KOMMISSIONENS TILLKÄNNAGIVANDE —

om teknisk vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027

(2021/C 373/01)

ANSVARSFRISKRIVNING: Syftet med detta tillkännagivande är att ge teknisk vägledning om klimatsäkring av investeringar i infrastruktur under programperioden 2021–2027. I artikel 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (1) (InvestEU-förordningen) krävs att kommissionen ska ta fram hållbarhetsriktlinjer. I artikel 8.6 a fastställs krav för begränsning av klimatförändringar samt klimatanpassning. I enlighet med artikel 8.6 e ska hållbarhetsriktlinjerna innehålla riktlinjer för genomförandeparterna om den information som ska tillhandahållas för bedömningen av finansierings- och investeringsåtgärdernas konsekvenser för miljö, klimat och samhälle. I artikel 8.6 d föreskrivs att hållbarhetsriktlinjerna ska göra det möjligt att identifiera projekt som är oförenliga med uppnåendet av klimatmålen. Denna vägledning om klimatsäkring av infrastruktur ingår i hållbarhetsriktlinjerna. Vägledning från kommissionen om klimatsäkring av infrastrukturprojekt, i linje med den vägledning som där så är relevant har tagits fram för andra unionsprogram, förutspås också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 (2) (förordningen om Fonden för ett sammanlänkat Europa). Vägledningen anses också vara en relevant referens för klimatsäkring av infrastruktur enligt artiklarna 2.37 och 67.3 j i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (3) (förordningen om gemensamma bestämmelser) liksom enligt faciliteten för återhämtning och resiliens (4). Vägledningen har utarbetats av kommissionen i nära samarbete med potentiella genomförandepartner för InvestEU tillsammans med EIB-gruppen. Denna vägledning kan komma att kompletteras med ytterligare nationella eller sektoriella överväganden och riktlinjer.

FÖRKORTNINGAR

AR4	Den fjärde utvärderingsrapporten från IPCC
AR5	Den femte utvärderingsrapporten från IPCC
C3S	Copernicus klimatförändringstjänst
FSE	Fonden för ett sammanlänkat Europa
EU-domstolen	Europeiska unionens domstol
CO2	Koldioxid
CO2e	Koloxidekvivalent
Förordningen om gemensamma bestämmelser	Förordning (EU) 2021/1060
EEA	Europeiska miljöbyrån
MKB	Miljökonsekvensbedömning
Eruf	Europeiska regionala utvecklingsfonden
ECP	Extended Concentration Pathway (utökad koncentrationsutvecklingsbana)
GIS	Geografiskt informationssystem
GWP	Global Warming Potential (global uppvärmningspotential)
IPCC	Mellanstatliga panelen för klimatförändringar
JRC	Gemensamma forskningscentrumet (Europeiska kommissionen)
KPI	Nyckelutförandeindikatorer
RCP	Representativ koncentrationsutvecklingsbana
SMB	Strategisk miljöbedömning
EUF-fördraget	Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.

SAMMANFATTNING

7

2.

VÄGLEDNINGENS INNEHÅLL

8

3.

KLIMATSÄKRING AV INFRASTRUKTUR

11

3.1.

Förberedelser inför klimatsäkring

13

3.2.

Begränsning av klimatförändringar (klimatneutralitet)

18

3.2.1.

Behovsbedömning – fas 1 (begränsning)

20

3.2.2.

Utförlig analys – fas 2 (begränsning)

21

3.2.2.1.

Koldioxidavtrycksmetod för infrastrukturprojekt

21

3.2.2.2.

Bedömning av växthusgasutsläpp

25

3.2.2.3.

Utgångslägen (koldioxidavtryck, kostnads-nyttoanalys)

26

3.2.2.4.

Skuggkostnad för koldioxid

26

3.2.2.5.

Kontrollera förenligheten med en trovärdig växthusgasgasbana fram till 2030 och 2050

28

3.3.

Anpassning till klimatförändringar (klimatresiliens)

28

3.3.1.

Behovsbedömning – fas 1 (anpassning)

31

3.3.1.1.

Känslighet

32

3.3.1.2.

Exponering

32

3.3.1.3.

Sårbarhet

34

3.3.2.

Utförlig analys – fas 2 (anpassning)

34

3.3.2.1.

Påverkan, sannolikhet och klimatrisker

34

3.3.2.2.

Sannolikhet

35

3.3.2.3.

Effekter

36

3.3.2.4.

Risker

39

3.3.2.5.

Anpassningsåtgärder

39

4.

KLIMATSÄKRING OCH PROJEKTCYKELFÖRVALTNING

41

5.

KLIMATSÄKRING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING (MKB)

43

Annex A

EU-finansiering för infrastruktur 2021–2027

46

Annex B

Klimatsäkringsdokumentation och klimatsäkringskontroll

49

Annex C

Klimatsäkring och projektcykelförvaltning

52

Annex D

Klimatsäkring och miljökonsekvensbedömning (MKB)

64

Annex E

Klimatsäkring och strategisk miljöbedömning (SMB)

77

Annex F

Rekommendationer till stöd för klimatsäkring

87

Annex G

Ordlista

89

Figurförteckning

Figur 1:

Klimatsäkring och pelarna ”klimatneutralitet” och ”klimatresiliens”

10

Figur 2:

Översikt över klimatsäkerhetsprocessen från Tabell 1

12

Figur 3:

Prognoser för global uppvärmning fram till år 2100

16

Figur 4:

Översikt över den klimatbegränsningsrelaterade processen för klimatsäkring

20

Figur 5:

Begreppet ”scope” enligt koldioxidavtrycksmetoden

23

Figur 6:

Skuggkostnad för koldioxid för växthusgasutsläpp och -minskningar i EUR/t CO2e, 2016 års priser

27

Figur 7:

Översikt över den klimatanpassningsrelaterade processen för klimatsäkring

29

Figur 8:

Vägledande översikt över klimatsårbarhet och riskbedömning samt identifiering, utvärdering och planering/integration av relevanta anpassningsåtgärder

30

Figur 9:

Översikt över granskningsfasen med sårbarhetsanalysen

31

Figur 10:

Översikt över känslighetsanalysen

32

Figur 11:

Översikt av exponeringsanalysen

33

Figur 12:

Översikt över sårbarhetsanalysen

34

Figur 13:

Översikt över klimatriskbedömningen i fas 2

35

Figur 14:

Översikt över sannolikhetsanalysen

36

Figur 15:

Översikt över konsekvensanalysen

37

Figur 16:

Översikt över riskbedömningen

39

Figur 17:

Översikt över processen för att identifiera, utvärdera och planera/integrera anpassningsalternativ

40

Figur 18:

Översikt över klimatsäkring och projektcykelförvaltning

42

Figur 19:

Organ som ansvarar för de olika projektutvecklingsstegen

43

Figur 20:

Miljöbedömningar och projektcykelförvaltning

44

Figur 21:

Översikt över klimatsäkringsdokumentationens komponenter

49

Figur 22:

Översikt över projektcykelfaserna och projektutvecklingsverksamheterna

52

Figur 23:

Den projektansvariges medverkan i de olika projektcykelfaserna

54

Figur 24:

Översikt över kopplingarna mellan projektcykelförvaltningen och begränsningen av klimatförändringar

57

Figur 25:

Översikt över kopplingarna mellan projektcykelförvaltningen och anpassningen till klimatförändringar

59

Tabellförteckning

Tabell 1:

Sammanfattning av klimatsäkring av infrastrukturprojekt

8

Tabell 2:

Bedömningslista – koldioxidavtryck – exempel på projektkategorier

20

Tabell 3:

Översikt över de tre ”scope” som ingår i koldioxidavtrycksmetoden och bedömningen av indirekta utsläpp för infrastruktur för kollektivtrafik på väg, järnväg och i städer

23

Tabell 4:

Tröskelvärden för EIB:s koldioxidavtrycksmetod

25

Tabell 5:

Skuggkostnad för koldioxid för växthusgasutsläpp och -minskningar i EUR/t CO2e, 2016 års priser

26

Tabell 6:

Skuggkostnad för koldioxid per år i EUR/t CO2e, 2016 års priser

27

Tabell 7:

Konsekvensernas omfattning i olika riskområden

37

Tabell 8:

Steg, exploatörens mål och typiska processer och analyser under projektcykeln

52

Tabell 9:

Översikt över projektcykelförvaltningen och begränsningen av klimatförändringar

57

Tabell 10:

Översikt över projektcykelförvaltningen och klimatanpassningen

59

Tabell 11:

Översikt över projektcykelförvaltningen och miljöbedömningarna (MKB, SMB)

62

Tabell 12:

Översikt över integreringen av klimatförändringarna i huvudstegen i MKB-processen

65

Tabell 13:

Exempel på centrala frågor om klimatbegränsning under miljökonsekvensbedömningen

73

Tabell 14:

Exempel på centrala klimatanpassningsfrågor under miljökonsekvensbedömningen

74

Tabell 15:

Exempel på klimatförändringsaspekter som ska beaktas som en del av en strategisk miljöbedömning

79

Tabell 16.

Centrala frågor för strategiska miljöbedömningar när det gäller begränsningen av klimatförändringar

82

Tabell 17:

Centrala frågor under strategiska miljöbedömningar när det gäller anpassningen till klimatförändringarna

84

1.   SAMMANFATTNING

Detta dokument innehåller teknisk vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under programperioden 2021–2027.

Klimatsäkring är en process som integrerar åtgärder för begränsning av klimatförändringar och klimatanpassning i utvecklingen av infrastrukturprojekt. Processen gör det möjligt för europeiska institutionella och privata investerare att fatta välgrundade beslut om projekt som betraktas som förenliga med Parisavtalet. Processen är uppdelad i två pelare (begränsning, anpassning) och två faser (behovsbedömning, utförlig analys). Den utförliga analysen beror på resultatet av behovsbedömningen, vilket bidrar till att minska den administrativa bördan.

Infrastruktur är ett brett begrepp som omfattar byggnader, nätinfrastruktur och en rad byggda system och tillgångar. InvestEU-förordningen innehåller till exempel en uttömmande förteckning över stödberättigande investeringar inom ramen för politikområdet hållbar infrastruktur.

Vägledningen i detta dokument uppfyller följande krav som fastställts i lagstiftningen för flera EU-fonder, särskilt InvestEU, Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden och Fonden för en rättvis omställning (FRO):

—

Infrastrukturen är förenlig med Parisavtalet och EU:s klimatmål, vilket innebär att den är förenlig med en trovärdig utsläppsminskningsbana för växthusgaser i linje med EU:s nya klimatmål för 2030 och om klimatneutralitet senast 2050, samt med en klimatresilient utveckling. När det rör sig om infrastruktur med en livslängd efter 2050 bör hänsyn också tas till drift, underhåll och slutlig avveckling under klimatneutrala förhållanden, vilket kan inbegripa överväganden om cirkulär ekonomi.

—	Infrastrukturen följer principen ”energieffektivitet först” som definieras i artikel 2.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (5).

—

Infrastrukturen följer principen om att inte orsaka betydande skada, som härrör från EU:s strategi för hållbar finansiering och som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (6) (EU) 2020/852 (taxonomiförordningen). I denna vägledning behandlas två av miljömålen i artikel 9 i taxonomiförordningen, dvs. begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Kvantifieringen och kostnadsberäkningen av växthusgasutsläppen används även fortsättningsvis som utgångspunkt för kostnads-nyttoanalysen och alternativanalysen. Vägledningen innehåller en uppdaterad koldioxidavtrycksmetod och en bedömning av skuggkostnaden för koldioxid.

Klimatsårbarhets- och riskbedömningen fortsätter att utgöra grunden för att identifiera, bedöma och genomföra klimatanpassningsåtgärder.

Det är viktigt att på specifikt och trovärdigt sätt dokumentera klimatsäkringsmetoderna och -processerna, särskilt eftersom klimatsäkringsdokumentation och klimatsäkringskontroll är central när investeringsbeslut ska fattas.

På grundval av lärdomar som dragits från klimatsäkringen av större projekt under perioden 2014–2020 integrerar denna vägledning klimatsäkringen i de processer som rör projektcykelförvaltning, miljökonsekvensbedömning (MKB) och strategisk miljöbedömning (SMB), och den innehåller rekommendationer för att stödja de nationella klimatsäkringsprocesserna i medlemsstaterna.

Tabell 1

Sammanfattning av klimatsäkring av infrastrukturprojekt

Klimatneutralitet Begränsning av klimatförändringar	Klimatresiliens Anpassning till klimatförändringar
Behovsbedömning – fas 1 (begränsning): Jämför projektet med bedömningslistan i Tabell 2 i denna vägledning: — Om projektet inte kräver någon bedömning av koldioxidavtryck, sammanfatta analysen i en förklaring om bedömningen av klimatneutraliteten, vilket i princip (7) visar om klimatsäkringen leder till klimatneutralitet. — Om projektet kräver en bedömning av koldioxidavtryck, gå vidare till fas 2 nedan.	Behovsbedömning – fas 1 (anpassning): Utför en klimatkänslighets-, exponerings- och sårbarhetsanalys i enlighet med denna vägledning: — Om det inte finns några betydande klimatrisker som motiverar ytterligare analys, sammanställ dokumentationen och sammanfatta analysen i en förklaring om bedömningen av klimatresiliensen, vilket i princip visar om klimatsäkringen leder till klimatresiliens. — Om det finns betydande klimatrisker som motiverar ytterligare analys, gå vidare till fas 2 nedan.
Utförlig analys – fas 2 (begränsning): — Kvantifiera växthusgasutsläppen under ett typiskt verksamhetsår med hjälp av metoden för beräkning av koldioxidavtryck. Jämför med tröskelvärdena för absoluta och relativa växthusgasutsläpp (se Tabell 4). Om växthusgasutsläppen överskrider något av tröskelvärdena ska följande analys utföras: — Kostnadsberäkna växthusgasutsläppen med hjälp av skuggkostnaden för koldioxid (se Tabell 6) och integrera principen ”energieffektivitet först” i projekteringen, alternativanalysen och kostnads-nyttoanalysen. — Kontrollera att projektets följer en trovärdig bana för att uppnå de övergripande målen för minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och 2050. Som en del av detta, för infrastruktur med en livslängd efter 2050, kontrollera projektets förenlighet med drift, underhåll och slutlig avveckling under klimatneutrala förhållanden.	Utförlig analys – fas 2 (anpassning): — Utför klimatriskbedömningen, inklusive sannolikhets- och konsekvensanalyser i enlighet med denna vägledning. — Ta itu med betydande klimatrisker genom att identifiera, bedöma, planera och genomföra relevanta och lämpliga anpassningsåtgärder. — Bedöm omfattningen och behovet av regelbunden övervakning och uppföljning, till exempel kritiska antaganden om framtida klimatförändringar. — Kontrollera överensstämmelsen med EU:s och, i tillämpliga fall, nationella, regionala och lokala strategier och planer för anpassning till klimatförändringar och andra relevanta strategiska dokument och planeringsdokument.
Sammanställ dokumentationen och sammanfatta analysen i förklaringen om säkring av klimatneutralitet, som i princip visar om klimatsäkringen leder till klimatneutralitet.	Sammanställ dokumentationen och sammanfatta analysen i förklaringen om säkring av klimatresiliensen, som i princip visar om klimatsäkringen leder till klimatresiliens.
Sammanställ ovannämnda dokumentation och sammanfattningar i en konsoliderad klimatbedömnings-/klimatsäkringsdokumentation, som i de flesta fall kommer att vara central när investeringsbeslut ska fattas. Inkludera information om planering och genomförande av klimatsäkringsprocessen.

2.   VÄGLEDNINGENS INNEHÅLL

Infrastruktur – vår bebyggda miljö – är avgörande för att vårt moderna samhälle och vår moderna ekonomi ska fungera. Den tillhandahåller de grundläggande fysiska och organisatoriska strukturer och faciliteter som ligger till grund för många av våra verksamheter.

De flesta infrastrukturer har en lång livslängd eller brukstid. Många av de infrastrukturer som är i bruk i EU idag utformades och uppfördes för många år sedan. Dessutom kommer merparten av den infrastruktur som finansieras under perioden 2021–2027 att fortsätta att vara i bruk långt under århundradets andra hälft och därefter. Samtidigt kommer ekonomin att ställa om till nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 (klimatneutralitet) i linje med Parisavtalet och med den europeiska klimatlagen, vilket inbegriper att de nya målen för växthusgasutsläpp för 2030 ska uppfyllas. Klimatförändringarna kommer dock att fortsätta att öka antalet extrema klimat- och väderhändelser, liksom hur pass allvarliga de är. EU kommer därför att sträva efter att bli ett klimatresilient samhälle som är helt anpassat till klimatförändringarnas oundvikliga effekter, bygga upp sin anpassningsförmåga och minimera sin sårbarhet i linje med Parisavtalet, den europeiska klimatlagen och EU-strategin för klimatanpassning (8). Det är därför viktigt att tydligt identifiera – och följaktligen investera i – infrastruktur (9) som är redo för en klimatneutral och klimatresilient framtid. Klimatsäkringens två pelare illustreras i Figur 1.

Infrastruktur är ett brett begrepp som omfattar

—	byggnader, från privata bostäder till skolor eller industrianläggningar, som är den vanligaste typen av infrastruktur och grunden för mänsklig bosättning,

—	naturbaserad infrastruktur såsom gröna tak, gröna väggar, grönområden och dräneringssystem,

—

nätinfrastruktur som är avgörande för att dagens ekonomi och samhälle ska fungera, särskilt energiinfrastruktur (t.ex. elnät, kraftverk, rörledningar), transport (10) (fasta tillgångar såsom vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser eller infrastruktur för transporter på inre vattenvägar), informations- och kommunikationsteknik (t.ex. mobilnät, datakablar, datacentraler) och vatten (t.ex. vattenledningar, vattenreservoarer, anläggningar för rening av avloppsvatten),

—	system för hantering av avfall som genereras av företag och hushåll (insamlingsställen, sorterings- och återvinningsanläggningar, förbränningsanläggningar och deponier),

—	andra fysiska tillgångar inom ett bredare spektrum av politikområden, inbegripet kommunikation, räddningstjänster, energi, finans, livsmedel, förvaltning, hälsa, utbildning, forskning, civilskydd, transport samt avfall eller vatten,

—	andra stödberättigande typer av infrastruktur kan också fastställas i den fondspecifika lagstiftningen. InvestEU-förordningen innehåller till exempel en uttömmande förteckning över stödberättigande investeringar inom ramen för politikområdet hållbar infrastruktur.

Med vederbörlig hänsyn till de berörda offentliga myndigheternas befogenheter riktar sig denna vägledning främst till projektansvariga och experter som medverkar under förberedelserna av infrastrukturprojekt. Den kan också utgöra en användbar referens för offentliga myndigheter, genomförandepartner, investerare, intressenter och andra parter. Den innehåller till exempel riktlinjer om hur klimatförändringsaspekter kan integreras i miljökonsekvensbedömningar (MKB) och strategiska miljöbedömningar (SMB).

Figur 1

Klimatsäkring och pelarna ”klimatneutralitet” och ”klimatresiliens”

I allmänhet kommer projektledaren att inkludera den sakkunskap som krävs för klimatsäkring i projektorganisationen och samordna arbetet med annat arbete i projektutvecklingsprocessen, till exempel miljöbedömningar. Beroende på projektets särskilda karaktär kan detta inbegripa att man tar in en klimatsäkringschef och en grupp av experter på begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Från och med den dag då denna vägledning offentliggörs av Europeiska kommissionens bör den integreras i förberedelserna inför och klimatsäkringen av infrastrukturprojekt för perioden 2021–2027. Infrastrukturprojekt som har slutfört miljökonsekvensbedömningen (MKB) och fått tillstånd senast i slutet av 2021, har ingått nödvändiga finansieringsavtal (även för EU-finansiering) och som kommer att påbörja byggarbetet senast 2022, uppmuntras starkt att utföra klimatsäkringen i enlighet med denna vägledning.

Under driften och underhållet av infrastrukturen kan det ofta vara nyttigt att se över klimatsäkringen och eventuella kritiska antaganden. Detta kan utföras med jämna mellanrum (t.ex. 5–10 år) som en del av tillgångsförvaltningen. Kompletterande åtgärder kan vidtas för att minska växthusgasutsläppen ytterligare och ta itu med nya klimatrisker.

Den tid, de kostnader och det arbete som läggs på klimatsäkringen bör stå i proportion till fördelarna. Detta återspeglas till exempel i hur klimatsäkringsprocessen delas upp i två faser, med behovsbedömning under fas 1 och en utförlig analys som endast utförs under fas 2 om det är motiverat. Att planera och integrera detta under projektutvecklingscykeln bör bidra till att man kan undvika dubbelarbete, till exempel mellan klimatsäkring och miljöbedömningar, samt minska kostnaderna och den administrativa bördan.

3.   KLIMATSÄKRING AV INFRASTRUKTUR

Figure 2 illustrerar de två pelarna och de viktigaste klimatsäkringsstegen. Varje pelare är indelad i två faser. Den första fasen utgörs av en bedömning och resultatet avgör om den andra fasen bör genomföras.

Figur 2

Översikt över klimatsäkerhetsprocessen från tabell 1

Som framgår i Figure 2 bör klimatsäkringsprocessen dokumenteras i konsoliderad klimatbedömnings-/klimatsäkringsdokumentation, som skiljer sig åt beroende på vilka faser som utförs (se Annex B).

3.1.   Förberedelser inför klimatsäkring

När den projektansvarige ansöker om stöd inom ramen för särskilda instrument förbereder, planerar och dokumenterar han/hon den klimatsäkringsprocess som omfattar begränsning och anpassning. Detta omfattar följande:

—	Bedömning och beskrivning av projektsammanhang, projektgränser och samverkan.

—	Val av bedömningsmetod, inklusive nyckelparametrar för sårbarhets- och riskbedömningen.

—	Identifiering av vilka som bör involveras och fördelning av resurser, tid och budget.

—	Sammanställning av viktiga referensdokument såsom den tillämpliga nationella energi- och klimatplanen och relevanta anpassningsstrategier och anpassningsplaner, till exempel nationella och lokala strategier för katastrofriskreducering.

—	Säkerställande av att tillämpliga lagar och andra författningar följs, till exempel om byggteknik och miljökonsekvensbedömning (MKB) och, i förekommande fall, strategisk miljöbedömning (SMB).

I denna vägledning beskrivs klimatsäkring som en linjär metod som används genom att följa en sekvens av specifika steg. Det kommer dock ofta att bli nödvändigt att återvända till ett tidigare steg i projektets utvecklingscykel, till exempel om en anpassningsåtgärd inkluderas i projektet, vilket gör att känslighetsanalysen kan behöva ses över. Det kan också vara nödvändigt att gå tillbaka ett steg för att säkerställa att alla ändringar (t.ex. nya krav) integreras på rätt sätt.

Det är viktigt att ha en god förståelse för projektets sammanhang, dvs. det föreslagna projektet och dess mål, inklusive all tillhörande verksamhet som behövs för att stödja projektets utveckling och drift. Om klimatförändringarna inverkar på någon av projektets verksamheter eller komponenter kan detta undergräva projektets framgång. Det är viktigt att förstå projektets övergripande betydelse och funktion i det övergripande sammanhanget/systemet och att bedöma hur viktig (11) denna infrastruktur är

Metoden och strategin för klimatsäkring bör planeras och förklaras på ett logiskt och tydligt sätt, inklusive dess huvudsakliga begränsningar. Den bör specificera datakällorna och informationskällorna. Den bör också förklara detaljnivån, de steg som ska följas och osäkerheten i de underliggande uppgifterna och analyserna. Målet är att tillhandahålla en tillgänglig, transparent och jämförbar validering av klimatsäkringsprocessen, vars resultat används under beslutsprocessen.

Klimatsäkringen inleds med att man väljer en trovärdig bana för att uppnå EU:s mål för minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och 2050 i linje med målen i Parisavtalet och den europeiska klimatlagen. Detta kräver normalt sett en expertbedömning (12), som tar hänsyn till olika delmål och krav. Syftet är att säkerställa att målen för minskning av växthusgasutsläppen och principen energieffektivitet först integreras i projektets utvecklingscykel.

Observera att tidsskalan för klimatsårbarhets- och riskbedömningen bör motsvara den planerade livslängden för den investering som finansieras inom ramen för projektet. Livslängden är ofta (avsevärt) längre än den referensperiod som används i exempelvis kostnads-nyttoanalysen.

Ett av huvudbegreppen i Eurokoderna (13) är avsedd livslängd, som definieras som den period under vilken strukturen kommer att användas med förväntat underhåll men utan större reparationer. Den avsedda livslängden för byggnader och andra gemensamma strukturer som har utformats med hjälp av Eurokoderna är 50 år, och den avsedda livslängden för monument och broar uppgår till 100 år. På så sätt kommer strukturer som utformas 2020 att motstå det klimat (t.ex. snö, vind, värme) och de extrema händelser som förväntas fram till 2070 (samma som för byggnader) och fram till 2120 för broar och monument.

De klimatdata som den nuvarande generationen Eurokoder bygger på är ofta 10–15 år gamla, med vissa undantag för de senaste uppdateringarna av nationella uppgifter. Den nationella användningen av Eurokoderna – när det gäller valet av nationellt beslutade parametrar som är relevanta för valet av klimatåtgärder – analyseras i JRC-rapporten (14) om den harmoniserade användningen av Eurokoderna. JRC tillhandahåller också vägledning till länder som följer Eurokoderna om kartläggning av seismisk påverkan och klimatpåverkan på strukturella konstruktioner (15).

Under 2016 inleddes arbetet med den andra generationen Eurokoder (som förväntas vara färdiga 2023). Arbetet bör inbegripa översyn och uppdatering av snö-, vind- och värmerelaterade åtgärder, omvandling av ISO-standarder om inverkan av vågor och strömmar och om atmosfärisk isbildning, liksom utarbetande av ett dokument med en sannolikhetsgrund för beräkningen av partiella säkerhetsfaktorer och lastkombinationsfaktorer, där hänsyn tas till klimatåtgärdernas varierande karaktär och ömsesidiga beroende.

Under infrastrukturprojektets planerade livslängd kan det ske betydande förändringar i hur ofta extrema väderförhållanden som beror på klimatförändringarna inträffar, liksom i deras intensitet, vilket bör beaktas. Projekten bör också ta hänsyn till den potentiella stigningen av havsnivåerna, som förväntas fortsätta i framtiden även om den globala uppvärmningen stabiliseras i enlighet med temperaturmålen i Parisavtalet.

En av de första uppgifterna för projektledaren och expertgruppen är att besluta om de dataset från klimatprojektioner som ska användas för klimatsårbarhets- och riskbedömningen – och detta bör dokumenteras.

I de flesta fall kan de begärda dataseten finnas tillgängliga i den medlemsstat som berörs (16). Om dessa nationella/regionala dataset inte finns tillgängliga kan följande källor till information om klimatförändringar användas som en alternativ grund för analysen:

—	Copernicus klimatförändringstjänst (17) (C3S), som bland annat erbjuder klimatprojektioner genom Copernicus Climate Data Store (18) (CDS).

—	Andra trovärdiga nationella/regionala källor (19) till information, data och prognoser om klimatförändringar (20), t.ex. uppgifter från de berörda regionala klimatmodellerna för de yttersta randområdena (21).

—

Utöver Copernicus klimatförändringstjänst (22) omfattar Copernicusprogrammet (23) Copernicus atmosfärövervakningstjänst (24), Copernicus havsmiljöövervakningstjänst (25), Copernicus landövervakningstjänst (26), Copernicus säkerhetstjänst (27) och Copernicus katastrofinsatstjänst (28). Dessa tjänster kan tillhandahålla användbara data som kompletterar C3S.

—	Nationella riskbedömningar (29) i tillämpliga och tillgängliga fall.

—	Overview (30) of natural and man-made disaster risks the European Union may face.

—	Europeiska plattformen för klimatanpassning (Climate-Adapt (31)).

—	Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (32) (JRC).

—	Disaster Risk Management Knowledge Centre (DRMKC), t.ex. Risk Data Hub (33), PESETA IV-dataset som finns och kan laddas ned från Risk Data Hub, med prognoser för potentiella effekter och metoder (34), samt förlustdata från katastrofer (35).

—	Europeiska miljöbyrån (36) (EEA).

—	IPCC:s distributionscenter för data (DDC (37)) och IPCC:s (38) femte utvärderingsrapport (AR5 (39)), IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning (40), IPCC:s specialrapport om klimatförändringar och mark (41), förberedelserna inför den sjätte utvärderingsrapporten (AR6 (42)).

—	Världsbankens portal om klimatförändringar (43).

Parisavtalet har i artikel 2 a som mål att ”hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå”.

Ett infrastrukturprojekt som är anpassat till global uppvärmning på 2 °C skulle i princip vara förenligt med det överenskomna temperaturmålet. Varje enskild part (land) till Parisavtalet måste dock beräkna hur den kommer att bidra till det globala temperaturmålet. De nuvarande åtagandena, i form av befintliga och överlämnade nationellt fastställda bidrag, kan fortfarande leda till en global uppvärmning på omkring 3 °C om ambitionsnivån inte höjs (44), vilket är påtagligt högre än målen i Parisavtalet om att begränsa den globala uppvärmningen till långt under 2 ° C och att sikta på 1,5 °C. Det kan därför vara relevant att överväga att stresstesta infrastrukturprojekt – genom klimatsårbarhets- och riskbedömningen – för högre globala uppvärmningsnivåer. Den nuvarande uppsättningen nationellt fastställda bidrag ska ses över före COP26 i Glasgow i november 2021, och EU har redan formellt överlämnat (45) sin högre ambitionsnivå till FN för att uppnå en minskning på minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

Den förväntade ökningen av den globala medeltemperaturen är ofta nödvändig för att välja de globala och regionala klimatdataseten. För en viss projektplats kan dock de lokala klimatvariablerna komma att förändras på ett annat sätt än det globala genomsnittet. Till exempel är temperaturhöjningen vanligtvis högre över land (där de flesta infrastrukturprojekt är belägna) än över havet. Till exempel är höjningen av den genomsnittliga temperaturen över land i Europa i allmänhet högre än höjningen av den globala medeltemperaturen. Därför måste de mest adekvata klimatdataseten väljas, antingen för en viss region eller prognoser från nedskalade modeller.

Den senaste tidens dataset från klimatprojektioner hänvisar till den underliggande representativa koncentrationsutvecklingsbanan (RCP). Fyra banor har valts ut för klimatmodellering och för de växthusgasbanor som IPCC (46) använder i den femte utvärderingsrapporten (AR5) (47). I stort sett alla klimatprojektioner som för närvarande finns tillgängliga baseras på dessa fyra representativa koncentrationsutvecklingsbanor. En femte RCP1.9 (48) offentliggjordes i samband med IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning (SR15 (49)).

Banorna kallas för RCP 2.6, RCP 4.5, RCP 6.0 och RCP 8.5. Figure 3 visar prognosen för den globala uppvärmningen fram till 2100 (i förhållande till perioden 1986–2005, för vilken den genomsnittliga globala uppvärmningen motsvarar omkring 0,6 °C över de förindustriella nivåerna (50)).

De flesta simuleringarna för den femte utvärderingsrapporten utfördes med fastställda kodioxidkoncentrationer på 421 ppm (RCP 2.6), 538 ppm (RCP 4.5), 670 ppm (RCP 6.0) och 936 ppm (RCP 8.5) fram till 2100.

Som en jämförelse fortsätter den atmosfäriska koldioxiden att öka snabbt, där genomsnittet för maj 2019 nådde en topp på 414,7 miljondelar (ppm) vid observatoriet i Mauna Loa (51).

För praktiska tillämpningar inom klimatsäkring kan RCP 4.5 användas för klimatprojektioner fram till omkring 2060. För de efterföljande åren kan dock RCP 4.5 börja underskatta förändringarna – särskilt om växthusgasutsläppen visar sig vara högre än förväntat. Det kan därför vara mer relevant att använda RCP 6.0 och RCP 8.5 för de nuvarande prognoserna fram till 2100. Icke desto mindre anses den uppvärmning som förutspås med RCP 8.5 allmänt vara mer omfattande än det aktuella scenariot med oförändrade förhållanden (business-as-usual) (52).

Figur 3

Prognoser för global uppvärmning fram till år 2100

Källa:

Figure SPM.6 from the Summary for Policymakers, Synthesis Report, IPCC 5th Assessment Report

För inledande analyser som inbegriper behovsbedömning rekommenderas användning av klimatprojektioner som baseras på RCP 6.0 eller RCP 8.5. Om RCP 8.5 används för den utförliga klimatsårbarhets- och riskbedömningen finns det kanske inte längre något behov av stresstester (53). RCP 4.5 kan vara mer relevant för projekt där det är praktiskt möjligt att öka klimatresiliensen under projektets livstid, om så behövs. Detta kräver vanligtvis att de som äger tillgångarna regelbundet övervakar klimatförändringarna, effekterna och resiliensnivån. Det kan till exempel vara möjligt att höja vissa översvämningsskyddssystem stegvis.

Det är den projektansvarige som tillsammans med klimatsäkringschefen och de tekniska specialisterna ansvarar för att välja klimatprojektionerna. Detta bör betraktas som en integrerad del av projektriskhanteringen. Nationella riktlinjer och regler måste också följas.

IPCC:s sjätte utvärderingsrapport kommer att använda uppdaterade klimatprojektioner (baserade på CMIP6 (54)), jämförda med den femte utvärderingsrapporten (CMIP5) och en ny uppsättning representativa koncentrationsutvecklingsbanor. När den offentliggörs kommer det att vara viktigt att integrera den senaste uppsättningen klimatprojektioner i klimatsäkringsprocessen. CMIP6 lade till exempel till ett nytt scenario (SSP3–7.0), mitt i de referenspunktresultat som genererats av energisystemmodeller, som eventuellt skulle kunna ersätta RCP8.5 med avseende på klimatsäkringen.

När det gäller tidsramen bör klimatprojektionerna normalt omfatta ovannämnda tidsskala, dvs. projektets förväntade livslängd. Klimatprognoser per decennium (55) kan användas för kortsiktiga projekt, dvs. vanligtvis fram till nästa årtionde. Prognoser per decennium bygger på aktuella klimatförhållanden (t.ex. havstemperaturer) och nyligen inträffade förändringar, vilket ger denna tidskala en rimlig grad av säkerhet. För projekt med en medellång till lång livslängd, dvs. fram till 2030 och fram till slutet av århundradet och därefter, kommer det att vara nödvändigt att använda scenariobaserade klimatprojektioner.

De resurser som finns tillgängliga i medlemsstaterna för att utveckla klimatresilient infrastruktur har kartlagts i en studie (56) som genomfördes av kommissionen och offentliggjordes 2018. I studien används sju kriterier (tillgång till data, vägledning, metoder, verktyg, konstruktionsstandarder, system och rättsliga ramar, institutionell kapacitet) och omfattar transport-, bredbands-, stadsutvecklings- och energisektorn, liksom vatten- och avfallssektorn.

De inledande erfarenheterna från större projekt under perioden 2014–2020, då de klimatförändringsrelaterade kraven inledningsvis var nya och medlemsstaterna hade få tidigare erfarenheter, avslöjar att det har skett påvisbara och betydande framsteg i fråga om kvaliteten på klimatsäkringen, även om följande problem kvarstår:

—	Mottagarna har ofta svårt att visa hur projekten bidrar till EU:s och medlemsstaternas klimatpolitiska mål.

—	Mottagarna har ofta låga kunskaper om nationella och regionala strategier och planer.

—

För transportprojekt behövs vanligtvis en tillräckligt detaljerad trafikmodell för att beräkna absoluta och relativa växthusgasutsläpp. Den bör först användas under projektcykelns strategi- och planeringsfas när de huvudsakliga val som påverkar utsläppen av växthusgaser görs, och därefter som en del av kostnads-nyttoanalysen. Trafikmodeller har tagits fram i de flesta länder och regioner/städer. Brist på trafikmodeller kan hindra analysen, t.ex. analysen av alternativ, trafikomställning och relativa växthusgasutsläpp.

—	Projekt inom vattensektorn hade minst problem när det gäller att rapportera om begränsningen av klimatförändringar, medan andra sektorer, såsom energisektorn, hade svårare att integrera beräkningarna av växthusgasutsläppen i kostnads-nyttoanalysen.

—	Användningen av klimatförändringarna som ett kriterium för alternativanalysen saknades nästan i alla projekt som granskades, eftersom de flesta projekt var baserade på en analys av historiska alternativ, med undantag för särskilda klimatanpassningsprojekt.

—

Större framsteg noterades i länder där de största mottagarna (t.ex. transportmyndigheter) började samla in sina egna klimatförändringsdata och arbeta med scenarier och anpassningsbehov. I vissa medlemsstater är planeringssystemet retroaktivt (man bemöter utvecklingsförslag) snarare än proaktivt (dvs. man styr utvecklingsmönstren mot koldioxidsnåla och resilienta transportslag).

Information om anpassning av städer i Europa finns till exempel i Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2020 (57). I rapporten redogörs för den klimatrelaterade inverkan på europeiska städer och samhällen, liksom för anpassningsåtgärdernas ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet.

Teknisk vägledning om tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada finns i kommissionens tillkännagivande 2021/C 58/01 (58) inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens (59), som hänvisar till denna vägledning om klimatsäkring av infrastruktur 2021–2027. När det gäller investeringar i infrastruktur uppmuntras i kommissionens arbetsdokument Guidance to Member States – Recovery and resilience plans, SWD(2021) 12 final (60), de riktlinjer om klimatsäkring som fastställs i InvestEU-förordningen ska tillämpas.

3.2.   Begränsning av klimatförändringar (klimatneutralitet)

Genom att minska klimatförändringarna säkerställs minskade koldioxidutsläpp, energieffektivitet, energibesparingar och användningen av förnybara energiformer. Det handlar om att vidta åtgärder för att minska växthusgasutsläppen eller öka växthusgasbindningen, vilket styrs av EU:s politik för utsläppsminskningsmålen för 2030 och 2050.

Medlemsstaternas myndigheter spelar en viktig roll i genomförandet av EU:s politiska minskningsmål och får fastställa särskilda krav för att uppnå dessa mål. Vägledningen i detta avsnitt påverkar inte medlemsstaternas krav och de deras offentliga myndigheters tillsynsroll.

Principen (61)” energieffektivitet först ” betonar behovet av att prioritera alternativa kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder när investeringsbeslut fattas, särskilt kostnadseffektiva energibesparingar i samband med slutanvändning.

Genom att kvantifiera och kostnadsberäkna växthusgasutsläppen kan man stödja investeringsbeslut.

Dessutom kommer en betydande andel av de infrastrukturprojekt som kommer att få stöd under perioden 2021–2027 att ha en livslängd som sträcker sig bortom 2050. Därför behövs en expertanalys för att kontrollera om projektet är förenligt med exempelvis drift, underhåll och slutlig avveckling inom det övergripande sammanhanget med nettonollutsläpp av växthusgaser och klimatneutralitet.

I denna vägledning rekommenderas det, i tillämpliga fall, att man använder EIB:s koldioxidavtrycksmetod (för att kvantifiera växthusgasutsläppen) och EIB:s metod för skuggkostnaden för koldioxid för att kostnadsberäkna växthusgasutsläppen).

Här används koldioxidavtryck inte bara för att uppskatta växthusgasutsläppen för ett projekt när det är redo att genomföras, utan framför allt för att stödja analysen och integreringen av koldioxidsnåla lösningar under planerings- och utformningsfaserna. Det är därför viktigt att integrera klimatsäkringen i projektcykelförvaltningen redan från början. Efter att ha genomfört en grundlig klimatsäkringsprocess kan man fastställa huruvida ett projekt har rätt till stöd.

Vägledningen innehåller dock ingen särskild metod för kostnads-nyttoanalysen, eftersom denna kan bero på fondspecifika utlåningskrav och andra faktorer. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (62) är de viktigaste hänvisningarna till energiprojekt inom ramen för FSE exempelvis metoderna för kostnads-nyttoanalys för Entso för el och Entso för gas. Europeiska kommissionens Guide (63) to Cost-Benefit Analysis of Investment Projects användes för större projekt under perioden 2014–2020 och är fortfarande en relevant referens (för både begränsning och anpassning).

I många medlemsstater används också en kostnads-nyttoanalys för mindre projekt för att fånga upp och bedöma alla externa effekter som skapas av ett projekt och dess övergripande konsekvenser och värde för pengarna ur allmänhetens synvinkel. År 2021 kommer Europeiska kommissionen att offentliggöra en vägledning för ekonomiska bedömningar, med en förenklad verktygslåda, som det står finansieringsinstitutionerna fritt att använda under perioden 2021–2027.

En tidig och konsekvent bedömning av ett projekts förväntade växthusgasutsläpp under de många utvecklingsfaserna kommer att bidra till att begränsa dess inverkan på klimatförändringarna. En rad val, särskilt under planerings- och utformningsfaserna, kan påverka projektets totala utsläpp av växthusgaser under dess livstid, från konstruktion och drift till avveckling.

Inom vissa sektorer, till exempel transport, energi och stadsutveckling, är det främst på planeringsnivå som effektiva åtgärder måste vidtas för att minska utsläppen av växthusgaser. Det är faktiskt i detta skede som valet mellan olika sätt att betjäna vissa orter eller korridorer görs (t.ex. kollektivtrafik jämfört med personbil), vilket ofta är en viktig faktor som påverkar både energiförbrukningen och utsläppen av växthusgaser. På samma sätt spelar policyer och ”mjukare” åtgärder en viktig roll, till exempel incitament att använda kollektivtrafik, cykla och promenera.

Metoderna för beräkning av koldioxidavtryck kan utvidgas, till exempel till att omfatta planeringen av transportnät, för att få en omedelbar bedömning av i vilken utsträckning planen ger den förväntade positiva inverkan på växthusgasutsläppen. Detta kan vara en av de viktigaste nyckelutförandeindikatorer för sådana planer. Beräkningarna baseras normalt på en trafikmodell som återger trafikens status i trafiknätet (t.ex. flöden, kapacitet och trafikträngselnivå).

En liknande strategi kan användas för stadsutveckling, särskilt med tanke på hur beslutet om lokalisering av vissa verksamheter påverkar rörligheten och energianvändningen, exempelvis stadsplaneringsalternativ i form av utveckling (t.ex. i fråga om densitet, lokalisering, markanvändningsmix, konnektivitet, permeabilitet samt tillgänglighet). Det finns belägg för att olika stadsformer och bostadsmönster påverkar utsläppen av växthusgaser, energiefterfrågan, resursutarmningen osv.

Särskild försiktighet måste iaktta i alla infrastrukturprojekt där fossila bränslen förbränns eller transporteras, även om det omfattar energieffektivitetsåtgärder. I samtliga fall bör en särskild bedömning göras för att bedöma förenligheten med och för att undvika betydande skada på målen för begränsning av klimatförändringarna.

I städer genereras till exempel merparten av utsläppen av växthusgaser genom transport, energianvändning i byggnader, elförsörjning och avfall. Därför bör projekt inom dessa sektorer syfta till att uppnå klimatneutralitet senast 2050, vilket i praktiken innebär nettonollutsläpp av växthusgaser. Med andra ord behövs koldioxidfri teknik för att uppnå koldioxidneutralitet.

Inom EU måste alla byggnadsprojekt – oavsett om det rör sig om renovering eller nybyggnation – uppfylla kraven i EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda (64), som har införlivats av medlemsstaterna i nationella byggnormer. För renoveringar krävs att kostnadsoptimala renoveringsnivåer säkerställs. För nya byggnader innebär detta nära-nollenergibyggnader.

Figur 4

Översikt över den klimatbegränsningsrelaterade processen för klimatsäkring

3.2.1.   Behovsbedömning – fas 1 (begränsning)

Tabell 2 vägleder arbetet med att behovsbedöma infrastrukturprojekt med avseende på deras utsläpp av växthusgaser, vilket indelar projekten i två grupper baserat på projektkategorin.

Tabell 2

Bedömningslista – koldioxidavtryck – exempel på projektkategorier  (65)

Behovsbedömning	Kategorier av infrastrukturprojekt
Beroende på projektets omfattning KRÄVS i allmänhet INTE en bedömning av koldioxidavtryck i dessa projektkategorier. När det gäller klimatsäkringsprocessen för begränsning av klimatförändringar i Figur 7 avslutas processen med fas 1 (behovsbedömning).	— Telekommunikationstjänster — Nät för dricksvattenförsörjning — Nät för uppsamling av regnvatten och avloppsvatten — Småskalig rening av avloppsvatten från industrin och rening av kommunalt avloppsvatten — Markexploatering (66) — Anläggningar för mekanisk/biologisk avfallsbehandling — Forsknings- och utvecklingsverksamhet — Läkemedel och bioteknik
I allmänhet KRÄVS (67) en bedömning av koldioxidavtryck för dessa projektkategorier. När det gäller klimatsäkringsprocessen för begränsning av klimatförändringar i Figur 7 kommer processen för denna typ av projektkategorier att omfatta fas 1 (behovsbedömning) och fas 2 med en utförlig analys.	— Deponier för fast kommunalt avfall — Kommunala avfallsförbränningsanläggningar — Stora avloppsreningsverk — Tillverkningsindustri — Kemikalier och raffinering — Gruvdrift och basmetaller — Massa och papper — Inköp av rullande materiel, fartyg, transportflottor — Väg- och järnvägsinfrastruktur (68), stadstransporter — Hamnar och logistikplattformar — Kraftöverföringsledningar — Förnybara energikällor — Produktion, bearbetning, lagring och transport av bränsle — Tillverkning av cement och kalk — Glasframställning — Värme- och kraftproduktionsanläggningar — Fjärrvärmenät — Anläggningar för kondensering och återförgasning av naturgas — Infrastruktur för gasöverföring — För varje annan kategori eller omfattning av projekt för vilken de absoluta och/eller relativa utsläppen kan överstiga 20 000 ton koldioxidekvivalenter/år (positiva eller negativa) (se Tabell 7).

3.2.2.   Utförlig analys – fas 2 (begränsning)

Den utförliga analysen omfattar kvantifiering och kostnadsberäkning av växthusgasutsläpp (och minskningar) liksom bedömning av överensstämmelsen med klimatmålen för 2030 och 2050.

3.2.2.1.   Koldioxidavtrycksmetod för infrastrukturprojekt

I denna vägledning rekommenderas Europeiska investeringsbankens (EIB) koldioxidavtrycksmetod (69) för att beräkna infrastrukturprojektens koldioxidavtryck. Metoden omfattar standardmetoden för beräkning av utsläpp för t.ex. följande:

—	Rening av avloppsvatten och slam

—	Avfallshanteringsanläggningar

—	Deponier för fast kommunalt avfall

—	Vägtransport

—	Järnvägstransport

—	Stadstransport

—	Renovering av byggnader

—

Hamnar

—	Flygplatser

För att kostnadsberäkna växthusgasutsläppen kan EIB:s koldioxidavtrycksmetod användas och kompletteras med den separata publikationen The Economic Appraisal of Investment Projects at the EIB (2013) (70) och skuggkostnaden för koldioxid (se avsnitt 3.2.2.4).

EIB:s metod är i linje med International Financial Institution Framework for a Harmonised Approach to Greenhouse Gas Accounting, som offentliggjordes i november 2015.

Många infrastrukturprojekt leder till ökade eller minskade utsläpp jämfört med ett scenario där projektet inte genomförs, vilket allmänt kallas för utsläpp i utgångsläget. Dessutom släpper många projekt ut växthusgaser i atmosfären antingen direkt (t.ex. utsläpp från bränsleförbränning eller produktionsprocesser) eller indirekt genom inköpt el och/eller värme.

De växthusgaser som ingår i EIB:s koldioxidavtrycksmetod omfattar de sju gaser som förtecknas i klimatkonventionens Kyotoprotokoll (71), nämligen koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O), fluorkolväten (HFC), perfluorkolväten (PFC), svavelhexafluorid (SF6), kvävetrifluorid (NF3). Kvantifieringsprocessen för växthusgasutsläpp omvandlar alla utsläpp till ton koldioxid, så kallade CO2e (koldioxidekvivalenter) med hjälp av faktorer för global uppvärmningspotential (GWP-faktorer) (72).

Koldioxidbedömningen bör inkluderas under projektets utvecklingscykel i syfte att främja koldioxidsnåla val och alternativ och användas som ett verktyg för att rangordna och välja alternativ (även i miljökonsekvensbedömningar och strategiska miljöbedömningar).

Det rekommenderas att samma strategi antas i planeringsskedet, till exempel inom transportsektorn, där huvudalternativen för att minska utsläppen av växthusgaser är inriktade på de alternativ som har koppling till nätets operativa uppbyggnad och valet av transportsätt och transportpolicyer.

I koldioxidavtrycksmetoden används begreppet ”scope”, som definieras i växthusgasprotokollet (73).

Figur 5

Begreppet ”scope” enligt koldioxidavtrycksmetoden (74)

Källa:

Figur 1 från publikationen EIB Project Carbon Footprint Methodologies.

Tabell 3

Översikt över de tre ”scope” som ingår i koldioxidavtrycksmetoden och bedömningen av indirekta utsläpp för infrastruktur för kollektivtrafik på väg, järnväg och i städer

Scope	Infrastruktur för kollektivtrafik på väg, järnväg och i städer	Alla övriga projekt
Scope 1: Direkta växthusgasutsläpp sker fysiskt från källor som används i projektet. Till exempel utsläpp från förbränning av fossila bränslen, industriprocesser och flyktiga utsläpp, såsom köldmedier eller metanläckage.	I tillämpliga fall: Bränsleförbränning, process/verksamhet, flyktiga utsläpp	Ja: Bränsleförbränning, process/verksamhet, flyktiga utsläpp
Scope 2: Indirekta växthusgasutsläpp med anknytning till energiförbrukning (el, värme, kyla och ånga) som förbrukas men inte genereras genom projektet. Dessa har inkluderats eftersom projektet har direkt kontroll över energiförbrukningen, till exempel genom att förbättra den genom energieffektivitetsåtgärder eller genom att byta till el från förnybara energikällor.	I tillämpliga fall: Infrastrukturprojekt för transport (huvudsakligen elektrifierad järnväg) som drivs av infrastrukturens ägare	Ja: El, värme, kyla
Scope 3: Andra indirekta växthusgasutsläpp som kan anses vara en följd av projektverksamheten (t.ex. utsläpp från produktion eller utvinning av råvaror eller råmaterial eller boskap och fordonsutsläpp från användningen av väginfrastruktur, inklusive utsläpp från elförbrukningen hos tåg och elfordon).	Ja: Indirekta växthusgasutsläpp från fordon som använder sig av transportinfrastruktur, inklusive trafikomställningseffekter	I tillämpliga fall: Direkta och särskilda utsläpp uppströms eller nedströms scope 1 och 2

Koldioxidavtrycksmetoden omfattar följande huvudsteg:

1.	Definiera projektgränsen

2.	Definiera bedömningsperioden

3.	Scope-utsläpp som ska inkluderas

4.	Kvantifiera absoluta projektutsläpp (Ab)

5.	Identifiera och kvantifiera utsläppen i utgångsläget (Be)

6.	Beräkna relativa utsläpp (Re = Ab – Be)

Projektramen beskriver vad som ska ingå i beräkningen av absoluta och relativa utsläpp på följande sätt:

—

Absoluta utsläpp baseras på en projektram som omfattar alla betydande utsläpp inom scope 1, 2 och 3 (beroende på vad som är tillämpligt) som sker inom projektet. Ramen för en motorvägssträcka skulle till exempel vara den längd på motorvägen som anges i finansieringsavtalet, eftersom projektet och beräkningen av absoluta utsläpp skulle omfatta utsläppen av växthusgaser från de fordon som kör på denna motorvägssträcka under ett typiskt år.

—

Relativa utsläpp baseras på en projektavgränsning som på lämpligt sätt täcker scenarierna ”med projekt” och ”utan projekt”. Den omfattar alla betydande utsläpp inom scope 1, 2 och 3 (beroende på vad som är tillämpligt), men kan också kräva en avgränsning utanför projektets fysiska gränser för att representera utgångsläget. Utan motorvägen skulle trafiken till exempel öka på sekundära vägar utanför projektets fysiska gränser. Vid beräkningen av de relativa utsläppen används en avgränsning som täcker hela den region som påverkas av projektet.

De absoluta (Ab) växthusgasutsläppen är de årliga utsläpp som beräknas för ett genomsnittligt år med projektet i drift.

Utsläppen i utgångsläget (Be) av växthusgaser är de utsläpp som skulle genereras under det förväntade alternativa scenariot som rimligen motsvarar de utsläpp som skulle genereras om projektet inte genomfördes.

De relativa (Re) växthusgasutsläppen utgör skillnaden mellan de absoluta utsläppen och utsläppen i utgångsläget.

De absoluta och relativa utsläppen bör kvantifieras för ett typiskt verksamhetsår.

Koldioxidbedömningen bör inkluderas under projektets utvecklingscykel och användas som ett verktyg för att rangordna och välja alternativ i syfte att främja koldioxidsnåla val och alternativ samt principen om energieffektivitet först.

Den koldioxidbedömning som presenteras i denna vägledning är därför ett mer heltäckande verktyg till stöd för omställningen till koldioxidsnål energi, och är mycket mer detaljerad än den engångsbedömning som vanligtvis åtföljer de finansieringsansökningar som lämnas till finansinstituten.

Genom projektavgränsningen beskrivs vad som ska ingå i beräkningen av absoluta utsläpp, utsläpp i utgångsläget och relativa utsläpp.

All relevant information bör inkluderas när ett projekts växthusgasutsläpp kvantifieras.

Beräkningar av koldioxidavtryck medför många former av osäkerhet, bland annat om identifieringen av sekundära effekter, utgångsscenarierna och beräkningarna av utsläppen i utgångsläget. Därför är växthusgasberäkningar per definition ungefärliga.

Osäkerheter i fråga om uppskattningar och beräkningar av växthusgaser bör minskas så långt det är praktiskt möjligt och uppskattningsmetoderna bör undvika snedvridningar. Om det rör sig om grova uppskattningar bör de uppgifter och antaganden som används för att kvantifiera växthusgasutsläppen vara konservativa.

Därför bör koldioxidavtrycksmetoden baseras på konservativa antaganden, värden och förfaranden. Konservativa värden och antaganden är sådana som är mer benägna att överskatta absoluta utsläpp och ”positiva” relativa utsläpp (nettoökningar) och underskatta ”negativa” relativa utsläpp (nettominskningar). Om det förekommer skillnader i fråga om osäkerhetsnivå eller snedvridningar mellan scenarierna ”med projekt” och ”utan projekt” kan särskild försiktighet behöva iakttas.

3.2.2.2.   Bedömning av växthusgasutsläpp

Växthusgasutsläppen bör bedömas mot denna vägledning för enskilda investeringsprojekt med betydande utsläpp (75). Dessutom uppmuntras användarna att kontrollera den lagstiftning som gäller för hans/hennes investering.

I följande tabell anges de tröskelvärden som anges för EIB:s koldioxidavtrycksmetod.

Tabell 4

Tröskelvärden för EIB:s koldioxidavtrycksmetod  (76)

— Absoluta utsläpp större än 20 000 ton CO2e/år (positiva eller negativa)

— Relativa utsläpp högre än 20 000 ton CO2e/år (positiva eller negativa)

Infrastrukturprojekt (77) med absoluta och/eller relativa utsläpp på mer än 20 000 ton CO2e/år (positiva eller negativa) måste genomgå både fas 1 (behovsbedömning) och fas 2 (utförlig analys) av klimatsäkringsprocessen för begränsning av klimatförändringar, enligt Figur 7.

Forskning (78) (om EIB:s projektportfölj) visar att tröskelvärdena i Tabell 4 speglar cirka 95 % av projektens absoluta och relativa växthusgasutsläpp.

3.2.2.3.   Utgångslägen (koldioxidavtryck, kostnads-nyttoanalys)

Utgångsläget för koldioxidavtrycksmetoden kallas ofta för det ”sannolika alternativet” till planen/projektet, och ”det kontrafaktiska utgångsscenariot” för kostnads-nyttoanalysen. För vissa projekt kan dessa utgångslägen skilja sig åt. I sådana fall är det viktigt att säkerställa att kvantifieringen av växthusgasutsläpp och kostnads-nyttoanalysen överensstämmer. Detta bör beskrivas på lämpligt sätt i kostnads-nyttoanalysen (i tillämpliga fall) och sammanfattas i klimatsäkringsdokumentationen.

Kostnads-nyttoanalys sker vanligtvis i form av en jämförelse mellan scenariot ”med projekt” och scenariot ”utan projekt”. Ur ett (begränsningsrelaterat) klimatsäkringsperspektiv är det viktigt att projektets utgångsläge är en trovärdig representation av EU:s klimatpolitik. Därför skulle ett utgångsläge där mycket koldioxidintensiva bränslen fortfarande används 2050 inte vara sannolikt. Däremot bör den vara förenlig med en trovärdig utsläppsminskningsbana för växthusgaser i linje med EU:s nya klimatmål för 2030 och målet om klimatneutralitet senast 2050.

3.2.2.4.   Skuggkostnad för koldioxid

I denna vägledning rekommenderas det att man använder den skuggkostnad för koldioxid som EIB nyligen har offentliggjort som bästa tillgängliga bevis (79) för kostnaden för att uppnå Parisavtalets temperaturmål (dvs. målet på 1,5 °C). Skuggkostnad för koldioxid mäts i reala termer och anges i 2016 års priser.

Den skuggkostnad för koldioxid som ska användas för infrastrukturprojekt för perioden 2021–2027 anges i tabellen nedan (se även Tabell 6 med årliga värden för skuggkostnaden för koldioxid).

Tabell 5

Skuggkostnad för koldioxid för växthusgasutsläpp och -minskningar i EUR/t CO2e, 2016 års priser

År	2020	2025	2030	2035	2040	2045	2050
EUR/t CO2e	80	165	250	390	525	660	800

Källa:

EIB-gruppens färdplan för klimatbanken 2021–2025.

Som ett exempel: föreställ dig att en finansieringsansökan för ett projekt bedöms idag. Byggarbetet kommer att ta fyra år, och sedan ska projektet drivas från och med 2025 i 20 år – dvs. fram till 2045. I projektplanen förutspås utsläppen för varje verksamhetsår. För det första verksamhetsåret värderas utsläppen till 165 euro per ton. Värdet av de utsläpp som beräknas för 2030 uppgår till 250 euro per ton. Om projektet beräknas ha utsläpp 2045 värderas utsläppen till 660 euro per ton.

För att undvika missförstånd används dessa siffror endast för att uppskatta nettokoldioxidbesparingarnas eller nettokoldioxidutsläppens värde i en kostnads-nyttoanalys som representerar samhällets synpunkter. Efterfrågeprognoser och andra relaterade ekonomiska analysaspekter eller projektens ekonomiska lönsamhet influeras av aktuella marknadsprissignaler, som påverkas av all tillgänglig stödpolitik.

I tabellen nedan visas skuggkostnaden för koldioxid för perioden 2020–2050:

Figur 6

Skuggkostnad för koldioxid för växthusgasutsläpp och -minskningar i EUR/t CO2e, 2016 års priser

Källa:

EIB-gruppens färdplan för klimatbanken 2021–2025.

Tabell 6 visar skuggkostnaden för koldioxid för varje år under perioden 2020–2050. Värdena i tabell 6 beräknas på grundval av värdena i tabell 5.

Tabell 6

Skuggkostnad för koldioxid per år i EUR/t CO2e, 2016 års priser

År	EUR/t CO2e	År	EUR/t CO2e	År	EUR/t CO2e	År	EUR/t CO2e
2020	80	2030	250	2040	525	2050	800
2021	97	2031	278	2041	552
2022	114	2032	306	2042	579
2023	131	2033	334	2043	606
2024	148	2034	362	2044	633
2025	165	2035	390	2045	660
2026	182	2036	417	2046	688
2027	199	2037	444	2047	716
2028	216	2038	471	2048	744
2029	233	2039	498	2049	772

Skuggkostnaden för koldioxid är ett minimivärde som ska användas för att kostnadsberäkna utsläpp och minskningar av växthusgaser. Högre värden för skuggkostnaden för koldioxid kan användas för klimatsäkringsändamål och kostnads-nyttoanalyser, till exempel när högre värden används i medlemsstaten eller av det berörda långivande institutet, eller om andra krav ställs. Skuggkostnaden för koldioxid kan också anpassas i takt med att mer information blir tillgänglig.

Kostnads- och nyttoanalysen kommer i regel att inkludera en diskontering av kostnadsberäknade växthusgasutsläpp. Det hänvisas till kommissionens vägledning (80), som förklarar den sociala diskonteringssatsen. I vägledningen rekommenderas att för den sociala diskonteringen ska en sats på 5 % användas för större projekt i sammanhållningsländerna och på 3 % för övriga medlemsstater (81). Även om vägledningen avser perioden 2014–2020 är den fortfarande en användbar referens för perioden 2021–2027. Klimatsäkringsdokumentationen bör beskriva den sociala diskonteringssats som används.

3.2.2.5.   Kontrollera förenligheten med en trovärdig växthusgasgasbana fram till 2030 och 2050

Den projektansvarige bör kontrollera om projektet är förenligt med en trovärdig bana i linje (82) EU:s mål för minskning av växthusgasutsläppen fram till 2030 och 2050 och med målen i Parisavtalet och den europeiska klimatlagen (se kapitel 3.1). För infrastruktur med en livslängd efter 2050 bör den projektansvarige, som ett led i denna process, också kontrollera projektets förenlighet med exempelvis drift, underhåll och slutlig avveckling under klimatneutrala förhållanden. Detta kan innebära att man tidigt under projektets utvecklingscykel beaktar den cirkulära ekonomin och omställningen till förnybara energikällor.

Dessutom innehåller förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (styrningsförordningen) en styrningsmekanism som bygger på långsiktiga strategier, integrerade nationella energi- och klimatplaner som omfattar tioårsperioder varav den första 2021–2030, motsvarande integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter från medlemsstaterna och integrerade övervakningsarrangemang vidtagna av kommissionen.

I de nationella energi- och klimatplanerna fastställs de nationella målen och bidragen till energiunionens fem dimensioner, inklusive dimensionen ”minskade växthusgasutsläpp”, som avser ”unionens långsiktiga åtaganden i fråga om växthusgasutsläpp i enlighet med Parisavtalet, andra målsättningar och mål, bland annat sektoriella mål och anpassningsmål”.

De nationella energi- och klimatplanerna är ännu en relevant referens för att kontrollera förenligheten med en trovärdig växthusgasbana (när de nationella energi- och klimatplanerna ändras och utvärderas 2023 för att inkludera EU:s nya mål för 2030 och målet om klimatneutralitet senast 2050 enligt den europeiska klimatlagen).

Den projektansvarige bör visa att projektets utsläpp av växthusgaser kommer att begränsas på ett sätt som är förenligt med EU:s övergripande mål för 2030 och 2050 och eventuella mer ambitiösa delmål för den sektor som projektet hör till.

3.3.   Anpassning till klimatförändringar (klimatresiliens)

Infrastruktur (83) har vanligtvis en lång livslängd och kan under många år utsättas för ett föränderligt klimat med allt mer ogynnsamma och frekventa extrema väder- och klimateffekter.

Under de berörda offentliga myndigheternas tillsyn och kontroll bidrar klimatsårbarhets- och riskbedömningen till att identifiera de betydande klimatriskerna. Detta utgör grunden för identifieringen, bedömningen och genomförandet av riktade anpassningsåtgärder. Detta kommer att bidra till att minska den kvarstående risken till en godtagbar nivå.

Den projektansvarige bör ge de offentliga myndigheterna all information som krävs för att kontrollera att den godtagbara nivån för kvarstående klimatrisker har fastställts med vederbörlig hänsyn till alla rättsliga och tekniska krav, eller andra krav.

Såsom förklaras i kapitel 4 och Annex C rekommenderas det att klimatsårbarhets- och riskbedömningen integreras redan i början av projektets utvecklingsprocess (84), vilket inbegriper miljökonsekvensbedömningen, eftersom detta i allmänhet kommer att leda till det bredaste utbudet av möjligheter för valet av optimala anpassningsalternativ.

Till exempel kan projektplatsen, som det ofta beslutas om i ett tidigt skede, vara avgörande för bedömningen av klimatsårbarhets- och riskbedömningen. Det kommer vanligtvis att finnas fler begränsningar när klimatsårbarhets- och riskbedömningen inleds senare under projektutvecklingen, vilket kan innebära att otillfredsställande lösningar väljs.

Figur 7

Översikt över den klimatanpassningsrelaterade processen för klimatsäkring

Klimatanpassningsåtgärder för infrastrukturprojekt riktas mot att säkerställa en lämplig nivå av motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter, vilket inbegriper akuta händelser såsom kraftigare översvämningar, skyfall, torka, värmeböljor, okontrollerade bränder, stormar och jordskred och orkaner, samt kroniska händelser såsom en förutspådd stigning av havsnivån och förändringar i fråga om genomsnittlig nederbörd, markfuktighet och luftfuktighet.

Vid sidan av hänsyn till projektets klimatresiliens måste åtgärder dessutom vidtas för att se till att projektet inte ökar sårbarheten hos närliggande ekonomiska och sociala strukturer. Detta skulle exempelvis kunna ske om ett projekt inbegriper en jordvall som skulle kunna öka översvämningsrisken i närområdet.

Figur 8

Vägledande översikt över klimatsårbarhet och riskbedömning samt identifiering, utvärdering och planering/integration av relevanta anpassningsåtgärder

Denna vägledning gör det möjligt att använda alternativa metoder för den beskrivna klimatsårbarhets- och klimatriskbedömningen, dvs. nya och internationellt erkända metoder och metodologiska ramar, till exempel den metod som IPCC tillämpar i samband med den sjätte utvärderingsrapporten (AR6) (85). Målet är fortfarande att identifiera betydande klimatrisker som grunden för identifieringen, bedömningen och genomförandet av riktade anpassningsåtgärder.

3.3.1.   Behovsbedömning – fas 1 (anpassning)

Analysen av ett projekts sårbarhet för klimatförändringar är ett viktigt steg för att fastställa vilka anpassningsåtgärder som bör vidtas. Analysen har delats in tre steg och inbegriper en känslighetsanalys och en bedömning av den nuvarande och framtida exponeringen, och slutligen en kombination av dessa två för sårbarhetsbedömningen.

Tekniska specialister specificerar vanligtvis tydligt vilka slags uppgifter som krävs för att analysera frågorna på ett tillfredsställande sätt.

Syftet med sårbarhetsanalysen (86) är att identifiera de relevanta klimatfarorna (87) för den givna specifika projekttypen på den planerade platsen. Ett projekts sårbarhet är en kombination av två aspekter: Hur pass känsliga projektets komponenter är för klimatfaror i allmänhet (känslighet) och sannolikheten för att dessa risker inträffar på projektplatsen nu och i framtiden (exponering). Dessa två aspekter kan bedömas separat (enligt beskrivningen nedan) eller tillsammans.

Figur 9

Översikt över granskningsfasen med sårbarhetsanalysen

Figur 9 ger en översikt över känslighets-, exponerings- och sårbarhetsanalysen, som utgör fas 1 (behovsbedömning) av hela den process som illustreras i Figur 8.

En inledande behovsbedömning kan inriktas på klimatfaror som rangordnas som ”höga” i känslighetsanalysen och/eller exponeringsanalysen, och användas som underlag för sårbarhetsbedömningen.

3.3.1.1.   Känslighet

Syftet med känslighetsanalysen är att identifiera vilka klimatfaror som är relevanta för den specifika projekttypen, oberoende av projektplatsen. Till exempel kommer de stigande havsnivåerna sannolikt att utgöra en betydande fara för de flesta hamnprojekt, oberoende av var de är belägna.

Känslighetsanalysen bör omfatta hela projektet på ett övergripande sätt, och titta på de olika delarna av projektet och hur det fungerar inom det bredare nätet eller systemet, till exempel genom att skilja mellan följande fyra teman:

—	Anläggningstillgångar och processer.

—	Insatsvaror såsom vatten och energi.

—	Resultat såsom produkter och tjänster.

—	Tillträdesvägar och transportförbindelser, även om de står utanför projektets direkta kontroll.

Tilldelningen av känslighetspoäng till olika projekttyper utförs bäst av tekniska experter, dvs. ingenjörer och andra specialister med god kännedom om projektet.

Dessutom kan projekteringen vara kritiskt beroende av specifika (tekniska eller andra) parametrar. Till exempel kan utformningen av en bro vara kritiskt beroende av vattennivån i den flod som bron korsar, eller så kan den avbrottsfria driften av ett värmekraftverk vara kritiskt beroende av att det finns tillräckligt med kylvatten, samt av en lägsta vattennivå och högsta vattentemperatur i den angränsande floden. Det kan vara viktigt att inkludera sådana kritiska utformningsparametrar i klimatkänslighetsanalysen.

Figur 10 ger en översikt över känslighetsanalysen, som är en del av fas 1 (behovsbedömning) enligt Figur 7.

Figur 10

Översikt över känslighetsanalysen

En poäng för ”höga”, ”medelhöga” eller ”låga” bör ges för varje tema och varje klimatfara:

—	Hög känslighet: Klimatfaran kan ha betydande påverkan på tillgångar och processer, insatsvaror, resultat och transportförbindelser.

—	Medelhög känslighet: Klimatfaran kan ha viss påverkan på tillgångar och processer, insatsvaror, resultat och transportförbindelser.

—	Låg känslighet: Klimatfaran medför ingen (eller obetydlig) påverkan.

3.3.1.2.   Exponering

Syftet med exponeringsanalysen är att identifiera vilka faror som är relevanta för den planerade projektplatsen, oberoende av projekttypen. Översvämningar kan till exempel utgöra en betydande klimatfara för en plats bredvid en flod i ett översvämningsområde.

Exponeringsanalysen fokuserar därför på platsen medan känslighetsanalysen fokuserar på projekttypen.

Exponeringsanalysen kan delas upp i två delar: Exponeringen för det nuvarande klimatet och exponeringen för det framtida klimatet. Tillgängliga historiska och aktuella uppgifter för projektplatsen (eller alternativa projektplatser) bör användas för att fastställa nuvarande och tidigare klimatexponering. Klimatmodellprognoser kan användas för att förstå hur exponeringsnivån kan förändras i framtiden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt förändringar i frekvensen och intensiteten hos extrema väderhändelser.

Figur 11 ger en översikt över exponeringsanalysen, som är en del av fas 1 (behovsbedömning) enligt Figur 7.

Figur 11

Översikt av exponeringsanalysen

Olika geografiska platser kan vara exponerade för olika klimatfaror. Det är nyttigt att förstå hur exponeringen i olika geografiska områden i Europa kommer att förändras till följd av att klimatfarorna förändras, vilket illustreras i förteckningen nedan.

Till exempel:

—	Områden där människor är beroende av naturresurser för sin inkomst/sitt uppehälle

—	Kustområden, öar och platser till havs är särskilt utsatta för stigande vattennivåer vid stormar, höga vågor, kustöversvämningar och kusterosion.

—	Områden med låg och sjunkande säsongsnederbörd är ofta mer utsatta för ökande risker för torka, sättning och okontrollerade bränder.

—	Områden med hög och stigande temperatur löper ofta större risk att drabbas av värmeböljor.

—	Områden med ökad säsongsnederbörd (eventuellt i kombination med snabbare snösmältning och skyfall) är ofta mer utsatta för plötsliga översvämningar och erosion.

—	Områden med både materiellt och immateriellt kulturarv.

Det är viktigt att förstå vilka de exponerade områdena är och hur de och de människor som bor där kommer att påverkas, eftersom dessa platser ofta kommer att gynnas mest av en proaktiv anpassning.

Ju mer lokala och specifika uppgifterna är, desto mer exakt och relevant kommer bedömningen att vara (se t.ex. förteckningen över datakällor för det framtida klimatet i avsnitt 3.1).

Vissa faror kan kräva platsspecifika data och studier, till exempel plötsliga översvämningar.

3.3.1.3.   Sårbarhet

Sårbarhetsanalysen kombinerar resultatet av känslighetsanalysen och exponeringsanalysen (om denna bedöms separat).

Figur 12 ger en översikt över sårbarhetsanalysen, som sammanför resultaten från känslighets- och exponeringsanalyserna (se Figur 7).

Figur 12

Översikt över sårbarhetsanalysen

Sårbarhetsbedömningen syftar till att identifiera potentiella betydande faror och relaterade risker och utgör grunden för beslutet att fortsätta till riskbedömningsfasen. Vanligtvis avslöjar den de mest relevanta farorna för riskbedömningen (dessa kan betraktas som de sårbarheter som rangordnas som ”höga” och eventuellt ”medelhöga”, beroende på omfattningen). Om sårbarhetsbedömningen kommer fram till att alla sårbarheter på ett motiverat sätt kan rangordnas som låga eller obetydliga kan det hända ännu en (klimat-)riskbedömning inte är nödvändig (detta avslutar behovsbedömningen och fas 1). Beslutet om vilka sårbarheter som ska behandlas vidare i en utförlig riskanalys kommer dock att bero på den motiverade bedömning som utförs av den projektansvarige och klimatbedömningsteamet.

Infrastrukturens belägenhet, tillsammans med de lokala företagens, myndigheternas och samhällenas anpassningsförmåga, kan påverka hur pass klimatkänslig- och sårbar en tillgång är. Sårbarhet för flera olika klimatfaror kan också i hög grad vara beroende av sektor och vara kopplad till den teknik som används för byggarbetet och driften.

3.3.2.   Utförlig analys – fas 2 (anpassning)

3.3.2.1.   Påverkan, sannolikhet och klimatrisker

Riskbedömningen är en strukturerad metod för att analysera klimatfaror och deras konsekvenser för att erbjuda information till grund för beslutsfattande.

I denna process bedöms vad för slags påverkan som är förknippad med de faror som identifierats i sårbarhetsbedömningen (eller den inledande behovsbedömning av relevanta faror), liksom riskens betydelse för projektets framgång.

Detta bör ingå i den övergripande riskbedömningslogik som genomsyrar projektets hela utvecklingsprocess, så att risken kan hanteras på ett holistiskt sätt och inte som en fristående bedömning.

Det rekommenderas att riskbedömningsprocessen påbörjas så snart som möjligt under projektplaneringen, eftersom risker som identifieras tidigt vanligtvis är lättare att hantera och/eller undvika, även ur kostnadseffektivitetssynpunkt.

Syftet är att kvantifiera riskernas betydelse för projektet under de nuvarande och framtida klimatförhållandena.

Figur 13 ger en översikt över sannolikhetsanalysen, konsekvensanalysen och riskbedömningen, vilket utgör grunden för identifieringen, bedömningen, valet och genomförandet av anpassningsåtgärder. Hela processen illustreras i Figur 8.

Figur 13

Översikt över klimatriskbedömningen i fas 2

Jämfört med sårbarhetsanalysen gör riskbedömningen det lättare att identifiera längre kedjor med orsaks/verkanssamband som kopplar klimatfaror till hur projektet presterar inom flera områden (bl.a. teknik, miljö, samhälle/inkludering/tillgänglighet och ekonomi) och att undersöka hur olika faktorer samverkar. En riskbedömning kan därför identifiera problem som inte noteras i sårbarhetsbedömningen.

I ISO 14091 (88) används begreppet ”konsekvensplaner”, som är ett effektivt verktyg som hjälper till att förstå, visualisera, systematisera och prioritera de faktorer som påverkar risken i systemet på ett bättre sätt. Konsekvensplaner fungerar som en analytisk utgångspunkt för den övergripande riskbedömningen. De anger vilka faror som kan orsaka direkta och indirekta klimatförändringskonsekvenser och utgör därför den grundläggande strukturen för riskbedömningen. De fungerar som viktiga kommunikationsverktyg för att diskutera vad som ska analyseras och vilka klimatrelaterade och socioekonomiska, biofysiska eller andra parametrar som bör beaktas. På detta sätt är de användbara för att identifiera vilka riktade anpassningsåtgärder som ska vidtas.

Riskbedömningen kan inkludera bedömningsgruppens expertutlåtande och en granskning av relaterad litteratur/historiska data. Arbetet inbegriper ofta att man anordnar en workshop om riskidentifiering (89) för att identifiera faror, konsekvenser och centrala klimatrelaterade risker, och för att komma överens om den extra analys som krävs för att mäta riskernas betydelse.

Den utförliga riskbedömningen omfattar i regel kvantitativa eller semikvantitativa bedömningar, som ofta inbegriper numeriska modeller. Dessa utförs på bästa sätt under mindre möten eller expertanalyser.

3.3.2.2.   Sannolikhet

I denna del av riskbedömningen undersöker man hur pass sannolikt det är att de identifierade klimatfarorna kommer att inträffa inom en viss tidsskala, t.ex. projektets livstid.

Figur 14 ger en illustrativ översikt över sannolikhetsanalysen, som är en del av fas 2 enligt Figur 13. Alternativa skalor skulle också kunna användas för att bedöma sannolikheten, till exempel den som används av IPCC (90).

Figur 14

Översikt över sannolikhetsanalysen

För vissa klimatrisker kan det råda stor osäkerhet om hur pass sannolika de är. Det kan krävas att man använder sig av expertutlåtanden som bygger på för närvarande bästa tillgängliga information och data från register, statistik, simuleringar och aktuell/tidigare kunskap som inhämtats från samråd med berörda parter. Detta bör även inbegripa hänvisningar till nationella, regionala och/eller lokala klimatdata och klimatprognoser. Ytterligare hänsyn bör tas till sannolikheten för att klimatriskerna utvecklas med tiden. Till exempel kan ökningar av den genomsnittliga temperaturen som beror på klimatförändringarna avsevärt öka sannolikheten för att vissa klimatrisker förverkligas under ett projekts livstid.

3.3.2.3.   Effekter

I denna del av riskbedömningen undersöks konsekvenserna om den identifierade klimatfaran inträffar. Detta bör bedömas utifrån en skala av påverkan per fara, vilket även kallas för allvarlighetsgrad eller omfattning.

Det rör sig bland annat om följande konsekvenser: påverkan på fysiska tillgångar och verksamheter, hälsan och säkerheten eller miljön, sociala konsekvenser, påverkan på tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, ekonomiska konsekvenser och anseenderisker. Bedömningen kan behöva omfatta anpassningskapaciteten hos det system inom vilket projektet genomförs. Det kan också vara relevant att titta på hur pass viktig denna infrastruktur är för nätet eller systemet i allmänhet (dvs. dess kriticitet) och huruvida den kan ge upphov till ytterligare, mer omfattande, konsekvenser och dominoeffekter.

Figur 15 ger en översikt över konsekvensanalysen, som är en del av fas 2 enligt Figur 13.

Figur 15

Översikt över konsekvensanalysen

Infrastrukturprojekt har i regel långa livslängder, ofta mellan 30 och 80 år. Tillfälliga arbeten och nödsituationsarbeten kan till exempel ha kortare livslängder. Alla komponenter i ett infrastrukturprojekt behöver inte bedömas för samma (långa) livslängd. Järnvägsspår kommer till exempel att bytas ut (som en del av det regelbundna underhållet) oftare än järnvägsvallar. Infrastrukturprojekt med en livslängd på mindre än fem år kräver ofta inte att klimatprojektioner används, men bör ändå kunna tåla det nuvarande klimatet.

För en rad olika klimatfaror kan man förvänta (91) sig att sannolikheten och konsekvenserna kommer att förändras under projektets livstid, i takt med att den globala uppvärmningen och klimatförändringarna blir verklighet. De förväntade förändringarna av sannolikheten och konsekvenserna bör integreras i riskbedömningen. Det kan därför vara lämpligt att dela upp livslängden i en serie med kortare perioder (t.ex. 10–20 år). Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt extrema väderförhållanden och kaskadeffekter.

Som visas nedan bör riskbedömningen omfatta de riskområden som är relevanta för varje klimatförändringsscenario, samt flera nivåer av konsekvenser:

Tabell 7

Konsekvensernas omfattning i olika riskområden  (*1)  (92)

Riskområden	Konsekvensernas omfattning
	1 Obetydlig	2 Mindre	3 Måttlig	4 Omfattande	5 Katastrofal
Skada på tillgångar /teknik / verksamhet	Konsekvenserna kan absorberas genom normal verksamhet	En ogynnsam händelse som kan absorberas genom driftkontinuitetsåtgärder	En allvarlig händelse som kräver ytterligare åtgärder för driftskontinuitet i nödsituationer	En kritisk händelse som kräver extraordinära/akuta driftkontinuitetsåtgärder	Katastrof med potential att leda till att tillgången/nätet stängs ned, kollapsar eller förloras
Säkerhet och hälsa	Första hjälpen-låda	Mindre skada, medicinsk behandling	Allvarlig skada eller förlorat arbete	Omfattande eller multipla skador, bestående skada eller funktionsnedsättning	Enstaka eller multipla dödsfall
Miljö	Ingen inverkan på miljön i utgångsläget; lokaliserad i källområdet; ingen återhämtning krävs	Lokaliserad inom områdets gränser; återhämtningen kan mätas inom en månad efter händelsen;	måttlig skada med möjlig bredare effekt; Återhämtning inom ett år	Betydande skada med lokal effekt; återhämtning längre än ett år; underlåtenhet att följa miljöbestämmelser/tillstånd	Betydande skada med utbredd effekt; återhämtning längre än ett år; begränsade utsikter till fullständig återhämtning
Samhälle	Inga negativa samhällseffekter	Lokala, tillfälliga samhällseffekter	Lokala, långsiktiga samhällseffekter	Avsaknad av skydd för fattiga eller utsatta grupper (93); nationella, långsiktiga samhällseffekter	Förlust av socialt verksamhetstillstånd; protester från allmänheten
Ekonomi (för en enda extrem händelse eller genomsnittliga årliga konsekvenser) (*2)	x % IR (*3) < 2 % av omsättningen	x % IR 2–10 % av omsättningen	x % IR 10–25 % av omsättningen	x % IR 25–50 % av omsättningen	x % IR > 50 % av omsättningen
Anseende	Lokal, tillfällig inverkan på den allmänna opinionen	Lokal, kortsiktig inverkan på den allmänna opinionen	Lokal, långsiktig inverkan på den allmänna opinionen med negativ rapportering i lokala medier	Nationell, kortsiktig inverkan på den allmänna opinionen; negativ rapportering i lokala medier	Nationell, långsiktig inverkan med potential att påverka regeringsstabiliteten
Kultur Kulturarv och kulturella lokaler	Obetydlig inverkan	Kortsiktig inverkan; möjlig återhämtning eller återställning;	allvarlig skada med större inverkan på turistnäringen	Betydande skada med nationell och internationell påverkan	Permanent förlust med resulterande samhällspåverkan

3.3.2.4.   Risker

Efter att ha bedömt sannolikheten för och effekten av varje fara kan signifikansnivån för varje potentiell risk uppskattas genom att de två faktorerna kombineras. Riskerna kan plottas i en riskmatris (som en del av projektets övergripande riskbedömning) för att identifiera de mest betydande potentiella riskerna och de risker för vilka anpassningsåtgärder måste vidtas.

Figur 16

Översikt över riskbedömningen

Figur 16 ger en översikt över riskbedömningen, som slår samman resultaten från sannolikhets- och konsekvensanalyserna (se Figur 13).

Ansvaret för att bedöma vad som är en godtagbar risknivå, vad som är betydande och vad som inte är det ligger hos den projektansvarige och den expertgrupp som utför bedömningen, med beaktande av projektets särskilda förhållanden.

Den kategorisering som används måste vara försvarbar, tydligt specificerad och beskrivas på ett tydligt och logiskt sätt, och integreras konsekvent i projektets övergripande riskbedömning. En katastrofal händelse kan exempelvis, även om den är sällan förekommande eller osannolik, fortfarande utgör en extrem risk för projektet eftersom konsekvenserna är så pass allvarliga.

3.3.2.5.   Anpassningsåtgärder

Om riskbedömningen visar att det finns betydande klimatrisker för projektet måste dessa risker hanteras och begränsas till en godtagbar nivå.

För varje betydande risk som identifieras bör riktade anpassningsåtgärder bedömas. De valda åtgärderna bör sedan integreras i projektutformningen och/eller projektverksamheten för att förbättra klimatresiliensen (94).

Figur 17 ger en översikt över förfarandet för att identifiera, bedöma/välja och genomföra/integrera/planera anpassningsalternativ, baserat på föregående steg som visas i Figur 8.

Figur 17

Översikt över processen för att identifiera, utvärdera och planera/integrera anpassningsalternativ

Det finns allt mer litteratur om och erfarenhet av anpassningsalternativ, utvärdering och planering (95), liksom relaterade resurser (96) i medlemsstaterna.

Mer information om anpassningsplanering i medlemsstaterna finns på Climate-Adapt (97).

Anpassningsarbetet kommer ofta att innebära att en blandning av strukturella och icke-strukturella åtgärder vidtas. Strukturella åtgärder omfattar ändring av utformningen av eller specifikationen för fysiska tillgångar och infrastruktur, eller antagande av alternativa eller förbättrade lösningar. Icke-strukturella åtgärder omfattar planering av markanvändningen, förbättrade övervaknings- eller nödinsatsprogram, personalutbildning och kompetensöverföring, utveckling av strategiska eller företagsspecifika ramar för klimatriskbedömning, finansiella lösningar såsom försäkring mot problem i leveranskedjor eller alternativa tjänster.

Olika anpassningsalternativ bör bedömas för att hitta rätt åtgärd eller en blandning av åtgärder som kan genomföras för att sänka risken till en godtagbar nivå.

Fastställandet av en ”godtagbar risknivå” beror på den expertgrupp som utför bedömningen och den risk som den projektansvarige är beredd att godta. Det kan till exempel finnas aspekter av projektet som anses vara icke-väsentlig infrastruktur och där anpassningsåtgärdernas kostnader väger mer än fördelarna med att undvika riskerna. I sådana fall skulle det bästa alternativet kunna vara att tillåta att den icke-väsentliga infrastrukturen fallerar under vissa omständigheter.

Med tanke på den stora osäkerheten i de framtida prognoserna om klimatförändringsfaror är nyckeln ofta att identifiera anpassningslösningar (där så är möjligt) som kommer att fungera både i den aktuella situationen och i alla framtida scenarier. Sådana åtgärder kallas ofta för ”low regret-” eller ”no regret”-alternativ.

Det kan också vara lämpligt att överväga flexibla/anpassningsbara åtgärder såsom övervakning av situationen och att endast genomföra fysiska åtgärder när situationen når en kritisk tröskel (eller överväga anpassningsbanor (98)). Detta alternativ kan vara särskilt användbart när klimatprognoserna är mycket osäkra. Det är lämpligt så länge tröskelvärdena eller-punkterna har fastställts tydligt och de framtida föreslagna åtgärderna bevisligen kan hantera riskerna i tillräcklig utsträckning. Övervakning bör integreras i infrastrukturförvaltningen.

Bedömningen av anpassningsalternativen kan vara kvantitativ eller kvalitativ, beroende på tillgången till information och andra faktorer. Under vissa omständigheter, bland annat när det rör sig om infrastruktur med relativt lågt värde och begränsade klimatrisker, kan det räcka med en snabb expertbedömning. Under andra omständigheter, särskilt när det gäller alternativ med betydande socioekonomiska konsekvenser, kommer det att vara viktigt att använda mer omfattande information, till exempel om klimatfarans sannolikhetsfördelning, det ekonomiska värdet av de relaterade skadorna (som undviks) och de kvarstående riskerna.

Nästa steg är att integrera de utvärderade anpassningsalternativen i projektet, i rätt utvecklingsskede, vilket inbegriper investerings- och finansieringsplanering, övervakning- och insatsplanering, fastställande av roller och ansvarsområden, organisatoriska arrangemang, utbildning, projektering och säkerställande av att alternativen överensstämmer med nationella riktlinjer och tillämplig lagstiftning.

Som god förvaltningssed bör dessutom fortlöpande övervakning säkerställas under projektets hela livslängd för att i) kontrollera att bedömningen är korrekt och bidra till framtida bedömningar och projekt, och ii) fastställa om det är sannolikt att särskilda tröskelpunkter eller tröskelvärden kommer att nås, med uppgift om behovet av ytterligare anpassningsåtgärder (dvs. stegvis anpassning).

Anpassningspelaren för klimatsäkringen bör omfatta

—	kontroll av infrastrukturprojektets överensstämmelse med EU:s och, i tillämpliga fall, nationella, regionala och lokala strategier och planer för anpassning till klimatförändringar, samt andra relevanta strategiska dokument och planeringsdokument, och

—	bedömning av omfattningen och behovet av regelbunden övervakning och uppföljning, till exempel av kritiska antaganden om framtida klimatförändringar.

Båda aspekterna bör integreras på lämpligt sätt i projektets utvecklingscykel.

4.   KLIMATSÄKRING OCH PROJEKTCYKELFÖRVALTNING

Med projektcykelförvaltning avses att planera, organisera, samordna och kontrollera ett projekt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt under alla dess faser – från planering, genomförande och drift till avveckling.

Klimatsäkringen bör integreras i projektcykelförvaltningen redan från början, vilket illustreras i figur 18 och förklaras i detalj i Annex C.

Figur 18

Översikt över klimatsäkring och projektcykelförvaltning

Klimatsäkringsprocessen kan inbegripa flera organ som ansvarar för olika skeden av projektets utvecklingscykel. Till exempel kan offentliga myndigheter leda strategi-/planeringsfasen, den projektansvarige genomförbarhets-/utformningsfasen, och tillgångarnas ägare och förvaltare kan medverka i ett senare skede.

Klimatsäkringsdokumentationen kontrolleras ofta innan den projektansvarige lämnar in projektansökan för godkännande till finansiären, enligt illustrationen i Figure 19. I detta fall bör kontrollen utföras av en oberoende kontrollant, men dokumentationen kan även kontrolleras av finansiären som ett första steg i det förfarande som leder fram till investeringsbeslutet.

Figur 19

Organ som ansvarar för de olika projektutvecklingsstegen

5.   KLIMATSÄKRING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING (MKB)

Beaktandet av klimatförändringar kan utgöra en viktig del av miljökonsekvensbedömningen för ett projekt. Detta gäller båda klimatsäkringspelarna, dvs. begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Miljökonsekvensbedömningen beskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (99), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU (100) (MKB-direktivet).

Direktiv 2014/52/EU (2014 års MKB-direktiv) gäller, i enlighet med artikel 3, för projekt för vilka behovsbedömningen inleddes (för projekt enligt bilaga II), eller förfarandet för fastställande av omfattningen av innehållet i MKB-rapporten (scoping) inleddes eller MKB-rapporten lämnades in av exploatören (för projekt enligt bilagorna I och II som omfattas av ett MKB-förfarande), tidigast den 16 maj 2017.

Direktiv 2011/92/EU (2011 års MKB-direktiv) gäller för projekt för vilka behovsbedömningen inleddes (för projekt enligt bilaga II), eller förfarandet för fastställande av omfattningen av innehållet i MKB-rapporten (scoping) inleddes eller MKB-rapporten lämnades in av exploatören (för projekt enligt bilagorna I och II som omfattas av ett MKB-förfarande), före den 16 maj 2017.

Det ändrade MKB-direktivet innehåller bestämmelser om klimatförändringar. För projekt som omfattas av 2014 års MKB-direktiv finns det en överlappning mellan MKB-processen och klimatsäkringsprocessen. De två processerna bör planeras tillsammans för att dra nytta av denna överlappning.

Miljökonsekvensbedömningen gäller sådana offentliga och privata projekt som anges i bilagorna I och II till MKB-direktivet. Alla projekt som anges i bilaga I anses ha betydande miljöpåverkan och ska därför genomgå en miljökonsekvensbedömning. För projekt enligt bilaga II måste de nationella myndigheterna avgöra om en miljökonsekvensbedömning är nödvändig. Detta görs genom ett granskningsförfarande där den behöriga myndigheten bedömer om ett projekt skulle ha betydande påverkan på grundval av tröskelvärden/kriterier eller en granskning från fall till fall, samtidigt som hänsyn tas till kriterierna i bilaga III till MKB-direktivet.

Detta avsnitt är inriktat på projekt som omfattas av en miljökonsekvensbedömning, dvs. projekt enligt bilaga I och II som de behöriga myndigheterna har granskat.

De projekt som förtecknas i bilagorna I och II till MKB-direktivet (inklusive eventuella ändringar eller förlängningar av projekt, som på grund av bland annat projektets art eller omfattning medför risker som i fråga om deras miljöpåverkan liknar dem som projektet själv innebär) kommer i regel att anses vara klimatsäkrade (begränsning och/eller anpassning), på grundval av de angivna projekttyperna

För projekt enligt bilaga II som de behöriga myndigheterna har granskat enligt 2011 års MKB-direktiv, för vilka det slås fast att en miljökonsekvensbedömning inte behövs, kan det ändå vara relevant att säkerställa klimatsäkring i enlighet med denna vägledning, till exempel för att efterleva den rättsliga grunden för den riktade EU-finansieringen.

Figur 20

Miljöbedömningar och projektcykelförvaltning

Se bilaga D för ytterligare vägledning om klimatförändringsöverväganden i MKB.

Slutligen kan klimatförändringsövervägandena vara en viktig del av den strategiska miljöbedömningen (SMB) av en plan eller ett program, som fastställer ramen för utvecklingen av vissa projekt. Detta gäller båda klimatsäkringspelarna, dvs. begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Se Annex E för vägledning om klimatsäkring och strategiska miljöbedömningar. Med hänvisning till figur 23 är dock detta inte alltid den projektansvariges ansvar.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 av den 7 juli 2021 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 (EUT L 249, 14.7.2021, s. 38).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, samt finansiella regler för dessa fonder och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32018R1999

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:32020R0852

(7)  Fondspecifika krav på t.ex. kostnads-nyttoanalyser kan inbegripa växthusgasutsläpp.

(8)  EU-strategin för klimatanpassning: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM:2021:82:FIN.

(9)  Ny infrastruktur samt t.ex. modernisering, uppgradering och utbyggnad av befintlig infrastruktur.

(10)  När det gäller hållbara förbindelser, se t.ex. det gemensamma meddelandet Förbindelserna mellan Europa och Asien – byggstenar för en EU-strategi, JOIN(2018) 31 final, 19.9.2019.

(11)  Viss infrastruktur betecknas som ”kritisk infrastruktur” i enlighet med rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 7). Denna vägledning om klimatsäkring kan tillämpas på infrastruktur oavsett om den betecknas som ”kritisk infrastruktur” eller inte.

(12)  Med hänsyn tagen till exempelvis vägledningen om att anpassa nya projekt till banor mot låga utsläpp av växthusgaser i EIB:s färdplan för klimatbanken: https://www.eib.org/en/publications/the-eib-group-climate-bank-roadmap.

(13)  Eurokoderna är de senaste referenskoderna för utformning av byggnader, infrastruktur och anläggningsstrukturer. De är den referens som rekommenderas för tekniska specifikationer i offentliga kontrakt, och de är avsedda att säkerställa mer enhetliga säkerhetsnivåer inom byggsektorn i hela Europa.

(14)  Rapport från JRC: Sousa, M.L., Dimova, S., Athanasopoulou, A., Iannaccone, S. Markova, J. (2019) State of harmonised use of the Eurocodes, EUR 29732, doi:10.2760/22104, https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/handle/JRC115181.

(15)  Rapport från JRC: P. Formichi, L. Danciu, S. Akkar, O. Kale, N. Malakatas, P. Croce, D. Nikolov, A. Gocheva, P. Luechinger, M. Fardis, A. Yakut, R. Apostolska, M.L. Sousa, S. Dimova, A. Pinto; Eurocodes: background and applications. Elaboration of maps for climatic and seismic actions for structural design with the Eurocodes; EUR 28217; doi:10.2788/534912; JRC103917. https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/handle/JRC103917.

(16)  Studie från 2018, Climate change adaptation of major infrastructure projects, som utfördes för GD Regional- och stadspolitiks räkning: https://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2018/climate-change-adaptation-of-major-infrastructure-projects.

(17)  Copernicus C3S: https://climate.copernicus.eu/.

(18)  Copernicus CDS: https://cds.climate.copernicus.eu/#!/home.

(19)  Studie från 2018, Climate change adaptation of major infrastructure projects, som utfördes för GD Regional- och stadspolitiks räkning: https://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2018/climate-change-adaptation-of-major-infrastructure-projects.

(20)  Horisont 2020-projekten om klimat- och vattenresiliens, till exempel CLAIRCITY, ICARUS, NATURE4CITIES, GROWGREEN, CLARITY, CLIMATE-FITCITY.

(21)  https://cordex.org/.

(22)  Copernicus Klimatförändringar: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/klimatforandringar.

(23)  Copernicus: https://www.copernicus.eu/sv.

(24)  Copernicus Atmosfär: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/atmosfar.

(25)  Copernicus Havsmiljö: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/havsmiljo.

(26)  Copernicus Landmiljö: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/landmiljo.

(27)  Copernicus Säkerhet: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/sakerhet.

(28)  Copernicus Katastrofinsatser: https://www.copernicus.eu/sv/tjanster/katastrofinsatser.

(29)  Enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om unionens civilskyddsmekanism (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924), http://ec.europa.eu/echo/what/civil-protection/mechanism_en och http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:32013D1313.

(30)  SWD(2020) 330 final, https://ec.europa.eu/echo/sites/echo-site/files/overview_of_natural_and_man-made_disaster_risks_the_ european_union_may_face.pdf.

(31)  Climate-Adapt https://climate-adapt.eea.europa.eu/.

(32)  JRC: https://ec.europa.eu/jrc/en/research-topic/climate-change och https://data.jrc.ec.europa.eu/collection?q=climate och JRC-rapporten: https://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC109146/mapping_of_risk_web-platforms_and_risk_data_online_final.pdf (den senare innehåller en förteckning över dataset om exponering/sårbarhet på EU-nivå men används även av medlemsstaterna).

(33)  Risk Data Hub: https://drmkc.jrc.ec.europa.eu/risk-data-hub/#/.

(34)  PESETA IV: https://ec.europa.eu/jrc/en/peseta-ivÐ_

(35)  Förlustdata från katastrofer: https://drmkc.jrc.ec.europa.eu/risk-data-hub#/damages.

(36)  EEA: https://www.eea.europa.eu/.

(37)  IPCC:s distributionscenter för data (DDC): http://www.ipcc-data.org/ och https://www.ipcc.ch/data/.

(38)  IPCC: Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, https://www.ipcc.ch/.

(39)  IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5): https://www.ipcc.ch/report/ar5/syr/.

(40)  IPCC:s specialrapport om 1,5 graders global uppvärmning: https://www.ipcc.ch/sr15/.

(41)  IPCC:s specialrapport om klimatförändringar och mark: https://www.ipcc.ch/report/srccl/.

(42)  IPCC:s sjätte utvärderingsrapport (AR6) (planeras till 2021 och 2022): https://www.ipcc.ch/reports/.

(43)  Världsbankens portal om klimatförändringar: https://climateknowledgeportal.worldbank.org/.

(44)  FN:s miljöprogram (Unep, Unep DTU) – Emissions Gap Report 2020: https://www.unep.org/emissions-gap-report-2020

(45)  Https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2020/12/18/paris-agreement-council-transmits-ndc-submission-on-behalf-of-eu-and-member-states/ och https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14222-2020-REV-1/sv/pdf.

(46)  IPCC: FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar: https://www.ipcc.ch/.

(47)  IPCC:s femte utvärderingsrapport: https://www.ipcc.ch/report/ar5/syr/.

(48)  https://www.carbonbrief.org/new-scenarios-world-limit-warming-one-point-five-celsius-2100.

(49)  IPCC:s specialrapport SR15: Special report on the impacts of global warming of 1.5 °C above pre-industrial levels and related global GHG emission pathways, https://www.ipcc.ch/sr15/.

(50)  Perioden 1986–2005 är omkring 0,6 °C varmare än de förindustriella nivåerna baserat på en enkel jämförelse mellan siffrorna SPM.1 och SPM.6 i sammanfattningen för beslutsfattare, IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5):

—	SPM.1: https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/SPM.1_rev1-01.png.

—	SPM.6: https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/SPM.06-01.png

Se även https://journals.ametsoc.org/doi/full/10.1175/BAMS-D-16-0007.1 (som uppskattar skillnaden till mellan 0,55°C och 0,80°C).

(51)  https://www.esrl.noaa.gov/gmd/obop/mlo/.

(52)  https://www.carbonbrief.org/explainer-the-high-emissions-rcp8-5-global-warming-scenario.

(53)  I synnerhet för större eller mer långsiktiga projekt kan klimatchefen och experterna överväga att använda en mer robust strategi som omfattar ytterligare representativa koncentrationsutvecklingsbanor och klimatmodeller.

(54)  CMIP6: https://www.carbonbrief.org/cmip6-the-next-generation-of-climate-models-explained.

(55)  https://www.wcrp-climate.org/dcp-overview

https://www.dwd.de/EN/research/climateenvironment/climateprediction/climateprediction_node.html;jsessionid=1994BFE322D4CE5BA377CE5F57A2FE48.live21061

https://www.dwd.de/EN/climate_environment/climateresearch/climateprediction/decadalprediction/decadalprediction_node.html;jsessionid=3165E97F071FC5301708ED4EB6F7E9E5.live21061.

(56)  Studie från 2018, Climate change adaptation of major infrastructure projects, som utfördes för GD Regional- och stadspolitiks räkning: https://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2018/climate-change-adaptation-of-major-infrastructure-projects.

(57)  Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2020, Urban adaptation in Europe: how cities and towns respond to climate change, Europeiska miljöbyrån, https://www.eea.europa.eu/publications/urban-adaptation-in-europe.

(58)  Orsaka inte betydande skada: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.C_.2021.058.01.0001.01.ENG#.

(59)  Faciliteten för återhämtning och resiliens: https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/recovery-coronavirus/recovery-and-resilience-facility_en.

(60)  https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/document_travail_service_part1_v2_en.pdf och https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/document_travail_service_part2_v3_en.pdf.

(61)  Energieffektivitet först definieras i artikel 2.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2018.328.01.0001.01.SWE#.

(62)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32013R0347.

(63)  Guide to Cost-Benefit Analysis of Investment Projects – Economic appraisal tool for Cohesion Policy 2014-2020, ISBN 978-92-79-34796-2, Europeiska kommissionen, https://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/studies/pdf/cba_guide.pdf.

(64)  https://ec.europa.eu/energy/topics/energy-efficiency/energy-efficient-buildings/energy-performance-buildings-directive_en.

(65)  Denna tabell är en ändring av EIB:s projektmetoder för koldioxidavtryck, juli 2020, tabell 1: Illustrativa exempel på projektkategorier som kräver en bedömning av växthusgasutsläppen, https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_project_carbon_footprint_methodologies_en.pdf.

(66)  Bland annat säker och skyddad parkering och kontroller längs områdets utkant.

(67)  All infrastruktur som inte är stödberättigande bör uteslutas.

(68)  Åtgärder för att öka trafiksäkerheten och minska bullret från godstransporter med tåg kan undantas.

(69)  EIB Project Carbon Footprint Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations, juli 2020, https://www.eib.org/en/about/cr/footprint-methodologies.htm och https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_project_carbon_footprint_methodologies_en.pdf och https://www.eib.org/en/about/documents/footprint-methodologies.htm.

(70)  The Economic Appraisal of Investment Projects at the EIB: https://www.eib.org/en/publications/economic-appraisal-of-investment-projects.

(71)  Klimatkonventionens Kyotoprotokoll: https://unfccc.int/kyoto_protocol.

(72)  Faktorer/värden för global uppvärmningspotential (används för att mäta koldioxidavtryck):

—	Tabell A1.9 i EIB:s koldioxidavtrycksmetod.

—	Växthusgasprotokollet: http://www.ghgprotocol.org/sites/default/files/ghgp/Global-Warming-Potential-Values%20%28Feb%2016%202016%29_1.pdf

—	”GWP 100 år” i tillägg 8.A: Livstid, strålningseffektivitet och mätvärden i IPCC:s femte utvärderingsrapport, WG I, Physical Science Basis, https://www.ipcc.ch/assessment-report/ar5/.

(73)  Växthusgasprotokollet: https://ghgprotocol.org/.

(74)  Figur 1 i publikationen EIB Project Carbon Footprint Methodologies, https://www.eib.org/en/about/documents/footprint-methodologies.htm.

(75)  På grund av kumulativa effekter kan vissa små växthusgasutsläpp komma att överskrida den brytpunkt där en obetydlig effekt övergår till kategorin betydande effekt, och då behöva redovisas.

(76)  EIB Project Carbon Footprint Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations, juli 2020, https://www.eib.org/en/about/cr/footprint-methodologies.htm och https://www.eib.org/attachments/strategies/eib_project_carbon_footprint_methodologies_en.pdf och https://www.eib.org/en/about/documents/footprint-methodologies.htm.

(77)  Projekt inom vissa sektorer – t.ex. stadstransport – beskrivs ofta i ett integrerat planeringsdokument (t.ex. en plan för hållbar rörlighet i städer) som syftar till att definiera ett sammanhängande investeringsprogram. Även om alla enskilda investeringar/projekt som ingår i sådana investeringsprogram inte får överskrida tröskelvärdena kan det vara relevant att bedöma växthusgasutsläppen för hela programmet i syfte att spegla omfattningen av dess totala bidrag till minskningen av växthusgasutsläppen.

(78)  EIB Project Carbon Footprint Methodologies – Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations, 8 juli 2020: https://www.eib.org/en/about/documents/footprint-methodologies.htm.

(79)  Mer information finns i EIB-gruppens färdplan för klimatbanken 2021–2025, 14 december 2020, https://www.eib.org/en/publications/the-eib-group-climate-bank-roadmap.htm.

(80)  Guide to Cost-Benefit Analysis of Investment Projects – Economic appraisal tool for Cohesion Policy 2014–2020, ISBN 978-92-79-34796-2, Europeiska kommissionen, https://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/studies/pdf/cba_guide.pdf.

(81)  För perioden 2014–2020 anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/207 de sociala diskonteringssatser som är tillämpliga, som är en användbar referens även för perioden 2021–2027.

(82)  Se t.ex. EIB-gruppens färdplan för klimatbanken och Institut Louis Bacheliers The Alignment Cookbook, A technical review of methodologies assessing a portfolio’s alignment with low-carbon trajectories or temperature goal.

(83)  Infrastruktur omfattar, förutom traditionell ”grå” infrastruktur, även ”grön” infrastruktur och blandade former av ”grå/grön infrastruktur”. I kommissionens meddelande COM(2013) 249 final definieras grön infrastruktur som ”ett strategiskt planerat nätverk av naturliga och halvnaturliga områden med miljöinslag som har utformats och som förvaltas för att tillhandahålla en rad olika ekosystemtjänster. Omfattar grönområden (eller ”blå” områden om det handlar om havsekosystem) och andra fysiska inslag i mark- (inklusive kust-) och havsområden. På land finns grön infrastruktur i landsbygds- och stadsmiljöer.”

(84)  Se t.ex. meddelandet från EU-finansinstitutens arbetsgrupp för anpassning till klimatförändringar (Eufiwacc), Integrating Climate Change Information and Adaptation in Project Development, vägledning för projektledare om hur infrastruktur kan göras klimatresilient: https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/docs/integrating_climate_change_en.pdf.

(85)  IPCC:s sjätte utvärderingsrapport: https://www.ipcc.ch/assessment-report/ar6/.

(86)  Det finns flera olika definitioner av sårbarhet och risk. Se till exempel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport AR4 (2007) om sårbarhet och IPCC:s SREX-rapport (2012) och IPCC:s femte utvärderingsrapport AR5 (2014) om risk (som en funktion av farans sannolikhet och konsekvenser), http://ipcc.ch/.

(87)  För en strukturerad översikt över klimatförändringsindikatorer och konsekvensindikatorer för klimatförändringar (faror), se t.ex. Europeiska miljöbyråns rapport Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016 (https://www.eea.europa.eu/publications/climate-change-impacts-and-vulnerability-2016), Europeiska miljöbyråns rapport Climate change adaptation and disaster risk reduction in Europe (https://www.eea.europa.eu/publications/climate-change-adaptation-and-disaster) och ETC/CCA:s tekniska dokument Extreme weather and climate in Europe (2015) (https://www.eionet.europa.eu/etcs/etc-cca/products/etc-cca-reports/extreme-20weather-20and-20climate-20in-20europe), liksom Europeiska miljöbyråns rapport State of the European Environment (2020) (https://www.eea.europa.eu/soer).

(88)  ISO 14091 Anpassning till klimatförändringar – Riktlinjer för sårbarhet, effekter och riskbedömning, https://www.iso.org/standard/68508.html.

(89)  Workshop om riskidentifiering: För mer information, se t.ex. avsnitt 2.3.4 i Non-paper – Guidelines for Project Managers: Making vulnerable investments climate resilient (https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/adaptation/what/docs/non_paper_guidelines_project_managers_en.pdf).

(90)  IPCC:s specialrapport om havet och kryosfären i ett föränderligt klimat, kapitel 1, s. 75, https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/sites/3/2019/11/05_SROCC_Ch01_FINAL.pdf.

(91)  IPCC:s femte utvärderingsrapport, WG I, WG II: https://www.ipcc.ch/report/ar5/.

(92)  Tabell 10 i Non-paper: Guidelines for Project Managers – Making vulnerable investments climate resilient (https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/adaptation/what/docs/non_paper_guidelines_project_managers_en.pdf).

(93)  Inklusive grupper som är beroende av naturresurser för sin inkomst/sitt uppehälle och av kulturarv (även om de inte ses som fattiga) och grupper som ses som vara fattiga och utsatta (och som ofta har sämre förmåga att anpassa sig) samt personer med funktionsnedsättning och äldre personer.

(*1)  Den klassificering och de värden som föreslås här är illustrativa. Den projektansvarige och klimatsäkringschefen kan välja att ändra dem.

(*2)  Exempelindikatorer – andra indikatorer som kan användas, inklusive kostnaderna för omedelbara/långsiktiga nödåtgärder, återställande av tillgångar, återställande av miljön, indirekta kostnader för ekonomin, indirekta samhällskostnader.

(*3)  Internränte (IR).

(94)  För närmare uppgifter om valet av anpassningsalternativ, liksom strategin för bedömning och integrering av anpassningsåtgärder i projektet, se t.ex. avsnitt 2.3.5–2.3.7 i Non-paper – Guidelines for Project Managers: Making vulnerable investments climate resilient (https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/adaptation/what/docs/non_paper_guidelines_project_managers_en.pdf).

(95)  Se t.ex. Climate-Adapt (http://climate-adapt.eea.europa.eu/) när det gäller anpassning, såsom – alternativ:

—	http://climate-adapt.eea.europa.eu/adaptation-measures,

—	sökverktyg för fallstudier: https://climate-adapt.eea.europa.eu/knowledge/tools/case-studies-climate-adapt och t.ex.

—	Europeiska miljöbyråns rapport 8/2014, Adaptation of transport to climate change in Europe (http://www.eea.europa.eu/publications/adaptation-of-transport-to-climate), (http://www.eea.europa.eu/publications/adaptation-of-transport-to-climate)

—	Europeiska miljöbyråns rapport 1/2019 Adaptation challenges and opportunities for the European energy system – Building a climate-resilient low-carbon energy system: (https://www.eea.europa.eu/publications/adaptation-in-energy-system).

(96)  Studie från 2018, Climate change adaptation of major infrastructure projects, som utfördes för GD Regional- och stadspolitiks räkning: https://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/studies/2018/climate-change-adaptation-of-major-infrastructure-projects.

(97)  Climate-Adapt, landsprofiler: https://climate-adapt.eea.europa.eu/countries-regions/countries.

(98)  En strategi som är avsedd för planeringen av anpassningsbesluten: I denna fastställs vilka beslut som måste fattas nu och vilka som kan skjutas upp, och hur man kan undvika eventuella felanpassningar.

(99)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32011L0092.

(100)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 124 25.4.2014, s. 1), https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32014L0052.