23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/1

(1)

Konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, som senare bytte namn till konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (nedan kallad Barcelonakonventionen) ingicks av rådet på Europeiska gemenskapens vägnar genom beslut 77/585/EEG (1) och 1999/802/EG (2).

(2)

Enligt artikel 4.3 e i Barcelonakonventionen ska de avtalsslutande parterna främja en integrerad förvaltning av kustområdena med beaktande av skyddet av ekologiskt och landskapligt värdefulla områden och en rationell användning av naturresurserna.

(3)

I Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 30 maj 2002 om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa (3), i synnerhet i kapitel V, uppmuntras medlemsstaterna att genomföra en integrerad förvaltning av kustområdena inom ramen för gällande konventioner med grannländerna, inklusive icke-medlemsstater som är belägna vid samma regionala hav.

(4)

Europeiska unionen främjar en integrerad förvaltning i större skala med hjälp av övergripande instrument, bland annat på miljöskyddsområdet, och genom att inom forskningsprogrammen utveckla en god vetenskaplig bas för en sådan förvaltning. Denna verksamhet bidrar därför till en integrerad förvaltning av kustområdena.

(5)

Integrerad förvaltning av kustområden är en del av EU:s integrerade havspolitik som godkändes vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 13–14 december 2007 och som också redovisades i kommissionens meddelande På väg mot en integrerad havspolitik för bättre förvaltning i Medelhavsområdet. Politiken välkomnades senare av rådet (allmänna frågor) i dess slutsatser om integrerad havspolitik av den 16 november 2009.

(6)

Genom beslut 2009/89/EG av den 4 december 2008 (4) undertecknade rådet protokollet om integrerad förvaltning av kustområdena i Medelhavet till Barcelonakonventionen (nedan kallat protokollet) på gemenskapens vägnar, med förbehåll för att protokollet ingås vid en senare tidpunkt.

(7)

Till följd av att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 lämnade Europeiska unionen ett meddelande till Spaniens regering om att Europeiska unionen ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen.

(8)

Medelhavets kustområden utsätts fortfarande för stor miljöbelastning och förstörelse av kustresurser. Protokollet ger en ram för att främja en mer samlad och integrerad ansats som involverar offentliga och privata aktörer, inklusive det civila samhället och näringslivet. En sådan samlad ansats, baserad på bästa tillgängliga vetenskapliga observation och kunskap, är nödvändig för att kunna hantera dessa problem på ett effektivare sätt och få till stånd en mer hållbar utveckling i Medelhavets kustområden.

(9)

Protokollet innehåller en lång rad bestämmelser som måste tillämpas på olika förvaltningsnivåer med beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Det är lämpligt att unionen verkar för en integrerad förvaltning av kustområdena bland annat med tanke på att de flesta miljöproblem är gränsöverskridande, medan medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter bör ha ansvaret för att utforma och i kustområdet tillämpa vissa detaljerade åtgärder som fastställs i protokollet, såsom att fastställa områden med byggförbud.

(10)

Protokollet bör godkännas.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 av den 8 augusti 2008 om fastställande av en förteckning över tredjeländer, områden, zoner eller delområden från vilka fjäderfä och fjäderfäprodukter får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt kraven för veterinärintyg (2) fastställs kraven för veterinärintyg för dessa varor. Kraven tar hänsyn till om det krävs tilläggsgarantier eller särskilda villkor på grund av sjukdomsstatusen i fråga om Newcastlesjuka i dessa tredjeländer, områden, zoner eller delområden.

(2)

I förordning (EG) nr 798/2008 fastställs även villkor för att fastställa om ett tredjeland, ett område, en zon eller ett delområde ska anses vara fri/fritt från Newcastlesjuka. Ett av dessa kriterier är att det inte har genomförts någon vaccination mot Newcastlesjuka med vaccin som inte uppfyller kriterierna för godkända vaccin mot Newcastlesjuka i del I i bilaga VI till den förordningen. I del II punkt 2 i den bilagan fastställs de särskilda kriterierna för vaccin mot Newcastlesjuka inbegripet för inaktiverat vaccin.

(3)

I OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals (nedan kallad OIE:s manual) fastställs kraven för vaccin mot Newcastlesjuka, bl.a. säkerhetskontroller vid de olika stegen i tillverkningsprocessen.

(4)

I en strävan att säkerställa hälsostatusen för fjäderfä i unionen och för att underlätta handeln med fjäderfä och fjäderfäkött bör kraven på vaccin mot Newcastlesjuka och användningen av dem i de tredjeländer från vilka fjäderfä och fjäderfäkött får importeras ta hänsyn till kraven för detta vaccin i OIE:s manual.

(5)

I de allmänna kriterierna för godkända vaccin mot Newcastlesjuka i del I i bilaga VI till förordning (EG) nr 798/2008 bör det därför hänvisas till kraven i OIE:s manual och denna hänvisning bör vara dynamisk för att beakta de regelbundna uppdateringarna av manualen som sker mot bakgrund av nya vetenskapliga rön.

(6)

Med tanke på den tekniska utvecklingen i fråga om tillverkningen av vaccin mot Newcastlesjuka, särskilt i fråga om inaktiveringsmetoder, samt kraven i OIE:s manual bör dessutom de särskilda kriterierna för inaktiverat vaccin mot Newcastlesjuka i del II punkt 2 i bilaga VI till förordning (EG) nr 798/2008 strykas.

(7)

Vissa bestämmelser för fjäderfäkött i bilaga VII till förordning (EG) nr 798/2008 och motsvarande förlaga till veterinärintyg för kött av fjäderfä (POU) i bilaga I bör ändras för att ta hänsyn till ändringarna i bilaga VI till den förordningen.

(8)

Förordning (EG) nr 798/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Det bör fastställas ett datum för när denna förordning ska börja tillämpas som överensstämmer med dagen för när kommissionens beslut 93/152/EEG (3), i dess lydelse enligt beslut 2010/633/EU (4), där motsvarande ändringar av kriterierna för inaktiverat vaccin mot Newcastlesjuka införs, ska börja tillämpas.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/10

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos djur. Förordningen är tillämplig på produktion och utsläppande på marknaden av levande djur och animaliska produkter samt, i vissa specifika fall, export av dessa.

(2)

I kapitel C punkt 4 i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 förtecknas snabbtest som ska användas för övervakning av bovin spongiform encefalopati (BSE) hos nötkreatur och TSE hos får och getter.

(3)

Den 18 december 2009 och den 29 april 2010 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) två vetenskapliga yttranden om godkända TSE-snabbtests analytiska känslighet. Dessa yttranden bygger på studier som utförts av Europeiska unionens referenslaboratorium för TSE. Syftet med referenslaboratoriets undersökningar var att utvärdera alla nu godkända TSE-snabbtests analytiska känslighet för att sammanställa tillförlitliga uppgifter om analytisk känslighet och utvärdera varje test i förhållande till samma provningssatser av de tre huvudtyperna av TSE hos idisslare, dvs. BSE, klassisk skrapie och atypisk skrapie.

(4)

Vad gäller skrapie konstaterade Efsa i sitt yttrande som offentliggjordes den 18 december 2009 att man med testen Enfer TSE v2, Enfer TSE v, Prionics®-Check LIA SR och Prionics®-WB Check Western SR i vissa fall inte kan påvisa atypisk skrapie som andra validerade test skulle reagera på, och enligt Efsas protokoll för utvärdering av snabbtest för påvisande av BSE hos döda idisslare (Efsa, 2007b) kan de inte rekommenderas för TSE-övervakning på det området. Därför bör dessa metoder inte längre upptas i förteckningen över snabbtest som ska användas för övervakning av TSE hos får och getter i kapitel C punkt 4 i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

(5)

Den 2 juli 2009 meddelade Idexx laboratories kommissionen att deras kombinationstest IDEXX HerdChek BSE-Scrapie Antigen Test Kit, EIA, som utvecklats både för övervakning av TSE hos små idisslare och BSE hos nötkreatur aldrig upptagits i förteckningen över snabbtest som kan användas för övervakning av BSE i unionen även om Europeiska unionens referenslaboratorium officiellt godkänt testet för detta ändamål. Det testet bör därför läggas till i förteckningen över snabbtest för övervakning av BSE i kapitel C punkt 4 i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

(6)

Av praktiska skäl bör de ändringar som införs genom denna förordning gälla från och med den 1 januari 2011, eftersom medlemsstaterna behöver tillräckligt med tid för att anpassa sina övervakningsförfaranden för TSE hos får och getter till den nya förteckningen över snabbtest.

(7)

Bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/13

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 är hälsopåståenden om livsmedel förbjudna, såvida de inte godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.

(2)

I förordning (EG) nr 1924/2006 anges det också att livsmedelsföretagare kan sända ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) (nedan kallad myndigheten).

(3)

När myndigheten tagit emot en ansökan ska den utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om ansökan samt avge ett yttrande om hälsopåståendet i fråga.

(4)

Kommissionen ska fatta beslut om huruvida hälsopåståenden ska godkännas, med beaktande av myndighetens yttrande.

(5)

Två av de yttranden som det hänvisas till i den här förordningen rör ansökningar avseende hälsopåståenden om minskad sjukdomsrisk enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006, och tre av yttrandena rör ansökningar avseende hälsopåståenden om barns utveckling och hälsa enligt artikel 14.1 b i förordning (EG) nr 1924/2006.

(6)

Efter en ansökan från Association de la Transformation Laitière Française (ATLA), inlämnad enligt artikel 14.1 b i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av jod på barns normala tillväxt (fråga nr EFSA-Q-2008-324) (2). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Jod är nödvändigt för barns tillväxt.”

(7)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 20 november 2009, att ett orsakssamband hade fastställts mellan intag av jod och den påstådda effekten. Ett hälsopåstående som återger denna slutsats bör följaktligen anses uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, och det bör tas upp i unionsförteckningen över tillåtna påståenden.

(8)

Efter en ansökan från Association de la Transformation Laitière Française (ATLA), inlämnad enligt artikel 14.1 b i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av järn på barns kognitiva utveckling (fråga nr EFSA-Q-2008-325) (3). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Järn är nödvändigt för barns kognitiva utveckling.”

(9)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 20 november 2009, att ett orsakssamband hade fastställts mellan intag av järn och den påstådda effekten. Ett hälsopåstående som återger denna slutsats bör följaktligen anses uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, och det bör tas upp i unionsförteckningen över tillåtna påståenden.

(10)

Enligt artikel 16.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska ett positivt yttrande om godkännande av ett hälsopåstående innehålla vissa uppgifter. Dessa uppgifter bör därför anges i bilaga I till den här förordningen för de godkända påståendena och i förekommande fall omfatta omformuleringen av påståendena, särskilda villkor för användning av påståendena och, i tillämpliga fall, villkor eller begränsningar för användning av livsmedlet och/eller ett kompletterande uttalande eller en varning, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1924/2006 och myndighetens yttranden.

(11)

Ett av syftena med förordning (EG) nr 1924/2006 är att säkerställa att hälsopåståenden är sanningsenliga, tydliga, tillförlitliga och meningsfulla för konsumenterna och att formuleringen och presentationen av dem beaktas i detta avseende. När lydelsen hos påståenden har samma innebörd för konsumenterna som ett godkänt hälsopåstående, eftersom de visar på samma samband mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa, bör de därför omfattas av samma villkor för användning som anges i bilaga I.

(12)

Efter en ansökan från GP International Holding BV, inlämnad enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av OPC PremiumTM på sänkning av kolesterolhalten i blodet (fråga nr EFSA-Q-2009-00454) (4). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”OPC har visat sig sänka kolesterolhalten i blodet och kan därför minska risken för hjärt-kärlsjukdomar.”

(13)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 26 oktober 2009, att något orsakssamband inte hade fastställts mellan intag av OPC PremiumTM och den påstådda effekten. Eftersom påståendet inte uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 bör det inte godkännas.

(14)

Efter en ansökan från Valosun AS, inlämnad enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av Uroval® på urinvägsinfektioner (fråga nr EFSA-Q-2009-00600) (5). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Tranbärsextrakt och D-mannos, de viktigaste aktiva beståndsdelarna i kosttillskottet Uroval®, förhindrar att skadliga bakterier fäster på blåsväggen. Att skadliga bakterier fäster på blåsväggen är den främsta riskfaktorn för utveckling av urinvägsinfektioner.”

(15)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 22 december 2009, att något orsakssamband inte hade fastställts mellan intag av Uroval® och den påstådda effekten. Eftersom påståendet inte uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 bör det inte godkännas.

(16)

Efter en ansökan från Töpfer GmbH, inlämnad enligt artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av en kombination av bifidobakterier (Bifidobacterium bifidum, Bifidobacterium breve, Bifidobacterium infantis och Bifidobacterium longum) på minskning av potentiellt patogena mikroorganismer i tarmen (fråga nr EFSA-Q-2009-00224) (6). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Probiotiska bifidobakterier ger en sund tarmflora vars sammansättning är jämförbar med tarmflorans sammansättning hos spädbarn som ammas.”

(17)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 22 december 2009, att något orsakssamband inte hade fastställts mellan intag av kombinationen av bifidobakterier och den påstådda effekten. Eftersom påståendet inte uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 bör det inte godkännas.

(18)

De synpunkter som sökandena och allmänheten lämnat till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/18

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 är hälsopåståenden om livsmedel förbjudna, såvida de inte godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.

(2)

I förordning (EG) nr 1924/2006 anges det också att livsmedelsföretagare kan sända ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) (nedan kallad myndigheten).

(3)

När myndigheten tagit emot en ansökan ska den utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater och kommissionen samt avge ett yttrande om hälsopåståendet i fråga.

(4)

Kommissionen ska fatta beslut om huruvida hälsopåståenden ska godkännas, med beaktande av myndighetens yttrande.

(5)

Efter en ansökan från Rudolf Wild GmbH & Co. KG, inlämnad den 10 juni 2008 enligt artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten att avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av Immune Balance Drink på en stärkning av kroppens försvar (fråga nr EFSA-Q-2009-00517) (2). Det påstående som sökanden föreslog hade bl.a. följande lydelse: ”Immune Balance Drink aktiverar kroppens försvar.”

(6)

Den 4 november 2009 mottog kommissionen och medlemsstaterna det vetenskapliga yttrandet från myndigheten, som fann att man på grundval av de framlagda uppgifterna inte kunde fastställa något orsakssamband mellan intag av Immune Balance Drink och den påstådda effekten. Eftersom påståendet inte uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 bör det således inte godkännas.

(7)

De synpunkter som sökanden och allmänheten lämnat till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(8)

Sådana hälsopåståenden som avses i artikel 13.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006 omfattas endast av övergångsåtgärderna i artikel 28.5 i den förordningen om de uppfyller villkoren i den artikeln, bl.a. att de ska vara förenliga med förordningen. När det gäller det påstående som omfattas av den här förordningen, fann myndigheten att något orsakssamband inte hade fastställts mellan intag av livsmedlet och den påstådda effekten, och således uppfyller påståendet inte kraven i förordning (EG) nr 1924/2006 och kan inte omfattas av övergångsperioden i artikel 28.5 i den förordningen. En övergångsperiod på sex månader medges för att livsmedelsföretagarna ska kunna anpassa sig till kraven i den här förordningen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/20

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/22

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (3) fastställs en förteckning över livsmedelstillsatser som får användas i Europeiska unionen och villkoren för deras användning.

(2)

Sedan direktiv 95/2/EG antogs har det skett tekniska framsteg när det gäller livsmedelstillsatser. Direktivet bör anpassas till denna utveckling.

(3)

Fram till dess att unionsförteckningen över livsmedelstillsatser enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1333/2008 har upprättats, ska enligt artikel 31 i den förordningen bilagorna till direktiv 95/2/EG vid behov ändras genom åtgärder som antas av kommissionen.

(4)

Stabiliseringsmedlen agar (E 406), karragenan (E 407), fruktkärnmjöl (E 410), guarkärnmjöl (E 412), xantangummi (E 415), pektiner (E 440), cellulosa (E 460), karboximetylcellulosa (E 466), oxiderad stärkelse (E 1404), monostärkelsefosfat (E 1410), distärkelsefosfat (E 1412), fosfaterat distärkelsefosfat (E 1413), acetylerat distärkelsefosfat (E 1414), stärkelseacetat (E 1420), acetylerat distärkelseadipat (E 1422), hydroxipropylstärkelse (E 1440), hydroxipropyldistärkelsefosfat (E 1442), natriumoktenylsuccinatstärkelse (E 1450), acetylerad oxiderad stärkelse (E 1451) och emulgeringsmedlen mono- och diglycerider av fettsyror (E 471) är godkända enligt direktiv 95/2/EG för olika användningsområden. För dessa livsmedelstillsatser har vetenskapliga livsmedelskommittén (SCF) inte tilldelat något angivet acceptabelt dagligt intag (ADI) och de innebär därför inte heller någon fara för konsumenternas hälsa. Det finns ett tekniskt behov av att utöka deras användning till ej smaksatta, syrade gräddprodukter med levande mikroorganismer och ersättningsprodukter med ett fettinnehåll på under 20 % för att säkerställa att emulsionen är stabil och att dess tillstånd inte förändras. Detta skulle komma konsumenterna till godo då de skulle få tillgång till en syrad gräddprodukt med reducerad fetthalt och egenskaper som liknar dem hos den vanliga produkten. Därför bör denna utökade användning godkännas.

(5)

Under 1990 utvärderade SCF salt av natrium- och kaliumlaktat (E 325 och E 326), kaliumacetat (E 261), natriumacetat (E 262i) och natriumväteacetat (E 262ii) och drog slutsatsen att de alla finns naturligt i livsmedel och att intaget av dem uppskattas vara obetydligt i jämförelse med intaget från naturliga källor. Hela denna grupp har därför inte tilldelats något angivet ADI. Dessa livsmedelstillsatser är därför allmänt tillåtna i alla livsmedel, utom de som avses i artikel 2.3 i direktiv 95/2/EG. Det finns ett förslag på att utöka användningen av dessa livsmedelstillsatser till att omfatta färdigförpackade beredningar av färskt malet kött för att begränsa tillväxten av mikrobiella patogener, t.ex. Listeria och E. coli O157. Grundat på denna tekniska motivering och med beaktande av att användningen inte medför några risker, bör det tillåtas att dessa livsmedelstillsatser också används i färdigförpackade beredningar av färskt malet kött.

(6)

Sorbater (E 200, E 202, E 203) och bensoater (E 210, E 211, E 212, E 213) är nu tillåtna som livsmedelstillsatser enligt direktiv 95/2/EG. En utökad användning av dessa livsmedelstillsatser som konserveringsämnen har föreslagits för algbaserade fiskliknande produkter (ersättningsprodukter för kaviar tillverkade av alger) som används för att garnera olika livsmedel och för att förhindra tillväxt av mögel och jäst samt bildning av mykotoxiner. Dessa salter har tilldelats ett ADI på 0–25 mg/kg kroppsvikt respektive 0–5 mg/kg kroppsvikt. Även när de högsta koncentrationerna har använts är de uppskattade intagen mycket låga i jämförelse med ADI. Konsumenters exponering genom denna användning medför därför inte några risker. Med tanke på den tekniska motiveringen och att den här nya produkten tillhör en nischmarknad bör därför sorbater och bensoater få användas i algbaserade fiskliknande produkter.

(7)

Det har ansökts om tillstånd att få använda sorbater (E 200, E 202, E 203) och bensoater (E 210, E 211, E 212, E 213) till öl på fat till vilket mer än 0,5 % jäsbart socker och/eller fruktjuicer eller fruktkoncentrat har tillförts och som serveras direkt från fat. Detta öl på fat kan vara anslutet till ölkranen under en längre tid. En mikrobiologisk kontaminering av fatet är möjlig eftersom fatet inte kan anslutas till kranen under sterila förhållanden. Detta är ett problem för öl som fortfarande innehåller jäsbart socker eftersom detta kan orsaka tillväxt av farliga mikroorganismer. Därför behövs antimikrobiella medel i öl på fat till vilket jäsbart socker och/eller fruktjuicer eller fruktkoncentrat har tillförts. Vad beträffar intaget är konsumtionen av sådant fruktöl på fat mycket liten och det uppskattade intaget av sorbater och bensoater, även vid värsta tänkbara scenario, borde vara lägre än deras respektive ADI. Sorbater och bensoater bör därför få användas i öl på fat som innehåller mer än 0,5 % tillfört jäsbart socker och/eller fruktjuicer eller fruktkoncentrat.

(8)

För att förhindra tillväxten av mögel på citrusfrukter får de behandlas med bekämpningsmedel som imazalil och tiabendazol efter skörd. Sorbater (E 200, E 202, E 203) skulle kunna användas för att delvis eller helt ersätta dessa bekämpningsmedel vid behandling av citrusfrukter. Sorbater kan appliceras på ytan av den oskalade färska citrusfrukten genom de godkända vaxerna bivax, candelillavax, karnaubavax och shellack (E 901, E 902, E 903 respektive E 904). Konsumenters exponering för tillsatserna genom denna användning medför inte några risker. Därför bör den utökade användningen godkännas.

(9)

Konsumenter kan välja att komplettera sitt intag av vissa näringsämnen genom kosttillskott. För detta ändamål kan vitamin A och kombinationer av vitamin A och D tillföras till kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (4). För en säker framställning av preparat av vitamin A och kombinationer av vitamin A och D kan hög luftfuktighet och hög temperatur krävas i närvaro av stärkelser och socker. Sådan bearbetning kan gynna tillväxten av mikroorganismer. För att förhindra tillväxten av dessa mikroorganismer bör sorbater (E 200, E 202, E 203) och bensoater (E 210, E 211, E 212 och E 213) få tillföras vitamin A och kombinationer av vitamin A och D som används i kosttillskott i torr form.

(10)

Svaveldioxid och sulfiter (E 220, E 221, E 222, E 223, E 224, E 226, E 227, E 228) är livsmedelstillsatser som godkänts enligt direktiv 95/2/EG och som främst verkar som antimikrobiella medel och genom att motverka kemisk nedbrytning. I dag är transport av färsk frukt mycket omfattande, särskilt till sjöss. Sådana transporter kan ta flera veckor. Användning av svaveldioxid och sulfiter skyddar färska blåbär mot tillväxt av svamp. Med tanke på att detta troligtvis är en nischmarknad bör därför svaveldioxid och sulfiter få användas även för att underlätta skyddet av färska blåbär mot tillväxt av svamp. Beaktar man dessutom de rimliga tekniska skälen för att inkludera dessa nya godkännanden, behovet av att underlätta den globala handeln och den försumbara inverkan på det totala svavel- och sulfitintaget, bör svaveldioxid få användas även i blåbär i halter som anges i bilagan till det här direktivet.

(11)

Vid framställning av kanelstänger (endast Cinnamomum zeylanicum) används den färska inre barken från kanelträdet. Barken utsätts för mikrobiell kontaminering och insektsangrepp i producentlandet, särskilt vid tropiska och fuktiga klimatförhållanden. Gasning med svaveldioxid är en lämplig behandling mot sådan mikrobiell kontaminering och insektsangrepp. SCF fastställde 1994 ett ADI på 0–0,7 mg/kg kroppsvikt och ansåg att användningen av svaveldioxid och andra sulfitpreparat borde begränsas för att begränsa förekomsten av svåra astmatiska reaktioner. Även om användningen av svaveldioxid och sulfiter borde begränsas, bidrar den här särskilda användningen endast obetydligt till det totala intaget av svaveldioxid och sulfiter. Därför bör svaveloxider och sulfiter (E 220, E 221, E 222, E 223, E 224, E 226, E 227, E 228) enbart få tillåtas i den här särskilda sorten av kanel.

(12)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) bedömde informationen om säkerheten vid användning av nisin i ytterligare en livsmedelskategori (flytande ägg) och säkerheten av nisin som framställts genom en modifierad process. Efsa bekräftade i sitt yttrande av den 26 januari 2006 (5) det tidigare fastställda ADI:et på 0–0,13 mg/kg för nisin som framställts genom en ny tillverknings- och extraktionsprocess baserad på fermentering av ett sockerbaserat substrat istället för det ursprungliga mjölkbaserade substratet. I det yttrandet bekräftade Efsa också att det inte är troligt att användningen av nisin i livsmedel orsakar antibiotikaresistens. Enligt Efsa har inga nisinresistenta bakteriemutanter som uppvisar korsresistens mot terapeutisk antibiotika rapporterats. Detta beror förmodligen på skillnader i antimikrobiell verkningsmekanism mellan terapeutisk antibiotika och nisin. Efsa bekräftade dessutom i sitt yttrande av den 20 oktober 2006 (6) att utökad användning av nisin i pastöriserade flytande ägg enligt de avsedda villkoren (högsta halt 6,25 mg/l) inte medför några risker och är motiverad ur teknisk synpunkt för att förlänga hållbarheten och förhindra tillväxten av sporbildande arter som kan orsaka matförgiftning, t.ex. Bacillus cereus, och som kan överleva pastöriseringen. Därför bör denna utökade användning av nisin i pastöriserade flytande ägg godkännas.

(13)

Dimetyldikarbonat (DMDC, E 242) är en livsmedelstillsats som godkänts enligt direktiv 95/2/EG och som fungerar som konserveringsmedel i icke-alkoholhaltiga smaksatta drycker, alkoholfritt vin och flytande tekoncentrat. Beslutet att godkänna denna tillsats var grundat på SCF:s positiva yttrande från 1990 som bekräftades 1996. SCF lyckades inte fastställa ett ADI eftersom DMDC snabbt sönderfaller till koldioxid och metanol. SCF ombads 2001 utreda säkerheten vid användning av DMDC i vin. Vid denna tidpunkt ansåg SCF att bildningen av metanol och andra reaktionsprodukter, t.ex. metylkarbamat, vid användningen av DMDC i alkoholdrycker och vin, liknar den som bildas i icke-alkoholhaltiga drycker och att även en stor vinkonsumtion inte skulle innebära några risker på grund av metanol och metylkarbamat. Det har ansökts om tillstånd att få använda DMDC för att förhindra att produkten bryts ned på grund av jäsning i oöppnade icke-sterila fyllda flaskor av äppelcider, päroncider och fruktviner, alkoholreducerat vin, vinbaserade drycker och alla andra produkter som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (7). Dessa utökade användningsområden anses inte medföra några risker för konsumenten. Användningen av DMDC skulle dessutom kunna bidra till en minskning av svaveldioxidexponeringen. Därför bör den utökade användningen av DMDC i äppelcider, päroncider och fruktviner, alkoholreducerat vin, vinbaserade drycker och andra produkter som omfattas av förordning (EEG) nr 1601/91 godkännas.

(14)

Efsa bedömde informationen om säkerheten vid användning av extrakt av rosmarin som en antioxidant i livsmedel. Extrakt av rosmarin utvinns ur Rosmarinus officinalis L. och innehåller flera föreningar som har antioxidativa egenskaper (främst fenolsyror, flavonoider, diterpenoider och triterpener). Även om det inte fanns tillräckligt med toxikologiska uppgifter om extrakt av rosmarin för att Efsa skulle ha kunnat fastställa ett numeriskt ADI-värde, ansåg Efsa i sitt yttrande av den 7 mars 2008 (8) att säkerhetsmarginalen var tillräckligt stor för att dra slutsatsen att exponeringsnivån i kosten för de förslagna användningsområdena och halterna inte medför några risker. Extrakt av rosmarin kan därför godkännas när det finns en teknisk motivering för dess användning. De föreslagna användningsområdena för extrakt av rosmarin som antioxidant bör godkännas och extrakt av rosmarin bör tilldelas E-nummer E 392.

(15)

Vassle är en biprodukt vid ostframställning. Det har utvecklats drycker som innehåller vassleprotein för att tillhandahålla en kost som innehåller tillräckligt med proteiner. Fosfatnivåerna måste vara högre i sådana drycker än för normala icke-alkoholhaltiga smaksatta drycker för att proteinerna ska vara i suspension under värmebehandlingen. Fosfater bör godkännas i sportdrycker som innehåller vassleprotein.

(16)

Bivax (E 901) är nu godkänt som ett ytbehandlingsmedel för användning i finare bakverk med chokladglasyr. Detta godkännande omfattar inte glassrån som inte har ett chokladöverdrag. Förutom att bivax kan ses som ett alternativ till choklad i färdigförpackade glassrån, skulle rån överdragna med bivax bibehålla sin krispighet eftersom bivaxet skulle förhindra migrationen av vatten in i rånet, och därmed förlänga produktens hållbarhet vilket tekniskt motiverar användningen. Därför bör bivax godkännas som ett ytbehandlingsmedel för att helt eller delvis ersätta det inre överdraget av choklad i färdigförpackade rån som innehåller glass.

(17)

Efsa bedömde informationen om säkerheten vid användning av bivax inbegripet dess ytterligare användning som bärare av aromer i icke-alkoholhaltiga, smaksatta drycker. Även om det inte fanns tillräckligt med uppgifter om bivax för att fastställa ett ADI, konstaterade Efsa att varken den nuvarande användningen i livsmedel eller den föreslagna nya användningen av bivax medför några risker på grund av den låga toxiciteten hos bivax. Därför bör den utökade användningen av bivax som bärare av aromer i icke-alkoholhaltiga, smaksatta drycker godkännas.

(18)

Trietylcitrat (E 1505) är nu enligt direktiv 95/2/EG godkänt som en bärare i aromer och i torkad äggvita inom EU. SCF fastställde 1990 ett ADI på 0–20 mg/kg. En utökad användning av trietylcitrat som ytbehandlingsmedel i kosttillskottstabletter har föreslagits. Trietylcitrat skulle öka ytbeläggningens styrka och därigenom skydda tabletten mot omgivningen och även öka tiden som produkten frigörs. Även vid värsta tänkbara scenario är denna ytterligare källa för intag av trietylcitrat försumbar (0,25 % av ADI) i jämförelse med det totala ADI:et. Därför bör den utökade användningen på EU-nivå av trietylcitrat som ytbehandlingsmedel för kosttillskottstabletter godkännas.

(19)

Efsa bedömde informationen om säkerheten av polyvinylalkohol (PVA) som filmdrageringsmedel för kosttillskott och yttrade sig den 5 december 2005 (9). Efsa ansåg att användningen av PVA i drageringen av kosttillskott i form av kapslar och tabletter inte medför några risker. Efsa ansåg att människors eventuella exponering för PVA vid den avsedda användningen förväntas vara liten. Upptaget av PVA efter oral tillförsel rapporteras vara ytterst litet. Grundat på ett värsta tänkbara scenario har det högsta intaget fastställts till 18 g/kg och med utgångspunkt i detta har Efsa gjort en riskbedömning. På grund av den goda vidhäftningsförmåga och den starka beläggning som polyvinylalkohol ger förväntas denna nya livsmedelstillsats ha en teknisk uppgift som filmdrageringsmedel för kosttillskott, särskilt i tillämpningar där det krävs en fuktbarriär och fuktskyddande egenskaper. Därför bör denna användning tillåtas på EU-nivå. Denna nya livsmedelstillsats bör tilldelas E-nummer E 1203.

(20)

Efsa bedömde informationen om säkerheten vid användning av sex polyetylenglykoler (PEG 400, PEG 3000, PEG 3350, PEG 4000, PEG 6000, PEG 8000) som filmdrageringsmedel i kosttillskott och yttrade sig den 28 november 2006 (10). Efsa ansåg att dessa polyetylenglykoler med avsedd användning som ytbehandlingsmedel för dragering av kosttillskott i form av tabletter eller kapslar inte medför några risker. Efsa har i sin riskbedömning också tagit hänsyn till den ytterligare exponeringen för dessa PEG:er som konsumenterna utsätts för vid användning av läkemedel, och ansåg att den redan godkända användningen av PEG 6000 som bärare av sötningsmedel samt användningen av PEG i material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel bara medför en begränsad ökning av intaget. Därför bör detta nya användningsområde tillåtas i EU. Eftersom intaget av PEG 6000 som bärare för sötningsmedel är litet och den har en toxikologisk profil som liknar de andra PEG:ernas (de sex PEG:erna har tilldelats ett tolerabelt dagligt intag (TDI) för hela gruppen) bör användningen av de andra PEG:erna, som bedömts av Efsa, tillåtas som alternativ till PEG 6000 som bärare för sötningsmedel. Alla dessa PEG:er bör tilldelas E-nummer E 1521.

(21)

Efsa bedömde informationen om säkerheten vid användning av cassiagummi som en ny livsmedelstillsats som fungerar som gelerings- och förtjockningsmedel och yttrade sig den 26 september 2006 (11). Efsa ansåg att den avsedda användningen av cassiagummi enligt de angivna villkoren inte medför några risker. Även om Efsa ansåg att det inte fanns tillräckligt med toxikologiska uppgifter om cassiagummi för att fastställa ett ADI, ansåg de inte att de tillgängliga uppgifterna gav anledning till farhågor om risker. Efsa framhävde särskilt det specifikt låga upptaget av cassiagummi och det faktum att om cassiagummi hydrolyserades skulle det brytas ner till ämnen som skulle ingå i den normala metabolismen. Det finns en teknisk motivering för användning av cassiagummi eftersom den ger en synergistisk geleringseffekt när den tillsätts andra vanliga livsmedelsgummin. Därför bör dessa användningsområden tillåtas på EU-nivå och cassiagummi bör tilldelas E-nummer E 427.

(22)

Efsa bedömde säkerheten hos neotam som smakförstärkare och yttrade sig den 27 september 2007 (12). Efsa drog slutsatsen att den föreslagna användningen av neotam som smakförstärkare inte medför några risker och fastställde ett ADI på 0–2 mg/kg kroppsvikt. Användningen av neotam som smakförstärkare bör därför tillåtas.

(23)

Efsa bedömde informationen om säkerheten vid användning av L-cystein (E 920) i vissa livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn. Efsa drog i sitt yttrande av den26 september 2006 (13) slutsatsen att den avsedda användningen i bearbetade spannmålsbaserade livsmedel och livsmedel för spädbarn och småbarn (särskilt barnkex) inte medför några risker. Kex för spädbarn och småbarn måste ha en lämplig sammansättning inklusive ett begränsat innehåll av socker och fett. Kex med lågt fettinnehåll är dock sprödare vilket kan innebära en kvävningsrisk om kexet går sönder i barnets mun. L-cystein förbättrar degens egenskaper och därigenom den slutliga produktens konsistens. Användningen av L-cystein i kex för spädbarn och småbarn bör därför tillåtas på EU-nivå.

(24)

Efsa bedömde säkerheten vid användning av en enzymberedning baserad på trombin med fibrinogen från nöt och/eller svin som en livsmedelstillsats för att rekonstituera livsmedel och drog i sitt yttrande av den 26 april 2005 slutsatsen att användningen av enzymberedningen när det framställs enligt beskrivningen i yttrandet inte medför några risker (14). Europaparlamentet ansåg dock i sin resolution av den 19 maj 2010 om utkastet till kommissionens direktiv om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel att införandet av denna enzymberedning i bilaga IV till direktiv 95/2/EG som en livsmedelstillsats för att rekonstituera livsmedel inte är förenligt med syftet och innehållet i förordning (EG) nr 1333/2008, eftersom den inte uppfyller de allmänna villkoren i artikel 6, särskilt artikel 6.1 c, i förordning (EG) nr 1333/2008.

(25)

Genom kommissionens beslut 2004/374/EG (15) uppsköts utsläppandet på marknaden och avbröts importen av gelégodis i minibägare som innehåller gelbildande livsmedelstillsatser från alger och vissa gummisorter (E 400, E 401, E 402, E 403, E 404, E 405, E 406, E 407, E 407a, E 410, E 412, E 413, E 414, E 415, E 417, E 418) på grund av att dessa produkter utgör en kvävningsrisk. Direktiv 95/2/EG ändrades i enlighet med detta genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/52/EG (16). Kommissionens beslut 2004/374/EG bör därför upphävas eftersom dess bestämmelser nu ingår i direktiv 95/2/EG.

(26)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/32

(1)

Mandattiden för Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ledamöter löpte ut den 20 september 2010.

(2)

Rådet antog den 13 september 2010 beslut 2010/570/EU, Euratom om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden 21 september 2010–20 september 2015 (1), med undantag för en rumänsk ledamot, som de rumänska myndigheterna förbehöll sig rätten att föreslå vid ett senare tillfälle.

(3)

Genom en skrivelse som rådet mottog den 28 september 2010 föreslog de rumänska myndigheterna rådet en kandidat som skulle utnämnas till ledamot av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för den ovannämnda perioden, så att förteckningen över de ledamotsplatser som enligt fördraget tillfaller Rumänien blir fullständig.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/33

(1)

I kommissionens beslut 93/152/EEG (2) fastställs vissa regler vad gäller de vacciner som ska användas vid rutinmässigt genomförda vaccinationsprogram mot Newcastlesjuka.

(2)

Beslutet fastställer i synnerhet de kriterier som ska uppfyllas för det intracerebrala patogenicitetsindexet (ICPI) hos den stam av Newcastlesjukevirus som används i levande, försvagat och inaktiverat vaccin mot sjukdomen.

(3)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (3) föreskrivs vissa krav för immunologiska veterinärmedicinska läkemedel, bl.a. krav på säkerhetsstudier.

(4)

Mot bakgrund av den tekniska utveckling som skett i framställningen av vaccin, i synnerhet vad gäller inaktiveringsmetoder, och kraven i direktiv 2001/82/EG och Europeiska farmakopén, bör det särskilda kravet avseende det intracerebrala patogenicitetsindexet (ICPI) hos den stam av Newcastlesjukevirus som används i inaktiverat vaccin i artikel 1 b i beslut 93/152/EEG strykas.

(5)

Beslut 93/152/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Det bör fastställas ett tillämpningsdatum för detta beslut som är anpassat till tillämpningsdatumet för kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 (4), i dess lydelse enligt förordning (EU) nr 955/2010 (5), där motsvarande ändringar av kriterierna för inaktiverat vaccin mot Newcastlesjuka som används i tredjeländer införs.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/34

(1)

I enlighet med artikel 9a i direktiv 2003/87/EG bör den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen justeras så att den återspeglar utsläppsrätter som utfärdats för anläggningar som inkluderades i EU:s system för handel med utsläppsrätter under perioden 2008–2012 i enlighet med artikel 24.1 i direktiv 2003/87/EG. Den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen bör också justeras för anläggningar där det bedrivs sådan verksamhet som anges i bilaga I till direktivet och som inkluderas i unionssystemet från och med 2013.

(2)

I enlighet med artikel 9 i direktiv 2003/87/EG baserades den absoluta kvantiteten utsläppsrätter för 2013 i enlighet med kommissionens beslut 2010/384/EU av den 9 juli 2010 om kvantiteten utsläppsrätter för 2013 för hela gemenskapen som ska utfärdas inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (2) på den totala kvantitet utsläppsrätter som har utfärdats eller ska utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella tilldelningsplanerna för perioden 2008–2012. Eftersom ytterligare information har blivit tillgänglig sedan beslutet antogs bör det upphävas och ersättas.

(3)

Vad gäller ansökningar från medlemsstater för unilateralt införande av ytterligare verksamheter och gaser i unionssystemet i enlighet med artikel 24.1 i direktiv 2003/87/EG, inkluderades verksamheter som tidigare inte ingick i unionssystemet genom kommissionens beslut K(2008) 7867, K(2009) 3032 och K(2009) 9849. I enlighet med detta beslut bör ansökningar i enlighet med artikel 24.1 i direktiv 2003/87/EG beaktas då kommissionen har godkänt deras införande före den 31 augusti 2010. Införanden som godkänts av kommissionen efter detta datum kommer även fortsättningsvis att tas i beaktande i samband med framtida justeringar av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen för 2013. I enlighet med artikel 9a.1 i direktiv 2003/87/EG ska den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen justeras med den linjära faktor som avses i artikel 9 i direktivet från och med 2010.

(4)

I enlighet med artikel 2.1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (3) har medlemsstaterna satt i kraft de lagar och andra förordningar som är nödvändiga för att säkerställa att verksamhetsutövarna av de anläggningar vid vilka det bedrivs sådan verksamhet som anges i bilaga I i direktiv 2003/87/EG som endast ingår i unionssystemet från och med 2013, kunde lämna in vederbörligen styrkta och av tredje part verifierade utsläppsdata till den berörda behöriga myndigheten. Sådana uppgifter är nödvändiga om de ska beaktas för justeringen av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen. Medlemsstaterna var skyldiga att meddela kommissionen vederbörligen styrkta utsläppsdata senast den 30 juni 2010.

(5)

För att ge rättvisa konkurrensvillkor för alla anläggningar, bör de utsläppsdata som medlemsstaterna meddelar kommissionen justeras med hänsyn till den utsläppsminskning som kunde ha förväntats från anläggningar som endast är med i unionssystemet från och med 2013 ifall de hade varit med i unionssystemet från och med 2005. Den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen ska också justeras i enlighet med artikel 9a.2 i direktivet med den linjära faktor som avses i artikel 9 i direktivet från och med 2010. Om nya medlemsstater ansluter sig till unionen kommer det fortfarande att vara möjligt att beakta den ytterligare informationen i framtida justeringar av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen.

(6)

Då medlemsstaterna har meddelat utsläpp från anläggningar som producerar ammoniak eller natriumkarbonat, som införs i unionssystemet först från och med 2013, har utsläpp som ligger till grund för beräkningen av anpassningen av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen som fastställs i detta beslut beaktats, förutsatt att de utgör utsläpp enligt artikel 3b i direktiv 2003/87/EG. För att garantera överensstämmelsen mellan den totala kvantiteten utsläppsrätter i unionssystemet och de utsläpp för vilka utsläppsrätter måste överlämnas, kommer det fortfarande att vara möjligt att ändra den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen om den förordning som ska antas i enlighet med artikel 14.1 i direktiv 2003/87/EG avviker från detta tillvägagångssätt.

(7)

För att undvika dubbelräkning ska endast anmälda utsläpp avseende verksamheter som anges i bilaga I i direktiv 2003/87/EG och som ingår i tillämpningsområdet för unionssystemet från och med 2013 beaktas för justeringen av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen.

(8)

I enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna undanta vissa anläggningar från unionssystemet om de senast den 30 september 2011 underrättar kommissionen om varje enskild anläggning av denna typ och om kommissionen inte gör några invändningar. Kommissionen har hittills inte fått några anmälningar från medlemsstaterna i detta hänseende. Det kommer fortfarande att vara möjligt att beakta sådana undantag i de framtida justeringarna av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen för 2013.

(9)

Det kan bli nödvändigt att beakta ytterligare information avseende den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen i enlighet med artikel 9 i direktiv 2003/87/EG, såsom fastställs i beslut 2010/384/EU när denna information blir tillgänglig. Det kommer fortfarande att vara möjligt att beakta sådan ytterligare information i de framtida justeringarna av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen för 2013.

(10)

På grundval av information som blivit tillgänglig sedan beslut 2010/384/EU antogs, uppgår den genomsnittliga totala årliga kvantitet utsläppsrätter som utfärdas av medlemsstaterna i enlighet med kommissionens beslut om de nationella tilldelningsplanerna för perioden 2008–2012, och som beaktas för beräkningen av den sammanlagda kvantiteten utsläppsrätter i unionen i enlighet med artikel 9 i direktiv 2003/87/EG till 2 037 227 209.

(11)

För 2013 uppgår den absoluta kvantiteten utsläppsrätter för hela unionen som det hänvisas till i artikel 9 i direktiv 2003/87/EG till 1 930 883 949.

(12)

För 2013 uppgår kvantiteten utsläppsrätter som utfärdats för anläggningar som ingår i unionssystemet under perioden 2008–2012 i enlighet med artikel 24.1 i direktiv 2003/87/EG och som justeras i enlighet med den linjära faktor som avses i artikel 9 i detta direktiv till 1 328 218.

(13)

För 2013 uppgår kvantiteten utsläppsrätter som utfärdas för anläggningar som ingår i unionssystemet från och med 2013 och som justeras i enlighet med den linjära faktor som avses i artikel 9 i detta direktiv till 106 940 715.

(14)

På grundval av artikel 9 och artikel 9a ska den totala kvantiteten utsläppsrätter som ska utfärdas från och med 2013 årligen minskas med en linjär faktor på 1,74 %, motsvarande 37 435 387 utsläppsrätter.

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 279/36

(1)

Enligt artikel 37 ska varje medlemsstat tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat. Kommissionen ska, efter att ha hört den expertgrupp som avses i artikel 31, yttra sig inom sex månader.

(2)

Erfarenheter har förvärvats vid tillämpningen av kommissionens rekommendationer av den 16 november 1960 (1), 82/181/Euratom (2), 91/4/Euratom (3) och 1999/829/Euratom (4) om tillämpningen av artikel 37 i fördraget.

(3)

Europeiska unionens domstol fastställde i sin dom av den 22 september 1988 i mål 187/87 (5) att artikel 37 i Euratomfördraget ska tolkas på så sätt att Europeiska kommissionen ska tillhandahållas allmänna upplysningar innan tillstånd för utsläpp av radioaktiva ämnen medges av den berörda medlemsstaten, så att kommissionen kan komma med sitt yttrande innan dessa utsläpp godkänns och kommissionens yttrande kan tas med i beräkningen.

(4)

Syftet med artikel 37 är att förebygga all eventuell radioaktiv kontaminering av en annan medlemsstat. Kommissionen anser efter samråd med den ovannämnda gruppen att deponeringen av radioaktivt avfall i samband med vissa verksamheter inte utgör en risk för radioaktiv kontaminering av en annan medlemsstat.

(5)

I undantagsfall kan kommissionen på grundval av erhållen information begära in allmänna upplysningar om en plan för deponering av radioaktivt avfall även om den, enligt denna rekommendation, inte anses kunna leda till kontaminering av en annan medlemsstat. Kommissionens yttrande kan i så fall gälla ett tillstånd som har utfärdats tidigare.

(6)

För att kunna utvärdera deponeringsplaner på ett enhetligt sätt, är det nödvändigt att specificera vilka typer av verksamhet som kan resultera i deponering av radioaktivt avfall i den mening som avses i artikel 37 i Euratomfördraget samt att för de olika verksamhetstyperna specificera vilken information som ska tillhandahållas som allmänna upplysningar.

(7)

Anläggningar för framställning av blandoxidbränsle bearbetar stora mängder plutoniumoxid, så allmänna upplysningar för nedmontering av sådana anläggningar bör lämnas, vilket redan är fallet för nedmontering av kärnreaktorer och upparbetningsanläggningar.

(8)

Enkla verksamheter som inte har någon eller bara obetydlig radiologisk påverkan i andra medlemsstater behöver inte anmälas till kommissionen.

(9)

Medlemsstaterna kan lämna in en samlad redovisning för komplexa anläggningar där stora förändringar planeras under en lång tid med flera steg och idrifttagning av nya anläggningar. Fullständigheten i informationen i de inledande allmänna upplysningarna bör göra det möjligt för kommissionen att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 37 i Euratomfördraget och lämna ett välgrundat yttrande.

(10)

Med tanke på antalet befintliga kärnkraftverk för vilka det inte har lämnats något yttrande i enlighet med artikel 37 i fördraget, och som kan ändras eller nedmonteras, är det nödvändigt att specificera vilken information som ska lämnas in som allmänna upplysningar, för att kommissionen ska kunna uppfylla sin skyldighet utan att det påverkar principen om rättvisa mellan anläggningar som ändras och inte.

(11)

I de fall där exponering för befolkningen nära platsen i fråga är mycket låg, kan denna information räcka för att bedöma påverkan på andra medlemsstater.

(12)

För att på ett konsekvent sätt kunna bedöma den radiologiska påverkan på andra medlemsstater vid olyckssituationer, måste begärd information i de allmänna upplysningarna om oplanerade utsläpp från kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar utvidgas till att inte bara gälla referensolyckor, utan även olyckor som beaktas vid fastställandet av en relevant nationell beredskapsplan för anläggningen.

(13)

För att tydliggöra och begränsa den information som kommissionen kräver om behandling av radioaktivt avfall före slutförvaring och förändringar av planer för vilka det inte har lämnats något yttrande från kommissionen, har två nya bilagor tagits med.

(14)

Alla medlemsstater har nu förklarat att de kommer att avstå från havsdumpning, och ingen medlemsstat har för avsikt att gräva ner radioaktivt avfall i havsbottnen.

1.

”Deponering av radioaktivt avfall” i den mening som avses i artikel 37 i fördraget ska omfatta alla planerade eller oavsiktliga utsläpp av radioaktiva ämnen, i gasform, flytande eller fast form, i samband med följande verksamheter:

2.

De ”allmänna upplysningar” som avses i artikel 37 i fördraget inbegriper följande:

3.

Verksamheter som omfattas av punkt 1.12 bör inte anses kunna resultera i radioaktiv kontaminering av en annan medlemsstat, vilket är viktigt ur hälsosynpunkt, förutom i särskilda fall, varvid kommissionen begär att få allmänna upplysningar.

4.

För verksamheter som omfattas av punkt 1.9 ska inlämnandet av allmänna upplysningar regleras av följande villkor:

5.

Om en medlemsstat har för avsikt att ändra (10) en plan för deponering av radioaktivt avfall, ska inlämnandet av allmänna upplysningar regleras av följande villkor:

6.

De allmänna upplysningarna ska lämnas in till kommissionen

7.

Om medlemsstaterna lämnar in en samlad redovisning för komplexa anläggningar där stora förändringar planeras under en lång tid med flera steg och bland annat idrifttagning av nya anläggningar, ska den första redovisningen innehålla en fullständig och detaljerad översikt över planerad verksamhet, och denna ska uppdateras genom senare redovisningar vid varje ändring av den nuvarande planen. När det gäller de olycksscenarier som behandlas i den första redovisningen, ska de allmänna upplysningarna åtminstone omfatta information om beräknade mängder och fysikalisk-kemiska former av radionuklider i varje enhet på anläggningen samt om vilka mängder som antas frigöras i händelse av den behandlade olyckan för var och en av dessa enheter. De allmänna upplysningarna kan ge bakgrundsinformation om tidigare och nuvarande verksamhet på anläggningen, men det bör erinras om att kommissionens yttranden bara ska avse framtida verksamhet.

8.

Eftersom den berörda medlemsstaten ansvarar för tillhandahållandet av en plan för deponering av radioaktivt avfall, ansvarar denna stat för alla uppgifter som lämnas till kommissionen om denna plan.

9.

Efter att ha mottagit ett yttrande bör den berörda medlemsstaten informera kommissionen om de åtgärder den planerar att vidta som svar på eventuell rekommendation i kommissionens yttrande om en deponeringsplan.

10.

Efter att ha mottagit ett yttrande bör den berörda medlemsstaten informera kommissionen om utsläppstillståndet, liksom om senare ändringar, för att de ska kunna jämföras med informationen i de allmänna upplysningar som kommissionens yttrande grundade sig på.