29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/1

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Estlands uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2009 till 2013.

(2)

Estlands ekonomi är för närvarande på väg att återhämta sig från en allvarlig konjunkturnedgång. Konjunkturnedgången har lett till betydande påfrestningar på de offentliga finanserna, och samtidigt har en omsvängning i den ohållbara inhemska efterfrågeutvecklingen och den spruckna fastighetsbubblan resulterat i en snabb avveckling av tidigare höga inre och yttre obalanser. Med tanke på de stora makroekonomiska obalanserna vid tidpunkten före konjunkturnedgången utgjorde den estländska regeringens omfattande och beslutsamma åtgärder för att begränsa de negativa effekterna på de offentliga finanserna av nedgången i ekonomin en välbetänkt reaktion som låg i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Åtgärderna gjorde det lättare att begränsa de ekonomiska, budgetmässiga och finansiella systemriskerna och bidrog till att återställa konkurrenskraften genom pris- och lönekorrigeringar i ekonomin. Rejäla valutareserver till värn för växelkursstabiliteten och en välbetänkt finansmarknadspolitik, inklusive ett förstärkt gränsöverskridande samarbete, medverkade till att förhindra en negativ utveckling. De höga ackumulerade skuldnivåerna i den privata sektorn är nu gradvis på väg att minska även om de inte desto mindre hämmar återhämtningen genom att hålla tillbaka konsumtion och investeringar. Bland de viktigaste kommande utmaningarna för den ekonomiska politiken ingår att höja produktiviteten för att på så sätt ytterligare förbättra konkurrenskraften och utvecklingen mot varaktig konvergens samt begränsa risken för att långtidsarbetslöshet ska leda till förlorat yrkeskunnande. Mer allmänt består utmaningen i att återställa positiv och hållbar tillväxt och samtidigt undvika att åter riskera att stora interna och externa obalanser åter byggs upp. De offentliga finanserna har redan i stor utsträckning anpassats till den väntade lägre tillväxten under de kommande åren, men ytterligare anpassningar måste genomföras på medellång sikt.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturberoende i en krissituation, har nivån på den potentiella produktionen påverkats negativt. Krisen kan också komma att påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt till följd av lägre investeringar, begränsningar i tillgången på krediter och ökad strukturell arbetslöshet. Den ekonomiska krisens verkningar kommer vidare att samverka med de negativa effekterna av en åldrande befolkning på den potentiella tillväxten och hållbarheten i de offentliga finanserna. Det är mot denna bakgrund ytterst viktigt att öka takten i strukturreformerna för att på så sätt främja den potentiella tillväxten. En förutsättning för detta är en justering av ekonomin mot en mer hållbar sammansättning av tillväxten, där exporten spelar en mer framträdande roll. Med tanke på den betydligt ökade arbetslösheten i Estland är det särskilt viktigt att snabbare införa en aktiv arbetsmarknadspolitik, utforma utbildnings- och fortbildningssystem så att de bättre motsvarar arbetsmarknadens behov och investera i livslångt lärande.

(4)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas real BNP – efter ett beräknat ras på 14,5 % 2009 – att uppvisa nolltillväxt (– 0,1 %) för helåret 2010, för att därefter återhämta sig till en genomsnittlig tillväxttakt på 3,7 % för resten av perioden.

En gradvis förbättring av konjunkturen beräknas inträda under loppet av 2010. Den svaga inhemska efterfrågan väntas fortsatt hämma återhämtningen under 2010, och tillväxten väntas främst komma från ökad export och en omsvängning i lagercykeln. Den inhemska tillväxten beräknas börja ta fart från och med 2011. Enligt nu tillgänglig information (2) verkar detta scenario bygga på rimliga tillväxtantaganden även om osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen är fortsatt stor. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller realistiska och växelkurs- och penningpolitiska antaganden är förenliga med det övriga makroekonomiska scenariot. Nominella inhemska pris- och lönesänkningar håller på att genomdrivas och detta väntas fortsätta under 2010 enligt både konvergensprogrammet och kommissionens höstprognos 2009, om än med vissa skillnader. Eftersom importen kollapsat till följd av recessionen har det tidigare höga underskottet i de utrikes affärerna vänts till ett överskott som på medellång sikt väntas ligga kvar på en högre nivå än i kommissionens höstprognos, vilket beror på programmets mer försiktiga bedömning av hur den inhemska efterfrågan kommer att utvecklas. I programmet beräknas arbetslösheten öka ytterligare under 2010 och sysselsättningsgraden sjunka under programperioden.

(5)

Myndigheternas övergripande strategi för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken avspeglar deras fasta övertygelse om vikten av sunda offentliga finanser. I programmet uppskattas underskottet i den offentliga sektorns finanser 2009 till 2,6 % av BNP, mycket nära 2008 års nivå (2,7 %). Detta avspeglar de genomgripande och omfattande åtgärder för att sanera de offentliga finanserna som infördes under 2009 mot bakgrund av en betydlig försämring av det ekonomiska läget. De genomförda konsolideringsåtgärderna resulterade i en måttlig ökning i nominella inkomster, främst på grund av högre inkomster från andra källor än beskattning och en höjning av flera skattesatser trots ett kraftigt nominellt BNP-fall. Tack vare betydande nedskärningar i den offentliga konsumtionen har utgifterna också kunnat hållas nere på ungefär 2008 års nivå. Samtidigt gav ett ökat utnyttjande av strukturmedel från EU ett konjunkturförstärkande stöd till ekonomin.

Förbättringen i det strukturella saldot, dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, beräknade enligt den gemensamt överenskomna metoden uppgick enligt programmet till 3,5 % av BNP, vilket innebär en strängt restriktiv inställning. Samtidigt pekar det samlade antalet diskretionära åtgärder som genomfördes under 2009 på en ännu högre konsolideringsansträngning och uppgick till 9 % av BNP. Skillnaden kan för det första tillskrivas det faktum att man i konsolideringsstrategin i stor utsträckning litade på att vända den tidigare fastställda utgiftsökningen i offentlig konsumtion och sociala förmåner, för det andra till negativa sammansättningseffekter på skatteinkomsterna, framför allt beroende på en tydlig minskning av privat konsumtion och lönekostnader, och för det tredje beroende på osäkerhet som är kopplad till beräkningen av konjunkturanpassade saldon, med tanke på nedgångens omfattning och särdrag. Enligt programmet kommer det nominella offentliga underskottet gradvis börja minska under 2010 för att vända i ett överskott mot slutet av programperioden.

(6)

I programmet beräknas det nominella underskottet uppgå till 2,2 % av BNP år 2010. Det förbättrade nominella saldot jämfört med föregående år kan främst hänföras till helårseffekten av de konsolideringsåtgärder som vidtogs från och med andra halvåret 2009 på både inkomst- och utgiftssidan. Därutöver genomfördes ytterligare punktskattehöjningar under 2010, vilka trots att BNP minskade med omkring 1,25 % i nominella termer resulterade i en beräknad ökning av skatteintäkterna. Utgifterna i nominella termer väntas i stort sett ligga kvar på 2009 års nivå, med vissa ökningar i offentliga investeringar som uppvägs av en ytterligare minskad offentlig konsumtion. Därför stiger utgiftskvoten svagt. Utöver helårseffekten av de beslut om konsolidering av de offentliga finanserna som togs under andra halvåret 2009 på motsvarande 2,5 % av BNP uppgår totalt sett tillkommande åtgärder under 2010 för att stärka de offentliga finanserna till 0,7 % av BNP. Den planerade inriktningen av finanspolitiken med förändringen i det strukturella saldot, är inte desto mindre i stort sett neutral. Skillnaden mellan de båda metoderna förklaras dels av programmets större tonvikt på engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder i ett alltjämt svagt konjunkturläge, dels av ovannämnda osäkerhet kring beräkningen av de konjunkturrensade saldona av storleken på konjunkturnedgången.

(7)

Programmets medelfristiga budgetstrategi har som huvudmål att uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, som i programmet definieras som ett strukturellt saldo i balans vid slutet av programperioden 2013, när det nominella och primära saldot beräknas visa överskott. Mot bakgrund av den nya metoden och givet de mest aktuella beräkningarna liksom skuldnivån, avspeglar det medelfristiga målet mer än väl stabilitets- och tillväxtpaktens målsättningar. Det strukturella saldot beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden kommer enligt programmet att förbättras med 0,5–1 % av BNP per år under perioden 2011–2013. Förbättringen beräknas främst bero på att utgiftskvoten minskar i snabbare takt än inkomstkvoten, med en förväntad nominell minskning för de flesta primära utgiftsslag under de senare åren av programperioden, särskilt ersättningar till anställda och bidragsutbetalningar. Programmet innehåller emellertid inga närmare uppgifter om de övergripande åtgärderna till stöd för denna konsolidering. Beroendet av engångsåtgärder för att nå budgetmålen kommer att minska under 2011 och helt upphöra under programperiodens senare år. Som en avspegling av denna trend samt avtappningen av tillgänglig finansiering inom ramen för budgetplanen 2007–2013 beräknas andelen av inkomsterna som kommer från andra källor än beskattning mot slutet av programperioden sjunka till 2008 års nivå.

(8)

Budgetutfallet kan bli sämre än vad som beräknas i programmet på kort och medellång sikt. Det finns som ovan konstaterats en stor grad av osäkerhet kopplad till den makroekonomiska miljön och den för med sig uppenbara risker för de offentliga finanserna, även om det inte förefaller finnas skäl att anta att dessa risker väger över mot det ena eller andra hållet. Tillkommande osäkerhet för 2010 härrör från beroendet av poster som är utsatta för snabba förändringar. Särskilt kan planerade försäljningar av icke-finansiella tillgångar på totalt motsvarande 0,5 % av BNP eventuellt inte komma att genomföras fullt ut, samtidigt som avdrag för utdelningar och vinstandelar från statligt ägda företag kräver förvaltningsbeslut och därför omfattas av vissa risker när det gäller verkställandet. Vidare beror de högre än väntade skatteintäkterna 2009 delvis på en omfattande hamstring av punktskattebelagda varor inför höjningarna av skattesatserna i januari 2010, vilket kan minska inkomsterna under 2010.

Samtidigt som beroendet av engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder minskar under programperiodens senare år utgör bristen på information om de strukturåtgärder som avser att ersätta dem en riskfaktor när det gäller uppnå målen. De estländska myndigheternas tidigare solida resultat när det gäller att uppfylla budgetmålen dämpar emellertid dessa farhågor.

(9)

Den offentliga bruttoskuldkvoten på 7,8 % av BNP 2009 ligger med stor marginal under fördragets referensvärde. Skuldkvoten beräknas öka till 14,3 % av BNP vid slutet av programperioden som ett resultat av underskottet i de offentliga finanserna. Den offentliga sektorn väntas bevara sin finansiella nettoställning över programperioden.

(10)

Beräkningarna av skuldutvecklingen på medellång sikt, där BNP-tillväxten gradvis bedöms återgå till de nivåer som beräknades före krisen, skattekvoterna till de nivåer som gällde före krisen, och detta inbegriper den extrapolerade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets planerade budgetstrategi, nominellt sett och utan någon ytterligare ändring av politiken, kommer vara mer än tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten fram till 2020.

(11)

På lång sikt är åldrandets effekter på de offentliga finanserna betydligt lägre än genomsnittet i EU. Den nuvarande nivån på bruttoskulden i Estland är mycket låg, och sunda offentliga finanser i enlighet med budgetplanerna under programperioden skulle begränsa riskerna för den långfristiga hållbarheten i de offentliga finanserna, som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 bedömdes som låga (3).

(12)

Budgetramen är baserad på en regel om ett nominellt saldo i balans för de offentliga finanserna. Denna regel har utgjort ett långsiktigt ankare för den ekonomiska politiken och bidragit till solida resultat när det gäller att uppfylla budgetmålen samt till ackumulering av finansiella tillgångar.

Under senare år har regeltillämpningen utvecklats och närmare kopplats till konjunkturcykeln och man har till viss del anlagt en strategi som utgår från det strukturella saldot genom att man fastställde ett överskottsmål när högkonjunkturen kulminerade och accepterade underskott under lågkonjunkturen. Bristen på särskilda utgifts- och/eller inkomstregler kan ha bidragit till att icke förutsebara inkomster delvis förbrukats under uppgångar och toppar i konjunkturen. Därutöver finns det vissa brister i det medelfristiga budgetramverket som försvagar kontinuiteten mellan de årliga uppdateringarna. Det är fortfarande så att uppdaterade konvergensprogram inte diskuteras innan de antas av parlamentet. Programmet innehåller planer, som redan är i färd att genomföras, för att förstärka budgetprocessen genom att förbättra den strategiska och årliga planeringen och därigenom ta itu med vissa av de ovan beskrivna bristerna.

(13)

Genom de skatteförändringar som genomfördes 20092010 fullföljs strategin att lägga om inriktningen mot skatt på konsumtion och användningen av naturresurser, även om skatten på arbete också ökat. Därutöver hänvisar programmet till en pågående analys av hur verkningsfulla befintliga skatteundantag och förmånliga skattesatser är, och till ansträngningar att skapa större flexibilitet i budgetprocessen genom att minska antalet öronmärkta inkomster, till pågående ansträngningar att bekämpa skatteflykt och fortsatt förenkling och rationalisering av skatteförvaltningen. Dessa åtgärder och en fortsatt omläggning av beskattningen från arbete till mindre konjunkturkänsliga källor, skulle kunna bidra till att förbättra de offentliga finansernas kvalitet och minska riskerna för budgetutsikterna.

(14)

Strategin för ett smidigt deltagande i ERM II, förstärkt av ett antal politiska åtaganden som gjordes vid den tidpunkten för ERM II, syftar till att säkerställa växelkursstabilitet genom att bibehålla stora valutareserver och finansiell och finanspolitisk stabilitet med fortsatt flexibla arbets- och produktmarknader.

Även om Estland gick in i krisen från en relativt stark ställning med stora reserver i de offentliga finanserna, en i stort sett sund banksektor och relativt hög löne- och prisflexibilitet, har tidigare politik inte hindrat uppkomsten av betydande makroekonomiska obalanser, vilket visar sig i en mycket snabbt kredittillväxt, betydande inflationstryck, stora underskott i bytesbalansen och en icke godtagbar fastighetsboom. För att hålla tillbaka försämringen i de offentliga finanserna i krisen antog myndigheterna 2009 flera större konsolideringspaket. Denna konsolidering kommer att ge positiva effekter utöver 2009 samtidigt som särskilt minskningen i den offentliga sektorns lönekostnader ger positiva bidrag för att lösa upp obalanserna i ekonomin. Banksektorn har haft fortsatt god kapitalbas och har tillräcklig likviditet. Man har också gjort framsteg när det gäller strukturpolitiken. Den nyligen antagna arbetsrättslagstiftningen har gjort arbetsmarknaden mer flexibel och underlättat anpassningen av ekonomin från den tidigare situationen där den inhemska efterfrågan utgjorde drivkraften i ekonomin till ett mer hållbart tillväxtmönster. När det gäller produktmarknaderna syftar de ekonomisk-politiska åtgärderna till att stärka konkurrensen. Konkurrenskraften i handelssektorn som 2009 började att gynnas av den pågående lönekostnadssänkningen, liksom av riktade statliga program som bland annat bygger på ett effektivare utnyttjande av EU:s strukturfonder, håller på att stärkas. Utmaningen framåt är att undvika varje risk för återfall i en situation med stora inre och yttre obalanser när väl återhämtningen vilar på stabil grund.

(15)

Med hänsyn till de ovan nämnda risker som omgärdar budgetmålen kan programmets budgetstrategi i stort sett anses ligga i linje med paktens krav. Särskilt det faktum att man, trots en kraftig nedgång i den ekonomiska aktiviteten, planerar att uppnå det medelfristiga målet för de offentliga finanserna till utgången av programperioden utgör ett exempel på ett lämpligt ambitiöst mål som motsvarar stabilitets- och tillväxtpaktens mål och är förenligt med ett smidigt deltagande i ERM II. På kort sikt kvarstår emellertid vissa risker på grund av den osäkerhet som omgärdar den makroekonomiska miljön och beroendet av instabila poster. Det är också möjligt att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna inte kan uppnås som planerat i programmet om inte konsolideringsmålsättningen stöds av kompletterande åtgärder på medellång sikt.

(16)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

i)

säkerställa att underskottet i den offentliga sektorns finanser fortsatt understiger 3 % av BNP och vidta de åtgärder som krävs för att stödja den planerade återgången på medellång sikt till det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, och

ii)

stärka det medelfristiga budgetramverket, särskilt genom en förbättrad utgiftsplanering, samt ytterligare stärka systemet för att följa upp och rapportera hur väl de strategiska målen uppfylls.

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/6

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Frankrikes uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2009–2013.

(2)

I Frankrike förlorade ekonomin sin dynamik under 2008 och gick kraftigt tillbaka under fjärde kvartalet 2008 och första kvartalet 2009. Från andra kvartalet 2009 skedde en återhämtning med stöd av stimulansåtgärder i Frankrike och dess grannländer. För den ekonomiska politiken är de offentliga finansernas situation ett stort problem. Konkret har det franska underskottet sedan 2002 legat över eller nära referensvärdet på 3 % av BNP, främst till följd av otillräckliga konsolideringsansträngningar. I detta sammanhang var Frankrike under åren 2002–2007 föremål för förfarandet vid alltför stora underskott och fick i maj 2008 ett politikråd av kommissionen. Efter anmälan av ett underskott över referensvärdet på 3 % av BNP år 2008, inleddes ett nytt förfarande vid alltför stora underskott i februari 2009, och det alltför stora underskottet förutses korrigeras senast 2013. Ytterligare ett problem är att åtgärda brister på utbudssidan som undergrävt konkurrenskraften mot utlandet, ett annat att öka utnyttjandet av arbetskraften.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturbetingat i en krissituation, har nivån på produktionstillväxten påverkats negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar och ökad strukturell arbetslöshet. Vidare förvärrar konsekvenserna av den ekonomiska krisen åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. Särskilt viktigt för Frankrike är att vidta reformer när det gäller arbetsmarknaden och den allmänna konkurrenssituationen.

(4)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario ska den reala BNP-tillväxten sjunka med 2,2 % år 2009 men sedan öka med 1,4 % år 2010, innan den återhämtar sig till i genomsnitt 2,5 % under resten av programperioden. Utifrån tillgängliga uppgifter (2) förefaller detta scenario utgå från något optimistiska tillväxtantaganden om 2010 i stort sett i linje med kommissionens prognos och programmets beräkningar har en mer skattetung sammansättning av tillväxten än i kommissions prognos. Från 2011 är tillväxtantaganden klart optimistiska och i genomsnitt 0,75 procentenheter över potentialen 2011–2013 (beräknat av kommissionen med hjälp av den allmänt vedertagna metoden och baserat på uppgifterna i programmet). Detta betyder att produktionsgapet snabbt kommer att slutas. Under hela programperioden grundar sig tillväxttalen främst på inhemsk efterfrågan och särskilt hushållskonsumtion. Programmets inflationsberäkningar framstår i linje med kommissionens prognos. Detsamma gäller sysselsättningsutvecklingen som är fortsatt negativ år 2010 men sedan återhämtar sig, vilka återspeglar den traditionella eftersläpningen.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2009 uppgå till 7,9 % av BNP. Detta är en betydande försämring från ett underskott på 3,4 % av BNP år 2008, vilket mycket är en återspegling av de offentliga finansernas kris (bland annat uppbörden av företagsskatter och mervärdesskatt). Den beror också på stimulansåtgärder på 1,1 % av BNP som regeringen vidtagit i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. I programmet planeras en neutral finanspolitik år 2010 som blir restriktiv under de sista åren för att korrigera det alltför stort underskott senast 2013, enligt tillväxtscenariots antaganden. Denna konsolidering är i linje med den exitstrategi rådet förespråkar.

(6)

I stabilitetsprogrammet från februari 2010 väntas det offentliga underskottet försämras med ytterligare 0,3 % av BNP år 2010 och detta år hamna på 8,2 %. Frankrike har 2010 vidtagit de underskottssänkande åtgärder som planeras i regeringens budgetförslag för 2010, samtidigt som man i stort sett undvikit att ytterligare försämra de offentliga finanserna. Ett undantag är beslutet om ett offentligt lån för att ”investera i framtiden” som kommer att inverka negativt på de offentliga finanserna i storleksordningen 0,1 % av BNP år 2010 (och därefter). Detta verkar ligga i linje med de senaste rekommendationerna till Frankrike enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det beräknade underskottet för 2010 är 0,3 % av BNP bättre än i utkastet till budget för 2010, vilket beror på att underskottets utfall blev bättre år 2009 (0,2 % av BNP) och på att tillväxtberäkningarna reviderades (0,3 % av BNP). Detta motverkas delvis av att författningsdomstolen upphävt miljöskatten och införandet av åtgärder till följd av ovannämnda offentliga lån, vilket sammantaget skulle spä på underskottet med cirka 0,2 % av BNP. De sistnämnda faktorerna förändrade de diskretionära åtgärdernas effekt från cirka +0,25 % av BNP vid tidpunkten för rådets rekommendation till en i stort sett neutral effekt i programmet. De stimulansåtgärder som förknippas med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa uppgår till 1,1 % av BNP och fasas delvis ut för att år 2010 sjunka till 0,4 %. Det finns också andra konsolideringsåtgärder på 0,1 % av BNP (bland annat den skattehöjning som ingår i socialbudgeten), vilket gör att konsolideringsåtgärderna totalt uppgår till 0,8 % av BNP. Emellertid uppvägs dessa åtgärder av nya underskottsökande åtgärder främst kostnader på kort sikt på motsvarande 0,7 % av BNP i den ursprungliga budgeten för 2010. Hit hör bland annat reformen av lokal företagsskatt (cirka 0,6 %) och sänkningen av mervärdesskatten inom cateringsektorn (0,1 %) samt de ovannämnda åtgärderna i samband med det offentliga lånet (cirka 0,1 %). År 2010 skulle det strukturella underskottet försämras med 0,25 procentenheter och bli 6,75 % av BNP (dvs. det konjunkturrensade underskottet exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, som kommissionen beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden med utgångspunkt från uppgifterna i programmet). Om man beaktar den tillfälliga effekten av företagens förtidsinbetalningar på 0,4 % av BNP i samband med att reformen av lokal företagsskatt genomförs, skulle det strukturella underskottet förbättras något med 0,1 procentenheter år 2010 och hamna på 6,5 % av BNP (en engångsåtgärd som inte betraktas som sådan i programmet).

(7)

Huvudmålet för programmets finanspolitiska strategi är att få ned det offentliga underskottet till referensvärdet på 3 % av BNP senast 2013, som är tidsfristen i rådets rekommendation av den 2 december 2009. I programmet beräknas det nominella budgetunderskottet sjunka till 6 % av BNP år 2011 och sedan minska ytterligare till 4,6 % år 2012, för att slutligen hamna på 3 % år 2013. Det primära saldot väntas utvecklas på liknande sätt och hamna på – 0,1 % av BNP i slutet av programperioden, efter – 5,5 % år 2010. Det strukturella saldot (beräknat med den allmänt vedertagna metoden) skulle fortsätta att förbättras efter 2010 och hamna på cirka 5 % av BNP år 2011, 4 % år 2012 och 2,75 % år 2013. Den årliga finanspolitiska ansträngningen skulle under perioden 2010–2013 i genomsnitt motsvara 0,9 % av BNP, vilket något understiger det årsgenomsnitt på drygt 1 % som rekommenderas av rådet. Programmets konsolideringsstrategi skulle vila på åtgärder som bromsar utgiftsökningarna på alla förvaltningsnivåer, utöver den sista utfasningen år 2011 av åtgärderna i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Från och med 2011 avser de franska myndigheterna att med cirka 0,1 % av BNP per år minska budgeteffekterna av existerande skattebefrielser. Åtgärder som ska stödja konsolideringsstrategin har ännu inte specificerats, men de bör läggas fram under de närmaste månaderna. I programmet anses det medelfristiga målet vara en balanserad budget i strukturella termer. Mot bakgrund av senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta mål mer än väl paktens mål. I det uppdaterade stabilitetsprogrammet planeras det medelfristiga målet inte uppnås under programperioden.

(8)

Underskottsmålet för 2010 framstår som relativt trovärdigt och lämnar också utrymme för bättre resultat, om miljöskatten skulle genomföras i förändrad form senare. Emellertid kan budgetutfallet från och med 2011 bli sämre än i programmets beräkningar. Särskilt är det makroekonomiska scenariot för perioden 2011–2013 klart optimistiskt. Mer specifikt är underskottsberäkningarna mycket beroende av tillväxten: Enligt programmets känslighetsanalys sjunker det offentliga underskottet bara till 4 % av BNP år 2013, om BNP-tillväxten blir 0,25 procentenheter lägre under perioden i fråga.

En kumulativ minskning med 0,75 % av BNP skulle därför resultera i en underskottsökning med 1 % år 2013. Dessutom kan underskottsmålen påverkas negativt av eventuella överskridanden av utgifterna, eftersom på alla lägre förvaltningsnivåer korrigeringen av offentliga utgiftstrender inte är underbyggd med tillräckligt specificerade åtgärder jämfört med den tidigare trendmässiga utvecklingen. Den ganska optimistiskt extrapolerade intäktsutvecklingen baseras på hypotesen av ett återhämtningsfenomen efter den negativa överskattningen under krisen, eftersom skatteelasticiteten (uttryckt som andel av BNP) väntas uppgå till i genomsnitt 1,2 under perioden 2011–2013. Man har heller inte närmare angett hur skattebefrielserna från och med 2011 ska minskas med cirka 0,1 % av BNP per år. Allmänt sett pekar tidigare resultat på att utgiftsöverskridanden inte kan uteslutas. Bedömningen av programmets uppgifter antyder att det finns betydande risker för att utfallet under perioden 2011–2013 kan bli sämre än programmets underskottsmål.

(9)

Den offentliga bruttoskuldkvoten låg år 2009 över fördragets referensvärde och väntas i programmet stadigt öka till år 2012. Den offentliga bruttoskulden för 2009 uppskattas till 77,4 % av BNP, jämfört med 67,4 % året innan. Förutom det ökade underskottet och den sjunkande BNP-tillväxten bidrar en betydande stock/-flödesjustering till ökningen av skuldkvoten och avser främst finansiella insatser för bank- och bilsektorerna. Genom en ytterligare ökning med 9,2 procentenheter under programperioden beräknas den hamna på cirka 87 % av BNP, framför allt till följd av fortsatt höga offentliga underskott. Med tanke på dessa betydande risker för budgetmålen utvecklar sig skuldkvoten sannolikt mindre gynnsamt än i programmets beräkningar och särskilt efter 2011.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, som utgår ifrån att BNP-tillväxten liksom skattekvoterna endast gradvis kommer att återgå till nivåerna före krisen och som innefattar den extra polerade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett och utan någon ytterligare ändring av politiken inte skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

Åldrandets långsiktiga effekter på de offentliga finanserna är något mindre än genomsnittet i EU, och pensionskostnaderna visar en något mer begränsad ökning till följd av de redan antagna pensionsreformerna. De offentliga finansernas ställning 2009 enligt programmets beräkningar förstärker de budgetmässiga effekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet. Om primära överskott på medellång sikt tryggades, skulle detta minska de risker för de offentliga finansernas hållbarhet som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (3) bedömdes vara medelstora.

(12)

Reformer har nyligen införts för att förbättra det generella finanspolitiska ramverket. Den 9 februari 2009 antog parlamentet den första lagen om flerårig offentlig finansplan, med angivande av utgiftsmål för alla lägre förvaltningssektorer. I detta anges bland annat också principen om att nya skattebefrielser ska vara budgetneutrala, där de samlade kostnader helt måste kompenseras. Denna princip är obligatorisk och har nästan följts 2009 bedömd på en flerårig basis. I det franska finanspolitiska ramverket ingår bland annat utgiftsnormer för lägre förvaltningssektorer. En första regel, den så kallade ”nollökningsregeln för utgifter”, gäller på statlig nivå. Även om ändringar av perimetern för regeln kan ha hjälpt till att respektera den, breddades perimetern nyligen i syfte att uppnå bättre kontroll av statliga utgifter, och denna har följts.

Utgiftsmålet för den nationella sjukförsäkringen (Objectif National des Dépenses d’Assurance Maladie) som infördes 1997 har hjälpt till att kontrollera utgifterna för hälso- och sjukvård, även om utgiftsmålen ofta har missats. Slutligen begränsas de lokala myndigheternas utgifter av en ”gyllene regel” med rättslig verkan, som hindrar myndigheterna från att finansiera löpande utgifter genom ökad upplåning. En annan regel föreskriver att ökningen av överförda statliga medel inte får överskrida inflationstakten. Emellertid har stabilitetsprogrammets mål sällan uppnåtts. Regeringen avser att reformera det finanspolitiska ramverket ytterligare. En konferens om de offentliga finanserna hölls den 28 januari 2010 handlade om hur man ska ingripa mot försämringen av de franska offentliga finanserna och om hur en finanspolitisk konsolidering ska genomföras. Flera arbetsgrupper inrättades som skulle föreslå nya reformer som ska presenteras i april. Syftena var bland annat att ytterligare bromsa utgiftsutvecklingen inom hälso- och sjukvård och att bättre kontrollera utgifterna på lokal nivå. En arbetsgrupp om budgetbalansregler inrättades också. I programmet anges också att nya åtgärder för att minska statliga utgifter kommer att aviseras i april. Konsolideringsstrategin presenterat i programmet litar man på en förbättring av budgetramen som skulle följa förslagen som lämnats av arbetsgrupperna.

(13)

Frankrikes utgiftskvot uppgick 2008 till 52,7 % och var då högst i euroområdet. De senaste årtiondenas ökade offentliga utgifter har bidragit till högre underskott och skuldsättning, vilket påverkat de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet i Frankrike. År 2007 lanserade de franska myndigheterna Allmänna översynen av offentlig politik (Revue Générale des Politiques Publiques), i syfte att försöka öka den statliga kostnadseffektiviteten Hittills har mer än 300 åtgärder tagits fram (för besparingar på cirka 0,3 % av BNP, vilket är relativt måttligt jämfört med de totala offentliga utgifterna på drygt 50 % av BNP). Cirka 0,75 av dessa har genomförts och exempelvis möjliggjort att en av två pensionerade statstjänstemän inte har ersatts på lägre förvaltningsnivåer. I budgetlagen för 2010 aviserade regeringen att den Allmänna översynen skulle utvidgas till andra statliga organ och att ytterligare reformer kunde väntas till hösten. När det slutligen gäller pensionssystemet hänvisar programmet som tidigare nämnts till en reform som väntas år 2010. Inga åtgärder har här ännu aviserats.

(14)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 i stort sett förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7. Med hänsyn till riskerna verkar dock strategin från och med 2011 inte vara förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7. Enligt programmet skulle den finanspolitiska ansträngningens årsgenomsnitt uppgå till 0,9 % av BNP, baserat på utvecklingen av det (omräknade) strukturella saldot. Detta är något lägre än vad som begärdes i rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 (”över 1 % av BNP”) och är dessutom föremål för ovannämnda risker. I programmet väntas dock det nominella budgetunderskottet så småningom minska till 3 % av BNP, bland annat beroende på ett klart optimistiskt makroekonomiskt scenario under programmets sista år och på ganska optimistiska antaganden om skatteelasticiteten som andel av BNP. Med tanke på riskerna med den nuvarande politiken kan underskottet under perioden 2011–2013 bli sämre än vad som är programmets mål. Dessa kan behöva höjas betydligt för en korrigering av det alltför stora underskottet senast 2013, enligt rådets rekommendation. I programmet nämns en ny version av den upphävda miljöskatten, vars intäkter i någon mån skulle kunna bidra till de finanspolitiska målen redan från och med 2010. Slutligen kan den finanspolitiska strategin visa sig otillräcklig för att få skulderna att minska.

(15)

Programmet innehåller alla de obligatoriska uppgifterna och de flesta av de frivilliga uppgifterna som föreskrivs i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram (4). I sin rekommendation enligt artikel 104/126.7 av den 2 december 2009, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, uppmanade rådet Frankrike att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rekommendationerna i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammet. Frankrike har följt denna rekommendation.

i)

Under hela programperioden använda extraordinära inkomster till följd av förbättrade makroekonomiska och skattemässiga utsikter samt genomföra alla planerade skatteåtgärder till att minska underskottet i snabbare takt och åter få ned bruttoskuldkvoten till referensvärdet på 60 % av BNP.

ii)

Vara berett att vidta ytterligare konsolideringsåtgärder om riskerna skulle materialiseras i samband med att programmets makroekonomiska scenario är mer optimistiskt än scenariot bakom rekommendationen enligt artikel 126.7, närmare ange vilka åtgärder som krävs för att säkerställa en finanspolitisk ansträngning på i genomsnitt över 1 % av BNP per år under perioden 2010–2013 samt korrigera det alltför stora underskottet senast 2013.

iii)

Säkerställa att de finanspolitiska ramverken förstärks, i synnerhet på utgiftssidan, och effektivt stöder uppnåendet av de skisserade budgetplanerna på medellång sikt på alla nivåer under staten, såsom den franska regeringen planerade.

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/12

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Tysklands uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2009–2013.

(2)

Efter en kraftig, exportdriven nedgång vid årsskiftet 2008–2009 återhämtade sig reala BNP avsevärt i mitten på 2009, tack vare en expansiv politik och stigande utländsk efterfrågan. En ny avmattning i slutet av 2009 underströk dock hur bräcklig den nuvarande ekonomiska återhämtningen är. Arbetsmarknaden har hittills visat sig motståndskraftig, bl.a. på grund av statligt finansierade ordningar för arbetstidsförkortning, men banksektorn har drabbats av avsevärda förluster och nedskrivningar till följd av investeringar i strukturerade tillgångar.

På grund av de omfattande finanspolitiska stimulansåtgärder (under 2009 och 2010) som antagits i enlighet med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa samt fallande inkomster och högre utgifter på grund av krisen, uppstod ett underskott i de offentliga finanserna på över 3 % av BNP 2009, från balans 2008. Detta ledde till att förfarandet vid alltför stora underskott inleddes mot Tyskland den 2 december 2009, varvid rådet fastställde 2013 som tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet. Återhämtningen bör på medellång sikt underlättas av de redan genomförda strukturreformerna, särskilt på arbetsmarknaden, samt av företagens och hushållens goda ekonomi och en stark konkurrenskraft, men en viktig utmaning kommer att bli att öka den potentiella tillväxten, i synnerhet genom att stärka inhemska tillväxtfaktorer. Att kombinera den nödvändiga finanspolitiska konsolideringen med en stabilisering av banksektorn och därmed säkerställa den icke-finansiella sektorns tillgång till finansiering samt att förbättra arbetsmarknadens anpassningskapacitet ytterligare kommer att vara avgörande för att främja den ekonomiska återhämtningen.

(3)

Även om en stor del av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturbetingad mot bakgrund av krisen, har den potentiella produktionsnivån också påverkats negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar och ökad strukturell arbetslöshet. Vidare förvärrar den ekonomiska krisens konsekvenser åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att genomföra strukturreformerna i snabbare takt. Särskilt viktigt för Tyskland är att vidta reformer när det gäller konkurrensen på tjänsteområdet, arbetsmarknadsintegration och utbildning.

(4)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario ska den reala BNP-tillväxten, efter en kraftig nedgång på 5 % 2009, öka från 1,4 % år 2010 till i genomsnitt 2 % under resten av programperioden. Av nu tillgängliga uppgifter (2) framgår att scenariot bygger på tämligen optimistiska tillväxtantaganden. Den beräknade reala BNP-tillväxten för både 2010 och 2011 ligger något över beräkningarna i kommissionens höstprognos 2009. Enligt programmet kommer dessutom den privata konsumtionen att öka något under 2011, understödd av gynnsammare utsikter för sysselsättningen, arbetslösheten och löneutvecklingen. Programmets inflationsberäkningar för 2011 kan visa sig vara för höga, men förefaller realistiska för resten av programperioden.

(5)

Enligt uppskattningarna i programmet uppgår underskottet i den offentliga sektorn till 3,2 % av BNP 2009. Den avsevärda försämringen från ett saldo i balans 2008 är till stor del en effekt av de automatiska stabilisatorerna, men har också framkallats av stimulansåtgärder motsvarande omkring 1,75 % av BNP, vilka regeringen vidtagit i överensstämmelse med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Det större underskottet beror främst på högre utgifter på grund av ökade sociala transfereringar, högre offentliga investeringar samt bidrag för att stödja arbetstidsförkortningar. Fortsatt finanspolitiskt stöd planeras under 2010, innan åtstramningar sker under de senare åren av programperioden. Med tanke på Tysklands relativt gynnsamma offentliga finanser och ekonomiska situation är en fortsatt expansiv finanspolitik under 2010 lämplig och överensstämmer med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. I överensstämmelse med den exitstrategi som rådet ställt sig bakom kommer finanspolitikens expansiva inriktning under 2009 och 2010 att följas av avsevärda åtstramningar från och med 2011, i syfte att korrigera det alltför stora underskottet fram till 2013 och återgå till hållbara offentliga finanser.

(6)

Enligt programmet kommer det nominella underskottet i den offentliga sektorns finanser att öka från 3,2 % av BNP under 2009 till 5,5 % under 2010, vilket ligger i linje med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009. Att underskottet ökar ytterligare under 2010 beror främst på finanspolitiska stimulansåtgärder och de automatiska stabilisatorernas inverkan. De offentliga intäkterna väntas krympa med nästan 2 % av BNP till följd av lättnader för hushållen (som möjligheterna till skatteavdrag för avgifter till hälso- och sjukvårdsförsäkringar, sänkt avgiftssats för sjukförsäkringen, högre barnbidrag och högre grundavdrag) och en svagare inhemsk efterfrågan. De offentliga utgifterna beräknas öka med omkring 0,5 % av BNP, huvudsakligen till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden och fortsatta investeringar i offentlig infrastruktur inom ramen för de finanspolitiska stimulansåtgärderna (cirka 0,25 % av BNP enligt kommissionens skattning). Finanspolitiken kommer att vara fortsatt kraftigt expansiv under 2010, vilket visar sig i en ökning av det strukturella underskottet på 2,5 % av BNP (konjunkturrensat, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, omräknat av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden utifrån uppgifterna i programmet). Det kraftigt försämrade strukturella saldot beror främst på de nya stimulansåtgärder som vidtas 2010 och eftersläpande effekter av vissa av de stimulansåtgärder som vidtogs 2009 (t.ex. den sänkta avgiftssatsen för sjukförsäkringen, ytterligare infrastrukturinvesteringar). Förändringen i det strukturella underskottet på – 2,5 % av BNP beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden (top-down-metoden) skiljer sig från den förändring som framgår av uppgifterna om de diskretionära åtgärderna för 2010 (bottom-up-metoden) och som kommissionen uppskattar till omkring – 1,75 % av BNP. Denna skillnad har att göra med de negativa sammansättningseffekterna på skatterna, i synnerhet på grund av en svag privatkonsumtion och lönetillväxt samt ett förväntat inkomstbortfall från vinstbeskattningen.

(7)

Huvudmålet för den finanspolitiska strategin på medellång sikt är att korrigera det alltför stora underskottet fram till 2013 genom en finanspolitisk ansträngning på nära 0,75 % av BNP under perioden 2011–2013, vilket ligger i linje med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009.

I programmet beräknas saldot i de offentliga finanserna bli bättre från och med 2011. Nominellt väntas konsolideringen ske i lika stora steg under 2011 och 2012 (omkring 1 procentenhet varje år) följt av en mindre anpassning på omkring 5,5 procentenhet 2013. Den planerade anpassningen grundar sig på det tekniska antagandet om en utgiftsbaserad konsolidering på förbundsnivå (med åtstramningar jämnt fördelade över alla utgiftskategorier med undantag för räntebetalningar och överföringar till andra förvaltningsnivåer och till utlandet). Detta tekniska antagande beror på konsolideringskraven i den nya nationella budgetregeln. Den väntade konsolideringen ska i huvudsak bäras av förbundsregeringen (omkring 2 % av BNP under perioden 2011–2013) och i mindre utsträckning av delstaterna (omkring 0,5 % av BNP). I strukturella termer (beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden) ska underskottet minska med omkring 0,5 % av BNP 2011, omkring 1 % av BNP 2012 och omkring 0,75 % av BNP 2013. Eftersom skuld och räntebetalningar ökar mot slutet av programperioden, måste det primära saldot förbättras snabbare än det nominella underskottet. Tysklands mål på medellång sikt är att uppnå offentliga finanser nära balans i strukturella termer. Enligt programmet innebär detta ett mål på medellång sikt på – 0,5 % av BNP. Beaktas de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta mål paktens mål. Enligt det uppdaterade stabilitetsprogrammet kommer emellertid detta mål inte att uppnås under programperioden.

(8)

Budgetutfallet kan bli sämre än i programmets beräkningar, i synnerhet från och med 2011. Detta hänger samman med att inga konkreta konsolideringsåtgärder anges för tiden efter 2010, att den nya nationella budgetregeln även måste genomföras effektivt på central förvaltningsnivå och på nivåer under förbundsnivån utan att konsolideringskraven skjuts upp till senare år, att det råder osäkerhet kring införandet av eventuella ytterligare skattelättnader i enlighet med koalitionsöverenskommelsen och deras förenlighet med den nödvändiga budgetåtstramningen samt att tillväxtantagandena är tämligen optimistiska. Ytterligare stabiliseringsåtgärder på finansmarknaden kan belasta budgeten ytterligare, även om en del av kostnaderna för regeringens stödinsatser kan tas igen i framtiden.

(9)

Den offentliga bruttoskulden uppskattas till 72,5 % av BNP 2009, jämfört med 65,9 % året före. Bidragande till ökningen av skuldkvoten är förutom det högre underskottet och den lägre BNP-tillväxten även betydande stock-/flödesjusteringar (omkring 1 % av BNP), som främst avspeglar räddningsinsatser för bankerna. Skuldkvoten beräknas öka med ytterligare 9,5 procentenheter till 82 % av BNP under programperioden, främst på grund av fortsatta underskott i de offentliga finanserna och i mindre utsträckning genom ospecificerade skuldökande stock-/flödesjusteringar på omkring 0,5 % av BNP om året mellan 2011 och 2013. Skuldberäkningarna i programmet grundar sig på antagandet att skuldnivån inte kommer att påverkas av inrättandet av saneringsbolag (bad banks). Utöver de risker som är knutna till underskottets utveckling påverkas skuldkvotens utveckling av risker kopplade till ytterligare bördor i samband med stabiliseringen av finansmarknaderna. Den offentliga bruttoskuldkvoten ligger över fördragets referensvärde och väntas öka stadigt under hela programperioden.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, vilka utgår ifrån att BNP-tillväxten och skattekvoterna endast gradvis kommer att återgå till nivåerna före krisen och inkluderar den beräknade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett utan ytterligare politiska förändringar inte skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

På lång sikt är åldrandets effekter på de offentliga finanserna något högre än genomsnittet i EU. De offentliga finansernas ställning 2009 enligt programmets beräkningar förstärker budgeteffekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet. Om primära överskott på medellång sikt tryggades, skulle detta minska de risker för de offentliga finansernas hållbarhet som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (3) bedömdes vara medelstora.

(12)

Tysklands finanspolitiska ramverk för de offentliga finanserna har stärkts avsevärt genom den nya budgetregel som skrevs in i grundlagen i augusti 2009. Den nya regeln, som till sin struktur följer den preventiva aspekten av stabilitets- och tillväxtpakten, är ett saldo nära balans, vilket sätter taket för det federala strukturella underskottet vid 0,35 % av BNP från och med 2016, med en övergångsperiod från och med 2011. Delstaternas regionala budgetar ska från och med 2020 vara i balans i strukturella termer, men deras respektive konsolidering är fortfarande oklar. Avsaknaden av sparplaner under förbundsnivå samt osäkerheten kring socialförsäkringsfondernas framtida finansieringsbehov utgör en potentiell risk för konsolideringen av de offentliga finanserna. Den nya regeln ökar dock den finanspolitiska trovärdigheten och minskar avsevärt det diskretionära manöverutrymmet jämfört med den tidigare budgetregeln, som inte kunde förhindra en skuldackumulering under de senaste årtiondena. Det nyligen inrättade stabilitetsrådet (Stabilitätsrat) består av förbundsfinansministern och delstaternas finansministrar och kommer regelbundet att övervaka budgetarna på förbunds- och delstatsnivå, inklusive genomförandet av konsolideringsåtgärderna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. Dess rekommendationer är dock inte bindande och det kan inte införa sanktioner. Det nya ramverket ska enligt planerna förbättras genom att man går över från en bottom-up-strategi till en top-down-strategi vid budgetplaneringen. Detta kommer att förbättra finansministeriets utgiftskontroll och därmed främja den konsolidering som krävs enligt budgetregeln. Vidare planerar regeringen att successivt ändra det federala budgeterings- och räkenskapssystemet för en mer resultatinriktad bedömning av inkomster och utgifter.

(13)

Trots den överlag goda kvaliteten på Tysklands offentliga finanser finns det fortfarande utrymme för förbättringar. På inkomstsidan är bolags- och inkomstskattereglerna fortfarande komplexa och skattesystemet erbjuder en mängd skattelättnader. Trots ytterligare planer på att öka utgifterna för utbildning och FoU tyder den relativt låga graden av investeringar jämfört med offentlig konsumtion på att det finns potential för en mer tillväxtinriktad sammansättning av utgifterna.

I programmet erkänns visserligen vikten av en omfattande översyn av de offentliga subventionerna men det innehåller inga konkreta planer i detta hänseende. Ytterligare effektivitetsvinster kan uppnås genom en bättre samordning av finanspolitiken mellan myndigheterna på förbunds- och delstatsnivå och genom ytterligare omorganisation av den offentliga förvaltningen (en mer omfattande användning av kvalitetsstyrning, utkontraktering, e-förvaltning, färre offentliganställda osv.) (4). Behovet av finanspolitisk konsolidering begränsar möjligheterna att bidra med offentliga medel till det offentliga pensionssystemet. De senaste tillfälliga ändringarna av beräkningen av pensionernas anpassning undergräver de redan genomförda pensionsreformernas trovärdighet, eftersom det kan visa sig bli svårt att göra de anpassningar som är planerade för periodens senare del. När det gäller den lagstadgade sjukförsäkringen, har regeringen tillsatt en speciell kommitté på ministernivå, som ska gå igenom finansieringen av hälso- och sjukvårdssystemet, i synnerhet för att undersöka möjligheterna att frikoppla sjukförsäkringsavgifterna från löneinkomsterna i syfte att minska lönebikostnaderna. De första resultaten väntas i juli 2010.

(14)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 förenlig med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009. Med hänsyn till riskerna är det dock möjligt att strategin från och med 2011 inte kommer att vara förenlig med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009. Särskilt för konsolideringen från och med 2011 nämns inga konkreta åtgärder och det finns inga uppgifter om det eventuella genomförandet av de expansiva åtgärder som föreslås i den nya regeringens koalitionsöverenskommelse och deras förenlighet med de nödvändiga budgetåtstramningarna. Den nationella budgetregeln – som är en central punkt i konsolideringsplanerna – har fortfarande inte genomförts på alla förvaltningsnivåer. Om den ekonomiska återhämtningen tar längre tid än vad som nu förväntas, kan det dessutom undergräva budgetmålen.

Med tanke på riskerna kan den genomsnittliga årliga finanspolitiska ansträngningen komma att understiga den korrigering som rekommenderas av rådet enligt artikel 126.7. Med hänsyn till de skuldberäkningar som läggs fram i programmet och risken för eventuella ytterligare stabiliseringsåtgärder på finansmarknaden, är den finanspolitiska strategin inte tillräcklig för att få skuldkvoten att minska. Den planerade utgiftsbaserade konsolideringen samt de planerade ökade utgifterna för utbildning och FoU skulle vara förenliga med målet att få igång den potentiella tillväxten. Den beräknade minskningen av den generella investeringskvoten under 2009 års nivå inger dock farhågor.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammen, saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (5). I sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, uppmanade rådet Tyskland att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rådets rekommendationer i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammen. I det ifrågavarande avsnittet av det uppdaterade programmet finns det mycket liten information om hur den tyska regeringen planerar att fortsätta med genomförandet av rådets rekommendation.

i)

Ange de åtgärder som krävs till stöd för den planerade konsolideringen, genomföra den finanspolitiska strategin för 2011–2013 i enlighet med programmet för att korrigera det alltför stora underskottet senast 2013, i enlighet med rekommendationen om förfarandet vid alltför stora underskott utnyttja varje möjlighet utöver budgetkonsolideringar, även utifrån bättre ekonomiska förutsättningar, att påskynda minskningen av bruttoskuldkvoten i riktning mot referensvärdet på 60 % av BNP.

ii)

Se till att den nya grundlagsfästa budgetregeln genomförs fullt ut på alla förvaltningsnivåer och som planerat avskaffa 2008 års avvikelse från beräkningen av pensionernas anpassning.

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/18

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/20

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/21

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32010M5843. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/22

1.

ERINRAR OM att rådet i maj 2007 antog slutsatser om budgetplanen för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) (nedan kallad BHIM) och vidareutvecklingen av gemenskapens varumärkessystem, (1)

2.

ERKÄNNER den överenskommelse som nåddes den 18-19 september 2008 vid det gemensamma mötet i BHIM:s styrelse och budgetkommitté om ett paket med budgetåtgärder för att uppnå bättre balans i BHIM:s budget i framtiden. Paketet omfattar tre huvudåtgärder, nämligen i) en minskning av avgifterna för förvärv av varumärkesskydd i gemenskapen, ii) inrättande av en samarbetsfond och iii) framtida fördelning av 50 % av förnyelseavgifterna till medlemsstaternas nationella varumärkesorgan (nedan kallade nationella organ),

3.

ÄR ÖVERENS OM att dessa budgetåtgärder inte enbart utgör ett lämpligt och användbart instrument för att garantera att BHIM:s budget blir balanserad i framtiden, utan att de även bidrar till att modernisera, rationalisera, harmonisera och förstärka varumärkessystemet i Europa som helhet inom ramen för ett utökat samarbete mellan BHIM och de nationella organen,

4.

VÄLKOMNAR att avgifterna för förvärv av ett gemenskapsvarumärke till följd av överenskommelsen i september 2008 sänktes betydligt genom kommissionens förordning (EG) nr 355/2009 med verkan från och med den 1 maj 2009.

5.

VÄLKOMNAR de betydande framsteg som BHIM har gjort när det gäller att inrätta en samarbetsfond och UPPMANAR BHIM att prioritera slutförandet av detta arbete, så att fonden snarast möjligt kan vara fullt fungerande med aktivt deltagande av de nationella organen,

6.

ERINRAR OM kommissionens meddelande av den 16 juli 2008En europeisk strategi för industriell äganderätt, (2)

7.

VÄLKOMNAR att kommissionen har inlett undersökningen av hur varumärkessystemet fungerar som helhet i Europa och STÖDER dess mål enligt mandatet,

8.

NOTERAR de preliminära undersökningsresultat som lades fram för rådets arbetsgrupp för immaterialrätt den 25 mars 2010,

9.

UPPMANAR kommissionen att slutföra undersökningen i syfte att skapa en stadig grund för kommande lagstiftningsinitiativ,

10.

ÄR MEDVETET OM att flertalet sammanslutningar av användare av gemenskapens varumärkessystem är nöjda med systemet, liksom med principen om samexistens mellan gemenskapsvarumärket och nationella varumärken, och ser ett behov av att finjustera det genom en framtida översyn, med beaktande av behovet av ett balanserat förhållande mellan gemenskapens varumärkessystem och de nationella systemen,

11.

INSER att de nationella varumärkena även fortsättningsvis uppfyller ett stort antal sökandes behov, och att det nationella varumärkesskyddet därför bör upprätthållas som ett alternativ för dessa sökande,

12.

SOM VÄLKOMNAR kommissionens meddelande av den 11 september 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden, (3)

13.

ERINRAR OM rådets resolution av den 1 mars 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden, (4)

14.

UPPMANAR kommissionen att lägga fram förslag om en översyn av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och direktiv 2008/95/EG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar.

—

införande av en särskild bestämmelse för att fastställa ramen för samarbetet mellan BHIM och de nationella organen,

—

tydliggörande av att harmonisering av praxis och verktyg är en målsättning som alla varumärkesorgan i EU bör eftersträva att uppnå och att BHIM bör stödja och underlätta ansträngningar på detta område, med aktivt deltagande av dess styrelse,

—

fastställande av en tydlig rättslig grund för BHIM:s deltagande i efterlevnadsåtgärder, bl.a. mot varumärkesförfalskning, i synnerhet genom att främja dess samarbete med de nationella organen, i enlighet med deras nationella befogenheter, och det europeiska observationscentrumet mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning (5),

—

skapande av en rättslig grund för fördelning av ett belopp motsvarande 50 % av BHIM:s förnyelseavgifter till de nationella organen enligt rättvisa, skäliga och relevanta fördelningskriterier som ska fastställas på ett sätt som bl.a. garanterar ett minimibelopp till varje medlemsstat samt införande av lämpliga mekanismer med vederbörligt beaktande av de finansiella arrangemang som är tillämpliga på enskilda nationella organ för att säkerställa att dessa medel blir tillgängliga för de nationella organen och kommer att användas för ändamål som har ett nära samband med skydd, främjande och/eller tillämpning av varumärken, inklusive bekämpning av varumärkesförfalskning,

—

ändringar och andra åtgärder, när så behövs, för att stödja det kompletterande förhållandet mellan gemenskapens varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen,

—

åtgärder för att se till att Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (kodifierad version) (6) överensstämmer bättre med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (7) och för att därigenom ytterligare bidra till att minska antalet områden med skillnader inom varumärkessystemet i Europa som helhet.

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/24

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/25

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

State Aid Greffe

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22961242

29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/33

1.

Kommissionen mottog den 21 maj 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Hon Hai Precision Industry Co., Ltd (Hon Hai group, Taiwan), moderbolag till koncernen Foxconn group (Foxconn, Taiwan), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar fullständig kontroll över företaget Sony Slovakia spol. s r.o. (Slovakian Target, Slovakien) genom förvärv av aktier. Den 1 januari 2010, innan avtal ingåtts om förvärv av Slovakian Target, förvärvade Foxconn fullständig kontroll över företaget Sony Baja California, S.A. de C.V (Mexican Target, Mexiko) genom förvärv av aktier och tillgångar.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5870 – Foxconn/Sony LCD TV Manufacturing Company in Slovakia, till: