Förenade målen C‑431/09 och C‑432/09

Airfield NV och Canal Digitaal BV

mot

Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam)

och

Airfield NV

mot

Agicoa Belgium BVBA

(begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel)

”Upphovsrätt – Satellitsändningar – Direktiv 93/83/EEG – Artiklarna 1.2 a och 2 – Överföring till allmänheten via satellit – Leverantör av satellitpaket – En enda överföring till allmänheten via satellit – Ansvar för denna överföring – Tillstånd från upphovsrättsinnehavarna för denna överföring”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 93/83 – Satellitsändningar och vidaresändning via kabel – Tillstånd från upphovsrättsinnehavarna – Villkor

(Rådets direktiv 93/83, artikel 2)

Artikel 2 i direktiv 93/83 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel ska tolkas så, att en leverantör av satellitpaket är skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för att göra ingrepp i direkta och indirekta sändningar av TV-program, försåvitt rättighetsinnehavarna inte har överenskommit med det ifrågavarande sändarföretaget om att de skyddade verken även ska överföras till allmänheten genom denne leverantör, på villkor att, i sistnämnda fall, den ovannämnde leverantörens ingrepp inte innebär att de ovannämnda verken görs tillgängliga för en ny publik.

(se punkt 84 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 13 oktober 2011 (*)

”Upphovsrätt – Satellitsändningar – Direktiv 93/83/EEG – Artiklarna 1.2 a och 2 – Överföring till allmänheten via satellit – Leverantör av satellitpaket – En enda överföring till allmänheten via satellit – Ansvar för denna överföring – Tillstånd från upphovsrättsinnehavarna för denna överföring”

I de förenade målen C‑431/09 och C‑432/09,

angående beslut av den 27 oktober 2009 att begära förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, från Hof van beroep te Brussel (Belgien), som inkom till domstolen den 2 november 2009, i målen

Airfield NV,

Canal Digitaal BV

mot

Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam) (C‑431/09),

och

Airfield NV

mot

Agicoa Belgium BVBA (C‑432/09),

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna J. Malenovský (referent), R. Silva de Lapuerta, E. Juhász och D. Šváby,

generaladvokat: N. Jääskinen,

justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 november 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Airfield NV och Canal Digitaal BV, genom T. Heremans och A. Hallemans, advocaten,

–        Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam), genom E. Marissens, advocaat,

–        Agicoa Belgium BVBA, genom J. Windey och H. Gilliams, advocaten,

–        Finlands regering, genom J. Heliskoski, i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom H. Krämer och W. Roels, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 17 mars 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.2 a–c i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, s. 15; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33).

2        Respektive begäran har framställts i mål mellan å ena sidan Airfield NV (nedan kallat Airfield) och Canal Digitaal BV (nedan kallat Canal Digitaal) och å andra sidan Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam) (belgisk förening för författare, kompositörer och utgivare) (nedan kallad Sabam) (mål C‑431/09) samt mellan Airfield och Agicoa Belgium BVBA (nedan kallat Agicoa) (mål C‑432/09). Målen rör huruvida Airfield och Canal Digitaal är skyldiga att inhämta tillstånd för överföring av verk till allmänheten.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätten

3        I skälen 5, 14, 15 och 17 i direktiv 93/83 anges följande:

”5.      Uppnåendet av [unionens] mål i fråga om gränsöverskridande satellitsändningar och vidaresändning via kabel av program från andra medlemsstater försvåras för närvarande av ett antal olikheter mellan nationell upphovsrättslagstiftning och viss osäkerhet om innehållet i gällande rätt. Detta betyder att rättighetsinnehavaren utsätts för risken att få se sina verk utnyttjade utan ersättning eller att enskilda innehavare av ensamrätt i olika medlemsstater kan blockera utnyttjandet av sina rättigheter. I synnerhet osäkerheten om innehållet i gällande rätt utgör ett direkt hinder för fri rörlighet av program inom [unionen].

…

14.      Den osäkerhet beträffande vilka rättigheter som skall förvärvas vilken hindrar gränsöverskridande satellitsändningar bör elimineras genom att man definierar överföring till allmänheten via satellit på [unions]nivå. Denna definition bör på samma gång specificera var sändningen äger rum. En sådan definition är nödvändig för att undvika en samtidig tillämpning av flera nationella lagar på en enda sändning. Överföring till allmänheten via satellit inträffar bara när och i en medlemsstat där programbärande signaler sänds under en sändarorganisations ansvar och kontroll i en oavbruten överföringskedja till satelliten och sedan ner till jorden. Normala tekniska förfaranden som rör programbärande signaler bör inte anses vara avbrott i sändningskedjan.

15.      Förvärv genom avtal om ensamrätt till sändningar bör ske i enlighet med lagstiftningen om upphovsrätt och närstående rättigheter i den medlemsstat där överföring till allmänheten via satellit sker.

…

17.      När ersättningen för de förvärvade rättigheterna skall fastställas bör parterna ta hänsyn till alla sändningsaspekter, såsom den faktiska publiken, den potentiella publiken och språkversionen.”

4        Artikel 1.1 i direktiv 93/83 har följande lydelse:

”I detta direktiv avses med satellit en satellit som sänder på frekvensband som enligt internationella telekommunikationsregler är förbehållna sändning av signaler för mottagning av allmänheten eller som är förbehållen sluten point-to-point-överföring. I det senare fallet skall emellertid de förhållanden under vilka individuell mottagning av signalerna äger rum vara jämförbara med dem som gäller i det första fallet.”

5        I artikel 1.2 a–c i direktiv 93/83 föreskrivs följande:

”a)      I detta direktiv avses med överföring till allmänheten via satellit den handling som innebär att ett sändarföretag under sin kontroll och på sitt ansvar för in programbärande signaler avsedda för mottagning av allmänheten i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden.

b)      Överföring till allmänheten via satellit sker uteslutande i den medlemsstat där de programbärande signalerna under sändarföretagets kontroll och på dess ansvar förs in i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden.

c)      Om de programbärande signalerna är kodade äger en överföring till allmänheten via satellit rum under förutsättning att utrustning för avkodning av sändningen endast tillhandahålls allmänheten genom sändarföretaget eller med dess samtycke.”

6        I artikel 2 i direktiv 93/83 anges följande:

”Medlemsstaterna skall föreskriva ensamrätt för upphovsmannen att ge tillstånd till överföring till allmänheten via satellit av upphovsrättsliga verk enligt de bestämmelser som anges i detta kapitel.”

7        Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.”

8        I skäl 27 i direktiv 2001/29 preciseras härvid att ”[e]nbart tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra en överföring skall inte i sig betraktas som överföring i den mening som avses i detta direktiv”.

 Nationell rätt

9        I artikel 1.1 fjärde stycket i lag av den 30 juni 1994 om upphovsrätt och närstående rättigheter (Wet betreffende het auteursrecht en de naburige rechten) (Belgisch Staatsblad av den 27 juli 1994, s. 19297), i ändrad lydelse, föreskrivs följande:

”Endast upphovsmannen till ett litterärt eller konstnärligt verk har rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten, oavsett enligt vilken metod, inbegripet offentliggörande för allmänheten på ett sådant sätt att detta görs tillgängligt för allmänheten på en för dem individuellt vald tid och plats.”

10      I artiklarna 49 och 50 i den ovannämnda lagen återges i huvudsak lydelsen i artikel 1.2 a–c i direktiv 93/83.

 De faktiska omständigheterna och tolkningsfrågorna

11      Airfield är ett belgiskt bolag som bedriver verksamhet med att tillhandahålla TV via satellit under näringskännetecknet TV Vlaanderen. Det tillhandahåller allmänheten ett paket av kanaler via satellit. Abonnenterna kan lyssna och se på dessa kanaler med hjälp av en satellitdekoder (bolaget kallas nedan leverantören av satellitpaket).

12      Det kanalpaket som Airfield erbjuder omfattar två slags TV-kanaler. Paketet omfattar dels kanaler som kan tas emot kostnadsfritt, dels krypterade kanaler som kan ses först sedan de avkodats. För att kunna se dessa kanaler måste kunden således ingå ett abonnemangsavtal med Airfield, som mot ersättning tillhandahåller ett kort som möjliggör avkodning (nedan kallat avkodningskort).

13      För att tillhandahålla kanalpaketet har Airfield tillgång till Canal Digitaals tekniska tjänster. Canal Digitaal är ett nederländskt bolag som tillhör samma koncern som Airfield.

14      Canal Digitaal har ingått ett avtal med det bolag som driver satellitsystemet Astra. Enligt avtalet hyr detta bolag ut kapacitet för digital radio och TV på denna satellit till Canal Digitaal.

15      Canal Digitaal har vidare ingått ett tjänsteavtal med Airfield, enligt vilket det förbundit sig att från och med den 1 januari 2006 hyra ut den kapacitet till Airfield som Canal Digitaal hyr beträffande Astrasatelliten för TV- och radiosändningar i Belgien och Luxemburg. För TV-sändningarna har Canal Digitaal förbundit sig att tillhandahålla tekniska tjänster, bland annat sändning, multiplex, komprimering, kryptering och överföring av data, som krävs för att Airfield ska kunna sända digital-TV i Belgien och Luxemburg.

16      Airfield har även ingått en rad avtal med sändarföretag vilkas kanaler ingår i satellitpaketet. Samarbetet mellan Airfield och sändarföretagen sker på olika sätt beroende på hur de berörda TV-programmen sänds vidare. Programmen i satellitpaketet sänds vidare antingen indirekt (nedan kallade indirekta sändningar av TV-program) eller direkt (nedan kallade direkta sändningar av TV-program).

 Indirekta sändningar av TV-program

17      Indirekta sändningar av TV-program sker på två sätt.

18      Det första sättet innebär att sändarföretagen sänder programbärande signaler genom marksändning till utrustning som Canal Digitaal har installerat i Vilvorde (Belgien). Canal Digitaal komprimerar signalerna och krypterar dem för att via bredband sända dem till sin upplänkstation i Nederländerna som är kopplad till Astrasatelliten. Signalerna krypteras innan de sänds därifrån till Astrasatelliten. Den nyckel som gör det möjligt för allmänheten att avkoda signalen finns på ett avkodningskort som Canal Digitaal tillhandahåller Airfield. När konsumenterna tecknar abonnemang hos Airfield får de ett sådant avkodningskort.

19      Det andra av de ovannämnda sätten innebär att sändarföretagen sänder de programbärande signalerna via en satellit. Canal Digitaal tar i Luxemburg eller Nederländerna upp den krypterade satellitsignalen som inte är tillgänglig för allmänheten. Signalen avkodas om så krävs, krypteras på nytt och sänds till Astrasatelliten. Airfields abonnenter kan avkoda dessa signaler genom ett avkodningskort som Canal Digitaal tillhandahåller Airfield.

20      Airfield har ingått avtal som kallas ”carriage” med dessa sändarföretag.

21      Enligt dessa avtal hyr Airfield ut satellittransponderkapacitet till de ovannämnda sändarföretagen för sändning av TV-program till TV-tittare som är bosatta i bland annat Belgien och Luxemburg. Airfield garanterar att bolaget har erhållit tillstånd från det bolag som driver Astrasatelliten för att i sin tur hyra ut denna kapacitet till sändarföretagen.

22      Airfield har vidare åtagit sig att ta emot de ifrågavarande sändarföretagens signal med TV-program vid den centrala upplänken och att därefter ombesörja komprimering, multiplex och kryptering av signalen samt sända den vidare till satelliten för utsändning och mottagande.

23      Sändarföretagen erlägger en ersättning till Airfield för hyran och tillhandahållandet av de ovannämnda tjänsterna.

24      De ovannämnda sändarföretagen ger å sin sida Airfield tillstånd så att abonnenter i bland annat Belgien och Luxemburg samtidigt kan se de program från sändarföretagen som sänds via Astrasatelliten.

25      Som motprestation för de rättigheter som sändarföretagen upplåter åt Airfield och för Airfields möjligheter att fritt inkludera TV-programmen i sitt utbud, ska Airfield erlägga en ersättning till sändarföretagen som bestäms utifrån antalet abonnenter och de TV-program som sänds på det ifrågavarande territoriet.

 Direkta sändningar av TV-program

26      Vid direkta sändningar av TV-program genom Airfields satellitpaket, krypterar sändarföretagen själva signalerna och sänder dem direkt från ursprungslandet till satelliten. Airfields och Canal Digitaals ingrepp utgörs endast av att tillhandahålla sändarföretagen kodnyckeln, så att kodningen blir riktig och så att Airfields abonnenter sedan ska kunna avkoda programmen med hjälp av avkodningskortet.

27      Med dessa sändarföretag har Airfield ingått ett avtal kallat ”heads of agreement”. Detta avser bland annat sändarföretagens och Airfields rättigheter och skyldigheter, vilka överensstämmer med dem som angetts ovan i punkterna 24 och 25.

 Målen vid den hänskjutande domstolen

28      Sabam är ett belgiskt kooperativt bolag som fungerar som upphovsrättsorganisation och i denna egenskap företräder upphovsmännen genom att ge tredje man tillstånd att använda skyddade verk och ta ut ersättning för denna användning.

29      Agicoa är en upphovsrättsorganisation som företräder belgiska och internationella producenter av audiovisuella verk beträffande förvaltning av upphovsrättigheter och närstående rättigheter till filmer och andra audiovisuella verk, förutom musikvideor. Agicoa tar härvid ut ersättning.

30      Sabam och Agicoa anser att Airfield vidaresänder TV-program som sändarföretagen redan har sänt i den mening som avses i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886. Airfield måste därför inhämta tillstånd för att använda de verk som tillhör de upphovsmän vilkas rättigheter Sabam och Agicoa förvaltar.

31      Som svar på en formell underrättelse hävdade Airfield och Canal Digitaal att de inte gör några vidaresändningar, utan enbart tillhandahåller allmänheten TV-program via satellit för sändarföretagens räkning. Det är enligt dessa båda bolag fråga om en första och enda satellitsändning från sändarföretagen. Dessa tar hjälp av Airfield och Canal Digitaal avseende de tekniska aspekterna. Det är endast sändarföretagen som utför den för den upphovsrättsliga ersättningen relevanta handlingen i den mening som avses i artiklarna 49 och 50 i lagen av den 30 juni 1994 om upphovsrätt och närstående rättigheter, i ändrad lydelse.

32      Då parterna inte lyckades nå någon överenskommelse, väckte Sabam talan mot Airfield och Canal Digitaal vid Rechtbank van eerste aanleg te Brussel. Agicoa väckte talan mot Airfield vid samma domstol. Denna fann att Airfield och Canal Digitaal hade gjort sig skyldiga till intrång i den upphovsrätt som Sabam och Agicoa förvaltar.

33      Airfield och Canal Digitaal överklagade dessa avgöranden till den hänskjutande domstolen.

34      Under dessa omständigheter beslutade Hof van beroep te Brussel att vilandeförklara målen och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen, vilka har samma lydelse i mål C‑431/09 och i mål C‑432/09:

”1)      Utgör direktiv 93/83 hinder mot att den som tillhandahåller digital satellit-TV är skyldig att inhämta tillstånd från rättighetsinnehavarna när ett sändarföretag, genom marksändning eller en krypterad satellitsignal, sänder programbärande signaler till en av sändarföretaget oberoende leverantör av digital satellit-TV som låter kryptera dessa signaler genom ett till denna leverantör närstående bolag och sänder signalerna till en satellit, varefter dessa signaler, med tillstånd av sändarföretaget, samlade som en del av ett paket med TV-kanaler, sänds till satellit-TV-leverantörens abonnenter, vilka samtidigt och i oförvanskat skick kan se de aktuella programmen med hjälp av ett avkodningskort eller ’smart card’ som den ovannämnde satellit-TV-leverantören har tillhandahållit?

2)      Utgör direktiv 93/83 hinder mot att den som tillhandahåller digital satellit-TV är skyldig att inhämta tillstånd från rättighetsinnehavarna när ett sändarföretag sänder programbärande signaler till en satellit i enlighet med instruktioner från en av sändarföretaget oberoende leverantör av digital satellit-TV, varefter dessa signaler, med tillstånd av sändarföretaget, samlade som en del av ett paket med TV-kanaler, sänds till satellit-TV-leverantörens abonnenter, vilka samtidigt och i oförvanskat skick kan se de aktuella programmen med hjälp av ett avkodningskort eller ’smart card’ som den ovannämnda satellit-TV-leverantören har tillhandahållit?”

35      Domstolens ordförande har genom beslut av den 6 januari 2010 förenat målen C‑431/09 och C‑432/09 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

 Huruvida direktiv 93/83 är tillämpligt

36      I mål C‑432/09 har Agicoa gjort gällande att direktiv 93/83 inte är tillämpligt i de nationella målen och att tolkningsfrågorna ska prövas med utgångspunkt i direktiv 2001/29.

37      Agicoa har härvid först och främst hävdat att leverantören av satellitpaket ska skiljas från sändarföretaget, eftersom den förstnämndes verksamhet består i att upprätta ett paket med utsändningstjänster och inte i att sända TV-program. Under dessa förhållanden kan artikel 1.2 a i direktiv 93/83 inte med framgång åberopas för prövning av verksamheten, eftersom denna bestämmelse endast avser sändarföretag.

38      Tvisten vid den hänskjutande domstolen omfattas enligt Agicoa inte av tillämpningsområdet för detta direktiv. Tvisten avser nämligen överföring som inte sker med hjälp av satellit i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 93/83. I förevarande tvist saknas slutligen det gränsöverskridande perspektiv som ska vara för handen för att direktivet ska kunna tillämpas.

39      Domstolen gör följande bedömning. Det första argumentet avser själva kärnan i saken i förevarande mål. Det ska därför prövas i samband med att domstolen besvarar tolkningsfrågorna.

40      Beträffande det andra argumentet finns det ingenting i handlingarna i målen som tyder på att den överföring som är i fråga inte skulle ske med hjälp av satellit, i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 93/83.

41      Beträffande det tredje argumentet framgår det av punkterna 76–145 i dom av den 4 oktober 2011 i de förenade målen C‑403/08 och C‑429/08, Football Association Premier League m.fl. (REU 2011, s. I‑0000), att överföring till allmänheten via satellit ska kunna tas emot i samtliga medlemsstater och därmed per definition är gränsöverskridande. Den överföring som är i fråga i målen vid den hänskjutande domstolen är gränsöverskridande, eftersom den inbegriper ett belgiskt och ett nederländskt bolag, Airfield och Canal Digitaal, och eftersom de programbärande signalerna är avsedda bland annat för TV-tittare som är bosatta i Belgien och Luxemburg.

42      Under dessa förhållanden kan Agicoas argument inte godtas. Tolkningsfrågorna ska därmed prövas med utgångspunkt i direktiv 93/83.

 Prövning av tolkningsfrågorna

43      EU-domstolen kommer att pröva de båda frågorna tillsammans. Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor för att få klarhet i huruvida direktiv 93/83 ska tolkas så, att en leverantör av satellitpaket är skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för överföring av verk till allmänheten genom direkta och indirekta sändningar av TV-program, såsom de som är i fråga i de nationella målen.

 Inledande synpunkter

44      Direktiv 93/83 är inte den enda unionsrättsakten på det immaterialrättsliga området. Med hänsyn till de krav som följer av att unionens rättsordning ska vara enhetlig och konsekvent ska begreppen i detta direktiv tolkas i ljuset av de regler och principer som föreskrivs i andra direktiv rörande immaterialrätt, såsom bland annat direktiv 2001/29 (se, analogt, dom av den 30 juni 2011 i mål C‑271/10, VEWA, REU 2011, s. I‑0000, punkt 27).

45      Beträffande tolkningsfrågornas faktiska sammanhang, preciserar domstolen att direkt och indirekt sändning av TV-program inte är de enda sätten att sända program som ingår i det ifrågavarande satellitpaketet.

46      Sändarföretagen sänder nämligen dessa program även utanför det ovannämnda paketet, på sätt som gör det möjligt för dem att direkt nå TV-tittarna, såsom marksänd TV.

47      Sådana direkta och indirekta sändningar utgör därmed ytterligare ett sätt att sända program, vilket vidgar kretsen av TV-tittare som tar emot de ifrågavarande sändningarna. Med hänsyn till att sändningarna är parallella och sker samtidigt, får det ingrepp som leverantören av satellitpaketet gör ingen betydelse vare sig för sändningarnas innehåll eller för tidpunkten för dessa.

48      Det är i de nationella målen nämligen utrett att sändarföretagen har fått tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna att överföra deras verk via satellit. Det är även utrett att leverantören av satellitpaket inte har något motsvarande tillstånd.

49      I förevarande mål har Airfield och Canal Digitaal gjort gällande att varje direkt och indirekt sändning av TV-program utgör en enda överföring till allmänheten via satellit i den mening som avses i artikel 1.2 a i direktiv 93/83. Det är således fråga om en odelbar överföring som ska tillskrivas det enda berörda sändarföretaget. Airfield och Canal Digitaal har härav dragit slutsatsen att leverantören av satellitpaket inte kan anses göra någon överföring till allmänheten i den mening som avses i denna bestämmelse, och denne kan därför inte vara skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för dessa sändningar.

50      För att under dessa förhållanden avgöra huruvida den ovannämnda leverantören av satellitpaket är skyldig att inhämta ett sådant tillstånd, ska domstolen undersöka om varje direkt och indirekt sändning av TV-program utgör en enda överföring till allmänheten via satellit, eller om var och en av dessa sändningar omfattar två oberoende överföringar. Domstolen ska vidare kontrollera om den omständigheten att en sådan överföring eventuellt är odelbar innebär att samma leverantör av satellitpaket inte är skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för sitt ingrepp i denna överföring.

 Begreppet överföring till allmänheten via satellit

51      Både direkta och indirekta sändningar utgör en enda överföring till allmänheten via satellit, när de uppfyller samtliga kumulativa krav som föreskrivs i artikel 1.2 a och c i direktiv 93/83.

52      En sådan sändning utgör därför en enda överföring till allmänheten via satellit om

–        den utlöses av ”den handling som innebär att ett sändarföretag under sin kontroll och på sitt ansvar för in programbärande signaler”,

–        dessa signaler förs in ”i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden”,

–        dessa signaler är ”avsedda för mottagning av allmänheten”, och

–        utrustning för avkodning av sändningen ”tillhandahålls allmänheten genom sändarföretaget eller med dess samtycke”, eftersom signalerna är kodade i de nationella målen.

53      Beträffande det första villkoret erinrar domstolen om att sändarföretagen, när det är fråga om indirekta sändningar av TV-program, själva för in programbärande signaler i den ifrågavarande överföringskedjan. Detta sker genom att de tillhandahåller leverantören av satellitpaket dessa signaler och ger denne befogenhet att föra in signalerna i upplänken till satelliten.

54      Sändarföretagen har härvid kontroll över den handling som innebär att de programbärande signalerna förs in i sändningen till satelliten, och de tar ansvaret för detta.

55      Beträffande direkta sändningar av TV-program, konstaterar domstolen att sändarföretagen själva för in de programbärande signalerna direkt i upplänken till satelliten. Detta innebär i ännu högre grad att de har kontroll över den handling som innebär att de programbärande signalerna förs in i den ifrågavarande sändningen och att de tar ansvaret för detta.

56      Det föreligger inte något hinder mot att kontrollen över och ansvaret för de ovannämnda direkta och indirekta sändningarna i förekommande fall delas med leverantören av satellitpaket. Dels framgår det nämligen av lydelsen i artikel 1.2 a i direktiv 93/83 att kontroll och ansvar i den mening som avses i denna bestämmelse inte avser hela överföringen, utan endast den handling som innebär att programbärande signaler förs in. Dels föreskrivs det inte i någon bestämmelse i detta direktiv att en enda aktör ska ha kontrollen över och ta ansvaret för överföringen i dess helhet.

57      Under dessa förhållanden finner domstolen att både indirekta och direkta sändningar av TV-program uppfyller det första villkoret i artikel 1.2 a i direktiv 93/83.

58      Beträffande det andra villkoret, följer det först och främst av domstolens fasta praxis att direktiv 93/83 avser ett slutet kommunikationssystem där satelliten utgör den centrala och väsentliga beståndsdelen som inte är utbytbar, vilket, för det fall satelliten inte fungerar, innebär att det är tekniskt omöjligt att överföra signalerna och att allmänheten inte kan ta emot någon sändning (se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 14 juli 2005 i mål C‑192/04, Lagardère Active Broadcast, REG 2005, s. I‑7199, punkt 39).

59      Det är i förevarande mål utrett att satelliten utgör en central och väsentlig beståndsdel som inte är utbytbar, samt att detta gäller både i fråga om direkta och indirekta sändningar av TV-program. Detta innebär att båda sändningssätten utgör sådana slutna kommunikationssystem.

60      Det är vidare visserligen riktigt att Airfield och Canal Digitaal, beträffande indirekta sändningar av TV-program, vidtar åtgärder beträffande de programbärande signaler som sändarföretagen sänder. Detta ingrepp består emellertid i att nämnda bolag tar emot signalerna från sändarföretagen, att de eventuellt avkodar dessa signaler, krypterar dem på nytt och sänder dem vidare till den ifrågavarande satelliten.

61      Detta enda ingrepp ingår emellertid i de sedvanliga tekniska åtgärder som vidtas för att förbereda signalerna för att föras in i upplänken till satelliten. Det är ofta nödvändigt att göra ingreppet för att det ska bli möjligt att genomföra överföringen eller för att underlätta densamma. Ingreppet ska därför anses utgöra ett normalt tekniskt förfarande som rör de programbärande signalerna och kan, i enlighet med skäl 14 i direktiv 93/83, därför inte anses medföra något avbrott i den ifrågavarande överföringskedjan.

62      Beträffande direkta sändningar av TV-program, utgörs Airfields och Canal Digitaals ingrepp endast av att de tillhandahåller sändarföretagen kodnyckeln, så att Airfields abonnenter sedan ska kunna avkoda programmen med hjälp av avkodningskortet.

63      Det är utrett att Airfield och Canal Digitaal tillhandahåller sändarföretagen kodnycklar innan sändarföretagen för in de programbärande signalerna i den ifrågavarande överföringskedjan. Ett sådant ingrepp från Airfields och Canal Digitaals sida kan därför inte medföra något avbrott i överföringskedjan.

64      Under dessa förhållanden finner domstolen att de direkta och indirekta sändningarna av TV-program uppfyller det andra villkoret i artikel 1.2 a i direktiv 93/83.

65      Beträffande det tredje villkoret har det inte bestritts att signalerna riktar sig till allmänheten från det ögonblick då de sänds till satelliten. De riktar sig nämligen till den del av allmänheten som är innehavare av det avkodningskort som Airfield tillhandahåller.

66      Även om de signaler som ingår i indirekta sändningar av TV-program anpassas i tekniskt avseende i viss mån, sker denna anpassning innan signalerna förs in i upplänken till satelliten. Denna anpassning utgör – såsom domstolen konstaterat ovan i punkt 61 – ett normalt tekniskt förfarande. Under dessa förhållanden kan denna anpassning inte anses påverka till vem dessa signaler riktar sig.

67      Domstolen finner därför att de programbärande signaler som sänds i samband med direkta och indirekta sändningar av TV-program är avsedda för mottagning av allmänheten, och att dessa sändningar därför uppfyller det tredje villkoret i artikel 1.2 a i direktiv 93/83.

68      Beträffande det fjärde villkoret är det utrett att utrustning för avkodning av de sändningar som är i fråga i de nationella målen inte tillhandahålls allmänheten genom sändarföretagen, utan genom leverantören av satellitpaket. Det framgår emellertid inte av handlingarna i målen att denne tillhandahåller allmänheten denna utrustning utan sändarföretagens samtycke. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att kontrollera detta.

69      Med beaktande av vad som ovan anförts finner domstolen, med förbehåll för att den hänskjutande domstolen genomför en kontroll, att både indirekta och direkta sändningar av TV-program uppfyller samtliga kumulativa villkor som föreskrivs i artikel 1.2 a och c i direktiv 93/83. Var och en av dessa sändningar ska därför anses utgöra en enda överföring till allmänheten via satellit och ska således anses vara odelbar.

70      Att en sådan överföring är odelbar i den mening som avses i artikel 1.2 a och c i direktiv 93/83 innebär emellertid för den sakens skull inte att leverantören av satellitpaket kan ingripa i överföringen utan tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna.

 Tillstånd till överföring till allmänheten via satellit

71      Av artikel 2 i direktiv 93/83 framgår först och främst att upphovsrättsinnehavarna ska ha ensamrätt att ge tillstånd till överföring till allmänheten via satellit av upphovsrättsligt skyddade verk.

72      Det framgår vidare av domstolens praxis att ett sådant tillstånd måste inhämtas bland annat av den som utlöser en sådan överföring eller ingriper i den, på ett sådant sätt att överföringen innebär att skyddade verk blir tillgängliga för en ny publik, det vill säga en publik som upphovsmännen till de skyddade verken inte beaktade när de gav en annan person tillstånd (se, analogt, i fråga om begreppet överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2001/29, dom av den 7 december 2006 i mål C‑306/05, SGAE, REG 2006, s. I‑11519, punkterna 40 och 42, och beslut av den 18 mars 2010 i mål C‑136/09, Organismos Sillogikis Diacheirisis Dimiourgon Theatrikon kai Optikoakoustikon Ergon, REU 2010, s. I‑0000, punkt 38).

73      Detta bekräftas för övrigt i skäl 17 i direktiv 93/83. Enligt detta skäl ska de berörda rättighetsinnehavarna garanteras en skälig ersättning för verk som överförs till allmänheten via satellit. I denna ersättning ska alla sändningsaspekter beaktas, såsom den faktiska publiken och den potentiella publiken (se, för ett motsvarande synsätt, domen i de ovannämnda förenade målen Football Association Premier League m.fl., punkterna 108 och 110).

74      Den berörda personen behöver emellertid inte inhämta det ovannämnda tillståndet om ingreppet vid överföringen till allmänheten, i enlighet med skäl 27 i direktiv 2001/29, är begränsat till blotta tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att möjliggöra eller genomföra den ovannämnda överföringen.

75      Enligt artikel 1.2 a i direktiv 93/83 utlöses en sådan överföring till allmänheten via satellit som den som är i fråga i de nationella målen, av det sändarföretag under vars kontroll och på vars ansvar den programbärande signalen förs in i den överföringskedja som leder till satelliten. Det är dessutom utrett att detta företag därmed – i allmänhet – gör de skyddade verken tillgängliga för en ny publik. Detta företag är därför skyldigt att inhämta det tillstånd som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 93/83.

76      Detta konstaterande utesluter emellertid inte att andra aktörer kan ingripa i en sådan överföring som den som nämns i föregående punkt, och att detta sker på ett sådant sätt att de skyddade verken görs tillgängliga för en större publik än den som det ifrågavarande sändarföretaget avsåg, det vill säga en publik som verkens upphovsmän inte beaktade när de gav sändarföretaget tillstånd att använda verken. Under sådana förhållanden omfattas de ovannämnda aktörernas ingripande inte av det tillstånd som sändarföretaget har inhämtat.

77      Under sådana omständigheter som de i målen vid den hänskjutande domstolen, kan detta vara fallet bland annat när en aktör utvidgar den personkrets som har tillgång till överföringen och därmed gör de skyddade verken tillgängliga för en ny publik.

78      Domstolen erinrar härvid om att en leverantör av satellitpaket dels kodar den ifrågavarande överföringen eller tillhandahåller sändarföretagen kodnycklar till överföringen, så att abonnenterna ska kunna avkoda den, dels tillhandahåller abonnenterna motsvarande utrustning för avkodning, så att en förbindelse kan upprättas mellan den överföring som sändarföretagen har fört in och de ovannämnda abonnenterna.

79      Denna verksamhet ska emellertid inte förväxlas med blotta tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för att säkerställa eller förbättra mottagningen av den ursprungliga sändningen inom täckningsområdet, vilket omfattas av de fall som angetts ovan i punkt 74. Denna verksamhet utgör emellertid ett ingrepp, utan vilket de ovannämnda abonnenterna inte kan se de verk som sänds ut, trots att de befinner sig inom täckningsområdet. Dessa personer utgör därför en del av den publik som leverantören av satellitpaketet riktar sig till, eftersom leverantören, genom ingreppet i samband med den ifrågavarande satellitöverföringen, gör skyddade verk tillgängliga för ytterligare personer, utöver dem som sändarföretaget riktar sig till.

80      Det ingrepp som leverantören av satellitpaket gör utgör en självständig tjänst som utförs i vinstsyfte. Abonnemangsavgiften erläggs nämligen av dessa personer till leverantören och inte till sändarföretaget. Det är emellertid utrett att abonnemangsavgiften inte ska erläggas för eventuella tekniska tjänster, utan för tillgång till överföringen via satellit, och därmed för tillgång till skyddade verk eller andra skyddade objekt.

81      Slutligen är det inte överföringar från ett enda sändarföretag som leverantören av satellitpaket ger sina abonnenter möjlighet att få tillgång till. Leverantören för samman flera överföringar från olika sändarföretag till en ny audiovisuell produkt. Det är leverantören av satellitpaket som beslutar hur det på så sätt frambringade paketet ska vara sammansatt.

82      Leverantören av satellitpaket utvidgar därmed den personkrets som har tillgång till TV-programmen och ger en ny publik möjlighet att få tillgång till de skyddade verken och de andra skyddade objekten.

83      Leverantören av satellitpaket är därför skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för att göra ingreppet i överföringen via satellit, försåvitt rättighetsinnehavarna inte har överenskommit med det ifrågavarande sändarföretaget om att de skyddade verken även ska överföras till allmänheten genom denne leverantör, på villkor att, i sistnämnda fall, den ovannämnde leverantörens ingrepp inte innebär att de ovannämnda verken görs tillgängliga för en ny publik.

84      Mot bakgrund av det ovanstående ska de frågor som ställts besvaras på följande sätt. Artikel 2 i direktiv 93/83 ska tolkas så, att en leverantör av satellitpaket är skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för att göra ingrepp i direkta och indirekta sändningar av TV-program, såsom de som är i fråga i de nationella målen, försåvitt rättighetsinnehavarna inte har överenskommit med det ifrågavarande sändarföretaget om att de skyddade verken även ska överföras till allmänheten genom denne leverantör, på villkor att, i sistnämnda fall, den ovannämnde leverantörens ingrepp inte innebär att de ovannämnda verken görs tillgängliga för en ny publik.

 Rättegångskostnader

85      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målen vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artikel 2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel ska tolkas så, att en leverantör av satellitpaket är skyldig att inhämta tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna för att göra ingrepp i direkta och indirekta sändningar av TV-program, såsom de som är i fråga i de nationella målen, försåvitt rättighetsinnehavarna inte har överenskommit med det ifrågavarande sändarföretaget om att de skyddade verken även ska överföras till allmänheten genom denne leverantör, på villkor att, i sistnämnda fall, den ovannämnde leverantörens ingrepp inte innebär att de ovannämnda verken görs tillgängliga för en ny publik.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: nederländska.