Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (2007-2013)

Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete innebär en förbättring av den nuvarande ramen för EU:s utvecklingssamarbete genom att olika geografiska och tematiska instrument slås samman till ett enda instrument.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Genom den här förordningen upprättas ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete som ersätter de olika geografiska och tematiska instrument som införts allt eftersom tiden gått och olika behov uppstått. Syftet är att förbättra utvecklingsbiståndet.

Inom ramen för det här instrumentet ska gemenskapen finansiera åtgärder som syftar till att främja geografiskt samarbete med de utvecklingsländer som upptas i förteckningen över stödmottagare från kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Länderna finns förtecknade i bilaga I till denna förordning.

I förordningen framhålls att millenieutvecklingsmålen är vägledande för politiken för gemenskapens utvecklingssamarbete och att gemenskapens allmänna handlingsram på utvecklingsområdet styrs av det ”europeiska samförståndet”. Genom förordningen bekräftas också att målen med denna politik är minskad fattigdom, hållbar ekonomisk och social utveckling samt en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin.

Instrumentets karaktär

I förordningen fastställs att biståndet från gemenskapen ska genomföras genom geografiska och tematiska program samt kompletterande åtgärder för de länder i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länder) som omfattas av sockerprotokollet.

De geografiska programmen ska omfatta samarbete med partnerländer eller partnerregioner som valts ut på geografiska grunder. De omfattar fem regioner, nämligen Latinamerika, Asien, Centralasien och Mellanöstern och Sydafrika. Gemenskapsbiståndet till dessa länder ska inbegripa åtgärder inom följande samarbetsområden:

• stöd till genomförandet av strategier för fattigdomsutrotning och uppnående av millennieutvecklingsmålen;
• uppfyllande av befolkningens väsentliga behov, särskilt grundutbildning och hälsovård;
• främjande av social sammanhållning och sysselsättning;
• främjande av styrelseformer, demokrati, mänskliga rättigheter och stöd till ekonomiska och institutionella reformer;
• bistånd till partnerländerna och partnerregionerna inom handel och regional integration;
• främjande av hållbar utveckling genom miljöskydd och hållbar förvaltning av naturresurser;
• stöd till hållbar integrerad vattenresursförvaltning och främjande av ökad användning av hållbar energiteknik;
• stöd vid situationer efter kriser och till svaga stater.

Åtgärderna varierar alltefter varje lands särskilda behov, varvid hänsyn tas till den specifika situationen i Latinamerika, Asien, Mellanöstern eller Sydafrika.

De tematiska programmen kompletterar de geografiska programmen. De avser ett särskilt verksamhetsområde som berör en grupp partnerländer som inte valts ut på geografisk grundval, samarbetsåtgärder riktade till olika regioner eller grupper av partnerländer eller en internationell insats som inte är geografiskt specifik. Detta innebär att deras tillämpningsområde är större än tillämpningsområdet för det geografiska samarbetet, eftersom de inte omfattar enbart de länder som kan omfattas av geografiskt samarbete enligt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, utan också de länder och regioner som kan komma i fråga för stöd från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och enligt förordning (EG) nr 1638/2006.

Förordningen tar upp följande fem tematiska program:

• investera i människor;
• miljö och hållbar förvaltning av naturresurser;
• icke-statliga aktörer och lokala myndigheter;
• tryggad livsmedelsförsörjning;
• samarbete om migration och asyl.

Slutligen inrättas genom förordningen ett program med kompletterande åtgärder till förmån för de 18 länder som omfattas av sockerprotokollet (se bilaga III till förordningen). Syftet med de här åtgärderna är att stödja ländernas anpassning när de ställs inför nya marknadsvillkor i samband med reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

Förvaltning och genomförande

När det gäller geografiska program ska kommissionen för varje partnerland eller partnerregion utarbeta ett strategidokument och ett flerårigt vägledande program och anta ett årligt handlingsprogram. När det gäller de tematiska programmen ska den utarbeta tematiska strategidokument och anta årliga handlingsprogram.

Kommissionen ska fastställa de fleråriga vägledande fördelningarna inom varje geografiskt program med hänsyn till de olika programmens specifika karaktär och de särskilda svårigheterna för länder eller regioner som befinner sig i kris eller konflikt eller är i riskzonen för katastrofer.

Kommissionen får inkludera en särskild fördelning av medel för att stärka samarbetet mellan regionerna i EU:s yttersta randområden och angränsande partnerländer och partnerregioner. Kommissionen får dessutom anta särskilda åtgärder som inte anges i strategidokumenten eller de fleråriga vägledande programmen vid naturkatastrofer eller kriser som inte är berättigade till stöd enligt förordningarna (EG) nr 17172006 och (EG) nr 1257/1996.

Bland annat följande aktörer är berättigade till stöd:

• partnerländer och partnerregioner och deras institutioner;
• decentraliserade enheter i partnerländerna (kommuner, provinser, län och regioner);
• gemensamma organ som inrättats av partnerländerna eller partnerregionerna och gemenskapen;
• internationella organisationer;
• EU:s byråer;
• vissa enheter eller organ i medlemsstaterna, partnerländerna och partnerregionerna eller varje annat tredjeland, om de bidrar till att uppnå målen med denna förordning.

Enligt förordningen får gemenskapen finansiera bland annat projekt och program, bidrag till nationella fonder som inrättats av partnerländerna och partnerregionerna i syfte att främja gemensam samfinansiering genom flera givare, bidrag till fonder som inrättats av en eller flera andra givare för gemensamt genomförande av projekt, program för partnersamverkan, räntesubventioner (särskilt för lån på miljöområdet) och internationellt överenskomna skuldlättnadsprogram.

Åtgärderna får samfinansieras med medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter, andra givare, internationella organisationer, bolag, företag och andra privata organisationer eller kommersiella aktörer, andra icke-statliga aktörer samt de stödmottagande partnerländerna.

Finansieringsramen för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 ska vara 16,897 miljarder euro: 10, 057 miljarder till de geografiska programmen, 5,596 miljarder till de tematiska programmen och 1,244 miljarder till de AVS-länder som omfattas av sockerprotokollet.

Kommissionen ska följa och utvärdera genomförandet av programmen. Den ska varje år överlämna en rapport om resultaten av denna förordning till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

Senast den 31 december 2010 ska kommissionen lägga fram en utvärderingsrapport om tillämpningen av denna förordning under de tre första åren, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag med nödvändiga ändringar.

Genom förordningens artikel 39 upphävs de förordningar som gäller

• tillträde till gemenskapens externa bistånd;
• främjande av jämställdhet mellan könen i utvecklingssamarbetet;
• Aeneasprogrammet;
• stöd för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar i utvecklingsländerna;
• reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna,
• stöd till befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika;
• bevarande och hållbar förvaltning av tropiska skogar och andra skogar i utvecklingsländerna;
• fullständig integrering av miljöaspekterna i utvecklingsprocessen;
• utvecklingssamarbete med Sydafrika;
• decentraliserat samarbete;
• samfinansiering med europeiska icke-statliga organisationer;
• principerna för och förvaltningen av livsmedelsbistånd;
• finansiellt och tekniskt bistånd till och ekonomiskt samarbete med utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete [KOM(2010) 102 slutlig – ej offentliggjord i EUT].

Europeiska unionen (EU) ska hjälpa de traditionella bananproducenterna från de afrikanska länderna, Västindien, och Stillahavsområdet (AVS) att anpassa sig till liberaliseringen av deras export till Europa. Kompletterande åtgärder kommer sålunda att behövas under en tid, vid slutet av den förmånshandelsordning som dessa länder hittills haft. De kompletterande åtgärder som EU planerar bör göra det möjligt att:

• förbättra konkurrensen i den traditionellt bananproducerande sektorn;
• främja ekonomisk diversifiering, genom utvecklandet av nya aktivitetssektorer;
• ta med effekterna av liberaliseringen i räkningen, i synnerhet den makroekonomiska stabiliteten, sysselsättningen, sociala tjänster och markutnyttjandet.

Dessa kompletterande åtgärder skall verkställas inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

Medbeslutandeförfarande: (COD 2010/0059)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 21 april om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete och om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen [KOM(2009) 194 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Vissa utgifter är för närvarande undantagna från finansiering genom instrumentet för utvecklingssamarbete. Det kan dock vara nödvändigt att ta hänsyn till olika skatter, tullar och andra avgifter som deltagarna i program och projekt måste betala. I mottagarländerna är ofta mekanismerna för att bevilja skattebefrielse obefintliga och skattelagstiftningen föränderlig. Formuleringarna i denna förordning måste sålunda vara tillräckligt flexibla för att vara anpassade för denna verklighet.

Medbeslutandeförfarande: (COD/2009/0060)

Senast ändrat den 20.10.2010