61999J0403

1. Gemenskapsrätt - Tolkning - Ändamålsenlig verkan - n bestämmelse skall såvitt det är möjligt tolkas så att dess giltighet inte ifrågasätts

2. Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Agromonetär ordning för euron - Övergångsåtgärder för införandet av euron i den gemensamma jordbrukspolitiken - Kompensationsstöd

(Kommissionens förordning nr 2813/98, artikel 6)

3. Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd - Beaktande av sammanhanget och samtliga rättsregler

(Artikel 253 EG)

1. När en gemenskapsbestämmelse kan tolkas på flera sätt, skall företräde ges till den tolkning som är ägnad att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan.

För övrigt skall, enligt en allmän tolkningsprincip, en bestämmelse såvitt det är möjligt tolkas så att bestämmelsens giltighet inte ifrågasätts.

( se punkterna 28 och 37 )

2. Artikel 6 i förordning nr 2813/98 om tillämpningsföreskrifter för övergångsåtgärderna för införandet av euron i den gemensamma jordbrukspolitiken, enligt vilken maximibeloppet för det kompensationsstöd som beviljas jordbrukarna till följd av kurserna för omräkning av euron till nationella valutaenheter eller av tillämpliga växelkurser - ett maximibelopp som är resultatet av en minskning av den till och med den 1 januari 1999 frysta jordbruksomräkningskursen - skall ökas med det inverterade värdet av kvoten mellan den omräkningskurs som rådet oåterkalleligen fastställt eller växelkursen dagen för den avgörande händelsen och den frysta jordbruksomräkningskursen, utgör en undantagsregel som endast är tillämplig på direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999.

( se punkterna 30 och 31 )

3. Iakttagandet av motiveringsskyldigheten skall bedömas inte bara mot bakgrund av den ifrågasatta rättsaktens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området.

( se punkt 41 )

I mål C-403/99,

Republiken Italien, företrädd av U. Leanza, i egenskap av ombud, biträdd av D. Del Gaizo, avvocato dello Stato, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Ruggeri Laderchi, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 1639/1999 av den 26 juli 1999 om fastställande av maximibeloppet för det kompensationsstöd som beviljas till följd av kurserna för omräkning av euro till nationella valutaenheter eller de växelkurser som gäller den 1 juli 1999 (EGT L 194, s. 33),

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden A. La Pergola samt domarna D.A.O. Edward, P. Jann (referent), S. von Bahr och C.W.A. Timmermans,

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 5 april 2001 av: Republiken Italien, företrädd av D. Del Gaizo, och kommissionen, företrädd av L. Visaggio, i egenskap av ombud,

och efter att den 8 maj 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Republiken Italien har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 20 oktober 1999, med stöd av artikel 230 första stycket EG yrkat ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 1639/1999 av den 26 juli 1999 om fastställande av maximibeloppet för det kompensationsstöd som beviljas till följd av kurserna för omräkning av euro till nationella valutaenheter eller de växelkurser som gäller den 1 juli 1999 (EGT L 194, s. 33, nedan kallad den ifrågasatta förordningen).

Tillämpliga bestämmelser

2 Gemenskapens agromonetära system har till syfte att minska de effekter som valutakursförändringar får på värdet av belopp som utbetalas till gemenskapens jordbrukare i en viss valuta men som i rättsakter angående den gemensamma jordbrukspolitiken anges i en annan valuta eller i en beräkningsenhet.

3 Innan euron infördes, den 1 januari 1999, som gemensam valuta i elva medlemsstater i Europeiska unionen, grundades det agromonetära systemet i huvudsak på följande fyra förordningar:

- rådets förordning (EEG) nr 3813/92 av den 28 december 1992 om beräkningsenhet och de omräkningskurser som skall tillämpas inom den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 387, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 182), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 150/95 av den 23 januari 1995 (EGT L 22, s. 1),

- rådets förordning (EG) nr 1527/95 av den 29 juni 1995 om kompensation för sänkning av jordbruksomräkningskurserna för vissa valutor (EGT L 148, s. 1),

- rådets förordning (EG) nr 2990/95 av den 18 december 1995 om kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskurserna före den 1 juli 1996 (EGT L 312, s. 7), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1451/96 av den 23 juli 1996 (EGT L 187, s. 1), och

- rådets förordning (EG) nr 724/97 av den 22 april 1997 om fastställande av åtgärder och kompensation i samband med betydande uppskrivning som påverkar jordbruksinkomsterna (EGT L 108, s. 9), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 942/98 av den 20 april 1998 (EGT L 132, s. 1).

4 Vad närmare gäller stöd som beräknas schablonmässigt på grundval av bland annat antalet hektar eller boskap, allmänt kallat direktstöd, föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 1527/95 att de jordbruksomräkningskurser som var tillämpliga den 23 juni 1995 skulle förbli oförändrade till och med den 1 januari 1999. Senare förordningar innehåller motsvarande bestämmelser enligt vilka jordbruksomräkningskurserna fryses till och med den 1 januari 1999.

5 När euron infördes behövdes inte längre det agromonetära systemet när det gäller de medlemsstater som införde denna valuta i enlighet med fördraget (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna). Beträffande de stater som inte införde euron i enlighet med fördraget (nedan kallade de icke deltagande medlemsstaterna) beslutade gemenskapslagstiftaren att upphäva de särskilda jordbruksomräkningskurserna och införa ett nytt agromonetärt system som grundas på andra principer.

6 För detta ändamål föreskrivs följande i artikel 2.1 och 2.2 i rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (EGT L 349, s. 1):

"1. De priser och belopp som fastställs i rättsakter angående den gemensamma jordbrukspolitiken skall vara uttryckta i euro.

2. De skall beviljas eller uppbäras i euro i de deltagande medlemsstaterna. I de övriga medlemsstaterna skall de räknas om till deras nationella valuta med hjälp av växelkursen och, utan att det påverkar artikel 8, beviljas eller uppbäras i nationell valuta."

7 I artikel 5 i denna förordning föreskrivs följande när det gäller direktstöd:

"1. Om den växelkurs tillämplig vid tidpunkten för den avgörande händelsen för

- schablonmässigt beräknade stödbelopp fastställda per hektar eller per djurenhet

eller

- ett kompensationsbidrag per tacka eller get

eller

- ett belopp av strukturell eller miljömässig karaktär

är lägre än den som tidigare tillämpades, får den berörda medlemsstaten bevilja kompensationsstöd till jordbrukarna under tre på varandra följande delbetalningsperioder om tolv månader, med början dagen för den avgörande händelsen.

Kompensationsstödet måste beviljas i form av ett komplement till de stöd, bidrag och belopp som avses i första stycket.

2. Maximibeloppet för den första delbetalningen av kompensationsstödet skall för hela den berörda medlemsstaten fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 9, i enlighet med punkt 4 i bilagan. Medlemsstaterna får avstå från att bevilja kompensationsstöd om detta belopp motsvarar en minskning på mindre än 0,5 %.

3. De belopp som betalas under den andra och den tredje delbetalningsperioden skall minskas i förhållande till den föregående delbetalningsperioden med minst en tredjedel av det belopp som betalats ut genom den första delbetalningen.

4. De belopp som avses i punkt 3 skall minskas eller utgå om det är nödvändigt som en konsekvens på den inverkan på inkomsterna som blivit resultatet av den växelkursutveckling som konstaterats den första dagen den andra och den tredje delbetalningsperioden.

5. Denna artikel skall inte tillämpas på belopp för vilka en kurs som är lägre än denna nya kurs har tillämpats under tjugofyra månader omedelbart före det att den nya kursen började gälla."

8 Enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 2800/98 av den 15 december 1998 om övergångsåtgärder som skall tillämpas i den gemensamma jordbrukspolitiken med tanke på införandet av euron (EGT L 349, s. 8) gäller följande:

"Om omräkningskursen från euro till nationell valutaenhet eller den växelkurs som är tillämplig dagen för den avgörande händelsen under 1999 för

- ett schablonmässigt beräknat stöd per hektar eller per djurenhet, eller

- ett kompensationsbidrag per tacka eller get, eller

- ett belopp som har strukturell karaktär eller avser miljön

är lägre än den kurs som tidigare använts, skall kompensationsstöd beviljas.

Stödet skall beräknas i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2799/98.

Trots artikel 6.1 andra strecksatsen i samma förordning skall gemenskapens bidrag uppgå till 100 % av stödet det första året."

9 Förordningarna nr 2799/98 och 2800/98 har genomförts genom kommissionens förordning (EG) nr 2808/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter för den agromonetära ordningen för euron inom jordbrukssektorn (EGT L 349, s. 36) och kommissionens förordning (EG) nr 2813/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter för övergångsåtgärderna för införandet av euron i den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 349, s. 48).

10 I artiklarna 4-7 i förordning nr 2813/98 fastställs de föreskrifter som skall tillämpas för beviljande av det kompensationsstöd som avses i artikel 3 i förordning nr 2800/98.

11 Enligt artikel 4.2 i förordning nr 2813/98 skall maximibeloppen för ett sådant kompensationsstöd fastställas i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2799/98.

12 I artikel 5 i förordning nr 2813/98 föreskrivs följande:

"För de deltagande medlemsstaterna skall maximibeloppet för stödet räknas om till nationella valutaenheter med hjälp av de oåterkalleligen fastställda omräkningskurser som antas av rådet i enlighet med artikel 109l.4 första meningen i fördraget, och för de icke deltagande medlemsstaterna till nationell valuta med hjälp av växelkursen dagen för den avgörande händelsen."

13 Artikel 6 i denna förordning har följande lydelse:

"Maximibeloppet för det kompensationsstöd som avses i artikel 4.2 och som är resultatet av en minskning av den till och med den 1 januari 1999 frysta jordbruksomräkningskursen skall ökas med det inverterade värdet av kvoten mellan den stödsats som avses i artikel 5 och den ovannämnda jordbruksomräkningskursen."

14 Genom den ifrågasatta förordningen fastställde kommissionen maximibeloppen för det kompensationsstöd avseende direktstöd för vilket den avgörande händelsen hade inträffat den 1 juli 1999. Vid detta tillfälle tillämpade inte kommissionen den ökning som avses i artikel 6 i förordning nr 2813/98.

Prövning i sak

Den första grunden

Parternas argument

15 Den italienska regeringen har hävdat att den ifrågasatta förordningen strider mot artikel 6 i förordning nr 2813/98. I denna fastställdes en allmän regel som skall tillämpas på allt direktstöd som berörs av frysningen av jordbruksomräkningskurserna, oberoende av tidpunkten för den avgörande händelse som medförde rätt att uppbära stöd. Eftersom denna regel är klar och tydlig kan det inte när det gäller den egentliga betydelsen av den använda lydelsen göras gällande en tolkning som grundas på ett påstående att gemenskapslagstiftarens avsikt var en annan.

16 Genom den ifrågasatta förordningen åsidosätts även artikel 5 i förordning nr 2799/98 och artikel 3 i förordning nr 2800/98 i förening, eftersom förordningen hindrar en fullständig kompensation för förluster som åsamkats vid en betydande uppskrivning av den nationella valutaenhet eller den nationella valuta som stöden betalas ut i.

17 För övrigt är den ifrågasatta förordningen bristfälligt motiverad och ett resultat av maktmissbruk, vilket också skall medföra att det ogiltigförklaras.

18 Kommissionen har beträffande denna första grund genmält att artikel 6 i förordning nr 2813/98 är en undantagsregel som endast tillämpas på direktstöd för vilket det fanns en fryst jordbruksomräkningskurs och för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999.

19 För att garantera direktstödets storlek i nationell valuta föreskrivs nämligen i artikel 3 i förordning nr 1527/95 och motsvarande bestämmelser i senare förordningar att jordbruksomräkningskurser skall behållas till och med den 1 januari 1999, denna dag inbegripen.

20 I artikel 109l.4 i EG-fördraget (nu artikel 123.4 EG) föreskrivs att den dag då den tredje fasen av den monetära unionen börjar, skall den gemensamma valutan ersätta de deltagande medlemsstaternas valutor till den omräkningskurs som rådet oåterkalleligen låst. Kommissionen var därför skyldig att använda denna kurs, precis som den gjorde i artikel 5 i förordning nr 2813/98. Trots att det föreskrevs att kompensationsstöd motsvarande skillnaden mellan den frysta jordbruksomräkningskursen och den nya kursen skulle beviljas, skulle följaktligen kompensationsstödet beräknat i euro med nödvändighet omräknas genom användning av den nya kursen. Denna omräkning med tillämpning av den nya kursen hade till resultat att stöd, uttryckt i nationell valutaenhet eller i nationell valuta, beviljades till ett lägre belopp än det som skulle ha erhållits vid tillämpning av den frysta jordbruksomräkningskursen.

21 Dessa förhållanden innebar enligt kommissionen ett problem i fråga om berättigade förväntningar, eftersom rådet tidigare hade garanterat en frysning av omräkningskurserna till och med den 1 januari 1999. Det var särskilt viktigt att beakta detta datum, eftersom den 1 januari 1999 var dagen för den avgörande händelsen för åtskilligt direktstöd. Det var för att avhjälpa detta problem som artikel 6 i förordning nr 2813/98 antogs. Tvärtemot vad den italienska regeringen har hävdat kunde aktörerna däremot inte ha den minsta berättigade förväntning i fråga om de kurser som skulle tillämpas på direktstöd med avgörande händelse efter den 1 januari 1999. Kurserna hade nämligen inte frysts för tiden efter detta datum och ingen kunde förutse de kurser som skulle tillämpas på dessa stöd.

22 Denna systematiska tolkning stöds enligt kommissionen av en bokstavstolkning av artikel 6 i förordning nr 2813/98. När det gäller direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade efter den 1 januari 1999 kan det nämligen inte hävdas att kompensationsstöd är resultatet av en minskning av den till och med den 1 januari 1999 frysta jordbruksomräkningskursen. I ett sådant fall skall kompensationsstödet följa av den kurs som är tillämplig dagen för den avgörande händelsen, det vill säga av utvecklingen av en kurs som inte längre är fryst.

23 Kommissionen har tillagt att det är uppenbart att förordning nr 2813/98 endast tillämpas på direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade år 1999. Om, såsom den italienska regeringen har hävdat, artikel 6 i denna förordning skulle tillämpas på allt direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade under detta år, skulle det ha varit onödigt att ange att denna bestämmelse avsåg stöd "som är resultatet av en minskning av den till och med den 1 januari 1999 frysta jordbruksomräkningskursen".

24 Av detta följer enligt kommissionen att när den ifrågasatta förordningen antogs fanns det ingen anledning att tillämpa artikel 6 i förordning nr 2813/98. Kommissionen har således inte åsidosatt denna bestämmelse.

Domstolens bedömning

25 Det kan konstateras att ordalydelsen av artikel 6 i förordning nr 2813/98 ger upphov till tolkningssvårigheter.

26 Å ena sidan är det nämligen, såsom den italienska regeringen har betonat, riktigt att det i denna bestämmelse inte, för att fastställa dess räckvidd, hänvisas till dagen för den avgörande händelsen, vilket talar för att den skall tillämpas på allt direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade år 1999.

27 Å andra sidan är det också riktigt, såsom kommissionen har gjort gällande, att en sådan allmän tillämpning skulle göra rekvisitet att kompensationsstödet skall vara resultatet av en minskning av den till och med den 1 januari 1999 frysta jordbruksomräkningskursen överflödigt.

28 Under dessa förhållanden skall det erinras om att enligt fast rättspraxis skall, när en gemenskapsbestämmelse kan tolkas på flera sätt, företräde ges för den tolkning som är ägnad att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan (se bland annat dom av den 24 februari 2000 i mål C-434/97, kommissionen mot Frankrike, REG 2000, s. I-1129, punkt 21).

29 Kommissionen har i detta avseende på ett övertygande sätt anfört att artikel 6 i förordning nr 2813/98 syftar till att tillgodose de ekonomiska aktörernas berättigade förväntningar på den frysning av jordbruksomräkningskurserna som hade föreskrivits till och med den 1 januari 1999. Den italienska regeringen har inte ifrågasatt detta syfte, men gjort gällande att sådana berättigade förväntningar fanns även beträffande direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade vid en senare tidpunkt.

30 Det sistnämnda argumentet kan emellertid inte godtas. De bestämmelser i vilka föreskrevs att jordbruksomräkningskurserna frystes till och med den 1 januari 1999 innebar nämligen inte någon garanti för aktörerna som kunde utgöra grund för berättigade förväntningar i fråga om den senare utvecklingen av direktstödets storlek.

31 Av detta följer att den av kommissionen föreslagna tolkningen, att artikel 6 i förordning nr 2813/98 utgör en undantagsregel som endast är tillämplig på direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999, är den som överensstämmer med syftet med denna bestämmelse.

32 Eftersom denna tolkning av artikel 6 i förordning nr 2813/98 inte strider mot dess ordalydelse, skall den godtas om den är förenlig med det regelverk i vilket denna bestämmelse ingår.

33 Det skall i detta avseende konstateras att, i enlighet med artikel 4 i förordning nr 2813/98, artikel 6 i denna förordning ingår bland de föreskrifter som skall tillämpas för beviljande av det kompensationsstöd som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2800/98. När det gäller beräkningen av stödet hänvisas i den senare bestämmelsen till artikel 5 i förordning nr 2799/98.

34 Dessa artiklar i de av rådet antagna förordningarna nr 2799/98 och 2800/98 medför i princip inte någon behörighet för kommissionen att avvika från de metoder som skall tillämpas för beräkningen av stödet.

35 Den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar gällde emellertid för såväl rådet, när det antog förordningarna nr 2799/98 och 2800/98, som kommissionen, när den genomförde dessa förordningar.

36 Kommissionen var följaktligen, å ena sidan, enligt principen om skydd för berättigade förväntningar skyldig att när det gällde direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999 bevilja den ökning som föreskrivs i artikel 6 i förordning nr 2813/98. Å andra sidan kunde kommissionen inte utan att åsidosätta bestämmelserna i förordningarna nr 2799/98 och 2800/98 bevilja denna ökning när det gällde direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade vid en senare tidpunkt.

37 Enligt en allmän tolkningsprincip skall en bestämmelse såvitt det är möjligt tolkas så att bestämmelsens giltighet inte ifrågasätts.

38 Av vad ovan anförts följer, till skillnad från vad den italienska regeringen har hävdat, att artikel 6 i förordning nr 2813/98 inte kan tolkas så, att den utgör en allmän bestämmelse som är tillämplig på allt direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffat år 1999 och som således är tillämplig på den situation som regleras av den ifrågasatta förordningen.

39 För övrigt har den italienska regeringen inte anfört någon omständighet för att visa att den ifrågasatta förordningen stred mot artikel 5 i förordning nr 2799/98 och artikel 3 i förordning nr 2800/98.

40 Eftersom det dessutom inte har visats något fel i fråga om beräkningen av maximibeloppet för det kompensationsstöd som fastställs i den ifrågasatta förordningen, kan denna förordning än mindre anses vara resultatet av maktmissbruk.

41 Den ifrågasatta förordningen är inte heller bristfälligt motiverad. Iakttagandet av motiveringsskyldigheten skall nämligen bedömas inte bara mot bakgrund av den ifrågasatta rättsaktens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området (se dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet, REG 1996, s. I-881, punkt 29).

42 I förevarande fall är den ifrågasatta förordningen - såsom endast tillämpningsföreskrifter för förordningarna nr 2799/98, 2800/98 och 2813/98 samt förordning nr 2808/98, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1410/1999 av den 29 juni 1999 (EGT L 164, s. 53) - när det gäller beräkningen av maximibeloppet för kompensationsstödet tillräckligt motiverad genom hänvisningen till olika bestämmelser i dessa förordningar med föreskrifter för denna beräkning.

43 Av vad ovan anförts följer att talan inte kan bifallas på den första grunden.

Den andra grunden

Parternas argument

44 Genom den andra grunden har den italienska regeringen lagt kommissionen till last att den har åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen i artikel 34 EG. Kommissionen tillämpade nämligen, till skillnad från när den antog den ifrågasatta förordningen, artikel 6 i förordning nr 2813/98 när den antog sin förordning (EG) nr 755/1999 av den 12 april 1999 om fastställande av maximibeloppet för det kompensationsstöd som beviljas till följd av kurserna för omräkning av euro till nationella valutaenheter eller de växelkurser som gällde den 1 och den 3 januari 1999 (EGT L 98, s. 8). Denna särbehandling av direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999 är enligt den italienska regeringen inte berättigad.

45 Den omständigheten att artikel 6 i förordning nr 2813/98 inte heller tillämpades avseende direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 3 januari 1999 är enligt den italienska regeringen inte relevant. Republiken Italien har nämligen inte ifrågasatt förordning nr 755/1999, av det skälet att stöd med avgörande händelse den 3 januari 1999 inte rörde de italienska aktörerna.

46 Kommissionen har gjort gällande att dess tillvägagångssätt vid antagandet av förordning nr 755/1999 står i perfekt överensstämmelse med den systematiska tolkning som den har föreslagit. Kommissionen tillämpade nämligen den ökning som föreskrivs i artikel 6 i förordning nr 2813/98 endast i fråga om direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999, och inte på det stöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 3 januari 1999. Mot bakgrund av att förhållandena var speciella när det gäller stöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999, stred det inte mot icke-diskrimineringsprincipen att särbehandla dem. För övrigt överensstämmer den andra grunden helt med den första och skall inte prövas för sig.

Domstolens bedömning

47 Genom den andra grunden har den italienska regeringen i huvudsak lagt kommissionen till last att den i förordning nr 755/1999 behandlade direktstöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 januari 1999 annorlunda än det sätt på vilket den i den ifrågasatta förordningen behandlade stöd för vilket den avgörande händelsen inträffade den 1 juli 1999.

48 Det har emellertid vid prövningen av den första grunden konstaterats att denna särbehandling var nödvändig av skäl hänförliga till skyddet för aktörernas berättigade förväntningar.

49 Av detta följer att icke-diskrimineringsprincipen i artikel 34 EG inte åsidosätts genom den ifrågasatta förordningen.

50 Följaktligen kan talan inte heller vinna bifall på den andra grunden.

51 Mot bakgrund av samtliga överväganden ovan skall talan ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

52 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Italien har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

följande dom:

1) Talan ogillas.

2) Republiken Italien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.