62000J0282

1. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Socker - Förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter - Artikel 8 andra stycket - Uttrycket "en produkt som bearbetas" - Raffinering av råsocker från betor i syfte att erhålla vitsocker - Omfattas

(Rådets förordning nr 1600/92, artikel 8 andra stycket)

2. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Socker - Förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter - Artikel 8 andra stycket - Uttrycket traditionella sändningar till resten av gemenskapen

(Rådets förordning nr 1600/92, artikel 8 andra stycket)

3. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Socker - Förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter - Vitsocker som framställts på Azorerna av där skördade sockerbetor, för vilket stöd har erhållits i enlighet med artikel 25 - Sändning till det portugisiska fastlandet - Tillåtlighet - Villkor

(Rådets förordning nr 1600/92, artikel 25)

4. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Socker - Förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter - Vitsocker som framställts på Azorerna av råsocker från sockerbetor som har importerats med stöd av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I - Sändning till det portugisiska fastlandet - Tillåtlighet - Villkor

(Rådets förordning nr 1600/92, avdelning I, artikel 8 andra stycket)

1. Raffinering av råsocker från betor i syfte att erhålla vitsocker skall anses utgöra bearbetning av en produkt, i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter, dels eftersom raffineringen innebär ett viktigt steg i tillverkningen, dels eftersom det i gemenskapslagstiftningen tas hänsyn till de objektiva skillnaderna mellan råsocker och vitsocker.

( se punkterna 38 och 39 samt punkt 1 i domslutet )

2. Sändningar som var aktuella, regelbundna och betydande när förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter trädde i kraft, det vill säga den 1 juli 1992, skall anses som traditionella sändningar till resten av gemenskapen i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning. Även om gemenskapslagstiftaren önskade beakta traditionella handelsflöden, var det nämligen inte i syfte att erkänna historiska rättigheter, utan för att undvika att införandet av den särskilda försörjningsordningen, som har utformats i dessa öars intresse, skulle leda till förlust av marknader på vilka deras produkter haft regelbunden avsättning. Av detta följer att sändningarna av socker skall uppfylla relativt restriktiva villkor för att kunna kvalificeras som traditionella handelsflöden eller traditionella sändningar. Dessa villkor avser såväl de ifrågavarande sändningarnas omfattning som deras regelbundenhet eller aktualitet. Sporadiska och obetydliga sändningar som har genomförts i det förflutna kan inte anses uppfylla sådana villkor.

( se punkterna 43, 44 och 49 samt punkt 2 i domslutet )

3. Gemenskapsrätten utgör inget hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av där skördade sockerbetor, för vilket gemenskapsstöd har erhållits för en produktion av högst 10 000 ton per år i enlighet med artikel 25 i förordning nr 1600/92 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter. Det finns nämligen inget uttryckligt förbud, och mot bakgrund av den grundläggande principen om fri rörlighet för varor förefaller det som om sändningar av socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna till resten av gemenskapen inte omfattas av någon restriktion.

( se punkterna 55 och 62 samt punkt 3 i domslutet )

4. Gemenskapsrätten utgör inget hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av råsocker från sockerbetor som har importerats med stöd av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i förordning nr 1600/92, på villkor att det rör sig om traditionella sändningar i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning.

( se punkt 68 samt punkt 4 i domslutet )

I mål C-282/00,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal Judicial da Comarca de Ponta Delgada (Portugal), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Refinarias de Açúcar Reunidas SA (RAR)

och

Sociedade de Indústrias Agricolas Açoreanas SA (Sinaga),

angående tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter (EGT L 173, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 42, s. 175),

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna C.W.A. Timmermans, D.A.O. Edward, P. Jann och S. von Bahr (referent),

generaladvokat: J. Mischo,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Refinarias de Açúcar Reunidas SA (RAR), genom P. Reis, advogado,

- Sociedade de Indústrias Agricolas Açoreanas SA (Sinaga), genom M. Marques Mendes och R. Bastos, advogados, samt professorn i juridik M.L. Duarte,

- Portugals regering, genom L. Fernandes, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom A.M. Alves Vieira och G. Berscheid, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 21 mars 2002 av: Refinarias de Açúcar Reunidas SA (RAR), företrätt av P. Reis, Sociedade de Indústrias Agricolas Açoreanas SA (Sinaga), företrätt av M. Marques Mendes och R. Bastos, samt M.L. Duarte, den portugisiska regeringen, företrädd av L. Fernandes, och kommissionen, företrädd av A.M. Alves Vieira och G. Berscheid, biträdda av N. Castro Marques, advogado,

och efter att den 16 maj 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Tribunal Judicial da Comarca de Ponta Delgada har, genom beslut av den 11 juli 2000 som inkom till domstolen den 17 juli 2000, i enlighet med artikel 234 EG ställt fyra frågor om tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter (EGT L 173, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 42, s. 175).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Refinarias de Açúcar Reunidas SA (nedan kallat RAR), Porto (Portugal), och Sociedade de Indústrias Agricolas Açoreanas SA (nedan kallat Sinaga), Ponta Delgada, på Azorerna, angående Sinagas saluföring, på det portugisiska fastlandet, av vitsocker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna och för vilket det genom Poseimaprogrammet införda bearbetningsstödet erhållits, eller som framställts av råsocker av sockerbetor som importerats utan avgift och/eller tull i enlighet med detta program.

Tillämpliga bestämmelser

3 I första skälet i ingressen till rådets beslut 91/315/EEG av den 26 juni 1991 om ett särskilt åtgärdsprogram för Madeira och Azorerna på grund av deras avsides läge och ökaraktär (Poseima) (EGT L 171, s. 10) erinras det om att de portugisiska autonoma regionerna Azorerna och Madeira har integrerats politiskt och ekonomiskt i gemenskapen genom akten om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Portugisiska Republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 1985, s. 23; Handlingar om anslutning till Europeiska gemenskaperna, 1987, band II, s. 215) (nedan kallad anslutningsakten). I anslutningsakten beaktas emellertid Madeiras och Azorernas särskilda karaktär genom att de medges särskilda undantag vid tillämpningen av den gemensamma politiken.

4 I artikel 1 i beslut 91/315 föreskrivs följande:

"1. Det införs ett åtgärdsprogram för Madeira och Azorerna (särskilt åtgärdsprogram för Madeira och Azorerna på grund av deras avsides läge och ökaraktär, nedan kallat Poseimaprogrammet), såsom det framgår av bilagan. Programmet skall tillämpas på föreskrifter och finansiella åtaganden.

2. Rådet skall, inom ramen för sin behörighet enligt fördraget, anta de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra programmet, och det skall begära att kommissionen snarast möjligt lägger fram förslag om sådana bestämmelser till rådet."

5 Poseimaprogrammet, som förekommer i bilagan till beslut 91/315, innehåller en avdelning I, med rubriken Allmänna principer, som omfattar punkterna 1-4.

6 Enligt punkt 1 i Poseimaprogrammet grundas programmet på den dubbla principen om Azorernas och Madeiras tillhörighet till gemenskapen och om erkännande av de regionala förhållandena, vilka kännetecknas av de berörda regionernas särskilda karaktär och begränsningar i förhållande till hela gemenskapen.

7 Enligt punkt 3.1 i Poseimaprogrammet skall programmet främja genomförandet av fördragets allmänna mål genom att bidra till att följande särskilda mål uppnås:

- Azorerna och Madeira skall bättre inlemmas i gemenskapen genom att det fastställs en lämplig ram för att kunna tillämpa den gemensamma politiken i dessa regioner.

- Azorerna och Madeira skall medverka i den inre marknadens dynamik fullt ut genom att befintliga gemenskapsregleringar och gemenskapsmedel tillämpas på ett optimalt sätt.

- Madeiras och Azorernas ekonomiska och sociala återhämtning skall därmed bland annat ske genom att gemenskapen finansierar de särskilda åtgärder som föreskrivs i Poseimaprogrammet.

8 Enligt punkt 4 i Poseimaprogrammet skall de åtgärder och handlingar som föreskrivs i programmet medge hänsynstagande till Azorernas och Madeiras särskilda karaktär och begränsningar, utan att integriteten och systematiken i gemenskapens rättsordning undergrävs.

9 Avdelning IV i Poseimaprogrammet, vilken består av punkterna 9-12, innehåller särskilda bestämmelser som syftar till att kompensera för Azorernas och Madeiras exceptionella geografiska läge.

10 Enligt punkt 9.1 i Poseimaprogrammet skall rådet eller, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, kommissionen besluta om de åtgärder som föreskrivs i punkt 9.2-9.5. Dessa åtgärder avser att lindra verkan av de merkostnader för försörjningen av jordbruksprodukter som uppkommer till följd av Azorernas och Madeiras avsides läge och ökaraktär.

11 Punkt 9.2 i Poseimaprogrammet har följande lydelse:

"För jordbruksprodukter som är väsentliga för konsumtionen eller för bearbetning i de två regionerna, inom ramen för behovet på marknaden på Azorerna och på Madeira, med beaktande av den lokala produktionen och traditionella handelsflöden och genom att se till att skydda försörjningen av sådana produkter från resten av gemenskapen, består denna gemenskapsåtgärd i följande:

- Att befria produkter från tredje land från avgifter och/eller tull samt de belopp som föreskrivs i artikel 240 i anslutningsakten.

- Att på lika villkor och utan att ta ut de belopp som föreskrivs i ovannämnda artikel 240 tillåta anskaffning av gemenskapsprodukter som finns i interventionslager eller är disponibla på gemenskapens marknad.

Genomförandet av detta system skall grundas på följande principer:

- De kvantiteter som omfattas av denna försörjningsordning skall fastställas årligen inom ramen för prognosticerade försörjningsbalanser.

- För att säkerställa de faktiska effekterna av dessa åtgärder, vad beträffar produktionskostnader och konsumentpriser, är det lämpligt att införa ett system för kontroll av hur dessa har påverkats ända fram till slutanvändaren.

- När det gäller försörjningen av råsocker till Azorerna skall systemet tillämpas till dess att utvecklingen av den lokala produktionen av sockerbetor kan täcka behoven på den azoriska marknaden och den totala sockervolym som raffineras på Azorerna inte överstiger 10 000 ton.

..."

12 Avdelning V i Poseimaprogrammet, vilken består av punkterna 13-16, innehåller särskilda bestämmelser till förmån för produktionen på Azorerna och Madeira.

13 Enligt punkt 14.4 första strecksatsen i Poseimaprogrammet kan åtgärder med syfte att stödja lokal produktion av sockerbetor på Azorerna utformas enligt följande:

- Stöd i form av ett fast belopp per hektar för utveckling av den lokala produktionen inom ramen för en volym som motsvarar en sockerproduktion på 10 000 ton.

- Ett specifikt stöd för vitsocker som framställts genom bearbetning av lokalt skördade sockerbetor för att stabilisera försörjningskostnaderna.

14 Efter att ha fattat beslut 91/315 antog rådet förordning nr 1600/92.

15 Enligt tolfte skälet i ingressen i förordning nr 1600/92 skall de särskilda åtgärderna för Azorerna särskilt bidra till att förbättra produktionsvillkoren för sockerbetor och konkurrensvillkoren för den lokala sockerindustrin inom ramen för de fastställda kvantiteterna.

16 Avdelning I i förordning nr 1600/92, som har rubriken "En särskild försörjningsordning", består av artiklarna 2-10 i denna förordning.

17 I artikel 2 i förordning nr 1600/92 föreskrivs följande:

"För varje regleringsår skall prognosticerade försörjningsbalanser göras upp för de jordbruksprodukter som är nödvändiga som livsmedel och för bearbetning, och som redovisas i bilaga 1 för Azorerna och bilaga 2 för Madeira. Dessa balanser kan revideras under årets lopp på grundval av behovsutvecklingen i regionen. Separata prognoser kan göras för att uppskatta bearbetnings- och förpackningsindustrins behov vad gäller produkter för den lokala marknaden eller produkter som traditionellt sänds till resten av gemenskapen."

18 I artikel 3 i förordning nr 1600/92 föreskrivs följande:

"1. Varken avgifter eller tullar skall tillämpas vid direktimport till Azorerna och Madeira av de produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen och som kommer från tredje land, inom den kvantitetsbegränsning som fastställs i försörjningsbalansen.

2. För att säkert täcka de behov som avses i artikel 2 med avseende på kvantitet, pris och kvalitet, och för att säkerställa att den andel produkter som levereras från gemenskapen upprätthålls, skall dessa regioner försörjas med gemenskapsprodukter som lagras till följd av interventionsåtgärder eller som finns tillgängliga på gemenskapens marknad, på villkor som för slutanvändarna ger ett resultat som är likvärdigt med befrielse från tullavgifter vid import av produkter från tredje land.

Villkoren skall fastställas med hänsyn tagen till kostnaderna för de olika försörjningskällorna och till de priser som tillämpas vid export till tredje land.

3. De åtgärder som anges i denna artikel skall genomföras på ett sätt som, utan att tillämpningen av punkt 4 påverkas, särskilt tar hänsyn till

- de berörda regionernas speciella behov och när det gäller produkter som skall bearbetas, de speciella kvalitetskraven,

- traditionella handelsflöden med resten av gemenskapen.

4. När det gäller försörjningen med råsocker till Azorerna skall behoven beräknas med hänsyn tagen till den lokala sockerbetsproduktionen. De kvantiteter som omfattas av försörjningsordningen skall fastställas på ett sätt som gör att den totala årliga sockervolym som raffineras på Azorerna inte överstiger 10 000 ton.

Artikel 9 i förordning (EEG) nr 1785/81 skall inte tillämpas på Azorerna i fråga om råsocker."

19 Artikel 7 i förordning nr 1600/92 har följande lydelse:

"Den försörjningsordning som fastställs i artiklarna 2 och 3 skall tillämpas under förutsättning att de förmåner som följer av befrielsen från avgifter eller tullar eller, när det gäller försörjning från resten av gemenskapen, från gemenskapsstöd, faktiskt kommer slutanvändaren till godo."

20 I artikel 8 i förordning nr 1600/92 föreskrivs följande:

"De produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordning som fastställs i denna avdelning får inte återutföras till tredje land eller sändas tillbaka till resten av gemenskapen.

Om de aktuella produkterna bearbetas på Azorerna eller Madeira, skall detta förbud inte gälla traditionell export eller traditionella sändningar till resten av gemenskapen."

21 Enligt sjätte skälet i ingressen i förordning nr 1600/92 har förbudet mot att sända tillbaka produkterna till resten av gemenskapen eller återutföra dem till tredje land, om de omfattas av den särskilda försörjningsordningen, till syfte att undvika störningar i handeln.

22 Avdelning II i förordning nr 1600/92 har rubriken "Åtgärder för att stödja produktionen på Azorerna och Madeira". I denna avdelning finns avsnitt 3 om åtgärder för att stödja produktionen på Azorerna, vilket består av artiklarna 24-30 i denna förordning.

23 I artikel 25 i förordning nr 1600/92 föreskrivs följande:

"1. Stöd i form av ett fast belopp per hektar skall beviljas för utveckling av sockerbetsproduktion på en areal som motsvarar en årlig produktion av 10 000 ton vitt socker.

Stödbeloppet skall vara 500 ecu per hektar som såtts och skördats.

2. Särskilt stöd skall beviljas för framställningen av vitsocker ur sockerbetor som är skördade på Azorerna, för en total årlig produktion av högst 10 000 ton raffinerat socker.

Stödet skall uppgå till 10 ecu per 100 kg raffinerat socker. Detta belopp får anpassas enligt det förfarande som avses i punkt 3.

3. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 41 i förordning (EEG) nr 1785/81."

Tvisten i målet vid den nationella domstolen

24 Sinaga driver en anläggning för sockerproduktion i den autonoma regionen Azorerna. Bolaget raffinerar sockret genom att framställa det antingen av sockerbetor som skördats på Azorerna eller av importerat råsocker. För denna verksamhet får Sinaga stöd för vitsocker som framställts genom bearbetning av sockerbetor som skördats på Azorerna, i enlighet med artikel 25 i förordning nr 1600/92, samtidigt som bolaget får importera råsocker utan avgift och/eller tull, i enlighet med artikel 3 i samma förordning.

25 Den ifrågavarande anläggningen i den autonoma regionen Azorerna för produktion och raffinering av socker, som numera kallas Sinaga, har sedan år 1907 sålt socker utanför Azorerna. De sålda kvantiteterna framgår av en tabell som återges i beslutet om hänskjutande.

26 RAR framställer vitsocker på det portugisiska fastlandet som det därefter saluför. RAR yrkade att Tribunal Judicial da Comarca de Ponta Delgada skulle förbjuda Sinaga att på det portugisiska fastlandet saluföra vitsocker som antingen härrör från råsocker som Sinaga, med stöd av Poseimaprogrammet, har importerat utan avgift och/eller tull, eller för vilket bolaget har fått det bearbetningsstöd som införts genom detta program. RAR anser att detta socker uteslutande är avsett för försörjning och konsumtion av den autonoma regionen Azorerna.

Tolkningsfrågorna

27 Eftersom Tribunal Judicial da Comarca de Ponta Delgada är osäker på hur artiklarna 2, 3 och 8 i förordning nr 1600/92 skall tolkas och eftersom den anser att tolkningen av dessa artiklar är nödvändig för att den skall kunna döma i saken i det mål som är anhängigt vid den, beslutade den att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

"1) Är artikel 8 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 tillämplig på i) allt socker som har framställts genom bearbetning av råsocker (socker i egentlig bemärkelse), oavsett huruvida sockret härrör från lokalt skördade sockerbetor eller från importerat råsocker, eller ii) endast på socker som har tillförts varor, vilka således innehåller socker (såsom bakverk, läskedrycker etcetera)? (Frågorna rör således innebörden av uttrycket om ... produkterna bearbetas i denna bestämmelse.)

2) Omfattas sådan försäljning [av socker som den produktionsenhet som numera drivs av Sinaga har genomfört utanför Azorerna sedan år 1907] som avses [i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande] av begreppen traditionella handelsflöden, traditionell export eller traditionella sändningar till resten av gemenskapen, som förekommer i artikel 3.3 andra strecksatsen och artikel 8 andra stycket i den nämnda förordningen?

3) Oavsett hur frågorna ovan skall besvaras önskas besked om huruvida Sinaga enligt gällande lagstiftning, från september 1998 till i dag, har rätt att på det portugisiska fastlandet sälja socker som framställts av sockerbetor som odlats på Azorerna och för vilket Sinaga har erhållit produktionsstöd från gemenskapen i enlighet med Poseimaprogrammet.

4) Oavsett hur frågorna ovan skall besvaras önskas även besked om huruvida Sinaga enligt gällande lagstiftning, från september 1998 till i dag, har rätt att på det portugisiska fastlandet sälja socker som framställts av råsocker som Sinaga avgiftsfritt har importerat med stöd av det nämnda Poseimaprogrammet."

Den första frågan

28 Den nationella domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida raffinering av råsocker från betor i syfte att erhålla vitsocker utgör bearbetning av en produkt i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92.

29 Syftet med artikel 8 i förordning nr 1600/92 är att fastställa villkoren för att omsätta produkter som har importerats utan avgift och/eller tull enligt den särskilda försörjningsordning som föreskrivs i denna förordning.

30 Det i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92 förekommande uttrycket "om ... produkterna bearbetas" skall tolkas mot bakgrund av bestämmelserna i rådets förordning nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

31 Enligt artikel 24 i förordning nr 2913/92 "[skall] [v]aror vars tillverkning skett inom mer än ett land ... anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen".

32 Av denna artikel följer att varans bearbetning åtminstone skall innebära ett viktigt steg i tillverkningen.

33 En sådan tolkning av uttrycket en produkt som bearbetas förefaller överensstämma med den betydelse som de använda orden vanligen har, nämligen att produkten genomgått en betydande förändring, och det är så som samma uttryck i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92 skall tolkas.

34 Raffinering av råsocker i syfte att erhålla vitsocker avsett för den slutlige konsumenten är en framställningsprocess som leder till en produkt som har andra objektiva kvaliteter och användningsområden än de som den ursprungliga produkten har.

35 Det skall tilläggas att det i gemenskapslagstiftningen tas hänsyn till de objektiva skillnaderna mellan råsocker och vitsocker.

36 Vitsocker och råsocker definieras olika i artikel 1.2 i rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110) och förordningen innehåller delvis olika regler när det gäller dessa två typer av socker.

37 För övrigt omfattas råsocker, socker från sockerrör eller sockerbetor och vitsocker av olika undernummer i den kombinerade nomenklaturen, som finns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

38 Det konstateras följaktligen dels att raffinering av råsocker i syfte att erhålla vitsocker innebär ett viktigt steg i tillverkningen, dels att det i gemenskapslagstiftningen tas hänsyn till de objektiva skillnaderna mellan råsocker och vitsocker.

39 Mot denna bakgrund skall den första frågan besvaras så att raffinering av råsocker från betor i syfte att erhålla vitsocker skall anses utgöra bearbetning av en produkt i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92.

Den andra frågan

40 Den nationella domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida de sändningar av socker som genomfördes från Azorerna till det portugisiska fastlandet och till Madeira mellan åren 1907 och 1992, som anges i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande, skall anses utgöra "traditionella sändningar till resten av gemenskapen" i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92.

41 Enligt artikel 3.3 i förordning nr 1600/92 skall den särskilda försörjningsordningen genomföras på ett sätt som tar hänsyn till traditionella handelsflöden med gemenskapen.

42 I artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92 föreskrivs således att förbudet mot att återutföra produkter till tredje land eller sända tillbaka dem till resten av gemenskapen, om de produkter som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen bearbetas på Azorerna, varken skall gälla traditionell export eller traditionella sändningar till resten av gemenskapen.

43 Även om gemenskapslagstiftaren önskade beakta traditionella handelsflöden, var det inte i syfte att erkänna historiska rättigheter, utan, såsom generaladvokaten har förklarat i punkt 61 i sitt förslag till avgörande, för att undvika att införandet av den särskilda försörjningsordningen, som har utformats i Azorernas intresse, skulle leda till förlust av marknader på vilka deras produkter haft regelbunden avsättning.

44 Av detta följer att sändningarna av socker skall uppfylla relativt restriktiva villkor för att kunna kvalificeras som traditionella handelsflöden eller traditionella sändningar. Dessa villkor avser såväl de ifrågavarande sändningarnas omfattning som deras regelbundenhet eller aktualitet. Sporadiska och obetydliga sändningar som har genomförts i det förflutna kan inte anses uppfylla sådana villkor.

45 För att kunna avgöra huruvida de sändningar av socker som genomfördes till det portugisiska fastlandet och till Madeira mellan åren 1907 och 1992, som anges i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande, utgör traditionella sändningar, skall det följaktligen fastställas huruvida sändningarna var aktuella, regelbundna och betydande när Poseimaprogrammet genomfördes genom förordning nr 1600/92, vilken trädde i kraft den 1 juli 1992, .

46 Vad beträffar bedömningen av de faktiska omständigheter som framgår av beslutet om hänskjutande, erinrar domstolen om att i ett förfarande enligt artikel 234 EG, som grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EG-domstolen, är det endast den nationella domstolen som är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i målet (dom av den 15 november 1979 i mål 36/79, Denkavit Futtermittel, REG 1979, s. 3439, punkt 12, av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment, REG 1998, s. I-4531, punkt 25, och av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-175/98 och C-177/98, Lirussi och Bizzaro, REG 1999, s. I-6881, punkt 37).

47 Domstolen är följaktligen inte behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen eller att på nationella åtgärder eller situationer tillämpa de gemenskapsrättsliga bestämmelser vars innebörd den tolkat. Dessa frågor faller helt och hållet inom ramen för den nationella domstolens exklusiva behörighet (se dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil, REG 1968, s. 661, 672, svensk specialutgåva, volym 1, s. 367, av den 23 januari 1975 i mål 51/74, Van der Hulst, REG 1975, s. 79, punkt 12, svensk specialutgåva, volym 2, s. 429, av den 8 februari 1990 i mål C-320/88, Shipping and Forwarding Enterprise Safe, REG 1990, s. I-285, punkt 11, svensk specialutgåva, volym 10, s. 295, och domen i det ovannämnda målet Lirussi och Bizzaro, punkt 38).

48 Det skall tilläggas att även om den nationella domstolen kommer fram till slutsatsen att de sändningar som genomfördes mellan åren 1907 och 1992, som anges i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande, utgör traditionella sändningar, skall den, om den undersöker senare sändningar, dessutom försäkra sig om att dessa har bevarat samma egenskap av traditionella sändningar.

49 Mot denna bakgrund skall den andra frågan besvaras så att sändningar som var aktuella, regelbundna och betydande när förordning nr 1600/92 trädde i kraft, det vill säga den 1 juli 1992, skall anses som traditionella sändningar till resten av gemenskapen i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma huruvida så var fallet beträffande de sändningar av socker från Azorerna som genomfördes till det portugisiska fastlandet och till Madeira mellan åren 1907 och 1992 och som anges i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande.

Den tredje frågan

50 Den nationella domstolen har ställt sin tredje fråga för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten utgör hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av där skördade sockerbetor, för vilket gemenskapsstöd har erhållits i enlighet med artikel 25 i förordning nr 1600/92.

51 I detta hänseende utgör artikel 8 i förordning nr 1600/92 förbud mot att sända tillbaka produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i denna förordning till resten av gemenskapen.

52 Socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna omfattas emellertid inte av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i förordning nr 1600/92.

53 Enligt artikel 25 i denna förordning, som förekommer i avdelning II om åtgärder för att stödja produktionen på Azorerna och Madeira, skall det beviljas dels stöd i form av ett fast belopp per hektar för utveckling av sockerbetsproduktion på Azorerna, dels särskilt stöd för framställningen av vitsocker ur sockerbetor som är skördade på Azorerna.

54 Nämnda stöd skall endast beviljas för en total årlig produktion på Azorerna av högst 10 000 ton vitsocker. Det finns däremot ingen bestämmelse i förordning nr 1600/92, enligt vilken det är förbjudet att sända socker som har framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna till resten av gemenskapen.

55 Det finns inget uttryckligt förbud, och mot bakgrund av den grundläggande principen om fri rörlighet för varor förefaller det som om sändningar av socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna till resten av gemenskapen inte omfattas av någon restriktion.

56 RAR har emellertid gjort gällande att om det inte var förbjudet att sända socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna till resten av gemenskapen, skulle syftet med Poseimaprogrammet, vars verkan skall begränsas till Azorerna, förfelas. RAR har bland annat hänvisat till punkt 9.2 i programmet och till artikel 3.4 i förordning nr 1600/92, och hävdat att det skall tas hänsyn till den lokala produktionen av sockerbetor vid bedömningen av Azorernas försörjningsbehov. Enligt RAR skulle möjligheten att importera råsocker enligt Poseimaprogrammet inte längre vara motiverad, och programmet således avslutas, om marknadens behov på Azorerna kunde tillgodoses genom den lokala produktionen.

57 I detta hänseende noterar domstolen först och främst att det i en gemensam förklaring om den ekonomiska och sociala utvecklingen av de autonoma regionerna Azorerna och Madeira, som fogats till slutakten i Fördraget om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT L 302, 1985, s. 466; Handlingar om anslutning till Europeiska gemenskaperna, 1987, band II, s. 675), har formulerats en uppmaning till gemenskapsinstitutionerna att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av den politik som avser den ekonomiska och sociala utvecklingen på Azorerna och Madeira, som tillämpas av den portugisiska regeringen och myndigheterna i dessa två autonoma regioner. Syftet med denna politik är att övervinna de olägenheter som råder i dessa regioner som en följd av deras från den europeiska kontinenten avlägsna geografiska läge, deras geografiska särart, infrastrukturernas allvarliga brister och deras ekonomiska eftersläpning.

58 Det noteras dessutom att Poseimaprogrammet, enligt dess punkt 3.1, i vilken en av programmets allmänna principer slås fast, skall främja genomförandet av fördragets allmänna mål genom att bidra till att vissa särskilda mål uppnås, nämligen att Azorerna och Madeira bättre inlemmas i gemenskapen, att de medverkar i den inre marknadens dynamik fullt ut och att deras ekonomiska och sociala återhämtning främjas.

59 Av punkt 3.1 i Poseimaprogrammet framgår att syftet med programmet inte är att avskärma Azorernas marknad för jordbruksprodukter eller att ge upphov till oövervinnliga hinder i handeln mellan Azorerna och resten av gemenskapen, utan att bidra till Azorernas medverkan i den inre marknadens dynamik samtidigt som ögruppen beviljas vissa förmåner.

60 Möjligheten att exportera socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna är följaktligen förenlig med Poseimaprogrammets mål.

61 Beträffande punkt 9.2 i Poseimaprogrammet och artikel 3.4 i förordning nr 1600/92, vilka har åberopats av RAR, kan det konstateras att den omständigheten att det vid bedömningen av ögruppens försörjningsbehov tas hänsyn till produktionen av socker som härrör från sockerbetor som skördats på Azorerna inte innebär att nämnda socker nödvändigtvis måste säljas på den lokala marknaden. Däremot tas det hänsyn till den lokala sockerproduktionen vid fastställelsen av vilken kvantitet importerat socker som kan omfattas av den särskilda försörjningsordningen, varvid den totala årliga sockervolym som raffineras på Azorerna inte får överstiga 10 000 ton. Dessa bestämmelser medför följaktligen inget förbud för sändningar av socker som framställts av sockerbetor som skördats på Azorerna.

62 Mot bakgrund av det föregående skall den tredje frågan besvaras så, att gemenskapsrätten inte utgör något hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av där skördade sockerbetor, för vilket gemenskapsstöd har erhållits för en produktion av högst 10 000 ton per år i enlighet med artikel 25 i förordning nr 1600/92.

Den fjärde frågan

63 Den nationella domstolen har ställt sin fjärde fråga för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten utgör hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av råsocker från sockerbetor som har importerats med stöd av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i förordning nr 1600/92.

64 Av artikel 8 första stycket i förordning nr 1600/92 följer att socker som har omfattats av den särskilda försörjningsordningen inte får sändas tillbaka till resten av gemenskapen eller återutföras till tredje land.

65 Såsom framgår av sjätte skälet i ingressen i förordning nr 1600/92 har detta förbud mot att sända tillbaka produkterna till resten av gemenskapen eller återutföra dem till tredje land, om de omfattas av den särskilda försörjningsordningen, till syfte att undvika störningar i handeln.

66 Enligt artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92 skall förbudet, om nämnda produkter har bearbetats på Azorerna, emellertid inte gälla traditionella sändningar till resten av gemenskapen.

67 Av svaret på den första frågan följer att raffinering av råsocker från sockerbetor i syfte att erhålla vitsocker utgör bearbetning av en produkt i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i förordning nr 1600/92.

68 Mot denna bakgrund skall den fjärde frågan besvaras så att gemenskapsrätten inte utgör något hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av råsocker från sockerbetor som har importerats med stöd av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i förordning nr 1600/92, på villkor att det rör sig om traditionella sändningar i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning.

Rättegångskostnader

69 De kostnader som har förorsakats den portugisiska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 11 juli 2000 har ställts av Tribunal Judicial da Comarca de Ponta Delgada (Portugal) - följande dom:

1) Raffinering av råsocker från betor i syfte att erhålla vitsocker skall anses utgöra bearbetning av en produkt i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter.

2) Sändningar som var aktuella, regelbundna och betydande när förordning nr 1600/92 trädde i kraft, det vill säga den 1 juli 1992, skall anses som traditionella sändningar till resten av gemenskapen i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma huruvida så var fallet beträffande de sändningar av socker från Azorerna som genomfördes till det portugisiska fastlandet och till Madeira mellan åren 1907 och 1992 och som anges i den tabell som återges i beslutet om hänskjutande.

3) Gemenskapsrätten utgör inget hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av där skördade sockerbetor, för vilket gemenskapsstöd har erhållits för en produktion av högst 10 000 ton per år i enlighet med artikel 25 i förordning nr 1600/92.

4) Gemenskapsrätten utgör inget hinder för att till det portugisiska fastlandet sända vitsocker som framställts på Azorerna av råsocker från sockerbetor som har importerats med stöd av den särskilda försörjningsordningen enligt avdelning I i förordning nr 1600/92, på villkor att det rör sig om traditionella sändningar i den mening som avses i artikel 8 andra stycket i denna förordning.