52002PC0101

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillträde till marknaden för hamntjänster (Framlagt av kommissionen i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

Ändringarna i kommissionens ursprungliga förslag har markerats med överstrykning för struken text och med fetstil och understrykning för ny text.

Vid plenarsammanträdet den 14 november 2001 godkände Europaparlamentet kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster, med vissa ändringar. Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén stödjer också förslaget.

Europaparlamentet stödjer alla huvuddelar i kommissionens förslag med ett undantag, men föreslår att ett antal ändringar när det gäller konkurrensen mellan hamnar görs i lagförslaget.

Europaparlamentet har lämnat ett antal ändringsförslag, på vilka kommissionen grundar denna ändring av det ursprungliga förslaget.

Kommissionen har i detta ändrade förslag inbegripit ett stort antal ändringar som syftar till att förbättra och förtydliga den ursprungliga texten. Genom dessa ändringar betonas bl.a. vikten av sjösäkerhet, miljöansvar och sociala frågor. Dessutom klargörs vissa aspekter av urvalsförfarandet, egenhantering och neutraliteten hos det organ som ansvarar för valet av tjänsteleverantörer.

Kommissionen erkänner att ändringar som syftar till att förstärka vissa aspekter av förslaget har ett mervärde och därigenom garanterar att målet uppnås. Ändringarna rör följande delar av förslaget:

* Direktivets räckvidd bör utvidgas så att även vattenvägarna till hamnen inbegrips för att garantera att de föreslagna bestämmelserna får största möjliga genomslagskraft.

* Definitionen av "hamnsystem" ändras så att den även omfattar två eller flera närbelägna hamnar som förvaltas av ett enda organ eller en enda hamnmyndighet och som därför i praktiken kan anses vara en hamn.

* Kriterierna för beviljande av tillstånd bör preciseras. Trots att dessa kriterier fortfarande är begränsade för att förhindra missbruk, får de, i tillämpliga fall, innehålla hänvisningar till sysselsättningsfrågor, sociala frågor och miljöskyddskrav. Denna ändring ger den behöriga myndigheten möjlighet att se till att framtida tvistemål om dessa frågor kan undvikas.

* De regler som i allmänhet fastställs av den behöriga myndigheten för tjänsteleverantörer får också tillämpas på rätten att välja den personal som skall anställas. Syftet är att garantera att sådana kriterier tillämpas utan undantag Ett sådant förtydligande kommer att bidra till att missförstånd undviks.

* Antalet tjänsteleverantörer får inte endast begränsas på grundval av utrymmesbrist och kapacitetsbegränsningar utan även enligt miljöskyddsbestämmelser och trafikrelaterade sjösäkerhetsbestämmelser. I det senare fallet begränsas inte längre undantaget till teknisk-nautiska tjänster. Denna ändring återspeglar den allmänna politiken för säkerhets- och miljöskyddsfrågor.

* Den utvalda tjänsteleverantören kan bli tvungen att betala ersättning för de fasta anläggningstillgångar som denne övertar från den föregående tjänsteleverantören. Trots att detta redan krävs enligt gällande allmänna rättsliga principer anses det vara lämpligt med ett direkt omnämnande.

* Entydiga regler om egenhantering garanterar att användare som tillämpar egenhantering får använda sin egen personal och utrustning, men dessa användare omfattas av samma kriterier som andra tjänsteleverantörer, under förutsättning att sådana kriterier är relevanta.

Kommissionen kan emellertid inte godta ett antal av de föreslagna ändringarna av direktivet, i synnerhet följande:

* De ändringsförslag som rör insynen i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och hamnar och tolkningen av fördragets regler om statligt stöd, avser främst konkurrensen mellan hamnar, medan det föreslagna direktivet är inriktat på att garantera friheten att tillhandahålla hamntjänster och etableringsrätten för leverantörer av hamntjänster inom hamnarna. Kommissionen godtar emellertid att frågan om konkurrensen mellan hamnar kräver ytterligare arbete, men påpekar att detta arbete skall utföras av unionens institutioner och enligt bestämmelserna i fördraget. Med avseende på insynen kommer kommissionen att utarbeta ett förslag till ändring av direktivet om insyn [1] som innebär att ett mycket större antal hamnar än nu kommer att omfattas. När det gäller frågan om statligt stöd undersöker kommissionen för närvarande möjligheten att ytterligare förtydliga tillämpningen av reglerna i fördraget så att bestämmelserna i kapitlet om statligt stöd till hamnar (kapitel 3.3) i meddelande (2001)35 slutligt (det så kallade "hamnpaketet") preciseras.

[1] Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet, EGT L 195, 29.7.1980, s. 35, senast ändrat genom direktiv 2000/52/EG, EGT L 193, 24.7.2000, s. 75.

* Ändringen genom vilken kravet på minst två tjänsteleverantörer (såvida det inte rör sig om exceptionella omständigheter) utgår och "så många tjänsteleverantörer som omständigheterna medger" tillåts är otillfredsställande. Kommissionen anser att denna bestämmelse riskerar att vidmakthålla rådande situation där "omständigheterna", ofta felaktigt, anses motivera en begränsning till endast en tjänsteleverantör. I stället anser kommissionen att dess eget förslag, enligt vilket minst två tjänsteleverantörer bör beviljas tillstånd, bättre garanterar att målen i direktivet uppnås. I vilket fall som helst skulle kommissionens förslag möjliggöra att särskilda situationer beaktas ("... så länge som det inte rör sig om exceptionella omständigheter...") och förslaget medför inte en skyldighet för den behöriga myndigheten att finna en andra tjänsteleverantör, eller flera tjänsteleverantörer, i de fall ingen är intresserad med hänsyn till de affärsmässiga förhållandena.

* De ändringar som utesluter lotsning från direktivets räckvidd kan inte godtas. Lotsning är en tjänst som har ett kommersiellt värde och som omfattas av bestämmelserna i fördraget. Kommissionen känner till de särskilda säkerhetsproblemen i detta sammanhang, men anser emellertid att dessa problem behandlas på ett lämpligt sätt i förslaget genom att varje behörig myndighet får rätten att bedöma säkerhetsförhållandena och -kraven i enlighet med lokala särdrag och dra egna slutsatser när det gäller en eventuell begränsning av antalet tjänsteleverantörer. Kommissionen anser att det är möjligt att garantera säkerheten utan att vara tvungen att upprätthålla gällande praxis som ofta medför en onödig ökning av leveranskostnaderna.

* Kommissionen anser inte att en utvidgning av direktivets räckvidd till att omfatta andra tjänster än tjänster av kommersiellt värde kan motiveras.

* En begränsning av rätten till egenhantering till fartyg som seglar under medlemsstatsflagg kan inte godtas, eftersom en sådan begränsning inte skulle överensstämma med internationella bestämmelser och krav.

* En förlängning av giltighetstiden för tillstånd från fem till åtta år för sådana tjänsteleverantörer som inte har gjort några avsevärda investeringar förefaller olämplig, i synnerhet med tanke på att giltighetstiden för tillstånd förblir tio år för de tjänsteleverantörer som har gjort betydande investeringar i rörliga tillgångar.

Därför ändrar kommissionen i enlighet med artikel 250.2 i fördraget sitt förslag.

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om tillträde till marknaden för hamntjänster

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel [80.2] i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [2],

[2] EGT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [3],

[3] EGT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [4],

[4] EGT C [...], [...], s. [...].

i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget [5], och

[5] EGT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Artikel 49 i fördraget syftar till att avskaffa begränsningarna av friheten att tillhandahålla tjänster i gemenskapen. I enlighet med artikel 51 i fördraget skall detta syfte uppnås inom ramen för den gemensamma transportpolitiken, med beaktande av bl.a. miljöskyddsbestämmelserna i fördraget.

(2) Genom rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land [6] och rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) [7] har detta syfte uppnåtts med hänsyn till sjötransporter som sådana.

[6] EGT L 378, 31.12.1986, s. 1-3. Senast ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3573/90, EGT L 353, 17.12.1990, s. 16.

[7] EGT L 364, 12.12.1992, s. 7-10.

(3) Hamntjänsterna är avgörande för att sjötransporterna skall fungera smidigt, eftersom de bidrar till att infrastrukturen för sjötransporter kan användas på ett effektivt sätt.

(4) I grönboken om hamnar och sjötransportens infrastruktur från december 1997 [8] angav kommissionen sin avsikt att föreslå lagstiftning om tillträde till marknaden för hamntjänster i gemenskapshamnar med internationell trafik. I denna lagstiftning bör hamntjänsterna definieras som tjänster som har ett kommersiellt värde och som normalt tillhandahålls mot betalning i en hamn.

[8] KOM(97) 678 slutlig, 10.12.1997.

(5) Genom att underlätta tillträdet till marknaden för hamntjänster på gemenskapsnivå bör man kunna avskaffa de begränsningar som för närvarande hindrar tillträdet för leverantörer av hamntjänster, förbättra kvaliteten på tjänsterna till hamnanvändarna, öka effektiviteten och flexibiliteten, bidra till att minska kostnaderna och därigenom bidra till främjandet av närsjöfarten och kombinerade transporter.

(6) När tillståndet, enligt detta direktiv beviljas i form av ett kontrakt inom ramen för räckvidden för direktiven 92/50/EEG [9], 93/36/EEG [10], 93/37/EEG [11] och 93/38/EEG [12], tillämpas de senare direktiven. Detsamma gäller i tillämpliga fall för direktiven 89/48/EEG [13], 92/51/EEG [14] och 99/42/EG [15] om ömsesidigt erkännande av yrkesutbildning.

[9] Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, 24.7.1992, s. 1), senast ändrat genom direktiv 97/52/EG (EGT L 328, 28.11.1997).

[10] Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, 9.8.1993, s.1), senast ändrat genom direktiv 97/52/EG (EGT L 328, 28.11.1997).

[11] Rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (byggdirektivet) (EGT L 199/54, 9.8.1993), senast ändrat genom direktiv 97/52/EG (EGT L 328, 28.11.1997).

[12] Rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 199, 9.8.1993, s. 84), senast ändrat genom direktiv 98/4/EG (EGT L 101, 1.4.1998).

[13] Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1989 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier.

[14] Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG.

[15] Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer.

(7) Skillnader i nationell lagstiftning och praxis har lett till att olika förfaranden används, vilket har skapat rättslig osäkerhet avseende tjänsteleverantörernas rättigheter och de behöriga myndigheternas skyldigheter. Det ligger därför i gemenskapens intresse att införa en gemenskapslagstiftning med grundläggande bestämmelser om tillträde till marknaden för hamntjänster, nuvarande och potentiella tjänsteleverantörers och hamnledningsgruppers rättigheter och skyldigheter samt förfaranden i samband med tillstånd och urvalsförfaranden.

(8) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget, kan målet för detta direktiv, nämligen tillträde för varje juridisk eller fysisk person som är etablerad i gemenskapen till marknaden för hamntjänster, bättre uppnåsgenom att det införs gemensamma principer för alla medlemsstater. Direktivet begränsas till det minsta antal åtgärder som behövs för att dessa mål skall kunna uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(9) Gemenskapslagstiftningen om tillträde till hamntjänster utesluter inte tillämpningen av övriga gemenskapsbestämmelser. Konkurrensreglerna, däribland de bestämmelser som rör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, har redan tillämpats på hamntjänsterna och är i synnerhet relevanta för monopolsituationer.

(10) För att uppnå en effektiv och säker hamnförvaltning får medlemsstaterna kräva att tjänsteleverantörerna erhåller tillstånd. Kriterierna för beviljandet av sådana tillstånd bör vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande, relevanta och proportionella. De måste dessutom offentliggöras.

(11) Eftersom hamnar utgörs av begränsade geografiska områden, kan kapacitetsbegränsningar, utrymmesbrist och trafikrelaterade säkerhetsbegränsningar i vissa fall skapa problem för tillträdet till marknaden. I sådana fall och med hänsyn till hamnarnas övergripande effektivitet kan det därför vara nödvändigt att begränsa antalet leverantörer av hamntjänster med tillstånd, samtidigt som kraven på allmänna tjänster från en tjänsteleverantör eller den berörda hamnens ledningsgruppp och miljöbestämmelserna uppfylls.

(12) Kriterierna för alla typer av begränsningar bör vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande, relevanta och proportionella. När det gäller lasthantering, och såvida det inte rör sig om exceptionella omständigheter, får antalet tjänsteleverantörer för varje lasthanteringskategori inte begränsas till färre än två helt oberoende leverantörer.

(13) En tjänsteleverantör bör ha rätt att välja den personal som skall anställas. En tjänsteleverantör skall se till att bestämmelserna om utbildning, yrkesmässig kompetens och arbetsvillkor uppfylls.

(14) När antalet leverantörer av hamntjänster är begränsat, bör leverantörerna väljas ut av en behörig myndighet i enlighet med ett öppet redovisat, objektivt och rättvist urvalsförfarande med icke-diskriminerande regler.

(15) För att säkerställa att det rör sig om neutrala organ som fattar beslut och vidtar åtgärder inom ramen för detta direktiv genom öppet redovisade förfaranden, bör den ställning som en hamnledningsgrupp innehar definieras i de fall hamnledningsgruppen själv är eller önskar bli en leverantör av en hamntjänst. Hamnledningsgruppen bör omfattas av samma villkor och förfaranden som övriga tjänsteleverantörer även om den samtidigt skall se till att hamnen fungerar smidigt. Följaktligen bör alla beslut om begränsning av antalet tjänsteleverantörer och själva urvalsförfarandet anförtros ett neutralt organ. Hamnens ledningsgrupp bör inte göra åtskillnad mellan tjänsteleverantörerna och inte heller mellan hamnanvändarna.

(16) Det är därför nödvändigt att se till att det inte görs någon skillnad mellan hamnens ledningsgrupp och de oberoende operatörerna, eller mellan hamnledningsgrupper i olika hamnar.

(17) Inom det finansiella området är det också nödvändigt att införa en skyldighet för de hamnledningsgrupper som omfattas av detta direktiv och som även utgör en tjänsteleverantör att redovisa de verksamheter som de bedriver i egenskap av förvaltningsorgan separat från de verksamheter som de bedriver på konkurrensmässiga villkor.

(18) I kommissionens direktiv 2000/52 av den 26 juli 2000 fastställs för ett visst antal företag en skyldighet att föra separat redovisning vilket endast gäller företag med en total årlig nettoomsättning som överstigit 40 miljoner euro under de två sista räkenskapsåren. Inför införandet av friheten att tillhandahålla hamntjänster i gemenskapen, är det nödvändigt att se till att principen om separata redovisningar gäller alla hamnar som omfattas av detta direktiv och införa bestämmelser om insyn som är lika stränga som dem som fastställs i kommissionens direktiv nr 2000/52.

(19) Kravet på att föra redovisning för hamntjänster bör gälla alla företag som valts ut för att tillhandahålla sådana tjänster.

(20) Egenhantering bör tillåtas i överensstämmelse med de kriterier som fastställs i detta direktiv, och de kriterier som fastställs för användare som tillämpar egenhantering bör vara desamma som dem som gäller för leverantörer av hamntjänster när det gäller samma eller en jämförbar typ av tjänst.

(21) De tillstånd som beviljas genom ett urvalsförfarande bör vara tidsbegränsade. Vid fastställandet av tillståndets giltighetstid är det rimligt att beakta huruvida tjänsteleverantören har varit tvungen att göra investeringar, och om så är fallet, om investeringarna gjorts i rörliga tillgångar eller fasta anläggningstillgångar.

(22) Den rådande situationen i gemenskapshamnarna, dvs. en mångfald av tillstånd, urvalsmetoder och giltighetstider, kräver att tydliga övergångsperioder fastställs. I övergångsbestämmelserna bör man göra skillnad mellan hamnar där antalet tjänsteleverantörer är begränsat och hamnar där antalet inte är begränsat.

(23) När antalet tjänsteleverantörer inte är begränsat finns det inget skäl att ändra de befintliga tillstånden, medan framtida tillstånd bör beviljas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

(24) När antalet tjänsteleverantörer är begränsat bör man under övergångsperioderna skilja mellan de tillstånd som beviljats genom offentlig upphandling, eller ett motsvarande förfarande, och de som inte beviljats på detta sätt. Man bör även skilja mellan de situationer där tjänsteleverantören har gjort avsevärda investeringar och sådana där inga större investeringar gjorts. Slutligen bör man skilja mellan investeringar i rörliga tillgångar och investeringar i fasta anläggningstillgångar. För den rättsliga säkerhetens skull är det även nödvändigt att kräva att tillståndens giltighetstid begränsas, medan gott om utrymme lämnas för att de nationella myndigheterna i tillräckligt hög grad skall kunna beakta särdragen i varje enskilt fall.

(25) Medlemsstaterna bör fastställa vilka behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av detta direktiv.

(26) Det bör inrättas förfaranden för överklagande av de behöriga myndigheternas beslut.

(27) Medlemsstaterna bör garantera ett visst socialt skydd för anställda i de företag som tillhandahåller hamntjänster och se till att en tillräckligt hög yrkesmässig kompetens upprätthålls, i synnerhet i de fall där tjänsteleverantörerna byts ut.

(28) Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter avseende lag och ordning samt säkerhet i hamnar och miljöskydd.

(29) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i fördraget, i synnerhet eftersom kommissionen kommer att fortsätta att se till att dessa bestämmelser efterlevs genom att vid behov använda sig av samtliga de befogenheter som artikel 86 i fördraget tillerkänner den.

(30) På grundval av medlemsstaternas rapporter om tillämpningen av direktivet bör kommissionen göra en bedömning och, i tillämpliga fall, lägga fram ett förslag till ändring av direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 - Syfte

1. Frihet att tillhandahålla hamntjänster gäller för gemenskapsleverantörer av hamntjänster inom ramen för de bestämmelser som fastställs i detta direktiv. Leverantörer av hamntjänster skall ha tillträde till hamnanläggningar i den utsträckning som krävs för att de skall kunna bedriva sin verksamhet.

2. Enligt detta direktiv får friheten att tillhandahålla hamntjänster gälla med förbehåll för en hamns eller ett hamnsystems kapacitetsbegränsningar, utrymmesbrist eller trafikrelaterade sjösäkerhetsbegränsningar och denna frihet skall, i tillämpliga fall, uppfylla säkerhets- och miljöskyddskraven och kravet på allmänna tjänster.

Artikel 2 - Räckvidd

1. Detta direktiv är tillämpligt på de hamntjänster som fastställs i bilagan och som tillhandahålls hamnanvändarna, antingen inom hamnområdet eller på vattenvägen till eller från hamnen eller hamnsystemet.

2. Detta direktiv är tillämpligt på alla kusthamnar och kusthamnsystem som är belägna inom en medlemsstats territorium och öppna för allmän kommersiell sjöfart, förutsatt att hamnens årliga trafikvolym under de senaste tre åren inte underskridit 3 miljoner ton eller 500 000 passagerare.

3. Om en hamn uppnår det tröskelvärde för frakttrafik som avses i punkt 2 utan att uppnå motsvarande tröskelvärde för passagerartrafik skall bestämmelserna i detta direktiv inte vara tillämpliga på hamntjänster som endast är avsedda för passagerare. Om det däremot är tröskelvärdet för passagerarvolymen och inte värdet för frakttrafik som uppnås skall bestämmelserna i detta direktiv inte vara tillämpliga på hamntjänster som endast är avsedda för frakttrafik. Kommissionen skall, av informationsskäl och på grundval av de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna, offentliggöra en förteckning över de hamnar och hamnsystem som avses i denna artikel i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förteckning skall första gången offentliggöras inom tre månader efter det att detta direktiv träder i kraft och därefter årligen.

4. Medlemsstaterna får kräva att leverantörerna av hamntjänster är etablerade i gemenskapen och att de fartyg som enbart används för att tillhandahålla hamntjänster skall vara registrerade i en medlemsstat eller segla under medlemsstatsflagg.

Artikel 3

1. Detta direktiv påverkar inte de förpliktelser som uppstår för behöriga myndigheter genom direktiv 92/50/EEG, direktiv 93/36/EEG, direktiv 93/37/EEG och direktiv 93/38/EEG.

2. I det fall genomförandet av ett anbudsförfarande för en allmän tjänst är obligatoriskt enligt något av de direktiv som nämns i punkt 1 skall artiklarna 8.1, 8.2, 8.3, 8.4, 8.5, 12.1, 12.2 och 13 i detta direktiv inte gälla för tilldelningen av det kontraktet. Medlemsstaterna får emellertid införa specifika regler med avseende på de nationella hamnarna i anbudsförfarandet för sådana kontrakt.

3. Detta direktiv påverkar, i tillämpliga fall, inte de förpliktelser som uppstår för behöriga myndigheter genom direktiv 89/48/EEG, direktiv 92/51/EEG och direktiv 99/42/EG om medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av yrkesutbildning.

Artikel 4 - Definitioner

I detta direktiv avses med

1. kusthamn (i detta direktiv kallad hamn): ett land- och vattenområde som skapats genom sådana förbättringsarbeten och med sådan utrustning att mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av gods, mottagande och leverans av gods via inlandstransporter samt passagerares ombordstigning och landstigning, möjliggörs.

2. hamnsystem: två eller flera närbelägna hamnar som förvaltas av en enda ledningsgrupp.

3. hamnmyndighet eller hamnens ledningsgrupp (nedan kallad hamnens ledningsgrupp): den grupp som, oavsett om det sker i samband med annan verksamhet eller inte, har som målsättning att inom ramen för nationella lagar eller förordningar administrera och sköta resurserna i hamnen samt samordna och kontrollera den verksamhet som bedrivs av olika operatörer i hamnen eller inom det berörda hamnsystemet. Den kan omfatta flera separata grupper och ansvara för fler än en hamn.

4. hamntjänster: tjänster av kommersiellt värde som vanligtvis tillhandahålls mot betalning i en hamn och som anges i bilagan.

5. leverantör av hamntjänster: varje juridisk eller fysisk person som tillhandahåller, eller önskar tillhandahålla, en eller flera typer av hamntjänster.

6. krav på allmänna tjänster: krav som antagits av en behörig myndighet i syfte att säkra ett tillfredsställande tillhandahållande av vissa typer av hamntjänster.

7. egenhantering: en situation där hamnanvändaren med egen personal och egen materiel tillhandahåller en eller flera typer av hamntjänster åt sig själv, såsom dessa definieras enligt de kriterier som fastställs i detta direktiv, och där ingen typ av kontrakt med en tredje part ingås för tillhandahållandet av sådana tjänster.

8. tillstånd: alla tillstånd, inklusive kontrakt, som tillåter en juridisk eller fysisk person att tillhandahålla hamntjänster eller tillämpa egenhantering.

Artikel 5 - Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter för genomförandet av artiklarna 6-8, 10-12 och 19 i detta direktiv.

Artikel 6 - Tillstånd

1. Medlemsstaterna får kräva att leverantören av hamntjänster erhåller ett tillstånd som utfärdats på förhand enligt villkoren i punkt 2-5. Tillstånd skall automatiskt beviljas tjänsteleverantörer som valts ut inom ramen för artikel 8.

2. Kriterierna för den behöriga myndighetens beviljande av tillstånd skall vara öppet redovisade, icke-diskriminerande, objektiva, relevanta och proportionella. Kriterierna får endast avse

(a) leverantörens yrkeskvalifikationer, sunda finansiella situation och tillräckliga försäkringsskydd,

(b) sjösäkerheten, säkerheten med avseende på hamnen eller tillträdet till hamnen och anläggningar, utrustning och personer i hamnen,

(c) sysselsättningsfrågor och sociala frågor, i tillämpliga fall,

(d) miljöskyddskrav, i tillämpliga fall, och

(e) utvecklingsplaner för hamnen.

Tillståndet får omfatta krav på allmänna tjänster med avseende på säkerhet, regelbundenhet, kontinuitet, kvalitet och pris samt villkoren enligt vilka tjänsten får erbjudas.

3. När kraven på yrkeskvalifikationer omfattar särskild lokalkännedom eller erfarenhet av lokala förhållanden skall den behöriga myndigheten tillhandahålla lämplig utbildning för den potentiella tjänsteleverantören.

4. De kriterier som avses i punkt 2 skall offentliggöras och leverantörerna av hamntjänster skall informeras på förhand om förfarandet för tillståndsbeviljande. Detta krav gäller i samma mån tillstånd där tillhandahållandet av en tjänst kopplas till en investering i fasta anläggningstillgångar som kommer att återgå i hamnens ägo efter det att tillståndet upphört att gälla.

5. Leverantören av hamntjänster har när det gäller tillhandahållandet av de tjänster som anges i tillståndet rätt att välja den personal som skall anställas, förutsatt att denne uppfyller de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 2.

Artikel 7 - Begränsningar

1. Medlemsstaterna får endast begränsa antalet leverantörer av hamntjänster på grundval av utrymmesbrist, kapacitetsbegränsningar, trafikrelaterade sjösäkerhetsbegränsningar eller i enlighet med miljöskyddsbestämmelser. Den behöriga myndigheten skall

(a) informera de berörda parterna om den hamntjänst eller de typer av hamntjänster och den särskilda del av en hamn för vilka begränsningarna gäller samt även om skälen för sådana begränsningar, och

(b) tillåta så många tjänsteleverantörer som förhållandena medger.

2. När utrymmesbrist och kapacitetsbegränsningar råder, och så länge som det inte rör sig om exceptionella omständigheter med hänsyn till trafikvolymen och lastkategorierna, skall de behöriga myndigheterna bevilja tillstånd åt minst två tjänsteleverantörer för varje lastkategori, vilka skall vara helt oberoende av varandra.

3. När den behöriga myndighet som fattar beslut om begränsningar som avser den berörda hamnen utgör den berörda hamnens ledningsgrupp eller när ledningsgruppen själv eller en tjänsteleverantör som ledningsgruppen direkt eller indirekt kontrollerar eller har intressen i, även är eller önskar bli en tjänsteleverantör i den berörda hamnen skall medlemsstaten utse en annan behörig myndighet och anförtro den att fatta eller godkänna ett beslut om begränsningar. Sistnämnda utsedda behöriga myndighet skall vara oberoende av den berörda hamnens ledningsgrupp och får inte

(a) tillhandahålla hamntjänster som liknar dem som tillhandahålls av någon av tjänsteleverantörerna i den berörda hamnen, och inte heller

(b) utöva direkt eller indirekt kontroll över, eller ha intressen i, någon av tjänsteleverantörernas verksamhet i den berörda hamnen.

Artikel 8 - Urvalsförfarande

1. När antalet leverantörer av hamntjänster har begränsats av den behöriga myndigheten genom tillämpning av artikel 7 skall den senare vidta de åtgärder som är nödvändiga för att garantera ett öppet redovisat och objektivt urvalsförfarande genom ett anbudsförfarande, eller genom ett liknande förfarande, med tillämpning av proportionella, icke-diskriminerande och relevanta kriterier.

2. Den behöriga myndigheten skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra en anbudsinfordran för berörda parter avseende deltagande i urvalsförfarandet. I denna anbudsinfordran får hänvisas till den behöriga myndighetens eller hamnens egen webbplats på Internet eller, om det inte finns någon sådan webbplats, till något annat lämpligt forum för att göra den erforderliga information tillgänglig för alla personer som berörs av förfarandet.

3. Den behöriga myndigheten skall inbegripa följande i sin anbudsinfordran :

(a) De kriterier för beviljande av tillstånd enligt artikel 6.2 och urvalskriterier som ligger till grund för den behöriga myndighetens minimikrav.

(b) De tilldelningskriterier som ligger till grund för hur myndigheten kommer att välja bland de förslag som uppfyller urvalskriterierna.

(c) Villkoren för de krav på tjänster som omfattas av kontraktet och fastställande av eventuellinfrastruktur och utrustning som skall ställas till förfogande för den anbudsgivare som tilldelas kontraktet samt bestämmelser om och villkor för detta.

(d) Sanktioner och villkor för indragning i det fall att kraven inte uppfylls.

(e) Tillståndets giltighet.

4. En tidsfrist om minst 52 dagar skall löpa mellan offentliggörandet av anbudsinfordran och den sista dagen för mottagande av anbud.

5. De behöriga myndigheterna skall i den information de tillhandahåller potentiella leverantörer inbegripa alla relevanta uppgifter de förfogar över.

6. När den behöriga myndighet som genomför urvalsförfarandet för en särskild hamntjänst och för den berörda hamnen utgör den berörda hamnens ledningsgrupp eller när ledningsgruppen själv eller en tjänsteleverantör som ledningsgruppen direkt eller indirekt kontrollerar eller har intressen i, även är eller önskar bli en leverantör av samma eller en liknande tjänst i den berörda hamnen skall medlemsstaten utse en annan behörig myndighet och anförtro den urvalsförfarandet. Sistnämnda utsedda behöriga myndighet skall vara oberoende av den berörda hamnens ledningsgrupp och får inte

(a) tillhandahålla hamntjänster som liknar dem som tillhandahålls av någon av tjänsteleverantörerna i den berörda hamnen, och inte heller

(b) utöva direkt eller indirekt kontroll över, eller ha intressen i, någon av tjänsteleverantörernas verksamhet i den berörda hamnen.

Artikel 9 - Giltighetstid

Leverantörerna av hamntjänster skall väljas ut för en begränsad tidsperiod som skall fastställas enligt följande kriterier:

1. I de fall tjänsteleverantören inte kommer att göra några, eller endast obetydliga, investeringar för att tillhandahålla tjänster skall tillståndets maximala giltighetstid vara fem år.

2. I de fall tjänsteleverantören kommer att göra avsevärda investeringar i

(a) rörliga tillgångar skall tillståndets maximala giltighetstid vara tio år,

(b) fasta anläggningstillgångar skall tillståndets maximala giltighetstid vara 25 år, även om dessa tillgångar kommer att återgå i hamnens ägo efter det att tillståndet upphört.

Artikel 10 - Redovisningsbestämmelser

Den behöriga myndigheten skall ålägga de utvalda tjänsteleverantörerna att föra separat redovisning för varje berörd hamntjänst. Sammanställandet av redovisningarna skall följa gängse handelsbruk och god redovisningssed.

Artikel 11 - Egenhantering

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillåta egenhantering i enlighet med detta direktiv.

2. Egenhantering får vara föremål för ett tillstånd vars kriterier skall vara desamma som villkoren för leverantörer av samma eller en jämförbar typ av hamntjänst.

Artikel 12 - Hamnens ledningsgrupp

1. När hamnens ledningsgrupp tillhandahåller hamntjänster skall den uppfylla de kriterier som fastställs i artikel 6 och redovisa varje hamntjänstverksamhet separat från övriga verksamheter. Sammanställandet av redovisningarna skall följa gängse handelsbruk och god redovisningssed för att garantera att

(a) internredovisning förs separat för var och en av verksamheterna,

(b) alla kostnader och intäkter konteras eller fördelas korrekt på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper, och

(c) de principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen fastställs tydligt.

2. Revisionsberättelsen skall ange huruvida det finns finansiella flöden mellan en hamnledningsgrupps hamntjänstverksamhet och dess övriga verksamheter. Revisionsberättelsen skall arkiveras av medlemsstaterna och överlämnas till kommissionen på begäran.

3. Om man inom ramen för urvalsförfarandet enligt artikel 8 inte har kunnat välja ut en lämplig leverantör av en viss hamntjänst får den behöriga myndigheten enligt punkt 1 i denna artikel ge hamnens ledningsgrupp rätt att tillhandahålla nämnda tjänst under högst fem år

4. Hamnens ledningsgrupp får inte göra åtskillnad mellan tjänsteleverantörer. Ledningsgruppen skall i synnerhet avhålla sig från att gynna företag eller organ i vilket den har intressen.

5. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter med hänsyn till kommissionens direktiv 2000/52/EG om insyn.

Artikel 13 - Överklaganden

1. Medlemsstaterna skall se till att alla parter med ett legitimt intresse får rätt att överklaga beslut som fattats eller enskilda åtgärder som vidtagits av de behöriga myndigheterna eller hamnens ledningsgrupp inom ramen för detta direktiv.

2. När en ansökan om tillträde till tillhandahållandet av hamntjänster inom ramen för direktivet avslås skall de sökande delges skälen till att de inte erhållit tillstånd eller valts ut. Sådana skäl skall vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbörligen motiverade. Sökanden skall ha möjlighet att överklaga. Det skall vara möjligt att överklaga hos en nationell domstol eller ett offentligt organ som vad gäller organisation, finansiering, rättslig struktur och beslutsfattande är oberoende av den berörda behöriga myndigheten eller hamnledningsgruppen och av tjänsteleverantörerna.

3. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att beslut som fattas av besvärsorganen är föremål för rättslig prövning.

Artikel 14 - Säkerhet och miljöskydd

Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte på något sätt medlemsstaternas, och de av dem utsedda behöriga myndigheternas, rättigheter och skyldigheter avseende lag och ordning samt säkerhet i hamnar och miljöskydd.

Artikel 15 - Socialt skydd

Utan att tillämpningen av detta direktiv påverkas och med beaktande av gemenskapsrättens övriga bestämmelser, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av deras sociallagstiftning. Socialskyddsnormerna bör inte vara lägre än de som fastställs i tillämplig gemenskapslagstiftning.

Artikel 16 - Övergångsbestämmelser

1. När antalet leverantörer av hamntjänster i en hamn inte begränsas med hänsyn till utrymme, kapacitet eller sjösäkerhet får de redan utfärdade tillstånden förbli giltiga fram tills dess att antalet begränsas. Nya tillstånd skall uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

2. När antalet leverantörer av hamntjänster i en hamn är begränsat skall följande bestämmelser i punkt (a)-(e) gälla:

(a) När ett redan utfärdat tillstånd beviljats genom offentlig upphandling eller motsvarande förfarande och i övrigt uppfyller bestämmelserna i detta direktiv får tillståndet förbli giltigt.

(b) När ett redan utfärdat tillstånd inte beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och tjänsteleverantören inte har gjort några eller endast obetydliga investeringar skall ett nytt tillståndsförfarande genomföras i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv inom två år efter den dag då detta direktiv skall ha överförts när det gäller en enda tjänsteleverantör och inom fyra år för alla övriga fall.

(c) När en tjänsteleverantör inom ramen för ett redan utfärdat tillstånd har gjort avsevärda investeringar i rörliga tillgångar skall följande gälla:

(i) När ett redan utfärdat tillstånd inte beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, men föregåtts av offentlig upphandling eller motsvarande förfarande skall det redan utfärdade tillståndets maximala giltighetstid vara tio år.

(ii) När ett redan utfärdat tillstånd inte beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och inte föregåtts av offentlig upphandling eller motsvarande förfarande skall ett nytt tillståndsförfarande genomföras i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv inom tre år efter den dag då detta direktiv skall ha överförts när det gäller en enda tjänsteleverantör och inom fem år för alla övriga fall.

(d) När en tjänsteleverantör inom ramen för ett redan utfärdat tillstånd har gjort avsevärda investeringar i fasta anläggningstillgångar skall följande gälla:

(i) När ett redan utfärdat tillstånd inte beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, men föregåtts av offentlig upphandling eller motsvarande förfarande skall det redan utfärdade tillståndets maximala giltighetstid vara tio år.

(ii) När ett redan utfärdat tillstånd inte beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och inte föregåtts av offentlig upphandling eller motsvarande förfarande skall ett nytt tillståndsförfarande genomföras i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv inom tre år efter den dag då detta direktiv skall ha överförts när det gäller en enda tjänsteleverantör och inom fem år för alla övriga fall.

(e) När en tjänsteleverantör inom ramen för ett redan utfärdat tillstånd har gjort avsevärda investeringar i rörliga tillgångar och fasta anläggningstillgångar skall punkt d vara tillämplig.

Artikel 17 - Ersättning

Den utvalda tjänsteleverantören skall, i tillämpliga fall, betala ersättning för de fasta anläggningstillgångar som denne övertar. Den behöriga myndigheten får fastställa deras värde före ett urvalsförfarande.

Artikel 18 - Rapportering och översyn

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv senast tre år efter dagen för genomförandet av detta direktiv.

På grundval av medlemsstaternas rapporter skall kommissionen göra en bedömning av medlemsstaternas genomförande av detta direktiv som, i tillämpliga fall, skall följas av ett förslag till ändring av direktivet.

Artikel 19 - Genomförande av direktivet

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast ett år efter det att det har trätt i kraft. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 21 - Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[...] [...]

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER DE HAMNTJÄNSTER SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV

(1) Teknisk-nautiska tjänster

(a) Lotsning

(b) Bogsering

(c) Förtöjning

(2) Lasthantering bl.a.

(a) lastning och lossning,

(b) stuveriarbete, stuvning, omlastning och andra typer av transporter inom terminalen,

(c) lagring, förråd och magasinering beroende på lastkategorierna, och

(d) lastkonsolidering.

(3) Passagerartjänster (bl.a. ombordstigning och landstigning)