3.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 136/1

(1)

Den 17 februari 2005 granskade rådet Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2004 – 2008. Det programmet uppfyller i stort sett uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammens innehåll och utformning. I programmet saknas dock obligatoriska ränteantaganden. Belgien uppmanas därför att uppnå full överensstämmelse med uppgiftskraven.

(2)

I det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet förväntas en real BNP-tillväxt på 2,5 % under 2005 och 2006, som minskar till 2,0 % mot slutet av programperioden. Detta förefaller utifrån tillgängliga uppgifter vara realistiska antaganden. Programmets inflationsprognoser förefaller också vara realistiska.

(3)

För att förbereda den offentliga sektorns finanser för effekterna av den åldrande befolkningen strävar den finanspolitiska strategi som skisseras i uppdateringen efter att behålla offentliga finanser i balans eller med ett litet överskott och att minska skuldkvoten. Målet enligt det uppdaterade programmet är offentliga finanser i balans 2005 och 2006 och ett överskott på 0,3 % av BNP 2007 och 0,6 % av BNP 2008. Sammanfattningsvis bekräftas i denna uppdatering, jämfört med den föregående uppdateringen (som gällde till 2007), i stort sett den planerade justeringen i förhållande till ett i princip oförändrat makroekonomsikt scenario. På grund av det pågående genomförandet av 2001 års reform av de direkta skatterna och större offentliga investeringar inför de kommunalval som skall hållas under 2006 väntas det primära överskottet att minska något till 2006 för att därefter öka igen. Enligt programmet förväntas räntebördan minska, främst till följd av den fortsatta skuldminskningen. Inkomsterna förväntas minska till 2006 för att därefter bli stabila, medan de primära utgifterna minskar något till 2008. Det konjunkturrensade saldot (som baseras på uppgifterna i programmet genom användning av den gemensamt överenskomna beräkningsmetoden) väntas förbli positivt under programperioden, genom en utveckling från ett överskott på 0,5 % av BNP 2004 till 0,1 % 2006, följt av en ökning till 0,9 % 2008.

(4)

Riskerna i samband med de finanspolitiska beräkningarna i programmet verkar i stort sett uppväga varandra. Den belgiska regeringen har hittills inte meddelat vilka åtgärder den har för avsikt att vidta för att bibehålla de offentliga finanserna i balans under 2006, trots en minskning på 0,3 % av BNP till följd av det fortsatta genomförandet av 2001 års reform av de direkta skatterna och det faktum att de offentliga finanserna under 2005 påverkas positivt av ett antal mindre engångstransaktioner (som sammanlagt uppgår till ungefär 0,2 % av BNP). Det makroekonomiska scenariot förefaller rimligt, men ändå fortsätter saldot för Belgiens offentliga finanser att reagera för ändringar i den ekonomiska tillväxten (känslighetsgrad på 0,6). Slutligen finns också vissa risker kopplade till kontrollen av de primära utgifterna, särskilt i socialförsäkringssystemet. Det överskridande som registrerades i sjuk- och hälsovårdssystemet under 2004 (trots det redan höga målet om en real tillväxt på 4,5 % per år) tyder på att dessa utgifter kommer att fortsätta att öka. Trots att Belgien vid utgången av 2004 tillkännagav att nya åtgärder skulle vidtas för att minska hälsovårdskostnaderna (som uppgår till totalt 0,2 % av BNP) är det fortfarande svårt att värdera deras effektivitet. Socialministern har dock under större delen av 2005 fått i uppgift att vidta nödvändiga åtgärder, utan att på förhand samråda med parlamentet (eller någon annan instans) för att snabbt kunna lösa ett eventuellt överskridande. Generellt har den belgiska regeringen agerat trovärdigt genom att hålla fast vid sitt åtagande att vidta åtgärder för att bibehålla de offentliga finanserna i balans.

(5)

Mot bakgrund av denna riskbedömning kan vi dra slutsatsen att de risker som omgärdar målen för de offentliga finanserna i stort sett verkar uppväga varandra och den finanspolitiska strategin i programmet verkar tillräcklig för att säkerställa stabilitets- och tillväxtpaktens mål om offentliga finanser nära balans eller med överskott på medellång sikt. Vidare kan slutsatsen dras att det finns en tillräcklig marginal för att motverka riskerna för att överskrida referensvärdet på 3 % av BNP för underskottet under normala konjunktursvängningar.

(6)

Skuldkvoten beräknas ha uppgått till 96,6 % av BNP 2004, långt över fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I programmet beräknas skuldkvoten minska med 12,4 procentenheter under loppet av programperioden till 84,2 % av BNP 2008. I detta belopp ingår övertagandet av en skuld på 7,4 miljarder euro (2,5 % av BNP) från det nationella järnvägsföretaget SNCB under 2005. Övertagandet av skulden leder till att skuldminskningen bromsas upp under 2005, men den planerade skuldminskningen går ändå snabbare än vad man väntade sig i den föregående uppdateringen.

(7)

Det förefaller finnas vissa risker när det gäller de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet på grund av Belgiens nuvarande offentliga bruttoskuldnivå. Även om skuldkvoten avtar är den fortfarande hög och en stadig minskning är beroende av att man lyckas behålla stora primära överskott under en längre tidsperiod. Den strategi för att klara kostnaderna för den åldrande befolkningen som skisseras i programmet baseras huvudsakligen på en minskning av den offentliga bruttoskulden genom att behålla offentliga finanser nära balans eller med ett litet överskott (som skall uppnås genom en nedskärning av de primära utgifterna), samt en åldrandefond. Särskilt inom hälsovårdssektorn kan det visa sig bli svårt att bromsa de primära utgifterna, men det är viktigt med tanke på regeringens strategi att minska skattebördan för att skapa sysselsättning. Med tanke på att försörjningskvoten för äldre väntas öka är det viktigt att Belgien med beslutsamhet följer denna allmänna strategi för att uppnå långsiktig hållbarhet.

(8)

Den ekonomiska politik som presenteras i uppdateringen överensstämmer i stort sett med de landsspecifika allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken på området för de offentliga finanserna. I uppdateringen säkerställs särskilt att skuldkvoten fortsätter att minska. Med tanke på att utgiftstaket inom sjuk- och hälsovårdssektorn nyligen överskridits (för vilka utgiftstakten fastställts relativt högt med ett mål på 4,5 % per år) finns vissa risker för att man inte kommer att kunna hålla riktlinjerna om att begränsa de reala utgiftsökningarna inom sektor 1 (utgifter på federal nivå samt för social trygghet) till 1,5 %. Det är därför viktigt att bibehålla höga primära överskott och begränsa de reala utgiftsökningarna, särskilt med tanke på de finansiella behov som kommer att uppstå till följd av den åldrande befolkningen.