Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

den 3 juli 2024 (*)

”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut om beräkning av förhandsbidrag för år 2017 – Motiveringsskyldighet – Effektivt domstolsskydd – Likabehandling – Proportionalitetsprincipen – SRB:s utrymme för skönsmässig bedömning – Invändning om rättsstridighet – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Begränsning av domens rättsverkningar i tiden”

I mål T‑142/22,

Landesbank Baden-Württemberg, Stuttgart (Tyskland), företrädd av advokaterna H. Berger, M. Weber och D. Schoo,

sökande,

mot

Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), företrädd av J. Kerlin, T. Wittenberg och D. Ceran, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna H.-G. Kamann och P. Gey,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden A. Kornezov samt domarna G. De Baere, D. Petrlík (referent), K. Kecsmár och S. Kingston,

justitiesekreterare: handläggaren S. Jund,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 7 mars 2023,

följande

Dom (1)

1        Sökanden, Landesbank Baden-Württemberg, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara beslut SRB/ES/2021/82 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 15 december 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till den gemensamma resolutionsfonden, avseende Landesbank Baden-Württemberg (nedan kallat det angripna beslutet).

[utelämnas]

[utelämnas]

III. Parternas yrkanden

20      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand, ogiltigförklara det angripna beslutet, inklusive beslutsbilagor,

–        i andra hand, fastställa att det angripna beslutet är en nullitet i den del det berör sökanden, och

–        förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna.

21      SRB har yrkat att tribunalen ska

–        i första hand, ogilla talan,

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna,

–        i andra hand, för det fall det angripna beslutet ogiltigförklaras, låta verkningarna av det angripna beslutet bestå till dess att beslutet har ersatts, eller i vart fall under en period på sex månader från den dag då domen vinner laga kraft.

IV.    Rättslig bedömning

[utelämnas]

B.      De grunder som avser det angripna beslutets lagenlighet

[utelämnas]

2.      Den andra grunden: Bristfällig motivering

[utelämnas]

d)      Den sjunde delgrunden: Kvarhållande av uppgifter om de andra instituten

239    Sökanden har för första gången i sin replik gjort gällande att de krav som domstolen uppställt i domen av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB (C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601), avseende avvägningen mellan SRB:s motiveringsskyldighet och SRB:s skyldighet att respektera de berörda institutens affärshemligheter, inte är tillämpliga i förevarande mål. Enligt domen av den 19 juni 2018, Baumeister (C‑15/16, EU:C:2018:464, punkterna 54 och 56), omfattas nämligen sådana uppgifter om andra institut som ligger till grund för det angripna beslutet inte längre av sekretessen för affärshemligheter, eftersom referensdatum för bidragsperioden 2017 är den 31 december 2015 och dessa uppgifter därmed är äldre än fem år.

240    SRB har bestritt dessa argument, utan att för den skull ifrågasätta huruvida talan kan tas upp till sakprövning såvitt avser denna delgrund.

241    Det ska i det avseendet erinras om att den princip som genomsyrar metoden för beräkning av förhandsbidragen, såsom den framgår av direktiv 2014/59 och förordning nr 806/2014, förutsätter att SRB använder uppgifter som omfattas av skyddet för affärshemligheter och som inte kan återges i motiveringen av beslutet om fastställande av förhandsbidragen (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 114).

242    SRB har i det angripna beslutet angett skälen till att de uppgifter om instituten som beaktades vid beräkningen av förhandsbidraget för år 2017 omfattades av skyddet för affärshemligheter.

243    SRB påpekade särskilt, i skäl 100 i det angripna beslutet, att institutens affärshemligheter – det vill säga all information om institutens affärsverksamhet som, om de lämnades ut till en konkurrent och/eller till en större allmänhet, allvarligt skulle kunna skada institutets intressen – betraktades som konfidentiell information. I samband med beräkningen av förhandsbidragen betraktades den information som instituten lämnade i sina uppgiftsformulär och som SRB grundade sig på för att beräkna institutens förhandsbidrag, som affärshemligheter.

244    I skälen 102–105 i det angripna beslutet påpekade SRB vidare att det var förbjudet för SRB att lämna ut uppgifterna för varje institut, vilka utgjorde beräkningsgrunden i nämnda beslut, då SRB hade rätt att lämna ut aggregerade och gemensamma uppgifter, eftersom dessa uppgifter kumuleras. Enligt nämnda beslut hade instituten emellertid full insyn i beräkningen av deras grundläggande årliga bidrag och deras multiplikator för justering, för stegen i beräkningen av detta bidrag, såsom de definieras i bilaga I till delegerad förordning 2015/63, vilka avsåg ”beräkning av råindikatorerna” (steg 1), ”omskalning av indikatorerna” (steg 3) och ”beräkning av de sammansatta indikatorerna” (steg 5). Dessutom kunde instituten erhålla de gemensamma uppgifter som SRB utan åtskillnad använde för alla institut som justerades i förhållande till deras riskprofil för de beräkningssteg som avsåg ”diskretisering av indikatorerna” (steg 2), ”angivande av tilldelat tecken” (steg 4) och ”beräkning av de årliga bidragen” (steg 6).

245    Sökanden har bestritt att dessa förklaringar är tillräckliga, eftersom de andra institutens uppgifter vid den tidpunkt då det angripna beslutet antogs var sex år gamla och därför inte längre omfattades av skyddet för affärshemligheter, och eftersom SRB trots detta inte angett skälen till att dessa uppgifter inte lämnades ut.

246    Tribunalen erinrar i denna del om att då de uppgifter som kan ha utgjort affärshemligheter vid en viss tidpunkt är mer än fem år gamla, så anses de i princip, på grund av den tid som förflutit, vara historiska och ha förlorat sin konfidentiella karaktär, såvida inte den part som åberopar denna karaktär, i undantagsfall, visar att uppgifterna trots sin ålder, fortfarande är väsentliga för dess eller berörda tredje parters ställning på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2018, Baumeister, C‑15/16, EU:C:2018:464, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

247    Det har i detta avseende inte bestritts att de individuella uppgifter om instituten som låg till grund för det angripna beslutet för beräkningen av sökandens förhandsbidrag, vid tidpunkten för antagandet av detta beslut, var mer än fem år gamla.

248    Såsom SRB har förklarat i sin duplik och vid förhandlingen, utan att motsägas av sökanden, kan emellertid ett instituts relativa ställning i förhållande till dess konkurrenter, i den ekonomiska verkligheten inom banksektorn, förbli densamma eller liknande under en längre period, som sträcker sig längre än fem år. Vissa omständigheter, såsom affärsmodellen eller verksamheten vid ett sådant institut, förblir nämligen stabila på kort och medellång sikt, vilket innebär att ett institut som tidigare har en hög riskprofil, med hänsyn till uppgifter som är äldre än fem år, kan fortsätta att ha en sådan riskprofil i slutet av den inledande perioden. Trots att uppgifterna är gamla utgör de således fortfarande väsentliga delar av kreditinstitutens kommersiella ställning. Om sådana väsentliga uppgifter lämnades ut genom motiveringen till det angripna beslutet, skulle de ekonomiska aktörer som är verksamma inom banksektorn under dessa omständigheter kunna grunda sig på dessa för att härleda ett instituts aktuella kommersiella ställning.

249    Sökanden kan således inte med framgång göra gällande att SRB i motiveringen till det angripna beslutet borde ha lämnat ut de individuella uppgifter om andra institut som gjorde det möjligt att kontrollera beräkningen av sökandens förhandsbidrag, eftersom de, trots att de är sex år gamla, fortfarande utgör väsentliga delar av dessa instituts kommersiella ställning.

250    Denna slutsats påverkas inte av sökandens argument om att SRB, för att fullgöra sin motiveringsskyldighet, i anonymiserad form borde ha gett sökanden en förteckning över alla uppgifter om de institut som placerats i samma intervall som sökanden.

251    Att ålägga SRB ett sådant krav skulle, för det första, gå utöver de krav som uppställs i den rättspraxis som har angetts i punkterna 217, 220 och 221 ovan.

252    För det andra har SRB hävdat, utan att på allvar motsägas på den punkten, att även en förteckning med anonymiserade uppgifter för ett särskilt intervall riskerade att göra det möjligt för ekonomiska aktörer som är verksamma på bankområdet, vilka är omdömesgilla aktörer, att få reda på vissa instituts affärshemligheter. Sökanden har i det avseendet särskilt inte bestritt att sådana aktörer visste vilka institut som tenderade att ha höga värden för vissa riskindikatorer. Om de erhöll förteckningar med sådana uppgifter varje år, skulle de kunna följa utvecklingen av dessa instituts riskindikatorer, trots att dessa består av kommersiellt känsliga uppgifter. En sådan risk föreligger särskilt vad beträffar de stora instituten och de institut som är etablerade i de medlemsstater där det endast finns ett begränsat antal institut som är skyldiga att betala förhandsbidrag. I dessa fall går det nämligen inte att utesluta att en omdömesgill aktör kan identifiera sådana institut, även om dessa har anonymiserats. SRB kan därför inte kritiseras för att inte ha upprättat någon förteckning över alla anonymiserade uppgifter om de institut som hade placerats i samma intervall.

253    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens sjunde del.

e)      Den tredje delgrunden: Motiveringen till den årliga målnivån

254    Sökanden har gjort gällande att det på grundval av det angripna beslutet är omöjligt att förstå skälen till att den årliga målnivån fastställdes till 1/8 av 1,05 procent av det totala beloppet för garanterade insättningar. De ytterligare förklaringar som SRB har lämnat i punkt 17 och följande punkter i bilaga III till detta beslut räcker för övrigt inte för att klargöra hur den årliga målnivån faktiskt har fastställts. Vidare underlät SRB att meddela den prognostiserade slutliga målnivån och dess tolkning av det tak som omnämns i artikel 70.2 andra stycket i förordning nr 806/2014. Som framgår av beslutet om fastställande av förhandsbidragen för bidragsperioden 2022, ansåg sig SRB vara behörig att fritt höja den årliga målnivån genom att tillämpa en koefficient som inte föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen och att således ålägga instituten en oproportionerlig börda.

255    SRB har genmält att det framgår av skälen 50–63 i det angripna beslutet och av punkterna 19–25 i bilaga III till detta beslut att nämnden har lämnat en tillräcklig motivering vad gäller fastställandet av den årliga målnivån för bidragsperioden 2017.

256    SRB har i synnerhet fastställt den årliga målnivån med beaktande av samtliga relevanta omständigheter och de kriterier som anges i artikel 69.2 i förordning nr 806/2014. När det gäller den förväntade ökningen av garanterade insättningar förklarades i det angripna beslutet dels att summan av garanterade insättningar, enligt uppgifter från insättningsgarantisystemen, skulle ha ökat med 2,2 procent mellan åren 2015 och 2016, dels att den beräknade tillväxttakten för dessa insättningar skulle vara mellan 1 och 4 procent. Det sätt på vilket eventuella procykliska effekter beaktades angavs dessutom i skäl 61 i det angripna beslutet och i punkt 23 och följande punkter i bilaga III till detta beslut.

257    Slutligen hade det enligt SRB varit möjligt för sökanden att beräkna den slutliga målnivån för år 2017 på grundval av de uppgifter som sökanden kände till. Att SRB:s tolkning av det tak på 12,5 procent som föreskrivs i artikel 70.2 andra stycket i förordning nr 806/2014 inte lämnades ut, kan inte påverka motiveringen av det angripna beslutet.

258    Tribunalen påpekar inledningsvis att enligt artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 ska de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden, vid utgången av den inledande perioden, uppgå till den slutliga målnivån, vilken motsvarar minst 1 procent av alla garanterade insättningar i alla institut auktoriserade på de deltagande medlemsstaternas territorier.

259    I artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 föreskrivs att under den inledande perioden ska förhandsbidragen fördelas så jämnt som möjligt över tiden till dess att den slutliga målnivån som har nämnts i punkt 258 ovan uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på institutens finansiella ställning.

260    I artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 anges att de bidrag som varje år ska betalas in av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier inte ska överstiga 12,5 procent av den slutliga målnivån.

261    Vad beträffar metoden för att beräkna förhandsbidragen, föreskrivs det i artikel 4.2 i delegerad förordning 2015/63 att SRB ska fastställa förhandsbidragens storlek på grundval av den årliga målnivån, med beaktande av den slutliga målnivån och utifrån det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar under föregående år, beräknat kvartalsvis, i samtliga institut som auktoriserats på alla de deltagande medlemsstaternas territorier.

262    Det framgår av skäl 63 i det angripna beslutet att SRB i förevarande fall fastställde den årliga målnivån till 7 161 808 441 euro, för bidragsperioden 2017.

263    I skälen 51 och 52 i det angripna beslutet förklarade SRB i huvudsak att den vid beräkningen av den årliga målnivån beaktat den uppskattade slutliga målnivån för år 2023, behovet av att fördela förhandsbidragen så jämnt som möjligt under den inledande perioden samt fasen i konjunkturcykeln och de verkningar som dessa bidrag har på institutens finansiella ställning. Därefter ansåg SRB att det var lämpligt att fastställa en koefficient som grundade sig på dessa parametrar och på de finansiella medel som fanns tillgängliga i den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad koefficienten). SRB tillämpade denna koefficient på en åttondel av det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2016, för att erhålla den årliga målnivån.

264    I skälen 54–62 i det angripna beslutet redogjorde SRB för det tillvägagångssätt som använts för att fastställa den årliga målnivån.

265    I skäl 54 i det angripna beslutet förklarade SRB att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt den förväntade utvecklingen av garanterade insättningar under den inledande perioden, eftersom om dessa insättningar ökade över tid, så skulle det inte räcka att fastställa den årliga målnivån till 1 procent av beloppet för dessa insättningar för att uppnå den slutliga målnivån.

266    SRB konstaterade i skäl 55 i det angripna beslutet att det genomsnittliga beloppet för garanterade insättningar, beräknat kvartalsvis, uppgick till 5,546 biljoner euro för år 2016.

267    I skälen 56–58 i det angripna beslutet redogjorde SRB för den prognostiserade utvecklingen av garanterade insättningar för de sex återstående åren av den inledande perioden, det vill säga åren 2018–2023. SRB ansåg att de årliga ökningarna av de garanterade insättningarna fram till och med slutet av den inledande perioden låg på mellan 1 procent och 4 procent.

268    I skälen 59–61 i det angripna beslutet redogjorde SRB för utvecklingen av fasen i konjunkturcykeln och den potentiella procykliska verkan som förhandsbidragen skulle kunna ha på institutens finansiella ställning. För att göra detta uppgav SRB att den hade beaktat flera indikatorer, såsom kommissionens prognos över bruttonationalproduktens tillväxt för år 2017 och nyckeltalen för banksektorn i euroområdet, såsom solvens, tillgångarnas kvalitet och institutens lönsamhet. I detta avseende och i syfte att inte förvärra de procykliska effekterna av förhandsbidragen på banksektorns solvens, ansåg SRB att det var relevant att fastställa den årliga målnivån mot bakgrund av en utvecklingsnivå för garanterade insättningar som skulle vara lägre än den som rekommenderats, eftersom den var den mest trovärdiga.

269    I skäl 62 i det angripna beslutet drog SRB slutsatsen att det, på grund av osäkerheten kring den ekonomiska återhämtningen, den negativa inverkan därav på den framtida tillväxten av garanterade insättningar och på konjunkturcykeln och det begränsade antalet uppgifter som skulle kunna tyda på den framtida utvecklingen av dessa insättningar, var lämpligt att inta ett försiktigt synsätt i fråga om ökningstakten för garanterade insättningar för de kommande åren fram till och med år 2023.

270    Med hänsyn till dessa överväganden fastställde SRB, i skäl 63 i det angripna beslutet, den årliga målnivån, genom att multiplicera det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2016 med en koefficient på 1,05 procent och genom att dividera resultatet av denna beräkning med åtta, i enlighet med följande matematiska formel som anges i skäl 63 i nämnda beslut:

”Mål0 [den årliga målnivån] = Totala garanterade insättningar2016 * 0,0105 * ⅛ = 7 161 808 441 EUR.”

271    Vid förhandlingen uppgav dock SRB att den hade fastställt den årliga målnivån för bidragsperioden 2017 på följande sätt.

272    För det första fastställde SRB, på grundval av en framåtblickande analys, beloppet av de garanterade insättningarna i alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier, vilket prognosticerats för slutet av den inledande perioden. För att komma fram till detta belopp beaktade SRB det genomsnittliga beloppet av garanterade insättningar år 2016, en årlig ökningstakt för de garanterade insättningarna och antalet återstående bidragsperioder fram till och med slutet av den inledande perioden.

273    För det andra beräknade SRB, i enlighet med artikel 69.1 i förordning nr 806/2014, 1 procent av det prognostiserade beloppet för garanterade insättningar i slutet av den inledande perioden för att komma fram till det uppskattade beloppet för den slutliga målnivå som skulle uppnås den 31 december 2023.

274    För det tredje drog SRB av de redan disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden år 2017 från detta belopp, för att få fram det belopp som återstod att kräva in för de återstående bidragsperioderna före slutet av den inledande perioden.

275    För det fjärde dividerade SRB sistnämnda belopp med antalet återstående bidragsperioder för att fördela beloppet jämnt mellan dessa perioder. Den årliga målnivån för bidragsperioden 2017 fastställdes således till det belopp som har nämnts i punkt 262, det vill säga cirka 7,161 miljarder euro.

276    För att pröva huruvida SRB iakttog sin motiveringsskyldighet vad beträffar fastställandet av den årliga målnivån, ska det först erinras om att avsaknad av motivering eller brister i motiveringen utgör en grund avseende tvingande rätt som unionsdomstolen kan, och till och med ska, pröva ex officio (se dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl., C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 34 och där angiven rättspraxis). Följaktligen kan, och till och med ska, tribunalen beakta även andra brister i motiveringen än dem som sökanden har åberopat och särskilt när dessa framkommer under förfarandet.

277    För det syftet har parterna hörts under den muntliga delen av förfarandet angående alla eventuella brister i motiveringen i det angripna beslutet vad gäller fastställandet av den årliga målnivån. När SRB uttryckligen tillfrågades om detta upprepade gånger, beskrev den i synnerhet, steg för steg, den metod som den faktiskt hade tillämpat för att fastställa den årliga målnivån för bidragsperioden 2017, vilken det har redogjorts för i punkterna 274–277 ovan.

278    Vad därefter beträffar innehållet i motiveringsskyldigheten, framgår det av rättspraxis att det i motiveringen av ett beslut som har fattats av en av unionens institutioner eller organ inte får finnas några motsägelser, så att de som berörs därav kan få kännedom om de faktiska skälen till beslutet, i syfte att de ska kunna tillvarata sina rättigheter vid den behöriga domstolen, och så att nämnda domstol ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 169 och där angiven rättspraxis, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 20 och 45–47, och dom av den 16 december 2015, Grekland/kommissionen, T‑241/13, EU:T:2015:982, punkt 56).

279    När den som har antagit det angripna beslutet ger vissa förklaringar rörande skälen till beslutet under förfarandet vid unionsdomstolen, måste dessa förklaringar överensstämma med de överväganden som anges i beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2005, Suproco/kommissionen, T‑101/03, EU:T:2005:336, punkterna 45–47, och dom av den 13 december 2016, Printeos m.fl./kommissionen, T‑95/15, EU:T:2016:722, punkterna 54 och 55).

280    Om de överväganden som anges i det angripna beslutet inte överensstämmer med sådana förklaringar som har getts under domstolsförfarandet, fyller det aktuella beslutets motivering inte de funktioner som har angetts i punkterna 210 och 211 ovan. En sådan bristande överensstämmelse hindrar särskilt de berörda från att få kännedom om de faktiska skälen till det angripna beslutet, innan talan väcks, och att förbereda sitt försvar, och hindrar unionsdomstolen från att identifiera de grunder som faktiskt har utgjort rättsligt stöd för detta beslut och att pröva huruvida de är förenliga med de tillämpliga bestämmelserna.

281    Det ska slutligen erinras om att när SRB antar ett beslut om att fastställa förhandsbidragen, ska den underrätta de berörda instituten om metoden för att beräkna dessa bidrag (se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 122).

282    Samma sak ska gälla metoden för att fastställa den årliga målnivån, eftersom detta belopp har en väsentlig betydelse för systematiken i ett sådant beslut. Såsom framgår av punkt 16 ovan består metoden för att beräkna förhandsbidrag i att detta belopp fördelas mellan alla de berörda instituten, så att en ökning eller minskning av detta belopp medför en motsvarande ökning eller minskning av förhandsbidraget för vart och ett av dessa institut.

283    Av det ovan anförda följer att om SRB är skyldig att, genom det angripna beslutet, ge instituten förklaringar avseende metoden för att fastställa den årliga målnivån, måste dessa förklaringar överensstämma med de förklaringar som SRB har gett under domstolsförfarandet och som avser den metod som faktiskt tillämpades.

284    Så är emellertid inte fallet i förevarande mål.

285    Det ska först påpekas att det i skäl 63 i det angripna beslutet redogjordes för en matematisk formel som uppgavs ligga till grund för fastställandet av den årliga målnivån. Det har visat sig att denna formel inte omfattar uppgifterna i den metod som faktiskt tillämpades av SRB, vilken tydligt angavs vid förhandlingen. Såsom framgår av punkterna 272–275 ovan fick SRB fram beloppet för den årliga målnivån, inom ramen för denna metod, genom att dra av de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden från den slutliga målnivån, för att beräkna det belopp som återstod att kräva in fram till slutet av den inledande perioden, och genom att dividera sistnämnda belopp med antalet återstående bidragsperioder. Dessa två steg i beräkningen har inte på något sätt kommit till uttryck i nämnda matematiska formel.

286    Liknande bristande överensstämmelser påverkar även det sätt på vilket koefficienten på 1,05 procent fastställdes, vilken dock har en mycket viktig roll i den matematisk formel som har nämnts i punkt 285 ovan. Såsom framgår av skälen 51 och 52 i det angripna beslutet skulle denna koefficient nämligen kunna förstås så, att den grundar sig på en uppskattning av den slutliga målnivån för år 2023, på behovet av att fördela förhandsbidragen så jämnt som möjligt under den inledande perioden samt på en analys avseende verksamhetscykelfasen och verkningar som dessa bidrag skulle ha på institutens finansiella ställning. Som SRB medgav vid förhandlingen, fastställdes denna koefficient för att kunna motivera resultatet av beräkningen av beloppet för den årliga målnivån, det vill säga efter det att SRB hade beräknat detta belopp med tillämpning av de fyra steg som det har redogjorts för i punkterna 272–275 ovan och särskilt genom att det belopp som erhölls genom att dra av de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden från den slutliga målnivån dividerades med antalet återstående bidragsperioder. Detta tillvägagångssätt framgår inte på något sätt av det angripna beslutet.

287    Härav följer, vad beträffar fastställandet av den årliga målnivån, att den metod som faktiskt tillämpades av SRB, vilken tydligt angavs vid förhandlingen, inte motsvarar den metod som beskrivs i det angripna beslutet, vilket gör att de faktiska skälen, med hänsyn till vilka denna målnivå fastställdes, inte kunde identifieras på grundval av det angripna beslutet vare sig av instituten eller av tribunalen.

288    Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat vad gäller fastställandet av den årliga målnivån.

289    Talan ska således bifallas såvitt avser den andra grundens tredje del. Med beaktande av de rättsliga och ekonomiska frågeställningarna i förevarande mål, är det dock med hänsyn till intresset av god rättskipning lämpligt att fortsätta prövningen av de andra grunderna för talan.

[utelämnas]

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Beslut SRB/ES/2021/82 av Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 15 december 2021 angående beräkningen av förhandsbidragen för år 2017 till den gemensamma resolutionsfonden avseende Landesbank Baden-Württemberg ogiltigförklaras.

2)      Verkningarna av beslut SRB/ES/2021/82 ska bestå fram till dess att ett nytt beslut från SRB om fastställande av Landesbank Baden-Württembergs förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för bidragsperioden 2017 har trätt i kraft, inom en rimlig tidsfrist som inte får överstiga sex månader från den dag då förevarande dom meddelas.

3)      SRB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Landesbank Baden-Württembergs rättegångskostnader.

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 juli 2024.

Underskrifter

*      Rättegångsspråk: tyska.

1       Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.