Rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket

Kommissionen inleder en debatt om framtiden för de rättighetsbaserade förvaltningssystemen för fisket inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Den föreslår att man koncentrerar sig på en analys av nuvarande nationella system och på möjligheterna att göra dem effektivare genom utbyte av bästa praxis.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 26 februari 2007 om rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket [KOM(2007) 73 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Alla globala förvaltningssystem har infört någon form av rättigheter för tillgång och utnyttjande av fiskeresurser. Det är också fallet med den gemensamma fiskeripolitiken, som bland annat innehåller regler för beviljande av nationella tillstånd och kvoter, begränsning av antalet "dagar till sjöss" för vissa typer av fisken och olika åtgärder för att begränsa flottkapaciteten. Den gemensamma fiskeripolitikens grundläggande mekanismer för tilldelning av fiskerättigheter till medlemsstaterna har visat sig vara effektiva, men politiken har i andra avseenden inte nått upp till målen. Detta framgår av det faktum att många fiskbestånd minskat och av de svaga ekonomiska resultaten för vissa delar av fiskeflottan. Det huvudsakliga målet för politiken just nu är att se till att fiskeresurserna bevaras, så att också ekosystemen kan bevaras och den ekonomiska verksamheten upprätthållas.

Kommissionen anser att insynen, effektiviteten och i vissa fall den övergripande samstämmigheten är bristfällig när det gäller de olika typer av förvaltningssystem som för närvarande tillämpas av gemenskapen, och detta bidrar till de ekonomiska svårigheterna inom fiskerinäringen. Syftet med detta meddelande är att granska alternativen för att göra fiskeförvaltningen effektivare. Samtidigt ska det bli lättare att uppnå de grundläggande mål som eftersträvas inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen vill att det inleds en pragmatisk, öppen och fruktbar debatt där medlemsstater och fiskerinäringen deltar. Bland annat kommer man att behandla frågor om utvärdering och förbättring av de system som införts liksom utbyte av bästa praxis.

Gemenskapskontext

EU och medlemsstaterna delar ansvaret när det gäller systemen för fiskeriförvaltning. Gemenskapen är ansvarig när det gäller följande:

• Begränsningen av fiskeflottans totala storlek.
• Fastställandet av nivåer för fångster och fiskeansträngningar.
• Införandet av tekniska åtgärder (restriktioner för användningen av fartyg eller utrustning) i syfte att bättre skydda fiskbestånden.

Nationella myndigheter ansvarar för tilldelning och förvaltning av tillstånd, kvoter och fiskeansträngningar på nationell och regional nivå.

Alla dessa förvaltningsinsatser bidrar till att definiera och utforma rättigheter för tillträde och fångst för enskilda yrkesfiskare. Dessa rättigheter kan förknippas med ett ekonomiskt värde, men detta sker ofta med bristande insyn och på ett oförutsägbart sätt.

Rättighetsbaserade förvaltningssystem för fisket

De rättighetsbaserade förvaltningssystemen för fisket är bara ett medel för att hjälpa yrkesfiskarna att få en mer lönsam verksamhet. Det kommer således fortfarande att behövas bevarandemål som ska uppnås genom olika fiskeförvaltningsåtgärder (t.ex. kvoter). Formaliserade fiskerättigheter kan dock bidra till att dessa mål uppnås på ett mer kostnadseffektivt sätt. En ekonomisk hållbarhet bör därför även leda till förbättrad biologisk hållbarhet, eftersom ett väl fungerande rättighetsbaserat förvaltningssystem bör medföra ett ökat intresse hos yrkesfiskarna och industrin för en hållbar resursbas.

Den mest kontroversiella aspekten av rättighetsbaserade förvaltningssystem är möjligheten att överföra rättigheter. På så vis skapas ett marknadsvärde av utnyttjandet av resurser, som kan bli högt och få stora konsekvenser för sektorns utveckling. Möjligheten att överföra rättigheter förbättrar fiskeriföretagens effektivitet, men kan också öka koncentrationen inom sektorn när det gäller kvoter, tillstånd, geografisk fördelning och fiskeflottans sammansättning. Det bör påpekas att en sådan koncentration också sker på grund av minskade fiskemöjligheter. För att motverka en överdriven koncentration kan de rättighetsbaserade förvaltningssystemen för fisket utformas så att koncentrationer över en viss storlek hindras. På så sätt kan fiskeverksamhetens geografiska balans upprätthållas och de kulturella, sociala och yrkesmässiga strukturerna bevaras, samtidigt som det småskaliga kustfisket skyddas. De nya åtgärderna för att begränsa koncentrationen av rättigheter måste dock överensstämma med bestämmelserna om den inre marknaden och konkurrens. Kommissionen måste kontrollera att de mekanismer som införs för att begränsa koncentration och omflyttningar överensstämmer med den inre marknaden och gemenskapens konkurrenslagstiftning.

Rättighetsbaserade förvaltningssystem kan även bidra till problemen med värdeutkast eller high-grading och att fångst kastas överbord, vilket äventyrar resursstabiliteten och komplicerar bedömningen av fångsternas verkliga storlek. Dessa problem fanns dock redan tidigare, oberoende av de rättighetsbaserade förvaltningssystemen. Kommissionen har lagt fram en plan för att minska den mängd fisk som kastas över bord. Det är också mycket viktigt med en bättre kontroll av fiskeverksamheten för att det förvaltningssystem som tillämpas ska fungera bra i slutändan.

Debatten

Med tanke på den gemensamma fiskeripolitikens erkännande av principen om "relativ stabilitet" för fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna (vars syfte är att säkerställa "en förutsebar andel av bestånden för varje medlemsstat") verkar det i nuläget inte rimligt att införa ett förvaltningssystem på gemenskapsnivå med fri handel med fiskerättigheter. Metoder för förvaltning och handel med fiskerättigheter bör utvecklas på medlemsstatsnivå. Det ska naturligtvis inte hindra handeln med kvoter mellan medlemsstater, som redan förekommer.

I kommissionens, medlemsstaternas och fiskerinäringens diskussioner har känsliga frågor dykt upp när det gäller inrättandet av rättighetsbaserade förvaltningssystem:

• Frågan om "relativ stabilitet".
• Möjligheten att överföra fiskerättigheter, vilket kan innebära en överdriven och ofta oåterkallelig koncentration av dessa rättigheter.
• Den inledande fördelningen och varaktigheten av fiskerättigheter.
• Eventuella ogynnsamma konsekvenser för det småskaliga fisket när detta ska bedrivas parallellt med stora fiskeriföretag.
• Problemen med värdeutkast/"high grading" och att fångst kastas överbord.
• Behovet av effektiva kontroller av att reglerna följs.

Debatten på gemenskapsnivå, som bör vara så bred som möjligt, bör gälla bland annat följande:

• Analysen av nuvarande nationella system.
• Bättre effektivitet med hjälp av utbyte av bästa praxis.
• Gränsöverskridande aspekter, t.ex. gällande samverkanseffekter mellan medlemsstaternas system eller utbyten av kvoter mellan olika medlemsstater.

Man bör ta upp dessa frågor i en nödvändig debatt om framtiden för rättighetsbaserade instrument för fisket. Kommissionen har för avsikt att bidra till denna debatt med expertutlåtanden och olika studier. Den planerar att göra en sammanfattning av debatten i början av 2008, utvärdera behovet av ytterligare åtgärder och lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet som eventuellt kommer att innehålla förslag eller rekommendationer till uppföljning.

Senast ändrat den 05.12.2007