BILAGA

DEL I:

ALLMÄNNA KRAV OCH DEFINITIONER

DEL II:

PROVNINGSSPECIFIKATIONER FÖR FORDON

Kapitel I:

Allmänna villkor

Kapitel II:

Provning av nedre benform mot stötfångare

Kapitel III:

Provning av övre benform mot stötfångare

Kapitel IV:

Provning av övre benform mot motorhuvens främre kant

Kapitel V:

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen mot motorhuvens ovansida

Kapitel VI:

Provning av huvudform för vuxen mot vindrutan

Kapitel VII:

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen och vuxen mot motorhuvens ovansida

DEL III:

SPECIFIKATION AV BROMSASSISTANSSYSTEM

Tillägg I:

Metod för fastställande av FABS och aABS

Tillägg II:

Databehandling vid provningsförfarandet för bromsassistanssystem

DEL IV:

PROVNINGSSPECIFIKATIONER FÖR FRONTSKYDD

Kapitel I:

Allmänna villkor

Kapitel II:

Provning av nedre benform mot frontskydd

Kapitel III:

Provning av övre benform mot frontskydd

Kapitel IV:

Provning av övre benform mot frontskyddets främre kant

Kapitel V:

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen mot frontskydd

DEL V:

PROVKROPPAR

Tillägg I:

Certifiering av provkroppar

DEL I

ALLMÄNNA KRAV OCH DEFINITIONER

1.   Allmänt

Vid utförande av mätningar på ett fordon såsom beskrivs i denna del ska fordonet vara placerat i normalt körläge.

Om fordonet är försett med ett emblem, kylarprydnad eller liknande som fjädrar tillbaka eller dras in i karossen när den utsätts för ett tryck på högst 100 N, ska den utsättas för ett sådant före och/eller medan dessa mätningar genomförs.

Alla fordonskomponenter som kan ändra form eller läge, förutom hjulupphängningskomponenter eller aktiva anordningar för att skydda fotgängare, ska vara placerade i sina hopfällda lägen.

2.   Definitioner

I denna bilaga gäller följande definitioner:

2.1   höjden på motorhuvens främre kant: det vertikala avståndet för någon del av fordonet mellan marken och referenslinjen för motorhuvens främre kant i den punkten.

2.2   referenslinje för motorhuvens främre kant: den geometriska förbindningslinjen för kontaktpunkterna mellan en rak 1 000 mm lång rak stav och motorhuvens främre yta, när den raka staven, som hålls parallellt med bilens längsgående vertikalplan och lutas 50o bakåt från vertikalplanet med sin nedre ändpunkt 600 mm över markytan, förs tvärs över och i kontakt med motorhuvens främre kant (se figur 16).

För fordon där motorhuvens utsida lutar 50o, vilket innebär att den raka staven har kontinuerlig kontakt eller fler kontaktpunkter än en enda, bestäms referenslinjen med den raka staven lutad bakåt i en vinkel av 40o från vertikalplanet.

För fordon med en sådan form att den raka stavens nedre ände först kommer i kontakt med fordonet tas denna kontaktpunkt i detta sidoläge som referenslinje för motorhuvens främre kant.

För fordon med en sådan form att den raka stavens övre ände först kommer i kontakt med fordonet kommer därefter den geometriska förbindningslinjen av 1 000 mm omslutningsavstånd i detta sidoläge att användas som referenslinje för motorhuvens främre kant.

Stötfångarens övre kant ska också anses utgöra motorhuvens främre kant om den under detta förfarande kommer i kontakt med den raka staven.

2.3   motorhuvens bakre referenslinje: den geometriska förbindningslinjen för de bakre kontaktpunkterna mellan en sfär vars diameter är 165 mm och frontens ovansida, när sfären förs tvärs över frontens ovansida utan att förlora kontakten med vindrutan (se figur 1). Vindrutetorkarblad och vindrutetorkararmar avlägsnas vid detta förfarande.

Om motorhuvens bakre referenslinje befinner sig på ett omslutningsavstånd av mer än 2 100 mm från marken, definieras denna referenslinje som den geometriska förbindningslinjen för omslutningsavståndet på 2 100 mm. Om motorhuvens bakre referenslinje och sidoreferenslinjerna inte skär varandra ska motorhuvens bakre referenslinje justeras enligt det förfarande som fastställs i punkt 2.17.

2.4   stötfångarens framkant: det horisontella avstånd som uppmäts för godtyckligt längdsnitt av ett fordon i något vertikalt längsgående plan i fordonet mellan stötfångarens övre referenslinje och referenslinjen för motorhuvens främre kant.

2.5   knäets centrum: den punkt där knäet böjs.

2.6   hörnet på stötfångaren: fordonets kontaktpunkt med ett vertikalt plan som bildar en 60-gradig vinkel med bilens längsgående vertikalplan och som tangerar stötfångarens yttre yta (se figur 2).

2.7   frontskyddets hörn: frontskyddets kontaktpunkt med ett vertikalt plan som bildar en 60-gradig vinkel med fordonets längsgående vertikalplan och som tangerar frontskyddets yttre yta (se figur 3).

2.8   hörnet på frontskyddets främre kant: frontskyddets kontaktpunkt med ett vertikalt plan som bildar en 45-gradig vinkel med fordonets längsgående vertikalplan och som tangerar frontskyddets yttre yta. Planets nedre kant ska befinna sig på den höjd som är högst av 600 mm, eller 200 mm under frontskyddets högsta del.

2.9   hörnets referenspunkt: punkt där referenslinjen för motorhuvens främre kant och sidoreferenslinjen skär varandra.

2.10   väsentlig dimensionering av den yttre framdelen: de fasta punkter inom provningsramen som berör alla de punkter på den avsedda fordonstypen där frontskyddet kan tänkas göra ett islag på fordonet under provningen.

2.11   lårben: alla beståndsdelar eller delar av dessa på provkroppen för benet (inkl. mjukdelar, ytmaterial, dämpare, instrument samt de fästen, trissor osv., som anbringats på provkroppen för dess drift) ovanför nivån för knäets centrum.

2.12   frontskyddets utsprång: för varje punkt på ett frontskydd det horisontala avståndet mellan frontskyddets övre referenslinje och läget för den punkt på frontskyddet som avses. Detta avstånd ska uppmätas på ett vertikalt plan parallellt med fordonets längsgående vertikalplan.

2.13   frontskyddets främre kant: frontskyddets översta yttre struktur med undantag för fordonets motorhuv och framstänkskärmar, området över och bredvid strålkastaromslutningarna och alla andra karosseridelar såsom galler som endast skyddar strålkastarna.

2.14   höjden på frontskyddets främre kant: för varje längsgående vertikal del av frontskyddet det vertikala avståndet mellan markreferensnivån och referenslinjen för frontskyddets främre kant, då fordonet är i sitt normala körläge.

2.15   referenslinje för frontskyddets främre kant: den geometriska förbindningslinjen för kontaktpunkterna mellan en rak 1 000 mm lång stav och frontskyddets främre yta, när den raka staven hålls parallellt med fordonets längsgående vertikalplan och lutas 50° bakåt och vars nedre del befinner sig 600 mm ovanför marken förs över frontskyddets främre kant utan att förlora kontakt med detta. I fråga om fordon vars frontskydd är vinklat i 50°, vilket innebär att den raka staven har ständig kontakt med motorhuven, eller åtminstone flera kontaktpunkter med denna, ska referenslinjen bestämmas med den raka staven lutad 40° bakåt. I fråga om frontskydd som har en sådan form att den nedre änden av staven först kommer i kontakt med frontskyddet, ska den beröringspunkt i detta sidoläge anses vara referenslinje för frontskyddets främre kant. I fråga om de frontskydd som har en sådan form att den övre änden av staven först kommer i kontakt med frontskyddet, ska omslutningsavståndet på 1 000 mm anses vara referenslinje för frontskyddets främre kant. Frontskyddets övre kant ska också anses vara frontskyddets främre kant i denna förordning om den vidrörs av den raka staven vid detta förfarande (se figur 5).

2.16   islagspunkt: den punkt på fordonet där den första kontakten med provkroppen sker. Avståndet mellan denna punkt och målpunkten beror både på provkroppens rörelsevinkel och på fordonsytans kontur (se punkt B i figur 6).

2.17   skärningspunkten mellan motorhuvens bakre referenslinje och sidoreferenslinjen: Om motorhuvens bakre referenslinje och sidoreferenslinjen inte skär varandra förlängs bör motorhuvens bakre referenslinje och/eller justeras med hjälp av en halvcirkelformad schablon med radien 100 mm. Schablonen ska vara gjord i ett tunt, böjligt material som lätt kan krökas till en båge åt alla håll. Schablonen ska, om möjligt, motstå dubbel eller komplex krökning utan att veckas. Rekommenderat material är ett tunt plastark med skumgummibeklädd baksida så att schablonen inte glider på fordonets yta.

Schablonen ska märkas med fyra punkter, ”A”–”D” såsom framgår av figur 7, när den befinner sig på ett plant underlag. Schablonen ska därefter placeras på fordonet med hörnen ”A” och ”B” längs sidoreferenslinjen. Utan att låta något av de bägge hörnen förlora kontakten med sidoreferenslinjen ska schablonen successivt föras bakåt tills bågen i schablonen tangerar motorhuvens bakre referenslinje. När detta görs ska schablonen böjas så att den följer motorhuvens utsida så nära som möjligt, utan att schablonen veckas eller viks. Om kontakten mellan schablonen och motorhuvens bakre referenslinje är tangentiell och tangeringspunkten befinner sig utanför bågens punkter ”C” och ”D”, ska motorhuvens bakre referenslinje förlängas och/eller justeras så att den följer schablonens båge och möter motorhuvens sidoreferenslinje, såsom framgår av figur 8.

Om schablonen inte kan tangera sidoreferenslinjen vid punkterna ”A” och ”B” samtidigt som den tangerar motorhuvens bakre referenslinje, eller om skärningspunkten mellan motorhuvens bakre referenslinje och schablonen befinner sig innanför den båge som formas av ”C” och ”D”, ska ytterligare schabloner användas vars radier ökas successivt med 20 mm i taget, tills samtliga ovannämnda kriterier är uppfyllda.

När motorhuvens justerade bakre referenslinje väl fastställts är det denna som åsyftas i det följande, och linjens ursprungliga slutpunkter används inte längre.

2.18   höjd under stötfångare: det vertikala avståndet mellan marken och stötfångarens nedre referenslinje i alla lägen i tvärgående riktning med fordonet i normalt körläge.

2.19   stötfångarens nedre referenslinje: den nedre gräns där fotgängaren med kraft träffas av stötfångaren. Linjen är den geometriska förbindningslinjen för de nedre kontaktpunkterna mellan en rak 700 mm lång stav och stötfångaren, när den raka staven, som hålls parallellt med fordonets längsgående vertikalplan och lutas 25° framåt, förs tvärs över fordonets front utan att förlora kontakten med marken eller med stötfångaren (se figur 9).

2.20   nedre frontskyddshöjd: det vertikala avståndet mellan marken och frontskyddets nedre referenslinje i alla lägen i tvärgående riktning med fordonet i normalt körläge.

2.21   frontskyddets nedre referenslinje: den nedre gräns där fotgängaren med kraft träffas av frontskyddet. Linjen definieras som den geometriska förbindningslinjen för de nedre kontaktpunkterna mellan en rak 700 mm lång stav och frontskyddet, när den raka staven, som hålls parallellt med fordonets längsgående vertikalplan och lutas 25° framåt, förs tvärs över fordonets front utan att förlora kontakten med marken eller med frontskyddet (se figur 10).

2.22   vindrutans bakre referenslinje: den geometriska förbindningslinjen för de främre kontaktpunkterna mellan en sfär och vindrutan, när sfären vars diameter ska vara 165 mm förs tvärs över vindrutans övre ram, inkl. eventuella lister, utan att förlora kontakten med vindrutan (se figur 11).

2.23   sidoreferenslinje: den geometriska förbindningslinjen för de övre kontaktpunkterna mellan en rak 700 mm lång stav och fordonets sida, när den raka staven, som hålls parallellt med bilens tvärgående vertikalplan och lutas 45° inåt, förs neråt längs sidan utan att förlora kontakten med kanterna av frontens ovansida (se figur 12).

2.24   målpunkt: punkt där projektionen av huvudformens längsgående axel korsar fordonets främre yta (se punkt A i figur 6).

2.25   en tredjedel av motorhuvens främre kant: det geometriska avståndet mellan hörnens referenspunkter, uppmätt med ett böjligt måttband som följer den yttre profilen på den främre kanten, indelad i tre lika stora delar.

2.26   en tredjedel av motorhuvens ovansida: den geometriska förbindningslinjen mellan sidoreferenslinjerna, uppmätt med ett böjligt måttband som följer den yttre profilen på motorhuvens ovansida i varje tvärsektion, indelad i tre lika stora delar.

2.27   en tredjedel av frontskyddet: avståndet mellan hörnen på frontskyddet, uppmätt med ett böjligt måttband som följer frontskyddets yttre profil, indelat i tre lika stora delar.

2.28   en tredjedel av frontskyddets främre kant: avståndet mellan hörnen på frontskyddets övre främre kant uppmätt med ett böjligt måttband som följer frontskyddets yttre horisontella profil, indelat i tre lika stora delar.

2.29   en tredjedel av stötfångaren: avståndet mellan hörnen på stötfångaren uppmätt med ett böjligt måttband som följer stötfångarens yttre profil, indelat i tre lika stora delar.

2.30   skenben: alla beståndsdelar eller delar av dessa på provkroppen för benet (inkl. mjukdelar, ytmaterial, instrument samt de fästen, trissor osv. som anbringats på provkroppen för dess drift) nedanför nivån för knäets centrum. Observera att definitionen av skenbenet omfattar uppgifter om fotens vikt osv.

2.31   stötfångarens övre referenslinje: den övre gräns där fotgängaren med kraft träffas av stötfångaren.

För fordon med en identifierbar stötfångarkonstruktion definieras linjen som den geometriska förbindningslinjen för de övre kontaktpunkterna mellan en rak stav och stötfångaren, när den raka staven, som hålls parallellt med fordonets längsgående vertikalplan och lutas 20° bakåt, förs tvärs över fordonets front utan att förlora kontakten med stötfångaren (se figur 13).

För fordon utan identifierbar stötfångarkonstruktion definieras linjen som den geometriska förbindningslinjen för de övre kontaktpunkterna mellan en rak 700 mm lång stav och stötfångaren, när den raka staven, som hålls parallellt med fordonets längsgående vertikalplan och lutas 20° framåt, förs tvärs över fordonets front utan att förlora kontakten med stötfångarens yta (se figur 13).

Om så krävs ska den raka staven avkortas för att undvika kontakt med strukturen ovanför stötfångaren.

2.32   övre frontskyddshöjden: det vertikala avståndet mellan marken och frontskyddets övre referenslinje i alla lägen i tvärgående riktning med fordonet i normalt körläge.

2.33   frontskyddets övre referenslinje: en linje som identifierar den övre gräns där fotgängaren med kraft träffas av frontskyddet. Linjen är den geometriska förbindningslinjen för de övre kontaktpunkterna mellan en rak 700 mm lång stav och frontskyddet, när den raka staven, som hålls parallellt med bilens längsgående vertikalplan och lutas 20° bakåt, förs tvärs över bilens front utan att förlora kontakten med marken eller med frontskyddet (se figur 14).

Om det behövs ska den raka staven avkortas för att undvika kontakt med strukturen ovanför frontskyddet.

2.34   fordonstyp: en kategori av fordon som med avseende på partiet framför vindrutestolparna inte visar några väsentliga skillnader i fråga om de ändringar som kan anses inverka negativt på giltigheten i resultaten av de islagsprovningar som föreskrivs i förordning (EG) nr 78/2009

a)

struktur,

b)	väsentliga mått,

c)	de material som fordonets yttre ytor består av,

d)	komponenternas (yttre eller inre) montering,

e)	sättet att fästa ett frontskydd, när ett sådant är monterat.

Då frontskydd ska typgodkännas som separata tekniska enheter, kan en hänvisning till ett fordon tolkas som en hänvisning till den ram på vilken frontskyddet monteras för provning och som anses beteckna yttermåtten på den fordonstyps frontparti för vilket frontskyddet ska typgodkännas.

2.35   omslutningsavstånd: den geometriska linje som beskrivs på frontens ovansida eller frontskyddet av ett böjligt måttband som hålls i fordonets längsgående vertikalplan och som förs i sidled över frontens ovansida eller frontskyddet. Måttbandet ska hållas sträckt under hela mätningen med ena änden i kontakt med markreferensnivån lodrätt under stötfångarens eller frontskyddets främre kant och den andra änden i kontakt med frontens ovansida eller frontskyddet (se figur 15 som exempel). Fordonet ska vara placerat i normalt körläge.

Detta förfarande ska följas, med användning av lämpliga måttbandslängder, för att beskriva omslutningsavstånd av 900 mm (WAD900), 1 000 mm (WAD1000), 1 700 mm (WAD1700) och 2 100 mm (WAD2100).

Figur 1

Bestämning av motorhuvens bakre referenslinje

Figur 2

Bestämning av stötfångares hörn

Figur 3

Bestämning av frontskyddets hörn

Figur 4

Bestämning av hörnets referenspunkt; punkt där referenslinjen för motorhuvens främre kant och sidoreferenslinjen skär varandra

Figur 5

Bestämning av referenslinje för frontskyddets främre kant

Figur 6

Islags- och målpunkter

Figur 7

Schablonens utformning och märkning för att sammanföra motorhuvens bakre referenslinje och sidoreferenslinjen

Figur 8

Översikt över motorhuvens bakre hörn – Utvidgning av motorhuvens bakre referenslinje så att den möter sidoreferenslinjen vid schablonens halvcirkel

Figur 9

Bestämning av stötfångarens nedre referenslinje

Figur 10

Bestämning av frontskyddets nedre referenslinje

Figur 11

Bestämning av vindrutans bakre referenslinje

Figur 12

Bestämning av sidoreferenslinje

Figur 13

Bestämning av stötfångarens övre referenslinje

Figur 14

Bestämning av frontskyddets övre referenslinje

Figur 15

Bestämning av frontskyddets omslutningsavstånd

Figur 16

Bestämning av referenslinjen för motorhuvens främre kant

DEL II

PROVNINGSSPECIFIKATIONER FÖR FORDON

KAPITEL I

Allmänna villkor

1.   

Komplett fordon

Vid prov på kompletta fordon ska dessa uppfylla villkoren i punkterna 1.1.1, 1.1.2 och 1.1.3.

1.1.1   Fordonet ska vara i normalt körläge och ska antingen vara säkert fastgjort på upphöjda stöd eller stå på en plan yta med handbromsen åtdragen.

1.1.2   Alla anordningar som är avsedda att skydda oskyddade trafikanter ska vara korrekt aktiverade före och/eller aktiva under provningen. Det åligger den som ansöker om godkännande att visa att funktionerna kommer att fungera som avsett i händelse av en kollision med en fotgängare.

1.1.3   Om ett fordon har fordonsdelar som kan ändra form eller läge, förutom de aktiva anordningar för att skydda fotgängare, som har mer än en fast form eller läge, måste fordonet uppfylla kraven med dessa delar i varje fast form eller läge.

2.   Fordonets delsystem

I de fall där endast ett delsystem av fordonet lämnats in för provning, ska det uppfylla villkoren i punkterna 2.1.1, 2.1.2, 2.1.3 och 2.1.4.

2.1.1   Alla delar i fordonsstrukturen, motorhuven och komponenterna under motorhuven eller bakom vindrutan som kan vara inblandade i en frontalkollision med en oskyddad trafikant ska omfattas av provningen för att visa hur fordonskomponenterna reagerar och samverkar.

2.1.2   Fordonets delsystem ska vara säkert fästade i fordonets normala körläge.

2.1.3   Alla funktioner som är avsedda att skydda oskyddade trafikanter ska vara korrekt aktiverade före och/eller aktiva under provningen. Det åligger den som ansöker om godkännande att visa att funktionerna kommer att fungera som avsett i händelse av en kollision med en fotgängare.

2.1.4   Om ett fordon har fordonsdelar som kan ändra form eller läge, förutom de aktiva anordningar för att skydda fotgängare, som har mer än en fast form eller läge, måste fordonet uppfylla kraven med dessa delar i varje fast form eller läge.

KAPITEL II

Provning av nedre benform mot stötfångare

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkterna 2.1 a och 3.1 a i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för nedre benform för stötfångarprovet ska vara ”fritt rörlig” när sammanstötningen sker. Provkroppen ska frigöras så att den är fritt rörlig på ett sådant avstånd från fordonet att provningsresultaten inte påverkas av att provkroppen kommer i kontakt med framdrivningssystemet när provkroppen studsar tillbaka från fordonet.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Syftet med provningen är att se till att kraven i punkt 2.1 a och i punkt 3.1 a i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

3.2   Denna provning ska tillämpas för fordon med en höjd under stötfångaren som är mindre än 425 mm.

För fordon med en höjd under stötfångaren som är lika med eller större än 425 mm och mindre än 500 mm får tillverkaren välja att tillämpa den provning som anges i kapitel III.

För fordon med en höjd under stötfångaren som är lika med eller större än 500 mm ska kapitel III tillämpas.

3.3   Minst tre provningar med provkroppen för nedre benform mot stötfångaren ska utföras, varav ett mot mittdelen och ett mot var och en av de bägge yttre tredjedelarna, i de lägen som mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas. Avståndet mellan de utvalda provningspunkterna ska vara minst 132 mm, och minst 66 mm innanför hörnen av stötfångaren. Dessa minimiavstånd ska mätas med ett böjligt måttband som hålls sträckt längs fordonskarossen. Laboratoriet ska i provningsrapporten ange vilka positioner som provats.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet av 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur av 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Den provkropp för nedre benform som ska användas vid denna provning ska vara den som beskrivs i del V avsnitt 1.

4.3   Provkroppen ska monteras, drivas och frigöras såsom fastställs i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Riktningen på islagshastighetens vektor ska vara i horisontalplanet och parallellt med fordonets längsgående vertikalplan. Toleransen för hastighetsvektorns riktning i horisontalplanet och i det längsgående planet ska vara ±2° vid första kontakten.

4.5   Provkroppens axel ska vara vinkelrät mot horisontalplanet med en tolerans av ±2° i det tvärgående och det längsgående planet. Horisontalplanet, det längsgående planet och det tvärgående planet ska vara ortogonala mot varandra (se figur 1).

4.6   Undersidan av provkroppen ska befinna sig på markreferensnivå vid första kontakten med stötfångaren (se figur 2) med en tolerans av ±10 mm.

Då höjden på framdrivningssystemet justeras in, ska hänsyn tas till tyngdkraften under den tidrymd då provkroppen är fritt rörlig.

För att knäleden på provkroppen ska fungera korrekt, ska provkroppen vid första kontakten vara rätt placerad i förhållande till sin vertikala axel med en tolerans av ±5° (se figur 1).

4.7   Vid första kontakten ska provkroppens mittlinje befinna sig inom ±10 mm i förhållande till den valda islagspunkten.

4.8   Vid kontakt mellan provkroppen och fordonet får provkroppen inte vidröra marken eller något föremål som inte är en del av fordonet.

4.9   Islagshastigheten för provkroppen ska när den träffar stötfångaren vara 11,1 ±0,2 m/s. Tyngdkraften ska beaktas när islagshastigheten avläses från de mätningar som gjordes före första kontakten.

Figur 1

Vinkeltoleranser för provkroppen för nedre benform vid första islaget

Figur 2

Prov med nedre benform mot stötfångaren för kompletta fordon i normalt körläge (vänster bild) och för kompletta fordon eller delsystem som befinner sig på stöd (höger bild)

KAPITEL III

Provning av övre benform mot stötfångare

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkterna 2.1 b och 3.1 b i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för övre benform för provet mot stötfångaren ska monteras på framdrivningssystemet med hjälp av en led som minskar vridmomentbelastningen för att förhindra höga belastningar som kan skada styrsystemet. Styrsystemet ska vara försett med lågfriktionsstyrskenor som är okänsliga för icke-axiala belastningar och som gör att provkroppen bara kan röra sig i den specificerade islagsriktningen när den vidrör fordonet. Styrskenorna ska motverka rörelser i andra riktningar, även runt någon axel.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Syftet med provningen är att se till att de krav som fastställs i punkt 2.1 b och i punkt 3.1 b i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

3.2   Provningen ska tillämpas på fordon med en höjd under stötfångaren som är lika med eller större än 500 mm.

För fordon med en höjd under stötfångaren som är lika med eller större än 425 mm och mindre än 500 mm får tillverkaren välja att tillämpa den provning som anges i kapitel III.

På fordon med en höjd under stötfångaren som är mindre än 425 mm ska kapitel II tillämpas.

3.3   Proven som rör övre benform mot stötfångaren ska utföras i de provningslägen som anges i kapitel II punkt 3.3.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet på 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur på 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Den provkropp för övre benform som ska användas vid denna provning ska vara den som beskrivs i del V avsnitt 2.

4.3   Provkroppen ska monteras, drivas och frigöras enligt definitionen i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Islagsriktningen ska vara parallell med fordonets längsgående axel och med den övre benformens axel i vertikalt läge vid första kontakten. Toleransen för dessa riktningar är ±2°. Vid första kontakten ska provkroppens mittlinje befinna sig halvvägs i vertikalled mellan den övre referenslinjen för stötfångaren och den nedre referenslinjen för stötfångaren med en tolerans av ±10 mm och provkroppens vertikala mittlinje ska vara placerad i sidled med den valda islagspunkten med en tolerans av ±10 mm.

4.5   Islagshastigheten för provkroppen för övre benform ska när den träffar stötfångaren vara 11,1 ±0,2 m/s.

KAPITEL IV

Provning av övre benform mot motorhuvens främre kant

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkterna 2.2 och 3.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för övre benform för provet mot motorhuvens främre kant ska monteras på framdrivningssystemet med hjälp av en led som minskar vridmomentbelastningen för att förhindra höga belastningar som kan skada styrsystemet. Styrsystemet ska vara försett med lågfriktionsstyrskenor som är okänsliga för icke-axiala belastningar och som gör att provkroppen bara kan röra sig i den angivna islagsriktningen när den vidrör fordonet. Styrskenorna ska motverka rörelser i andra riktningar, även runt någon axel.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Syftet med provningen är att se till att de krav som fastställs i punkterna 2.2 och 3.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

3.2   Minst tre provningar med provkroppen för övre benform mot motorhuvens främre kant ska utföras, varav en mot mittdelen och en mot var och en av de bägge yttre tredjedelarna och i de lägen som mest sannolikt orsakar skador. Provningspunkten för var och en av de tre delarna ska, om möjligt, väljas så att den erforderliga kinetiska islagsenergi som fastställs i punkt 4.8, överskrider 200 J. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om de varierar över den yta som ska bedömas. Avståndet mellan de utvalda provningspunkterna ska vara minst 150 mm, och minst 75 mm innanför hörnens referenspunkter. Dessa minimiavstånd ska mätas med ett böjligt måttband som hålls sträckt längs fordonskarossen. Laboratoriet ska i provningsrapporten ange vilka positioner som provats.

3.3   All standardutrustning på fordonets främre del ska vara monterad vid provningen.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet av 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur av 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar efter det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Den provkropp för övre benform som ska användas vid denna provning ska vara den som beskrivs i del V avsnitt 2.

4.3   Provkroppen för övre benform ska monteras, drivas och frigöras såsom fastställs i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Provkroppen för övre benform ska placeras så att framdrivningssystemets mittlinje och den längsgående axeln hos provkroppen för övre benform vid islaget befinner sig i det längsgående vertikalplanet i det fordon som ska provas. Toleranserna för dessa riktningar är ±2°. Vid första kontakten ska provkroppens mittlinje sammanfalla med referenslinjen för motorhuvens främre kant med en tolerans av ±10 mm (se figur 3) och i sidled med den valda islagspunkten med en tolerans av ±10 mm.

4.5   Den erforderliga islagshastigheten, islagsriktningen och vikten för provkroppen för övre benform ska fastställas i enlighet med punkterna 4.7 och 4.8. Toleransen för islagshastigheten är ±2 % och toleransen för islagsriktningen är ±2°. Tyngdkraften ska beaktas när islagshastigheten avläses från de mätningar som gjorts före första kontakten. Vikten på provkroppen för övre benform ska mätas med en noggrannhet som är bättre än ±1 %. Om det uppmätta värdet avviker från det erforderliga värdet ska hastigheten justeras i enlighet med punkt 4.8 för att kompensera för detta.

Bestämning av fordonets form:

4.6.1   Läget för stötfångarens övre referenslinje ska fastställas i enlighet med del I.

4.6.2   Referenslinjen för motorhuvens främre kant ska fastställas i enlighet med del I.

4.6.3   För de delar av motorhuvens främre kant som ska provas, ska höjden på motorhuvens främre kant och stötfångarens framkant fastställas i enlighet med del I.

4.7   Erforderlig islagshastighet och islagsriktning ska fastställas med hjälp av figurerna 4 och 5 med hänsyn tagen till värdena för den höjd på motorhuvens främre kant och stötfångarens framkant som fastställs i punkt 4.6.3.

4.8   Den totala vikten för provkroppen för övre benform omfattar även de framdrivnings- och styrkomponenter som ingår i provkroppen vid islaget samt extravikterna.

Vikten på provkroppen för övre benform ska beräknas med följande formel:

M = 2E/V2

där

M	=	vikt [kg],
E	=	islagsenergi [J],
V	=	hastighet [m/s].

Den erforderliga hastigheten ska vara det värde som framgår av punkt 4.7 och islagsenergin ska hämtas från figur 6 med beaktande av den höjd på motorhuvens främre kant och stötfångarens framkant som fastställs i punkt 4.6.3.

Vikten på provkroppen för övre benform får justeras i förhållande till det uträknade värdet med upp till ±10 %, förutsatt att den erforderliga islagshastigheten också ändras med hjälp av ovanstående formel så att den kinetiska islagsenergin bibehålls.

4.9   Montera de extra vikter som krävs för att uppnå den beräknade vikten på provkroppen för övre benform som fastställs i punkt 4.8 på den bakre delen av provkroppen eller på de delar av styrsystemet som utgör en del av provkroppen vid islaget.

Figur 3

Provningar av övre benform mot motorhuvens främre kant

Figur 4

Hastigheten för övre benform vid provningar mot motorhuvens främre kant i förhållande till fordonets form

Anmärkningar:

1.	Interpolera horisontellt mellan kurvorna.

2.	Med konfigurationer under 5,56 m/s – provning vid 5,56 m/s.

3.	Med konfigurationer över 11,1 m/s – provning vid 11,1 m/s.

4.	Med negativt värde för stötfångarens framkant – samma provning som för 0 mm.

5.	Med värde för stötfångarens framkant som överstiger 400 mm – samma provning som för 400 mm.

Figur 5

Vinkel för övre benform vid provningar mot motorhuvens främre kant i förhållande till fordonets form

Förklaringar: A = stötfångarens framkant 0 mm B = stötfångarens framkant 50 mm C = stötfångarens framkant 150 mm

Anmärkningar: 1. Interpolera vertikalt mellan kurvorna. 2. Med negativt värde för stötfångarens framkant — samma provning som för 0 mm. 3. Med värde för stötfångarens framkant som överstiger 150 mm — samma provning som för 150 mm. 4. Med en höjd på motorhuvens främre kant som överstiger 1 050 mm — samma provning som för 1 050 mm.

Figur 6

Kinetisk energi för övre benform vid provningar mot motorhuvens främre kant i förhållande till fordonets form

Förklaringar: A = stötfångarens framkant 50 mm B = stötfångarens framkant 100 mm C = stötfångarens framkant 150 mm D = stötfångarens framkant 250 mm E = stötfångarens framkant 350 mm

Anmärkningar: 1. Interpolera vertikalt mellan kurvorna. 2. Med ett värde för stötfångarens framkant under 50 mm — samma provning som för 50 mm. 3. Med ett värde för höjderna på motorhuvens främre kant över 1 050 mm — samma provning som för 1 050 mm. 4. Med en erforderlig kinetisk energi som överskrider 700 J — samma provning som för 700 J. 5. Med en erforderlig kinetisk energi motsvarande eller under 200 J — ingen provning krävs. 6. Med ett värde för stötfångarens framkant över 350 mm — samma provning som för 350 mm.

KAPITEL V

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen mot motorhuvens ovansida

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkt 2.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för huvudformen för provningen mot motorhuvens ovansida ska vara ”fritt rörlig” när islaget sker. Provkroppen ska frigöras så att den är fritt rörlig på ett sådant avstånd från fordonet att provningsresultaten inte påverkas av att provkroppen kommer i kontakt med framdrivningssystemet när provkroppen studsar tillbaka från fordonet.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Syftet med provningen är att se till att de krav som fastställs i punkt 2.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

Provningar med provkroppen för huvudformen ska göras mot motorhuvens ovansida. Minst arton provningar ska utföras med provkroppen för huvudformen, varav vardera sex provningar mot mittdelen och de yttre tredjedelarna av motorhuvens ovansida på de ställen som mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen om den varierar över den yta som ska bedömas.

Åtminstone tolv av de minst arton provningarna ska utföras med provkroppen för huvudformen inom ”zon HPC1000” och minst sex av provningarna ska utföras inom ”zon HPC2000” såsom fastställs i punkt 3.2.1.

Provningspunkterna ska vara valda så att provkroppen inte enbart studsar mot motorhuven och därefter med större kraft träffar vindrutan eller någon av vindrutestolparna.

Det minsta avståndet mellan de valda provningspunkterna för provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen ska vara 165 mm. Provningspunkterna ska vidare befinna sig minst 82,5 mm innanför de definierade sidoreferenslinjerna och minst 82,5 mm framför motorhuvens bakre referenslinje.

Varje vald provningspunkt för huvudform för barn/småväxt vuxen ska också befinna sig minst 165 mm bakom referenslinjen för motorhuvens främre kant, om inte någon av punkterna i provningsområdet för motorhuvens främre kant inom ett område av 165 mm i sidled kräver högre kinetisk islagsenergi än 200 J om den valdes för provning av övre benform mot motorhuvens främre kant.

Dessa minimiavstånd ska mätas med ett böjligt måttband som hålls sträckt längs fordonskarossen. Om ett antal provningspunkter valts och det återstående provningsutrymmet är för litet för att fler provningspunkter ska kunna väljas och för att behålla minimiavståndet mellan dem, är det tillåtet att utföra färre än arton provningar. Laboratoriet ska i provningsrapporten ange vilka positioner som provats.

De tekniska tjänster som utför provningarna ska emellertid göra så många provningar som behövs för att kunna garantera att fordonet uppfyller de gränsvärden som fastställts för huvudislagskriteriet (Head Performance Criterion, HPC-värdet), dvs. 1 000 för ”zon HPC1000” respektive 2 000 för ”zon HPC2000”, i synnerhet när det gäller de punkter som befinner sig nära gränserna mellan de bägge zonerna.

Identifiering av ”zon HPC1000” och ”zon HPC2000”. Tillverkaren ska identifiera de områden på motorhuvens ovansida där HPC-värdet inte får överstiga 1 000 (zon HPC1000) respektive 2 000 (zon HPC2000), enligt kraven i punkt 2.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 (se figur 7).

Figur 7

Märkning av zonerna HPC1000 och HPC2000

3.2.2   Märkningen av islagsområdet på motorhuvens ovansida samt ”zon HPC1000” och ”zon HPC2000” ska göras utifrån en ritning som tillverkaren ska tillhandahålla och som ska visa fordonet uppifrån, från ett horisontalplan som är parallellt med fordonets horisontella nollplan. Tillverkaren ska tillhandahålla ett tillräckligt antal x- och y-koordinater för att märka ut områden på själva fordonet samtidigt som hänsyn tas till fordonets yttre kontur i z-riktningen.

3.2.3   Områdena ”zon HPC1000” och ”zon HPC2000” får bestå av ett obegränsat antal olika delar.

3.2.4   Ytan för islagsområdet samt ytan för ”zon HPC1000” respektive ”zon HPC2000” ska beräknas utifrån en projektionsritning av en motorhuv sedd från ett horisontalplan ovanför fordonet som är parallellt med fordonets horisontella nollplan, på grundval av tillverkarens ritning.

4.   Provningsförfarande

4.1   Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I. Provningsutrustningen samt fordonets eller delsystemets stabiliserade temperatur ska vara 20 ±4 °C.

4.2   Den provkropp för huvudform för barn/småväxt vuxen som ska användas för provningarna ska vara den som beskrivs i del V avsnitt 3.

4.3   Provkroppen ska monteras, drivas och frigöras enligt definitionen i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Vid provningar mot den bakre delen av motorhuvens ovansida får provkroppen för huvudformen inte vidröra vindrutan eller någon av vindrutestolparna innan den slår i motorhuven.

4.5   Islagsriktningen ska vara i fordonets längsgående vertikalplan genom islagspunkten. Toleransen för denna riktning är ±2°. Islagsriktningen vid provning mot motorhuvens ovansida ska vara bakåt/nedåt, som om fordonet stod på marken. Islagsvinkeln vid provning med provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen ska vara 50° ±2° mot markreferensnivån. Tyngdkraften ska beaktas när islagsvinkeln framgår av de mätningar som gjordes före första islaget.

4.6   Det första islaget för provkroppen för huvudformen ska ske inom ±10 mm från den valda islagspunkten.

Islagshastigheten för provkroppen för huvudformen när den träffar motorhuvens ovansida ska vara 9,7 ±0,2 m/s.

4.7.1   Hastigheten hos provkroppen för huvudformen ska mätas medan den rör sig fritt före islag, i enlighet med den metod som anges i ISO 3784:1976. Hastighetens mätnoggrannhet ska vara ±0,01 m/s. Den uppmätta hastigheten ska justeras med beaktande av alla faktorer som kan påverka provkroppen mellan mätpunkten och islagspunkten, för att fastställa provkroppens hastighet i islagsögonblicket.

4.8   Accelerationshistoriken ska registreras och värdet på HIC (Head Injury Criterion) ska beräknas. Den första kontaktpunkten på fordonets frontstruktur ska registreras. Registreringen av provningsresultaten ska ske i enlighet med ISO 6487:2002.

KAPITEL VI

Provning av huvudform för vuxen mot vindrutan

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkt 2.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för huvudformen för provet mot vindrutan ska vara ”fritt rörlig” när islaget sker. Provkroppen ska frigöras så att den är fritt rörlig på ett sådant avstånd från fordonet att provningsresultaten inte påverkas av att provkroppen kommer i kontakt med framdrivningssystemet när provkroppen studsar tillbaka från fordonet.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Syftet med provningen är att se till att de krav som fastställs i punkt 2.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

3.2   Provningar med provkroppen för huvudform för vuxen ska göras mot vindrutan. Minst fem provningar ska utföras med provkroppen för huvudformen på de ställen som mest sannolikt orsakar skador.

Det minsta avståndet mellan de valda provningspunkterna för provkroppen för huvudform för vuxen mot vindrutan ska vara 165 mm. Provningspunkterna ska vidare befinna sig minst 82,5 mm innanför vindrutans gränser enligt definition i direktiv 77/649/EEG och minst 82,5 mm framför vindrutans bakre referenslinje (se figur 8).

Dessa minimiavstånd ska mätas med ett böjligt måttband som hålls sträckt längs fordonskarossen. Om ett antal provningspunkter valts och det återstående provningsutrymmet är för litet för att fler provningspunkter ska kunna väljas och minimiavståndet mellan dem bibehållas, är det tillåtet att utföra färre än fem provningar. Laboratoriet ska i provningsrapporten ange vilka positioner som provats.

4.   Provningsförfarande

4.1   Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I. Provningsutrustningen samt fordonets eller delsystemets stabiliserade temperatur ska vara 20 ±4 °C.

4.2   Den provkropp för huvudform för vuxen som ska användas vid denna provning ska vara den som beskrivs i del V avsnitt 4.

4.3   Provkropparna för huvudform för vuxen ska monteras, drivas och frigöras såsom fastställs i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Islagsriktningen ska vara i fordonets längsgående vertikalplan genom islagspunkten. Toleransen för denna riktning är ±2°. Islagsvinkeln ska vara 35° ±2° nedåt/bakåt mot markreferensnivån. Tyngdkraften ska beaktas när islagsvinkeln framgår av mätningar som gjorts före första islaget.

4.5   Det första islaget för provkroppen för huvudform ska ske inom ±10 mm från den valda islagspunkten.

Islagshastigheten för provkroppen för huvudform när den träffar vindrutan ska vara 9,7 ±0,2 m/s.

4.6.1   Hastigheten hos provkroppen för huvudform ska mätas medan den rör sig fritt före islag, i enlighet med den metod som anges i ISO 3784:1976. Hastighetens mätnoggrannhet ska vara ±0,01 m/s. Den uppmätta hastigheten ska justeras med beaktande av alla faktorer som kan påverka provkroppen mellan mätpunkten och islagspunkten, för att fastställa provkroppens hastighet i islagsögonblicket.

4.7   Accelerationshistoriken ska registreras och värdet på HIC (Head Injury Criterion) ska beräknas. Den första kontaktpunkten på fordonets frontstruktur ska registreras. Registreringen av provresultaten ska ske i enlighet med ISO 6487:2002.

Figur 8

Islagsområdet på vindrutan

KAPITEL VII

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen och vuxen mot motorhuvens ovansida

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkterna 3.3 och 3.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkropparna för huvudformen för provningen mot motorhuvens ovansida ska vara ”fritt rörliga” när islaget sker. Provkropparna ska frigöras så att de är fritt rörliga på ett sådant avstånd från fordonet att provningsresultaten inte påverkas av att provkropparna kommer i kontakt med framdrivningssystemet när provkropparna studsar tillbaka från fordonet.

2.2   Provkropparna får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft, eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

Syftet med provningen är att se till att de krav som fastställs i punkterna 3.3 och 3.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009 är uppfyllda.

3.1.1   Minst nio provningar ska utföras med varje typ av provkropp för huvudform, varav tre provningar vardera mot mittdelen och de yttre tredjedelarna av respektive provningsområden för huvudform för vuxen och barn/småväxt vuxen mot motorhuvens ovansida på de ställen som mest sannolikt orsakar skador. Provningar mot den främre delen av motorhuvens ovansida enligt definition i punkt 3.2 ska ske med en provkropp för huvudform för barn/småväxt vuxen. Provningar mot den bakre delen av motorhuvens ovansida enligt definition i punkt 3.3 ska ske med en provkropp för huvudform för vuxen. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas, och på de ställen som bedöms mest sannolikt orsaka skador.

3.2   De valda provningspunkterna för provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen ska vara placerade

a)	minst 165 mm från varandra,

b)	minst 82,5 mm innanför de definierade sidoreferenslinjerna,

c)	minst 82,5 mm framför det som vid den valda provningspunkten ligger längst fram av motorhuvens bakre referenslinje eller ett omslutningsavstånd av 1 700 mm,

d)	minst 82,5 mm bakom det som vid den valda provningspunkten ligger längst bak av referenslinjen för motorhuvens främre kant eller ett omslutningsavstånd av 1 000 mm.

De valda provningspunkterna för provkroppen för huvudform för vuxen ska vara placerade

a)	minst 165 mm från varandra,

b)	minst 82,5 mm innanför de definierade sidoreferenslinjerna,

c)	minst 82,5 mm framför det som vid den valda provningspunkten ligger längst fram av motorhuvens bakre referenslinje eller ett omslutningsavstånd av 2 100 mm,

d)	minst 82,5 mm bakom det som vid den valda provningspunkten ligger längst bak av referenslinjen för motorhuvens främre kant och ett omslutningsavstånd av 1 700 mm.

3.3.1   Provningspunkterna ska vara valda så att provkroppen inte endast studsar mot motorhuven och därefter med större kraft träffar vindrutan eller någon av vindrutestolparna. Minimiavståndet ska mätas med ett böjligt måttband som hålls sträckt längs fordonskarossen. Om ett antal provningspunkter valts och det återstående provningsutrymmet är för litet för att fler provpunkter ska kunna väljas och minimiavståndet mellan dem bibehållas, är det tillåtet att utföra färre än nio provningar. Laboratoriet ska i provningsrapporten ange vilka positioner som provats. De tekniska tjänster som utför provningarna ska emellertid göra så många prov som behövs för att kunna garantera att fordonet uppfyller de gränsvärden som fastställts för huvudislagskriteriet (Head Performance Criterion, HPC-värdet), dvs. 1 000 för islagszonen HPC1000 respektive 1 700 för islagszonen HPC1700, i synnerhet när det gäller de punkter som befinner sig nära gränserna mellan de bägge zonerna.

3.3.2   Identifiering av islagszonerna HPC1000 och HPC1700. Tillverkaren ska identifiera de islagszoner på motorhuvens ovansida där HPC-värdet inte får överstiga 1 000 (zon HPC1000) respektive 1 700 (zon HPC1700), enligt de krav som fastställs i punkt 3.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

Figur 9

Märkning av zonerna HPC1000 och HPC1700

3.3.3   Märkningen av islagsområdet på motorhuvens ovansida samt islagszonerna ska göras utifrån en ritning som tillverkaren ska tillhandahålla och som ska visa fordonet uppifrån, från ett horisontalplan som är parallellt med det plan på vilket fordonet står. Tillverkaren ska tillhandahålla ett tillräckligt antal x- och y-koordinater för att märka ut områden på själva fordonet samtidigt som hänsyn tas till fordonets yttre kontur i z-riktningen. Områdena zon HPC1000 och zon HPC1700 får bestå av ett obegränsat antal olika delar. Ytan för islagsområdet samt ytan för islagszonerna ska beräknas utifrån en projektionsritning av en motorhuv sedd från ett horisontalplan ovanför fordonet som är parallellt med fordonets horisontella nollplan, på grundval av tillverkarens ritning.

4.   Provningsförfarande

4.1   Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I. Provningsutrustningen samt fordonets eller delsystemets stabiliserade temperatur ska vara 20 ±4 °C.

4.2   De provkroppar för huvudform för barn/småväxt vuxen respektive vuxen som ska användas vid dessa provningar ska vara de som beskrivs i del V avsnitten 3 och 4.

4.3   Provkropparna ska monteras, drivas och frigöras såsom anges i punkterna 2.1 och 2.2.

Vid provningar mot den bakre delen av motorhuvens ovansida får provkroppen för huvudformen inte vidröra vindrutan eller någon av vindrutestolparna innan den slår i motorhuven.

4.4.1   Islagsriktningen ska vara i fordonets längsgående vertikalplan genom den punkt som ska provas. Toleransen för denna riktning är ±2°. Islagsriktningen vid provning av motorhuvens ovansida ska vara bakåt/nedåt, som om fordonet stod på marken. Islagsvinkeln vid provning med provkroppen för barnhuvudformen ska vara 50° ±2° mot markreferensnivån. Islagsvinkeln vid provning med provkroppen för huvudform för vuxen ska vara 65° ±2° mot markreferensnivån. Tyngdkraften ska beaktas när islagsvinkeln framgår av mätningar som gjordes före första islaget.

4.5   Det första islaget för provkroppen för huvudformen ska ske inom ±10 mm från den valda islagspunkten.

Islagshastigheten för provkropparna för huvudformerna när de träffar motorhuvens ovansida ska vara 9,7 ±0,2 m/s.

4.6.1   Hastigheten hos provkroppen för huvudformen ska mätas medan den rör sig fritt före islag, i enlighet med den metod som anges i ISO 3784:1976. Hastighetens mätnoggrannhet ska vara ±0,01 m/s. Den uppmätta hastigheten ska justeras med beaktande av alla faktorer som kan påverka provkroppen mellan mätpunkten och islagspunkten, för att fastställa provkroppens hastighet i islagsögonblicket.

4.7   Accelerationshistoriken ska registreras och värdet på HIC (Head Injury Criterion) ska beräknas. Den första kontaktpunkten på fordonets frontstruktur ska registreras. Registreringen av provresultaten ska ske i enlighet med ISO 6487:2002.

DEL III

SPECIFIKATION AV BROMSASSISTANSSYSTEM

1.   Allmänt

Syftet med denna del är att säkerställa överensstämmelse med provningskraven för verifiering av bromsassistanssystem, såsom krävs i avsnitt 4 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

1.1   Prestandaegenskaper för bromsassistanssystem av kategori ”A”

När ett nödförhållande avkänts i form av en relativt stor pedalkraft ska den extra pedalkraft som krävs för att orsaka fullt kretslopp för det låsningsfria bromssystemet minskas jämfört med den pedalkraft som krävs då bromsassistanssystemet inte är i drift.

Överensstämmelse med detta krav visas om bestämmelserna i punkterna 7.1 och 7.3 är uppfyllda.

1.2   Prestandaegenskaper för bromsassistanssystem av kategori ”B” och kategori ”C”

När ett nödförhållande avkänts, åtminstone genom en mycket snabb ansättning av bromspedalen, ska bromsassistanssystemet öka trycket för att åstadkomma högsta uppnåbara inbromsningstakt eller att det låsningsfria bromssystemet löper fullt ut.

Det krav som fastställs i denna punkt ska uppfyllas om bestämmelserna i punkterna 8.1–8.3 är uppfyllda.

2.   För denna del gäller följande definitioner

2.1   bromsassistanssystem av kategori A: ett system som detekterar ett nödbromsningsförhållande baserat på det bromspedaltryck som föraren ansätter.

2.2   bromsassistanssystem av kategori B: ett system som detekterar ett nödbromsningsförhållande baserat på hur snabbt föraren påverkar bromspedalen.

2.3   bromsassistanssystem av kategori C: ett system som detekterar ett nödbromsningsförhållande baserat på flera kriterier, varav ett ska vara hur snabbt föraren påverkar bromspedalen.

3.   Krav

När de provningar som fastställs i denna del utförs, ska följande variabler mätas:

3.1   Bromspedalkraft, Fp, ansatt mitt på bromspedalplattan följande en tangentiell båge i förhållande till bromspedalens vridningspunkt.

3.2   Fordonets hastighet i längdled, vx.

3.3   Fordonets acceleration i längdled, ax.

3.4   Bromstemperaturen, Td, uppmätt på ytan av bromsvägen på frambromsarnas skiva eller trumma.

3.5   Bromstryck, P, om tillämpligt.

3.6   Bromspedalens rörelse, Sp, uppmätt mitt på bromspedalplattan eller på ett ställe på pedalmekanismen där förskjutningen är proportionell mot förskjutningen mitt på pedalplattan, vilket ger en enkel kalibrering av mätningen.

4.   Mätningar

4.1   De variabler som förtecknas i avsnitt 3 ska mätas med hjälp av lämpliga givare. Noggrannhet, driftsområden, filtreringstekniker, databehandling och andra krav beskrivs i ISO-standard 15037-1:2006.

Pedalkraftens och skivtemperaturens mätnoggrannhet ska vara enligt följande:

Mätning	Normalt driftsområde för givarna	Rekommenderade maximala registreringsfel
Pedalkraft	0–2 000 N	±10 N
Bromsskivans temperatur	0–1 000 °C	±5 °C
Bromstryck (1)	0–20 MPa (1)	±100 kPa (1)

4.2.1   En avsökningshastighet för insamling av data på minst 500 Hz krävs.

4.2.2   Ytterligare uppgifter om analog och digital databehandling vid provningsförfarandet för bromsassistanssystem beskrivs i tillägg II till denna del.

4.2.3   Alternativa mätmetoder än de som avses ovan kan tillåtas, förutsatt att de uppvisar minst en likvärdig noggrannhetsnivå.

5.   Provningsförhållanden

5.1   Provningsfordonets lasttillstånd:

Fordonet ska vara olastat. Det får utöver föraren finnas ytterligare en person sittande i framsätet med uppgift att notera provningsresultaten.

6.   Provningsmetod

6.1   De provningar som beskrivs i avsnitten 7 och 8 ska utföras från en initial provningshastighet av 100 ±2 km/h. Fordonet ska framdrivas i en rak linje vid provningshastigheten.

6.2   Frambromsarnas medeltemperatur ska mätas i enlighet med punkt 3.4 och registreras före varje provning och ska ligga mellan 65 och 100 °C före alla provningar.

6.3   Bromsprovningarna ska utföras på en provningsbana med torr asfalt i enlighet med ISO-standard 15037-1:1998.

6.4   Vid provningarna definieras referenstiden, t0, som det ögonblick då bromspedalkraften uppnår 20 N.

Observera:

För fordon som är utrustade med ett bromssystem som stöds av en energikälla, är den erforderliga pedalkraften beroende av den energinivå som finns i energilagringsanordningen. Därför måste tillräcklig energinivå säkerställas när provningen inleds.

7.   Bedömning av förekomsten av ett bromsassistanssystem av kategori ”A”

Ett bromsassistanssystem av kategori ”A” ska uppfylla de provningskrav som finns i avsnitten 7.1 och 7.2.

7.1   Provning 1: Referensprovning för fastställande av FABS och aABS

7.1.1   Referensvärdena FABS och aABS ska fastställas enligt det förfarande som beskrivs i tillägg I.

7.2   Provning 2: För aktivering av bromsassistanssystemet

7.2.1   När ett nödbromsningsförhållande har detekterats ska system som är känsliga för pedalkraft uppvisa en betydande höjning av förhållandet mellan

—	bromsledningstrycket och bromspedalkraften, när så tillåts enligt punkt 7.2.5, eller

—	fordonets retardation och bromspedalkraften.

7.2.2   Prestandakraven för ett bromsassistanssystem av kategori ”A” är uppfyllda om en specifik bromsapplikationskarakteristik kan fastställas som visar en minskning av den erforderliga pedalkraften med mellan 40 och 80 % för (FABS – FT), jämfört med (FABS extrapolerad – FT).

7.2.3   FT och aT är tröskelkraft och tröskelretardation såsom visas i figur 1. Värden på FT och aT ska inges till den tekniska tjänsten vid inlämnande av ansökan om typgodkännande. Värdet på aT ska ligga mellan 3,5 m/s2 och 5,0 m/s2.

7.2.4   En rak linje dras från origo genom punkten FT, aT (såsom visas i figur 1a). Värdet på bromspedalkraften ”F”, vid skärningspunkten mellan denna linje och en vågrät linje definierad av a = aABS, definieras som FABS, extrapolerad:

Som ett alternativ, som kan väljas av tillverkaren, i fråga om fordon med GVM > 2 500 kg i kategori N1 eller de fordon i kategori M1 som härleds från dessa fordon i kategori N1 får pedalkraftens värden för FT, FABS, min, FABS, max och FABS, extrapolerad härledas från tryckresponskarakteristiken i bromsledningen istället för fordonets retardationskarakteristik. Denna ska mätas då bromspedalkraften ökar.

7.2.5.1   Det tryck vid vilket kretsloppet för det låsningsfria bromssystemet inleds ska fastställas genom att fem provningar görs från 100 ±2 km/h vid vilka bromspedalen ansätts upp till den nivå där det låsningsfria bromssystemet aktiveras, och de fem tryck vid vilka detta sker, enligt registrering av framhjulstrycket, ska registreras och medelvärdet anges såsom pabs.

7.2.5.2   Tröskeltrycket PT ska anges av tillverkaren och motsvara en retardation i området 2,5–4,5 m/s2.

7.2.5.3   Figur 1b ska konstrueras på det sätt som anges i punkt 7.2.4, med användning av ledningstryckmätningar för att fastställa de parametrar som anges i punkt 7.2.5 ovan, där

Figur 1a

Pedalkraftkarakteristik som krävs för att uppnå maximal retardation med ett bromsassistanssystem av kategori ”A”

Figur 1b

Pedalkraftkarakteristik som krävs för att uppnå maximal retardation med ett bromsassistanssystem av kategori ”A”

7.3   Utvärdering av data

Förekomst av ett bromsassistanssystem av kategori ”A” är bevisad om

där

och

8.   Bedömning av förekomsten av ett bromsassistanssystem av kategori ”B”

Ett bromsassistanssystem av kategori ”B” ska uppfylla de provningskrav som finns i avsnitten 8.1 och 8.2 i denna del.

8.1   Provning 1: Referensprovning för fastställande av FABS och aABS

8.1.1   Referensvärdena FABS och aABS ska fastställas enligt det förfarande som beskrivs i tillägg I.

8.2   Provning 2: För aktivering av bromsassistanssystemet

8.2.1   Fordonet ska framdrivas i en rak linje med den provningsstarthastighet som anges i punkt 6.1. Föraren ska ansätta bromspedalen snabbt enligt figur 2, simulerande en nödbromsning så att bromsassistanssystemet aktiveras och det låsningsfria bromssystemet löper för fullt.

För att aktivera bromsassistanssystemet ska bromspedalen ansättas enligt tillverkarens anvisning. Tillverkaren ska då ansökan om typgodkännande inges meddela den tekniska tjänsten vilket bromspedalinvärde som krävs. Det ska på ett tillfredställande sätt visas för den tekniska tjänsten att bromsassistanssystemet aktiveras under de förhållanden som anges av tillverkaren enligt följande:

8.2.2.1   För system av kategori B, angivande av den bromspedalhastighet som ska uppnås för att aktivera bromsassistanssystemet (t.ex. pedalslaghastigheten 9 mm/s) under ett givet tidsintervall.

8.2.2.2   För system av kategori C, angivande av de ingångsvariabler som påverkar beslutet att aktivera bromsassistanssystemet, förhållandet mellan dem och den pedalapplicering som krävs för att aktivera bromsassistanssystemet vid de provningar som beskrivs i denna del.

8.2.3   Efter t = t0 + 0,8 s och tills fordonet har saktat ned till hastigheten 15 km/h, ska bromspedalkraften bibehållas i ett intervall mellan FABS, övre och FABS, nedre. Där FABS, övre är 0,7 × FABS och FABS, nedre är 0,5 × FABS.

8.2.4   Kraven anses även uppfyllda om, efter t = t0+0,8 s, pedalkraften blir lägre än FABS, nedre om kravet i punkt 8.3 är uppfyllt.

8.3   Utvärdering av data

Förekomsten av ett bromsassistanssystem av kategori ”B” är bevisad om en medelretardation av minst 0,85 × aABS bibehålls från tiden då t = t0 + 0,8 s till den tid då fordonets hastighet minskat till 15 km/h.

Figur 2

Exempel på provning 2 av ett bromsassistanssystem av kategori ”B”

9.   Bedömning av förekomsten av ett bromsassistanssystem av kategori ”C”

9.1   Ett bromsassistanssystem av kategori ”C” ska uppfylla provningskraven i punkterna 8.2 och 8.3.

9.2   Utvärdering av data

Ett bromsassistanssystem av kategori ”C” ska uppfylla kraven i punkt 8.3.

DEL IV

PROVNINGSSPECIFIKATIONER FÖR FRONTSKYDD

KAPITEL I

Allmänna villkor

1.   Frontskydd som originalutrustning monterad på ett fordon

1.1   Det frontskydd som monterats på fordonet ska uppfylla de villkor som fastställs i avsnitt 6 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

1.2   Fordonet ska vara i normalt körläge och antingen vara säkert fastgjort på upphöjda stöd eller stå på en plan yta med handbromsen åtdragen. Fordonet ska vara utrustat med det frontskydd som ska provas. Frontskyddstillverkarens monteringsanvisningar ska följas och i dessa ska finnas uppgifter om åtdragningsmoment för alla fästen.

1.3   Alla anordningar som är avsedda att skydda fotgängare och andra oskyddade trafikanter ska vara korrekt aktiverade före och/eller aktiva under provningen i fråga. Den sökande ska visa att funktionerna kommer att fungera som avsett i händelse av en kollision med en fotgängare eller annan oskyddad trafikant.

1.4   Alla fordonsdelar som kan ändra form eller läge t.ex. uppfällbara strålkastare, förutom anordningar för att skydda fotgängare eller andra oskyddade trafikanter, ska försättas i en form eller i ett läge som av de tekniska tjänsterna ses som bäst lämpade för dessa provningar.

2.   Frontskydd som separat teknisk enhet

2.1   Om ett separat frontskydd inlämnas för provning ska detta uppfylla villkoren i avsnitt 6 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009, när det monteras på den fordonstyp för vilken typgodkännandet för den separata tekniska enheten gäller.

2.2   Provningen kan utföras antingen med frontskyddet monterat på ett fordon av den typ för vilken det är avsett eller i en provningsram som ligger nära en väsentlig dimensionering av den avsedda fordonstypens yttre framdel. Om frontskyddet, när en provningsram används, kommer i beröring med ramen under provningen ska denna upprepas med frontskyddet monterat på den fordonstyp för vilken det är avsett. Om provningen utförs när frontskyddet är monterat på ett fordon ska villkoren i avsnitt 1 tillämpas.

3.   Upplysningar som ska lämnas

3.1   Alla frontskydd ska, vare sig de utgör en del av ett typgodkännande av ett fordon med avseende på att vara försett med ett frontskydd eller typgodkänns som separata tekniska enheter, åtföljas av information om det eller de fordon på vilket eller vilka de har godkänts för montering.

3.2   Alla frontskydd som är typgodkända som separata tekniska enheter ska åtföljas av detaljerade monteringsanvisningar där tillräcklig information ges för att en kompetent person ska kunna montera det korrekt på fordonet. Dessa anvisningar ska vara avfattade på det eller de språk som används i den medlemsstat där frontskyddet ska säljas.

KAPITEL II

Provning av nedre benform mot frontskydd

1.   Tillämpningsområde

Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkt 5.1.1 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för nedre benform för provningar av frontskyddet ska vara ”fritt rörlig” när islaget sker. Provkroppen ska frigöras så att den är fritt rörlig på ett sådant avstånd att provningsresultaten inte påverkas av någon kontakt med framdrivningssystemet när provkroppen studsar tillbaka.

2.2   Provkroppen får i samtliga fall drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Minst tre provningar av provkroppen för nedre benform mot frontskyddet ska utföras i provningspunkterna mellan frontskyddets övre och nedre referenslinjer. Provningspunkterna ska finnas på de ställen som enligt provningsmyndighetens bedömning mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas. De punkter som provats av provningsmyndigheterna ska anges i provningsrapporten.

3.2   För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är mindre än 425 mm ska kraven för denna provning tillämpas.

För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är lika med eller större än 425 mm och mindre än 500 mm får kraven i kapitel III tillämpas på tillverkarens begäran.

För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är lika med eller större än 500 mm ska kraven i kapitel III tillämpas.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet av 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur av 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Provkroppen för nedre benform beskrivs i del V avsnitt 1.

4.3   Provkroppen ska monteras och drivas såsom fastställs i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Islagsriktningen ska ligga i horisontalplanet och parallellt med det längsgående vertikalplanet för frontskyddet, som det monterats på fordonet eller på provningsramen. Toleransen för hastighetsvektorns riktning i horisontalplanet och i det längsgående planet ska vara ±2° vid första kontakten.

4.5   Provkroppens axel ska vinkelrät mot horisontalplanet med en tolerans av ±2° i det tvärgående och det längsgående planet. Horisontalplanet, det längsgående planet och det tvärgående planet ska vara ortogonala mot varandra (se figur 2).

4.6   Provkroppens undersida ska vara 25 mm över markreferensnivån vid den första kontakten med frontskyddet (se figur 1) med en tolerans av ±10 mm.

Då höjden på framdrivningssystemet justeras ska hänsyn tas till tyngdkraftens inverkan under den tid provkroppen är fritt rörlig.

4.7   För att provkroppens knäled ska fungera korrekt ska provkroppen vid den första kontakten ha avsedd inriktning runt sin vertikala axel med en tolerans av ±5°.

4.8   Vid den första kontakten ska provkroppens mittlinje befinna sig inom ±10 mm i förhållande till den valda islagspunkten.

4.9   Under kontakten mellan provkroppen och frontskyddet ska provkroppen inte vidröra marken eller något föremål som inte är en del av frontskyddet eller fordonet.

4.10   Islagshastigheten för provkroppen när den träffar frontskyddet ska vara 11,1 ±0,2 m/s. Tyngdkraften ska beaktas när islagshastigheten avläses från de mätningar som gjorts före första kontakten.

Figur 1

Provningar av nedre benform mot frontskyddet för komplett fordon i normalt körläge (vänster bild), för komplett fordon på stöd (mitten) och för separat teknisk enhet monterad på provningsram (höger bild) (som ett alternativ till separat teknisk enhet monterad på fordon)

Figur 2

Vinkeltoleranser för provkroppen för nedre benform vid första islaget

KAPITEL III

Provning av övre benform mot frontskydd

1.   Tillämpningsområde

1.1   Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i avsnitt 5.1.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för övre benform för provning av frontskydd ska monteras på framdrivningssystemet med hjälp av en led som minskar vridmomentbelastningen så att höga belastningar som kan skada styrsystemet förhindras. Styrsystemet ska vara utrustat med lågfriktionsstyrskenor som är okänsliga för icke-axial belastning och som gör att provkroppen endast kan röra sig i den angivna islagsriktningen när den vidrör frontskyddet. Styrskenorna ska motverka rörelse i andra riktningar inkl. rotation runt någon annan axel.

2.2   Provkroppen får drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Minst tre provningar av provkroppen för övre benform mot frontskyddet ska utföras i provningspunkterna mellan frontskyddets övre och nedre referenslinjer. Provningspunkterna ska finnas på de ställen som enligt provningsmyndighetens bedömning mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas. De punkter som provats av de tekniska tjänsterna ska anges i provningsrapporten.

3.2   För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är mindre än 425 mm ska kraven i kapitel II tillämpas.

För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är lika med eller större än 425 mm och mindre än 500 mm får kraven i kapitel II tillämpas på tillverkarens begäran.

För fordon vars höjd under frontskyddets nedre referenslinje är lika med eller större än 500 mm ska kraven för denna provning tillämpas.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet på 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur på 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar efter det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Provkroppen för övre benform beskrivs i del V avsnitt 2.

4.3   Provkroppen ska monteras och drivas såsom anges i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Islagsriktningen ska vara parallell med den längsgående axeln på det frontskydd som monterats på fordonet eller monteringsramen och med den övre benformens axel vertikal vid den första kontakten. Toleransen för dessa riktningar ska vara ±2°. Vid den första kontakten ska provkroppens mittlinje sammanfalla med den valda provningspunkten med en tolerans såväl i sidled som vertikalt av ±10 mm.

4.5   Provkroppens islagshastighet när den träffar frontskyddet ska vara 11,1 ±0,2 m/s.

KAPITEL IV

Provning av övre benform mot frontskyddets främre kant

1.   Tillämpningsområde

1.1   Denna provning ska tillämpas på de krav som fastställs i avsnitt 5.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för övre benform mot frontskyddets främre kant ska monteras på framdrivningssystemet med hjälp av en led som minskar vridmomentbelastningen så att höga belastningar som kan skada styrsystemet förhindras. Styrsystemet ska vara utrustat med lågfriktionsstyrskenor som är okänsliga för icke-axial belastning och som gör att provkroppen endast kan röra sig i den specificerade islagsriktningen när den vidrör frontskyddet. Styrskenorna ska motverka rörelse i andra riktningar inkl. rotation runt någon annan axel.

2.2   Provkropparna får i samtliga fall drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Minst tre provningar ska utföras mot referenslinjen för frontskyddets främre kant vid punkter som enligt provningsmyndighetens bedömning mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas. De punkter som provats av de tekniska tjänsterna ska anges i provningsrapporten.

4.   Provningsförfarande

Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I.

4.1.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet på 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur på 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för provning. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

4.1.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

4.2   Provkroppen för övre benform beskrivs i del V avsnitt 2.

4.3   Provkroppen ska monteras och drivas såsom anges i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Provkroppen ska vara riktad så att framdrivningssystemets mittlinje och provkroppens längsgående axel är parallella med det längsgående planet på det frontskydd som monterats på fordonet eller provningsramen. Toleranserna för dessa riktningar är ±2°. Vid den första kontakten ska provkroppens mittlinje sammanfalla med den valda islagspunkten med en tolerans av ±10 mm (se figur 3) och med en tolerans såväl i sidled som vertikalt av ±10 mm.

4.5   Erforderlig islagshastighet, islagsvinkel och provkroppsvikt bestäms i enlighet med punkterna 4.6 och 4.8.1. Toleransen för islagshastigheten är ±2 % och för islagsriktningen ±2°. Tyngdkraftens inverkan beaktas före tidpunkten för den första kontakten. Provkroppens vikt ska mätas med en noggrannhet som är bättre än ±1 % och om det uppmätta värdet avviker från det krävda värdet ska den erforderliga hastigheten justeras i enlighet med punkt 4.8.1 för att kompensera för detta.

4.6   Erforderlig islagshastighet och islagsvinkel bestäms ur figurerna 4 och 5 med avseende på den vertikala höjden hos den avsedda islagspunkten på referenslinjen för frontskyddets främre kant och frontskyddets utsprång.

4.7   Den energi hos provkroppen som krävs vid provningen ska fastställas genom hänvisning till figur 6.

Provkroppens totala vikt omfattar de framdrivnings- och styrkomponenter som utgör en del av provkroppen under islaget, inkl. extra vikter.

4.8.1   Det erforderliga provvärdet för provkroppens vikt beräknas med följande formel:

M = 2E / V2

där

M	=	därav följande vikt [kg],
E	=	islagsenergi [J],
V	=	hastighet [m/s].

Den erforderliga hastigheten ska vara det värde som framgår av punkt 4.6 och islagsenergin ska hämtas från figur 6 med hänsyn tagen till höjden på frontskyddets främre kant och frontskyddets utsprång i det längsgående vertikalplanet genom den avsedda islagspunkten.

Provkroppens vikt får justeras i förhållande till det beräknade värdet med upp till ±10 %, förutsatt att den erforderliga islagshastigheten också ändras med hjälp av ovanstående formel för att bibehålla provkroppens erforderliga kinetiska energi.

4.9   Montera de extra vikter som krävs för att uppnå den beräknade vikt på provkroppen som fastställs i punkt 4.8.1 på den bakre delen av provkroppen eller på de delar av styrsystemet som utgör en del av provkroppen vid islaget.

Figur 3

Provningar av övre benform mot frontskyddets främre kant

Figur 4

Hastighet för provkropp för övre benform mot frontskyddets främre kant

Anmärkningar:

1.	Interpolera horisontellt mellan kurvorna.

2.	Med konfigurationer under 5,56 m/s – provning vid 5,56 m/s.

3.	Med konfigurationer över 11,1 m/s – provning vid 11,1 m/s.

4.	Med negativt värde för frontskyddets utsprång – samma provning som för 0 mm.

5.	Med ett värde för frontskyddets utsprång som överstiger 400 mm – samma provning som för 400 mm.

Figur 5

Islagsvinkeln för provkroppen för övre benform mot frontskyddets främre kant

Förklaringar: A = frontskyddets utsprång 0 mm B = frontskyddets utsprång 50 mm C = frontskyddets utsprång 150 mm

Anmärkningar: 1. Interpolera vertikalt mellan kurvorna. 2. Med ett negativt värde för frontskyddets utsprång — samma provning som för 0 mm. 3. Med ett värde för frontskyddets utsprång som överstiger 150 mm — samma provning som för 150 mm. 4. Med islagspunkter högre än 1 050 mm — samma provning som för 1 050 mm.

Figur 6

Kinetisk islagsenergi för provkropp för övre benform mot frontskyddets främre kant

Förklaringar: A = frontskyddets utsprång 50 mm B = frontskyddets utsprång 100 mm C = frontskyddets utsprång 150 mm D = frontskyddets utsprång 250 mm E = frontskyddets utsprång 350 mm

Anmärkningar: 1. Interpolera vertikalt mellan kurvorna. 2. Med ett värde för frontskyddets utsprång under 50 mm – samma provning som för 50 mm. 3. Med ett värde för frontskyddets utsprång som överstiger 350 mm – samma provning som för 350 mm. 4. Med ett värde för frontskyddets utsprång som överstiger 1 050 mm – samma provning som för 1 050 mm. 5. Med en erforderlig kinetisk energi som överskrider 700 J. 6. Med en erforderlig kinetisk energi lika med eller under 200 J.

KAPITEL V

Provning av huvudform för barn/småväxt vuxen mot frontskydd

1.   Tillämpningsområde

1.1   Detta provningsförfarande ska tillämpas på de krav som fastställs i punkt 5.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 78/2009.

2.   Allmänt

2.1   Provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen för provningar av frontskyddet ska vara ”fritt rörlig” i islagsögonblicket. Provkroppen ska frigöras så att den är fritt rörlig på ett sådant avstånd från frontskyddet att provningsresultaten inte påverkas av någon kontakt med framdrivningssystemet när provkroppen studsar tillbaka.

2.2   Provkropparna får i samtliga fall drivas med tryckluft, fjäder, hydraulisk kraft eller på något annat sätt som ger samma resultat.

3.   Provningsspecifikationer

3.1   Minst tre provningar av islag med huvudformen ska utföras i de punkter som enligt provningsmyndigheternas bedömning mest sannolikt orsakar skador. Provningarna ska utföras mot olika delar av strukturen, om den varierar över den yta som ska bedömas. De punkter som provas av de tekniska tjänsterna ska anges i provningsrapporten.

3.2   Provningspunkterna för provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen ska väljas på de delar av frontskyddet där frontskyddets omslutningsavstånd överstiger 900 mm med fordonet i normalt körläge eller, om frontskyddet monterats på en provningsram som motsvarar det fordon på vilket det ska monteras, som om fordonet är i normalt körläge.

4.   Provningsförfarande

4.1   Fordonets eller delsystemets tillstånd ska uppfylla kraven i kapitel I i denna del. Den stabiliserade temperaturen hos provningsutrustningen och fordonet eller den separata tekniska enheten ska vara 20 ±4 °C.

4.2   Provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen beskrivs i del V avsnitt 3.

4.3   Provkroppen ska monteras och drivas såsom anges i punkterna 2.1 och 2.2.

4.4   Islagsriktningen ska vara i ett längsgående vertikalplan genom frontskyddet och genom den punkt som ska provas. Toleransen för denna riktning är ±2°. Islagsriktningen ska vara 50 ±2° nedåt/bakåt mot markreferensnivån. Tyngdkraften ska beaktas när islagsvinkeln framgår av de mätningar som gjorts före första islaget.

4.5   Vid den första kontakten ska provkroppens första kontaktpunkt vara inom ±10 mm i förhållande till den valda islagspunkten.

Provkroppens islagshastighet ska när den träffar islagspunkten vara 9,7 ±0,2 m/s.

4.6.1   Hastigheten hos provkroppen för huvudform ska mätas medan den rör sig fritt före islag, i enlighet med den metod som anges i ISO 3784:1976. Hastighetens mätnoggrannhet ska vara ±0,01 m/s. Den uppmätta hastigheten ska justeras med beaktande av alla faktorer som kan påverka provkroppen mellan mätpunkten och islagspunkten, för att fastställa provkroppens hastighet i islagsögonblicket.

4.7   Accelerationshistoriken ska registreras och värdet på HIC (Head Injury Criterion) ska beräknas. Den första kontaktpunkten på fordonets frontstruktur ska registreras. Registreringen av provresultaten ska ske i enlighet med ISO 6487:2002.

DEL V

PROVKROPPAR

1.   Provkropp för nedre benform

1.1   Provkroppen för nedre benform ska bestå av två skumtäckta stela delar, som motsvarar lårbenet och skenbenet och som är förenade med en deformeringsbar modell av en knäled. Provkroppens sammanlagda längd ska vara 926 ±5 mm och överensstämma med figur 1.

Lårbenets och skenbenets längd från knäets mittpunkt ska vara 432 respektive 494 mm.

Lårbenets och skenbenets tyngdpunkt ska ligga 217 ±10 mm respektive 233 ±10 mm från knäets mittpunkt.

Fästen, trissor osv., som anbringats på provkroppen för dess drift, får överskrida de mått som visas i figur 1, med undantag för tyngdpunktens läge.

1.2   Lårbenets och skenbenets diameter ska vara 70 ±1 mm och båda ska vara täckta av mjukdel och ytmaterial av skum. Mjukdelsskummet ska bestå av ett 25 mm tjockt Confor™-skum av typen CF-45 eller motsvarande. Ytmaterialet ska vara av neoprenskum, klätt med ett 0,5 mm tjockt nylontyg på båda sidor och ha en genomgående tjocklek av 6 mm.

1.3   Lårbenets och skenbenets totala vikt ska vara 8,6 ±0,1 kg respektive 4,8 ±0,1 kg och provkroppens totala vikt ska vara 13,4 ±0,2 kg.

1.4   Lårbenets och skenbenets tröghetsmoment med avseende på en horisontell axel genom respektive tyngdpunkt och vinkelrät mot islagsriktningen ska vara 0,127 ±0,010 kgm2 respektive 0,120 ±0,010 kgm2.

1.5   Givare ska monteras för att mäta knäets böjningsvinkel och skjuvning. En enaxlad accelerometer, vars mätaxel befinner sig i islagsriktningen, ska fästas 66 ±5 mm under knäledens mittpunkt.

1.6   En dämpare ska monteras vid skjuvningen, vilket kan göras var som helst på provkroppens baksida eller inuti den. Dämparen ska ha sådana egenskaper att den uppfyller kraven för både statisk och dynamisk skjuvning och förhindrar att skjuvningen framkallar alltför kraftiga vibrationer.

1.7   Kanalfrekvensklassen för instrumentutrustningens svarsvärde, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 180 för alla givare. Kanalamplitudklassen för svarsvärdena, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 50° för knäets böjningsvinkel, 10 mm för skjuvningen och 500 g för accelerationen. Detta innebär inte att själva provkroppen behöver böjas eller skjuvas fysiskt till dessa vinklar eller förskjutningar.

Provkroppen ska uppfylla certifieringskraven i tillägg I till avsnitt 2 och vara utrustad med deformeringsbara knäbeståndsdelar från samma sats som den som används vid certifieringsprovningarna.

1.8.1   Provkroppen ska dessutom för varje provning vara försedd med nytt skum från en av upp till fyra på varandra följande skivor mjukdelsmaterial av Confor™-skum, eller motsvarande, från samma tillverkningssats (från ett och samma block eller en och samma hög av skum), förutsatt att skum från en av dessa skivor användes vid den dynamiska certifieringsprovningen och att vikten på var och en av dessa skivor ligger inom ±2 % av vikten på den skiva som användes vid certifieringsprovningen.

1.8.2   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet av 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur på 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för kalibrering. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

1.8.3   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

1.9   Den certifierade provkroppen får användas för högst 20 islag innan den certifieras på nytt. Vid varje provning ska nya plastiskt deformeringsbara beståndsdelar till knäna användas.

Provkroppen ska också certifieras på nytt om mer än ett år förflutit sedan föregående certifiering eller om något givarvärde för provkroppen vid något islag överskridit det angivna kanalamplitudklassvärdet eller uppnått de mekaniska gränserna för benprovkroppens deformeringskapacitet.

Figur 1

Provkropp för nedre benform med skumtäckning och ytmaterial

2.   Provkropp för övre benform

2.1   Provkroppen för övre benform ska vara stel, skumtäckt på islagssidan och 350 ±5 mm lång, och den ska överensstämma med figur 2.

Avståndet mellan belastningsgivarnas mittlinjer ska vara 310 ±1 mm och diametern på den främre delen ska vara 50 ±1 mm.

2.2   Den vridmomentbegränsande leden ska ställas in så att den främre delens längsgående axel är vinkelrät mot styrsystemets axel med en tolerans av ±2°, med ledens friktionsmoment satt till 675 ±25 Nm.

2.3   Tyngdpunkten för de delar av provkroppen som i praktiken befinner sig framför den vridmomentbegränsande leden, inkl. eventuella monterade vikter, ska ligga på provkroppens längsgående mittlinje med en tolerans av ±10 mm.

2.4   Den totala vikten för provkroppen för övre benform, inkl. de framdrivnings- och styrkomponenter som faktiskt utgör en del av provkroppen under islaget, ska vara 9,5 ±0,1 kg.

Den totala vikten för den främre delen och andra komponenter framför belastningsgivarna samt de delar av belastningsgivarna som befinner sig framför de aktiva elementen, exklusive skummet och ytmaterialet, ska vara 1,95 ±0,05 kg.

2.5   Två belastningsgivare ska monteras för att individuellt mäta de krafter som provkroppen för övre benform utsätts för i båda ändar.

2.6   Tre töjningsmätare ska placeras på provkroppen för att mäta böjmomenten i den främre delen, såsom visas i figur 2, med en separat kanal för varje läge. De båda yttre töjningsmätarna ska placeras 50 ±1 mm från provkroppens symmetriska axel. Den mellersta töjningsmätaren ska placeras på den symmetriska axeln med en tolerans av ±1 mm.

2.7   Kanalfrekvensklassen för instrumentutrustningens svarsvärde, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 180 för alla givare. Kanalamplitudklassen för svarsvärdena, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 10 kN för kraftgivarna och 1 000 Nm för mätningarna av böjmomenten.

2.8   Provkroppen för övre benform ska uppfylla kraven i tillägg I till avsnitt 3 och vara försedd med skum från den materialskiva som användes vid den dynamiska certifieringsprovningen.

Vid varje provning ska skummet bestå av två nya skivor av ett 25 mm tjockt lager av Confor™-skum av typen CF-45 eller motsvarande. Ytmaterialet ska bestå av en 1,5 mm tjock fiberförstärkt gummiskiva. Skum och ytmaterial ska totalt väga högst 0,6 ±0,1 kg (utom eventuella förstärkningar, fästanordningar osv., som används för att fästa gummiytmaterialets bakre kanter vid den bakre delen).

Skummet och ytmaterialet av gummi ska vikas tillbaka och ytmaterialet av gummi ska fästas vid den bakre delen så att gummiytmaterialets sidor hålls parallella.

Skummet ska ha en sådan storlek och form att det bildas ett tillräckligt utrymme mellan skummet och komponenterna bakom den främre delen för att betydande belastningsvägar mellan skummet och dessa komponenter ska undvikas.

2.9.1   Provkroppen eller åtminstone skumfyllningen ska lagras under minst fyra timmar i ett kontrollerat lagringsutrymme med en stabiliserad fuktighet av 35 ±15 % och en stabiliserad temperatur av 20 ±4 °C innan provkroppen tas ut för kalibrering. Efter uttagning från lagringsutrymmet ska provkroppen inte utsättas för andra förhållanden än de som råder i provningsområdet.

2.9.2   Varje provning ska slutföras inom två timmar från det att den provkropp som används togs ut från det kontrollerade lagringsutrymmet.

2.10   Den certifierade provkroppen får användas för högst 20 islag innan den certifieras på nytt (gäller inte framdrivnings- eller styrkomponenter).

Provkroppen ska också certifieras på nytt om mer än ett år förflutit sedan föregående certifiering eller om något givarvärde för provkroppen vid något islag överskridit det angivna kanalamplitudklassvärdet.

Figur 2

Provkropp för övre benform

3.   Provkropp för huvudform för barn/småväxt vuxen

3.1   Provkroppen för huvudform för barn/småväxt vuxen ska vara en hård sfär, tillverkad av aluminium och försedd med ett syntetiskt ytmaterial. Sfären ska överensstämma med figur 3 i denna del. Diametern ska vara 165 ±1 mm såsom visas i figuren. Provkroppens totala vikt, inkl. instrumentutrustning, ska vara 3,5 ±0,07 kg.

3.2   Sfären ska vara täckt av ett 14,0 ±0,5 mm tjockt syntetiskt ytmaterial som ska täcka minst halva sfären.

3.3   Provkroppens tyngdpunkt, inkl. instrumentutrustning, ska ligga i sfärens mittpunkt med en tolerans av ±2 mm. Tröghetsmomentet runt en axel som går genom tyngdpunkten och vinkelrätt mot islagsriktningen ska ligga inom området 0,008–0,012 kgm2.

Det ska finnas en infällning i sfären som möjliggör montering av en treaxlad accelerometer eller tre enaxlade accelerometrar vars seismiska massa ska vara placerad inom ett toleransområde av ±10 mm från sfärens mittpunkt längs mätaxeln och ±1 mm från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot mätaxeln. Accelerometrarna ska monteras i enlighet med punkterna 3.4.1 och 3.4.2.

3.4.1   Om tre enaxlade accelerometrar används ska en av accelerometrarna ha sin mätaxel vinkelrät mot monteringsytan A (figur 3) och sin seismiska massa placerad inom ett cylindriskt toleransområde med radien 1 mm och längden 20 mm. Toleransområdets mittlinje ska löpa vinkelrätt mot monteringsytan och dess mittpunkt ska sammanfalla med centrum för provkroppssfären för huvudformen.

3.4.2   De återstående accelerometrarnas mätaxlar ska vara vinkelräta mot varandra och parallella med monteringsytan A och deras seismiska massa ska vara placerad inom ett sfäriskt toleransområde med radien 10 mm. Toleransområdets mittpunkt ska sammanfalla med centrum för provkroppssfären för huvudformen.

3.5   Kanalfrekvensklassen för instrumentutrustningens svarsvärde, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 1 000. Kanalamplitudklassen för svarsvärdena, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 500 g för accelerationen.

3.6   Provkroppen ska uppfylla kraven i tillägg I till avsnitt 4. Den certifierade provkroppen får användas för högst 20 islag innan den certifieras på nytt. Provkroppen ska certifieras på nytt om mer än ett år förflutit sedan föregående certifiering eller om givarutgången vid något islag överskridit det angivna kanalamplitudklassvärdet.

3.7   Provkroppens första naturliga frekvens ska vara högre än 5 000 Hz.

Figur 3

Provkropp för huvudform för barn/småväxt vuxen (mått i mm)

4.   Provkropp för huvudform för vuxen

Provkroppen för huvudform för vuxen ska vara en hård sfär, tillverkad av aluminium och försedd med ett syntetiskt ytmaterial. Sfären ska överensstämma med figur 4. Diametern ska vara 165 ±1 mm såsom visas i figuren.

4.1.1   För provning av överensstämmelse med del II kapitel VI ska provkroppens totala vikt, inkl. instrumentering, vara 4,8 ±0,1 kg.

4.1.2   För provning av överensstämmelse med del II kapitel VII ska provkroppens totala vikt, inkl. instrumentering, vara 4,5 ±0,1 kg.

4.2   Sfären ska vara täckt av ett 14,0 ±0,5 mm tjockt syntetiskt ytmaterial som ska täcka minst halva sfären.

4.3   Provkroppens tyngdpunkt, inkl. instrumentutrustning, ska ligga i sfärens mittpunkt med en tolerans av ±5 mm. Tröghetsmomentet runt en axel som går genom tyngdpunkten och vinkelrätt mot islagsriktningen ska ligga inom området 0,010–0,013 kgm2.

Det ska finnas en infällning i sfären som möjliggör montering av en treaxlad accelerometer eller tre enaxlade accelerometrar vars seismiska massa ska vara placerad inom ett toleransområde på ±10 mm från sfärens mittpunkt längs mätaxeln och ±1 mm från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot mätaxeln. Accelerometrarna ska monteras i enlighet med punkterna 4.4.1 och 4.4.2.

4.4.1   Om tre enaxlade accelerometrar används ska en av accelerometrarna ha sin mätaxel vinkelrät mot monteringsytan A (figur 4) och sin seismiska massa placerad inom ett cylindriskt toleransområde med radien 1 mm och längden 20 mm. Toleransområdets mittlinje ska löpa vinkelrätt mot monteringsytan och dess mittpunkt ska sammanfalla med centrum för provkroppssfären för huvudformen.

4.4.2   De återstående accelerometrarnas mätaxlar ska vara vinkelräta mot varandra och parallella med monteringsytan A och deras seismiska massa ska vara placerad inom ett sfäriskt toleransområde med radien 10 mm. Toleransområdets mittpunkt ska sammanfalla med centrum för provkroppssfären för huvudformen.

4.5   Kanalfrekvensklassen för instrumentutrustningens svarsvärde, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 1 000. Kanalamplitudklassen för svarsvärdena, enligt definition i ISO 6487:2002, ska vara 500 g för accelerationen.

4.6   Provkroppen ska uppfylla certifieringskraven i tillägg I avsnitt 4. Den certifierade provkroppen får användas för högst 20 islag innan den certifieras på nytt. Provkroppen ska certifieras på nytt om mer än ett år förflutit sedan föregående certifiering eller om givarutgången vid något islag överskridit det angivna kanalamplitudklassvärdet.

4.7   Provkroppens första naturliga frekvens ska vara högre än 5 000 Hz.

Figur 4

Provkropp för huvudform för vuxen (mått i mm)

---

(1)  Tillämpligt såsom anges i punkt 7.2.5.