Bortskaffande av förbrukade batterier

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• I direktivet förbjuds utsläppande på marknaden av vissa batterier (eller ackumulatorer)* med en kvicksilver- eller kadmiumnivå som överstiger ett visst tröskelvärde.
• Dessutom främjar direktivet en hög nivå av insamling och återvinning av förbrukade batterier och en förbättrad miljöprestanda för alla som är inblandade i batteriers livscykel, däribland återvinningen och bortskaffandet av dem.
• Syftet är att minska mängden farliga ämnen som dumpas i miljön, i synnerhet kvicksilver, kadmium och bly. Detta bör göras genom att man minskar användningen av dessa ämnen i batterier och genom att behandla och återanvända de mängder som används.

VIKTIGA PUNKTER

• Direktivet gäller alla typer av batterier, förutom dem som används i utrustning för att skydda medlemsstaternas säkerhet eller för militära syften, eller i utrustning som är avsedd att sändas ut i rymden. Det omfattar därför fler produkter än direktiv 91/157/EEG, som upphävs genom detta direktiv och som endast gällde batterier innehållande kvicksilver, bly eller kadmium och där ”knappceller” var undantagna.
• När det gäller förekomsten av kvicksilver förbjuder direktivet batterier som innehåller mer än 0,0005 % kvicksilver per viktenhet, oavsett om de ingår i apparater eller inte. Knappceller med en kvicksilverhalt som inte överstiger 2 % per viktenhet undantogs från förbudet fram till oktober 2015 (när det gäller knappceller för hörapparater kommer emellertid undantaget fortsatt att granskas av Europeiska kommissionen).
• När det gäller kadmium förbjuds bärbara batterier, inklusive batterier som ingår i apparater, med en kadmiumhalt på mer än 0,002 % per viktenhet (utom bärbara batterier som används i nöd- och larmsystem eller medicinsk utrustning). Ett undantag från detta förbud gällde för bärbara batterier till sladdlösa elektriska handverktyg fram till den 31 december 2016, så att återvinningsindustrin och konsumenterna längs hela värdekedjan kunde anpassa sig ytterligare till relevant ersättningsteknik.
• För att säkerställa att en hög andel förbrukade batterier återvinns måste medlemsstaterna vidta alla åtgärder som behövs (inklusive ekonomiska styrmedel) för att främja och maximera separata avfallsinsamlingar och förebygga att batterier och ackumulatorer kastas bort som osorterat kommunalt avfall. De måste se till att slutanvändare kan kassera förbrukade batterier på insamlingsplatser i sin närhet och kostnadsfritt få dem återtagna av tillverkarna. Insamlingsnivåer på minst 25 % måste nås senast den 26 september 2012 och på 45 % senast den 26 september 2016.
• Enligt direktiv 2006/66/EG, ändrat genom direktiv 2013/56/EU, måste det vara möjligt att avlägsna batterier på ett lätt och säkert sätt. Apparater som innehåller batterier måste därför åtföljas av instruktioner om hur dessa kan avlägsnas på ett säkert sätt av antingen slutanvändaren eller oberoende behöriga fackpersoner.
• EU-länderna måste också säkerställa att batterier och ackumulatorer som samlats in behandlas och återvinns med bästa tillgängliga teknik. Energiutvinning anses inte som en återvinningsprocess.
• Behandlingen måste minst omfatta avlägsnande av alla vätskor och syror. Batterier måste behandlas och lagras (även om det bara är tillfälligt) på platser med ogenomträngliga ytor och väderbeständig täckning, eller i lämpliga behållare. I direktivet fastställs också skyldigheter när det gäller grader i de återvinningsprocesser som batterierna genomgår, beroende på deras kemiska sammansättning.
• Om det inte finns någon lämplig slutmarknad för återvinningsprodukterna, eller om en detaljerad bedömning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna visar att återvinning inte är den bästa lösningen, kan EU-länderna bortskaffa förbrukade bärbara batterier som innehåller kadmium, kvicksilver eller bly i deponier eller genom underjordsförvar. I övrigt är det förbjudet att placera förbrukade industri- och bilbatterier i deponier, eller att förbränna dem. Endast rester från behandling och återvinning av dem får bortskaffas på dessa sätt.
• Behandling och återvinning får äga rum utanför EU-landet eller till och med utanför EU, förutsatt att förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (se sammanfattning) respekteras.
• Producenter (eller tredje part som agerar för deras räkning) måste finansiera alla nettokostnader i samband med insamling, behandling och återvinning av industri- och bilbatterier och bärbara batterier. Producenter av bärbara batterier måste finansiera alla nettokostnader i samband med offentliga informationskampanjer om insamling, behandling och återvinning av alla förbrukade bärbara batterier. Små producenter kan undantas från denna skyldighet om detta inte hindrar insamlings- och återvinningssystemen från att fungera väl. Alla producenter av batterier måste registreras.
• Slutanvändarna måste genom olika kanaler och när det gäller flera ämnen få information
  • om vad de ämnen som används i batterier kan ha för inverkan på miljön och människors hälsa och om de insamlings- och återvinningsarrangemang som står till förfogande, genom kampanjer eller direkt från distributörerna,
  • om det bärbara batteriets kapacitet eller om förekomsten av kemikalier ovanför ett visst gränsvärde; här ges information med hjälp av synliga, läsbara och outplånliga markeringar på batterier, ackumulatorer och batterisatser,
  • om behovet av att säkerställa separat insamling för batterier, med hjälp av symbolen med det överkryssade sopkärlet på hjul.
• EU-länderna måste rapportera till kommissionen om genomförandet av direktivet och om vilka åtgärder de vidtar för att främja utveckling som påverkar batteriernas miljöpåverkan (däribland ny återvinnings- och behandlingsteknik). Vissa aspekter av direktivet sågs över 2013 (se ändringsdirektiv 2013/56/EU).

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

• Direktiv 2006/66/EG gäller sedan den 26 september 2006 och skulle bli lag i EU-länderna senast den 26 september 2008.
• Ändringsdirektiv 2013/56/EU gäller sedan den 30 december 2013 och skulle bli lag i EU-länderna senast den 1 juli 2015.

BAKGRUND

• Hundratusentals ton industriella och bärbara batterier släpps ut på EU:s marknad varje år. Ett stort antal metaller används, från kvicksilver, bly och kadmium till nickel, koppar, zink, mangan och litium.
• Bortskaffande av avfall från dessa produkter förorenar atmosfären (vid förbränning) och förorenar markvegetation och vatten (vid deponi eller nedgrävning). Med lämpliga regler är det möjligt att minska miljöföroreningarna från detta avfall. Att återvinna avfallet gör det dessutom möjligt att återvinna tusentals ton metall, däribland dyrbara metaller som nickel, kobolt och silver.
• Mer information finns här:
  • Batterier och ackumulatorer (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2006/66/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens beslut 2008/763/EG av den 29 september 2008 om upprättandet av en gemensam metod för beräkningen av den årliga försäljningen av bärbara batterier och ackumulatorer till slutanvändare enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG (EUT L 262, 1.10.2008, s. 39).

Senast ändrat 09.06.2020