baksidan på det V I 1-dokument eller V I 2-utdrag som legat till grund för utdraget. Myndigheterna ska lämna tillbaka V I 2-utdraget samt V I 1-dokumentet eller det tidigare utfärdade V I 2-utdraget och bevara en kopia av vart och ett av dessa dokument i minst fem år.

Artikel 48

Förteckning över behöriga organ

1.   Kommissionen ska på grundval av meddelanden från de behöriga myndigheterna i tredjeland upprätta och fortlöpande uppdatera förteckningar över namn och adresser på de myndigheter, laboratorier och vinproducenter som har befogenhet att utfärda V I 1-dokument. Kommissionen ska offentliggöra myndigheternas och laboratoriernas namn och kontaktuppgifter på Internet.

2.   Meddelandena från de behöriga myndigheterna i tredjeland enligt punkt 1 ska innehålla

a)	namn och adresser till de officiella organ och laboratorier som har godkänts eller utsetts att utfärda V I 1-dokument,

b)	namn, adress och officiella registreringsnummer på de vinproducenter som har befogenhet att utfärda V I 1-dokument.

Förteckningarna enligt punkt 1 ska endast omfatta de organ och laboratorier enligt led a i första stycket som av de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet har bemyndigats att på begäran ge kommissionen och medlemsstaterna all den information som behövs för att bedöma de uppgifter som förekommer i de enskilda dokumenten.

3.   Förteckningarna ska fortlöpande uppdateras, särskilt vad gäller adressändringar och ändringar av namnet på organ och laboratorier.

Artikel 49

Indirekt import

I de fall då ett vin exporteras från ett tredjeland där vinet har framställts (nedan kallat ursprungsland) till ett annat tredjeland (nedan kallat exportland) och därifrån exporteras till gemenskapen, får de behöriga myndigheterna i exportlandet upprätta ett V I 1-dokument för vinet på grundval av ett V I 1-dokument eller motsvarande som upprättats av de behöriga myndigheterna i ursprungslandet utan att det krävs kompletterande analyser av vinet, om detta vin

a)	redan har tappats på flaska i ursprungslandet och märkts och detta inte ändras, eller

b)	exporteras i bulk från ursprungslandet och härtappas och märks i exportlandet utan vidare bearbetning.

Den behöriga myndigheten i exportlandet ska, på V I 1-dokumentet, intyga att det rör sig om ett sådant vin som avses i första stycket och att de angivna villkoren är uppfyllda.

V I 1-dokumentet i original eller en attesterad kopia av detta dokument eller ett motsvarande dokument från ursprungslandet ska bifogas V I 1-dokumentet från exportlandet.

I denna artikel avses med ursprungsland endast sådana länder som finns med i den förteckning över organ och laboratorier i tredjeländer som har fått befogenhet att utfärda de dokument som ska åtfölja all import av vin, vilken offentliggjorts i enlighet med artikel 48.1.

Artikel 50

Särskilda regler för vissa viner

1.   När det gäller likörviner och vin som tillsatts alkohol för destillation ska V I 1-dokumentet erkännas som giltigt endast om det officiella organ som avses i artikel 48 har skrivit följande i fält 14:

Detta intygande ska kompletteras med uppgifter om

a)	det utfärdande organets fullständiga namn och adress,

b)	namnunderskrift av en tjänsteman vid organet,

c)	organets stämpel.

2.   V I 1-dokumentet kan användas för att intyga att ett importerat vin omfattas av en geografisk beteckning enligt antingen Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet) eller gemenskapslagstiftningen om geografiska beteckningar eller ett avtal om erkännande och skydd av geografiska beteckningar som ingåtts mellan Europeiska gemenskapen och det tredjeland som vinet kommer från.

I sådana fall ska följande anges i fält 14:

Denna bekräftelse ska kompletteras med de uppgifter som anges i punkt 1 andra stycket.

Artikel 51

Godkända importerade viner

Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat misstänker att en produkt med ursprung i tredjeland inte uppfyller kriterierna i artikel 82.1 och 82.2 i förordning (EG) nr 479/2008 ska myndigheterna omedelbart underrätta kommissionen.

KAPITEL III

Särskilda bestämmelser vid export

Artikel 52

Anmälan av officiella organ

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen översända en förteckning med förslag på de officiella eller officiellt erkända organ som ska utfärda intyg som visar att vinet i fråga uppfyller tillträdesvillkoren för koncessioner enligt avtalen med tredjeländer.

2.   Kommissionen ska på gemenskapens vägnar tillsammans med det berörda tredjelandet upprätta och utväxla förteckningen över de offentliga organ som har rätt att utfärda det intyg som avses i punkt 1 och motsvarande intyg som utfärdats av det berörda tredjelandet.

3.   Kommissionen ska offentliggöra den förteckning som avses i punkt 2 och uppdatera den regelbundet.

KAPITEL IV

Övergångsbestämmelser

Artikel 53

V I 1 och V I 2

De V I 1-dokument och V I 2-utdrag som överensstämde med gällande bestämmelser när de utfärdades men som från och med dagen för den här förordningens ikraftträdande inte längre gör det, får fortsätta att användas fram till och med den 31 december 2008.

Artikel 54

Frisläppande av säkerhet

På de berörda parternas begäran ska de säkerheter som ställts för utfärdande av import- och exportlicenser frisläppas från och med den 1 augusti 2008, om de inte redan slutat gälla före det datumet.

AVDELNING IV

PRODUKTIONSKAPACITET

KAPITEL I

Olagliga planteringar

Artikel 55

Sanktioner vid åsidosättande av röjningsplikten

1.   De sanktioner som avses i artikel 85.3 och artikel 86.4 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008 ska fastställas så att de verkar som en lämplig påföljd för dem som bryter mot dessa bestämmelser.

Utan att det i förekommande fall påverkar tillämpningen av tidigare sanktioner som medlemsstaterna fastställt ska medlemsstaterna bestämma sådana sanktioner som avses i artikel 85.3 och artikel 86.4 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008 på grundval av följande principer:

a)	Grundbeloppet för böter ska vara minst 12 000 euro/hektar.

b)	Medlemsstaterna får besluta om högre bötesbelopp på grundval av det kommersiella värdet av de viner som produceras i de aktuella vinodlingarna.

2.   Medlemsstaterna ska tillämpa de sanktioner som avses i artikel 85.3 i förordning (EG) nr 479/2008

a)	för olagliga planteringar som fanns vid tidpunkten för den här förordningens ikraftträdande, för första gången den 1 januari 2009,

b)	för olagliga planteringar som gjorts efter det att den här förordningen trädde i kraft, för första gången från den dag planteringarna gjordes.

Bötesbeloppet ska tas ut igen var tolfte månad från dessa datum och i enlighet med de kriterier som fastställs i punkt 1 i denna artikel, fram till dess att röjningsplikten uppfylls.

3.   Medlemsstaterna ska ålägga den sanktion som avses i artikel 86.4 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008 för första gången den 1 juli 2010 för åsidosättande av röjningsplikten och därefter var tolfte månad fram till dess att de kriterier som fastställs i punkt 1 i artikeln har uppfyllts.

4.   De sanktioner som drivs in enligt den här artikeln ska behållas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 56

Sanktioner vid åsidosättande av förbudet mot omsättning av produkter

1.   De sanktioner som avses i artikel 87.2 i förordning (EG) nr 479/2008 ska fastställas så att de verkar som en lämplig påföljd för dem som bryter mot dessa bestämmelser.

2.   De sanktioner som avses i punkt 1 ska från fall till fall åläggas en producent som har över 0,1 hektar vinodlingar om denne

a)	inte visar upp sina destillationskontrakt inom den tidsfrist som anges i artikel 57.1 andra stycket, eller om destillationskontrakten inte täcker hela den produktion som avses enligt vad som deklarerats i skörde- eller produktionsdeklarationen, eller

b)	inte meddelar den behöriga myndigheten om sin avsikt att genomföra en grön skörd inom den tidsfrist som anges i artikel 57.1 tredje stycket eller inte genomför den gröna skörden på tillfredsställande sätt.

3.   Medlemsstaterna ska ålägga de sanktioner som avses i första stycket

a)	för åsidosättande av skyldigheten att lämna in destillationskontrakt, en månad efter utgången av den tidsfrist som fastställs i artikel 57.1 andra stycket,

b)	för åsidosättande av reglerna om grön skörd, den 1 september det aktuella kalenderåret.

4.   De sanktioner som drivs in enligt den här artikeln ska behållas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 57

Förbud mot saluföring eller destillation

1.   I de fall som avses i artikel 87.1 i förordning (EG) nr 479/2008 får vindruvorna eller de produkter som framställs av vindruvorna endast användas till

a)	destillation på producentens egen bekostnad,

b)	grön skörd enligt definitionen i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 479/2008 på den berörda producentens bekostnad,

c)	familjens egen konsumtion – detta alternativ gäller endast om producentens vinodlingsareal inte överstiger 0,1 hektar.

Vid destillation enligt första stycket led a

—	ska producenterna lämna in det destillationskontrakt som avses i artikel 87.1 i förordning (EG) nr 479/2008 före utgången av det vinår då produkterna producerades,

—	ska produkter som producerats innan en vinodling reglerats enligt artikel 86.1 i förordning (EG) nr 479/2008 omfattas av destillationskravet.

Vid grön skörd enligt första stycket led b ska producenterna i förväg informera den behöriga myndigheten om sin avsikt före ett datum som medlemsstaterna ska fastställa enligt artikel 12.1 b. Medlemsstaterna ska kontrollera grön skörd i enlighet med artikel 12.1 d i den här förordningen.

2.   Utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna för att underlätta kontrollen besluta om en skyldighet för producenterna att före det datum som fastställs av medlemsstaterna enligt artikel 12.1 b meddela medlemsstatens behöriga myndighet om vilket av de alternativ som anges i punkt 1 första stycket a–c i den här artikeln de kommer att använda.

Medlemsstaterna får också begränsa producenternas valmöjligheter till ett eller två av de alternativ som anges i punkt 1 första stycket a–c.

3.   Om en viss producent har vinodlingar från vilka produkterna får släppas ut på marknaden ska de behöriga myndigheterna ansvara för att se till att produkterna från den olagliga planteringen inte läggs samman med produkterna från övriga vinodlingar som släpps ut på marknaden.

Artikel 58

Meddelanden

1.   Medlemsstaterna ska före den 1 mars varje år meddela kommissionen för vilka arealer straffavgifter har betalats och vilka belopp som faktiskt inkrävdes enligt förlagan i tabell 1 i bilaga XIII. De ska också informera kommissionen om sin lagstiftning angående dessa straffavgifter.

2.   Om inte annat anges i de tillämpliga tabellerna i bilaga XIII till den här förordningen ska de meddelanden som avses i artiklarna 85.4, 86.5 och 87.3 i förordning (EG) nr 479/2008 avse det föregående vinåret.

När de meddelanden som avses i artiklarna 85.4 och 86.5 i förordning (EG) nr 479/2008 lämnas för första gången, senast den 1 mars 2009, ska den information som lämnas i de aktuella tabellerna gälla

a)	olagliga planteringar som planterats efter den 31 augusti 1998 och som upptäckts efter det datumet och fram till utgången av vinåret 2007/2008 och som fortfarande inte röjts den 31 juli 2008, om dessa uppgifter finns tillgängliga,

b)	olagliga planteringar som planterats före den 1 september 1998 och för vilka ansökan om reglering enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999 har godkänts eller avvisats av medlemsstaten mellan den 1 augusti 2007 och den 31 juli 2008.

Det meddelande som avses i andra stycket led a ovan ska lämnas i tabell 2 i bilaga XIII till den här förordningen.

Det meddelande som avses i andra stycket led b ovan ska lämnas i tabell 4 i bilaga XIII till den här förordningen.

Kommissionen har rätt att begära in information om de berörda olagliga planteringarna på grundval av tidigare gällande men inte respekterade skyldigheter att meddela kommissionen enligt artikel 2.7 i förordning (EG) nr 1227/2000.

För de sistnämnda årliga meddelandena ska tabellerna 3, 5, 6 och 7 i bilaga XIII till den här förordningen användas som förlaga.

3.   Medlemsstaterna får besluta om de ska ta med närmare uppgifter om regioner i de meddelanden som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 59

Avdrag som påförs medlemsstaterna

Om en medlemsstat underlåter att lämna in någon av tabellerna inom de angivna tidsfristerna, med undantag för tabell 2, som avses i artikel 58, enligt förlagan i bilaga XIII till den här förordningen, med den information som anges i artiklarna 85.4, 86.5 och 87.3 i förordning (EG) nr 479/2008 och korrekt ifylld, får deras anslag för stödåtgärder enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 479/2008 minskas i enlighet med artikel 89 a i förordning (EG) nr 479/2008. Kommissionen får, beroende på omfattningen av åsidosättandet, fatta beslut om att för varje månads försening ska ett belopp på upp till totalt 1 procent av anslaget för stödåtgärder till en viss medlemsstat vara förverkat, med start från början av vinåret efter det vinår då meddelandet skulle ha lämnats.

KAPITEL II

Övergångssystem för planteringsrätter

Artikel 60

Nyplanteringsrätter

1.   Om medlemsstaterna beviljar nyplanteringsrätter för arealer som är avsedda för nyplantering i samband med fastighetsreglering eller expropriation i samhällets intresse i enlighet med nationell lagstiftning, ska de se till att dessa planteringsrätter inte beviljas för en areal som i rena odlingar motsvarar mer än 105 procent av den vinodlingsareal som omfattades av fastighetsregleringen eller expropriationen.

2.   När medlemsstaterna beviljar nyplanteringsrätter för vinodlingsförsök får inte produkterna som framställs av druvor från dessa odlingar släppas ut på marknaden under försöksperioden.

3.   När medlemsstaterna beviljar nyplanteringsrätter för arealer avsedda för moderplantskolor för ympmaterial ska druvorna från dessa vinstockar antingen inte skördas eller, om de skördas, förstöras under moderplantskolornas produktionsperiod.

4.   Nyplanteringsrätter som beviljas enligt punkterna 2 och 3 ska bara gälla under försöksperioden respektive moderplantskolans produktionsperiod.

Efter den period som avses i första stycket

a)	ska producenten utnyttja återplanteringsrätter eller planteringsrätter som beviljats från en reserv så att den berörda arealen kan användas för att framställa vin som kan släppas ut på marknaden, eller

b)

ska de vinstockar som planterats på arealen röjas. Sådan röjning ska bekostas av den berörda producenten. Innan den berörda arealen har röjts får produkter som framställts av druvor därifrån omsättas endast för destillationsändamål. Dessa produkter får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

5.   Nyplanteringsrätter, och varje villkor för användning av sådana rätter eller villkor för arealer som planterats med utnyttjande av dessa planteringsrätter, som beviljats för vinodlingsförsök eller odling av moderplantor för ympmaterial före den 1 augusti 2000 ska fortsätta att gälla under försöksperioden respektive moderplantornas produktionsperiod. Föreskrifterna i punkt 4 andra stycket ska gälla för arealerna i fråga efter försöksperiodens slut respektive slutet av moderplantornas produktionsperiod.

6.   I det fall som avses i artikel 91.1 d i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna, för att undvika en alltför betungande administrativ börda, i stället för att bevilja nyplanteringsrätter föreskriva att arealer vars vin eller vinprodukter endast är avsedda att konsumeras av vinodlarens familj inte ska omfattas av kravet på röjning enligt artikel 85.1 i den förordningen. Medlemsstaterna får endast göra detta förutsatt

a)	att arealen för en viss odlare inte är större än den högsta tillåtna areal som medlemsstaten fastställer, vilken i alla händelser inte får vara större än 0,1 hektar, och

b)	vinodlaren i fråga inte är involverad i kommersiell vinproduktion.

7.   Det ska vara förbjudet att saluföra vin eller vinprodukter från sådana arealer som avses i punkt 6. Medlemsstaterna ska övervaka detta förbud med ett lämpligt system. Om en överträdelse av detta förbud skulle upptäckas ska, utöver eventuella sanktioner som åläggs av medlemsstaten, punkt 4 andra stycket b tillämpas. Medlemsstaterna ska registrera varje ärende som behandlas enligt denna punkt.

Artikel 61

Medlemsstaternas skyldighet att registrera och anmälanyplanteringsrätter

Medlemsstaterna ska registrera varje ärende där de beviljar nyplanteringsrätter enligt artikel 60.

För varje vinår ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om

a)	den totala areal för vilken nyplanteringsrätter har beviljats enligt var och en av punkterna 1, 2 och 3 i artikel 60,

b)

den totala areal för vilken nyplanteringsrätter har beviljats enligt artikel 91.1 i förordning (EG) nr 479/2008. Om en medlemsstat tillämpar undantaget i artikel 60.6 i den här förordningen ska den i stället överlämna en bedömning av den totala berörda arealen som ska vara baserad på resultaten av den kontroll som genomförts.

Detta meddelande ska följa förlagan i tabell 8 i bilaga XIII. Medlemsstaterna får besluta om de ska ta med närmare uppgifter om regioner i meddelandet. Det ska lämnas till kommissionen senast den 1 mars året efter det vinår meddelandet gäller.

Artikel 62

Röjning som inte ger upphov till återplanteringsrätter

För arealer som röjs enligt artikel 24.4, artikel 85.1 eller artikel 86.4 i förordning (EG) nr 479/2008 eller enligt artikel 60.4 andra stycket b i den här förordningen får inga återplanteringsrätter beviljas. Återplanteringsrätter får inte heller beviljas för röjning av

a)	vinodlingsarealer i samband med genomförande av en fastighetsreglering eller en expropriation i samhällets intresse, om nyplanteringsrätter har beviljats för sådana arealer i enlighet med artikel 60.1 i den här förordningen,

b)	arealer som under själva försöksperioden är avsedda för vinodlingsförsök,

c)	arealer avsedda för moderplantor för ympmaterial under moderplantornas produktionsperiod,

d)	arealer som endast är avsedda för vinodlarfamiljens egen konsumtion, eller

e)	arealer för vilka röjningsbidrag har beviljats, i enlighet med artikel 92.1 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 63

Förväntade återplanteringsrätter

1.   Enligt artikel 92.2 i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna bevilja återplanteringsrätter till producenter som åtar sig att röja en areal planterad med vinstockar före utgången av det tredje vinåret efter det år de nya vinstockarna planterades. Detta får ske endast om producenten kan visa att han antingen inte har några planteringsrätter, eller att han inte har tillräckligt många planteringsrätter för att plantera vinstockar på hela arealen i fråga. En medlemsstat får inte bevilja en producent fler planteringsrätter än vad som behövs för att plantera hela arealen i fråga med vinstockar med beaktande av de planteringsrätter som denne redan har. Producenten ska närmare ange vilken odling som ska röjas.

2.   När en producent gör det åtagande som avses i punkt 1 ska en säkerhet ställas. Förpliktelsen att röja den berörda arealen ska utgöra ett primärt krav i den mening som avses i artikel 20.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85. Säkerhetens storlek ska fastställas av den berörda medlemsstaten på grundval av objektiva kriterier. Säkerheten ska bestämmas så att den är proportionerlig och tillräckligt hög för att producenterna inte ska frångå sina åtaganden.

3.   Fram till dess att röjningen genomförts ska medlemsstaterna se till att det inte under något vinår samtidigt förekommer kommersiell produktion av vin både från den areal som ska röjas och från den areal som har nyplanterats genom att säkerställa att produkter som är framställda av druvor från endera arealen endast får omsättas för destillation på producentens bekostnad. Produkterna får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

4.   Om åtagandet om röjning inte har fullgjorts vid den fastställda tidsfristens utgång, ska den oröjda arealen anses ha planterats i strid med planteringsförbudet i artikel 90.1 i förordning (EG) nr 479/2008.

5.   Medlemsstaterna ska övervaka plantering och röjning av de aktuella arealerna.

6.   Medlemsstaterna ska registrera varje ärende som behandlas enligt punkterna 1–5.

Artikel 64

Överföring av planteringsrätter

1.   Vid tillämpningen av artikel 92.5 andra stycket i förordning (EG) nr 479/2008 får medlemsstaterna använda en likvärdig nedsättningskoefficient vid överföring av planteringsrätter mellan företag.

2.   Medlemsstaterna ska registrera alla överföringar av återplanteringsrätter mellan företag.

Artikel 65

Reserver av planteringsrätter

1.   Medlemsstaterna ska se till att överföringen av planteringsrätter via en nationell reserv och/eller regionala reserver inte leder till en total ökning av produktionskapaciteten på deras territorium. Vid behov får medlemsstaterna använda en nedsättningskoefficient.

2.   Medlemsstaten ska anmäla till kommissionen när de upprättar en nationell reserv och/eller regionala reserver för planteringsrätter eller, i förekommande fall, om sitt beslut att inte längre använda systemet med reserver.

3.   Om en medlemsstat väljer att inte använda systemet med reserver ska den till kommissionen överlämna bevis för att det finns ett effektivt system för att förvalta planteringsrätter i hela landet.

4.   Medlemsstaterna ska registrera samtliga ärenden där planteringsrätter har beviljats från reserver, där planteringsrätter överförts mellan reserver och där planteringsrätter tilldelats reserver. Samtliga betalningar som ersättning för tilldelning av planteringsrätter till en reserv, eller för beviljande av planteringsrätter från en reserv, ska också registreras.

5.   Medlemsstaterna ska med tabell 9 i bilaga XIII som förlaga för varje vinår meddela kommissionen

a)	hur många planteringsrätter som tilldelats reserverna,

b)	hur många planteringsrätter som beviljats ur reserverna, mot betalning eller utan.

Artikel 66

Bibehållande av systemet med planteringsrätter

Medlemsstater som vill behålla förbudet mot plantering i hela eller delar av sitt territorium enligt artikel 90.1 i förordning (EG) nr 479/2008 efter den 31 december 2015 enligt den möjlighet som ges för detta i artikel 90.6 i den förordningen ska meddela kommissionen sin avsikt före den 1 mars 2015.

KAPITEL III

Systemet med röjning

Artikel 67

Bidragsberättigande

1.   Röjningsbidrag får endast beviljas om det kan styrkas att den vinodling det rör sig om brukas på riktigt sätt. Utan att det påverkar tillämpningen av de kontroller som föreskrivs i artikel 81.3 i den här förordningen krävs för detta ändamål en skördedeklaration enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1282/2001 (19) för åtminstone de två vinåren före det år förordning (EG) nr 479/2008 trätt i kraft och för de tre vinåren före röjningsåret.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 får medlemsstaterna besluta att producenter som är undantagna från kravet på att lämna skördedeklaration enligt artikel 2.2 c eller 2.3 i förordning (EG) nr 1282/2001 får styrka sin druvproduktion på grundval av den deklaration som avses i artikel 2.2 c eller den produktionsdeklaration som avses i artikel 4.1 i den förordningen.

Om varken skördedeklarationen eller den deklaration som avses i artikel 2.2 c eller artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1282/2001 finns tillgänglig och det finns välgrundade skäl för detta, får medlemsstaterna besluta om andra sätt att styrka att vinodlingen har brukats på riktigt sätt. Medlemsstaterna ska ansvara för en noggrann kontroll av att dessa alternativa bevis är tillförlitliga.

3.   Innan medlemsstaten godkänner en ansökan om utbetalning ska de se till att kriterierna för bidragsberättigande enligt artikel 100 a, b, d, e och f i förordning (EG) nr 479/2008 har uppfyllts.

Artikel 68

Skäl för undantag

1.   Med bergsområden och branta sluttningar som får uteslutas från systemet med röjning enligt artikel 104.4 i förordning (EG) nr 479/2008 avses följande:

a)	Bergsområden på minst 500 meters höjd, utom högplatåer.

b)	Sluttningar med en lutning på minst 25 procent.

c)	Terrasserade områden.

2.   Det meddelande som avses i artikel 104.8 i förordning (EG) nr 479/2008 ska innehålla vägledande information om storleken på dessa arealer och lämnas på blanketten i bilaga XIV till den här förordningen.

Artikel 69

Bidragssatser

1.   Utan att detta påverkar statligt stöd som kan ges enligt artikel 106 i förordning (EG) nr 479/2008 ska beloppen för de bidrag som fastställs i artikel 101 i den förordningen vara de som anges i bilaga XV till den här förordningen.

2.   Den historiska avkastning som avses i artikel 101.2 i förordning (EG) nr 479/2008 ska fastställas på grundval av jordbruksföretagets genomsnittliga avkastning, eller, om uppgifterna finns, den genomsnittliga avkastningen för ett visst skifte eller en viss vinkategori inom jordbruksföretaget som röjningsbidrag har begärts för. Den genomsnittliga avkastningen ska beräknas på grundval av den genomsnittliga avkastningen under de fem åren mellan vinåren 2003/2004 och 2007/2008, med uteslutande av de år då avkastningen var som lägst och högst.

Genom undantag från första stycket ska

a)	medlemsstater som anslöt sig till gemenskapen 2004 eller 2007 och inte hade något system för skördedeklarationer mellan 2003/2004 och 2007/2008 beräkna den historiska avkastningen på grundval av den genomsnittliga avkastningen under vinåren mellan 2005/2006 och 2007/2008,

b)

en producent vars produktion påverkats negativt under referensperioden under mer än ett år på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter som uppstått under referensperioden ha rätt att begära att den historiska avkastningen ska fastställas på grundval av de genomsnittliga avkastningarna under de vinår som inte påverkats av force majeure eller exceptionella omständigheter under den period som avses i första stycket, eller när så är tillämpligt, under led a i detta stycke.

3.   Den genomsnittliga avkastningen ska beräknas på grundval av skördedeklarationerna.

Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna besluta att producenter som är undantagna från kravet på att lämna skördedeklaration enligt artikel 2.2 c eller 2.3 i förordning (EG) nr 1282/2001 får styrka sin druvproduktion på grundval av den deklaration som avses i artikel 2.2 c eller den produktionsdeklaration som avses i artikel 4.1 i den förordningen.

Medlemsstaterna får föreskriva att för medlemmar av vinkooperativ eller andra sammanslutningar som de tillhör eller är associerade med och som inte har den deklaration som avses i artikel 2.2 c i förordning (EG) nr 1282/2001, får kooperativets eller sammanslutningens genomsnittliga avkastning tas med i beräkningen under förutsättning att kooperativet eller sammanslutningen intygar att producenten har levererat druvor till den under de aktuella åren. I sådana fall ska den genomsnittliga avkastningen för den specifika vinkategori inom kooperativet eller sammanslutningen som röjningsbidraget begärs för tas i beaktande, om uppgiften finns tillgänglig.

Medlemsstaterna får föreskriva att om varken skördedeklarationen eller den deklaration som avses i artikel 2.2 c eller artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1282/2001 finns tillgänglig och det finns välgrundade skäl för detta, vilka ska kontrolleras av medlemsstaten, förutom de skäl som anges i andra och tredje stycket, ska den historiska avkastningen vara den genomsnittliga avkastningen i den berörda regionen.

Medlemsstaterna ska ansvara för en noggrann kontroll av trovärdigheten i deklarationerna och i de alternativa källor som används för att fastställa den historiska avkastningen enligt denna artikel.

4.   Bidraget betalas ut för den areal som planteras, vilken definieras enligt artikel 75.

Artikel 70

Ansökningsförfarande

1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om ansökningsförfarandet, och särskilt regler om

a)	den information som ska bifogas ansökan,

b)	information om gällande bidragssatser till den berörda producenten,

c)	vilket datum som röjningen senast ska ske.

2.   Medlemsstaterna ska kontrollera om ansökningarna är välgrundade. För detta ändamål får de besluta om att producenten ska lämna ett skriftligt åtagande i samband med ansökan. Om ansökan sedan återkallas utan vederbörlig motivering får medlemsstaterna besluta om att den berörda producenten ska bära de kostnader som uppstått under behandlingen av ansökan.

Artikel 71

Förfarande vid tillämpning av en fast procentsats för godtagande

1.   Vid tillämpning av en fast procentsats för godtagande enligt artikel 102.4 i förordning (EG) nr 479/2008 ska medlemsstaterna för varje berört år följa nedanstående förfarande:

a)

I den mån de tillgängliga budgetmedel som tilldelats medlemsstaterna medger det ska alla ansökningar om röjning av hela vinodlingar från en producent godkännas, utan att några nedsättningar tillämpas på ansökningarna. Om de tillgängliga budgetmedel som tilldelats en medlemsstat inte räcker till för att godkänna alla ansökningar ska medlemsstaterna fördela budgetmedlen på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier som fastställs i de nationella bestämmelserna.

b)

Efter att de belopp som avses under a ovan har dragits ifrån de tillgängliga budgetmedel som tilldelats en medlemsstat ska medlemsstaten, i den mån återstoden av budgetmedlen medger detta, godkänna alla ansökningar från producenter som har fyllt 55 år om medlemsstaterna har beslutat detta enligt artikel 102.5 b ii) i förordning (EG) nr 479/2008, utan att tillämpa någon nedsättning på ansökningarna. Om de tillgängliga budgetmedel som tilldelats en medlemsstat inte är tillräckliga för att godkänna alla dessa ansökningar ska medlemsstaten fördela budgetmedlen på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier som fastställs i de nationella bestämmelserna.

c)

Efter att de belopp som avses under a och b ovan har dragit ifrån de tillgängliga budgetmedel som tilldelats en medlemsstat, ska medlemsstaten fördela återstoden av de tillgängliga budgetmedlen på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier som fastställs i de nationella bestämmelserna.

2.   De objektiva och icke diskriminerande kriterier som avses i artikel 102.5 b i förordning (EG) nr 479/2008 ska fastställas av medlemsstaterna så att ingen nedsättning ska behöva tillämpas på ansökningar som kan godkännas. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina kriterier enligt punkt 1 senast den 15 oktober varje år, enligt förlagan i tabell 10 i bilaga XIII till den här förordningen.

Artikel 72

Utbetalning av bidrag

Utbetalning av röjningsbidraget ska göras efter kontroll av att röjningen har ägt rum och senast den 15 oktober det år ansökan godkändes av medlemsstaten enligt artikel 102.5 i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 73

Meddelanden

1.   De meddelanden som avses i artikel 102.2, 102.5 och 102.6 i förordning (EG) nr 479/2008 ska lämnas enligt förlagorna i tabellerna 10–12 i bilaga XIII till den här förordningen. Medlemsstaterna får besluta om de ska ta med närmare uppgifter om regioner i dessa tabeller.

2.   Om medlemsstaterna beviljar nationellt stöd för röjning ska denna information lämnas i de tabeller som anges i punkt 1.

3.   Om en medlemsstat enligt artikel 104.1 i förordning (EG) nr 479/2008 beslutar att avvisa ytterligare ansökningar ska den meddela kommissionen om sitt beslut.

4.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder de vidtar för att följa bestämmelserna i artikel 104.9 i förordning (EG) nr 479/2008. Meddelandet ska följa förlagan i tabell 12 i bilaga XIII till den här förordningen.

5.   Medlemsstaterna ska före den 1 december varje år lämna en årsrapport till kommissionen om resultatet av de kontroller som gjorts av systemet med röjning under det föregående räkenskapsåret. Detta meddelande ska följa förlagan i tabell 13 i bilaga XIII.

KAPITEL IV

Inventering och mätning av planterade arealer

Artikel 74

Inventering

Uppgifterna i inventeringen enligt artikel 109 i förordning (EG) nr 479/2008 ska avse den 31 juli föregående vinår.

Inventeringen ska innehålla den information som anges i tabellerna 14–16 i bilaga XIII till den här förordningen. Medlemsstaterna får besluta om de ska ta med närmare uppgifter om regioner i dessa tabeller.

Artikel 75

Planterade arealer

1.   För sådan omstrukturering och omställning av vinodlingar, grön skörd och röjning som avses i artiklarna 11, 12 och 98 i förordning (EG) nr 479/2008, ska en areal planterad med vinstockar avgränsas av vinstockarnas yttre omkrets med tillägg av en buffertzon vars bredd motsvarar halva avståndet mellan vinraderna. Den planterade arealen ska bestämmas enligt artikel 30.1 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 (20).

2.   Om den historiska avkastning som avses i artikel 101.2 i förordning (EG) nr 479/2008 bestäms på grundval av en areal som inte motsvarar definitionen i punkt 1 i den här artikeln får medlemsstaterna räkna om avkastningen genom att dividera produktionen för ett visst vinodlingsföretag eller ett visst skifte eller en viss vinkategori med den areal som är planterad med vinstockar, som ger en viss volym vin, enligt punkt 1.

AVDELNING V

KONTROLLER INOM VINSEKTORN

KAPITEL I

Principer för kontroll

Artikel 76

Kontroller

Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser i den här förordningen eller annan gemenskapslagstiftning ska medlemsstaterna införa de kontroller och åtgärder som krävs för att se till att förordning (EG) nr 479/2008 och den här förordningen tillämpas korrekt. De ska vara tillräckligt effektiva, proportionerliga och avskräckande för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen.

Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa följande:

a)	Att alla kriterier för stödberättigande som fastställs i gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller inom nationella ramar kan kontrolleras.

b)	Att de behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av kontroller har tillräckligt mycket personal med lämpliga kvalifikationer och tillräcklig erfarenhet för att kunna genomföra kontrollerna effektivt.

c)	Att det finns bestämmelser om kontroller för att undvika olaglig dubbel finansiering av åtgärder enligt den här förordningen och andra gemenskapssystem eller nationella system.

d)	Att kontrollerna och åtgärderna är i linje med den aktuella typen av stödåtgärd. Medlemsstaterna ska fastställa metoder och medel för kontrollerna och specificera vilka personer som ska kontrolleras.

e)

Att kontrollerna utförs systematiskt eller genom stickprov. Om kontrollerna utförs genom stickprov ska medlemsstaterna genom antalet, arten av och frekvensen av kontrollerna se till att de är representativa för hela medlemsstaten och, när så är tillämpligt, motsvarar den kvantitet vinprodukter som saluförs eller innehas i avsikt att saluföras.

f)	Att de åtgärder som beviljas gemenskapsfinansiering verkligen genomförs och överensstämmer med gemenskapslagstiftningen.

Artikel 77

Allmänna principer

1.   Verifiering ska ske genom administrativa kontroller, och när så är lämpligt, kontroller på plats.

2.   Administrativa kontroller ska genomföras systematiskt och innefatta dubbelkontroller med bland annat uppgifter från det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i avdelning II kapitel 4 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003.

3.   Med undantag för de fall då systematiska kontroller på plats föreskrivs genom förordning (EG) nr 479/2008 eller den här förordningen ska de behöriga myndigheterna göra kontroller på plats genom stickprovtagning hos en lämplig andel av stödmottagarna/producenterna på grundval av en riskanalys enligt artikel 79 i den här förordningen.

4.   För de åtgärder som avses i artiklarna 16, 17, 18 och 19 i förordning (EG) nr 479/2008 ska stickproverna omfatta minst 5 procent av ansökningarna om stöd. Proverna ska också motsvara minst 5 procent av de belopp som stödet omfattar.

5.   För de åtgärder som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 479/2008, ska artiklarna 26, 27 och 28 i förordning (EG) nr 1975/2006 (21) gälla i tillämpliga delar.

6.   Artikel 26.3 och 26.4 i förordning (EG) nr 796/2004 ska gälla för kontroller på plats enligt den här artikeln.

7.   I alla fall där så är lämpligt ska medlemsstaterna använda det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS).

Artikel 78

Kontroller på plats

1.   Kontroller på plats ska vara oanmälda. Om det inte äventyrar syftet med kontrollen får dock föranmälan om kontrollen göras, med kortast möjliga varsel. Sådan föranmälan ska inte göras mer än 48 timmar i förväg, om det inte finns välgrundade skäl för detta eller om det gäller åtgärder där systematiska kontroller på plats föreskrivs.

2.   I tillämpliga fall ska de kontroller på plats som föreskrivs i den här förordningen genomföras i samband med andra kontroller som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

3.   De berörda ansökningarna om stöd ska avvisas om stödmottagarna eller deras företrädare hindrar genomförandet av en kontroll på plats.

Artikel 79

Val av kontrollprov

1.   Kontrollprover för kontroller på plats enligt den här förordningen ska väljas ut av den behöriga myndigheten på grundval av en riskanalys och – i de fall kontrollerna särskilt gäller gemenskapsfinansiering – på grundval av hur representativt provet är för de inlämnade ansökningarna om stöd. Riskanalysens effektivitet ska bedömas och analyseras årligen

a)	genom fastställande av varje riskfaktors relevans,

b)	genom jämförelse mellan resultatet av de riskbaserade proverna och de slumpmässigt utvalda prover som avses i andra stycket,

c)	med beaktande av den särskilda situationen i varje medlemsstat.

För att ge den eftersträvande representativiteten ska medlemsstaterna slumpvis välja ut mellan 20 och 25 procent av det minsta antal stödmottagare/producenter som ska omfattas av kontrollen på plats.

2.   Den behöriga myndigheten ska registrera skälen till varför specifika stödmottagare/producenter valts ut för kontroller på plats. Den inspektör som genomför kontrollen ska informeras om dessa skäl innan kontrollen inleds.

Artikel 80

Kontrollrapport

1.   För varje kontroll på plats ska en kontrollrapport upprättas som möjliggör en granskning av de närmare uppgifterna om kontrollbesöket.

I den mån kontrollerna gäller gemenskapsfinansiering ska särskilt följande anges i rapporten:

a)	Vilka stödsystem och stödansökningar som kontrollerats.

b)	Vilka personer som närvarat.

c)	I tillämpliga fall vilka odlingsarealer som kontrollerats, vilka arealer som mätts, resultatet av mätningarna per skifte och vilka mätmetoder som använts.

d)	Kontroll av om en viss areal har brukats korrekt, om kontrollen gäller systemet med röjning.

e)	Vilka kvantiteter som har kontrollerats och resultatet av detta.

f)	Om kontrollen aviserats i förväg till stödmottagaren/producenten, och i så fall hur lång tid i förväg.

g)	Övriga kontrollåtgärder som genomförts.

2.   Om avvikelser uppdagas mellan informationen i ansökan och de verkliga förhållandena vid kontrollen på plats eller fjärranalysen ska odlaren få en kopia av kontrollrapporten och ges tillfälle att underteckna den innan den behöriga myndigheten drar sina slutsatser av rönen beträffande eventuella avdrag eller uteslutningar.

Artikel 81

Kontroller i samband med produktionskapacitet

1.   Medlemsstaterna ska använda vinodlingsregistret för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om produktionskapacitet i avdelning V i förordning (EG) nr 479/2008, inbegripet efterlevnaden av förbudet mot nyplantering enligt artikel 90.1 i den förordningen.

2.   Vid beviljande av återplanteringsrätter enligt artikel 92 i förordning (EG) nr 479/2008 ska arealerna systematiskt kontrolleras före och efter röjningen. Denna kontroll ska omfatta de vinarealer som återplanteringsrätter beviljas för.

Vid kontrollen före röjning ska det även kontrolleras att den berörda vinodlingen faktiskt existerar.

Kontrollen ska göras på plats. Om medlemsstaten förfogar över ett tillförlitligt och uppdaterat datoriserat vinodlingsregister kan kontrollen dock göras administrativt och kravet på kontroller på plats före röjning kan begränsas till 5 procent av ansökningarna (på årsbasis) för att bekräfta tillförlitligheten i systemet för administrativ kontroll. Om kontroller på plats visar på betydande oegentligheter eller avvikelser i en region eller en del av en region ska den behöriga myndigheten i lämplig omfattning öka antalet kontroller på plats under det aktuella året och året därefter.

3.   Arealer för vilka röjningsbidrag ges ska systematiskt kontrolleras före och efter röjningen. Denna kontroll ska omfatta de vinarealer som blivit föremål för stödansökan.

Kontrollen före röjningen ska innefatta kontroll av att den aktuella vinodlingen faktiskt existerar, kontroll av arealen som fastställts enligt artikel 75 och kontroll av att vinodlingen har brukats korrekt.

Kontrollen ska göras på plats. Om medlemsstaten förfogar över ett grafiskt verktyg som medger mätning av skiftet enligt artikel 75 i det datoriserade vinodlingsregistret och tillförlitlig uppdaterad information om att skiftet brukats korrekt, får dock kontrollen genomföras administrativt och kravet på kontroller på plats före röjning kan begränsas till 5 procent av ansökningarna för att bekräfta tillförlitligheten i systemet för administrativ kontroll. Om kontroller på plats visar på betydande oegentligheter eller avvikelser i en region eller en del av en region ska den behöriga myndigheten i lämplig omfattning öka antalet kontroller på plats under det aktuella året.

4.   Kontroll av att röjningen har ägt rum ska göras på plats, men om ett helt vinodlingsskifte röjs eller om fjärranalysen kan ske med en upplösning som är lika med eller bättre än 1 m2, får dock kontrollen göras med fjärranalys.

5.   Beträffande arealer för vilka röjningsbidrag fås ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 tredje stycket och punkt 4, minst en av de två kontroller som anges i punkt 3 första stycket vara en traditionell kontroll på plats.

Artikel 82

Kontrollorgan

1.   Om en medlemsstat utser flera behöriga organ för att kontrollera att bestämmelserna inom vinsektorn efterlevs ska den se till att dessa samordnar sitt arbete.

2.   Varje medlemsstat ska utse en enda kontaktinstans som ska sköta förbindelserna med övriga medlemsstater och med kommissionen. Denna kontaktinstans ska framför allt ta emot och vidarebefordra ansökningar om samarbete för tillämpningen av denna avdelning och representera den medlemsstat som den tillhör gentemot de övriga medlemsstaterna eller kommissionen.

Artikel 83

Kontrollpersonalens befogenheter

Varje medlemsstat ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta arbetet för de behöriga organens personal. Den ska särskilt sörja för att denna personal, i tillämpliga fall tillsammans med personal från andra organ som fått befogenhet till detta

a)	har tillträde till vinodlingarna, anläggningarna för vinframställning, lagring och bearbetning av produkter från vinsektorn samt transportmedlen för dessa produkter,

b)	har tillträde till affärs- eller lagerlokalerna och till transportmedlen hos var och en som innehar i avsikt att sälja, eller som saluför eller transporterar produkter från vinsektorn eller produkter som kan tänkas komma till användning inom vinsektorn,

c)	får möjlighet att inspektera produkterna från vinsektorn och ämnen eller produkter som kan komma till användning vid framställningen av sådana produkter,

d)	kan ta prover av produkter från vinsektorn, ämnen eller produkter som kan komma till användning vid framställningen av sådana produkter liksom produkter som innehas i avsikt att säljas, som saluförs eller transporteras,

e)	får möjlighet att i kontrollsyfte kontrollera räkenskaper eller andra dokument och låta ta kopior av eller utdrag ur dessa dokument,

f)

får vidta lämpliga säkerhetsåtgärder i samband med framställning, lagring, transport, beteckning, presentation och försäljning av en produkt från vinsektorn eller en produkt som kan komma till användning vid framställningen av en sådan produkt, när det finns en välgrundad misstanke om att det begåtts en allvarlig överträdelse av gemenskapens lagstiftning, särskilt om överträdelsen är uppsåtlig eller om det föreligger risk för folkhälsan.

KAPITEL II

Samverkan mellan kontrollinstanserna

Artikel 84

Begäran om assistans

1.   När ett behörigt organ i en medlemsstat företar kontroller i den egna medlemsstaten kan det begära information från ett behörigt organ i en annan medlemsstat som kan antas vara direkt eller indirekt berörd. Den begärda informationen ska lämnas så snabbt som möjligt.

Kommissionen ska alltid underrättas när den produkt som kontrolleras enligt första stycket har sitt ursprung i ett tredjeland och när saluföringen av denna produkt kan vara av särskilt intresse för andra medlemsstater.

Det tillfrågade organet ska lämna all sådan information som kan medverka till att det begärande organet kan fullgöra sina uppgifter.

2.   Efter väl grundad begäran av det begärande organet ska det tillfrågade organet utföra, eller vidta nödvändiga åtgärder för att utföra, en särskild övervakning eller kontroll i syfte att nå det mål som efterfrågas.

3.   Det tillfrågade organet ska handla som om det handlade för egen räkning.

4.   Det begärande organet kan, i samförstånd med det tillfrågade organet, utse inspektörer för att

a)	antingen inhämta information hos de administrativa myndigheterna i det tillfrågade organets medlemsstat, om tillämpningen av bestämmelserna inom vinsektorn eller om kontrollåtgärder inbegripet kopiering av transportdokument, andra dokument eller utdrag ur register,

b)	eller närvara vid den övervakning eller de kontroller som begärts i enlighet med punkt 2 efter att i god tid före genomförande av övervakningen eller kontrollerna ha meddelat det tillfrågade organet.

De kopior som avses i led a får endast göras med tillåtelse från det tillfrågade organet.

5.   Inspektörerna från det tillfrågade organet ska vid varje tillfälle ansvara för genomförandet av kontrollerna.

6.   Inspektörerna från det begärande organet ska

a)	uppvisa en skriftlig fullmakt av vilken deras identitet och befogenheter framgår,

b)

med förbehåll för de begränsningar som det tillfrågade organets medlemsstat har fastställt för sina egna inspektörer vid utförandet av kontrollerna i fråga, ha följande rättigheter: i) tillträdesrättigheter enligt artikel 83 leden a och b, ii) rätt till information om resultaten av de kontroller som utförts av inspektörerna från det tillfrågade organet enligt artikel 83 leden c och d.

c)	vid kontrollerna uppträda på ett sätt som är förenligt med de regler och den praxis för yrket som gäller i den aktuella medlemsstaten samt iaktta tystnadsplikt.

7.   Begäranden enligt denna artikel ska överlämnas till det tillfrågade organet i den berörda medlemsstaten via dess kontaktinstans. Samma sak gäller för

a)	svar på sådana begäranden,

b)	meddelanden om tillämpningen av punkterna 2 och 4.

Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna, för att effektivisera och påskynda sitt samarbete, tillåta att ett behörigt organ

a)	vänder sig direkt till ett behörigt organ i en annan medlemsstat med sin begäran eller sitt meddelande,

b)	svarar direkt på begäranden eller meddelanden från ett behörigt organ i en annan medlemsstat.

Artikel 85

Spontan assistans

En medlemsstats behöriga organ ska via den kontaktinstans som det tillhör omedelbart meddela den berörda medlemsstatens kontaktinstans om det har anledning att misstänka eller får veta att

a)	en produkt som avses i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 479/2008 inte är i överensstämmelse med bestämmelserna för vinsektorn eller att oegentligheter förekommit för att erhålla eller saluföra en sådan produkt, och

b)	denna överträdelse av bestämmelserna är av särskilt intresse för en eller flera medlemsstater och av sådan natur att den kan leda till administrativa åtgärder eller rättsliga förfaranden.

Artikel 86

Gemensamma bestämmelser

1.   Den information som avses i artikel 84.1 och artikel 85 ska åtföljas av och snarast möjligt kompletteras med relevanta dokument eller andra bevis samt uppgifter om varje administrativ åtgärd eller rättsligt förfarande och ska särskilt avse den berörda produktens

a)	sammansättning och organoleptiska egenskaper,

b)	beteckning och presentation,

c)	överensstämmelse med gällande regler om framställning och saluföring.

2.   De kontaktinstanser som berörs av ett fall för vilket assistansförfarandet påbörjats, ska omedelbart informera varandra om

a)	hur undersökningen fortskrider,

b)	administrativa eller rättliga åtgärder som vidtagits i samband med förfarandena i fråga.

3.   Resekostnader som uppkommit i samband med tillämpningen av artikel 84.2 och 84.4 ska bäras av

a)	den medlemsstat som har utsett personal för att utföra de åtgärder som avses i föregående punkter, eller

b)	gemenskapens budget efter en begäran från kontaktinstansen i den berörda medlemsstaten, om kommissionen i förväg uttryckligen fastställt att den aktuella kontrollen ligger i gemenskapens intresse.

KAPITEL III

Analysdatabas

Artikel 87

Databasens syfte

1.   En databas för resultaten av analyser av vinprodukter ska förvaltas av Gemensamma forskningscentret (GFC).

2.   Databasen ska innehålla uppgifter som har erhållits genom isotopanalys av beståndsdelarna etanol och vatten i vinprodukter enligt de referensanalysmetoder som avses i artikel 31 i förordning (EG) nr 479/2008.

3.   Databasen ska bidra till en enhetlig tolkning av de resultat som de officiella laboratorierna i medlemsstaterna erhåller genom att använda de referensanalysmetoder som avses i artikel 31 i förordning (EG) nr 479/2008.

Artikel 88

Prover

1.   För inrättandet av databasen ska medlemsstaterna se till att prover av färska druvor som ska analyseras tas ut, behandlas och bearbetas till vin enligt anvisningarna i bilaga XVI.

2.   Proverna av färska druvor ska tas från vinodlingar inom ett vinodlingsområde där förhållandena vad avser jordmån, läge, metoder för beskärning och uppbindning, sorter, vinstockarnas ålder samt odlingsmetoder är väl kartlagda.

3.   Antalet prover som ska tas varje år för databasen anges i bilaga XVII. Vid fördelningen av de prover som ska tas ska vinodlingarnas geografiska läge i de medlemsstater som anges i bilaga XVII beaktas. Varje år ska minst 25 procent av proverna tas från samma skiften där prover togs föregående år.

4.   Proverna ska analyseras enligt de metoder som avses i artikel 31 i förordning (EG) nr 479/2008 på de laboratorier som utsetts av medlemsstaterna. De utsedda laboratorierna ska uppfylla de allmänna kriterier för provningslaboratorier som fastställs i ISO/IEC 17025, och särskilt delta i ett system för kvalifikationsprövning som omfattar metoderna för isotopanalys. Skriftliga bevis för att dessa kriterier är uppfyllda ska lämnas till GFC för kvalitetskontroll och validering av de lämnade uppgifterna.

5.   En analysrapport ska utformas enligt förlagan i bilaga XIX. För varje prov ska ett faktablad utarbetas enligt frågeformuläret i bilaga XVIII.

6.   En kopia av analysrapporten med resultaten och tolkningen av analyserna ska skickas till GFC, tillsammans med en kopia av faktabladet.

7.   Medlemsstaterna och GFC ska se till att

a)	uppgifterna i analysdatabasen bevaras,

b)	varje prov sparas i minst tre år från den dag provet tas,

c)	databasen endast används för att kontrollera tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna och de nationella bestämmelserna inom vinsektorn eller för statistiska eller vetenskapliga ändamål,

d)	åtgärder vidtas för att skydda uppgifterna i databasen, framförallt mot stöld och manipulation,

e)	de berörda personerna utan onödiga förseningar eller kostnader får tillgång till den information i databasen som berör dem för att eventuella felaktiga uppgifter ska kunna rättas till.

Artikel 89

Isotopanalyser

I väntan på att tillräcklig analysutrustning inrättas, och under en period som löper ut den 31 juli 2010, ska vinproducerande medlemsstater som anslöt sig till gemenskapen 2004 eller 2007 och som inte förfogar över utrustning för att utföra isotopanalyser skicka sina vinprover till GFC för analys.

I sådana fall får de utse ett behörigt organ som ska ha befogenhet att förfoga över dessa uppgifter.

Artikel 90

Rapportering av resultat

1.   Uppgifterna i databasen ska på begäran lämnas till de laboratorier som för detta syfte utsetts av medlemsstaterna.

2.   GFC ska upprätta och varje år uppdatera förteckningen över de laboratorier som medlemsstaterna utsett för beredning av prover och mätningar för analysdatabasen.

3.   I vederbörligen motiverade fall får de uppgifter som avses i punkt 1, om de är representativa, på begäran användas av andra offentliga organ i medlemsstaterna.

4.   Rapportering av uppgifter får bara omfatta de relevanta analysuppgifter som behövs för att tolka en analys som gjorts på ett prov med liknande egenskaper och ursprung. Till alla inrapporterade uppgifter ska bifogas en påminnelse om minimikraven för att få tillgång till databasen.

Artikel 91

Iakttagande av förfaranden

Medlemsstaterna ska se till att de resultat av isotopanalyser som lagras i deras egna databaser har erhållits genom analyser av prover som tagits och behandlats enligt bestämmelserna i detta kapitel.

KAPITEL IV

Insamling av prover i kontrollsyfte

Artikel 92

Begäran om insamling av prover

1.   I samband med tillämpningen av kapitel II kan inspektörerna vid ett behörigt organ i en medlemsstat begära att det behöriga organet i en annan medlemsstat samlar in prover i enlighet med tillämpliga bestämmelser i den medlemsstaten.

2.   Det organ som gör en sådan begäran ska förfoga över de insamlade proverna och även få bestämma vilket laboratorium som ska utföra analyserna.

3.   Proverna ska samlas in och behandlas enligt anvisningarna i bilaga XX.

Artikel 93

Kostnader för uttagning, avsändning och analys av prover

1.   Kostnaderna för uttagning, behandling och avsändning av ett prov samt för analytiska och organoleptiska undersökningar ska bäras av det behöriga organet i den medlemsstat som har beställt provtagningen. Kostnaderna ska beräknas enligt gällande taxa i den medlemsstat i vilken åtgärderna har vidtagits.

2.   Kostnaderna för avsändning av de prover som avses i artikel 89 ska bäras av gemenskapen.

KAPITEL V

Allmänna bestämmelser

Artikel 94

Bevisvärde

De uppgifter som vid tillämpningen av detta kapitel kommit till en medlemsstats behöriga organs kännedom kan åberopas av behöriga organ i övriga medlemsstater. I sådana fall ska uppgifterna inte anses ha mindre bevisvärde bara för att de inte kommer från den berörda medlemsstaten.

Artikel 95

Personer som omfattas av kontroller

1.   Fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar av sådana personer vars verksamhet kan omfattas av de kontrollåtgärder som avses i den här förordningen får inte hindra genomförandet av dessa kontroller utan ska underlätta genomförandet av dessa.

2.   Vinodlare från vars odlingar inspektörer från ett behörigt organ samlar in druvor

a)	får inte på något sätt hindra insamlingen, och

b)	ska förse inspektörerna med de upplysningar som krävs enligt den här förordningen.

AVDELNING VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 96

Utbetalning till stödmottagarna

Utbetalningar enligt avdelning II, med undantag för artikel 9, och enligt avdelning V i förordning (EG) nr 479/2008 ska i sin helhet göras till stödmottagarna.

Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna besluta att betala ut det stöd som avses i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 479/2008 genom försäkringsbolag under förutsättning att

a)	de villkor som avses i artikel 14.4 i förordning (EG) nr 479/2008 respekteras,

b)	hela stödbeloppet överförs till producenten,

c)	försäkringsbolaget betalar ut stödet till producenten antingen i förskott eller genom bank- eller postgirering inom femton dagar från det att bolaget mottagit utbetalningen från medlemsstaten.

Användningen av sådana mellanhänder för utbetalningar får inte snedvrida konkurrensen på försäkringsmarknaden.

Utbetalningarna ska kontrolleras i förväg enligt bestämmelserna i den här förordningen utom när det gäller förskottsbetalningar som garanteras genom en säkerhet.

Artikel 97

Återvinning av felaktiga utbetalningar

Felaktiga utbetalningar ska återvinnas med ränta från de berörda mottagarna. De regler som fastställs i artikel 73 i förordning (EG) nr 796/2004 ska gälla i tillämpliga delar.

Genomförande av administrativa påföljder och återvinnande av felaktigt utbetalda belopp ska inte påverka anmälningar om oegentligheter till kommissionen enligt kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 (22).

Artikel 98

Nationella påföljder

Utan att det påverkar tillämpningen av påföljder i förordning (EG) nr 479/2008 eller i den här förordningen ska medlemsstaterna föreskriva påföljder på nationell nivå för oegentligheter avseende de krav som fastställs i förordning (EG) nr 479/2008 eller i den här förordningen som är effektiva, proportionerliga och avskräckande så att de ger adekvat skydd för gemenskapens finansiella intressen.

Artikel 99

Konstruerade situationer

Inga utbetalningar ska göras till stödmottagare som i syfte att få en förmån som strider mot målen med det ifrågavarande stödsystemet bevisligen har konstruerat de förhållanden som krävs för berättigande till stödet; denna bestämmelse påverkar inte tillämpningen av särskilda åtgärder i förordning (EG) nr 479/2008 eller i den här förordningen.

Artikel 100

Meddelanden

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser i den här förordningen ska alla meddelanden enligt den här förordningen överlämnas i det format som framgår av förlagorna i bilagorna i form av filer som skapats i ett kalkylprogram. De ska även överlämnas till kommissionen i elektronisk form. Om en medlemsstat sammanställer uppgifter på regional basis ska den också skicka kommissionen en tabell som summerar de regionala uppgifterna.

Meddelanden som inte överlämnas på angivet sätt och i angivet format får anses inte ha överlämnats, utan att detta påverkar punkt 4.

2.   Om en medlemsstat i en viss tabell bara har nollvärden kan den välja att inte fylla i tabellen utan bara meddela kommissionen att tabellen saknar relevans för medlemsstaten. Detta förenklade meddelande ska lämnas inom samma tidsfrist som gäller för den aktuella tabellen.

3.   Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i den här förordningen ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de kan iaktta tidsfristerna för de meddelanden som anges i den här förordningen.

4.   Om en medlemsstat inte överlämnar ett meddelande som krävs enligt förordning (EG) nr 479/2008 eller den här förordningen, eller om meddelandet förefaller inte vara korrekt med hänsyn till objektiva fakta som kommissionen förfogar över, får kommissionen, delvis eller i sin helhet, tillfälligt inställa de månadsbetalningar som avses i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller vinsektorn fram till dess att medlemsstaten överlämnar ett korrekt meddelande.

5.   Medlemsstaterna ska spara de uppgifter som registreras enligt den här förordningen i minst tio vinår efter det år uppgifterna registrerades.

6.   De meddelanden som ska lämnas enligt den här förordningen ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) 357/79 om statistiska undersökningar av vinodlingsområden (23).

Artikel 101

Uppenbara fel

Varje meddelande, krav eller begäran till medlemsstaten enligt förordning (EG) nr 479/2008 eller den här förordningen, däribland stödansökningar, får ändras när som helst efter det att de har lämnats in om de innehåller uppenbara fel som den behöriga myndigheten identifierat.

Artikel 102

Force majeure och exceptionella omständigheter

I de fall en påföljd ska åläggas enligt förordning (EG) nr 479/2008 eller den här förordningen ska den inte åläggas i sådana fall av force majeure eller exceptionella omständigheter som avses i artikel 40.4 i förordning (EG) nr 1782/2003.

Artikel 103

Upphävande och hänvisningar

1.   Förordningarna (EG) nr 1227/2000, (EG) nr 1623/2000, (EG) nr 2729/2000 och (EG) nr 883/2001 ska upphöra att gälla.

Dock ska

a)	de relevanta reglerna i förordningarna (EG) nr 1227/2000 och (EG) nr 1623/2000 fortsätta gälla i den mån åtgärder som är stödberättigade enligt förordning (EG) nr 1493/1999 har inletts eller genomförts före den 1 augusti 2008,

b)	tabell 10 i bilagan till förordning (EG) nr 1227/2000 fortsätta gälla om inte annat föreskrivs i en tillämpningsförordning om märkning och presentation av vin som antas på grundval av artikel 63 i förordning (EG) nr 479/2008,

c)	bilaga I till förordning (EG) nr 1623/2000 gälla fram till och med den 31 juli 2012.

2.   Hänvisningar till de upphävda förordningarna i punkt 1 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XXII.

Artikel 104

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 augusti 2008.

Artikel 2 och kapitel III i avdelning IV ska dock tillämpas från och med den 30 juni 2008.

---

(1)  EUT L 148, 6.6.2008, s. 1.

(2)  EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1234/2007 (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(3)  EGT L 143, 16.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1216/2005 (EUT L 199, 29.7.2005, s. 32).

(4)  EGT L 194, 31.7.2000, s. 45. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1433/2007 (EUT L 320, 6.12.2007, s. 18).

(5)  EGT L 316, 15.12.2000, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2030/2006 (EUT L 414, 30.12.2006, s. 40).

(6)  EGT L 128, 10.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1211/2007 (EUT L 274, 18.10.2007, s. 5).

(7)  EUT L 3, 5.1.2008, s. 1.

(8)  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 146/2008 (EUT L 46, 21.2.2008, s. 1).

(9)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1437/2007 (EUT L 322, 7.12.2007, s. 1).

(10)  EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

(11)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

(12)  EGT L 205, 3.8.1985, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52)

(13)  EUT L 358, 16.12.2006, s. 3.

(14)  EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

(15)  EGT L 58, 11.3.1993, s. 50.

(16)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(17)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förodningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 275/2008 (EUT L 85, 27.3.2008, s. 3).

(18)  EGT L 105, 23.4.1983, s. 1.

(19)  EGT L 176, 29.6.2001, s. 14.

(20)  EUT L 141, 30.4.2004, s. 18.

(21)  EUT L 368, 23.12.2006, s. 74. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1396/2007 (EUT L 311, 29.11.2007, s. 3)

(22)  EUT L 355, 15.12.2006, s. 56.

(23)  EGT L 54, 5.3.1979, s. 124. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---