9.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 136/51

(1)

Enligt kommissionens genomförandebeslut 2013/493/EU (2) omfattar tolfte regionen där insamling och överföring av viseringsuppgifter till informationssystemet bör inledas för alla viseringsansökningar Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama. Den trettonde regionen omfattar Kanada, Mexiko och Förenta staterna. Den fjortonde regionen omfattar Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Haiti, Jamaica, Kuba, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam, Trinidad och Tobago. Den femtonde regionen omfattar Australien, Fiji, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Nya Zeeland, Palau, Papua Nya Guinea, Samoa, Salomonöarna, Timor-Leste, Tonga, Tuvalu och Vanuatu.

(2)

Medlemsstaterna har meddelat kommissionen att de har vidtagit de nödvändiga tekniska och rättsliga åtgärderna för att samla in och överföra de uppgifter som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 767/2008 till VIS för alla ansökningar i dessa regioner, inbegripet åtgärder för insamling och/eller överföring för en annan medlemsstats räkning.

(3)

Eftersom villkoret i den första meningen i artikel 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008 således är uppfyllt, måste kommissionen fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift i den tolfte, trettonde, fjortonde och femtonde regionen.

(4)

Mot bakgrund av behovet att fastställa den tidpunkt då VIS ska tas i drift till en dag i den närmaste framtiden bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(5)

Med tanke på att förordning (EG) nr 767/2008 bygger på Schengenregelverket har Danmark enlighet med artikel 5 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, anmält att landet har genomfört förordning (EG) nr 767/2008 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt förpliktat att genomföra det här beslutet.

(6)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(7)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt på Irland.

(8)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(9)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (7) som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(10)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (9) som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

(11)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(12)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör detta beslut en rättsakt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

(13)

Vad gäller Kroatien utgör detta beslut en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.