13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1350/2006 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av vissa volframelektroder med ursprung i Kina, vilka för närvarande (sedan den 1 januari 2007) klassificeras enligt KN-nummer ex 8101 99 10 och ex 8515 90 00.

(2)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter införandet av den preliminära antidumpningstullen på import av volframelektroder med ursprung i Kina inkom vissa berörda parter med synpunkter skriftligen. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till detta.

(4)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera sådana uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. De berörda parternas skriftliga och muntliga synpunkter prövades, och där så ansågs lämpligt ändrades de preliminära avgörandena på grundval av dessa synpunkter. Kommissionen företog i detta syfte kontrollbesök på plats hos följande företag:

(5)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa volframelektroder med ursprung i Kina samt slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter denna underrättelse inkomma med synpunkter.

(6)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade prövades, och avgörandena ändrades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(7)

Den berörda produkten är volframsvetselektroder, inbegripet stänger av volfram för svetselektroder, bestående av minst 94 viktprocent volfram, andra än sådana som erhållits enbart genom sintring, även tillskurna i längd. Den klassificeras för närvarande (sedan den 1 januari 2007) enligt KN-nummer ex 8101 99 10 och ex 8515 90 00. Den berörda produkten används vid svetsning och liknande processer, inbegripet TIG-svetsning, svetsning med plasmaljusbåge, termisk skärning och termisk sprutning.

(8)

En importör vände sig mot slutsatsen i skäl 13 i förordningen om preliminär tull, att alla typer av volframelektroder skulle betraktas som en enda produkt i detta antidumpningsförfarande. Importören i fråga betonade att egenskaperna hos olika typer av volframelektroder skiljer sig åt och hänvisade särskilt till en av importören själv utvecklad, patenterad typ.

(9)

Kommissionen har alltsedan undersökningen inleddes varit medveten om att det finns flera typer av volframelektroder. Volframelektroder säljs i olika längder och tjocklekar, och de kan framställas antingen av ren volfram eller av legeringar av volfram och en liten andel av en metall såsom torium, lantan, cerium eller zirkonium eller en kombination av sådana metaller. Sådana legeringar inverkar på elektrodernas egenskaper, särskilt i fråga om antändbarhet, stabilitet och hållbarhet, och gör det möjligt att bättre anpassa elektroderna för särskilda användningar. Trots skillnaderna i tekniska egenskaper hos de olika typerna av volframelektroder anses det att deras gemensamma grundläggande fysiska egenskaper och grad av utbytbarhet är tillräckliga för att de skall kunna betraktas som en enda produkt inom ramen för detta förfarande, eftersom de har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper.

(10)

Det bör dock noteras att de olika typer av volframelektroder som tas upp ovan har tagits i beaktande vid beräkningen av dumpnings- och skademarginalerna.

(11)

Den importör som avses i skäl 8 hänvisade även till skillnader mellan de europeiska och de kinesiska tillverkarnas produktionsprocesser och gjorde därvid gällande att de kinesiska volframelektroderna var av högre kvalitet. En exporterande tillverkare hävdade att dess elektroder var av bättre kvalitet än konkurrenternas och i vilket fall som helst bättre anpassade till företagsgruppens viktigaste produkt, en TIG-svetsbrännare. Vad beträffar detta påstående bör det betonas att de eventuella kvalitetsskillnaderna enligt tillgängliga uppgifter inte är så stora att elektroder som framställts av andra tillverkare inte skulle kunna användas för den specifikt angivna produkten (även om de kanske inte utgör den optimala utrustningen för svetsbrännarna i fråga). Vad beträffar importörens påstående om en generell kvalitetsskillnad mellan de volframelektroder som gemenskapsindustrin tillverkade och sålde i gemenskapen och de volframelektroder som importerades till gemenskapen från Kina fanns det inte några objektiva uppgifter tillgängliga på grundval av vilka en sådan generell kvalitetsskillnad skulle ha kunnat bekräftas eller kvantifieras. De volframelektroder som gemenskapsindustrin tillverkade och sålde i gemenskapen och de volframelektroder som importerades till gemenskapen från Kina ansågs därför såsom likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen, och inga justeringar gjordes i detta avseende i samband med bedömningen av skadan.

(12)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande berörd produkt och likadan produkt, bekräftas slutsatserna i skälen 12–15 i förordningen om preliminär tull.

(13)

Den exporterande tillverkare vars ansökan om marknadsekonomisk status (dvs. om att företaget skulle behandlas som ett företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden) avslogs på grund av att företaget inte uppfyllde det andra kriteriet för erhållande av marknadsekonomisk status i artikel 2.7 c i grundförordningen gjorde gällande att de diskrepanser som konstaterats i företagets redovisningssystem enbart gällde ett fåtal fall och att dess redovisningssystem hade förbättrats sedan dess i syfte att bringa det i överensstämmelse med de internationella redovisningsnormerna. Företaget underbyggde dock inte detta påstående och lämnade inte någon bevisning till stöd för det. Av de uppgifter som inhämtades i samband med kontrollbesöket på plats hos företaget framgick det dessutom tydligt att företagets bokföringsmetoder (oavsett om dessa korrigerats efter undersökningsperioden) uppenbart stred såväl mot de internationella redovisningsnormerna som mot de kinesiska redovisningsreglerna.

(14)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 16–21 i förordningen om preliminär tull.

(15)

Efter det att de berörda parterna underrättats om de preliminära avgörandena opponerade sig gemenskapsindustrin mot att den exporterande tillverkare som avses i skäl 13 beviljades individuell behandling trots att det i företagets redovisning hade konstaterats diskrepanser även i fråga om bokföringen av exportförsäljningen. Det bör i detta avseende noteras att företaget uppfyllde alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen, och det fanns därför inget skäl att avslå dess ansökan om individuell behandling. För övrigt erhölls alla erforderliga uppgifter om företagets (mycket fåtaliga) exportaffärer med gemenskapen under undersökningsperioden i samband med kontrollen på plats hos företaget av svaren på det viktigaste antidumpningsfrågeformuläret, och den enda korrektion av företagets exportuppgifter som erfordrades företogs omedelbart. Av dessa skäl avvisades gemenskapsindustrins framställning.

(16)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande individuell behandling, bekräftas slutsatserna i skälen 22–25 i förordningen om preliminär tull.

(17)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter till parterna lade den berörda exporterande tillverkaren fram månadsnormalvärden som företaget fått fram genom att koppla det kontrollerade genomsnittliga normalvärdet under undersökningsperioden till prisutvecklingen för den viktigaste råvaran (ammoniumparavolframat). Företaget ville därigenom visa att det vid en jämförelse med månadsexportpriser inte förelåg någon dumpning mot slutet av undersökningsperioden. Enligt företaget antydde månadsnormalvärdena att det preliminära avgörandet om dumpning i huvudsak kunde föras tillbaka till de mycket kraftiga prisökningarna på ammoniumparavolframat, på vilka företaget inte reagerade omedelbart (genom att höja exportpriserna) utan först mot slutet av undersökningsperioden. Företaget bad kommissionen att ta prisutvecklingen på råvaran i beaktande och överväga att beräkna dumpningsmarginalen enbart på grundval av det sista halvåret eller kvartalet av undersökningsperioden. Denna framställning måste dock avvisas. Att avvika från undersökningsperioden innebär att göra åtskillnad mellan det berörda företaget och alla andra företag som undersökts. Dessa andra företag påverkades på samma sätt som det berörda företaget av prisökningarna på ammoniumparavolframat. Framställningen strider dessutom mot själva idén om en undersökningsperiod. Den går ut på att selektivt välja ut uppgifter rörande en del av undersökningsperioden, vilket leder till att avgörandenas representativitet kan ifrågasättas.

(18)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter gjorde gemenskapsindustrin gällande att det borde företas en justering av de råvarukostnader som använts i samband med fastställandet av ett konstruerat normalvärde för det företag som beviljades marknadsekonomisk status. Enligt gemenskapsindustrins uppfattning skulle en sådan justering vara berättigad på grundval av artikel 2.3 och 2.5 i grundförordningen, eftersom den kinesiska volframmarknaden var föremål för statligt inflytande på makroekonomisk nivå och de inhemska priserna på den viktigaste råvaran (ammoniumparavolframat) till följd av detta hela tiden låg under exportpriserna på den råvaran.

(19)

Gemenskapsindustrins framställning prövades genom en analys av de politiska åtgärder på makroekonomisk nivå i Kina som skulle kunna leda till olika priser på ammoniumparavolframat på den inhemska marknaden och exportmarknaden. Av analysen framgick att Kinas politik i fråga om återbetalning av mervärdesskatt vid export i viss utsträckning bromsar exporten av volfram och därtill relaterade produkter (t.ex. ammoniumparavolframat), eftersom exportörerna bara får tillbaka en del av den mervärdesskatt som de betalat vid inköp av råvaror på den inhemska marknaden. Detta innebär bl.a. att tillverkare av volframelektroder får bära en extrakostnad vid export. På grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen företogs därför en justering av normalvärdet, i syfte att återspegla de kostnader som uppkommer till följd av de kinesiska mervärdesskattereglerna. Inga andra justeringar förefaller vara nödvändiga.

(20)

Utöver den ovan nämnda justeringen av normalvärdet bekräftas de metoder som redovisas i skälen 26–33 i förordningen om preliminär tull.

(21)

Eftersom det inte inkommit några relevanta synpunkter beträffande användningen av Förenta staterna som jämförelseland, bekräftas slutsatserna i skälen 34–38 i förordningen om preliminär tull.

(22)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 39–46 i förordningen om preliminär tull.

(23)

Exportpriserna för ett av de företag som beviljades individuell behandling och exportpriserna för det samarbetsvilliga företag som inte beviljades vare sig marknadsekonomisk status eller individuell behandling (dumpningsmarginalen för det senare företaget fastlades, såsom framgår av skälen 54–56 i förordningen om preliminär tull, som en landsomfattande dumpningsmarginal) justerades genom att två exporttransaktioner som inträffat utanför undersökningsperioden uteslöts från beräkningen av dessa priser.

(24)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade den exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status – denna tillverkares exportförsäljning till gemenskapen gick till en närstående importör som i sin tur sålde de berörda produkterna vidare till närstående och icke-närstående företag i gemenskapen – att de tillverkaren närstående företagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, vilka på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen hade använts i samband med fastställandet av ett konstruerat exportpris, hade satts för högt och inte återspeglade de kostnader som försäljningen av volframelektroder gav upphov till. Tillverkaren bad kommissionen att använda de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som de närstående företagen hade redovisat i sina svar på frågeformuläret (dessa kostnadsuppgifter hade inledningsvis inte godtagits av kommissionen, på grund av bristfälliga uppgifter om kostnadsfördelningsmetoden). Tillverkaren lade fram bevisning till stöd för den ursprungligen använda kostnadsfördelningsmetoden, som grundade sig på interna regler som de berörda företagen hade använt under en lång tid. Denna bevisning kontrollerades på plats hos företagen och det visade sig att den ursprungligen använda kostnadsfördelningsmetoden gav resultat som återspeglade de kostnader som var förbundna med försäljningen av volframelektroder. Tillverkarens framställning bifölls därför, och försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för de närstående företagen justerades i enlighet med detta.

(25)

Vad beträffar vinstmarginalerna för de icke-närstående importörerna (vinstmarginalen för en av dessa användes preliminärt i samband med fastställandet av ett konstruerat exportpris för den ovan nämnda exporterande tillverkaren) konstaterades det att dessa inte borde användas, eftersom de icke-närstående importörernas affärsverksamhet inte i tillräckligt stor utsträckning är jämförbar med den ovan nämnda närstående importörens affärsverksamhet. De flesta av de volframelektroder som importeras av denna närstående importör infogas nämligen i företagsgruppens viktigaste produkt, en svetsbrännare. Det bör också noteras att volframelektrodernas värde är obetydligt i förhållande till slutprodukternas värde. På grundval av detta drogs den slutsatsen att den närstående importörens vinstmarginal skulle utgöra en bättre grund för fastställande av ett konstruerat exportpris.

(26)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande exportpriserna, bekräftas – med undantag av den ovan nämnda användningen av den närstående importörens vinstmarginal vid fastställandet av ett konstruerat exportpris för den exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status – de metoder som redovisas i skälen 47 och 48 i förordningen om preliminär tull.

(27)

De i enlighet med skälen 17–20 och 22 justerade normalvärdena jämfördes med de i enlighet med skälen 23–26 justerade exportpriserna, på nivån fritt fabrik. I avsikt att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdena och exportpriserna togs det i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som påståtts och konstaterats påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Därvid godtogs justeringar för olikheter i följande faktorer: indirekta skatter (se skäl 19), transportkostnader, försäkringskostnader, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader och bankavgifter.

(28)

Med beaktande av det som anges ovan uppgår den slutgiltiga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull, till följande:

(29)

Efter justeringen av exportpriset för ett av de båda företag som beviljades individuell behandling uppgår de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull, till följande:

(30)

Efter justeringen av exportpriset för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte beviljades vare sig marknadsekonomisk status eller individuell behandling fastställs den slutgiltiga landsomfattande dumpningsmarginalen till 160,2 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(31)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande tillverkningen i gemenskapen, bekräftas slutsatserna i skälen 57 och 58 i förordningen om preliminär tull.

(32)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande definitionen av gemenskapsindustrin, bekräftas slutsatserna i skäl 59 i förordningen om preliminär tull.

(33)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande förbrukningen i gemenskapen, bekräftas slutsatserna i skäl 60 i förordningen om preliminär tull.

(34)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande importen från det berörda landet, bekräftas slutsatserna i skälen 61–66 i förordningen om preliminär tull.

(35)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande gemenskapsindustrins situation, bekräftas slutsatserna i skälen 67–93 i förordningen om preliminär tull.

(36)

Eftersom det inte inkommit några nya och underbyggda uppgifter eller argument beträffande orsakssambanden, bekräftas slutsatserna i skälen 94–114 i förordningen om preliminär tull.

(37)

Tre exportörer, en intresseorganisation för exportörer och en importör framhöll på nytt att de befarade att de preliminära tullarna leder till att de kinesiska exportörerna utestängs från gemenskapsmarknaden. Eftersom det endast finns två gemenskapstillverkare och det praktiskt taget inte förekommer någon import från andra länder skulle detta innebära att konkurrensen på gemenskapsmarknaden eliminerades, vilket skulle vara negativt för användarna. Det hävdades vidare att de två gemenskapstillverkarna redan tidigare har kontrollerat priserna på gemenskapsmarknaden genom konkurrensbegränsande metoder. Parterna kunde dock inte lämna någon ytterligare bevisning till stöd för sina påståenden och inte heller har det framkommit några belägg i samband med undersökningen för att det skulle förekomma några sådana metoder.

(38)

Såsom anges i förordningen om preliminär tull är syftet med antidumpningsåtgärder inte på något vis att hindra exportörer från tredjeländer från att komma in på gemenskapsmarknaden, utan att återupprätta rättvisa konkurrensvillkor på en marknad där konkurrensvillkoren snedvridits på grund av illojala handelsbruk.

(39)

Undersökningen visade inte på att det skulle förekomma några konkurrensbegränsande metoder eller på att gemenskapsindustrins vinster skulle vara onormalt höga, inte ens innan den kinesiska importen blev betydande på gemenskapsmarknaden. Förutom de två befintliga gemenskapstillverkarna bör nivån på de åtgärder som införs göra det möjligt för åtminstone några exporterande tillverkare från Kina att fortsätta sälja den berörda produkten på gemenskapsmarknaden. Syftet med tullar som införs för att motverka skada är trots allt endast att öka importpriserna till en nivå som gör det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en normal vinst.

(40)

En importör hävdade vidare att tullarna hotade hans företags fortsatta existens. Denne importör säljer en unik slags elektrod av hög kvalitet och han menar därför att slutanvändare av volframelektroder skulle förlora på en nedläggning av hans företag, både i fråga om innovationer och tjänstekvalitet.

(41)

Såsom anges i förordningen om preliminär tull bör prisökningar på import av den berörda produkten dock endast få den effekten för importörerna att en sund konkurrens med gemenskapens tillverkare återinförs, och de bör inte hindra importörerna från att sälja den berörda produkten. De höga vinstmarginaler som konstaterats för de samarbetsvilliga importörerna gör det än mer osannolikt att de skulle tvingas lägga ner sin verksamhet även i det fall importvolymen skulle minska till följd av införandet av åtgärder. Distributören/handlaren spelar en viktig roll på svetselektrodmarknaden genom att erbjuda slutanvändarna ett enda inköpsställe för alla deras behov när det gäller svetsning. Det är således högst sannolikt att dessa aktörer kommer att fortsätta att spela en viktig roll på marknaden även efter införandet av åtgärder.

(42)

En part menade dessutom att de volframelektroder som importerades av dess grupp utgjorde ett komplement till de svetsbrännare som även tillverkas av den gruppen. Om användarna skulle bli tvungna att övergå till billigare elektroder från andra leverantörer på grund av införandet av antidumpningsåtgärder skulle företagets brännare försämras när det gäller prestanda och livslängd, vilket vore negativt för hela verksamheten. Man kom emellertid fram till att även om dessa användares kunder vore omedvetna om dessa negativa tekniska konsekvenser är nivån på de åtgärder som föreslagits för denna exportör för låg för att få dessa kunder att övergå till andra försörjningskällor. Det lämnades dessutom inte heller någon bevisning för att det skulle förekomma några sådana negativa konsekvenser.

(43)

Eftersom det inte inkommit några i grunden nya uppgifter eller argument i detta särskilda avseende, bekräftas slutsatserna i skälen 115–132 i förordningen om preliminär tull.

(44)

Efter underrättelsen om de preliminära undersökningsresultaten hävdade gemenskapsindustrin att de justeringar som avses i skäl 136 i förordningen om preliminär tull var överdrivna när det gäller de arbetsuppgifter som utförs av importörerna av följande två orsaker:

(45)

Kommissionen undersökte detta närmare genom att bland annat inhämta detaljerade upplysningar från ytterligare en icke-närstående importör. Det framfick av undersökningen att både gemenskapstillverkade och importerade elektroder såldes via många olika försäljningskanaler och ofta såldes vidare flera gånger innan de nådde fram från tillverkare till slutanvändaren. Aktörerna på denna marknad utför, i olika utsträckning, uppgifter såsom kvalitetskontroll, lagerhållning och logistik, färdigförpackning, marknadsföring och eftermarknadstjänster. Efter det att alla tillgängliga uppgifter undersökts valdes i stället en mer systematisk och enhetligt metod för att beakta importörernas arbetsuppgifter vid jämförelsen mellan importpriserna och gemenskapsindustrin, justerade till samma handelsled.

(46)

För detta ändamål användes gemenskapsindustrins försäljning av den likadana produkten på gemenskapsmarknaden som grund för beräkningen av prisskillnaderna på grund av olika handelsled, dvs. handlare, detaljhandlare, slutanvändare och OEM-tillverkare. Denna justering för olika handelsled användes i stället för den justering som anges i skäl 136 i förordningen om preliminär tull.

(47)

En exportör påpekade en felaktighet i de försäljningsuppgifter som använts vid beräkningen av hans skademarginal. Även andra skrivfel i de uppgifter som använts för fastställandet av skademarginalerna korrigerades. Dessa korrigeringar ledde till en sänkning av både skademarginalen för en exportör och den landsomfattande skademarginalen.

(48)

Det konstaterades även att resultatet blev mer korrekt om man använde de månatliga växelkurserna i stället för en genomsnittlig växelkurs för hela året, vilket förklaras av att vissa kinesiska exportörers export var ojämnt fördelad över tiden och av utvecklingen av växelkursen mellan US-dollarn och euron under undersökningsperioden. Beräkningarna för samtliga exportörer reviderades i enlighet med detta.

(49)

En exportör och en intresseorganisation för exportörer hävdade att ledtiden mellan inköpet av råvaran och försäljningen av den färdiga produkten till handlaren är betydligt längre för de kinesiska exportörerna än för gemenskapsindustrin på grund av längre transporttider och tullförfaranden. Detta skulle innebära att det av naturliga skäl tar längre tid för de kinesiska exportörerna att reagera på ökningar av råvarupriserna än vad det gör för gemenskapsindustrin, vilket enligt importören borde beaktas vid beräkningen av skada.

(50)

Det har visserligen konstaterats att ledtiden mellan tillverkningen av produkten och leveransen till kund är längre för de kinesiska exportörerna, men detta kan inte anses vara en avgörande faktor vid fastställandet av skada. De uppgifter som använts i undersökningen har valts ut på grundval av fakturadatum, vilket vanligtvis är samma dag som avsändningsdagen från fabriken. Det finns dessutom en viss tidsskillnad mellan fastställandet av priset på grundval av rådande råvarupriser och avsändningsdagen, men det finns ingen anledning att anta att denna skulle vara längre för de kinesiska tillverkarna än vad den är för gemenskapstillverkarna. De berörda parternas argument avvisas därför.

(51)

Följande slutgiltiga vägda genomsnittliga skademarginaler fastställs för de företag som beviljats antingen individuell behandling eller marknadsekonomisk status:

(52)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som vållats av importen men som inte överskrider den konstaterade dumpningsmarginalen.

(53)

På grundval av ovanstående bör följande slutgiltiga tullar införas:

(54)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som under denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller övriga företag) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av företagen och därmed av de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, får inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som är tillämplig på övriga företag.

(55)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(56)

I syfte att säkerställa att antidumpningstullen tillämpas korrekt bör nivån för den övriga tullen tillämpas inte enbart på icke-samarbetsvilliga exportörer utan också på de företag som inte hade någon export under undersökningsperioden. De sistnämnda företagen uppmanas emellertid att, när de uppfyller kraven i artikel 11.4 andra stycket i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.

(57)

Efter underrättelsen om det att de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar, förklarade två exporterande tillverkarna i Kina att de var beredda att göra prisåtaganden enligt artikel 8.1 i grundförordningen.

(58)

Den berörda produkten omfattar dock ett betydande antal olika produkttyper som starkt varierar i pris sinsemellan. De två exporterande tillverkarna gjorde endast ett åtagande avseende ett minimiimportpris för alla produkttyper och detta låg på en nivå som inte var tillräcklig för att säkerställa ett undanröjande av den skadevållanden dumpningen för alla produkter. Det är även att märka att det stora antalet produkttyper gör det nästan omöjligt att fastställa ett relevant minimiimportpris för varje produkttyp som det skulle vara möjligt för kommissionen att övervaka, även om de exporterande tillverkarna skulle ha gjort olika minimiprisåtaganden för varje produkttyp.

(59)

Den berörda produkten uppvisade dessutom starka prisvariationer, vilket gör att den inte är lämpad för ett fast prisåtagande. I syfte att lösa detta problem erbjöd båda företagen att knyta sina minimiimportpriser till prisvariationerna för ammoniumparavolframat. Eftersom det inte kunde konstateras något nära samband mellan prisvariationerna för ammoniumparavolframat och prisvariationerna för volframelektroder under undersökningsperioden för en av de exporterande tillverkarna var det inte möjligt att knyta minimiimportpriset till prisvariationerna för ammoniumparavolframat för denna exporterande tillverkare.

(60)

En av de exporterande tillverkarna har dessutom flera närstående företag i gemenskapen, vilka även säljer andra produkter till samma kunder. Denna komplexa försäljningsstruktur medför risk för kringgående.

(61)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att dessa erbjudanden om åtaganden bör avvisas.

(62)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordning (EG) nr 1350/2006 om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs. Om de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp frisläppas för vilka det preliminärt ställts säkerhet utöver beloppen för de slutgiltiga tullarna. Om de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna, bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts på de preliminära tullarnas nivå tas ut slutgiltigt.

(63)

För att minimera risken för kringgående av antidumpningstullarna på grund av de stora skillnaderna mellan tullsatserna anses särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna vara erforderliga i detta fall. Dessa särskilda åtgärder, som enbart gäller de företag med avseende på vilka en individuell tullsats har fastlagts, bör tillämpas enligt följande: tillämpningen av de individuella tullsatserna bör vara avhängig av att det för medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig affärsfaktura som uppfyller kraven i bilagan. Om ingen sådan faktura uppvisas, bör den tullsats tillämpas som gäller de företag med avseende på vilka det inte har fastlagts någon individuell tullsats.

(64)

Vidare gäller att om volymen av exporten från de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en av införandet av åtgärderna orsakad förändring i handelsmönstret i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. I samband med en sådan undersökning kan det bl.a. prövas huruvida det är nödvändigt att ta bort de individuella tullsatserna och till följd av detta införa en landsomfattande tullsats.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat B, kontor J-79 5/16

B-1049 Bryssel

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/10

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/12

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2006/2007 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1002/2006 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 237/2007 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006.

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/14

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1510/2006 (3) fastställs de vägledande kvantiteter för vilka det får utfärdas exportlicenser inom system B.

(2)

Den definitiva bidragssatsen för tomater, apelsiner, citroner, bordsdruvor, och äpplen som omfattas av licenser inom system B, för vilka det lämnades in ansökningar mellan den 1 november 2006 och den 28 februari 2007, bör fastställas på den vägledande nivån, och procentsatsen för utfärdande av licenser för begärda kvantiteter bör fastställas.

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/16

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för år 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/18

(1)

Ärendet gäller en transaktion där Inco Limited (Inco) förvärvar Falconbridge Limited (Falconbridge). Företagen är baserade i Kanada. Båda företagen är verksamma över hela världen inom brytning och bearbetning, förädling och försäljning av olika nickelprodukter, koppar, kobolt och ädelmetaller.

(2)

Inco är ett internationellt gruvbolag med huvudsaklig verksamhet inom brytning och bearbetning, raffinering och försäljning av olika nickelprodukter, koppar, kobolt, ädelmetaller och svavelprodukter. Incos försäljning år 2004 uppgick till 3 439 miljoner euro över hela världen. Incos verksamhet är i huvudsak inriktad på nickel (83 procent av totalförsäljningen) medan koppar står för 9 procent, kobolt för 1 procent och ädelmetallerna för 5 procent.

(3)

Falconbridge är ett internationellt gruvbolag med huvudsaklig verksamhet inom brytning och bearbetning, raffinering och försäljning av olika nickelprodukter, koppar, kobolt, bly, zink, aluminium och ädelmetaller samt svavelprodukter. Falconbridges försäljning uppgick år 2004 till 5 610 miljoner euro över hela världen. Koppar stod för halva försäljningen, nickel för 26 procent, aluminium för 14 procent, zink för 6 procent och kobolt för 2 procent.

(4)

Den 11 oktober 2005 anmälde Inco sin avsikt att genom offentligt bud förvärva alla utestående aktier i Falconbridge. Den föreslagna transaktionen innebär att Inco får ensam kontroll över Falconbridge. Den anmälda transaktionen utgör därför en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen.

(5)

Marknadsundersökningen visar att transaktionen i den form den anmäldes påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens på marknaden för leverans av nickel till pläterings- och elektroformningsindustrin inom EES och på de globala marknaderna för leverans av högrent nickel för tillverkning av superlegeringar/superlegeringar för säkerhetskritiska delar och leverans av högrent kobolt för superlegeringar som används i säkerhetskritiska delar. Efter koncentrationen skulle den nya enheten bli den absolut största leverantören inom EES av nickelprodukter för pläterings- och elektroformningsindustrin och få näst intill monopolställning som leverantör av högrent nickel för superlegeringar och högrent kobolt för säkerhetskritiska tillämpningar. Undersökningen tyder på att den nya enheten skulle ha möjlighet och incitament att höja priserna på dessa marknader eftersom det inte skulle finns något betydande konkurrenstryck. Det framkom också att den föreslagna transaktionens effektivitetsvinster högst sannolikt inte skulle gynna konsumenterna direkt och därför inte skulle motverka de negativa effekterna på konkurrensen.

(6)

För att lösa de identifierade konkurrensproblemen lade parterna fram ett åtgärdspaket den 16 mars 2006. Efter omfattande diskussioner med kommissionen lade parterna fram ett reviderat åtgärdspaket den 5 april 2006 som blev föremål för en marknadsundersökning med tredje parter. Den 7 juni 2006 lade parterna fram ett reviderat åtgärdspaket. Åtagandena i detta paket blev senare föremål för smärre ändringar. Parterna lade fram en slutlig version den 26 juni 2006.

(7)

Enligt de slutliga åtagandena förbinder sig parterna att avyttra Falconbridges raffineringsverk Nikkelverk i Norge jämte anknutna tillgångar (nedan kallat ”den avyttrade affärsverksamheten”) till ett företag som är verksamt inom brytning och/eller bearbetning av metaller och som har tillräckliga nickelresurser för att raffineringsverkets lönsamhet skall kunna upprätthållas. Den 7 juni 2006 slöt Falconbridge dessutom ett bindande avtal med LionOre Mining International Ltd (nedan kallat ”LionOre”) om försäljning av den avyttrade affärsverksamheten. Den 7 juni 2006 anhöll parterna om att kommissionen godkänner LionOre som lämplig köpare av den avyttrade affärsverksamheten. Kommissionen anser att parternas åtaganden är tillräckliga för att lösa konkurrensproblemen med transaktionen och att LionOre är en lämplig köpare av den avyttrade affärsverksamheten.

(8)

Det föreslås därför att ett godkännandebeslut på vissa villkor och åligganden enligt artikel 8.2 i koncentrationsförordningen antas.

(9)

Den föreslagna transaktionen gäller sektorerna för nickel och kobolt. Parterna hävdar att de relevanta produktmarknaderna är leverans av nickel och leverans av kobolt. Marknadsundersökningen visar dock tydligt att det är bättre att definiera de relevanta produktmarknaderna för nickel och kobolt enligt deras sluttillämpningar. För det första gäller att det finns tydliga skillnader mellan efterfrågemönstren för de olika sluttillämpningarna, särskilt när det gäller produktens renhet, storlek och form, leveranskrav och efterfrågestrukturen. För det andra är nickelproducenterna i stor utsträckning specialiserade på vissa sluttillämpningar och för det tredje verkar priserna på de färdiga nickelprodukterna variera beroende på tillämpning.

(10)

Genom marknadsundersökningen fastställdes följande relevanta produktmarknader:

(11)

Vid plätering beläggs ett föremål med önskad metall genom att ström leds genom en lämplig lösning (elektrolyten). Genom elektroformning kan olika slags gjutformar täckas med former eller tunna metallskikt.

(12)

Marknadsundersökningen visar att endast särskilda slutprodukter av nickel kan användas för plätering och elektroformning. Pläteringskunderna har specialkrav när det gäller renhet, form, storlek och förpackning. Försäljningen av nickelprodukter för plätering och elektroformning sker i regel via distributörer. Enligt marknadsundersökningen innebär den fragmenterade strukturen hos efterfrågan att en nickelleverantör måste utveckla och upprätthålla ett försäljningsnätverk med distributörer.

(13)

På leverantörssidan kan inte alla nickeltillverkare leverera nickelprodukter till pläterings- och elektroformningsindustrin medan vissa tillverkare, särskilt de aktuella parterna, har utvecklat särskilda produkter för denna sluttillämpning. En nickeltillverkare som vill komma in i branschen måste göra betydande investeringar för att kunna tillhandahålla det stora urval nickelprodukter som behövs i pläterings- och elektroformningstillämpningar.

(14)

Interna dokument från parterna tyder också på att det finns en distinkt produktmarknad med klart avvikande principer för prissättning och marknadsföring, i jämförelse med marknaderna för andra nickeltillämpningar.

(15)

Superlegeringar används i delar som skall fungera i höga temperaturer och under hög belastning. Sådana delar används särskilt inom rymdteknik, kraftproduktion och läkemedelsindustrin. Bland superlegeringarna finns en särskild kategori som används i säkerhetskritiska roterande delar, t.ex. blad och lameller i turbinmotorer för jetplan.

(16)

Marknadsundersökningen visar att det inte råder total utbytbarhet när det gäller grundmaterial, dvs. nickelprodukterna från olika leverantörer, för tillverkning av superlegeringar. Detta gäller särskilt för superlegeringar som används i säkerhetskritiska delar eftersom nickelmetallen måste vara mycket ren (mycket låg halt av orenheter och spårelement) och det finns ett behov av certifiering och spårbarhet.

(17)

Utbytbarheten på leveranssidan begränsas av att alla nickeltillverkare inte kan producera högrent nickel som lämpar sig för tillverkning av superlegeringar/superlegeringar som används i säkerhetskritiska delar. En jämförelse mellan specifikationerna för nickelprodukter från ett urval nickeltillverkare och kraven från ett urval superlegeringstillverkare visar att endast mycket få tillverkare, bl.a. de aktuella parterna, kan tillverka nickelprodukter som är tillräckligt rena för att uppfylla superlegeringstillverkarnas specifikationer. Marknadsundersökningen visar också att det finns höga hinder för inträde på denna produktmarknad.

(18)

En särskild slutanvändning för kobolt är tillverkningen av superlegeringar och inom denna finns en särskild kategori, superlegeringar som används för säkerhetskritiska tillämpningar. Superlegeringar är en av de viktigaste slutanvändningarna för kobolt och står för 20–25 procent av den totala efterfrågan på kobolt.

(19)

Av marknadsundersökningen framgår att inte alla av de koboltprodukter som används för superlegeringar uppfyller specifikationerna för högrent kobolt som används för säkerhetskritiska tillämpningar. Det finns en mycket specifik efterfrågan på högrent kobolt – som definieras av en exakt kemisk sammansättning och låga orenhetshalter – som används för tillverkning av superlegeringar för kritiska tillämpningar. Tillverkarna av superlegeringar för kritiska tillämpningar kan inte byta ut högrent kobolt mot någon annan koboltprodukt med lägre kvalitet och/eller annan kemisk sammansättning.

(20)

Genom marknadsundersökningen identifierades följande relevanta geografiska marknader:

(21)

Efter transaktionen blir New Inco den absolut största leverantören av nickelprodukter till pläterings- och elektroformningsindustrin, med en kombinerad EES-omfattande marknadsandel på [70–80] procent och en försäljning som är fem gånger större än den närmaste konkurrentens försäljning (2).

(22)

Marknadsundersökningen visar att de andra tillverkarna av nickel för plätering och elektroformning inte kan utöva något konkurrenstryck på New Inco, antingen för att de saknar kapacitet och lämplig teknik eller för att de inte är verksamma inom EES. Distributörer och kunder har bekräftat att OMG skulle utgöra det enda leverantörsalternativet till New Inco. OMG:s svårigheter med tillgången på mellanprodukter (grundmaterial) och företagets avgiftsavtal med Inco skulle dock i avsevärd grad minska konkurrenstrycket från OMG.

(23)

Interna dokument från parterna tyder också på att Inco och Falconbridge är de närmaste konkurrenterna inom leverans av nickelprodukter för pläterings- och elektroformningsindustrin. Dessa dokument bekräftar också att parterna står för drivkraften på marknaden, med det största urvalet nickelprodukter för plätering och elektroformning (olika former och storlekar) och varumärken som har exceptionellt bra rykte på marknaden (”must have”).

(24)

New Inco kommer således att bli den enda leverantören som kan erbjuda ett unikt urval produkter till pläterings- och elektroformningsindustrin. Efter transaktionen har New Inco en ställning där företaget ensidigt kan höja priserna på nickelprodukter eftersom konkurrenstrycket från övriga befintliga eller potentiella leverantörer till pläterings- och elektroformningsindustrin är begränsat.

(25)

New Inco kommer att bli den absolut största leverantören och få näst intill monopolställning inom leverans av högrent nickel för superlegeringar, med en global marknadsandel på 80–95 procent. Konkurrensen på marknaden för superlegeringar har främst drivits av rivaliteten mellan Inco och Falconbridge. New Inco får en mycket stark ställning eftersom ingen annan nickelleverantör kan eller kommer att kunna konkurrera med New Incos unika styrka när det gäller produktkvalitet, produktionskapacitet och rykte på marknaden för leverans av högrent nickel för tillverkning av superlegeringar/superlegeringar för säkerhetskritiska delar. De flesta tillverkare och kunder av superlegeringar har uttryckt farhågor rörande transaktionen, som minskar antalet leverantörer av högrent nickel från tre till två och skapar en marknad där New Inco i praktiken endast konkurrerar med Eramet.

(26)

Med tanke på de betydande hindren för inträde på marknaden för högrent nickel (särskilt då det inte förekommit något inträde under de tio senaste åren) kommer New Incos agerande i framtiden sannolikt att endast minimalt begränsas av potentiell konkurrens. Efter koncentrationen kommer New Inco att ensidigt kunna höja priserna på högrent nickel. Detta bör särskilt ställas i ett sammanhang där efterfrågan på högrent nickel stiger stadigt och tillgången på högrent nickel är extremt liten på grund av de övriga tillverkarnas kapacitetsbegränsningar.

(27)

New Inco kommer att få näst intill monopolställning inom leverans av högrent kobolt för superlegeringar för säkerhetskritiska delar. På samma sätt som på marknaden för leverans av högrent nickel är det rivaliteten mellan Inco och Falconbridge som driver konkurrensen på marknaden för högrent kobolt för superlegeringar för säkerhetskritiska delar.

(28)

New Inco får en mycket stark ställning eftersom mycket få leverantörer tillverkar högrent kobolt som uppfyller de stränga specifikationerna från tillverkarna av superlegeringar för säkerhetskritiska delar. Marknadsundersökningen visar att det varken finns eller kommer att finnas någon annan kobolttillverkare som kan konkurrera med New Incos unika styrka när det gäller hög renhet och koboltproduktionens jämna kvalitet, produktionskapaciteten och ett utmärkt rykte på marknaden för högrent kobolt för superlegeringar för säkerhetskritiska delar. Därför kommer ingen annan kobolttillverkare att kunna utöva något betydande konkurrenstryck på New Inco.

(29)

Det finns betydande hinder för inträde på marknaden för högrent kobolt för tillverkning av superlegeringar för säkerhetskritiska delar. Därför är det sannolikt att de begränsningar som den potentiella konkurrensen kan utöva på New Incos framtida agerande är minimala. Efter koncentrationen kommer New Inco därför att ensidigt kunna höja priserna för högrent kobolt för superlegeringar för säkerhetskritiska delar.

(30)

Vissa tredje parter hävdade att New Inco skulle ha möjlighet och incitament att fördröja en del av sina nickelbrytningsprojekt, särskilt Koniambo-projektet, och att detta skulle påverka LME-priserna på nickel. Marknadsundersökningen visar dock att New Inco varken skulle ha ekonomiskt intresse av att fördröja ett brytningsprojekt i ett långt framskridet utvecklingsskede (ökad produktion eller åtaganden) på grund av de stora finansiella kostnaderna, eller intresse av att fördröja ett brytningsprojekt på ett tidigt stadium (potential) eftersom fördelarna med att tillkännage detta (högre LME-priser) är starkt spekulativa och utan tvivel kortvariga.

(31)

Parterna hävdade att den föreslagna transaktionen skulle ge effektivitetsvinster, särskilt som parternas respektive brytnings- och bearbetningsanläggningar i Sudbury-området ligger nära varandra, vilket skulle hjälpa dem att optimera brytningen och bearbetningen. Detta skulle enligt parterna medföra högre produktion till lägre kostnad och därmed gynna alla nickelkunder. Parterna har dock inte kunnat påvisa att fördelarna med den föreslagna transaktionen inte skulle kunna nås på ett mindre konkurrensfientligt sätt, och inte heller att transaktionen skulle ge direkta fördelar för slutkunderna på de tre relevanta produktmarknaderna där konkurrensproblem har identifierats. Därför kan de fördelar som parterna anför inte anses kompensera för de negativa effekter som den föreslagna transaktionen skulle ha på konkurrensen.

(32)

I det bifogade beslutet fastställs därför att det är sannolikt att den föreslagna transaktionen påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens, särskilt då en dominerande ställning skapas, och att transaktionen tycks vara oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion på alla de tre relevanta marknaderna.

(33)

För att lösa de ovannämnda konkurrensproblemen på marknaderna för nickel till pläterings- och elektroformningsindustrin inom EES, högrent nickel för superlegeringar/superlegeringar för säkerhetskritiska delar över hela världen och högrent kobolt för superlegeringar för säkerhetskritiska delar över hela världen, har parterna föreslagit nedan beskrivna åtaganden.

(34)

Parterna åtar sig att avyttra Falconbridges enda raffineringsverk, Nikkelverk i Norge, jämte den tillhörande enheten för upphandling av grundmaterial och de befintliga avtalen med tredje part om leverans av grundmaterial, tillhörande marknadsföringsorganisationer och befintliga kundavtal, Falconbridges egen raffineringsteknik och egna varumärken (den avyttrade affärsverksamheten) till en lämplig köpare som har tillgång till de grundmaterial som krävs för att Nikkelverks ekonomiska lönsamhet skall kunna upprätthållas. Parterna åtar sig också att erbjuda köparen ett tioårigt avtal om flexibel leverans av grundmaterial som täcker en betydande del av Nikkelverks behov av sådant material.

(35)

Dessutom har Falconbridge ingått ett bindande avtal med ett tredjepartsföretag, LionOre, om försäljning av den avyttrade affärsverksamheten. Parterna anhöll om att kommissionen godkänner LionOre som lämplig köpare av den avyttrade affärsverksamheten.

(36)

Nikkelverk är Falconbridges enda raffineringsverk och producerar alla nickelprodukter som Falconbridge levererar till pläterings- och elektroformningsindustrin, alla produkter med högrent nickel som Falconbridge säljer för tillverkning av superlegeringar och alla produkter med högrent kobolt som Falconbridge levererar för tillverkning av superlegeringar för säkerhetskritiska delar. I den avyttrade affärsverksamheten ingår också Falconbridges alla enheter för marknadsföring och försäljning av dessa nickel- och koboltprodukter.

(37)

Genom den föreslagna åtgärden elimineras därför hela den kvantitativa överlappningen mellan Inco och Falconbridge på de tre marknader där konkurrensproblem har identifierats. Förutsatt att den avyttrade affärsverksamheten fungerar lönsamt och konkurrenskraftigt kommer den att överta Falconbridges marknadsställning på de tre relevanta marknaderna och återställa den effektiva konkurrens som rådde på dessa marknader före den föreslagna transaktionen.

(38)

Undersökningen visar dock att den väsentliga faktorn vid bedömning av den föreslagna åtgärden är den avyttrade affärsverksamhetens förmåga att på lång sikt säkerställa en jämn tillgång på grundmaterial som lämpar sig för tillverkning av högrent nickel, på ekonomiskt intressanta villkor. Om detta villkor inte uppfylls är det sannolikt att den avyttrade affärsverksamheten blir en svag och sårbar konkurrent på de relevanta marknaderna och därmed oförmögen att konkurrera med New Inco.

(39)

Enligt bedömningen av nickelindustrins aktuella struktur är vertikal integration av anläggningarna för brytning, bearbetning och raffinering den dominerande affärsmodellen. Det finns för närvarande inget fristående raffineringsverk inom nickelindustrin och de få raffineringsverk som producerar grundmaterial till tredje parter har också egna intressen i brytnings- och bearbetningsanläggningar. Situationen förväntas inte bli mycket annorlunda fram till 2015 eftersom affärsmodellen med vertikal integration fungerar effektivt när det gäller att säkerställa att raffineringsverken har en stabil tillgång till grundmaterial på lång sikt.

(40)

Därför måste köparen ha erfarenhet inom brytning och bearbetning av nickel samt tillgång till både gruvor och lämpliga mellanprodukter för nickeltillverkning. Bara då kan man säkerställa att den avyttrade affärsverksamheten drivs av ett företag som har möjlighet och incitament att återställa konkurrensen på lång sikt. Detta villkor får starkt stöd i resultaten från kommissionens marknadsundersökning rörande åtgärderna.

(41)

Inom koboltindustrin, i motsats till nickelindustrin, är vertikal integration inte den rådande affärsmodellen och det förekommer en betydande handel med mellanprodukter. Över 50 procent av Nikkelverks koboltprodukter tillverkas av grundmaterial från tredje parter. Falconbridge förädlar anpassat grundmaterial, inklusive kobolt som ingår i skärsten som köps in från BCL, och mellanprodukter för framställning av kobolt från Australien och Afrika, både genom inköp av grundmaterial och genom legotillverkning. Dessutom har New Inco förbundit sig att i upp till tio år förse den avyttrade affärsverksamheten med koboltgrundmaterial i samma mängder som Falconbridge för närvarande levererar till Nikkelverk.

(42)

Enligt de slutliga åtagandena förutsätts att den avyttrade affärsverksamheten säljs till ett företag som är verksamt inom brytning och/eller bearbetning av metaller och som har tillräckliga nickelresurser för att den avyttrade affärsverksamhetens ekonomiska lönsamhet kan upprätthållas efter att skärstensleveransavtalet med New Inco har löpt ut. Inco har uppgivit att den relevanta riktgivande nivån ligger på 55 000 miljoner ton, dvs. den mängd som Falconbridge för närvarande levererar till Nikkelverk.

(43)

Detta villkor skingrar kommissionens farhågor rörande den avyttrade affärsverksamhetens lönsamhet och konkurrenskraft eftersom det innebär att tillräckliga garantier kan fås rörande den avyttrade affärsverksamhetens tillgång till nickelgrundmaterial. Åtagandena är därför tillräckliga för att helt och fullt lösa hela den ovan identifierade konkurrensoron.

(44)

Dessutom har villkoren i det tioåriga avtalet om flexibel leverans av grundmaterial och den prissättningsmekanism som föreslås i de slutliga åtagandena konstaterats vara tillräckliga för att den avyttrade affärsverksamhetens lönsamhet och konkurrenskraft skall skyddas om den säljs till ett företag som är verksamt inom metallbrytning.

(45)

LionOre Mining International Ltd (LionOre) är en medelstor nickeltillverkare som har aktiva gruvor i Botswana, Sydafrika och Australien, och flera brytningsprojekt i dessa områden. Alla LionOres aktuella gruvor och brytningsprojekt är för utvinning av sulfider. Företaget, som är den tionde största nickeltillverkaren i världen, har varit verksamt inom nickelindustrin sedan 1996 och producerade cirka 29 000 miljoner ton nickel 2005.

(46)

LionOre har ägarintressen i fyra producerande nickelgruvor och i en guldgruva. I Afrika kontrollerar företaget 85 procent av Tati Nickel i Botswana och 50 procent av nickelgruvan Nkomati i Sydafrika. I västra Australien äger LionOre 100 procent av Lake Johnstons nickelverksamhet, 80 procent av Black Swans nickelverksamhet och 100 procent av guldgruvan Thunderbox. LionOre har dessutom planer på att utveckla fyndigheten Honeymoon Well i västra Australien. Företaget, som siktar på att bli en helt integrerad nickeltillverkare med stöd av sin Activox-teknik, tillverkar för närvarande endast nickelkoncentrat (3) och har inga raffineringsverk. I slutet av 2005 konstaterades att LionOres totala nickelresurser uppgick till 2,3 teraton (1012 ton).

(47)

I enlighet med de allmänna principerna och de kriterier som fastställs i åtagandena måste en bedömning göras av huruvida LionOre efter anskaffningen av den avyttrade affärsverksamheten kommer att bli en självständig konkurrenskraftig motvikt på de marknader där konkurrensproblem har identifierats. Bedömningen gällde särskilt huruvida LionOre är eller kommer att förbli oberoende av Inco/New Inco och huruvida LionOre har tillräckliga finansiella resurser för att förvärva den avyttrade affärsverksamheten. Här frågades särskilt hur LionOre kan integrera sin befintliga och framtida nickelbrytning med Nikkelverk och huruvida LionOre kan leverera tillräckliga mängder grundmaterial till Nikkelverk för att den avyttrade affärsverksamhetens ekonomiska lönsamhet skall upprätthållas efter det att skärstensleveransavtalet har löpt ut, enligt villkoren i åtagandena.

(48)

LionOre uppfyller alla villkoren i åtagandena vad gäller köparens lämplighet och de allmänna villkor som kommissionen har definierat för köparens lämplighet vid en avyttring. Kommissionen anser därför att LionOre är en lämplig köpare av den avyttrade affärsverksamheten och att företaget kan säkerställa den avyttrade affärsverksamhetens självständighet, lönsamhet och konkurrenskraft på lång sikt. LionOre har de egenskaper som konstaterades vara oumbärliga för att de nämnda villkoren skall uppfyllas: i) företaget har omfattande erfarenhet av och kunskap om nickelindustrin; ii) företaget äger gruvor och brytningsprojekt som producerar eller kommer att producera lämpligt grundmaterial för Nikkelverk, och iii) företaget har kunskap om Nikkelverks raffineringsprocess och produkter.

(49)

Av de skäl som anges ovan anses de åtaganden som gjorts av parterna vara tillräckliga för att undanröja den konkurrensoro som koncentrationen har gett upphov till.

(50)

I utkastet till beslut föreslås därför att den anmälda transaktionen förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion i enlighet med artikel 8.2 i koncentrationsförordningen.

13.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 72/24

(1)

Den 4 april 2005 mottog kommissionen en begäran om hänskjutande med stöd av artikel 22.1 i förordning (EG) nr 139/2004 (”koncentrationsförordningen”) från den finländska konkurrensmyndigheten i fråga om undersökning av en föreslagen transaktion. Till denna begäran anslöt sig senare de behöriga myndigheterna i Sverige (den 22 april 2005), Österrike (den 26 april 2005) och Frankrike (den 28 april 2005).

(2)

Kommissionen fann att den föreslagna transaktionen utgör en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen och att begäran uppfyller kraven enligt artikel 22.3 i koncentrationsförordningen. Kommissionen fattade den 18 maj 2005 beslut enligt artikel 22.3 i koncentrationsförordningen om att undersöka koncentrationen och underrättade Finland, Sverige, Österrike och Frankrike om detta. De hänskjutande medlemsstaterna försåg kommissionen med den dokumentation de hade till förfogande. Informationen kompletterades den 4 augusti 2005 i en anmälan från Omya.

(3)

Kommissionen inledde förfaranden i ärendet den 23 september 2005. Kommissionens meddelande om invändningar sändes till den anmälande parten den 2 maj 2006. Omya lämnade sitt svar den 16 maj 2006. En icke-konfidentiell version av kommissionens meddelande om invändningar delgavs två berörda parter, SMI och Imerys, som lämnade skriftliga kommentarer.

(4)

Ett hörande hölls i ärendet den 18 maj 2006.

(5)

För att ge Omya tillräckligt med tid att lägga fram förslag till korrigerande åtgärder fattades den 17 maj 2006 ett beslut enligt artikel 10.3 riktat till den anmälande parten, enligt vilket tidsfristen för att lämna in åtgärdsförslag förlängdes med två arbetsdagar.

(6)

Efter en grundlig undersökning fastställde kommissionen att den anmälda transaktionen ger upphov till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden.

(7)

För att lösa de horisontella konkurrensproblemen på marknaden för kalciumkarbonater för pappersbestrykning föreslog Omya och J.M. Huber Corporation den 23 maj 2006 för kommissionen ett åtagandepaket (förbättrat den 3 juli 2006) som ansågs vara tillräckligt för att undanröja de konkurrensproblem som den föreslagna koncentrationen skulle ha föranlett.

(8)

Det föreslogs därför att koncentrationen godkänns på vissa villkor och ålägganden enligt artikel 8.2 i koncentrationsförordningen.

(9)

Omya AG (”Omya”) är ett schweiziskt familjeägt företag inom produktion och försäljning av industrimineraler (2), inklusive kalciumkarbonater (3), som används inom olika områden, t.ex. papper, målarfärger, plast, stål, glas och jordbruk. Försäljningen till pappersindustrin står för en stor andel av Omyas intäkter.

(10)

USA-företaget J.M. Huber Corporation verkar inom EES som leverantör av kaolin, PCC och PSS (Precipitated Silicas and Silicates). De Huber-dotterbolag som omfattas av transaktionen står för J.M. Huber Corporations (Huber PCC) världsomspännande affärsverksamhet inom produktion och leverans på plats av PCC-fyllmedel till pappersindustrin. Den verksamhet som förvärvas består av tolv PCC-fabriker på plats över hela världen, av vilka sex finns inom EES. Hubers PCC-anläggningar inom EES finns i Finland (tre anläggningar) och i Sverige, Frankrike och Portugal (en anläggning var).

(11)

Den föreslagna transaktionen påverkar produktmarknaden för

(12)

Vid bedömningen av den aktuella transaktionen har kommissionen slutit sig till att kalciumkarbonater för fyllnadsändamål (PCC, GCC och GCC/PCC-blandningar) och kalciumkarbonater för bestrykningsändamål (PCC, GCC och GCC/PCC-blandningar) bildar två distinkta relevanta produktmarknader när det gäller produktion och leverans av industrimineraler till pappersindustrin.

(13)

Kommissionen drog slutsatsen att för bedömningen av den aktuella transaktionen kan de geografiska relevanta marknaderna fastställas genom att man ringar in vilka pappersfabriker som har jämförbara realistiska alternativ för anskaffning av produkterna. En produktionsanläggning anses vara ett realistiskt leveransalternativ för en pappersfabrik på basis av logistiken och avståndet från pappersfabriken. Det avstånd som gör att en viss mineralanläggning inte kan anses utgöra ett realistiskt alternativ beror på tidigare erfarenheter av leverans från den fabriken, vilken typ av transport som står till buds (väg, järnväg, fartyg eller en kombination av dessa) och vilken typ av kalciumkarbonat som produceras (PCC, GCC).

(14)

De relevanta geografiska marknaderna definieras på följande sätt:

(15)

Kommissionen anser att en konkurrensbaserad prissättning när det gäller karbonater som används som fyllmedel i papper beror av var den berörda kunden har sitt näst bästa alternativ.

(16)

I fall där koncentrationens parter har konkurrerande fabriker med överlappande försäljningsområden kan koncentrationen leda till att priserna stiger. Om en kund som handlar hos den ena av koncentrationsparterna har sitt näst bästa alternativ hos den andra parten, får koncentrationsparterna möjlighet och impulser att höja priserna. Om kunden däremot har en fabrik som konkurrerar med koncentrationsparterna på tillräckligt nära avstånd, finns det sannolikt ett tillräckligt konkurrenstryck för att priserna inte skall stiga. Vissa pappersfabriker kan ha en fabrik för produktion av PCC-fyllmedel på platsen, och då påverkas konkurrensanalysen av detta. I det aktuella fallet påverkas dock transaktionens konkurrensinverkan i sak inte av om kommissionen anser att PCC-fyllmedel som produceras på plats är ett annat realistiskt alternativ som begränsar leveranserna av PCC- eller GCC-fyllmedel som transporteras till kunden.

(17)

Kommissionen identifierade två huvudsakliga kundkategorier. I den första kategorin ingår pappersfabriker som för närvarande försörjs av en PCC-fyllmedelsfabrik på plats. I den andra kategorin ingår pappersfabriker som köper produkterna utifrån. Kommissionen fokuserade sin konkurrensbedömning på koncentrationsparternas befintliga kunder.

(18)

Kommissionen identifierade för varje kund ett antal mineralanläggningar som utgör realistiska alternativ utifrån kriteriet om maximala transportavstånd. Avstånden härleddes från en omfattande databas som upprättats av kommissionen. Kommissionen genomförde också, med stöd av transportdata för PCC och GCC för år 2004 (4), en ekonometrisk undersökning (”discrete choice”-metodik) i syfte att få fram sannolikheten för att en kund väljer en annan mineralanläggning om kundens aktuella leverantör höjer priserna. Med hjälp av resultatet kunde kommissionen fastställa substitutionsmönstren mellan de olika producenterna av kalciumkarbonat för pappersindustrin.

(19)

I fråga om den aktuella tillgången på PCC-fyllmedel som produceras på plats befanns transaktionen inte ha någon omedelbar effekt, oavsett om leverantören är Huber eller Omya. Leverantörer som tillverkar PCC-fyllmedel på plats har exklusiva långtidsavtal med värdfabriken (i regel 7–10 år) i syfte att garantera en minimivolym för PCC-fabriken. Den årliga prisförändringen under hela avtalsperioden bestäms av en prisformel med ett baspris som förhandlas i början av varje avtalsperiod. Formeln baserar sig i regel på kostnadsfaktorer (kalkstenspriser, el, löner och inflation) som inte påverkas av transaktionen. Det frågades också huruvida transaktionen skulle ha negativa effekter för dessa kunder när långtidsavtalen löper ut. Enligt undersökningen har transaktionen högst osannolikt någon betydande inverkan på förnyandet av de löpande avtalen rörande PCC-fyllmedel som tillverkas på plats.

(20)

För framtida kunder på platsen medför transaktionen eliminering av en leverantör med beprövad förmåga att förvalta och genomföra projekt för leverans på plats av PCC-fyllmedel inom EES. Enligt undersökningen skulle transaktionen ändå inte leda till betydande prisförändringar för dessa kunder, eftersom konkurrenstrycket upprätthålls tack vare ett tillräckligt antal trovärdiga leverantörer av PCC-fyllmedel som tillverkas på plats. Samma gäller för bestrykningsmedel som tillverkas på plats.

(21)

I fråga om kunder som köper produkter utifrån, även då de har tillgång till PCC-fyllmedel som tillverkas på plats, ansåg kommissionen att en mineralanläggning som ligger på ett visst avstånd från en pappersfabrik utgör ett realistiskt alternativ för PCC- eller GCC-fyllmedel. Efter en undersökning av alternativ som finns tillgängliga för Omyas aktuella kunder som köper PCC-fyllmedel utifrån slöt kommissionen sig till att dessa kunder osannolikt påverkas negativt av transaktionen eftersom de i varje enskilt fall har tillgång till andra realistiska PCC-alternativ. Det är därför osannolikt att konkurrensen skulle hämmas för Omyas kunder som köper PCC-fyllmedel om Huber upphör att vara en konkurrent.

(22)

Dessutom gäller att Huber sannolikt inte är det näst bästa alternativet för Omyas kunder som köper GCC-fyllmedel. Dessa kunder har antingen en alternativ källa för GCC-fyllmedel och/eller andra PCC-fyllmedelsalternativ som inte ser ut att ha någon konkurrensnackdel jämfört med Hubers fabriker för PCC-fyllmedel. Dessutom tyder den ekonometriska undersökningen på att Huber, i snitt, inte är det näst bästa alternativet. Det är därför osannolikt att Hubers bortfall som konkurrent skulle utgöra något betydande konkurrenshinder för Omyas kunder som köper GCC-fyllmedel.

(23)

Hubers kunder som köper PCC utifrån ser ut att ha realistiska alternativ i flera Omya-fabriker som tillverkar GCC-fyllmedel. Dock gäller att Imerys finns i Sverige, både med produktion av PCC-fyllmedel i Husum och med produktion av GCC-fyllmedel i Tunadal. Dessutom har SMI produktion av PCC-fyllmedel i Finland, i Villmanstrand (Lappeenranta), Myllykoski och Äänekoski. Inget av dessa alternativ ser ut att ha någon konkurrensnackdel jämfört med Hubers PCC-fyllmedelsfabriker på plats i Sverige och i Finland. Dessutom tyder den ekonometriska undersökningen på att det konkurrenstryck som leverantörerna av transporterat GCC-fyllmedel utövar på andra leverantörer av transporterat fyllmedel sannolikt är lägre än det konkurrenstryck som utövas av leverantörer av transporterat PCC-fyllmedel. Det är därför osannolikt att Omyas bortfall som konkurrent skulle utgöra något betydande konkurrenshinder för Hubers kunder som köper PCC-fyllmedel.

(24)

I sin anmälan om den föreslagna transaktionen menade Omya att marknaden för pappersbestrykning inte påverkas av transaktionen eftersom Huber för närvarande inte verkar på denna marknad. I kommissionens marknadsundersökning avslöjades dock att Huber har utvecklat en PCC-produkt som kan användas i GCC/PCC-bestrykningsblandningar och att Huber har lämnat anbud om leverans av PCC-bestrykningsprodukter.

(25)

Kommissionen anser följaktligen att Huber är en potentiell konkurrent på marknaden för kalciumkarbonater för pappersbestrykning och att Huber, om transaktionen inte genomförs, mycket sannolikt blir en effektiv konkurrerande kraft på marknaden för dessa kalciumkarbonater.

(26)

Kommissionen fastställer därför att den föreslagna transaktionen skulle innebära ett betydande hinder för konkurrensen, särskilt genom att Omyas dominerande ställning stärks på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål för berörda kunder i södra Finland.

(27)

Kommissionens slutsats bygger på följande argument.

(28)

För det första är Omya redan den dominerande leverantören av kalciumkarbonat för fyllnadsändamål för de flesta av kunderna i Europa och Finland. Omya levererade en mycket stor andel av alla kalciumkarbonater för fyllnadsändamål till pappersindustrin i EES år 2004. Företaget äger eller kontrollerar tillgången till en mycket stor andel av EES reserver av det råmaterial som krävs för produktion av GCC för bestrykningsändamål och kan leverera till pappersfabriker inom hela EES. På grund av den dominerande ställningen och kontrollen över råmaterialet är Omya en oundviklig handelspartner för pappersfabriker som behöver kalciumkarbonater i Europa, särskilt i Finland.

(29)

För det andra har Huber möjlighet att komma in på pappersbestrykningsmarknaden med sin bestrykningsteknik med PCC. Kommissionen utvärderade särskilt i vilken utsträckning 1) Hubers PCC-teknik var klar för kommersialisering, 2) Huber trodde på den kommersiella lönsamheten i större skala och 3) Huber kunde få tillräcklig produktionskapacitet i bruk vid PCC-fabriken på plats i Kuusankoski för att kunna komma in på marknaden. I sin analys beaktade kommissionen också 4) Hubers icke-återvinningsbara kostnader för inträde på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål. Kommissionen ansåg att Huber före koncentrationsförhandlingarna med Omya hade planer på ett betydande inträde på pappersbestrykningsmarknaden och att Huber vid läglig tidpunkt skulle ha gjort detta med sin bestrykningsteknik med PCC.

(30)

Kuusankoskifabrikens läge skulle ge Huber möjlighet att också leverera till ett antal övriga Omya-kunder i södra Finland. Dessa kunder, som för närvarande köper sitt kalciumkarbonat för bestrykningsändamål från Omya, kan eventuellt överväga att fylla åtminstone en del av sitt behov från Hubers Kuusankoskifabrik. Kommissionen identifierade ett antal kunder för vilka avståndet till Hubers Kuusankoskifabrik är betydligt kortare än avståndet till SMI:s eller Imerys nästliggande fabrik (”berörda kunder”).

(31)

För det tredje skulle Huber få en effektiv konkurrensställning som mycket sannolikt skulle begränsa Omyas agerande på marknaden för kalciumkarbonater avsedda för pappersbestrykning. Mot bakgrund av marknadens struktur i Finland och det faktum att den enda andra konkurrenten, SMI, förblir liten vad gäller marknadsandel och har ett ogynnsamt geografiskt läge, anser kommissionen att det är mycket sannolikt att Hubers kapacitet i Kuusankoski i betydande grad skulle begränsa Omyas utbud av kalciumkarbonater för bestrykningsändamål till de identifierade finländska kunderna. Kommissionen anser också att det inte finns några andra potentiella konkurrenter som kan upprätthålla ett tillräckligt konkurrenstryck i södra Finland.

(32)

Av ovan anförda skäl fastställer kommissionen därför att den föreslagna transaktionen skulle hämma konkurrensen avsevärt, eftersom Omyas dominerande ställning på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål stärks i förhållande till de berörda kunderna i södra Finland.

(33)

Slutligen fastställer kommissionen att den aktuella transaktionen sannolikt inte ger upphov till konglomeratproblem eller ökar sannolikheten för att företagen kan samordna sitt agerande för att höja priserna över de konkurrensmässiga nivåerna.

(34)

I syfte att undanröja de ovan nämnda horisontella konkurrensproblemen på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål lämnade Omya och J.M. Huber Corporation den 23 maj 2006 ett åtgärdspaket till kommissionen. Paketet innehöll två alternativa förslag till åtgärder, av vilka det första omfattade avyttring av den PCC-fabrik som finns på plats i Kuusankoski och avyttring av bestryknings- och tillsatstekniken, medan det andra alternativet enbart omfattade avyttring av tekniken.

(35)

Kommissionen beslöt att genomföra en marknadsundersökning av det första åtgärdsförslaget (avyttring av PCC-fabriken på plats i Kuusankoski, Finland, och avyttring av Hubers PCC-bestryknings- och tillsatsteknik). Marknadsundersökningen omfattade totalt elva kunder och fyra konkurrenter som har tagit del av undersökningen av transaktionen. Svar erhölls av alla tillfrågade (5). Svaren på marknadsundersökningen hade stora variationer. Medan kunderna till stor del ansåg att åtgärden avhjälper de konkurrensproblem som kommissionen hade identifierat, uttryckte konkurrenterna sina reservationer i fråga om omfattningen på den föreslagna åtgärden och föreslog förbättringar i syfte att tillräckligt effektivt lösa dessa konkurrensproblem (6).

(36)

I fråga om det första åtgärdsalternativet utvärderade kommissionen huruvida avyttringen av PCC-fyllmedelsfabriken i Kuusankoski tillsammans med avyttring av den erbjudna tekniken skulle göra det möjligt för en lämplig köpare av avyttringspaketet att nå en konkurrenskraftpotential på marknaden för PCC-bestrykningsmedel som kan jämföras med den potential som Huber skulle ha haft utan den aktuella transaktionen.

(37)

Kommissionen fastställde att det första åtgärdsalternativet (avyttring av PCC-fabriken på plats i Kuusankoski och avyttring av tekniken), som skulle ge en lämplig köpare tillgång till både extra produktionskapacitet, den nödvändiga tekniken och det nära samarbetet med värdfabriken, försätter köparen i en liknande ställning som den ställning som nu innehas av Huber, inbegripet den fördel det innebär att inte behöva bygga en ny anläggning om köparen lyckas få ett förnyat avtal. Därför skulle detta alternativ bäst säkerställa avyttringens genomförbarhet och lanseringen av en trovärdig konkurrerande produkt på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål.

(38)

Kommissionen ansåg vidare att köparens identitet spelar en avgörande roll när det gäller möjligheten och incitamentet för PCC-fabriken på plats i Kuusankoski och den avyttrade tekniken att i fortsättningen agera som en konkurrerande kraft och återställa konkurrensen på marknaden jämte Omya och andra konkurrenter. En lämplig köpare i det aktuella fallet vore en industriell aktör som redan har de finansiella resurserna och ett beprövat kunnande.

(39)

Kommissionen fastställer följaktligen att det första föreslagna åtgärdsalternativet, avyttringen av PCC-fabriken på plats i Kuusankoski tillsammans med avyttring av Hubers bestrykningsteknik (med de förbättringar som parterna föreslog den 3 juli 2006), innebär att den effektiva konkurrensen återställs på marknaden för kalciumkarbonater för bestrykningsändamål för de berörda kunderna i södra Finland genom att konkurrenstrycket återetableras på de av Omyas kalciumkarbonater för bestrykningsändamål som kommer från Hubers PCC-teknik, vilket annars skulle förloras på grund av koncentrationen som den ursprungligen anmäldes.

(40)

På grundval av de skäl som anges ovan, antingen varje skäl för sig eller alla skälen sammantagna, har kommissionen dragit slutsatsen att de åtaganden som gjorts av Omya and J.M. Huber är tillräckliga för att undanröja de konkurrensproblem som den aktuella transaktionen gett upphov till.

(41)

I sitt beslut förklarar kommissionen därför den anmälda transaktionen förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion i enlighet med artikel 8.2 i koncentrationsförordningen.