24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 2737/90 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 33 % vid import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina. Genom beslut 90/480/EEG (3) godtog kommissionen åtaganden som gjorts av två större exportörer beträffande den produkt som är föremål för åtgärder.

(2)

Efter det att de två berörda kinesiska exportörerna dragit tillbaka sina åtaganden, införde kommissionen genom förordning (EG) nr 2286/94 (4) en preliminär antidumpningstull på import av den berörda produkten.

(3)

Genom förordning (EG) nr 610/95 (5) ändrade rådet förordning (EEG) nr 2737/90 och införde en slutgiltig tull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid. Efter en översyn som inleddes enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallad den tidigare översynsundersökningen) förlängdes dessa åtgärder med ytterligare en femårsperiod genom rådets förordning (EG) nr 771/98 (6).

(4)

Genom förordning (EG) nr 2268/2004 (7) införde rådet efter en översyn vid giltighetstidens utgång en antidumpningstull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Kina.

(5)

Genom förordning (EG) nr 1275/2005 (8) ändrade rådet definitionen av produktomfattningen till att även omfatta volframkarbid blandad med metallpulver.

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (9), mottog kommissionen den 30 september 2009 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran om översyn ingavs av European Association of Metals (Eurometaux) (nedan kallad sökandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 85 %, av unionens tillverkning av volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid.

(7)

Begäran motiverades med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och återkommande skada för unionsindustrin.

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång och offentliggjorde den 30 december 2009 i Europeiska unionens officiella tidning  (10) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 till och med den 31 december 2009 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(10)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, andra kända unionstillverkare, exporterande tillverkare, importörer och de användare som den visste var berörda, samt tillverkarna i det jämförbara landet och företrädarna för Kina om att en undersökning vid giltighetstidens utgång hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(11)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar på frågeformuläret inkom från sju unionstillverkare, en exporterande tillverkare i Kina, en exporterande tillverkare i det jämförbara landet och tre användare.

(13)

Ingen av importörerna hörde av sig rörande stickprovsförfarandet eller försedde kommissionen med några uppgifter eller gav sig till känna under undersökningen. Eftersom bara en kinesisk exporterande tillverkare gav sig till känna för att lämna den begärda informationen, blev det inte nödvändigt att göra något urval.

(14)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(15)

Den produkt som berörs av denna översyn är volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid som har ursprung i Kina och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2849 90 30 och ex 3824 30 00.

(16)

Volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid är föreningar av kol och volfram vilka framställs genom värmebehandling (uppkolning i det första fallet och smältning i det tredje). Båda produkterna är mellanprodukter och används som insatsvaror vid tillverkning av komponenter i hårdmetall såsom skärverktyg och komponenter med stor slitstyrka, friktionsfasta höljen, borrspetsar för oljeborrnings- och gruvbrytningsverktyg, samt i präglings- och skärverktyg för dragning och smidning av metaller.

(17)

Av den nuvarande undersökningen framgick det att den berörda produkten som tillverkas och säljs av den exporterande tillverkaren till unionen har samma fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på unionsmarknaden av unionstillverkarna, och som den produkt som tillverkas och säljs i det jämförbara landet. De betraktas därför som likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(18)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det om dumpning fortfarande förekom och, om så var fallet, huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma. Det erinras om att behandling som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden inte omprövas i samband med undersökningen enligt denna artikel.

(19)

Såsom framgår ovan blev det inte nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande för de exporterande tillverkarna i Kina.

(20)

I stickprovsskedet föreföll det som om den enda samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarens export utgjorde mindre än 5 % av den sammanlagda kinesiska exporten till unionen. De kinesiska myndigheterna och andra berörda parter underrättades om att artikel 18 i grundförordningen eventuellt skulle komma att tillämpas beroende på de exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja. Kommissionen har inte tagit emot några synpunkter till följd av denna underrättelse.

(21)

Längre fram i undersökningen korrigerade emellertid den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i sitt svar på frågeformuläret felet i de lämnade uppgifterna om exportförsäljningen till unionen och uppgav en högre exportvolym till unionen. Samtidigt analyserades ytterligare exportvolymerna av den berörda produkten till unionen från Kina utifrån Eurostat-siffror. Till följd av detta och efter kontroll av svaret på frågeformuläret, slog man fast att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportvolym var mycket betydande (11). Mot bakgrund av dessa resultat, drog man slutsatsen att graden av samarbetsvilja var hög.

(22)

Eftersom ingen exporterande tillverkare från Kina beviljades marknadsekonomisk status i de ursprungliga undersökningarna, fastställdes normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(23)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs Förenta staterna som lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av detta val. Ingen part inkom med några synpunkter eller invändningar i detta avseende. Förenta staterna användes också som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen, och några nya eller förändrade omständigheter som skulle berättiga en ändring verkade inte finnas och några sådana omständigheter hade inte heller meddelats kommissionen. Det ansågs att Förenta staterna var representativt som referensmarknad, särskilt med tanke på den amerikanska inhemska marknadens öppenhet och konkurrenskraft. Dessutom fanns det en tillverkare i Förenta staterna som samtyckte till att samarbeta i den nuvarande översynen.

(24)

Förenta staterna har därför använts som jämförbart land med marknadsekonomi i denna översyn.

(25)

I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för produkttyper som konstaterades ha sålts vid normal handel.

(26)

Till följd av detta fastställdes normalvärdet som ett vägt genomsnitt av den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens priser vid försäljning på den inhemska marknaden till icke-närstående kunder.

(27)

Först fastställdes det om den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens sammanlagda inhemska försäljning till oberoende kunder var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om försäljningen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen av den berörda produkten som exporterats till unionen. Den inhemska försäljningen från den samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren ansågs vara tillräckligt representativ under översynsperioden.

(28)

Kommissionen undersökte därefter om den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde ansetts ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man för den likadana produkten som såldes på den amerikanska marknaden fastställde andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder under översynsperioden.

(29)

Eftersom andelen lönsam försäljning av den likadana produkten utgjorde mindre än 80 % av den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt för all lönsam försäljning.

(30)

Med tanke på att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens export uppgick till mer än 90 % av den sammanlagda kinesiska exporten till unionen, undersöktes, såsom anges ovan, exportpriset utifrån uppgifter från den exporterande tillverkaren, dvs. det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas, efter justering, för den berörda produkten vid exportförsäljningen till unionen.

(31)

Det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje typ av den berörda produkten, fritt fabrik, i samma handelsled och på samma beskattningsnivå. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen och för att få en rättvis jämförelse, beaktades olikheter i de faktorer som påstods påverka och som mycket riktigt påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för kostnader för land- och sjötransport, försäkringar, bankavgifter och förpackningskostnader. Vidare gjordes en femprocentig justering av exportpriset för exportskatten och en justering av normalvärdet för mervärdesskatten.

(32)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen per produkttyp på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset, i samma handelsled. Av jämförelsen framgick det att dumpning på mer än 80 % förelåg under översynsperioden, och att denna låg på en betydligt högre nivå än i den senaste översynsundersökningen (31 %). Den exakta dumpningsmarginalen kan inte uppges av sekretesskäl. Beräkningarna har baserats på uppgifter från en exporterande tillverkare i Kina och från en tillverkare i det jämförbara landet. Ett avslöjande av dumpningsmarginalen skulle göra det möjligt för både den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Kina och tillverkaren i det jämförbara landet att dra slutsatser om den andra partens normalvärde respektive exportpris, vilket skulle vara en uppenbar överträdelse av parternas rätt till sekretess.

(33)

Uppgifterna i detta avsnitt härrör från analysen av uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, Eurostat och begäran om översyn.

(34)

De uppgifter om outnyttjad kapacitet som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande kinesiska tillverkaren lades fram, med en ökning eller minskning på 20 % för att respektera sekretessen. Produktionskapaciteten i Kina uppgick till omkring 21 000 ton 2006 och 2007 och ökade sedan kraftigt till omkring 35 000 ton 2008 och under översynsperioden, en ökning med mer än 80 % under skadeundersökningsperioden. Dessa siffror får anses vara lågt räknade, eftersom det i begäran om översyn uppgavs en produktionskapacitet på i storleksordningen 50 000 ton.

(35)

Dessutom uppgav den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren en kraftig ökning av kapaciteten under skadeundersökningsperioden.

(36)

De uppgifter som inhämtades under undersökningen tydde på att den samlade kinesiska produktionskapaciteten var avsevärt mycket större än den faktiska kinesiska produktionen (minst 20 000 ton mer under 2008 och under översynsperioden).

(37)

Under översynsperioden hade Kina en outnyttjad kapacitet som uppgick till sex gånger unionens förbrukning (25 000 ton, att jämföra med unionsförbrukningen på 3 800 ton).

(38)

Mot bakgrund av detta är det tydligt att en stor del av den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina, i avsaknad av antidumpningsåtgärder, skulle kunna användas för att öka exporten till unionen.

(39)

Uppgifter som lämnades under undersökningen visade dessutom på en betydande snedvridning på marknaden för de råvaror som används för att tillverka den berörda produkten. För det första är råvarorna föremål för kvoter, som delas ut av de kinesiska myndigheterna. För det andra begränsar de kinesiska myndigheterna tillgången på råvaror genom införandet av exportskatter och en rabatt på mervärdesskatten, vilka också tillämpas på den berörda produkten (se skäl 31). Dessa faktorer pekar än mer på att det är sannolikt med fortsatt dumpning i det här fallet.

(40)

De prisuppgifter som tillhandahölls av den samarbetsvilliga exportören, och som inte kan uppges av sekretesskäl, visar att unionen är en mycket intressant marknad för de kinesiska exporterande tillverkarna. Under hela skadeundersökningsperioden låg de priser de kunde få ut på tredjelandsmarknader lägre än de priser de kunde få ut i unionen (utom under 2007) och de var mellan 10 och 20 % lägre under olika år under hela skadeundersökningsperioden.

(41)

När det gäller vilka priser det går att få ut, kan man utifrån detta dra slutsatsen att EU-marknaden definitivt är ett attraktivt alternativ för de kinesiska exportörerna.

(42)

De kinesiska exporterande tillverkarna har därför ett incitament att rikta sin export till unionsmarknaden, om åtgärderna skulle upphävas. De rådande höga priserna på unionsmarknaden skulle ge de kinesiska exporterande tillverkarna bättre vinstmarginaler.

(43)

Åtgärderna utsträcktes 2005 till ytterligare ett KN-nummer eftersom man fann att de kinesiska exportörerna kringgick åtgärderna genom att de i volframkarbidpulvret blandade i små mängder av ett annat metallpulver (mestadels kobolt) (12). Detta konstaterade kringgående är ytterligare en faktor som pekar på slutsatsen att fortsatt dumpning är sannolikt. Detta är ett tydligt bevis för att unionsmarknaden fortsätter att vara en attraktiv marknad för de kinesiska exporterande tillverkarna, som, i avsaknad av antidumpningsåtgärder, troligtvis skulle rikta stora volymer volframkarbid till EU.

(44)

Den föregående analysen visar att den kinesiska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser med mycket höga dumpningsmarginaler. Särskilt med tanke på analysen av prisnivåerna på marknader i och utanför EU och den kapacitet som finns tillgänglig i Kina kan man dra slutsatsen att dumpningen sannolikt kommer att fortsätta om åtgärderna upphävs.

(45)

Inom unionen tillverkas den likadana produkten av sju företag eller företagsgrupper.

(46)

De anses därför utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer hädanefter att kallas unionsindustrin.

(47)

Uppgifterna om import till unionen av den berörda produkten med ursprung i Kina indexerades i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(48)

Beroende på att även andra produkter än den berörda produkten ingår i importuppgifterna på KN-nummernivå från Eurostat (KN-nummer 3824 30 00) har, rörande importvolymerna enligt Taric-nummer 3824300010, följande analys gjorts utifrån importuppgifter baserade på Taric-nummer tillsammans med uppgifter som samlats in enligt artikel 14.6 i grundförordningen. Taric-nummer anses konfidentiella eftersom de är så detaljerade att parterna blir möjliga att identifiera. Av detta skäl lades en del uppgifter fram i intervaller.

(49)

Uppgifter om unionsindustrin fick man genom sju unionstillverkares svar på frågeformulären.

(50)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolymer på unionsmarknaden och importuppgifter från Eurostat.

(51)

Mellan 2006 och översynsperioden minskade unionens förbrukning med 62 %, och den främsta minskningen ägde rum mellan 2008 och översynsperioden. Under översynsperioden minskade förbrukningen med 63 % jämfört med 2008.

Tabell 1

Förbrukning

(52)

I tabellen nedan visas utvecklingen av volymer, marknadsandelar och genomsnittliga priser på den dumpade importen från Kina. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 2

Import från Kina

(53)

Volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina minskade med 89 % under skadeundersökningsperioden och nådde en nivå på ungefär 80 ton under översynsperioden. Marknadsandelen föll dessutom från 7,1 % år 2006 till 2,1 % under översynsperioden.

(54)

En möjlig förklaring till denna nedgång är den kraftiga ökningen av Kinas inhemska förbrukning under skadeundersökningsperioden. Genom ett system med exportkvoter och exporttullar verkar de kinesiska myndigheterna dessutom bedriva en politik för att bevara Kinas volframresurser.

(55)

Priserna på den kinesiska importen sjönk med 14 % under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling återspeglar den allmänna trend som observerats när det gäller unionsindustrins priser.

(56)

Jämförelsen visade också att priserna på importen från Kina underskred unionsindustrins priser med mer än 10 % efter det att de gällande antidumpningstullarna dragits av. Dessa resultat är desamma som i den senaste översynsundersökningen (13).

(57)

I tabellen nedan anges importvolymen från övriga länder under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 3

Import från övriga länder

(58)

Importen från övriga tredjeländer minskade med 36 % under skadeundersökningsperioden. Den följde en allmän marknadstrend som utlösts av den minskande förbrukningen (ett fall på 62 %), men inte i samma takt. Det innebär att den importens marknadsandel ökade från 10,5 % till 17,9 %. Denna imports inverkan på unionsindustrin kan emellertid inte anses vara negativ, såsom visas i skälen 85–88.

(59)

Det bör noteras att marknadsandelen för Republiken Korea (nedan kallad Sydkorea) fördubblades under skadeundersökningsperioden och kom upp i 4,4 %. De koreanska genomsnittliga importpriserna minskade under skadeundersökningsperioden men förblev genomgående högre än det genomsnittliga försäljningspriset på den kinesiska exportförsäljningen.

(60)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation.

(61)

Unionsindustrins tillverkning ökade först med 5,8 % år 2007 och 11,6 % år 2008 jämfört med 2006, för att därefter under översynsperioden minska kraftigt, med 56 % jämfört med 2008.

Tabell 4

Unionens sammanlagda tillverkning

(62)

Tillverkningskapaciteten ökade med 10,8 % mellan 2006 och översynsperioden. När tillverkningen minskade, särskilt under översynsperioden, uppvisade kapacitetsutnyttjandet till följd av detta en sammanlagd minskning på 57 % mellan 2006 och översynsperioden, och nådde upp i ett kapacitetsutnyttjande på 39 % under översynsperioden.

Tabell 5

Tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(63)

Unionsindustrins utgående lager ökade med 20 % år 2008 jämfört med 2006 och minskade sedan med 26 % under översynsperioden.

Tabell 6

Lager

(64)

Unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder på unionsmarknaden ökade något mellan 2006 och 2008 för att sedan minska med 61 % mellan 2008 och översynsperioden. Försäljningsvolymerna ökade under 2007 och 2008 men minskade kraftigt under översynsperioden. Denna utveckling ligger i linje med den allmänna trenden med minskande förbrukning på unionsmarknaden.

Tabell 7

Försäljning till icke-närstående kunder

(65)

Unionsindustrins marknadsandel var ganska stabil från 2006 till 2008 men ökade därefter med fyra procentenheter mellan 2008 och översynsperioden. Marknadsandelen ökade med sammanlagt fem procentenheter under skadeundersökningsperioden.

Tabell 8

EU:s marknadsandel

(66)

Eftersom försäljningen inte minskade lika mycket som förbrukningen kunde unionsindustrin vinna en del marknadsandelar.

(67)

Sysselsättningsnivån i unionsindustrin minskade med 17 % mellan 2006 och översynsperioden. Antalet anställda minskade också 2006–2008 när produktionen ökade något vilket visar att unionsindustrin ansträngde sig för att förbättra sin produktivitet. Under översynsperioden ledde emellertid den kraftigt sjunkande produktionen till att antalet anställda minskade betydligt.

Tabell 9

Sysselsättning

(68)

Arbetsstyrkans produktivitet i unionsindustrin, mätt som resultat per anställd och år, ökade först med 7 % år 2007 och med 15 % år 2008 jämfört med 2006, och minskade därefter med 49 % mellan 2008 och översynsperioden.

Tabell 10

Produktivitet

(69)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris fritt fabrik till icke-närstående kunder på unionsmarknaden uppvisade en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Sammanlagt blev unionsindustrin tvungen att sänka sina priser med 15,4 % mellan 2006 och översynsperioden.

(70)

Såsom förklaras i skälen 55 och 56 följde priserna på den dumpade importen från Kina en liknande trend som unionsindustrins priser men de var genomgående lägre än unionsindustrins priser. Under översynsperioden var priserna på importen från Kina mer än 10 % lägre än unionsindustrins priser.

Tabell 11

Pris per enhet på EU-marknaden

(71)

Mellan 2006 och översynsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 4,8 %.

Tabell 12

Arbetskraftskostnader

(72)

Mellan 2006 och 2008 ökade det årliga flödet av de investeringar i den berörda produkten som gjordes av unionsindustrin med 18 %. Investeringarna ökade med 103 % från 2007 till 2008. Under översynsperioden minskade emellertid investeringarna med 65 % i förhållande till 2008.

(73)

Investeringarna gjordes i huvudsak genom uppbyggnaden av nya produktionsanläggningar för att man skulle kunna tillverka volfram från använt material och skrot. Att investeringarna behövde minskas berodde på i) den allmänna minskningen av produktionsnivån på unionsmarknaden, ii) snedvridningarna när det gäller råvaror (se skäl 39) och iii) den ekonomiska krisen.

(74)

Under översynsperioden gjordes inga betydande investeringar. Detta kan till stor del förklaras av den ekonomiska krisen, som började 2008 och var som värst under översynsperioden, när det blev ännu svårare att få tillgång till nytt kapital

Tabell 13

Investeringar

(75)

Delvis tack vare de gällande antidumpningsåtgärderna och delvis tack vare unionsindustrins ansträngningar att diversifiera sina råvarukällor, kunde unionsindustrin mellan 2006 och 2008 upprätthålla en positiv lönsamhet även om den överlag minskade med 26 % under denna period. Under översynsperioden hade unionsindustrin emellertid inte samma gynnsamma resultat vilket visar på en viss sårbarhet i detta avseende.

(76)

Räntabiliteten följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

Tabell 14

Lönsamhet och räntabilitet

(77)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, förblev positivt under undersökningsperioden. Mellan 2006 och översynsperioden minskade det emellertid med ungefär 35 %.

Tabell 15

Kassaflöde

(78)

Dumpningen från Kina fortsatte under översynsperioden på en nivå avsevärt över nivån på de nuvarande åtgärderna. Med tanke på snedvridningarna när det gäller råvaror, den outnyttjade kapaciteten och priserna på importen från Kina kan vidare de faktiska dumpningsmarginalernas effekt på unionsindustrin inte anses vara försumbara.

(79)

Det analyserades huruvida unionsindustrin har återhämtat sig från verkningarna av tidigare dumpning. Slutsatsen blev att den till stor del har återhämtat sig från verkningarna eftersom antidumpningsåtgärderna visade sig vara effektiva. Den ekonomiska krisen stoppade emellertid utvecklingen och har ökat unionsindustrins svårigheter.

(80)

Parallellt med den krympande förbrukningen i unionen minskade marknadsandelen för den kinesiska importen från 7,1 % till 2,1 % (se skäl 52). Enligt tillgängliga uppgifter skedde denna import till priser som var lägre än unionsindustrins priser och likaså lägre än priserna på importen med ursprung i övriga tredjeländer. Såsom anges i skäl 56 underskred priserna på den kinesiska importen, antidumpningstullarna oräknade, unionsindustrins priser med 10,7 % under översynsperioden. Det erinras om att tullsatsen uppgår till 33 %. Följaktligen visar prisunderskridandenivån å ena sidan att de nuvarande tullarna varit verkningsfulla och å andra sidan att det är nödvändigt att fortsätta med åtgärderna. Slutsatsen stöds av det faktum att prisunderskridandet befanns ligga på samma nivå som i den senaste översynsundersökningen. Den prispåverkan som den dumpade importen från Kina hade på unionsindustrin förblev således oförändrad och eftersom det inte finns något som tyder på motsatsen är det troligt att den fortsätter.

(81)

Beroende på de mycket negativa ekonomiska villkor som under översynsperioden rådde i senare led inom volframsektorn, särskilt i stål- och hårdmetallsektorn som utgör huvudparten av volframförbrukningen i unionen, minskade unionsindustrin drastiskt sin tillverkning och försäljning av den berörda produkten.

(82)

Före krisen hade de företag som var verksamma i industrin i senare led ett stort lager av volfram som inte byggts upp under översynsperioden och som ytterligare påverkade unionsindustrins tillverkningsnivå.

(83)

När tillverkningen minskade och eftersom unionsindustrin är en kapitalintensiv industri som måste tillverka vissa volymer för att hålla nere kostnaden per enhet påverkades lönsamheten allvarligt.

(84)

Analysen av unionsindustrin före krisen bevisar emellertid de gällande antidumpningsåtgärdernas effektivitet. Undersökningen visade att de största unionstillverkarna gjorde betydande investeringar för att undvika snedvridningar när det gäller råvarorna medan de samtidigt kunde konkurrera på marknaden och behålla en god situation.

(85)

Man uppskattar att volymen import från övriga tredjeländer minskade med 36 %, från 1 500 ton 2006 till 675 ton under översynsperioden. Marknadsandelen för import från övriga länder ökade från 10,5 % 2006 till 17,9 % under översynsperioden. Deras genomsnittliga importpris minskade med 8,9 % mellan 2006 och översynsperioden. De viktigaste importländerna var Sydkorea och Förenta staterna.

(86)

Marknadsandelen för importen från Sydkorea fördubblades under skadeundersökningsperioden (från 2,2 % till 4,4 %). Enligt de tillgängliga uppgifterna skedde denna import under översynsperioden till priser som bara var något lägre än unionsindustrins priser (med 6,6 %), men högre (med 9,8 %) än priserna på importen med ursprung i Kina.

(87)

Marknadsandelen för importen från Förenta staterna minskade med 15,1 procentenheter under skadeundersökningsperioden (från 4,2 % till 3,6 %). Enligt de tillgängliga uppgifterna skedde denna import under översynsperioden till priser som var högre än unionsindustrins priser och således avsevärt högre (med 31 %) än priserna på importen med ursprung i Kina.

(88)

Sammanfattningsvis kunde importen från Sydkorea och Förenta staterna, som är bland de största importörerna av volframkarbid till EU, inte ha haft någon negativ inverkan på unionsindustrin mest beroende på att deras prisnivåer var desamma eller t.o.m. högre än unionsindustrins priser och, i Förenta staternas fall, beroende på den krympande marknadsandelen.

(89)

Beroende på de gällande antidumpningstullarna kunde unionsindustrin i viss mån återhämta sig från verkningarna av den skadevållande dumpningen i det förflutna.

(90)

Det kan trots det inte konstateras att unionsindustrin befinner sig i en säker situation. Även om de flesta skadeindikatorer som rör unionstillverkarnas ekonomiska situation – såsom lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde – förbättrades under de första åren av skadeundersökningsperioden, visade undersökningen också att alla skadeindikatorer försämrades under översynsperioden.

(91)

Oaktat det faktum att nedgången i efterfrågan under översynsperioden delvis kunde tillskrivas den ekonomiska krisen, analyserade man i undersökningen noggrant vilken inverkan den dumpade lågprisimporten från Kina hade på unionsindustrins situation.

(92)

Såsom framgår av skäl 52 minskade importvolymen från Kina mellan 2006 och översynsperioden. Priserna på den importen minskade med 14 % under samma period, vilket, mot bakgrund av den fyraårsperiod som beaktats, speglar utvecklingen av unionsindustrins priser. Det ska emellertid noteras att den huvudsakliga prisnedgången på den kinesiska dumpade importen ägde rum mellan 2006 och 2007 (med 15 %), dvs. långt före den ekonomiska krisen, under en period när unionsindustrin var på väg att återhämta sig. Priserna på den dumpade importen från Kina stabiliserades därefter och den nedgång som berodde på den ekonomiska krisen verkar vara begränsad. Tidpunkten för de kinesiska exportörernas kraftiga prissänkningar (före krisen) kan tyda på att de lanserade en mer koncentrerad och kraftfullare prisstrategi för att underskrida unionsindustrins priser. Skillnaden mellan de kinesiska exportpriserna och unionsindustrins priser uppgick faktiskt till 27 % och 22,8 % under 2007 respektive 2008.

(93)

År 2008 var exportpriserna från Kina 22,8 % lägre än unionsindustrins priser. Under översynsperioden minskade skillnaden till 15,7 %. På grund av den kraftiga minskningen av förbrukningen blev unionstillverkarna tvungna att sänka priserna för att behålla sin marknadsandel.

(94)

Såsom framgår av skäl 57 minskade importvolymen från övriga tredjeländer med 36 %, vilket var ungefär lika mycket som förbrukningen minskade. Trots en ökning av marknadsandelen kan denna imports inverkan på unionsindustrins situation emellertid inte anses vara negativ (se skäl 88).

(95)

När det gäller unionsindustrins livskraft ska det noteras att den bevisning som insamlades under undersökningen visade att unionsindustrin har kunnat konkurrera på normala marknadsvillkor med importen från tredjeländer, och att skillnaden, även när priserna var lägre än unionstillverkarnas priser, inte var så påtaglig som när det gäller priserna från Kina (se skälen 85–88).

(96)

Till följd av unionsindustrins förbättrade situation under åren före översynsperioden, investerade industrin i den senaste tekniken för att tillverka den berörda produkten från skrot för att på så sätt till en del undvika den rådande snedvridningen när det gäller råvaror.

(97)

Om man tar hänsyn till unionsindustrins allmänna situation och importen från Kina från 2006 och fram till översynsperioden får man, mot bakgrund av den positiva utvecklingen av en del av indikatorerna för unionsindustrin, sammanfattningsvis anse att unionsindustrin inte led väsentlig skada under skadeundersökningsperioden. Det undersöktes därför huruvida det var sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(98)

Såsom beskrivs i skälen 89–97 har införandet av antidumpningsåtgärderna bara i viss mån gjort det möjligt för unionsindustrin att återhämta sig från den skada den lidit. När den höga förbrukning som unionen hade under större delen av skadeundersökningsperioden kraftigt minskade under översynsperioden, framstod unionsindustrins situation som bräcklig och sårbar och fortfarande utsatt för den skadliga effekten av den dumpade importen från Kina.

(99)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen granskades importen från det berörda landet för att man skulle kunna fastställa om det var sannolikt att skadan skulle återkomma.

(100)

Man fann att exportpriserna på den kinesiska försäljningen till övriga tredjeländer också var lägre än de priser som togs ut i EU (ungefär 10–20 % lägre under olika år under hela skadeundersökningsperioden, utom 2007). Den kinesiska exportören sålde stora mängder till länder utanför EU och denna försäljning utgjorde mer än 80 % av dess sammanlagda exportförsäljning. Om åtgärderna skulle upphöra, ansåg man därför att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle få ett incitament att dirigera om stora mängder av exporten från övriga tredjeländer till den mer attraktiva unionsmarknaden.

(101)

Såsom anges i skälen 34–42 visade de uppgifter som samlades in under undersökningen att det finns en betydande outnyttjad kapacitet tillgänglig i Kina. Det fanns tydliga tecken på att man kan dra slutsatsen att en stor del av denna outnyttjade kapacitet, i avsaknad av antidumpningsåtgärder, skulle kunna användas till att öka exporten till unionen. Detta kan bekräftas eftersom det inte finns något som indikerar att marknader i tredjeländer eller hemmamarknaden skulle kunna absorbera en ytterligare tillverkning i Kina.

(102)

Unionsindustrin har under flera år lidit av verkningarna av den kinesiska dumpade importen och befinner sig fortfarande i en utsatt ekonomisk situation.

(103)

Såsom visas ovan lyckades unionsindustrin återhämta sig från den kinesiska dumpningen tack vare de gällande antidumpningsåtgärderna. Under översynsperioden befann sig emellertid unionsindustrin i en svår ekonomisk situation som framför allt berodde på den ekonomiska krisen. Mot bakgrund av detta är det sannolikt att unionsindustrins försäljning, marknadsandel, försäljningspriser och ekonomiska situation skulle försämras om industrin skulle utsättas för ökade volymer lågprisimport från det berörda landet till dumpade priser.

(104)

Såsom anges i skäl 56 fann man också att det faktum att de kinesiska tillverkarnas försäljningspriser underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt närmare 11 % tyder på att det i avsaknad av åtgärder är troligt att de kinesiska exporterande tillverkarna kommer att exportera den berörda produkten till unionsmarknaden till priser som är avsevärt lägre än unionsindustrins priser.

(105)

Mot bakgrund av resultaten av undersökningen, nämligen den outnyttjade kapacitet man fann att Kina hade, snedvridningarna på råvarumarknaden, den potential som de exporterande tillverkarna i det berörda landet har att öka eller omdirigera sina exportvolymer till unionsmarknaden, de kinesiska exportörernas prisbeteende i övriga tredjeländer samt unionsmarknadens större attraktionskraft, tyder på att det är sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphävs. Skadan skulle kunna vara ännu allvarligare om tar hänsyn till den ekonomiska krisen.

(106)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om huruvida ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, dvs. unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse.

(107)

Det bör erinras om att det vid de tidigare undersökningarna inte ansågs strida mot unionens intresse att vidta åtgärder. Denna undersökning är dessutom en översyn som analyserar en situation där antidumpningsåtgärder redan är i kraft, vilket gör det möjligt att bedöma en eventuell otillbörlig negativ effekt för de parter som berörs av de gällande antidumpningsåtgärderna.

(108)

På denna grund undersöktes det därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(109)

Med tanke på slutsatserna om unionsindustrins situation som anges i skälen 89–97 och i enlighet med argumenten i skälen 102–105 för sannolikheten för att skadan skulle återkomma, får det också anses att unionsindustrin troligen skulle få erfara en allvarlig försämring av sin ekonomiska situation om antidumpningstullarna skulle tillåtas upphöra.

(110)

Det får anses att en fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle ligga i unionsindustrins intresse, som då skulle kunna öka sin försäljningsvolym och troligen också sina försäljningspriser, och den skulle därmed kunna generera den avkastningsnivå som krävs för fortsatta investeringar i ny teknik i produktionsanläggningarna. Ett upphörande av åtgärderna skulle däremot få unionsindustrins återhämtning att stanna upp och dess bärkraft allvarligt hotas, och få till följd att dess överlevnadsförmåga skulle riskeras och utbudet och konkurrensen på marknaden skulle därmed minska.

(111)

En användare gav sig till känna och lämnade in svar på frågeformuläret. Den samarbetsvilliga användaren hävdade att fortsatta åtgärder inte skulle få någon negativ inverkan på konkurrensen på unionsmarknaden, utan att åtgärderna tvärtom skulle göra det möjligt för industrin i senare led att skaffa sig leverantörer som konkurrerar till marknadspriser.

(112)

Det erinras vidare om att det i de tidigare undersökningarna konstaterades att konsekvenserna av att åtgärder införs inte skulle bli betydande för användarna (14). Trots de gällande åtgärderna kunde importörer och användare i unionen fortsätta att skaffa leveranser från bland annat Kina. Det framkom inga indikationer på att det skulle ha varit svårt att hitta andra källor. Därför dras slutsatsen att det inte är troligt att ett upprätthållande av antidumpningsåtgärderna skulle få några större konsekvenser för importörerna och användarna i unionen.

(113)

Effekterna av fortsatta åtgärder kan förväntas hjälpa unionsindustrin, vilket i sin tur skulle få gynnsamma effekter för konkurrensförhållandena på unionsmarknaden och innebära att risken för ytterligare nedläggningar och bortfall av arbetstillfällen skulle minska.

(114)

Man kan dessutom förvänta sig att fortsatta åtgärder kommer att gagna användarna och importörerna genom att ett stort antal leverantörer på unionsmarknaden kan vara kvar.

(115)

Utifrån analysen ovan dras slutsatsen att fortsatta åtgärder inte skulle strida mot unionens intresse.

(116)

Alla berörda parter informerades om de viktigaste fakta och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noga när så var berättigat.

(117)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid med ursprung i Kina bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Det erinras om att dessa åtgärder består av värdetullar.

24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/13

(1)

Den 2 mars 2011 antog rådet förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen.

(2)

Den 17 mars 2011 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1973 (2011) som utökade omfattningen av de restriktiva åtgärder som infördes genom säkerhetsrådets resolution 1970 (2011) och införde ytterligare restriktiva åtgärder mot Libyen.

(3)

Förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilagorna II och III till förordning (EU) nr 204/2011 bör ändras i enlighet med detta.

24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/21

(1)

Den ungerska versionen av kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 (2) innehåller två fel som måste rättas med verkan från och med dagen för tillämpning av förordning (EU) nr 1272/2009.

(2)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/22

24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/24

(1)

Den 28 februari 2011 antog rådet beslut 2011/137/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (1), om genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1970 (2011).

(2)

Den 17 mars 2011 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1973 (2011), som utökade omfattningen av de restriktiva åtgärder som infördes genom säkerhetsrådets resolution 1970 (2011) och införde ytterligare restriktiva åtgärder mot Libyen.

(3)

Beslut 2011/137/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

(4)

Det krävs ytterligare insatser från unionen för att genomföra vissa åtgärder.

1.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 3a

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att förhindra att luftfartyg inom deras jurisdiktion flyger i Libyens luftrum, mot bakgrund av behovet av att hjälpa till att skydda civilbefolkningen.

2.   Punkt 1 ska inte gälla flygningar vars enda syfte är humanitärt, såsom leverans eller underlättande av leverans av bistånd, inbegripet medicinsk utrustning, livsmedel, biståndsarbetare och tillhörande bistånd eller evakuering av utländska medborgare från Libyen; den ska inte heller gälla flygningar som getts tillstånd enligt punkt 4 eller 8 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1973 (2011) eller andra flygningar som enligt medlemsstater, som agerar i enlighet med det tillstånd som ges i punkt 8 i resolution 1973 (2011), bedöms vara nödvändiga och till gagn för det libyska folket.”

2.

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna ska, med stöd av sina nationella myndigheter och nationell lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt, särskilt havsrätten och relevanta internationella avtal om civil luftfart, inspektera alla fartyg och luftfartyg på väg till eller från Libyen inom sitt territorium, inbegripet deras kusthamnar och flygplatser och på öppet hav, om de har information som ger rimliga skäl att anta att fartygens eller luftfartygens last innehåller varor som det enligt detta beslut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.”

3.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 4a

1.   Medlemsstaterna ska neka alla luftfartyg som är registrerade i Libyen eller som ägs eller drivs av libyska medborgare eller företag tillstånd att lyfta från, landa i eller flyga över deras territorium, såvida flygningen inte har getts förhandstillstånd av sanktionskommittén eller det rör sig om en nödlandning.

2.   Medlemsstaterna ska neka alla luftfartyg tillstånd att lyfta från, landa i eller flyga över deras territorium om de har information som ger rimliga skäl att anta att luftfartygets last innehåller varor som det enligt detta beslut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera, inbegripet tillhandahållande av beväpnade legosoldater, med undantag för nödlandningar.”

4.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom sitt territorium av

5.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   Alla penningmedel, andra finansiella tillgångar och ekonomiska resurser som ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av

ska frysas.”

6.

I artikel 6 ska följande punkt läggas till:

”4a.   Vad gäller de personer och enheter som förtecknas i bilaga IV till detta beslut får undantag även göras för penningmedel och ekonomiska resurser som är nödvändiga av humanitära skäl, såsom leverans eller underlättande av leverans av bistånd, inbegripet medicinsk utrustning, livsmedel, elförsörjning, biståndsarbetare och tillhörande bistånd, eller evakuering av utländska medborgare från Libyen.”

7.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 6a

Medlemsstaterna ska begära att deras medborgare, personer som står under deras jurisdiktion och företag som är registrerade inom deras territorium eller faller under deras jurisdiktion visar vaksamhet vid affärer med enheter som är registrerade i Libyen eller faller under Libyens jurisdiktion och personer och enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag samt enheter som ägs eller kontrolleras av dem, i syfte att förhindra affärer som skulle kunna bidra till våldsamheter och bruk av våld mot civilbefolkningen.”

24.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 78/37

(1)

Genom en dom av den 15 april 2008 (3) ogiltigförklarade Europeiska unionens tribunal (dåvarande förstainstansrätten) kommissionens beslut 2005/262/EG av den 20 april 2004 (4) om det stöd som Frankrike utbetalat till förmån för Coopérative d’exportation du livre français (nedan kallat CELF) (5).

(2)

Med anledning av domen måste kommissionen anta ett nytt beslut.

(3)

Domen följde på ett förfarande vars huvudetapper beskrivs nedan.

(4)

I en skrivelse av den 20 mars 1992 från företaget Société Internationale de diffusion et d’édition (nedan kallat SIDE) uppmärksammades kommissionen på stödåtgärder till marknadsföring, transport och försäljning som de franska myndigheterna beviljat CELF och som inte förhandsanmälts till kommissionen.

(5)

Genom en skrivelse av den 2 april 1992 påminde kommissionen de franska myndigheterna om att varje förslag om att inrätta eller ändra en stödordning ska förhandsanmälas till kommissionen och begärde information om karaktären hos de stödåtgärder som SIDE påtalat samt syftet med dem.

(6)

Genom en skrivelse av den 29 juni 1992 bekräftade de franska myndigheterna att CELF fick stöd. De preciserade att dessa åtgärder syftade till att sprida kännedom om den franska litteraturen och det franska språket i icke franskspråkiga länder och att CELF dessutom förvaltade tre projekt för punktstöd som också syftade till att göra det lättare för avlägsna läsare att få tillgång till franska böcker.

(7)

Den 7 augusti skickade kommissionen en skrivelse till SIDE med bekräftelse om att CELF fick stöd, klargjorde stödets syfte och uppgav att åtgärderna inte hade anmälts. Kommissionen uppgav emellertid också att det påtalade stödet inte verkade vara av ett slag som påverkade handeln mellan medlemsstaterna. Mot denna bakgrund uppmanades SIDE att inkomma med sina synpunkter.

(8)

Genom en skrivelse av den 7 september 1992 underrättade SIDE kommissionen om att företaget avsåg att påtala åtgärdernas diskriminerande karaktär och de därav följande effekterna på handeln mellan medlemsstaterna, men utan att bestrida det kulturella syfte som kulturministeriet eftersträvar genom att sprida det franska språket och den franska litteraturen.

(9)

I ett beslut av den 18 maj 1993 (6) ansåg kommissionen att det undantag som anges i artikel 92.3 c i EG-fördraget var tillämpligt på åtgärderna, med tanke på de särskilda konkurrensförhållandena inom bokbranschen och på den aktuella stödordningens kulturella syfte.

(10)

I en inlaga av den 2 augusti 1993 väckte SIDE talan om ogiltigförklaring av detta beslut. I en dom av den 18 september 1995 (7) gav förstainstansrätten SIDE delvis rätt och upphävde kommissionens beslut av den 18 maj 1993 i de delar som avser det stöd som beviljats CELF för små beställningar.

(11)

Förstainstansrätten fastställde att kommissionen kunde fatta ett förmånligt beslut avseende de tre stödprojekt som CELF förvaltade för statens räkning, nämligen:

(12)

Förstainstansrätten ansåg att kommissionen hade fått tillräcklig information om de tre stödprojekten för att styrka att deras inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna var försumbar. För övrigt anförde förstainstansrätten att ”Vad gäller frågan om det omtvistade stödets syfte var av kulturell natur är parterna överens om att det ändamål som den franska regeringen strävar efter att uppnå är en spridning av det franska språket och den franska litteraturen”. Förstainstansrätten fastställde att bedömningen av syftet med det omtvistade stödet inte innebar några särskilda svårigheter för kommissionen och att det inte var nödvändigt för den att erhålla andra upplysningar för att kunna bekräfta att syftet var av kulturell natur.

(13)

Däremot ansåg förstainstansrätten att kommissionen vad gäller det stöd som beviljats uteslutande till CELF för små beställningar borde ha företagit en ingående undersökning av konkurrensvillkoren inom den berörda sektorn innan den fattade beslut om huruvida detta stöd var förenligt med den inre marknaden.

(14)

Förstainstansrätten konstaterade (i punkt 76 i domen) att kommissionen borde ha inlett det kontradiktoriska förfarandet i enlighet med artikel 93.2 i EG-fördraget (numera artikel 108.2 i EUF-fördraget) och att kommissionens beslut av den 18 maj 1993 därför borde upphävas ”i den mån som det rör det stöd som beviljats uteslutande till CELF för att kompensera den merkostnad som uppstår då man expedierar mindre beställningar på böcker på franska som gjorts av bokhandlare i utlandet”.

(15)

I enlighet med förstainstansrättens dom av den 18 september 1995 beslutade kommissionen den 30 juli 1996 att inleda ett formellt granskningsförfarande. Berörda parter, som uppmanats att inkomma med sina synpunkter till kommissionen, inkom med sina kommentarer under december 1996 och januari 1997.

(16)

Efter detta utredningsarbete antog kommissionen den 10 juni 1998 beslut 1999/133/EG (9). Kommissionen bekräftade med stöd i artikel 87.3 d i EG-fördraget att stöden hade ett kulturellt syfte och att det stöd som beviljades inom ramen för programmet för små beställningar inte var av det slag att det påverkade handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset på marknaden för export av böcker på franska.

(17)

I en dom av den 28 februari 2002 (10) ogiltigförklarade förstainstansrätten artikel 1 sista meningen i detta beslut. Förstainstansrätten ansåg att kommissionen borde ha gjort den undersökning som krävs för att få fram relevant information i syfte att skilja mellan marknaden för exportförmedling och marknaden för export av böcker på franska i allmänhet.

(18)

Förstainstansrätten ansåg att kommissionen genom att inte göra denna kontroll gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att välja marknaden för export av böcker på franska i allmänhet som referensmarknad, trots att det stod klart att det omtvistade stödet bara var riktat till exportombud.

(19)

Däremot avvisade domstolen i sin dom av den 22 juni 2002 (11), utan att pröva själva sakfrågan, Frankrikes överklagande av kommissionens beslut av den 10 juni 1998 och bekräftade att även om ett stöd är att anse som förenligt med den inre marknaden påverkar detta inte kravet på anmälan och att kravet på förhandsanmälan även förutsätter att stödet ännu inte börjat betalas ut.

(20)

Efter det att beslutet av den 18 juni 1998 delvis ogiltigförklarats begärde kommissionen genom två skrivelser av den 14 juni 2002 att de franska myndigheterna respektive SIDE skulle kommentera motiven för att ogiltigförklara beslutet, särskilt om de förhållanden som avsåg den relevanta marknaden.

(21)

De franska myndigheterna uppmanades att särskilt kommentera hur CELF:s utbud skiljer sig från övriga marknadsaktörers utbud, däribland SIDE:s. SIDE uppmanades att särskilt kommentera begreppet små beställningar och redogöra för hur dess utbud eventuellt skulle skilja sig från CELF:s och övriga marknadsaktörers utbud.

(22)

SIDE skickade sitt svar till kommissionen i en skrivelse av den 12 augusti 2002. De franska myndigheterna skickade sitt svar i en skrivelse av den 17 september 2002.

(23)

Efter att genom en skrivelse av den 19 september 2002 ha uppmanat SIDE att uppge huruvida dess svar innehöll konfidentiella uppgifter och fått ett nekande svar den 30 september 2002, skickade kommissionen genom en skrivelse av den 17 oktober 2002 SIDE:s svar med bilagor till de franska myndigheterna för kommentarer. Samtidigt ställde kommissionen en rad nya kompletterande frågor till de franska myndigheterna.

(24)

Genom en skrivelse av den 30 oktober 2002 ställde kommissionen även en rad kompletterande frågor till SIDE, som företaget svarade på genom skrivelser av den 31 oktober 2002 och den 9 december 2002. Efter kommissionens begäran av den 16 december 2002 underrättade SIDE, i en skrivelse av den 23 december 2002, kommissionen om att dess svar inte innehöll några konfidentiella uppgifter och att de kunde skickas till de franska myndigheterna för kommentarer.

(25)

Eftersom de franska myndigheterna inte hade svarat inom uppsatt tid tvingades kommissionen att skicka dem en påminnelse genom en skrivelse av den 27 november 2002. Genom en skrivelse av den 19 december 2002 riktade de franska myndigheterna en begäran om en ytterligare förlängning av tidsfristen till kommissionen.

(26)

Den 9 januari 2003 skickade kommissionen SIDE:s svar av den 23 december 2002 till de franska myndigheterna för att inhämta deras synpunkter. Genom en skrivelse av den 17 januari 2003 besvarade de franska myndigheterna kommissionens frågor av den 17 oktober 2002.

(27)

Genom en skrivelse av den 4 februari 2003 begärde de franska myndigheterna en ytterligare förlängning av tidsfristen avseende kommissionens begäran om synpunkter på SIDE:s andra svar av den 23 december 2002. Kommissionen godkände delvis denna begäran genom en skrivelse av 11 februari 2003. De franska myndigheterna skickade sitt svar till kommissionen genom en skrivelse av den 11 mars 2003.

(28)

På egen begäran tog kommissionen emot SIDE, som vid ett sammanträde den 4 mars 2003 kunde redogöra för sin syn på ärendet sedan dess början.

(29)

Därefter antog Europeiska kommissionen beslut 2005/262/EG och ansåg att det omtvistade stödet med stöd i f.d. artikel 87.3 d i EG-fördraget var förenligt med den inre marknaden, bland annat efter det att det fastställts att stöden inte kunde förmodas överkompensera de kostnader som genererats av expedieringen av små beställningar.

(30)

I dom av den 15 april 2008 ogiltigförklarade förstainstansrätten kommissionens beslut av den 20 april 2004.

(31)

Förstainstansrätten ansåg att kommissionen i fråga om den del av stödet som betalades ut till CELF före den 1 november 1993, dvs. innan EU-fördraget trädde i kraft, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma det omtvistade stödets förenlighet med den inre marknaden enligt artikel 87.3 d i stället för att tillämpa de materiella regler som gällde före den 1 november 1993. Förstainstansrätten tog i synnerhet fasta på att EU-fördraget inte innehåller några övergångsbestämmelser om tillämningen av artikel 87.3 d och att rättssäkerhetsprincipen utom i vissa undantagsfall i princip gör det omöjligt att tillämpa EU-lagstiftning retroaktivt i ärenden, innan den offentliggjorts.

(32)

Förstainstansrätten ansåg vidare att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning av det omtvistade stödets förenlighet med den inre marknaden därför att kommissionen övervärderat CELF:s verkliga kostnader för expediering av små beställningar. I beslutet av den 20 april 2004 beaktade kommissionen inte de verkliga kostnaderna för expediering av små beställningar utan gjorde i stället en uppskattning av dessa kostnader med utgångspunkt i CELF:s sammanlagda kostnader (genom att fördela en del av de sammanlagda kostnaderna på expediering av små beställningar med hjälp av en förutbestämd fördelningsnyckel som var olika för varje kostnadsslag). Vissa kostnadsslag multiplicerades med korrigeringskoefficienter på grund av de extra svårigheter som expediering av små beställningar medförde jämfört med vad som var fallet i CELF:s övriga verksamhet. Förstainstansrätten ansåg dock att dessa problem kunde lösas genom elektronisk överföring, något som skedde i två tredjedelar av de små beställningarna. Därför ansåg förstainstansrätten att kommissionen begått ett fel i bedömningen genom att tillämpa korrigeringskoefficienter på vissa kostnader (och även på elektroniskt översända beställningar) och fastslog att beräkningen av kostnaderna för expediering av små beställningar utan korrigeringskoefficienter hade varit mycket lägre och att ett överskott därmed uppstått i verksamheten med små beställningar (600 000 franska franc, dvs. cirka 91 469 euro). Förstainstansrätten ansåg att kommissionen inte kunnat visa att den inte överskattat kostnaderna.

(33)

Genom förstainstansrättens dom av den 15 april 2008 återupptogs alltså det granskningsförfarande som kommissionen inledde genom beslutet av den 30 juli 1996, varför kommissionen måste anta ett nytt beslut.

(34)

Med hänsyn till motiveringen i förstainstansrättens dom av den 15 april 2008 och med tanke på att beslutet att inleda ett granskningsförfarande togs redan den 30 juli 1996 ville kommissionen uppmana Frankrike och berörda parter att ånyo lämna sina synpunkter.

(35)

Kommissionen antog därför den 8 april 2009 (12) beslut K(2009) 2481 om ett utvidgat granskningsförfarande. Beslutet om ett utvidgat granskningsförfarande, med en ny frist för att inkomma med synpunkter, kompletterade beslutet av den 30 juli 1996 om att inleda ett granskningsförfarande. I beslutet sägs att de två besluten bör betraktas som delar av en helhet och att de ingår i ett och samma formella granskningsförfarande samt att beslutet om utvidgat granskningsförfarande ska ha företräde, om beskrivningen av faktiska eller rättsliga omständigheter eller kommissionens inledande bedömning i det utvidgade granskningsförfarandet skulle avvika från beslutet av den 30 juli 1996 om att inleda ett granskningsförfarande.

(36)

Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på stödet i fråga.

(37)

Kommissionen mottog synpunkter från Frankrike den 9 juni 2009 och från SIDE den 23 juli 2009. SIDE:s synpunkter överlämnades till Frankrike den 24 augusti 2009 för svaromål och kommentarer inkom den 24 september 2009.

(38)

Frankrike lämnade dock inte de närmare upplysningar som kommissionen begärde i sitt beslut om ett utvidgat granskningsförfarande utan översände bara avseende stödets proportionalitet samma upplysningar som lämnats den 17 september 2002, den 17 januari 2003 och den 11 mars 2003 och som kommissionen inte kunde använda i befintligt skick med anledning av förstainstansrättens dom av den 15 april 2008.

(39)

I en skrivelse av den 8 oktober 2009 påminde därför kommissionen Frankrike om sin begäran om ytterligare upplysningar på dessa punkter och uppgav att om dessa upplysningar inte kunde lämnas inom tio dagar måste kommissionen fatta ett slutligt beslut med utgångspunkt i tillgänglig information, i enlighet med artikel 13.1 i tillämpningsföreskrifterna, i förekommande fall efter att ha utfärdat ett föreläggande om att lämna upplysningar i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (13).

(40)

I en skrivelse av den 21 oktober 2009 informerade Frankrike kommissionen om att CELF upphört med sin verksamhet och försatts i likvidation genom beslut av den 9 september 2009 i Tribunal de Commerce i Paris. När det gäller de upplysningar som kommissionen efterfrågade i sin skrivelse av den 8 oktober 2009 uppgav Frankrike att de inte hade ytterligare information och hänvisade till sina synpunkter av den 9 juni 2009.

(41)

I beslut av den 20 november 2009 (beslut K(2009) 9256) förelade kommissionen därför Frankrike att lämna de begärda upplysningarna eftersom de inte inkommit trots upprepade påminnelser.

(42)

I en skrivelse av den 2 december 2009 uppgav Frankrike att det inte fanns ytterligare upplysningar att lämna till kommissionen och hänvisade till sina synpunkter av den 9 juni 2009.

(43)

Den 2 december 2009 översände Frankrike även en skrivelse om stödprogrammet ”Programme de Livres Universitaires et Scientifiques” med kortnamnet ”Plus”. Detta stödprogram prövas inte i det här beslutet.

(44)

I en skrivelse av den 22 december 2009 begärde kommissionen upplysningar från Frankrike om CELF:s situation och dess likvidering. De franska myndigheterna svarade den 27 januari 2010. Ytterligare upplysningar lämnades även den 9 mars 2010 och den 26 november 2010.

(45)

Noteras bör att förfaranden pågår vid nationell domstol i Frankrike vilket lett till anhängiggörande vid domstolen av frågor om grunden i artikel 267 i EUF-fördraget (f.d. artikel 234 i EG-fördraget). Huvudetapperna i dessa nationella förfaranden förklaras i korthet nedan.

(46)

SIDE väckte talan vid nationell domstol om den direkta effekten av f.d. artikel 88.3 i EG-fördraget. I en dom av den 5 oktober 2004 bekräftade Paris förvaltningsdomstol i andra instans (Cour administrative d’appel de Paris) den dom som tidigare meddelats av Tribunal administratif de Paris den 26 april 2001. Samtidigt uppmanades Frankrike att återkräva det stöd som betalats ut till CELF.

(47)

Saken överklagades till högsta instans, Conseil d’État, som i sin tur i dom av den 29 mars 2006 bekräftade vissa delar i andrainstansdomen, bland annat bedömningen att stöden i fråga inte endast kompenserade för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster (14), att de inte av nationell domstol kunde anses utgöra befintliga stöd och att CELF inte kunde åberopa berättigade förväntningar.

(48)

I sin dom av den 29 mars 2006 sköt Conseil d’État upp sitt avgörande om överklagandet till dess att svar inkommit från EG-domstolen om de förhandsavgöranden som begärts i fråga om vilka skyldigheter de nationella domstolarna har när det gäller oanmält statligt stöd som i efterhand förklarats förenligt med den inre marknaden genom beslut från kommissionen.

(49)

I domen av den 12 februari 2008 (15) slog EG-domstolen fast följande:

”Artikel 88.3 sista meningen EG skall tolkas så, att den nationella domstolen inte är skyldig att förordna om återkrav av ett stöd som genomförts med åsidosättande av denna bestämmelse, när Europeiska gemenskapernas kommission har fattat ett slutgiltigt beslut där den slagit fast att nämnda stöd är förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 87 EG. Den nationella domstolen skall med tillämpning av gemenskapsrätten ålägga stödmottagaren att betala ränta för den period som stödet varit rättsstridigt. Den nationella domstolen kan inom ramen för sin nationella rätt dessutom i förekommande fall förordna om återkrav av det rättsstridiga stödet, utan att detta inverkar på medlemsstatens rätt att vid en senare tidpunkt ånyo verkställa stödet. Nämnda domstol kan också nödgas bifalla en talan om ersättning för skada som orsakats av att stödet är rättsstridigt.

Den skyldighet som följer av artikel 88.3 sista meningen EG, att åtgärda verkningarna av att ett stöd är rättsstridigt, sträcker sig, när det gäller beräkningen av de belopp som stödmottagaren skall erlägga, och förutsatt att det inte föreligger några exceptionella omständigheter, till att – i en sådan förfarandesituation som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen – även omfatta den period som förflutit mellan ett beslut av Europeiska gemenskapernas kommission, i vilket den slår fast att detta stöd är förenligt med den inre marknaden, och gemenskapsdomstolens ogiltigförklaring av detta beslut”.

(50)

Mot bakgrund av EG-domstolens dom av den 12 februari 2008 och förstainstansrättens dom av den 15 april 2008 ogiltigförklarade Conseil d’État i dom av den 19 december 2008 artiklarna 2, 3 och 4 i den tidigare citerade domen av den 5 oktober 2004 från andrainstansrätten och meddelade följande:

(51)

Kultur- och kommunikationsministern uppmanas att återkräva räntan på det statliga stöd som erlagts till CELF sedan 1980 och fram till den dag denna dom meddelas. Räntan ska beräknas enligt kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (16). Samtidigt uppmanas ministern att i ett senare skede återkräva den ränta som upplupit från den dag denna dom meddelades och fram till dess att stödet antingen förklarats slutgiltigt förenligt med den inre marknaden eller återkrävts.

(52)

Conseil d’État sköt samtidigt upp den fortsatta prövningen till dess att EG-domstolen uttalat sig om följande förhandsavgöranden:

(53)

Den 11 mars 2010 (17) avgjorde domstolen dessa förhandsavgöranden och meddelade följande:

(54)

Frankrike uppgav till kommissionen att kulturministeriet 1980, i enlighet med den franska regeringens allmänna politiska riktlinjer för främjande av böcker och litteratur på franska, beslutade att bevilja stöd till exportombud som tar emot alla slags beställningar oavsett deras belopp och lönsamhet. Dessa åtgärder hade genomförts för att avhjälpa bristerna på marknaden och främja en fortsatt verksamhet avseende små olönsamma beställningar på marknaden för exportförmedling.

(55)

De franska myndigheterna förklarade att små bokhandlare i områden som i huvudsak inte är franskspråkiga, som ibland är svåra att nå och/eller avlägset belägna, hade stora problem att få dessa böcker levererade eftersom deras beställningar inte kunde tillgodoses av de traditionella distributionskanalerna när antalet beställda verk var otillräckligt eller när enhetspriset på de beställda böckerna inte var tillräckligt högt för att leveranserna skulle bli lönsamma.

(56)

Frankrike ansåg därför att de aktuella stöden syftade till att göra det möjligt för exportombuden att expediera alla beställningar från bokhandlare i områden i utlandet som i huvudsak inte är franskspråkiga oavsett beställningarnas belopp, lönsamhet och destination. Målet var att inom ramen för den franska politiken för främjande av kulturell mångfald säkerställa en optimal distribution av böcker på franska och därmed att främja spridningen av franskspråkig litteratur i hela världen.

(57)

Den stödordning som de franska myndigheterna valt, det så kallade programmet för små beställningar (Programme petites commandes), bestod i att ge driftsstöd i syfte att kompensera den merkostnad som uppstår då man expedierar mindre beställningar, som av Frankrike fastställts till ett belopp på högst 500 franska franc (cirka 76 euro).

(58)

Frankrike uppgav att programmet för små beställningar innebar att företag som får stöd ska tillställa kulturministeriets direktorat för litteratur och läsning alla upplysningar om sin allmänna verksamhet (total omsättning, räkenskaper, preliminära budgetar, kopior av de beslut som godkänner dessa uppgifter, i förekommande fall en rapport från företagets revisor, samt en sammanställning av sina löner) liksom alla handlingar som avser den understödda verksamheten, bland annat en redovisning av hur stödet använts, och som styrker att de tjänster som låg till grund för det stöd som tilldelades under föregående år verkligen tillhandahölls.

(59)

I praktiken har ett enda företag, nämligen CELF, fått stöd genom programmet för små beställningar. Frankrike uppger att företaget varje ska år styrka de merkostnader som uppstått när man har expedierat mindre beställningar som stöd för sin begäran om stöd för kommande år. Rent konkret betalas en fjärdedel av det stöd som beviljats under det föregående året ut i början av året, medan återstoden betalas ut under kommande höst efter det att myndigheterna har granskat det understödda företagets preliminära budget och de avvikelser som konstaterats under räkenskapsårets första del. Man hade kommit överens om att om stödet inte utnyttjats helt, så skulle resterande belopp dras av från det stöd som planerades för följande år. Dessutom deltar kulturministeriet i CELF:s styrelsemöten och bolagsstämmor som inbjuden observatör.

(60)

Efter att stadigt ha minskat sedan 1997 avskaffades stödet år 2002. CELF har alltså varje år mellan 1980 och fram till slutet av 2001 mottagit stöd som enligt Frankrike var avsett att minska kostnaderna för hanteringen av små beställningar från utlandet av böcker på franska. Mellan 1980 och slutet av 2001 fick CELF cirka 4,8 miljoner euro inom ramen för den aktuella stödordningen.

Tabell

Stödbelopp som beviljats CELF sedan 1980 för expediering av små beställningar

Uppgifter som lämnats av de franska myndigheterna

(avrundade belopp i euro)

(61)

I sin skrivelse av den 9 juni 2009 med anledning av beslutet om ett utvidgat granskningsförfarande framhöll Frankrike i synnerhet följande.

(62)

Inledningsvis uppgav Frankrike att man delade kommissionens åsikt att stödet till CELF utgjorde statligt stöd och att undantagen enligt artikel 107.2 och 107.3 a och 107.3 b i EUF-fördraget inte är tillämpliga.

(63)

När det gäller bedömningen av stöden i förhållande till artikel 107.3 c och 107.3 d i EUF-fördraget har Frankrike inte lämnat några nya uppgifter om stödens proportionalitet.

(64)

Frankrike uppgav vidare att man ansåg att CELF:s uppdrag utgjorde sådana allmännyttiga tjänster som avses i artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(65)

Frankrike framhöll sist men inte minst att det förelåg särskilda omständigheter som gör att kommissionen inte bör återkräva stödet.

(66)

Såsom redan beskrivits lämnade Frankrike dock inte de närmare upplysningar som kommissionen begärt i sitt beslut om ett utvidgat granskningsförfarande, utan översände bara avseende stödets proportionalitet samma upplysningar som lämnats 2002 och 2003 och som kommissionen inte kunde använda i befintligt skick med anledning av förstainstansrättens dom av den 15 april 2008. Efter en skriftlig påminnelse av den 8 oktober 2009 beslutade kommissionen därför den 20 november 2009 att utfärda ett föreläggande till Frankrike om att lämna de begärda upplysningarna, i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999. I en skrivelse av den 2 december 2009 uppgav Frankrike att det inte fanns ytterligare upplysningar att lämna till kommissionen.

(67)

I sina synpunkter av den 23 juli 2009 framförde SIDE bland annat följande.

(68)

SIDE erinrade om att det enbart var CELF som fick stöd trots att deras verksamhet enligt SIDE inte på något sätt var specifik, eftersom det ju ingår i uppgiften att expediera samtliga beställningar, stora som små, från bokhandlare på små avlägset belägna orter och samla dem och göra större beställningar hos förläggarna. Detta är precis det exportförmedling går ut på. SIDE uppgav även att det inte berodde på den påstådda bristen på insyn att de själva inte fått stöd, utan på att de är ett privat företag och inte ett förlagskooperativ.

(69)

SIDE bestred även i detalj att stöden skulle ha varit nödvändiga. Bland annat ansåg SIDE att begreppet små beställningar var godtyckligt och avvisade de siffror som de franska myndigheterna lämnat.

(70)

SIDE ansåg vidare att stödet inte var motiverat med hänvisning till artikel 106.2 i EUF-fördraget och grundade sig därvid bland annat på de nationella domarna avseende CELF:s verksamhet.

(71)

SIDE uppgav slutligen att det enligt deras åsikt inte förelåg några exceptionella omständigheter som skulle begränsa skyldigheten att återkräva stödet i det aktuella ärendet.

(72)

Det bör bedömas om den aktuella åtgärden utgör statligt stöd och om det i så fall kan anses förenligt med den inre marknaden. Kommissionens bedömning kommer bland annat att ske med hänsyn till förstainstansrättens dom av den 15 april 2008.

(73)

I artikel 107.1 i EUF-fördraget står följande: ”Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(74)

Såsom redan framhölls i beslutet om ett utvidgat granskningsförfarande vill kommissionen inledningsvis erinra om att dess slutsats att den aktuella åtgärden utgör ett sådant statligt stöd som avses i fördraget aldrig ifrågasatts, vare sig i de olika etapperna av kommissionens handläggning eller i Europeiska unionens rättsliga instanser (18) och inte heller vid de nationella rättsliga instanserna (19). I sitt svar av den 9 juni 2009 med anledning av beslutet om ett utvidgat granskningsförfarande anförde Frankrike att man delade kommissionens slutsats om att stödet till CELF utgjorde statligt stöd.

(75)

Kommissionen anser att åtgärden i fråga utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget (f.d. artikel 87.1 i EG-fördraget) av följande orsaker.

(76)

För det första ger åtgärden CELF en fördel eftersom det minskar företagets kostnader för små beställningar. Åtgärden är selektiv eftersom den i praktiken bara gynnar CELF.

(77)

Vidare finansieras åtgärden med budgetmedel som förvaltas av franska staten, det vill säga med statliga medel. Genomförandet beslutades av kulturministeriet och åtgärden kan därför tillskrivas de franska myndigheterna.

(78)

Åtgärden kan vidare påverka handeln mellan medlemsstaterna på ett sätt som snedvrider konkurrensen. Stödet ges till franska exportombud som exporterar böcker på franska framför allt till icke franskspråkiga länder. Dessa franska exportombud konkurrerar därmed åtminstone potentiellt med andra exportombud för böcker på franska som kan finnas i andra franskspråkiga länder inom Europeiska unionen (Belgien och Luxemburg). Att åtgärdens påverkan på handeln och snedvridning av konkurrensen framstår som relativt liten inverkar inte på denna bedömning. Enligt fast rättspraxis från domstolen är kommissionen inte skyldig att påvisa en faktisk påverkan på handeln mellan medlemsstaterna och en faktisk snedvridning av konkurrensen, utan det är tillräckligt att åtgärden kan påverka denna handel och snedvrida konkurrensen.

(79)

Kommissionen anser vidare att tillämpningsvillkoren för Altmarkdomen inte är uppfyllda i det föreliggande ärendet. I domen av den 24 juli 2003 (20) i målet Altmark preciserade domstolen på vilka villkor ett bidrag till ett företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte utgör statligt stöd: ”För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade. För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grundval av fullgörandet av dessa skyldigheter. För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, storleken av den nödvändiga ersättningen ha fastställts på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med transportmedel som är lämpliga för att fullgöra den allmänna trafikplikt som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av trafikplikten, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av trafikplikten.”

(80)

Eftersom villkoren är kumulativa behöver inte resonemanget kring dem alla utvecklas fullständigt nedan. I det föreliggande ärendet konstaterar kommissionen att CELF inte valts ut genom ett offentligt upphandlingsförfarande och att ersättningens storlek inte fastställdes utifrån en analys av de kostnader som skulle ha uppkommit i ett genomsnittligt välskött företag utrustat med tillbörliga produktionsmedel.

(81)

Mot denna bakgrund utgör det stöd som CELF beviljats ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget eftersom det uppfyller villkoren för att definieras som statligt stöd.

(82)

Däremot har Frankrike inte anmält stödet till kommissionen. Därför har stödet beviljats i strid med artikel 108.3 i EUF-fördraget, som föreskriver att kommissionen ska underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Beviljandet av stödet var således olagligt.

(83)

Eftersom den aktuella åtgärden utgör statligt stöd bör dess förenlighet med den inre marknaden bedömas.

(84)

Kommissionen anser att undantagen i artikel 107.2 i EUF-fördraget inte är tillämpliga i detta ärende, eftersom de aktuella åtgärderna uppenbarligen inte syftar till att uppnå de mål som anges i dessa artiklar.

(85)

Stödet uppfyller inte heller villkoren för det undantag som anges i artikel 107.3 a i EUF-fördraget, eftersom det inte syftar till att främja utvecklingen i regioner som omfattas av denna bestämmelse. Det undantag som anges i artikel 107.3 b om främjande av genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse kan inte heller tillämpas i detta ärende eftersom åtgärden i fråga inte syftar till att främja denna typ av projekt. Eftersom stödet inte heller syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i den franska ekonomin är det undantag som anges i den andra delen av artikel 107.3 b inte heller tillämpligt i detta ärende.

(86)

Kommissionen måste därmed bedöma om artikel 107.3 c och 107.3 d i EUF-fördraget är tillämpliga (f.d. artikel 87.3 c och 87.3 d i EG-fördraget).

(87)

Mot bakgrund av förstainstansrättens dom av den 15 april 2008 måste de stöd som betalats ut efter det att EU-fördraget trädde i kraft (den 1 november 1993) skiljas från de stöd som betalades ut innan dess, som omfattas av de materiella regler som gällde under den perioden.

(88)

Kommissionen noterar att en fjärdedel av det stöd som beviljades under det föregående året hade betalats ut i början av året, medan återstoden betalades ut till CELF påföljande höst, efter det att myndigheterna hade granskat företagets preliminära budget och de avvikelser som konstaterats under räkenskapsårets första del. Om stödet inte utnyttjades helt skulle resterande belopp dras av från det stöd som planerades för följande år. Det stöd som betalades ut under 1993 erlades alltså delvis i början av år 1993 och resterande del under hösten 1993. Beslutet att bevilja stöd för 1993 fattades av de franska myndigheterna i slutet av 1992 eller i början av 1993 och i vilket fall innan fördraget om Europeiska unionen trätt i kraft. Kommissionen anser därför att det stöd som betalades ut 1993 bör bedömas enligt de materiella regler som var tillämpliga innan fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft.

(89)

I artikel 107.3 d i EUF-fördraget (f.d. artikel 87.3 d i EG-fördraget) fastställs att stöd som ska främja kultur och bevara kulturarvet kan anses vara förenligt med den inre marknaden ”om stödet inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”.

(90)

Det bör därför bedömas om de stöd som betalades ut till CELF mellan 1994 och slutet av 2001 faktiskt hade ett kulturellt syfte och om de påverkade handelsvillkoren och konkurrensen i Europeiska unionen i en omfattning som stred mot det gemensamma intresset eller inte.

(91)

Inledningsvis erinrar kommissionen om att förstainstansrätten i den tidigare citerade domen av den 18 september 1995 ansåg att de stöd som betalades ut till CELF hade ett kulturellt syfte. För övrigt anförde förstainstansrätten att ”Vad gäller frågan om det omtvistade stödets syfte var av kulturell natur är parterna överens om att det ändamål som den franska regeringen strävar efter att uppnå är en spridning av det franska språket och den franska litteraturen. I detta avseende finner förstainstansrätten även att de upplysningar som kommissionen hade då den fattade sitt beslut – inbegripet de som fanns i skrivelsen av den 7 september 1992 från sökandens rådgivare – stödde kommissionens bedömning att detta faktiskt var ändamålet och att det var riktigt. Under dessa omständigheter fastställer förstainstansrätten att bedömningen av syftet med det omtvistade stödet inte innebar några särskilda svårigheter för kommissionen och att det inte var nödvändigt för den att erhålla andra upplysningar för att kunna bekräfta att syftet var av kulturell natur.”

(92)

Frankrike uppgav att de ifrågavarande stöden hade ett kulturellt syfte, nämligen att främja spridningen av böcker på franska i länder som inte är franskspråkiga. Det handlar alltså om en medveten politik för att bevara och främja den kulturella mångfalden internationellt.

(93)

En av de grundläggande principerna för Europeiska unionen är just att bevara och främja den kulturella mångfalden. Detta framgår av artikel 167.1 i EUF-fördraget (f.d. artikel 151.1 i EG-fördraget): ”Unionen ska bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald samtidigt som unionen ska framhäva det gemensamma kulturarvet” och vidare fastställs följande i artikel 167.4: ”Unionen ska beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördragen, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.”

(94)

Därför anser kommissionen att de stöd som Frankrike beviljat CELF för att främja spridningen av böcker på franska faktiskt hade ett kulturellt syfte.

(95)

Kommissionen ska även bedöma om de aktuella åtgärderna faktiskt var nödvändiga och proportionerliga i förhållande till det kulturella syftet som de franska myndigheterna eftersträvade.

(96)

Enligt den tidigare citerade domen av den 28 februari 2002 ska de aktuella åtgärderna bedömas med avseende på marknaden för exportförmedling av böcker på franska.

(97)

För det första prövas om stödet var nödvändigt.

(98)

Frankrike uppger att åtgärderna utformades 1980 av kulturministeriet vid en tidpunkt när vissa aktörer i branschen (koncernerna Hachette och Messageries du livre) ville lämna marknaden för exportförmedling. Frankrike uppger att den omtvistade stödordningen infördes för att uppmuntra marknadsaktörerna att expediera alla beställningar från bokhandlare i icke franskspråkiga områden av böcker på franska. Detta skulle garantera att böcker på franska skulle nå ut till alla bokhandlare, även de minsta i avlägsna länder, även om de bara behövde ett fåtal böcker, ofta utgivna av olika förlag.

(99)

SIDE uppger å sin sida, bland annat i samband med de synpunkter som överlämnades efter beslutet om ett utvidgat granskningsförfarande, att det aktuella stödet inte var nödvändigt. Vissa aktörer lämnade visserligen exportförmedlingen 1980, men SIDE erinrar om att det var just då de själva startade sin verksamhet på marknaden. SIDE bestrider också att CELF:s expediering av små beställningar skulle vara specifik. SIDE ifrågasätter bland annat de siffror som de franska myndigheterna överlämnat och anser att uppgifterna om CELF och SIDE egentligen är relativt lika varandra med avseende på den proportionella fördelningen, omsättningen, faktureringen och antalet beställningar. SIDE ifrågasätter även mer generellt de franska myndigheternas definition av begreppet små beställningar. SIDE anser att detta är ett godtyckligt begrepp, eftersom kostnaderna för att behandla en beställning inte beror på slutbeloppet utan på antalet poster i beställningen.

(100)

Kommissionen anser att det inte är nödvändigt att slutgiltigt avgöra frågan om stödets nödvändighet, eftersom villkoren för nödvändighet och proportionalitet är kumulativa och det i skäl 121 i det här beslutet anges att proportionalitetsvillkoret inte bevisligen är uppfyllt.

(101)

För det andra anser kommissionen att åtgärden haft liten påverkan på handeln inom Europeiska unionen och snedvridningen av konkurrensen, med tanke på de berörda beloppens storlek, den mycket svaga utbytbarheten mellan böcker på franska och böcker på andra språk och den betydande skillnaden i fråga om den mängd franskspråkiga böcker som exporteras till icke franskspråkiga länder från Frankrike å ena sidan och från Belgien och Luxemburg å andra sidan.

(102)

När det gäller marknaden för exportförmedling av böcker på franska noterar kommissionen att CELF och SIDE inom ramen för sin verksamhet som exportombud distribuerar böcker till icke franskspråkiga länder och territorier. I franskspråkiga länder täcks den lokala marknaden i själva verket av de stora förlagen via dotterföretag eller representanter. Exportförmedling har därför bara en mycket marginell roll på de fransktalande marknaderna, trots att de är de viktigaste marknaderna för böcker på franska.

(103)

På den nationella marknaden för exportförmedling av böcker på franska finns allmänna exportombud som SIDE och CELF och i mindre mån även specialiserade exportombud som i viss utsträckning utför direktförsäljning till slutanvändare och därför i viss utsträckning konkurrerar med de båda allmänna exportombuden, på samma sätt som ett visst antal bokhandlare som emellanåt expedierar beställningar från utländska bokhandlare eller som Internetbokhandlare, som dock hade relativt begränsad verksamhet under den period stöden utbetalades.

(104)

På den berörda marknaden var alltså klaganden den aktör som i störst grad påverkades av de omtvistade åtgärderna. Å ena sidan anför Frankrike att programmet för små beställningar i princip var tillgängligt för alla företag som ansökte om det, förutsatt att de accepterade villkoren för att tilldelas stöd. Frankrike uppger att kulturministeriets vägran att bevilja SIDE stöd 1991 motiverades av att SIDE inte accepterade kravet på insyn för att tilldelas stöd. SIDE uppger för sin del att de franska myndigheternas vägran berodde på att de var ett privat företag och inte ett förlagskooperativ. Efter att kommissionens beslut av den 18 maj 1993 ogiltigförklarats påminde kulturministeriet, som ville få ett avslut på förfarandet, under 1996 för övrigt SIDE om att stödordningen för små beställningar inte per definition var reserverad för CELF. Genom en skrivelse av den 3 september 1996 föreslog kulturministeriet SIDE ett sammanträde för att undersöka om företaget kunde tillhandahålla samma tjänster som CELF under samma krav på öppenhet. Vid ett möte som hölls den 26 september 1996 lät SIDE:s ledning kulturministeriet veta att de inte ville delta i ett program vars förenlighet med gemenskapsrätten ifrågasatts av kommissionen.

(105)

De omständigheter som anförts ovan i skäl 101 ff. tycks i vilket fall som helst tyda på att de aktuella åtgärderna påverkat handelsvillkoren och konkurrensen inom Europeiska unionen i relativt begränsad omfattning.

(106)

För att avgöra om stödet är proportionerligt måste kommissionen dock för det tredje jämföra de belopp som betalats ut med de kostnader CELF hade för att uppfylla det kulturella syfte som de franska myndigheterna eftersträvade.

(107)

I sammanhanget erinrar kommissionen om de olika etapperna i behandlingen av beställningar, om vilka de olika parterna är eniga: