23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/3

(1)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 2771/1999 skall kommissionen inleda respektive avbryta uppköp så snart det i en medlemsstat konstateras att det nationella marknadspriset under två på varandra följande veckor är lägre än 92 % av interventionspriset, respektive uppgår till 92 % eller mer av interventionspriset.

(2)

Den senaste förteckningen över medlemsstater i vilka interventionsuppköpen tillfälligt skall upphöra fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 592/2005 (3). Denna förteckning bör uppdateras med tanke på de nya marknadspriser som Slovakien och Förenade kungariket meddelat i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 2771/1999. Av tydlighetsskäl bör förteckningen ersättas och förordning (EG) nr 592/2005 upphävas.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/4

(1)

Den 6 mars 2004 inledde kommissionen en skyddsåtgärdsundersökning beträffande import till gemenskapen av odlad lax. Den 4 februari 2005 införde kommissionen slutgiltiga skyddsåtgärder genom kommissionens förordning (EG) nr 206/2005 (3).

(2)

Den 23 oktober 2004 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning beträffande import till gemenskapen av odlad lax med ursprung i Norge. Den 22 april 2005 införde kommissionen provisoriska antidumpningsåtgärder genom kommissionens förordning (EG) nr 628/2005 (4).

(3)

Slutgiltiga skyddsåtgärder beträffande import av odlad lax från alla länder infördes som en följd av en undersökning som omfattade perioden 2000–2003. Efter ett preliminärt avgörande om att importen från Norge under perioden 1 oktober 2003–30 september 2004 hade fortsatt att öka och att det förekom skadevållande dumpning införde kommissionen provisoriska antidumpningsåtgärder beträffande import av odlad lax från Norge.

(4)

Importen av odlad lax från Norge under den tolvmånadersperiod som löpte ut den 30 september 2004 motsvarade ungefär 60 % av gemenskapsmarknaden och ungefär 75 % av den totala importen till gemenskapen. I förordning (EG) nr 206/2005 hade kommissionen konstaterat att den betydande ökningen av importen hade haft en förödande inverkan på gemenskapsproducenternas lönsamhet, på grund av det med ökningen sammanhängande prisfallet. De provisoriska antidumpningsåtgärderna beträffande importen av odlad lax med ursprung i Norge skulle undanröja de orättvisa prisfördelarna i samband med denna import. Dessa åtgärder förväntas också dämpa den kvantitativa ökningen av importen med ursprung i Norge, som är gemenskapens största importkälla. På grund av de särskilda omständigheterna i detta fall anses det därför att antidumpningsåtgärderna är tillräckliga för att avhjälpa den skada som gemenskapsindustrin nu lider och att det inte längre är nödvändigt att bibehålla skyddsåtgärderna, som därför bör upphöra att gälla samtidigt som antidumpningsåtgärderna träder i kraft.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/5

(1)

Den 6 mars 2004 inledde kommissionen en skyddsåtgärdsundersökning enligt rådets förordning (EG) nr 3285/94 (2) och rådets förordning (EG) nr 519/94 (3) rörande import av odlad lax. Den 5 februari 2005 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 206/2005 (4) slutgiltiga skyddsåtgärder i form av tullkvoter och ett minimipris. De slutgiltiga skyddsåtgärderna gällde från och med den 6 februari 2005, och de skulle liberaliseras gradvis under sin tillämpningsperiod. Den 23 april 2005 upphävdes kommissionens förordning (EG) nr 206/2005 genom kommissionens förordning (EG) nr 627/2005 (5).

(2)

Parallellt med skyddsåtgärdsundersökningen ingavs den 8 september 2004 ett klagomål rörande import av odlad lax med ursprung i Norge av EU Salmon Producers Group (nedan kallad ”den klagande”) som svarar för en betydande del av gemenskapens produktion av odlad lax.

(3)

Klagomålet innehöll bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav följande väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(4)

Förfarandet inleddes den 23 oktober 2004 genom att ett tillkännagivande om inledande offentliggjordes (6).

(5)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2003 till och med den 30 september 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabellerna ”UP”). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter avseende perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 30 september 2004 (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”). Den period som användes för undersökningsresultaten beträffande prisunderskridande, målprisunderskridande och undanröjande av skada är den ovannämnda undersökningsperioden.

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, norska producenter, handlare, importörer, leverantörer, de användare och intresseorganisationer som såvitt känt var berörda samt företrädare för Norge om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde som nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra exportörer som gav sig till känna inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. Följande berörda parter samarbetade med kommissionen i detta hänseende och lämnade synpunkter: 102 norska exportörer och handlare, 24 producenter i gemenskapen, en sammanslutning av producenter i gemenskapen, 15 importörer, användare och bearbetningsföretag, fyra användarsammanslutningar, en konsumentorganisation och två leverantörer. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(8)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(9)

I tillkännagivandet om inledande hade kommissionen, med hänsyn till det uppenbarligen stora antalet exportörer av den berörda produkten i Norge och det stora antalet producenter av den berörda produkten i gemenskapen, angivit att man skulle kunna komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i denna undersökning.

(10)

Den produkt som berörs är odlad lax (dvs. annan än vild), även filéad, färsk, kyld eller fryst. Genom denna definition utesluts andra liknande odlade fiskprodukter, t.ex. stor laxöring, biomassa (levande lax), vild lax och ytterligare bearbetade produkter, t.ex. rökt lax.

(11)

Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 0302 12 00, ex 0303 11 00, ex 0303 19 00, ex 0303 22 00, ex 0304 10 13 och ex 0304 20 13 beroende på produktens presentation (färsk eller kyld fisk, färska eller kylda filéer, fryst fisk och frysta filéer). På grundval av de fysiska kännetecknen, produktionsprocessen och utbytbarheten ur konsumentperspektiv konstaterades att all odlad lax utgjorde en och samma produkt. De olika presentationerna är avsedda för samma slutanvändning och är utan vidare utbytbara. De anses därför i samband med detta förfarande utgöra en och samma produkt.

(12)

Det framgick av undersökningen att de grundläggande fysiska kännetecknen hos odlad lax som produceras och säljs i gemenskapen av gemenskapsindustrin, odlad lax som produceras och säljs på den norska hemmamarknaden och att de har samma användningsområde.

(13)

För detta fastställande beaktades i synnerhet följande undersökningsresultat.

(14)

Den preliminära slutsatsen var därför att den berörda produkten och den odlade lax som producerades och såldes på den norska hemmamarknaden samt den odlade lax som producerades och såldes i gemenskapen av gemenskapsindustrin har samma grundläggande fysiska kännetecken och användningsområden och de anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Även om de flesta norska producenter av odlad lax sålde den berörda produkten till gemenskapen via handlare, var det möjligt att göra bedömningen av dumpning i producentledet. Det konstaterades att de flesta norska producenter av odlad lax efter de strukturella förändringar som inträffat i den norska laxindustrin antingen sålde den berörda produkten direkt till EU eller kunde identifiera den del av deras försäljning till EU som skedde via icke-närstående handlare. Det var därför möjligt att fastställa både ett normalvärde och ett exportpris i producentledet.

(16)

I punkt 5.1 a i tillkännagivandet om inledande angavs att kommissionen kunde komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen. I enlighet med uppmaningen i punkt 5.1 a i i tillkännagivandet om inledande lämnade 102 företag de begärda upplysningarna inom den angivna tidsfristen. Av dessa var 38 producenter av odlad lax som också exporterade den berörda produkten till EU (nedan kallade ”de exporterande producenterna”) Försäljningen skedde antingen direkt eller via icke-närstående handlare.

(17)

Mot bakgrund av det stora antalet inblandade företag beslutades att ett stickprovsförfarande skulle användas, och i samråd med de norska myndigheterna gjordes för detta ändamål ett urval av de företag som hade den största exportvolymen till gemenskapen. På vissa punkter nåddes inte samförstånd med de norska myndigheterna. Trots de norska myndigheternas begäran uteslöts vissa exportörer från stickprovet, nämligen exportörer med relativt låga exportvolymer till gemenskapen av den berörda produkten. Om de norska myndigheternas begäran hade tillmötesgåtts skulle det ha inneburit att man inte följde principen för urvalet, dvs. att ta med så många företag med den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Av denna anledning kunde begäran inte godtas. I urvalet ingår de tio största norska exporterande producenterna, som representerar närmare 80 % av de samarbetsvilliga producenternas exportvolym till gemenskapen.

(18)

Vid kontroll konstaterades beträffande två företag som ingick i urvalet att det inte på grundval av de upplysningar som de lämnat var möjligt att fastställa att de sålt odlad lax till icke-närstående parter på marknadsmässiga villkor. Under dessa omständigheter dras den preliminära slutsatsen att dessa företag, så länge de inte lämnat tillräckliga upplysningar, inte bör tilldelas individuella dumpningsmarginaler utan en marginal motsvarande den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de företag för vilka en individuell marginal kunde fastställas. Kommissionen kommer dock att fortsätta att undersöka denna fråga i det slutgiltiga skedet av förfarandet och kan i enlighet med artikel 18 i grundförordningen komma att träffa avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter om de berörda företagen inte lämnar de upplysningar som krävs.

(19)

När det gäller normalvärdet fastställde kommissionen först för varje berörd exporterande producent som ingick i urvalet huruvida företagets sammanlagda inhemska försäljning av odlad lax var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden för varje exporterande producent motsvarade minst 5 % av producentens sammanlagda exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(20)

För de exporterande producenter som totalt sett hade en representativ försäljning på den inhemska marknaden fastställde kommissionen därefter vilka typer av odlad lax som såldes på den inhemska marknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(21)

För var och en av dessa typer fastställdes det huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda inhemska försäljningen av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda exportförsäljningen till gemenskapen av den jämförbara typen.

(22)

Kommissionen undersökte också, genom att fastställa andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder, om försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp som på denna marknad såldes i representativa mängder kunde anses ha skett vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(23)

I de fall där försäljningsvolymen av en viss typ av odlad lax, såld till ett nettoförsäljningspris som var lika stort som eller högre än dess produktionskostnad, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, och det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lika högt som eller högre än dess produktionskostnad, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset. Detta pris beräknades som ett vägt genomsnitt av priserna på all inhemsk försäljning av denna typ under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(24)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en viss typ av odlad lax utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för denna typ, eller det vägda genomsnittliga priset för denna typ var lägre än produktionskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, som beräknades som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma försäljningen av denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(25)

Slutligen, i de fall där den lönsamma försäljningsvolymen för en typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle vara lämpligt att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(26)

I de fall där det inte var möjligt att använda de inhemska priserna för en särskild typ som sålts av en exporterande producent, användes ett konstruerat normalvärde enligt artikel 2.3 i grundförordningen. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet genom att man adderade varje exportörs produktionskostnader för de exporterade typerna, vid behov justerade, med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. För att göra detta undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande producenterna på den inhemska marknaden var tillförlitliga.

(27)

Den faktiska vinstmarginalen på hemmamarknaden bedömdes som tillförlitlig när det berörda företagets sammanlagda försäljning på den marknaden kunde anses som representativ i förhållande till volymen av exportförsäljning till gemenskapen. För företag som totalt sett hade en representativ försäljning fastställdes vinstmarginalen på grundval av den inhemska försäljningen av de typer som såldes vid normal handel. Vid denna beräkning användes den metod som beskrivs i skälen 22–25.

(28)

I de fall där dessa kriterier inte var uppfyllda övervägde kommissionen om det var möjligt att använda en vägd genomsnittlig vinstmarginal för de övriga företag som hade en representativ försäljning vid normal handel i Norge, eller det berörda företagets faktiska kostnader för produktion och försäljning vid normal handel inom samma generella produktkategori på den inhemska marknaden. Om det inte var möjligt att använda ett av dessa tillvägagångssätt fastställdes den inhemska vinstmarginalen i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

(29)

Fem företag hade en försäljning som totalt sett var representativ, men bara för ett företags vidkommande konstaterades att vissa typer av den berörda produkten som också exporterades såldes på den inhemska marknaden vid normal handel. För de övriga typerna av odlad lax som exporterades av dessa företag måste normalvärdet konstrueras med hjälp av den metod som anges i skäl 26. Det konstaterades att tre företag inte hade en inhemsk försäljning av odlad lax som totalt sett var representativ. Därför måste normalvärdet för alla typer av den berörda produkten som producerades av dessa företag konstrueras enligt den metod som anges i skäl 26.

(30)

Såsom framgår av skäl 29 konstaterades beträffande den inhemska vinstmarginalen att bara en exporterande producent sålde odlad lax på den inhemska marknaden vid normal handel. Eftersom den inhemska försäljningen inte ansågs vara tillräckligt representativ fastställdes därför preliminärt den inhemska vinstmarginalen till 8 % av omsättningen, i överensstämmelse med det tillvägagångssätt som anges i skäl 28. Denna vinstmarginal ansågs utgöra en miniminivå inom en livskraftig näringsgren. Dessutom är det att märka att den inhemska vinstmarginal som användes låg på samma nivå som för det företag som hade inhemsk försäljning vid normal handel. Denna vinstmarginal förefaller också att vara ett minimum mot bakgrund av de betydande satsningar i fråga om tid och resurser som laxodlingen kräver, eftersom det tar tre år för laxen att växa från smolt till dess att den kan skördas. Kommissionen kommer att fortsätta undersöka den inhemska vinstmarginalen mot bakgrund av denna investeringsbörda i kombination med de nuvarande räntesatserna i Norge, och kan komma att se över sitt beslut i det slutgiltiga skedet.

(31)

När det gällde att fastställa ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ansåg kommissionen att de företagsspecifika upplysningar som lämnats av de exporterande producenterna preliminärt kunde användas på detta stadium. Det bör dock noteras att lämpligheten av detta tillvägagångssätt beror på ett antal faktorer som måste klargöras och kontrolleras ytterligare. Kommissionen kommer att fortsätta undersöka denna fråga och kan komma att se över sitt tillvägagångssätt i det slutgiltiga skedet.

(32)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(33)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör i gemenskapen konstruerades exportpriset på grundval av importörens återförsäljningspriser till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för alla kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal (5 % av omsättningen).

(34)

När exportförsäljningen skedde genom en närstående handlare i Norge, fastställdes exportpriset på grundval av det återförsäljningspris som betalats av den första oberoende köparen i gemenskapen.

(35)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. I syfte att sörja för en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar för transport och försäkring, kredit, provisioner, bankavgifter, förpackningskostnader, tullar och avdrag beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning. Justeringar gjordes också i de fall då exportförsäljningen skedde via ett närstående företag i Norge, i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen.

(36)

För åtta av de exporterande producenter som ingick i urvalet kunde en individuell dumpningsmarginal beräknas. För dessa företag jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, såsom anges i artikel 2.11 i grundförordningen. Om dessa exporterande producenter var varandra närstående, beräknades den preliminära dumpningsmarginalen uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns som ett vägt genomsnitt av de närstående företagens dumpningsmarginaler, i enlighet med gemenskapens praxis för exporterande producenter som är varandra närstående. Detta var fallet för två företag i denna undersökning.

(37)

De återstående två exporterande producenter för vilka det inte var möjligt att fastställa en individuell dumpningsmarginal, såsom anges i skäl 18, tilldelades också en preliminär dumpningsmarginal motsvarande nivån för den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts preliminärt för de parter som ingick i urvalet.

(38)

Företag som var samarbetsvilliga, men inte ingick i urvalet, och som inte är något av de företag närstående som ingick i urvalet, tilldelades en preliminär dumpningsmarginal motsvarande nivån för den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts preliminärt för de parter som ingick i urvalet, nämligen 25,1 %.

(39)

Företag som var samarbetsvilliga, men inte ingick i urvalet, och som är något av de företag närstående som ingick i urvalet, tilldelades en preliminär dumpningsmarginal motsvarande den som tilldelades de företag i urvalet som var dem närstående.

(40)

För att beräkna dumpningsmarginalen för övriga företag, dvs. för de exportörer i Norge som inte var samarbetsvilliga eller gav sig till känna, fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetsviljan hade varit. Den totala importen av den berörda produkten med ursprung i Norge, beräknad på grundval av uppgifter från Eurostat, jämfördes med de faktiska uppgifter som lämnades av de exporterande producenter i Norge som uttryckt vilja att ingå i urvalet. På denna grundval fastställdes att samarbetsviljan var stor, dvs. företagen i fråga svarade för nästan 80 % av den totala norska exporten av odlad lax till gemenskapen.

(41)

Av tillgängliga uppgifter drogs slutsatsen att den dumpning som övriga företag utövade inte var mindre än för de företag som ingick i urvalet. Dumpningsmarginalen för övriga företag fastställdes följaktligen till nivån för den högsta individuella dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag. På denna grundval fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag preliminärt till 44,0 % av priset cif vid gemenskapens gräns.

(42)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(43)

Under undersökningsperioden producerades odlad lax i gemenskapen av

(44)

Flera av de övriga producenter som var norska exportörer eller importörer närstående gav sig till känna och begärde att omfattas av definitionen av gemenskapsproduktionen. De ansåg även att de utgjorde en del av gemenskapsindustrin. Detta påstående avvisades på grundval av bestämmelserna i artikel 4.1 i grundförordningen. Det ansågs nämligen att förhållandet mellan dessa närstående producenter och exportörerna eller importörerna av den dumpade produkten var av en sådan art att det kunde göra att de berörda producenterna agerade på ett annat sätt än icke-närstående producenter. Följaktligen beaktades inte dessa övriga producenters produktion vid beräknandet av gemenskapsproduktionen.

(45)

Av undersökningen framgick att de klagande producenterna i gemenskapen hade producerat ca 20 000 ton lax under undersökningsperioden. Detta motsvarar ca 90 % av den uppskattade totala produktionen i gemenskapen av den berörda produkten. Det handlar med andra ord om en betydande del av gemenskapsproduktionen. De klagande gemenskapsproducenterna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(46)

Med hänsyn till det stora antalet producenter av odlad lax i gemenskapen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas vid bedömningen av skada. Urvalet av gemenskapsproducenter baserades i enlighet med artikel 17 i grundförordningen på den största representativa produktionsvolym som rimligen kunde undersökas inom utsatt tid.

(47)

På grundval av de uppgifter som lämnats till kommissionen valdes ursprungligen de sex gemenskapsproducenter som anges i skäl 7 ut att ingå i urvalet och de ombads svara på ett frågeformulär. Kontrollbesök gjordes på plats hos dessa företag. Av undersökningen framgick att Celtic Atlantic Salmon Ltd inte producerade odlad lax under hela skadeundersökningsperioden och därför inte kunde lämna alla uppgifter som efterfrågades i frågeformuläret. Celtic Atlantic Salmon Ltd grundades i januari 2004 efter att ha inköpt vissa tillgångar av ett laxproducerande företag som var ställt under konkursförvaltning, och kunde tillhandahålla uppgifter endast för undersökningsperioden. De skadeindikatorer som diskuteras från och med skäl 63 har följaktligen fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter från de övriga fem företagen i skäl 7. Uppgifter från Celtic Atlantic Salmon Ltd användes dock vid beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande.

(48)

Den sammanlagda produktionen för de fem gemenskapsproducenter som ingick i urvalet och till fullo samarbetade med kommissionen i undersökningen var ca 8 300 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar ca 37 % av den uppskattade totala gemenskapsproduktionen av odlad lax.

(49)

Analysen av skada grundas på a) resultatrelaterade skadeindikatorer såsom försäljningspriser, lager, lönsamhet, avkastning på investeringar, kassaflöde, investeringar, kapitalanskaffningsförmåga och löner, vilka fastställts på grundval av de upplysningar som kontrollerats i samband med stickprovet, och b) andra skadeindikatorer, såsom produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek, vilka fastställts på grundval av de uppgifter som gäller gemenskapsindustrin som helhet.

(50)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i gemenskapen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i gemenskapen

(51)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av samtliga gemenskapsproducenters sammanlagda produktion med tillägg av importen från samtliga tredjeländer och med avdrag för exporten från gemenskapen. Produktionen för samtliga i gemenskapen etablerade producenter fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av de länder där produktionen skedde, dvs. Irland, Förenade kungariket och Frankrike. Uppgifter om de kvantiteter som importerats och exporterats lämnades av Eurostat.

(52)

Det bör noteras att den storskaliga odlingen av odlad lax i gemenskapen är begränsad till Förenade kungariket (Skottland) och Irland. Vissa justeringar gjordes för att konvertera nettovikten enligt uppgifterna från Eurostat till fiskekvivalenter (whole fish equivalents, WFE) (7), eftersom jämförelser vanligen sker på denna grundval inom branschen. Uppgifterna för färsk, kyld och fryst lax, med undantag för filéer, och för färska, kylda och frysta filéer, dividerades därför, om inte annat anges, med omräkningssatserna 0,90 respektive 0,65, dvs. de allmänt erkända omräkningssatserna inom laxindustrin.

(53)

Av tabellen ovan framgår att förbrukningen ökade med 16 % mellan 2001 och 2003. Under undersökningsperioden låg förbrukningen på nästan samma nivå som 2003, med en liten minskning på 0,5 %. Den totala ökningen av förbrukningen under skadeundersökningsperioden uppgick till hela 15 %.

(54)

På grundval av de uppgifter som lämnats av Eurostat och med omräkning med hjälp av den metod som anges i skäl 51 ökade importen från Norge under skadeundersökningsperioden enligt följande:

Tabell 2

Berörd importvolym

(55)

Av tabellen ovan framgår att importvolymen av odlad lax från Norge ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2001 och 2003 ökade importvolymen med hela 31 %, och mellan 2003 och undersökningsperioden med ytterligare 3 %. Trots att förbrukningen ökade med nästan 80 000 ton under skadeundersökningsperioden kunde med andra ord de norska exportörerna öka sin försäljning på gemenskapsmarknaden med 93 000 ton, dvs. mer än den totala ökningen av förbrukningen.

(56)

De norska exporterande producenternas marknadsandel uppvisade följande utveckling:

Tabell 3

Marknadsandel för importen från Norge

(57)

Liksom fallet var i fråga om importen ökade den norska marknadsandelen kontinuerligt under skadeundersökningsperioden. Totalt sett ökade marknadsandelen beräknad på grundval av importvolymer med 17 % eller 8,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Ökningen mellan 2002 och undersökningsperioden var hela 6,1 procentenheter.

(58)

Prisutvecklingen för den dumpade importen från Norge vid försäljning på gemenskapsmarknaden framgår av följande tabell:

Tabell 4

Genomsnittspris för den dumpade importen från Norge (euro/kg)

(59)

Under skadeundersökningsperioden minskade genomsnittspriset för den dumpade importen med 16 %. Av tabellen ovan framgår också att det finns ett tydligt tidsmässigt samband mellan prisfallet 2003 och det kraftiga inflöde av dumpad import på gemenskapsmarknaden som det redogörs för i skäl 54.

(60)

I syfte att fastställa prisunderskridandenivån under undersökningsperioden jämfördes de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet med de vägda genomsnittliga exportpriserna för de exporterande producenter från Norge som ingick i urvalet. Denna jämförelse gjordes för jämförbara typer av odlad lax och i samma handelsled, dvs. för försäljning till den första oberoende kunden. Jämförelsen gjordes efter avräkning för rabatter och andra avdrag, och importpriserna noterades på nivån cif vid gemenskapens gräns, med justeringar för tullar.

(61)

De priser som togs ut av de producenter inom gemenskapsindustrin som ingick i stickprovet noterades på nivån fritt fabrik, dvs. exklusive transportkostnader, och i handelsled som ansågs vara jämförbara med handelsledet för den berörda importen. För de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet som sålde sin fisk fritt odling utan avdrag för avgifter som erlagts till bearbetningsföretag gjordes en justering uppåt för att beakta bearbetnings- och förpackningskostnader och därmed möjliggöra en jämförelse av deras priser med priserna för andra producenter som ingick i urvalet. Justeringen gjordes på grundval av de kostnader för bearbetning och förpackning som uppkommit för andra producenter som ingick i urvalet, eller på grundval av en faktisk avgift som erlades till bearbetningsföretaget.

(62)

Denna jämförelse av vägda genomsnittliga priser visade att produkterna med ursprung i Norge under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med i genomsnitt ca 15 %, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser.

(63)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen har granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin innefattat en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som haft betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(64)

Produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet för gemenskapsindustrin som helhet uppvisade följande utveckling:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(65)

Gemenskapsindustrins produktion ökade med 14 % mellan 2001 och 2002. Därefter minskade den med 6 %, ökade visserligen igen med 5 % under undersökningsperioden, men låg kvar under 2002 års nivå. Såsom framgår av tabellen ovan ökade produktionen totalt sett med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(66)

Under skadeundersökningsperioden ökade produktionskapaciteten med 18 %. Ökningen skedde i huvudsak under 2003 (+ 13 %). Det bör noteras att produktionen av odlad lax i Europeiska gemenskapen i praktiken begränsas genom av myndigheterna utfärdade licenser i vilka den högsta kvantitet av levande fisk som får hållas i vattnet på en viss plats vid en viss tidpunkt anges. Kapacitetsuppgifterna avser den teoretiska kapacitet som grundar sig på den maximikvantitet som det beviljats licenser för, inte på den fysiska kapaciteten hos burar och annan produktionsutrustning i gemenskapsindustrin när det gäller att hålla fisk. Dessa kapacitetsuppgifter anses därför inte ha någon särskild betydelse för analysen.

(67)

Kapacitetsutnyttjandet ökade först med 13 % mellan 2001 och 2002 men minskade 2003 med ca 18 % och låg kvar på denna nivå under undersökningsperioden.

(68)

Det är att märka att gemenskapsindustrin praktiskt taget inte håller lager av odlad lax, eftersom fisken omedelbart efter skörden säljs till industrin i senare produktionsled. Uppskattningen av lagren förefaller därför inte vara en viktig faktor när det gäller att undersöka gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(69)

Siffrorna nedan visar gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden.

Tabell 6

Försäljningsvolym, marknadsandelar, genomsnittliga försäljningspriser per enhet i gemenskapen

(70)

Mellan 2001 och undersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 13 %. Med andra ord lyckades gemenskapsindustrin öka sin försäljningsvolym med 2 300 ton. Detta resultat bör också ses mot bakgrund av ökningen av förbrukningen i gemenskapen som uppgick till hela 80 000 ton under samma period.

(71)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade totalt sett under skadeundersökningsperioden (– 1 %). Den ökade först mellan 2001 och 2002, föll sedan kraftigt 2003, för att åter öka under undersökningsperioden, och låg kvar strax under nivån för 2001. Med tanke på gemenskapsindustrins ringa marknadsandel bör det märkas att även en liten förlust har en betydande inverkan på gemenskapsindustrin.

(72)

Från 2001 till undersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser med 6 %. Nedgången skedde i huvudsak mellan 2002 och 2003 (– 13 procentenheter), medan priserna i viss mån återhämtade sig mellan 2003 och undersökningsperioden (+ 8 procentenheter).

(73)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i gemenskapen med 15 % och gemenskapsindustrin ökade sin försäljningsvolym med 13 %. Under samma tid föll dock gemenskapens försäljningspriser (– 6 %) och marknadsandel (– 1 %). Samtidigt ökade importen från Norge med cirka 35 %, och marknadsandelen för lågprisimporten till dumpade priser ökade med så mycket som 8,6 procentenheter. Detta betydde att gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden inte till fullo kunde dra fördel av marknadstillväxten.

(74)

Lönsamheten från försäljningen i gemenskapen är den vinst som genereras genom försäljning av odlad lax på gemenskapsmarknaden. Avkastningen på totalt kapital och kassaflödet har i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen endast kunnat beräknas för den minsta produktgrupp som inbegriper den likadana produkten. I detta sammanhang är det att märka att odlingen av lax utgjorde över 95 % av den ekonomiska verksamhet som utövades av de producenter inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet.

(75)

Dessutom har avkastningen på investeringar beräknats på grundval av avkastningen på totalt kapital, eftersom de företag som utgör gemenskapsindustrin huvudsakligen, eller t.o.m. uteslutande, är verksamma inom produktion och försäljning av den berörda produkten. I samband med denna undersökning uttrycks avkastningen på investeringar som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto).

Tabell 7

Lönsamhet, avkastning på investeringar och kassaflöde

(76)

Under 2001 uppvisade gemenskapsindustrin en lönsamhet på 7,2 %. Mellan 2001 och 2002 övergick lönsamheten i förlust, med en minskning på 10,1 procentenheter. Därefter har gemenskapsindustrin varit fortsatt förlustbringande. Märkas bör att situationen ytterligare förvärrades mellan 2002 och 2003, då förlusten uppgick till 6,2 % (eller 3,3 procentenheter). Tack vare den oförminskade efterfrågan på lax under undersökningsperioden kunde gemenskapsindustrin i någon mån öka sina försäljningspriser och därmed minska sina förluster, vilka emellertid förblev betydande (– 4 %) Från början av skadeundersökningsperioden till dess slut var minskningen i fråga om lönsamhet hela 11,2 procentenheter.

(77)

Under skadeundersökningsperioden följde avkastningen på investeringar och kassaflödet en utveckling liknande den för lönsamheten.

(78)

Gemenskapsindustrins investeringar ökade under skadeundersökningsperioden. Till en början minskade de under 2002 och 2003, för att sedan öka under undersökningsperioden. I viss mån får dessa investeringar sin förklaring genom den oförminskade efterfrågan som kännetecknade skadeundersökningsperioden. Det konstaterades också att en betydande del av investeringarna gjordes i syfte att underhålla den befintliga produktionsapparaten eller byta ut utrustning som nått slutet av sin livscykel. Under senare år har gemenskapsindustrin dessutom gjort betydande ansträngningar för att förbättra sin konkurrenskraft på denna marknad. För att kunna klara den ökade konkurrensen har åtgärder vidtagits för att öka effektiviteten och minska kostnaderna, i form av samarbetsarrangemang för foderinköp eller gemensam marknadsföring och försäljning. Gemenskapsindustrin har dessutom genomgått en konsolideringsprocess. Laxodlingsindustrin i gemenskapen har genomgått betydande strukturförändringar och utvecklingen går mot färre företag. Ett antal mindre producenter har antingen upphört med sin verksamhet eller sålts till andra producenter som investerat i dessa företag.

(79)

Det konstaterades att gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden ställdes inför ökande svårigheter att anskaffa kapital. Gemenskapsindustrins kapitalanskaffningsförmåga bör också se mot bakgrund av den negativa utvecklingen i fråga om gemenskapsindustrins kassaflöde under undersökningsperioden. Det är också tydligt att de förluster som ackumulerats för gemenskapsindustrin och nivån på försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden hade en negativ inverkan på möjligheterna att skaffa finansiering utifrån.

(80)

Mellan 2001 och undersökningsperioden ökade sysselsättningen totalt sett i gemenskapsindustrin med 4 %. Ökningen skedde emellertid mellan 2001 och 2002 (+ 7 %), och den har sin förklaring i den produktionsökning som ägde rum under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabellen ovan kunde den ökning i sysselsättningen som inträffade under 2002 inte upprätthållas till följd av marknadssituationen, och den vändes till en minskning under 2003 och undersökningsperioden.

(81)

Även om sysselsättningen ökade i någon mån kunde gemenskapsindustrin öka sin produktivitet under skadeundersökningsperioden. Med hänsyn till produktionsnivån och antalet anställda ökade produktiviteten med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(82)

Det var nödvändigt att minska lönerna med 19 % under skadeundersökningsperioden.

(83)

Det bör noteras att en betydande del av importen av odlad lax med ursprung i Norge mellan september 1997 och maj 2003 omfattades av prisåtaganden enligt de antidumpnings- och antisubventionsåtgärder som då var i kraft. Gemenskapsindustrin var lönsam under 2001, men överträdelser av prisåtagandena från vissa norska exporterande producenters sida under 2002 ledde till att detta instruments effektivitet började undergrävas och orsakade prisfall. Det framgår av den aktuella undersökningen att de norska exporterande producenternas priser minskat med 16 % sedan 2001. Priserna sjönk i synnerhet från och med 2002, när allt fler överträdelser av gällande åtaganden kunde konstateras. Det anses under dessa omständigheter att gemenskapsindustrin inte har kunnat återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning.

(84)

Med tanke på den berörda importens omfattning och priser kan verkningarna på gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

(85)

Undersökningen visade att den berörda produkten mellan 2001 och undersökningsperioden importerades till gemenskapsmarknaden i stora och kontinuerligt ökande kvantiteter (+ 35 %), särskilt mellan 2002 och 2003. Under samma period sjönk genomsnittspriserna för den dumpade importen med 16 %, i det att de föll kraftigt mellan 2002 och 2003 och därefter låg kvar på en synnerligen låg nivå. Det konstaterades att den norska marknadsandelen ökade med 17 % eller 8,6 procentandelar under skadeundersökningsperioden.

(86)

När det gäller gemenskapsindustrins situation visar en undersökning av indikatorerna ovan att den kontinuerligt försämrades mellan 2001 och undersökningsperioden. Även om vissa faktorer uppvisade en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden (produktion, produktionskapacitet, försäljningsvolym) var utvecklingen negativ för de flesta indikatorer (försäljningspriser, marknadsandel, lönsamhet, kassaflöde, avkastning på investeringar, löner).

(87)

I fråga om den positiva utvecklingen för produktionen och försäljningsvolymerna konstaterades att dessa ökningar enbart innebar att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden kunde återta förlorade marknadsandelar och behålla den återtagna marknadsandelen. Produktionskapaciteten ansågs ha begränsad relevans, eftersom kapacitetsuppgifterna är av teoretisk natur och bygger på den maximikvantitet som det beviljats licenser för, inte på den fysiska kapaciteten att hålla fisk. Följaktligen minskade kapacitetsutnyttjandet från 49 % till 47 % under denna period, medan produktiviteten ökade, huvudsakligen på grund av ökad automatisering (+ 8 %). Under skadeundersökningsperioden kännetecknades gemenskapsmarknaden av stabil efterfrågan, och förbrukningen växte med 15 % eller 80 000 ton. Även om gemenskapsindustrin lyckades öka både sin produktion och försäljningsvolym med 13 % kunde den nätt och jämnt behålla sin marknadsandel. Samtidigt lyckades de norska exportörerna öka sin försäljning med 93 000 ton och ökade sin marknadsandel betydligt.

(88)

Dessutom skedde ökningen i gemenskapsindustrins försäljningsvolym på bekostnad av priserna, som uppvisade en nedgång. Detta ledde till att lönsamheten minskade, från en positiv till en negativ, förlustbringande nivå (2001 var lönsamheten 7,2 %, men 2002 noterades en förlust på – 2,9 %, 2003 på – 6,2 % och under undersökningsperioden på – 4,0 %). Avkastningen på investeringar och kassaflödet följde en utveckling liknande den för lönsamheten. Även i fråga om löner skedde en nedgång under undersökningsperioden (– 19 %).

(89)

Med hänsyn till samtliga ovan nämnda faktorer drar kommissionen preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(90)

I syfte att dra en preliminär slutsats om huruvida det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit undersökte kommissionen först, i enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen, inverkan av den dumpade importen från det berörda landet på denna industris situation.

(91)

I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra faktorer, vilka kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada, för att säkerställa att skada som vållats av dessa faktorer inte oriktigt tillskrevs den dumpade importen. Andra kända faktorer än den dumpade importen vilka samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, så att denna eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(92)

Sambandet mellan den skada som gemenskapsindustrin lidit och den dumpade importen framgår särskilt av följande två samtidiga utvecklingstendenser, vilka beskrivs i det följande. Från 2001 och fram till slutet av undersökningsperioden ökade importen till gemenskapen av norsk odlad lax med 35 % volymmässigt. Detta innebar att marknadsandelen för denna import ökade till 59,6 %, dvs. en ökning med 8,6 procentenheter på bekostnad av gemenskapsindustrin. De norska priserna minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden.

(93)

Denna utveckling av importen från Norge sammanföll med betydande ekonomiska förluster för gemenskapsproducenterna. Denna utveckling av importen från Norge sammanföll med en betydande negativ utveckling av de viktigaste ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin från 2001 till slutet av undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden, när priserna för importen från Norge minskade med ca 13 %, sjönk försäljningspriserna med 5 % och gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med hela 3 %. Detta ledde till förluster för gemenskapsindustrin både under undersökningsperioden och under de två år som föregick den perioden. Eftersom det är allmänt erkänt att importen från Norge, särskilt på grund av sin betydande volym, är prisbestämmande på gemenskapsmarknaden för odlad lax visar denna situation att gemenskapsindustrin var utsatt för ett kraftigt pristryck, vilket ytterligare förstärktes av den dumpade importen på gemenskapsmarknaden. Att det rådde ett nedåtgående pristryck visas även av de norska exporterande producenternas prisunderskridande och av att gemenskapsindustrins priser sjönk avsevärt under undersökningsperioden.

(94)

Importen från tredje länder som inte berörs av denna undersökning visade följande utveckling under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import med ursprung i andra tredjeländer

(95)

Tabellen ovan visar importvolym, marknadsandel och genomsnittligt pris för importerad odlad lax från alla länder, utom Norge, och för enskilda traditionella exportörer, dvs. Chile, Färöarna, Förenta staterna och Kanada.

(96)

I importstatistiken görs inte åtskillnad på odlad och vild lax. Enligt de uppgifter som inhämtats i samband med undersökningen förefaller dock importen från Förenta staterna och Kanada till allra största del utgöras av vild lax och det är därför inte sannolikt att denna import skulle ha inverkat på gemenskapsindustrins situation i någon betydande utsträckning.

(97)

Tabellen visar att priserna på importen från Chile var högre än gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden och att priserna på odlad lax varierade i betydande grad bland övriga tredjeländer. Priserna på importen från Färöarna var lägre än de priser som togs ut av de norska exporterande producenterna. Det är dock att märka att importvolymerna från Chile och Färöarna minskade med 7 respektive 8 % under skadeundersökningsperioden.

(98)

Denna utveckling måste ses mot bakgrund av utvecklingen av förbrukningen och av den dumpade importen från Norge. Såsom framgår av skäl 51 ökade förbrukningen med 15 % under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg den på ungefär samma nivå som för 2003, med en svag minskning på 0,5 %. Såsom anges i skäl 55 ökade importen från Norge med ca 35 % under skadeundersökningsperioden och med ca 3,1 % mellan 2003 och undersökningsperioden.

(99)

Mot denna bakgrund dras därför den preliminära slutsatsen att import till gemenskapen från andra tredjeländer inte kan vara den avgörande orsaken till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(100)

Förbrukningen av odlad lax i gemenskapen ökade med 15 % under skadeundersökningsperioden och nådde en nivå av närmare 608 000 ton under undersökningsperioden. Tack vare denna ökning av förbrukningen lyckades gemenskapsindustrin öka både sin produktion och sin försäljning. Förbrukningens utveckling anses följaktligen inte ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(101)

Det hävdades att förbrukningen i Förenade kungariket hade gått ned och att detta hade vållat gemenskapsproducenterna skada. Den brittiska marknaden kan emellertid inte särskiljas från gemenskapsmarknaden i dess helhet eller från den ökning av förbrukningen som skedde på den marknaden under skadeundersökningsperioden. Om efterfrågan på odlad lax ökar totalt sett på gemenskapsmarknaden kan en minskning av efterfrågan på en viss del av denna marknad inte anses vara orsaken till den försämrade ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin. Därför drogs preliminärt slutsatsen att förändringar i förbrukningsmönstret inte bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(102)

Det undersöktes även om variationerna i gemenskapsindustrins exportvolym hade haft någon verkan. Exporten uppvisade en ökning med 150 % Med hänsyn till det svåra läget på gemenskapsmarknaden försökte gemenskapsindustrin öka sin export, vilket dock endast ledde till en ökning med 2 % av dess totala produktion och försäljning. Därför dras preliminärt slutsatsen att förändringar i exportnivån inte bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Hursomhelst grundar sig lönsamhetsuppgifterna enbart på uppgifter om gemenskapsförsäljningen till icke-närstående gemenskapskunder.

(103)

Det undersöktes om den skada som gemenskapsindustrin lidit orsakats av andra producenter i EG som är närstående företag till norska producenter. Såsom anges i skäl 44 ingick dessa företag inte i definitionen av gemenskapsindustrin i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen.

(104)

Fem producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer lämnade ett användbart svar på frågeformuläret. Dessa producenter svarade för ungefär 54 % av de andra producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer.

Tabell 13

Försäljningsvolym, marknadsandel och genomsnittligt försäljningspris till icke-närstående kunder i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer

(105)

Det framgår av tabellen ovan, som grundar sig på frågeformulärssvaren, att de fem samarbetsvilliga företagens försäljningsvolym ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden och att deras priser minskade med ca 5 %, vilket låg i linje med den allmänna utvecklingen för gemenskapsindustrin. Det konstaterades vidare att dessa företags marknadsandel minskade med ungefär en procentenhet under skadeundersökningsperioden, vilket även detta ligger i linje med utvecklingen för gemenskapsindustrin, och att deras försäljningspriser var högre än de norska exporterande producenternas priser (ca 5 % under undersökningsperioden). Under samma tidsperiod lyckades de norska exportörerna öka sin försäljning med 93 000 ton och öka sin marknadsandel. Det förefaller emellertid som om den ekonomiska situationen för de producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer inte kan ha försämrats lika mycket som för gemenskapsindustrin som helhet.

(106)

Därför dras preliminärt slutsatsen att de producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer inte i någon större utsträckning bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(107)

En berörd part hävdade att högre fiskdödlighet än normalt i Irland och sjukdomsutbrott i Förenade kungariket och Irland under 2002 och 2003 kunde ha lett till betydande produktions- och försäljningsminskningar. Det konstaterades emellertid att dessa fenomen var begränsade till ett litet antal laxodlingar och inte kunde ha haft någon betydande inverkan på de totala siffrorna. Såsom anges i skälen 64 och 69 ökade gemenskapsindustrins produktion och försäljningsvolym under skadeundersökningsperioden. Därför dras preliminärt slutsatsen att högre fiskdödlighet än normalt inte orsakat några väsentliga skadliga verkningar.

(108)

Det hävdades att den norska industrin hade lägre produktionskostnader än gemenskapsproducenterna, vilket tillsammans med det faktum att gemenskapsproducenterna inte kunde sänka sina produktionskostnader skulle vara en anledning till ökad import och allvarlig skada. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att även om Norge har en fördel med avseende på vissa kostnader (t.ex. mediciner, miljölagstiftningskostnader) så har gemenskapsproducenterna en fördel med avseende på vissa andra kostnader (t.ex. arbetskraftskostnader). Generellt sett går gemenskapsindustrin visserligen med betydande förlust på den nuvarande marknaden men det gör å andra sidan de norska producenterna också, vilket framgår bl.a. av uppgifter från de norska myndigheterna och antidumpningsundersökningen. Därför drogs preliminärt slutsatsen att argumentet att gemenskapsproducenterna skulle vara mindre effektiva än de norska exportörerna var ogrundat och inte kunde ha orsakat den skadevållande situationen för gemenskapsindustrin.

(109)

En berörd part hävdade att den stränga brittiska lagstiftningen rörande miljökontroller, fiskhälsonormer, användning av biomassa, system för godkännande av medicinering och godkännande av lokalisering gör gemenskapsindustrin mindre konkurrenskraftig och har bidragit till den allvarliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Det har emellertid inte framlagts någon bevisning till stöd för dessa argument, någon utveckling av argumenten har inte skett och kontrollerna av de brittiska företagen pekade inte heller i denna riktning. Under dessa omständigheter kan dessa faktorer inte betraktas som relevanta orsaker till den allvarliga skadan för gemenskapsproducenterna. Det kan tvärtom hävdas att gemenskapens strängare miljö- och hälsolagstiftning i stället gör produkterna attraktivare för moderna konsumenter.

(110)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att det finns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Denna slutsats grundar sig på det faktum att den dumpade importen från Norge ökade betydligt volymmässigt och i fråga om marknadsandelar, och att priserna för denna import betydligt underskred gemenskapsindustrins priser. Den kraftiga ökningen av dumpad import till minskande priser sammanfaller dessutom på ett slående sätt tidsmässigt med den försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation som ledde till förlusterna för gemenskapsindustrin.

(111)

Inga andra faktorer har konstaterats som kunde ha haft någon betydande inverkan på gemenskapsindustrins situation. Därför dras även preliminärt slutsatsen att importen till gemenskapen från andra tredjeländer inte kan vara den avgörande orsaken till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(112)

I enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen undersöktes det om det trots slutsatsen om förekomsten av skadevållande dumpning fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa antidumpningsåtgärder mot importen från det berörda landet. Vid fastställandet av gemenskapens intresse utgick man från en bedömning av alla olika berörda intressen, t.ex. för gemenskapsindustrin, importörerna, handlarna, bearbetningsföretagen, användarna och konsumenterna av den berörda produkten. Kommissionen sände frågeformulär bl.a. till gemenskapsindustrin, producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer, importörer, bearbetningsföretag, användare, leverantörer av den berörda produkten och en konsumentorganisation.

(113)

Gemenskapsindustrin har vållats skada av lågprisimport av odlad lax från Norge. Det eventuella införandet av antidumpningsåtgärder har till syfte att återställa en sund konkurrens på gemenskapsmarknaden mellan gemenskapsindustrin och deras exporterande motsvarigheter i Norge. Med tanke på arten av den skada som gemenskapsindustrin lidit anses en ytterligare försämring av gemenskapsindustrins situation oundviklig om antidumpningsåtgärder inte införs. Om det inte införs åtgärder kommer detta med största sannolikhet att medföra ytterligare skada. Med tanke på de förluster som gemenskapsindustrin led under skadeundersökningsperioden kan det även finnas risk för att denna industri läggs ned på medellång sikt. På grundval av undersökningsresultaten för undersökningsperioden är gemenskapsindustrin således i fara såvida de nuvarande låga priserna på den dumpade importen inte åtgärdas. Detta bevisas av de fortsatta rapporterna om nära förestående konkurser.

(114)

Gemenskapsindustrin har gjort betydande insatser för att förbättra sin konkurrenskraft på denna marknad under de senaste åren. De viktigaste laxproduktionsområdena i gemenskapen finns i Skottland och Irland där lämpliga förhållanden råder. Laxodlingsindustrin i gemenskapen har omstrukturerats betydligt under de senaste åren och utvecklingen går mot färre och större företag. Ett antal mindre producenter har antingen lagt ned sin verksamhet eller sålts till andra företag i gemenskapen som investerat i deras produktionsanläggningar. På grund av den ökade konkurrensen har många av de företag som ingår i gemenskapsindustrin vidtagit åtgärder för att förbättra sin produktivitet och sänka sina kostnader. Dessa åtgärder omfattar bl.a. förbättrad utfodringsutrustning och samarbetsarrangemang för foderinköp. Detta har gjort det möjligt för dessa företag att stärka sin ställning gentemot leverantörerna. Dessutom har ett antal företag som ingår i gemenskapsindustrin kommit överens om arrangemang rörande gemensam marknadsföring och försäljning av sin produktion. Detta kommer att stärka deras ställning på marknaden.

(115)

Införandet av antidumpningsåtgärder skulle emellertid leda till ett återinförande av rättvisa handelsvillkor och visa att gemenskapsindustrins insatser under de senaste åren varit befogade. Under dessa villkor skulle gemenskapsindustrin kunna fortsätta att vara en bärkraftig producent av odlad lax. Åtgärderna kommer framförallt att leda till att gemenskapsindustrin kan upphöra med att sälja sina produkter till priser som är lägre än produktionskostnaden. Med hänsyn till att det finns andra försörjningskällor har gemenskapsindustrin dock mycket begränsade möjligheter att öka sina priser. Det bästa sättet för gemenskapsindustrin att förbättra sin situation är genom en försäljningsökning, vilken leder till ökade stordriftsfördelar. Detta kommer dessutom att leda till att investerarna återfår förtroendet och att marknaden stabiliseras.

(116)

Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det ligger i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs.

(117)

Även gemenskapsproducenternas viktigaste leverantörer (t.ex. smoltodlare och fodertillverkare) har intresse av att efterfrågan på deras produkter är stark och förutsebar och att de kan sälja sina produkter till sådana priser att de kan göra en skälig vinst. Om gemenskapsindustrins situation inte förbättras kommer många av smoltproducenterna att tvingas minska sin försäljning och vinst, och vissa kan t.o.m. bli tvungna att sluta handla. Detsamma gäller för fodertillverkarna. Det ligger därför i smoltodlarnas och fodertillverkarnas intresse att antidumpningsåtgärder införs.

(118)

I syfte att göra en bedömning av verkningarna av införandet av åtgärder för de producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer sändes frågeformulär till de kända producenterna av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden. Fem företag lämnade ett användbart svar.

(119)

Dessa företag sysselsatte närmare 738 personer i laxanknuten verksamhet under undersökningsperioden och deras sammanlagda omsättning uppgick till mer än 250 miljoner euro. Dessa producenter lämnade antingen inga synpunkter eller motsatte sig införandet av åtgärder.

(120)

Såsom anges i skäl 104 var även dessa företag drabbade av den prisnedgång som orsakats av de norska exporterande producenterna Det erinras om att de samarbetsvilliga producenter som var närstående företag till norska exportörer/importörer minskade sin marknadsandel trots att de ökade sin försäljningsvolym med 6 %, dvs. med ca 4 200 ton. Samtidigt lyckades de norska exportörerna både öka sin försäljning med 93 000 ton och vinna marknadsandelar. Därför dras slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder även kommer att förbättra den ekonomiska situationen för de producenter i gemenskapen som är närstående företag till norska producenter/importörer.

(121)

Även dessa producenter har således intresse av antidumpningsåtgärder som återinför rättvisa handelsvillkor.

(122)

I syfte att bedöma verkningarna för importörer och bearbetningsföretag av att införa respektive inte införa åtgärder sändes frågeformulär till de kända importörerna och bearbetningsföretagen för den berörda produkten på gemenskapsmarknaden. Kommissionen underrättade även olika intresseorganisationer för importörer, bearbetningsföretag och användare om att en undersökning inletts. Flera organisationer lämnade synpunkter.

(123)

Det konstaterades att företagen vanligen både är importörer och bearbetningsföretag (användare) och många dessutom är närstående företag till exporterande producenter utanför gemenskapen, särskilt norska sådana. Åtta importörer/bearbetningsföretag/användare lämnade ett användbart svar. Dessa företag svarade för ca 9 % av den totala importen från Norge under undersökningsperioden och för ca 6 % av förbrukningen. Uppgifterna från dessa företag utgör således en informationskälla, även om det är långt ifrån säkert att de är representativa för industrin i dess helhet.

(124)

Importörerna och bearbetningsföretagen underströk att prisökningar leder till ökade kostnader för dem, minskar deras försäljning och lönsamhet och kan leda till förlorade arbetstillfällen eller t.o.m. till omlokalisering av verksamheten. De hävdade vidare att fiskbearbetningssektorn har en mycket högre sysselsättning än fiskodlingsindustrin och ibland skapar arbetstillfällen i områden med låg sysselsättning.

(125)

Det konstaterades att importörer och bearbetningsföretag kanske skulle bli tvungna att betala ett högre pris om de fortsätter att köpa norska varor, eftersom de skulle få betala en antidumpningstull. De behöver dock inte bära alla prisökningar, eftersom de sannolikt kommer att kunna överföra en del av ökningen på efterföljande distributionsled och till konsumenterna.

(126)

Råmaterial- och arbetskraftskostnaderna utgör de största kostnaderna för bearbetningsföretagen. Ökade råmaterialpriser skulle helt säkert leda till ökade bearbetningskostnader. På grundval av de tre mest användbara svaren konstaterades det att odlad lax svarade för ca 54 % av den totala produktionskostnaden. Under undersökningsperioden köpte dessa bearbetningsföretag in odlad lax både i gemenskapen (ca 15 % av inköpen) och från Norge (ca 83 % av inköpen). Därför dras slutsatsen att ca 45 % av deras totala produktionskostnad berörs av tullen. I detta sammanhang är det att märka att råmaterialkostnaderna för importörerna och bearbetningsföretagen enligt deras uppgifter minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden var de 9,1 procentenheter lägre än under 2001. Samtidigt framgår det av importörernas och förädlingsföretagens uppgifter att deras försäljningspriser var relativt oförändrade 2002 och 2003, under det att de började sjunka framemot undersökningsperioden. Den låga samarbetsviljan hos användarna i detta avseende gör att det empiriska underlaget är relativt begränsat och man bör vara försiktig med att dra en slutsats för användarindustrin i dess helhet. Det är även att märka att endast två företag lämnade uppgift om lönsamhet.

(127)

När det gäller sysselsättningen framgick det av frågeformulärssvaren att ca 3 400 personer var sysselsatta inom fiskbearbetningssektorn i gemenskapen, varav dock endast en mindre andel arbetade med bearbetning av odlad lax. Det framkom ingen bevisning för att de eventuella åtgärderna skulle leda till minskad sysselsättning i gemenskapen.

(128)

De eventuella nackdelarna för importörerna/bearbetningsföretagen/användarna anses därför inte väga tyngre än de fördelar som gemenskapsproducenterna väntas få till följd av antidumpningsåtgärderna, vilka anses utgöra det minimum som krävs för att avhjälpa den allvarliga skadan och förhindra en ytterligare allvarlig försämring av gemenskapsproducenternas situation. Det finns dessutom andra försörjningskällor tillgängliga i andra tredjeländer.

(129)

Eftersom den berörda produkten är en konsumentvara, underrättade kommissionen olika konsumentorganisationer om att en undersökning inletts. En part angav i sitt svar att de hälsosamma effekterna av lax är allmänt erkända och att åtgärder som innebär en konstgjord prishöjning skulle göra det svårare för konsumenterna att välja näringsriktiga produkter och skada den ekonomiska livskraften för de importörer, bearbetningsföretag och detaljhandelsföretag vars verksamhet innefattar odlad lax. Det hävdades även att åtgärderna skulle kunna hindra dem från att importera och fortsätta sälja fryst odlad lax. Oro uttrycktes också över att en prishöjning skulle göra odlad lax mindre överkomlig och hämma marknadstillväxten i de medlemsstater vars BNP per capita är lägre än genomsnittet.

(130)

Om det införs antidumpningsåtgärder kommer de ekonomiska aktörerna att ha fortsatt tillgång till obegränsade importkvantiteter (dock till skäliga priser). Med hänsyn till storleken på marginalen mellan priset för fisk direkt från odlingen och priset för bearbetade laxprodukter i detaljhandeln anses det vidare osannolikt att åtgärderna kommer att ha någon väsentlig inverkan på detaljhandelspriserna, eftersom det inte är troligt att hela prisökningen kommer att överföras på konsumenterna. Inverkan på konsumenterna anses därför vara minimal. Dessutom är det troligen inte hållbart med förlustbringande priser på medellång och lång sikt. Generellt sett gagnas konsumenterna bäst av stabila priser och en hållbar marknad.

(131)

Med beaktande av ovanstående omständigheter och överväganden dras preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa antidumpningstullar.

(132)

Mot bakgrund av de preliminära slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom den dumpade importen.

(133)

Vid fastställandet av nivån på de provisoriska åtgärderna har hänsyn tagits till både den konstaterade dumpningsmarginalen och det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(134)

De provisoriska åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import vållat, men som inte är högre än den dumpningsmarginal som konstaterats. Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att en vinstmarginal på 7,2 % lades till omsättningen och produktionskostnaden. Denna vinstmarginal fastställdes preliminärt på grundval av vinsten för 2001 och utgör den absoluta miniminivå som gemenskapsindustrin skulle kunna förväntas uppnå i en situation utan skadevållande dumpning. Denna fråga kommer att undersökas ytterligare efter införandet av provisoriska åtgärder och mottagandet av eventuella synpunkter på dessa åtgärder från de berörda parterna.

(135)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av jämförelser mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts i samband med beräkningen av prisunderskridandet, och det genomsnittliga icke-skadevållande priset för gemenskapsindustrins produkter vid försäljning på gemenskapsmarknaden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif.

(136)

Mot denna bakgrund anses det att en preliminär antidumpningstull motsvarande den konstaterade dumpningsmarginalen bör införas. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen bör denna tull dock inte vara högre än den skademarginal som beräknats ovan.

(137)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nu aktuella undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för företagen i fråga. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som producerats av de företag, och därmed de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser utan omfattas av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(138)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (8) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer, vid behov och efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen i enlighet därmed genom att uppdatera förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(139)

På denna grundval fastställs satserna för den preliminära tullen till följande:

(140)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning rörande införandet av tullar är preliminära och kan komma att omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga tullar.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/33

(1)

De grundsatser som fastställs i artikel 9 i Cotonouavtalet har överträtts.

(2)

I enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet inleddes den 20 juli 2004 samråd med AVS-länderna och Guinea. De guineanska myndigheterna gjorde i samband därmed särskilda åtaganden i syfte att avhjälpa de problem som påpekats av Europeiska unionen och åtog sig dessutom att genomföra dessa inom ramen för en fördjupad dialog på tre månader.

(3)

Efter utgången av denna tidsperiod visade sig vissa av åtagandena ha lett till konkreta initiativ och att vissa andra ha fullgjorts. Flera viktiga åtgärder avseende Cotonouavtalets grundsatser har emellertid ännu inte genomförts.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/37

(1)

Den 27 januari 2005 rådgjorde Förenade kungariket i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 med kommissionen om att utvidga det nationella förbudet mot partrålning efter havsabborre inom en gräns på tolv sjömil från Englands sydvästra kust till att också gälla fartyg från andra medlemsstater som har tillträde till fisket i detta område, som en tillfällig åtgärd i syfte att minska valbifångsterna till dess att en mer effektiv samordning på gemenskapsnivå blir möjlig. När Förenade kungarikets myndigheter lade fram denna anmodan uttryckte de sin oro över de höga bifångstnivåerna av vanlig delfin vid partrålning efter havsabborre och över kommissionens beslut att avslå Förenade kungarikets begäran om att som en nödåtgärd stoppa detta fiske i västra delen av Engelska kanalen (ICES-område VIIe) (2).

(2)

Enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 2371/2002 har franska och belgiska fartyg tillstånd att fiska efter demersala arter inom området mellan sex och tolv sjömil från kusten, och skulle därför beröras av de åtgärder som föreslås av Förenade kungariket.

(3)

Förenade kungariket har meddelat sin begäran till de berörda medlemsstaterna, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002. Kommissionen har inom de fem arbetsdagar som föreskrivs i artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 mottagit skriftliga kommentarer från Frankrike, som uppmanar kommissionen att inte godta Förenade kungarikets begäran.

(4)

Valar är skyddade enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (3), och kommissionen är oroad över de valbifångster som observeras inom vissa fisken och är fast besluten att så långt det är möjligt minska det antal djur av denna art som drunknar insnärjda i fiskeredskap. Gemenskapen vidtog nyligen åtgärder genom rådets förordning (EG) nr 812/2004 av den 26 april 2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst vid fiske och om ändring av förordning (EG) nr 88/98 (4).

(5)

I ovannämnda förordning föreskrivs att det från den 1 januari 2005 skall finnas observatörer ombord på fartyg som bedriver partrålfiske. Valbifångsterna inom det pelagiska partrålfisket är en komplicerad fråga som särskilt togs upp som en del av Internationella havsforskningsrådets (ICES) omfattande vetenskapliga översikt och rekommendationer när det gäller valbifångster inom fisket (5). ICES angav att ”andra fisken än partrålning efter havsabbore också leder till delfinfångster” och att ”det krävs en omfattande övervakning av det stora antalet trålfisken i detta område innan vi kan ge exakta uppgifter om vad som krävs för att minska dessa bifångster”. ICES ansåg särskilt att ”ett förbud mot pelagiskt partrålfiske efter havsabborre” skulle vara ”en godtycklig åtgärd som sannolikt inte skulle leda till det önskade målet”. Ett förbud mot att använda partrål i riktat fiske efter havsabborre i Förenade kungarikets kustnära vatten i Engelska kanalens västra del kommer sannolikt att leda till en omfördelning av fiskeansträngningen till angränsande vatten, utan att bifångsterna av vanliga delfiner därför minskas.

(6)

Även om en medlemsstat enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 2371/2002 kan vidta åtgärder för att minska fiskets inflytande på de marina ekosystemen, är det inte sannolikt att den föreslagna åtgärden kommer att bidra till det målet.

(7)

Detta resonemang var ett av skälen till kommissionens beslut i augusti 2004 att avslå Förenade kungarikets begäran om att som en nödåtgärd förbjuda pelagiskt trålfiske efter havsabborre i västra delen av Engelska kanalen. Det har inte sedan dess kommit några nya vetenskapliga uppgifter som kan motivera en ändring av denna analys.

(8)

Kommissionen anser att frågan om valbifångster i pelagiska trålar bör tas upp på ett effektivt och samordnat sätt, baserat på välgrundade vetenskapliga uppgifter om problemets omfattning och art. Därför ger kommissionen ekonomiskt stöd till vetenskapliga undersökningar och forskning i syfte att utveckla åtgärder som minskar risken för valbifångster inom det pelagiska trålfisket eller för att uppdatera de vetenskapliga bedömningarna av rikedomen på småvalar i Europas atlantiska vatten. Dessa undersökningar och forskningsprojekt, i kombination med de uppgifter om valbifångsterna inom ett stort antal fisken som samlas in genom gemenskapens observationsprogram, har utformats för att inom ett rimligt tidsperspektiv kunna fungera som teknisk grundval för riktade och effektiva förvaltningsåtgärder som syftar till att begränsa fiskets negativa effekter för valar. Så snart dessa uppgifter finns tillgängliga kommer kommissionen att, när så är lämpligt, föreslå nödvändiga åtgärder i nära samarbete med alla berörda parter.

(9)

Följaktligen kan Förenade kungarikets begäran inte godtas.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/39

(1)

I direktiv 2001/95/EG fastställs tillverkarnas skyldighet att endast släppa ut säkra produkter på marknaden.

(2)

Enligt det direktivet skall en produkt, när det gäller de risker och riskkategorier som omfattas av relevanta nationella standarder, antas vara säker om den uppfyller sådana icke-bindande nationella standarder som överför Europastandarder.

(3)

Enligt direktiv 2001/95/EG bör Europastandarder fastställas av europeiska standardiseringsorgan. Dessa standarder skall garantera att produkterna uppfyller direktivets allmänna säkerhetskrav.

(4)

Medlemsstaterna och kommissionen har, i nära samarbete med de europeiska standardiseringsorganen och efter samråd med berörda aktörer, kommit fram till att flytande fritidsprodukter som är avsedda att användas på eller i vatten är en produktgrupp för vilken Europastandarder bör fastställas genom ett uppdrag som skall ges av kommissionen i enlighet med direktiv 2001/95/EG. De flytande fritidsprodukter som berörs omfattar inte de flytande produkter som omfattas av rådets direktiv 88/378/EEG om leksakers säkerhet (2) rådets direktiv 89/686/EEG om personlig skyddsutrustning (3) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG om fritidsbåtar (4).

(5)

Säkerhetskrav för de berörda produkterna bör fastställas mot bakgrund av samråden och diskussionerna med medlemsstaternas myndigheter.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt direktiv 2001/95/EG.

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/42

23.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 104/46