Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31979R0344

Rådets förordning (EEG) nr 344/79 av den 5 februari 1979 om allmänna bestämmelser om fastställande av referenspriset och uttagande av utjämningsavgiften på vin

EGT L 54, 05/03/1979, p. 67–68 (DA, DE, EN, FR, IT, NL)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (EL, ES, PT, FI, SV)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 01/07/1995; upphävd genom 31994R3290

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1979/344/oj

31979R0344

Rådets förordning (EEG) nr 344/79 av den 5 februari 1979 om allmänna bestämmelser om fastställande av referenspriset och uttagande av utjämningsavgiften på vin

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 054 , 05/03/1979 s. 0067 - 0068
Finsk specialutgåva Område 3 Volym 10 s. 0180
"Grekisk specialutgåva
" Område 03 Volym 24 s. 0173
Svensk specialutgåva Område 3 Volym 10 s. 0180
Spansk specialutgåva: Område 03 Volym 15 s. 0217
Portugisisk specialutgåva: Område 03 Volym 15 s. 0217


RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 344/79 av den 5 februari 1979 om allmänna bestämmelser om fastställande av referenspriset och uttagande av utjämningsavgiften på vin

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 337/79 av den 5 februari 1979 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), särskilt artikel 17.5 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag(2), och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 17.1 i förordning (EEG) nr 337/79 skall referenspriser fastställas årligen för rödvin, vitvin, vissa typer av druvsaft och druvmust samt för vin som har tillsatts alkohol för destillation. Referenspriser fastställs dessutom för vissa viner på grundval av deras särskilda kännetecken eller användningsområden. Det är nödvändigt att införa allmänna bestämmelser om hur sådana priser skall fastställas.

Det finns olika internationella överenskommelser inom vinsektorn.

Referenspriserna bör bidra till ett effektivt skydd av priserna för gemenskapens produkter och till att dessa produkter ges företräde vid avsättning på den inre marknaden. Referenspriserna bör därför fastställas till en nivå som gör det möjligt att uppnå dessa mål, vilket är en förutsättning för en skälig inkomst för producenterna inom gemenskapen.

Referenspriserna för rödvin och vitvin skall fastställas på grundval av orienteringspriserna för de röda och vita bordsvinstyper som är mest representativa för produktionen inom gemenskapen, med tillägg för kostnaderna för att placera gemenskapsvin i samma handelsled som importerat vin. På samma sätt bör referenspriset för vissa typer av druvsaft och must samt för vin som har tillsatts alkohol för destillation fastställas på grundval av orienteringspriserna för röda eller vita bordsviner med tillämpning av en koefficient som fastställs med hänsyn till förhållandet på gemenskapsmarknaden mellan priserna på röda eller vita bordsviner och priserna på de aktuella produkterna, med tillägg för kostnaderna för att placera liknande gemenskapsprodukter i samma handelsled som motsvarande importerade produkter.

Det är nödvändigt att ange de faktorer som skall ligga till grund för beräkningen av dessa kostnader.

Referenspriset för likörvin bör fastställas på grundval av de priser som gäller inom gemenskapen för denna produkt.

Kriterier bör ställas upp för hur särskilda referenspriser skall fastställas för vissa produkter på grundval av deras särskilda kännetecken eller användningsområden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Referenspriset för rödvin och vitvin skall fastställas på grundval av orienteringspriserna för de röda respektive vita bordsvintyper som anses vara av avgörande betydelse för inkomstbildningen hos gemenskapens vinodlare.

Referenspriserna för de produkter som avses i artikel 17.1 i förordning (EEG) nr 337/79 tredje stycket första, andra, tredje och fjärde strecksatsen skall fastställas på grundval av orienteringspriserna för röda eller vita viner med tillämpning av en koefficient som tar hänsyn till förhållandet mellan priserna på gemenskapsmarknaden för röda eller vita viner och priserna på de aktuella produkterna, med tillägg för kostnaderna för att placera liknande gemenskapsprodukter i samma handelsled som motsvarande importerade produkter.

Referenspriset för den produkt som avses i artikel 17.1 tredje stycket femte strecksatsen i förordning (EEG) nr 337/79 skall fastställas på grundval av de priser som gäller inom gemenskapen för produkten.

Artikel 2

Nivån på de referenspriser som avses i artikel 1 skall fastställas med hänsyn till

a) uppgifterna om producerade mängder i den prognos som avses i artikel 5 i förordning (EEG) nr 337/79,

b) kvaliteten på skörden det vinproduktionsår då referenspriserna fastställs,

c) omfattningen och arten av de förväntade interventionsåtgärderna.

Artikel 3

Om särskilda referenspriser fastställs för de produkter som avses i artikel 17.1 första och tredje stycket i förordning (EEG) nr 337/79 på grundval av deras särskilda kännetecken eller användningsområden, skall prisnivån fastställas med hänsyn till prisnivån inom gemenskapen för de aktuella produkterna.

Artikel 4

Kostnaderna för att placera gemenskapsprodukter i samma handelsled som liknande importerade produkter skall fastställas med hänsyn till

a) mäklararvoden,

b) lastningskostnader,

c) försäkringskostnader,

d) transportkostnader, samt

e) förluster.

Artikel 5

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 17.3 andra och tredje stycket i förordning (EEG) nr 337/79, skall utjämningsavgiften för rödvin respektive vitvin tas ut på alla viner från tredje land, om de inte hör till de viner för vilka ett särskilt referenspris har fastställts.

2. Vad avser utjämningsavgiften skall rosévin betraktas som rödvin.

Artikel 6

1. Rådets förordning (EEG) nr 947/70 av den 26 maj 1970 om allmänna bestämmelser om fastställande av referenspriser och uttagande av utjämningsavgiften för vin(3), ändrad genom förordning (EEG) nr 2918/76(4), skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till den förordningen som upphävs genom punkt 1 skall förstås som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den 2 april 1979.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 februari 1979.

På rådets vägnar

P. MEHAIGNERIE

Ordförande

(1) EGT nr L 54, 5.3.1979, s. 1.

(2) EGT nr C 276, 20.11.1978, s. 1.

(3) EGT nr L 114, 27.5.1970, s. 4.

(4) EGT nr L 333, 2.12.1976, s. 6.

Top