A.

I enlighet med artikel 74 i budgetförordningen av den 16 juni 1998 skall kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i besluten om ansvarsfrihet och på Europaparlamentets begäran rapportera om de åtgärder som vidtagits till följd av dessa iakttagelser.

B.

Den nuvarande kommissionen tillträdde i september 1999. Reformen av förvaltningen av EG:s externa bistånd inleddes i maj 2000 (5) och reformen av EG:s utvecklingspolitik inleddes i november 2000 (6).

C.

Partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stilla havet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet) (7), vilket trädde i kraft den 1 april 2003, har inneburit en reformering av biståndet till AVS-länderna och att större vikt lagts vid att minska fattigdomen.

D.

På grund av den långa ratificeringsprocessen för Cotonouavtalet hade den nionde Europeiska utvecklingsfonden som omfattar perioden 2000–2005 inte trätt i kraft i slutet av 2002, vilket medförde att kommissionen under 2002 var tvungen att använda medel från den åttonde Europeiska utvecklingsfonden för att kunna inleda finansieringsbeslut som grundar sig på programplaneringen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden.

E.

Den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU antog vid sitt sammanträde i Rom den 11–15 oktober 2003 en resolution om användningen av Europeiska utvecklingsfonden (8) och uppmanade kommissionen att skynda på genomförandet av medlen.

1.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten anser att de bokförda inkomsterna, beloppen som tilldelats de olika EUF, åtagandena och betalningarna under budgetåret som helhet är lagliga och korrekta.

2.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten har grundat sitt yttrande på en granskning och testning av kommissionens system för övervakning och kontroll samt på granskningar som gjorts av ett antal underliggande transaktioner i Bryssel och på plats i sex AVS-länder.

3.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens tillvägagångssätt, det vill säga att ge granskningar av system för övervakning och kontroll hög prioritet.

4.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens avsikt att genomföra kontroller på plats i AVS-länderna. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att se till att alla kommissionens delegationer besöks och kontrolleras inom ett begränsat antal år.

5.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten gör följande kritiska påpekanden:

6.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att den årliga verksamhetsrapporten och förklaringen från Aidcos generaldirektör även täckte Europeiska utvecklingsfonden även om stadgan för utanordnarna vid den tidpunkten inte täckte utvecklingsfondens transaktioner. Parlamentet konstaterar dock att revisionsrätten utifrån metodsynpunkt anser att Aidcos generaldirektör ännu inte hade all nödvändig information om de verkliga förhållandena, lagligheten och överensstämmelsen med regelverket för direkttransaktionerna när det gäller följande information:

Europaparlamentet uppmanar Aidcos generaldirektör att åtgärda ovannämnda svagheter som påpekats av revisionsrätten.

7.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd inte anser det vara en del av hans ansvar att se till att Aidcos generaldirektör avger en tillförlitlig förklaring i Aidcos årliga verksamhetsrapport.

8.

Europaparlamentet anser inte att den åsikt kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd har i denna fråga stämmer överens med uppförandekoden för ledamöterna av kommissionen och kommissionens avdelningar, enligt vilken generaldirektören skall svara inför deras kommissionsledamot för att de politiska riktlinjer som fastställs av kommissionen och kommissionsledamoten genomförs ordentligt.

9.

Europaparlamentet ifrågasätter värdet av en sådan förklaring när den inte får några konsekvenser för en generaldirektör när allvarlig kritik riktas mot det sätt på vilket förklaringen har utarbetats.

10.

Europaparlamentet konstaterar att budgetstödets andel av de primära åtagandebemyndigandena har ökat från 14 % 2001 till 23 % 2002 samt att kommissionen har för avsikt att öka denna andel ytterligare de närmaste åren.

11.

Europaparlamentet erkänner att budgetstöd kan vara effektivt när det gäller att uppnå målen att minska fattigdomen och förbättra förvaltningen av offentliga medel i mottagarländerna, bland annat genom att öka mottagarländernas ansvar.

12.

Europaparlamentet konstaterar att enligt Cotonouavtalet skall direkt budgetstöd till stöd för makroekonomiska eller sektorsinriktade reformer beviljas om (9)

13.

Europaparlamentet inser att när medel till budgetstöd har frigjorts till en AVS-stat kommer dessa medel att användas och kontrolleras enligt nationella förfaranden och inte de kontrollförfaranden som gäller för Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet är medvetet om att detta kräver en förändring av kommissionens uppföljningsförfaranden, bort från traditionell revision och kontroller av transaktioner mot en bedömning av situationen för förvaltningen av de offentliga finanserna som baseras på information från kontroll och resultatindikatorer. Parlamentet konstaterar emellertid att revisionsrätten anser att kriterier som används för att frigöra medel till budgetstöd huvudsakligen består av makroekonomiska indikatorer, men endast tillhandahåller delinformation om förvaltningen av de offentliga finanserna, och ingen separat, tydlig analys och utvärdering av kvaliteten på förvaltningen av de offentliga finanserna.

14.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att kommissionen ökar användningen av budgetstöd samtidigt som revisionsrätten, på grund av att den saknar övervakningsinformation och resultatindikatorer för hur kvaliteten på förvaltningen av de offentliga finanserna i AVS-länderna har utvecklats, inte kan yttra sig över AVS-ländernas användning av sådant direkt budgetstöd.

15.

Europaparlamentet har informerats om att andra givare också ökar användningen av budgetstöd och att kommissionen samarbetar med sådana givare, särskilt Världsbanken, när det gäller utarbetandet av resultatindikatorer.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbeta med andra givare för att se till att det finns ett harmoniserat tillvägagångssätt bland givarna gentemot AVS-länderna, inte bara när det gäller resultatindikatorer, utan även när det gäller de krav som ställs på AVS-länderna när det gäller till exempel kontroller och rapportering.

17.

Europaparlamentet stöder med kraft revisionsrättens avsikt att under 2004 anta en särskild rapport om användningen av budgetstöd.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt meddelande om ekonomisk information om de Europeiska utvecklingsfonderna för budgetåret 2003 ta med en förteckning över länder som har beviljats budgetstöd, inklusive information om huruvida enskilda trancher av budgetstödet har hållits inne. Parlamentet uppmanar också kommissionen att i detta meddelande informera – för varje land som mottar direkt budgetstöd – huruvida de tre främsta villkoren för att ta emot sådant stöd i enlighet med artikel 61.2 i Cotonouavtalet uppfylls.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 1 september 2004 informera parlamentet om läget när det gäller arbetet inom Public Expenditure and Financial Accountability Program (PEFA), inklusive information om den förväntade tidsfristen för en överenskommelse om en slutgiltig förteckning över resultatindikatorer för administrationen och kontrollen av offentliga finanser.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med de förestående förhandlingarna om eventuella ändringar av Cotonouavtalet inleda en dialog med AVS-länderna om möjligheten att ställa upp som villkor för budgetstödet att det mottagande landet går med på att använda motsvarande 5–10 % av det belopp som mottas som budgetstöd till institutionella stödåtgärder.

21.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt angående betydelsen av att involvera AVS-ländernas högre revisionsinstitutioner i revisionen av EUF (10).

22.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten beklagar att kommissionen saknar en strukturerad och tydlig metod när det gäller att bidra till stärkandet av de nationella gransknings- och revisionsorganen.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt meddelande om ekonomiska uppgifter om Europeiska utvecklingsfonderna för budgetåret 2003 ta med information om medel som använts till projekt som högre revisionsinstitutioner deltagit i.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa villkoret att ett AVS-land måste gå med på att införa ett flerårigt program för att skapa och/eller förbättra en högre revisionsinstitution innan något budgetstöd kan beviljas.

25.

Europaparlamentet stöder kommissionens delegering av medel och beslutsbefogenheter till kommissionens delegationer och förväntar sig att detta kommer att bidra till ännu högre genomförandegrader för åtagandena och betalningarna än de som kommissionen uppnådde 2002. Parlamentet är medvetet om att delegeringen pågår och förväntas vara fullständigt avslutad under 2004.

26.

Europaparlamentet betonar att kommissionens revisions- och utvärderingsstrategi måste återspegla förändringen i förvaltningen av bistånd och underbyggas av en riskbedömning. Parlamentet betonar att revisioner och utvärderingar måste vara oberoende och av hög kvalitet. Det uppmanar kommissionen att lägga fram sitt arbetsdokument om riskbedömning så snart det är färdigt och senast den 1 juli 2004.

27.

Europaparlamentet betonar att delegationscheferna måste se till att nyckelkontroller utförs och vidta åtgärder om den nationella utanordnaren inte fullgör sin skyldighet att utföra sådana kontroller. Parlamentet befarar att delegationerna eventuellt inte förfogar över tillräckligt kvalificerad personal för att kunna iaktta de nya skyldigheterna med avseende på den ekonomiska kontrollen.

28.

Europaparlamentet befarar att kommissionen centralt inte har tillräcklig överblick över revisions- och utvärderingsverksamheten i delegationerna. Parlamentet konstaterar att Europeiska utvecklingsfondens verksamhet förväntas integreras i CRIS-systemet under första halvan av 2004. Parlamentet konstaterar att revisionsrätten är bekymrad över att CRIS-systemet på kort sikt troligen inte kan åtgärda svagheter som referensvillkor, revisionsrapporter och uppföljning av revisionsrapporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att före den 1 september 2004 informera om 1) huruvida arbetet med att knyta redovisningssystemet OLAS till CRIS-systemet lyckats och om 2) granskningen av Europeiska utvecklingsfondens medel har tagits med i CRIS-systemet.

29.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte på ett systematiskt sätt samlar in revisions- och utvärderingsrapporter från delegationerna och därför inte har kunnat reagera i rätt tid på föredragandens begäran att få tillgång till ett antal revisions- och utvärderingsrapporter. Parlamentet anser detta vara en bekräftelse på att det hos kommissionen centralt finns en bristande överblick när det gäller revisions- och utvärderingsverksamheten. Parlamentet konstaterar att förteckningarna över granskningar som föredraganden erhöll i vissa fall innehöll felaktig information om priset för en revision, storleken på underliggande projekt osv. Parlamentet anser att detta är ytterligare en bekräftelse på bristen hos kommissionen centralt att ha överblick över revisionsverksamheten.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 1 juli 2004 lägga fram en plan över hur kommissionen centralt skall kontrollera delegationernas kontroller inom ramen för ett delegerat förvaltningssystem. Parlamentet betonar att revisioner och utvärderingar bör samordnas, övervakas och följas upp av kommissionen centralt. Det är särskilt bekymrat över den uppenbara bristen på en systematisk uppföljning av revisioner och utvärderingar.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 1 juli 2004 lägga fram en förteckning över revisioner och utvärderingar som utförts 2003 av delegationerna och av kommissionen centralt, samt informera om hur revisionerna och utvärderingarna har följts upp. Parlamentet betonar att denna förteckning endast skall inbegripa revisioner och utvärderingar som verkligen utförts, och inte sådana som bara planerats.

32.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen inte är säker på att den har fullständig information om de utvärderingar som utförts av delegationerna (11), och uppmanar kommissionen att meddela hur denna situation har lösts när den översänder sin förteckning över utvärderingar som utförts 2003.

33.

Europaparlamentet anser att nivån på oanvända EUF-medel, som för närvarande uppgår till 11,3 miljarder euro (12), tyvärr finns i en fond vars mål är att hjälpa många av de fattigaste länderna i världen. Europaparlamentet är fullt medvetet om de faktorer som begränsar kommissionens möjligheter att råda bot på detta problem, såsom den nationella utanordnarens ansvar att behandla fakturor, nödvändigheten att få den nationella utanordnarens godkännande för frigöranden, de omständigheter som hindrar genomförandet av program i vissa krisdrabbade länder och den fullständiga avsaknaden av en tidsgräns för användningen av medlen. Europaparlamentet erkänner betydelsen av ändringarna i budgetförordningen och av nya finansieringsöverenskommelser vilka har som mål att hålla de utestående åtagandena under kontroll under den nionde Europeiska utvecklingsfonden. Europaparlamentet betonar att många av dessa problem skulle lösas om Europeiska utvecklingsfonden integrerades i gemenskapsbudgeten.

34.

Europaparlamentet konstaterar att de medel under den sjätte, sjunde och åttonde Europeiska utvecklingsfonden som ännu inte tagits i anspråk totalt uppgick till 2,9 miljarder euro (eller 8,9 % av de totala medlen) i slutet av 2002, trots att det var 17, 12 respektive 5 år sedan de tre Europeiska utvecklingsfonderna trädde i kraft.

35.

Europaparlamentet konstaterar att genomförda sekundära åtaganden (kontrakt) och betalningar uppgick till 2,1 respektive 1,9 miljarder euro, vilket därmed var en relativt hög nivå jämfört med tidigare år. Parlamentet är emellertid också medvetet om att en ökad användning av budgetstöd är den främsta anledningen till de högre genomförandenivåerna.

36.

Europaparlamentet konstaterar att de utestående åtagandena (eller RAL) uppgick till 8,4 miljarder euro i slutet av 2002, och av detta belopp ansågs 1,2 miljarder euro vara onormala RAL (13).

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt meddelande om ekonomiska uppgifter om Europeiska utvecklingsfonderna för budgetåret 2003 ta med en tabell som visar RAL per sektor och per år som åtagandena ingåtts, samt information om nivåerna för onormala RAL och de särskilda åtgärder som vidtagits 2003 för att minska mängden onormala RAL.

38.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Vägen mot en fullständig integration av samarbetet med AVS-länderna i EU:s allmänna budget”(KOM (2003) 590).

39.

Europaparlamentet anser att EUF skall integreras i Europeiska unionens allmänna budget för att ge EUF samma status som övriga delar av gemenskapsrätten och undanröja den nuvarande bristen på demokrati.

40.

Europaparlamentet betonar att utöver den politiska betydelsen av att integrera EUF i budgeten kan en integrering av EUF i Europeiska unionens allmänna budget medföra avsevärda fördelar med avseende på förvaltningen av budgeten. Genomförandet skulle till exempel bli effektivare på grund av möjligheten att harmonisera befintliga förfaranden, flexibiliteten vid genomförandet skulle bli större, insynen med avseende på gemenskapens totala bistånd skulle öka och man skulle undvika de nuvarande problemen med övergångsåtgärder mellan de Europeiska utvecklingsfonderna.

41.

Europaparlamentet konstaterar att ett nytt finansprotokoll för den nionde Europeiska utvecklingsfonden måste antas samtidigt som förhandlingarna inleds om en ny budgetplan för Europeiska unionen och eventuella ändringar av Cotonouavtalet, vilket innebär att tillfället att integrera EUF i budgeten är ytterst lämpligt.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål besluta om och genomföra integreringen av EUF i budgeten.

43.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att kommissionen fortsätter påskynda genomförandet av åtagandena och betalningarna från EUF så att Europeiska unionen och dess medlemsstater kan uppfylla sina politiska åtaganden gentemot AVS-länderna samt minimera eventuella komplikationer i samband med integreringen av EUF i budgeten.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med AVS-länderna om hur de utestående åtagandena kan undanröjas med beaktande av de särskilda problem som kan uppkomma i samband med integreringen av EUF i budgeten.

45.

Europaparlamentet betonar att en integrering av EUF i budgeten inte får leda till en minskning av de totala anslag som är tillgängliga för AVS-länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera insyn och öppenhet så att den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten även i fortsättningen kan fastställa vilka belopp som använts till ändamål som fastställs i Cotonouavtalet.

46.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på att den huvudsakliga målsättningen med gemenskapens utvecklingspolitik är att minska och till slut utrota fattigdomen helt (14) samt understryker att kommissionen och medlemsstaterna ställt sig bakom millenniemålen och anser dessa vara det verktyg med vilket denna målsättning kan uppnås. Vidare erkänner parlamentet att man noggrant måste övervaka att lämpliga resurser verkligen används för sjuk- och hälsovård och utbildning på nationell nivå.

47.

Europaparlamentet konstaterar att enligt formeln för riktmärket skall 35 % huvudsakligen tilldelas utbildning och hälso- och sjukvård, som är de två mest framträdande sektorerna i millenniemålen. Europaparlamentet noterar att de siffror som rapporterats till DAC för åtaganden 2002 inom dessa sektorer (15) är långt från dessa mål och att villkoren i strukturanpassningsprogrammet högst osannolikt kan kompensera ett så betydande underskott. Europaparlamentet uttrycker sin oro över de siffror som angivits för EUF-åtaganden (16) inom dessa sektorer. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin prestation inom detta område under kommande år.

48.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte inlämnat en analys gällande sina insatser för att uppfylla milleniemålen, utan den har begränsat sin studie (17) till en mätning av de framsteg som utvecklingsländer gjort för att uppfylla dessa mål. Europaparlamentet anser att utvärderingen av effektiviteten för kommissionens program hämmas av avsaknaden av en sådan analys. Europaparlamentet begär att en analys av effektiviteten av stödet inkluderas i granskningen efter halva tiden av Cotonouavtalet.

49.

Europaparlamentet lyckönskar kommissionen med anledning av resultaten av dess utvärdering av icke-statliga aktörers deltagande i programplaneringen inför den nionde Europeiska utvecklingsfonden. Utvärderingen visade att överläggningar förekom i 62 av 68 länder. Europaparlamentet konstaterar emellertid att ändringar till förslag till landstrategidokument endast gav resultat i 36 länder, vilket ger upphov till frågor om överläggningarnas verkningar i de återstående fallen. Europaparlamentet uppmanar särskilt till regelbundna och formella överläggningar med AVS-parlamenten och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

50.

Europaparlamentet konstaterar att åtskilliga kontrakt som finansierats av EUF har undertecknats med ett av de företag som står i centrum för Eurostat-skandalen i samband med Comesa (gemensamma marknaden för östra och södra Afrika). Parlamentet konstaterar också att allvarliga frågor beträffande dessa kontrakt togs upp i den slutliga rapporten från oktober 2003 från enheten för internrevision.

51.

Europaparlamentet beklagar att Eurostats konsekventa råd till förmån för att utnyttja CESD inte gav anledning till någon oro inom Aidco trots det som var känt internt om företaget, och anser att detta är ytterligare ett exempel på otillräcklig insyn och brist på kommunikation mellan kommissionens avdelningar.

52.

Europaparlamentet anser det vara djupt otillfredsställande att Aidco inte utfärdade något beslut om att återkräva beloppet på 200000 euro som varit utestående sedan 1999 innan Eurostat-skandalen uppdagades i juli 2003. Parlamentet förväntar sig att kommissionen informerar Europaparlamentet så snart som möjligt huruvida beslutet att återkräva beloppet på 324088 euro (upplupen ränta) från CESD har uppfyllts.

53.

Europaparlamentet välkomnar emellertid att Aidco har avslutat de avtalsmässiga förbindelserna med företaget i fråga.

54.

Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten i sin årsrapport för budgetåret 2000 framförde allvarlig kritik mot både AVS-sekretariatet och den finansieringsöverenskommelse för 2000 — 2004 på 18 miljoner euro till förmån för AVS-sekretariatet som undertecknades av kommissionen den 9 mars 2000.

55.

Europaparlamentet påminner om sin resolution om beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av budgeten för den sjätte, sjunde och åttonde Europeiska uvecklingsfonden för budgetåret 2000 (18) i vilken kommissionen uppmanades att informera AVS-sekretariatet att det i samtliga fall måste respektera de slutliga domsluten från de belgiska domstolarna avseende ärenden som ännu inte är avslutade.

56.

Europaparlamentet är medvetet om att AVS-sekretariatet ännu inte har respekterat ett domslut från en belgisk domstol och betalat ersättning till en tidigare anställd eftersom det hävdar att AVS-sekretaritetet har diplomatisk immunitet. Parlamentet noterar att AVS-sekretariatet har överklagat fallet till Belgiens kassationsdomstol. Parlamentet håller inte med om att diplomatisk immunitet kommer att göra det möjligt för AVS-sekretariatet att underlåta att uppfylla sina skyldigheter som arbetsgivare.

57.

Europaparlamentet konstaterar att den befintliga finansieringsöverenskommelsen till förmån för AVS-sekreteriatet kommer att löpa ut i slutet av 2004. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa en mekanism i den framtida finansieringsöverenskommelsen som garanterar att finansieringsöverenskommelsen upphävs om AVS-sekretariatet inte respekterar ett slutgiltigt utslag från en belgisk domstol.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 1 juli 2004 informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om resultaten av de kontakter med AVS-sekretariatet som begärts ovan samt om det förväntade innehållet i förslaget till en framtida finansieringsöverenskommelse till förmån för AVS-sekretariatet.

59.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att följa upp sina iakttagelser om AVS-sekretariatet i sin årsrapport om budgetåret 2000. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att samtidigt överväga huruvida de gemensamma parlamentariska församlingarna AVS–EU är organiserade i enlighet med principerna om en sund ekonomisk förvaltning.

60.

Europaparlamentet noterar AVS–EG-ministerrådets beslut av den 11 december 2003 om användning av 250 miljoner euro ur nionde Europeiska utvecklingsfonden för inrättandet av en fredsbevarande resurs för Afrika.

61.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en fredsbevarande resurs för Afrika men är bekymrat över risken att sådana anslag används till andra syften än de avsedda, till exempel till militära utgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med parlamentet om användningen av den fredsbevarande resursen för Afrika inom ramen för den samlade utvecklingspolitiken.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i årsräkenskaperna specificera de belopp som använts till den fredsbevarande resursen i Afrika och informera den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten – årligen och i god tid före ansvarsfrihetsförfarandet – om förvaltningen av sådana anslag, och även informera om de särskilda åtgärder som finansieras av medlen.

63.

Europaparlamentet konstaterar att 90 miljoner euro i det finansiella protokollet till Cotonouavtalet är reserverade för CDE (Centrumet för företagsutveckling, tidigare Centrumet för industriutveckling). Parlamentet konstaterar att CDE:s rättsliga ställning är oklar och dess mål inte väldefinierade. Parlamentet beklagar att det fortfarande finns brister och svagheter i förvaltningen av den interna och externa kontrollen trots upprepad kritik i olika revisioner under de senaste åren. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp den kritik som kommissionens egna revisionskontroller och revisionsrättens årliga rapport 2002 innehållit.