EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 19.11.2020
COM(2020) 741 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
En EU-strategi för utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid
{SWD(2020) 273 final}
1.Havsbaserad förnybar energi för ett klimatneutralt Europa
Världens första vindkraftpark till havs installerades i Vindeby, utanför kusten i södra Danmark 1991. Vid den tiden trodde få att detta skulle bli mer än ett demonstrationsprojekt. Trettio år senare är havsbaserad vindkraft en mogen och storskalig teknik som förser miljontals människor över hela världen med energi. Nya anläggningar har höga kapacitetsfaktorer och kostnaderna har stadigt sjunkit under de senaste tio åren.
I dag ger havsbaserad vindkraft ren el som konkurrerar med, och ibland är billigare än, el som produceras med befintlig teknik från fossila bränslen. Det är en berättelse om ett odiskutabelt europeiskt ledarskap inom teknik och industri. Europeiska laboratorier och industrier utvecklar snabbt en rad andra typer av teknik för att utnyttja havens kraft till att producera grön el, från flytande havsbaserad vindkraft till teknik för havsenergi i form av t.ex. våg- eller tidvattenenergi, flytande solcellsanläggningar och användning av alger för att producera biodrivmedel.
Europas försprång när det gäller förnybar havsbaserad energi bygger på den enorma potential som finns i EU:s havsområden, från Nordsjön, Östersjön och Atlanten till Medelhavet och Svarta havet, samt i de hav som omger EU:s yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna. Att utnyttja denna tekniska och fysiska potential är avgörande för att Europa ska kunna uppnå sina mål för minskade koldioxidutsläpp fram till 2030 och bli klimatneutralt senast 2050.
I meddelandet om den europeiska gröna given erkändes till fullo denna potential när det gäller att bidra till en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. I klimatmålsplanen för 2030 anges varför och hur utsläppen av växthusgaser bör minskas med minst 55 % fram till 2030, jämfört med 1990. Detta kommer att medföra en nödvändig expansion i den havsbaserade vindkraftbranschen, som uppskattningsvis kommer att ta mindre än 3 % av det europeiska havsområdet i anspråk och därför kan vara förenlig med målen i EU:s strategi för biologisk mångfald.
Europa har en stor möjlighet att trappa upp produktionen av förnybar elför att öka den direkta användningen av el i ett bredare spektrum av slutanvändningsområden och för att stödja indirekt elektrifiering med hjälp av vätgas, syntetiska bränslen samt andra fossilfria gaser, vilket illustreras i strategin för integrering av energisystemet och vätgasstrategin. I EU:s vätgasstrategi fastställs särskilt ett mål på 40 GW elektrolyskapacitet kopplad till förnybara energikällor i EU fram till 2030. Teknik för havsbaserad förnybar energi är bland dem som har störst potential att expandera. Med utgångspunkt i dagens installerade havsbaserade vindkraftkapacitet på 12 GW uppskattar kommissionen att målet med en installerad kapacitet på minst 60 GW havsbaserad vindkraft och minst 1 GW havsenergi senast 2030, med sikte mot 300 GW respektive 40 GW installerad kapacitet 2050, är realistiskt och genomförbart. Att uppnå dessa mål skulle ge stora vinster när det gäller att fasa ut fossila bränslen i elproduktionen och göra det möjligt att låta vätgas ersätta fossila bränslen i sektorer där el inte lämpar sig, samt i form av sysselsättning och tillväxt, som bidrag till återhämtningen efter covid-19 och för att positionera EU som ledare inom ren teknik, vilket i sin tur gynnar målen om klimatneutralitet och nollföroreningar. En ökning till installerad kapacitet i form av 300 GW havsbaserad vindkraft och 40 GW havsenergi fram till 2050 innebär en massiv förändring av sektorns storlek på mindre än 30 år, i en takt som saknar motstycke om man ser till den historiska utvecklingen av annan energiteknik. Det innebär en nästan 30 gånger större kapacitet för förnybar havsbaserad energi fram till 2050. De investeringar som krävs för detta beräknas uppgå till 800 miljarder euro.
Marknadskrafter, tekniska framsteg och prisutveckling kommer att fortsätta att driva på tillväxten för havsbaserad förnybar energi under de kommande åren. Icke desto mindre kräver en sådan förändring av utvecklingstakten att man undanröjer ett antal hinder och säkerställer att alla aktörer i hela försörjningskedjan både kan påskynda och upprätthålla denna ökade utbyggnadstakt. Det krävs ett större engagemang från EU och medlemsstaternas regeringar, eftersom den nuvarande och förväntade installationskapaciteten med nuvarande politik endast skulle leda till cirka 90 GW 2050.
För att lägga i en högre växel behöver EU och medlemsstaterna ett långsiktigt regelverk för företag och investerare som främjar en sund samexistens mellan havsbaserade anläggningar och annan användning av havsområdet, bidrar till skyddet av miljön och den biologiska mångfalden och möjliggör välmående fiskesamhällen. Det bidrar till att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, underlättar utvecklingen av nätinfrastruktur, stärker gränsöverskridande samarbete och samordning, säkerställer att medel till forskning kanaliseras till utveckling och spridning av icke-mogen teknik och främjar konkurrenskraft och resiliens i hela EU:s försörjningskedja och industri. Digital teknik bör vara en viktig möjliggörande faktor som främjar en snabbare utveckling och integrering av havsbaserad energiproduktion i bredare energisystem samtidigt som miljöpåverkan minimeras, och som bidrar med precision, effektivitet, avancerad dataanalys och AI-baserade lösningar.
I detta meddelande föreslås en EU-strategi för att göra havsbaserad förnybar energi till en central del av Europas energisystem fram till 2050. Detta kräver en diversifierad strategi som anpassas till olika situationer. Strategin innehåller därför en allmän ram som gör det möjligt att ta itu med hinder och utmaningar som är gemensamma för all havsbaserad teknik och alla havsområden, men den innehåller också särskilda politiska lösningar som är anpassade till skiftande utvecklingsnivåer för olika typer av teknik och till olika regionala förhållanden. Varje havsområde i Europa är unikt, med olika potential på grund av särskilda geologiska förhållanden och det aktuella utvecklingsskedet för havsbaserad förnybar energi. Därför passar olika typer av teknik för olika havsområden.
Med tanke på den långa ledtiden för projekt för havsbaserad förnybar energi (upp till tio år) fastställs i denna strategi en strategisk inriktning och de åtföljande villkoren när vi nu står vid ett avgörande vägskäl för att säkerställa att havsbaserad förnybar teknik kan ge ett påtagligt bidrag till klimatmålen för 2030 och 2050. Detta sker också vid en tidpunkt då återhämtningsfonden Next Generation EU erbjuder en unik möjlighet att mobilisera offentligt kapital för att balansera risken att covid-19-krisen bromsar privata investeringar till havs.
Tillsammans med denna strategi lägger kommissionen fram ett åtföljande arbetsdokument med vägledning om arrangemang för elmarknaden.
2.Teknik för havsbaserad förnybar energi – en framåtblickande översikt
Termen ”teknik för havsbaserad förnybar energi” omfattar ett antal typer av teknik för ren energi som befinner sig i olika mognadsskeden. Storskaliga kommersiella projekt med bottenfixerade vindturbiner pågår för närvarande i europeiska vatten, men annan teknik börjar komma ikapp. Stora kommersiella projekt med flytande vindkraftverk presenteras i vissa medlemsstater, och havsenergi håller på att nå en mognadsgrad som gör den attraktiv för framtida tillämpningar.
Källa: JRC
EU är världsledande inom teknik och industri för havsbaserad förnybar energi. Europas industri för havsbaserad vindkraft gynnas av sitt försprång när det gäller bottenfixerade vindturbiner, med en stark hemmamarknad där 93 % av den installerade havsbaserade kapaciteten 2019 kom från turbiner som producerats i Europa. Marknaden för havsbaserad vindkraft i de 27 EU-länderna utgör 42 % (12 GW) av den globala marknaden, uttryckt som ackumulerad installerad kapacitet, och följs av Förenade kungariket (9,7 GW) och Kina (6,8 GW). Europeiska företag är centrala aktörer på den globala marknaden för havsbaserad vindkraft, även om de möter ökad konkurrens från asiatiska företag. Det globala LCOE-måttet (Levelised Cost Of Electricity) för havsbaserad vindkraft har minskat med 44 % under 10 år och uppgick 2019 till 45–79 euro/MWh.
EU:s industri för förnybar energi är också stark inom den framväxande tekniken för flytande havsbaserad vindkraft. Flera flytande konstruktionslösningar finns och/eller utvecklas, och ingen av dem är dominerande i detta skede. Senast 2024 förväntas driftsättning av flytande havsbaserade vindturbiner med totalt 150 MW kapacitet. Det behövs en högre ambitionsnivå och tydlighet för att uppnå en tillräckligt stor marknad för att ge kostnadsminskningar: med en stor kapacitetsutbyggnad finns det potential att 2030 nå ett LCOE-värde på mindre än 100 euro/MWh.
EU:s industri är också världsledande när det gäller att utveckla teknik för havsenergi, främst i form av våg- och tidvattenenergi. EU-företag innehar 66 % av patenten för tidvattenenergi och 44 % av patenten för vågenergi, och 70 % av den globala havsenergikapaciteten har utvecklats av företag med bas i de 27 EU-länderna. För närvarande används EU:s teknik i samtliga projekt i hela världen. Havsenergi är relativt stabil och förutsägbar och kan komplettera vindkraft och solceller. För närvarande finns det ingen dominerande teknik för havsenergi och sektorn kämpar fortfarande för att skapa en EU-marknad, trots framsteg inom utveckling och demonstration. Havsteknik kan dock ge ett betydande bidrag till Europas energisystem och industri från och med 2030, särskilt genom att stödja stabiliteten i elnätet och genom att spela en avgörande roll för utfasningen av fossila bränslen på öar i EU. Även om teknik för tidvatten- och vågenergi behöver en betydande kostnadssänkning för att nå sin potential i energimixen, har sektorn redan minskat sina kostnader med 40 % sedan 2015, vilket är snabbare än väntat. Ett avgörande men genomförbart steg för att nå kommersiell storlek senast 2030 skulle vara att fram till 2025 genomföra de pilotprojekt för 100 MW som redan är under utveckling.
Annan teknik befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede men kan vara lovande för framtiden: algbaserade biodrivmedel (biodiesel, biogas och bioetanol), omvandling av termisk havsenergi (OTEC, Ocean Thermal Energy Conversion) och flytande solcellsanläggningar (som redan används på insjöar, men som till havs huvudsakligen finns i forsknings- och demonstrationsskedet, med endast 17 kW installerad kapacitet).
EU:s tekniksektor för havsbaserad förnybar energi
Tillverkare av vindturbiner, företag som är specialiserade på att bygga torn och fundament, kabelleverantörer och fartygsoperatörer ingår alla i en leveranskedja som är aktiv inom hela sektorn. Sektorn omfattar hundratals aktörer, varav många är små och medelstora företag som levererar komponenter och sysselsätter tusentals arbetare, ingenjörer och forskare. I dag arbetar 62 000 människor i den havsbaserade vindkraftindustrin och omkring 2 500 i havsenergisektorn. Sektorn för havsbaserad förnybar teknik överträffar den konventionella energisektorn i fråga om mervärde, arbetsproduktivitet och sysselsättningstillväxt, och kan ge ett större bidrag till BNP-tillväxten i EU under de kommande åren.
Utvecklingen av havsbaserad förnybar energi är en sann europeisk framgångsberättelse. Även om anläggningar för havsbaserad förnybar energi fortfarande är koncentrerade till vissa havsområden, drivs den industriella verksamhet som utgör grunden av ett stort antal företag som är spridda över EU:s länder och regioner, även sådana som saknar kust. Exempelvis tillverkas vindturbinkomponenter i Österrike och Tjeckien och i inlandsregioner i Spanien, Frankrike, Tyskland och Polen.
Anläggningar för tillverkning av komponenter för landbaserad och havsbaserad vindkraft i Europa (uppdaterad i juli 2020)
3.EU:S HAVSOMRÅDEN: EN ENORM OCH VARIERAD POTENTIAL FÖR UTBYGGNAD AV HAVSBASERAD FÖRNYBAR ENERGI
EU har världens största havsområde och en unik möjlighet att utveckla havsbaserad förnybar energi tack vare områdenas varierande karaktär och möjligheter att komplettera varandra.
Det regionala samarbetet har nyligen intensifierats i vissa havsområden, där energisamarbetet för Nordsjön (NSEC, North Seas Energy Cooperation) utgör det främsta exemplet och en referenspunkt för andra medlemsstater som vill utnyttja den fulla potentialen i havsbaserad förnybar energi. Havsbaserad förnybar energi är nu en alleuropeisk prioritering och samarbetet på regional nivå utvidgas till att omfatta alla havsområden och alla medlemsstater. Det arbete som pågår i den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (BEMIP, Baltic Energy Market Interconnection Plan), eller i högnivågruppen för sammanlänkningar i sydvästra Europa och i projektet för sammankoppling av energinäten i Central- och Sydösteuropa (CESEC, Central and South Eastern Europe Energy Connectivity) är mycket relevant i detta sammanhang. Samförståndsavtalet från Split i juni 2020 hade fokus på havsbaserad förnybar energi inom ramen för arbetet med att uppnå en energiomställning för öar.
Teknisk potential för havsbaserad vindkraft i havsområden som är tillgängliga för de 27 EU-länderna (JRC ENSPRESO 2019)
Nordsjön har en stor och utbredd naturlig potential för havsbaserad vindkraft tack vare grunda vatten, och lokal potential för våg- och tidvattenenergi. Nordsjön är för närvarande världens ledande region när det gäller kapacitet och expertis inom havsbaserad vindkraft. Den har i NSEC en stabil grund när det gäller politik och styrning. Den drar också nytta av sakkunskapen hos organisationer som Osparkonventionen, som omfattar 15 regeringar och EU, när det gäller samarbete för att skydda den marina miljön i Nordostatlanten.
Östersjön har också en stor naturlig potential för havsbaserad vindkraft och en viss lokal potential för vågenergi. Länderna har börjat samarbeta närmare för att utnyttja denna potential, bland annat i BEMIP:s högnivågrupp, inom VASAB-initiativet (Vision And Strategies Around the Baltic Sea), i kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom/Helsingforskommissionen) och inom ramen för EU:s strategi för Östersjöregionen.
EU:s havsområden i Atlanten har en stor naturlig potential för både bottenfixerad och flytande havsbaserad vindkraft och en god naturlig potential för våg- och tidvattenenergi. Medlemsstaterna utvecklar en rad demonstrationsprojekt som bygger på mångårig erfarenhet från installerad och nätansluten utrustning och ett världsledande nätverk av testcentrum. I EU:s Atlantstrategi och den reviderade handlingsplanen för Atlanten från 2020 identifieras havsbaserad förnybar energi som ett strategiskt samarbetsområde. Frankrike, Spanien och Portugal har också etablerat ett gott regionalt samarbete i högnivågruppen för sammanlänkningar i sydvästra Europa.
Medelhavet har en stor potential när det gäller havsbaserad vindkraft (mestadels flytande) och en god potential för vågkraft och lokal potential för tidvattenenergi. Regionalt samarbete om havsbaserade förnybara energikällor organiseras inom ramen för Barcelonakonventionen (miljö) och WestMed-initiativet. Nyligen hänvisade MED7-alliansen också specifikt till stöd för utvecklingen av havsbaserad förnybar energi i Medelhavet och Atlanten. CESEC:s högnivågrupp skulle kunna främja regionala samarbetsinitiativ, från Adriatiska havet och österut.
Svarta havet har en god naturlig potential för havsbaserad vindkraft (bottenfixerad och flytande) och lokal potential för vågenergi. Regionalt samarbete äger redan rum inom ramen för den gemensamma havsagendan för Svarta havet (Common Maritime Agenda for the Black Sea). I den strategiska forsknings- och innovationsagendan för Svarta havet (Black Sea strategic research and innovation agenda) anges som en av prioriteringarna att stimulera framväxande sektorer inom den så kallade blå ekonomin, t.ex. havsbaserad vindkraft och vågteknik. CESEC:s högnivågrupp skulle också kunna främja regionala samarbetsinitiativ i Svarta havsområdet.
EU:s öar har stor potential när det gäller havsenergi och kan spela en viktig roll i EU:s utveckling av havsbaserad energi. De utgör attraktiva provnings- och demonstrationsplatser för innovativ havsbaserad elproduktionsteknik. Initiativet Ren energi för EU:s öar tillhandahåller en långsiktig samarbetsram för att främja reproducerbara och skalbara projekt med finansiering från privata investerare, relevanta EU-stödinstrument och tekniskt bistånd, i syfte att påskynda omställningen till ren energi på alla öar i EU.
Dessutom har många av EU:s yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier en god potential för havsbaserad förnybar energi, och de är föregångare när det gäller att fasa ut fossila bränslen på öar som ingår i initiativet Ren energi för EU:s öar. Nya initiativ, inbegripet samarbete med grannregioner när så är möjligt, bör bidra till att optimera denna potential.
4.Hur användningen av havsbaserad förnybar energi kan ökas i Europa
Det finns många utmaningar som måste övervinnas för att uppnå visionen i denna strategi: en utbyggnad av havsbaserad förnybar energi på 300+40 GW i alla EU:s havsområden fram till 2050. I följande avsnitt finns en översyn av de viktigaste delarna och förslag till politik och lagstiftning för att ta itu med dem.
4.1Havsplanering för hållbar förvaltning av utrymme och resurser
För att uppnå en installerad kapacitet på 300+40 GW havsbaserad förnybar energi fram till 2050 kommer det att krävas att man identifierar och utnyttjar ett mycket större antal anläggningar för produktion av havsbaserad förnybar energi, med anslutning till elöverföringsnätet. De offentliga myndigheterna bör därför planera denna långsiktiga utveckling tidigt, bedöma den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten, säkerställa samexistens med annan verksamhet, t.ex. fiske och vattenbruk, sjöfart, turism, försvar eller utbyggnad av infrastruktur, och säkerställa att allmänheten godtar planerade utbyggnader.
Utvecklingen av havsbaserad förnybar energi måste också överensstämma med EU:s miljöpolitik och miljölagstiftning och den integrerade havspolitiken. Valet av plats för ett projekt för havsbaserad förnybar energi är en känslig process. Utsedda havsområden för utvinning av havsbaserad energi bör vara förenliga med skyddet av den biologiska mångfalden, ta hänsyn till socioekonomiska konsekvenser för sektorer som är beroende av friska marina ekosystem och i så stor utsträckning som möjligt integrera annan användning av havet.
Havsplanering är ett viktigt och väletablerat verktyg för att förutse förändringar, förebygga och minska konflikter mellan politiska prioriteringar och samtidigt skapa synergier mellan ekonomiska sektorer.
Havsbaserad förnybar energi kan och bör samexistera med många andra verksamheter, särskilt i tättbefolkade områden. I detta syfte bör den nationella havsplaneringen ha ett helhetsperspektiv som beaktar flera användningsområden/flera syften. Användningen av denna praxis ökar i EU:s medlemsstater på ett lovande sätt. Den har visat att utvecklingen av energiinfrastruktur inte är oförenlig med sjöfartens farleder och att det är möjligt att utveckla hållbar ekonomisk verksamhet i marina skyddsområden. Sådana erfarenheter och god praxis när det gäller flera samtidiga användningsområden bör överföras till all verksamhet till havs, inbegripet försvars- och säkerhetssektorerna. I detta sammanhang kommer projekten också att bygga på de senaste övervakningsverktygen och andra digitala verktyg för att säkerställa en effektiv samexistens. Användningen av ny teknik kan också bidra till att minimera havsenergins inverkan på livsmiljön och skyddade arter. Ytterligare forskning och experiment bör därför främjas för att ytterligare driva på pilotprojekt med flera användningsområden och för att göra modellen med flera användningsområden mer operativ och attraktiv för investerare. Detta skulle kunna underlättas inom regionala samarbetsforum. Medlemsstaterna skulle också med fördel kunna överväga att inkludera kriterier om flera användningsområden i anbuds- och tillståndsförfarandet.
Exempel på lyckade pilotprojekt med havsbaserad förnybar energi i kombination med andra användningsområden
Havsbaserad vindkraftpark och vattenbruk: I MERMAID-projektet identifierades miljöfördelar för olika kombinationer av vattenbruk och havsbaserade förnybara energisystem. Det ledde till flera pilotprojekt som genomfördes i Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal och som avsåg blötdjur, alger och offshoreplattformar med flera användningsområden (t.ex. Edulis, TROPOS, Wier en Wind).
Marina skyddsområden och den blå ekonomin i Medelhavet: I projektet PHAROS4MPA Interreg dokumenterades samverkan mellan marina skyddsområden i Medelhavet och den blå ekonomin, inklusive havsbaserade vindkraftparker. Det ger vägledning om hur man kan förebygga eller minimera miljöpåverkan från viktiga sektorer.
Samarbetet i Östersjön bidrog till att fastställa korridorer för kablar och rörledningar som minimerar antalet skärningspunkter med linjesjöfart och riskerna för fiskare (projektet BalticLINes Interreg). En del fiskare arbetar också deltid för havsbaserade vindkraftparker.
Enligt havsplaneringsdirektivet ska alla kustmedlemsstater lämna in nationella havsplaner till Europeiska kommissionen senast den 31 mars 2021. Dessa planer kommer att bli föremål för en strategisk miljöbedömning i enlighet med direktiv 2001/42/EG (SMB-direktivet) och ytterligare bedömningar i linje med vad som krävs i habitat- och fågeldirektiven, i syfte att säkerställa skyddet av Natura 2000-områden och skyddade arter. Dessa förfaranden bör säkerställa att potentiella negativa effekter på miljön undviks och minskas i ett mycket tidigt skede av planeringsprocessen.
En viktig utmaning är därför att integrera utvecklingsmålen för havsbaserad förnybar energi när medlemsstaternas utarbetar sina nationella havsplaner på grundval av sina nationella energi- och klimatplaner. Detta kan ge signaler till företag och investerare om regeringarnas avsikter när det gäller den framtida utvecklingen inom sektorn för havsbaserad förnybar energi och hjälpa både den privata och den offentliga sektorn att planera för framtiden.
I detta sammanhang är säkerhet och trygghet av största betydelse i havsmiljön. Områdena med störst potential för havsbaserad förnybar energi är också de som är mest utsatta för risker i form av fartygskollisioner, fiskeredskap, militär verksamhet eller ammunition och kemikalier som dumpats i havet. En gemensam riskstrategi för medlemsstaterna runt ett havsområde skulle gynna all maritim verksamhet, och särskilt sektorn för havsbaserad förnybar energi med dess stora efterfrågan på tillgängliga nya anläggningsplatser.
En robust havsplanering kan också leda till ett bra skydd av känsliga marina ekosystem, i enlighet med de skyldigheter att uppnå en god miljöstatus som är rättsligt förankrade i havsmiljödirektivet, särskilt med tanke på den uppdatering av programmen för marina åtgärder som ska vara klar under 2022. I EU:s strategi för biologisk mångfald efterlyses en utvidgning och ändamålsenlig förvaltning av EU:s nätverk av skyddade områden, i syfte att utvidga den totala arealen från 11 % till 30 % och strikt skydda en tredjedel av den (en ökning från 1 % i dag).
För att säkerställa en lyckad planering och utbyggnad av storskalig havsbaserad förnybar energi kommer det att bli nödvändigt att stärka det regionala samarbetet, även genom ramarna för samarbete i EU:s makroregionala strategier och finansieringsprogrammen inom Interreg. I både havsplaneringsdirektivet och havsmiljödirektivet krävs att medlemsstaterna runt ett havsområde samarbetar över gränserna. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om, var och i vilken utsträckning havsbaserad förnybar energi ska byggas ut i deras exklusiva ekonomiska zoner, men vissa av problemen med att identifiera de bästa platserna och samexistensen med andra användningsområden kan bäst lösas genom att de hanteras på regional nivå.
Europeiska kommissionen kommer därför att fortsätta sitt nära samarbete med medlemsstaterna för att stödja utarbetandet och genomförandet av nationella havsplaner och marina strategier på ett samordnat sätt, med beaktande av regionala överväganden.
Strategier och planer för havsområden, liksom regionala havskonventioner, kan hjälpa medlemsstaterna att harmonisera och samordna utvecklingen av havsbaserad förnybar energi. Regionala havskonventioner syftar till att skydda den marina miljön i vissa marina regioner. De kan vara ett forum för kunskapsutbyte och för att fatta rättsligt bindande beslut. Det är viktigt att stärka samarbetet inom havsområden och samordningen med andra regionala forum för förnybar energi och havsplanering.
Offentliga samråd är en integrerad del av miljö- och socioekonomiska bedömningar och havsplanering. Ett tidigt deltagande av alla berörda grupper är avgörande för att ny kapacitet ska kunna byggas ut i rätt tid. Regionala eller nationella myndigheter har en rättslig skyldighet och ett ansvar att proaktivt informera dem om projekt, regler och möjligheter att utveckla flera användningsområden i havsområdet. Kommissionen kommer att ytterligare analysera samspelet mellan havsbaserad förnybar energi och annan verksamhet till havs, t.ex. fiske, vattenbruk, sjöfart och turism, och uppmuntrar starkt till sådan dialog med de samhällen som är mest berörda. På europeisk nationell, regional och lokal nivå bör utvecklare av havsbaserad förnybar energi, andra användare av havet, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och offentliga myndigheter i kustområden delta i en långsiktig strategisk diskussion om hur gemensamma mål kan uppnås.
Slutligen kommer havsbaserad förnybar energi att vara hållbar endast om den inte får negativa konsekvenser för miljön och den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Även om nuvarande rön tyder på att detta är möjligt måste situationen övervakas och våra vetenskapliga rön uppdateras i takt med att kapaciteten utökas och ny teknik utvecklas. Därför behöver vi mer omfattande och mer systematiska djupanalyser och datautbyten, med hjälp av bästa tillgängliga modelleringsverktyg, för att övervaka potentiella kumulativa effekter på den marina miljön och samspelet mellan havsbaserad förnybar energi och annan verksamhet till havs, t.ex. fiske och vattenbruk.
Kommissionen uppmanar medlemsstaternas utvecklare och intressenter att förbättra kvaliteten på och användningen av Copernicus havsmiljöövervakningstjänst och det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling (EMODnet). Dessa tjänster utnyttjar öppna dataplattformar som ger mycket värdefull information till användare av havet, särskilt till utvecklare av havsbaserad förnybar energi. Dessutom bör de behöriga myndigheterna ålägga aktörerna bindande bestämmelser för att övervaka eventuell påverkan på den marina miljön, och dessa data bör offentliggöras och göras lätt tillgängliga. Som ett nästa steg måste dessa data analyseras och utvärderas för att de ska ge användbara resultat och stöd för politiska beslut.
För att underlätta dialogen om den miljömässiga, ekonomiska och sociala hållbarheten för havsbaserad förnybar energi är kommissionen beredd att underlätta och främja en ”praktikgemenskap” där alla intressenter, industrin, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och forskare kan utbyta åsikter, dela med sig av erfarenheter och arbeta med gemensamma projekt.
|
Centrala åtgärder
·Kommissionen kommer att underlätta gränsöverskridande samarbete och uppmuntra medlemsstaterna att integrera målen för utvecklingen av havsbaserad förnybar energi i sina nationella havsplaner, i linje med sina nationella energi- och klimatplaner (mars 2021).
·Kommissionen kommer att rapportera om genomförandet av havsplaneringsdirektivet, med beaktande av den långsiktiga utvecklingen för havsbaserad förnybar energi (2022).
·Kommissionen, medlemsstaterna och regionala organisationer kommer tillsammans att utveckla en gemensam strategi och pilotprojekt för havsplanering för respektive havsområde, inbegripet risker till havs och förenlighet med naturskydd och återställande av natur (2021–2025).
·Kommissionen offentliggör i dag ett vägledningsdokument om utbyggnad av vindkraft och EU:s naturvårdslagstiftning.
·Kommissionen kommer under 2021 att främja en dialog om havsbaserad förnybar energi mellan offentliga myndigheter, intressenter och forskare i form av en praktikgemenskap (2021).
·Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstater och regionala organisationer att stödja projekt med flera användningsområden (2021–2025).
·Kommissionen och Europeiska försvarsbyrån kommer att inrätta en gemensam åtgärd för att identifiera hinder för utvecklingen av havsbaserad förnybar energi inom områden som är reserverade för försvarsverksamhet, och för att förbättra samexistensen.
|
4.2 En ny strategi för havsbaserad förnybar energi och nätinfrastruktur
Den fysiska planeringen av havsbaserad förnybar energi är nära kopplad till utvecklingen av elnät till havs och på land. I detta avsnitt presenteras olika stadier i utvecklingen av havsbaserade nät och vilka åtgärder som kan ge stöd till den infrastruktur som behövs för att förverkliga storskalig havsbaserad förnybar energi.
De flesta befintliga havsbaserade vindkraftparker har varit nationella projekt, med direkt anslutning till land via radiella förbindelser (figur 1). Detta sätt att utveckla havsbaserad förnybar energi förväntas bli kvar, särskilt i områden där utvecklingen till havs är en ny företeelse. Samtidigt förväntas också att de nationella systemansvariga för överföringssystemen fortsätter att bygga gränsöverskridande sammanlänkningar för elhandel och försörjningstrygghet.
Figur 1: Vindkraftpark till havs, radiellt ansluten till land, och separat sammanlänkning
För att påskynda utbyggnaden av havsbaserad förnybar energi på ett kostnadseffektivt och hållbart sätt är det viktigt med en mer rationell nätplanering och utveckling av ett masknät. I detta sammanhang har så kallade hybridprojekt fått stor uppmärksamhet under de senaste åren. Ett hybridprojekt kan utformas på olika sätt, och även omfatta energiöar och knutpunkter i elnätet. Exempelvis kan ett hybridprojekt (figur 2) leda till att havsbaserad vindkraftproduktion ansluts direkt till en gränsöverskridande sammanlänkning.
Figur 2: Exempel på ett hybridprojekt enligt den så kallade ”tie-in-modellen”
Den största skillnaden mellan radiell anslutning till elnätet och ett hybridprojekt är att anslutningen har en dubbel funktion och därmed både sammanlänkar elnäten i två eller flera medlemsstater och överför havsbaserad förnybar energi till de platser där det finns en efterfrågan.
En del av det framtida havsbaserade nätet bör bygga på hybridprojekt, i de fall där de kan minska kostnaderna och det havsområde som behöver tas i anspråk. Havsbaserade hybridprojekt sammanför produktion och överföring av havsbaserad energi på ett gränsöverskridande sätt, vilket ger betydande besparingar i fråga om kostnader och utrymmesbehov jämfört med den nuvarande strategin som bygger på radiella anslutningar och separat utvecklade gränsöverskridande elsammanlänkningar för handelsändamål, utan anslutning av havsbaserad energiproduktion. Hybridprojekt kommer att utgöra ett mellansteg mellan småskaliga nationella projekt och ett fullt utbyggt masknät i ett havsbaserat energisystem. I detta sammanhang är det nödvändigt att de olika nationella systemen på land är driftskompatibla.
För att uppnå en betydande ökning av havsbaserad förnybar energi behöver utvecklingen och planeringen av ett havsbaserat nät sträcka sig längre än nationsgränserna och omfatta hela havsområdet, och möjligheten till multifunktionalitet, i form av hybridprojekt eller i ett senare skede ett mer avancerat masknät, bör i allt högre grad övervägas. Som ett första steg behöver medlemsstaterna därför anta en samordnad strategi och göra ett långsiktigt åtagande om utveckling av havsbaserad förnybar energi. De bör tillsammans fastställa ambitiösa mål för havsbaserad förnybar energi i varje havsområde, samtidigt som hänsyn tas till miljöskydd, socioekonomiska konsekvenser och havsplanering. Dessa mål skulle kunna omsättas i ett samförståndsavtal eller ett mellanstatligt avtal mellan de berörda medlemsstaterna, med beaktande av det berörda havsområdets särdrag. Kommissionen är beredd att underlätta samordningsprocessen för att nå en överenskommelse om ett sådant långsiktigt åtagande genom att sammanföra de berörda medlemsstaterna och ge praktiskt stöd (t.ex. i form av en mall), för att på så sätt fastställa en tydlig riktning, med beaktande av bestämmelserna om regionalt samarbete i förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder. Dessa åtaganden bör återspeglas i de uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna för 2023–2024.
Nästa steg kan vara att ta hänsyn till dessa ambitiösa mål i en integrerad regional nätplanering och nätutveckling. Brist på havsbaserade nät eller risken för förseningar i nätutvecklingen kan utgöra stora hinder för en snabb utbyggnad. Vätgasproduktion till havs, med rörledningar till land, är ett annat alternativ för att överföra havsbaserad energi som bör beaktas i planeringen av el- och gasnäten. Nätet i sig måste kunna ta hand om den förväntade höga produktionskapaciteten på ett effektivt sätt, samtidigt som det havsområde som behöver tas i anspråk minimeras. För att en investerare ska kunna fatta beslut om att investera i produktion av havsbaserad förnybar energi är det mycket viktigt att ha en tydlig bild av tidsramen och planerna för utveckling av nätinfrastrukturen, till havs och på land. Nätutvecklingen har längre ledtider (vanligtvis tio år eller mer) än havsbaserad elproduktion, vilket understryker behovet av framtidsperspektiv i fråga om nätinvesteringar. Dessutom bör tillståndsförfarandena i medlemsstaterna förenklas när så är möjligt för att undvika onödiga förseningar. Nätplaneringen bör också ta hänsyn till behovet av att ansluta havsbaserad energi till vätgasproduktion osv. Medlemsstaternas åtaganden kommer att minska risken att systemansvariga för överföringsnät utvecklar infrastruktur till havs som sedan blir så kallade strandade tillgångar.
För att uppnå detta kommer det att krävas större samordning mellan medlemsstaternas systemansvariga för överföringssystem och nationella tillsynsmyndigheter runt ett havsområde när det gäller planeringen av nätinfrastrukturen. Den nuvarande rättsliga ramen, t.ex. förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder och havsplaneringsdirektivet, samt strategier och konventioner för havsområden, ger redan möjlighet till bättre regionalt samarbete för att tillgodose behovet av en mer anpassad regional planering. Den ram för regionalt samarbete som inrättats genom förordningen om transeuropeiska energinät för att identifiera projekt av gemensamt intresse är också en bra modell att bygga vidare på.
På kort sikt förefaller det nödvändigt att upprätta ett mer strukturerat samarbete mellan medlemsstaterna, de systemansvariga för överföringssystemen och tillsynsmyndigheterna för att utarbeta en mer integrerad och optimerad regional planering av havsbaserade nät, med beaktande av havsplanerna. I ett senare skede skulle planering av havsbaserade nät så småningom kunna bli en uppgift där en starkare roll innehas av de regionala samordningscentrum som kommer att träda i funktion 2022 för att komplettera den roll som nationella systemansvariga för överföringssystem spelar när det gäller uppgifter av regional betydelse. På lång sikt skulle det strukturella samarbetet kunna stärkas ytterligare genom att regionala oberoende systemansvariga för havsbaserade system inrättas för att driva och utveckla alltmer utbyggda havsbaserade masknät.
För att medlemsstaterna gemensamt ska kunna åta sig att bygga ut havsbaserade förnybara energikällor och utveckla tillhörande infrastruktur behövs större klarhet om fördelningen av kostnader och nytta, både mellan de berörda medlemsstaterna och mellan produktionstillgångarna och överföringsprojekten. Därför finns det ett behov av att utveckla en robust metod för fördelning av kostnader beroende på var nyttan uppstår. Att underlätta kostnadsfördelning mellan medlemsstater, systemansvariga för överföringssystem och utvecklare av havsbaserade vindkraftparker skulle skapa den nödvändiga förutsättningen för att uppnå visionen om integreringen i de enskilda havsområdena.
För att förbereda för större framtida volymer av havsbaserad energi och mer innovativa och framåtblickande nätlösningar, inbegripet infrastruktur för vätgas, bör regelverket möjliggöra föregripande investeringar, t.ex. för att utveckla havsbaserade nät med större kapacitet än vad som behövs inledningsvis, eller nät med tekniska egenskaper utöver vad som krävs på kort sikt.
|
Centrala åtgärder
·Kommissionen kommer att utarbeta en ram för att medlemsstaterna ska kunna formulera ett gemensamt långsiktigt åtagande för utbyggnad av havsbaserad förnybar energi för respektive havsområde fram till 2050 (2021).
·Kommissionen kommer, inom ramen för den reviderade förordningen om transeuropeiska energinät, att föreslå ett regelverk för den långsiktiga planering av havsbaserade nät som görs av systemansvariga för överföringssystem, med deltagande av tillsynsmyndigheter och medlemsstaterna runt varje havsområde, inbegripet för hybridprojekt (december 2020).
·Inom sina respektive ansvarsområden kommer kommissionen, medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna att utveckla ett regelverk som gör det möjligt för systemansvariga för överföringssystem att göra föregripande investeringar i havsbaserade nät som förberedelse för framtida expansion och utveckling (från 2021 och framåt).
·Kommissionen kommer att offentliggöra EU-vägledning om gränsöverskridande samordnad fördelning av kostnader och nytta avseende energiöverföringsprojekt i kombination med utvecklingen av energiproduktionsprojekt (senast 2023).
|
4.3Ett tydligare EU-regelverk för havsbaserad förnybar energi
Under övergången till ett mer utbyggt masknät i ett havsbaserat energisystem kommer näten att med tiden bli allt mer integrerade och projekten allt mer komplexa. I denna tid av innovation och förändring är en förutsägbar långsiktig rättslig ram avgörande för att skapa trygghet för alla berörda aktörer och för att mobilisera finansiering från investerare.
En välreglerad energimarknad bör ge rätt investeringssignaler. Elförordningen innehåller regler om integrering av storskaliga projekt för förnybar energi i energisystemet och på elmarknaden. För nationella projekt för havsbaserad förnybar energi återspeglar marknadsreglerna i stor utsträckning utformningen av den integrerade marknaden för landbaserad elenergi.
Även om nationella projekt fortsatt kommer att utgöra en stor andel av de havsbaserade projekten förväntas att mer komplexa, gränsöverskridande projekt för havsbaserad förnybar energi i framtiden blir allt viktigare för de flesta havsområden i Europa. Innovativa projekt, t.ex. sådana som rör energiöar eller hybridanslutning och vätgasproduktion till havs, står inför särskilda utmaningar och den nuvarande rättsliga ramen utarbetades inte med tanke på sådana projekt. Därför förtydligas reglerna för elmarknaden i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer strategin.
Hybridprojekt kan i dag utformas på ett sätt som är förenligt med gällande EU-lagstiftning och till nytta för samhället. Baserat på samråd och studier kan ett havsbaserat elområde för ett hybridprojekt inrättas på ett sätt som är förenligt med elmarknadsreglerna och därmed vara ett lämpligt alternativ för en stor expansion av havsbaserad förnybar energi, eftersom det säkerställer att förnybar energi kan integreras fullt ut i marknadens elhandel med hjälp av gränsöverskridande sammanlänkningar. Detta tillvägagångssätt säkerställer att förnybar el kan flöda dit där den behövs och därmed ingå i elprissystemet och stödja regional försörjningstrygghet. Det minskar också behovet av kostsamma korrigerande åtgärder från systemansvariga för överföringssystem efter det att marknaden stängt. Dessutom ger det starka prissignaler för att uppmuntra utvecklingen av efterfrågan på havsbaserad energi, t.ex. för att producera förnybar vätgas genom elektrolys.
I denna konfiguration kommer dock producenter av havsbaserad förnybar energi, sannolikt att få ett lägre elmarknadspris från de marknader som de är anslutna till, för att säkerställa inmatning till elnätet. Beroende på projektens topologi förväntas att denna effekt på intäkterna blir begränsad till omkring 1 % för mer än hälften av de framtida hybridprojekten. För vissa projekt kan den dock uppgå till så mycket som 11 %. För projekt med betydligt lägre intäkter från elmarknaden uppstår detta eftersom överbelastning i nätet medför förhållandevis högre intäkter från överbelastning för de systemansvariga för överföringssystemen. Denna omfördelningseffekt måste åtgärdas genom att incitamenten anpassas, så det blir möjligt att lägga fram hybridprojekt vars mervärde realiseras fullt ut.
Ett sätt att anpassa incitamenten skulle kunna vara att göra det möjligt för medlemsstaterna att omfördela intäkter från överbelastning till producenter som är verksamma i ett havsbaserat elområde för att säkerställa att hybridprojekt för förnybar energi är attraktiva för investerare. Fram till dess att detta blir en del av EU-lagstiftningen bör alla incitament eller stödsystem ta hänsyn till omfördelningseffekten så att genomförandet av hybridprojekt säkerställs utan förseningar.
På grundval av tillämpningen av den marknadsvägledning som ges i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar kommer kommissionen att bedöma hur det befintliga regelverket för elmarknaden stöder utvecklingen av havsbaserad förnybar energi och undersöka huruvida det behövs mer specifika och riktade regler, och i så fall i vilken form.
En annan fråga som måste lösas är den praktiska, fysiska utmaningen i att ansluta projekt till flera marknader med olika anslutningsregler. Även om det finns regler på EU-nivå för nätanslutning har de inte utarbetats med tanke på havsbaserade nät. Därför bör en gemensam syn på krav för nätanslutning utarbetas för nät för högspänd likström (HVDC), på grundval av erfarenheterna från Nordsjön.
Större klarhet i regelverket kan också ge större synlighet och förutsägbarhet när det gäller förväntade intäktsflöden. Ett av huvudsyftena med den nyligen antagna utformningen av elmarknaden är att anpassa marknaden till förnybara energikällor. Därför bör utvecklare av förnybara energikällor betrakta elpriserna på grossistmarknaden som en viktig faktor för sina intäkter. Även om investerare bör ta en marknadsrisk kan en del av risken och de otillräckliga intäkterna från marknadspriserna kompenseras genom stödsystem, i enlighet med reglerna för statligt stöd, för att säkerställa att projekten för havsbaserad förnybar energi leder till att den byggs ut så som krävs.
Eftersom marginalkostnaderna för produktion av havsbaserad förnybar energi är noll tenderar elpriserna på grossistmarknaden att vara låga i medlemsstater med en hög andel förnybar energiproduktion. Hittills har nationella stödåtgärder med konkurrensutsatta anbudsförfaranden i kombination med utbyggnadsmålen spelat en viktig roll när det gäller att utveckla och bygga ut teknik för förnybar energi och de därmed sammanhängande kostnadsminskningarna. En kombination av ett effektivt regelverk för marknaden och någon form av system för intäktsstabilisering (riskminskning, garantier och energiköpsavtal) kan krävas för den förutsedda utbyggnaden av mogen teknik för havsbaserad förnybar energi. För att underlätta detta kommer kommissionen att främja bästa praxis och erfarenhetsutbyten om olika auktionsupplägg.
Dessutom kommer särskilt stöd även fortsättningsvis att behövas för framväxande teknik för havsbaserad förnybar energi, t.ex. när det gäller tidvatten, vågor och flytande havsbaserad vindkraft och solenergi, så att man kan gå vidare från pilot- och demonstrationsfasen genom att inrikta åtgärderna på de tekniska lösningar som bäst förenar EU:s ekonomiska och miljömässiga mål.
De nuvarande reglerna i direktivet om förnybar energi och riktlinjerna för statligt stöd till energi och miljöskydd främjar en teknikneutral strategi när det gäller förnybar energi, samtidigt som det konstateras att teknikspecifika auktioner kan motiveras för ny och innovativ teknik, i synnerhet under särskilda omständigheter. Under de senaste åren har dessa regler varit avgörande för utvecklingen av i synnerhet havsbaserad vindkraft, och de kommer att vara fortsatt viktiga för utvecklingen av mindre mogen teknik. Kommissionen kommer att säkerställa att den kommande översynen av reglerna för statligt stöd och direktivet om förnybar energi leder till ett fullständigt uppdaterat och ändamålsenligt regelverk som möjliggör en kostnadseffektiv utbyggnad av ren energi, inbegripet havsbaserad förnybar energi.
För de kommande åren finns samarbetsmekanismer inom ramen för det reviderade direktivet om förnybar energi som är lovande när det gäller att uppnå en högre andel gränsöverskridande gemensamma projekt och hybridprojekt. Samarbetsmekanismer som också möjliggör statistiska överföringar eller gemensamma projekt skulle kunna ge medlemsstater utan egen kust möjlighet att stödja investeringar i havsbaserad förnybar energi.
Kommissionen anser att tydlig vägledning om lämplig kostnads-nyttofördelning mellan intressenter (inbegripet inte bara kostnads-nyttofördelning, utan även grundläggande samarbetsstruktur och samarbetsavtal) är en central fråga för att säkerställa att de berörda medlemsstaterna allt sammantaget gynnas av att agera gemensamt.
|
Centrala åtgärder
·Kommissionen förtydligar regelverket, särskilt för havsbaserade elområden för hybridprojekt, i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar om marknadsvägledning som åtföljer denna strategi.
·Kommissionen kommer att föreslå en ändring av lagstiftningen om tillåten användning av intäkter från överbelastning för att ge medlemsstaterna möjlighet till en mer flexibel fördelning av intäkter från överbelastning när det gäller havsbaserade hybridprojekt (2022).
·Kommissionen kommer att ge Elintressentkommittén (Electricity Stakeholder Committee) i uppgift att utarbeta ändringar av nätföreskrifterna för nätanslutning av havsbaserade nät för högspänd likström (2021).
·Kommissionen kommer att säkerställa att översynen av riktlinjerna för statligt stöd till energi och miljöskydd ger ett fullständigt uppdaterat och ändamålsenligt regelverk som möjliggör en kostnadseffektiv utbyggnad av ren energi, inbegripet havsbaserad förnybar energi (senast i slutet av 2021).
·Kommissionen kommer att föreslå vägledning om kostnads-nyttofördelning för gränsöverskridande projekt (2021).
|
4.4Mobilisering av investeringar från den privata sektorn i havsbaserade förnybara energikällor: EU-finansieringens roll
Investeringsbehoven för en storskalig utbyggnad av teknik för havsbaserad förnybar energi fram till 2050 uppskattas till nästan 800 miljarder euro, varav omkring två tredjedelar för att finansiera den nätinfrastruktur som behövs och en tredjedel för havsbaserad energiproduktion. Detta innebär att en betydligt större kapitalmängd än tidigare måste riktas till denna sektor. De årliga investeringarna i landbaserade och havsbaserade nät i Europa under årtiondet fram till 2020 uppgick till cirka 30 miljarder euro, men måste öka till över 60 miljarder euro under det kommande årtiondet och sedan öka ytterligare efter 2030.
Privat kapital förväntas stå för huvuddelen av dessa investeringar. EU:s taxonomi för hållbar finansiering kommer att vägleda investeringar i dessa verksamheter i linje med våra långsiktiga ambitioner. En effektiv och målinriktad användning av EU-stöd kommer dock också att spela en strategisk roll som katalysator. Nätutveckling är en förutsättning i varje havsområde för att den energi som produceras till havs ska kunna nå kunderna. För mogen havsbaserad energiteknik kan sådant stöd bidra till att motverka marknadsmisslyckanden, t.ex. genom att begränsa risken med att inleda fler och större projekt, eller till att minska kapitalkostnaderna som vanligtvis är mycket höga i denna typ av projekt. För mindre mogen teknik, eller projekt som fortfarande befinner sig i ett tidigt skede, kommer EU:s offentliga finansiering att vara avgörande för att skapa marknader, genom fler deltagande privata aktörer, förbättrad konkurrenskraft, minskad osäkerhet, sänkta kostnader och snabbare framsteg i fråga om tidig utbyggnad och kommersialisering.
Det nya InvestEU-programmet kan på olika sätt ge stöd och garantier till ny teknik för att påskynda privata investeringar som stöder t.ex. forskning och innovation, infrastrukturutveckling och strategiska industrier. Eftersom kapitalkostnaderna utgör en betydande andel av de totala investeringskostnaderna för nya havsbaserade projekt kan minskade risker och kapitalkostnader ha en viktig positiv effekt när det gäller att mobilisera privat kapital och stimulera till nya investeringar. Utlåning från Europeiska investeringsbanken (EIB) kan spela en avgörande roll vid sidan av privata investeringar i havsbaserad förnybar energi.
Dessutom kommer de frigjorda medlen från de inställda projekten i den första ansökningsomgången för NER300 att återinvesteras genom befintliga finansieringsinstrument. Detta gör det möjligt att mobilisera ytterligare privata investeringar i koldioxidsnål innovation, inbegripet havsbaserad förnybar energi.
Inom ramen för återhämtningsplanen Next Generation EU riktar faciliteten för återhämtning och resiliens 37 % av totalt 672,5 miljarder euro till den gröna omställningen, och den kan därmed stödja reformer och investeringar som rör havsbaserad förnybar energi inom ramen för flaggskeppsinitiativet för nya energikällor (Power up).
Finansiering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens måste anslås före utgången av 2023. Det är därför av avgörande betydelse att medlemsstaterna kan lägga fram en rad mogna projekt, i nära samarbete med företag som redan är beredda att investera. Kommissionen är beredd att tillhandahålla teknisk expertis och kapacitetsuppbyggnad till medlemsstaterna genom instrumentet för tekniskt stöd och till projektansvariga inom ramen för InvestEU:s rådgivningscentrum. Dessutom kan finansiering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens stödja havsbaserad förnybar energi även i form av investeringar i uppgradering av både hamninfrastruktur och nätanslutningar. Den kan också stödja de tillhörande reformer som behövs för att underlätta utbyggnaden av havsbaserad förnybar energi och integreringen i energisystemen (t.ex. genom förenklade tillståndsförfaranden, havsplanering och auktioner för havsbaserad förnybar energi).
EU-instrument kan också bidra till att mobilisera välbehövlig finansiering för att främja gränsöverskridande lösningar för förnybar energi och gemensamma projekt. Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), med sin nya facilitet för produktion av gränsöverskridande förnybar energi, ger incitament till samarbete inom området förnybar energi. Den kan användas för att kartlägga potentiella utvecklingsplatser till havs, finansiera nödvändiga studier och i undantagsfall finansiera anläggningsarbeten i projekt som berör två eller flera medlemsstater. Ett exempel skulle kunna vara den gemensamma utvecklingen av en flytande vindkraftpark som stöd till Europas tekniska ledarroll. FSE:s facilitet för infrastruktur har redan finansierat havsbaserade energiprojekt, t.ex. North Sea Wind Power Hub, och skulle i framtiden kunna fokusera mer på utveckling av gränsöverskridande havsbaserad nätinfrastruktur, inbegripet hybridprojekt och projekt för masknät.
Dessutom kan finansieringsmekanismen för förnybar energi, med början den 1 januari 2021, erbjuda möjligheter att dela med sig av fördelarna med havsbaserade energiprojekt till medlemsstater som saknar kust. Alla medlemsstater, inklusive sådana utan kust, kan ge ekonomiska bidrag till mekanismen och ange vilken typ av projekt som de prioriterar och vilken teknik de vill stödja, inbegripet havsbaserade projekt. Dessa medlemsstater kommer i gengäld att gynnas genom att en viss del av den potentiella förnybara energin från projektet rent statistiskt tillgodoräknas dessa stater och därmed delas med de medlemsstater där projektet genomförs.
Denna mekanism kan ge stöd till ett brett spektrum av projekt, från småskaliga anläggningar och innovativ teknik (t.ex. för flytande vindkraftparker till havs) till storskaliga, gränsöverskridande projekt och hybridprojekt. Den kan omfatta bidrag för den del av projekt som är inriktade på produktion av förnybara bränslen på grundval av ”Power-to-X”-produktion, projekt för produktion och lagring av energi, och projekt som får andra former av stöd för infrastruktur eller nätanslutning. Kommissionen planerar att inleda det första EU-omfattande anbudsförfarandet för projekt under 2021.
Horisont Europa och innovationsfonden kommer att ge stöd till forsknings-, innovations- och demonstrationsprojekt som stöder den framtida utvecklingen och utbyggnaden av innovativ havsbaserad energiteknik i Europa. Inom ramen för Horisont Europa kommer det framför allt att vara möjligt att stödja utveckling och provning av nya och innovativa tekniktyper, komponenter och lösningar för havsbaserad förnybar energi. Innovationsfonden kan stödja demonstration av innovativ ren teknik i kommersiell skala, t.ex. för havsenergi, ny teknik för flytande havsbaserad vindkraft eller projekt för att ansluta havsbaserade vindkraftparker till lagring i batterier eller vätgasproduktion. Stödet skulle kunna kombineras med finansiering från InvestEU eller FSE för att göra sådana innovativa projekt mer livskraftiga och finansiera närliggande infrastruktur. Medlemsstater som är berättigade till stöd från moderniseringsfonden kan utnyttja dess resurser för att utveckla sin industri för havsbaserad förnybar energi.
|
Centrala åtgärder
·Kommissionen kommer att uppmuntra medlemsstaterna att i sina nationella återhämtnings- och resiliensplaner ta med reformer och investeringar som rör utbyggnad av förnybar energi, inklusive havsbaserad sådan, inom ramen för flaggskeppsinitiativet för nya energikällor (Power up) inom faciliteten för återhämtning och resiliens (2020–2021).
·Kommissionen kommer att underlätta utvecklingen av gränsöverskridande samarbetsprojekt, inklusive sammanlänkningar, inom ramen för den nya Fonden för ett sammanlänkat Europa och inom ramen för finansieringsmekanismen för förnybar energi, bland annat genom ett blandfinansieringsinstrument inom InvestEU (från och med 2021).
·Kommissionen, EIB och andra finansinstitut kommer att samarbeta för att stödja strategiska investeringar i havsbaserad energi genom InvestEU, bland annat för högriskinvesteringar som främjar EU:s tekniska ledarskap (från och med 2021).
|
4.5 Riktad forskning och innovation för stöd till havsbaserade projekt
Att främja forskning och innovation är en viktig förutsättning för en storskalig utbyggnad av havsbaserad förnybar energi. För närvarande kommer investeringarna till forskning och innovation inom ren energi främst från den privata sektorn. Under de senaste åren har EU investerat i genomsnitt nästan 20 miljarder euro per år i ren energi, med uppskattningsvis 77 % från företag, 17 % från nationella regeringar och 6 % från EU. När det gäller vindkraft spelar den privata sektorn en ännu större roll, med omkring 90 % av finansieringen av forskning och innovation inom landbaserad och havsbaserad vindkraft i EU. Investeringarna till forskning och innovation inom vindkraft är i Europa starkt koncentrerade till Tyskland, Danmark och Spanien.
Offentliga investeringar inom forskning, utveckling och innovation i vindkraftens värdekedja har spelat en viktig roll för att sektorn ska kunna utvecklas, expandera och gå vidare till faktisk utbyggnad. Forskning och utveckling har ökat från 133 miljoner euro 2009 till 186 miljoner euro 2018. Under de senaste tio åren har EU:s program inom forskning och innovation beviljat omkring 496 miljoner euro till havsbaserad vindkraft, med störst tonvikt på traditionell havsbaserad teknik följt av flytande havsbaserad vindkraft, nya material och komponenter samt underhåll och övervakning.
Nuvarande prioriteringar inom forskning och innovation för havsbaserad vindkraft rör främst vindturbinernas konstruktion, utveckling av infrastruktur, cirkulära avancerade material och digitalisering. Andra aktuella innovationer rör logistik- och leveranskedjan, i form av t.ex. utveckling av vindturbinväxellådor som är tillräckligt kompakta för att kunna transporteras i en standardcontainer och tillämpning av den cirkulära ekonomins strategier på anläggningarnas hela livscykel. Harmonisering av tekniska standarder kan bidra till att uppnå stordriftsfördelar och effektivitet i detta avseende. Ytterligare innovationer och trender som förväntas öka under de nästkommande tio åren innefattar supraledande generatorer, avancerade tornmaterial och den havsbaserade vindkraftens mervärde. Eftersom havsbaserad vindkraft nu är en mogen teknik bör framtida forskning och innovation inriktas på optimeringen av befintliga tillverkningsprocesser i vissa sektorer, t.ex. produktion av storskaliga turbinblad.
Flytande tillämpningar verkar bli ett livskraftigt alternativ för EU-länder och regioner med tillgång till större havsdjup i Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Tekniken för flytande havsbaserad vindkraft på djupt vatten och under hårda förhållanden längre bort från kusten går stadigt framåt mot kommersiell lönsamhet, med olika prototyper och småskaliga projekt som redan är i drift, vilket skapar fortsatta affärsmöjligheter för EU-operatörer.
Mellan 2007 och 2019 uppgick Europas sammanlagda utgifter för forskning och utveckling inom våg- och tidvattenenergi till 3,84 miljarder euro, med merparten (2,74 miljarder euro) från den privata sektorn. Under samma period bidrog nationella program för forskning och utveckling med 463 miljoner euro för att utveckla våg- och tidvattenenergi, och EU-finansiering bidrog med 493 miljoner euro. EU-stöd kan vara avgörande för att uppmuntra till ytterligare offentlig och privat finansiering på nationell nivå för att minska den risk som följer med investeringar i havsenergi, främja ytterligare provning, minska kostnaderna och ta det stora steget från demonstration till utbyggnad. I genomsnitt genererade 1 miljard euro i offentlig finansiering (på EU-nivå och nationell nivå) 2,9 miljarder euro i investeringar från den privata sektorn under denna period.
Tidvattenteknik kan anses befinna sig i det förkommersiella skedet och de flesta typer av vågenergiteknik befinner sig fortfarande i forsknings- och utvecklingsskedet. Flytande solceller har byggts ut i industriell skala i naturliga och konstgjorda inlandsvatten och kan ha en lovande potential i kust- och kustnära områden. Alger är också en lovande källa till hållbara biodrivmedel som förtjänar ytterligare forskning och innovation.
Den ökande mängden energi som produceras till havs genom dessa havsbaserade tekniktyper måste också stödjas genom ytterligare utveckling av innovativ infrastruktur och nätteknik. Forsknings- och innovationsverksamhet bör därför stödja nya metoder för att ansluta dessa infrastrukturer till ett masknät, med beaktande av effektivitetsökningar som kan uppnås genom minskade förluster.
För långdistansöverföring av den producerade elkraften är högspänd likström (HVDC) ett effektivt och ekonomiskt alternativ till överföring med växelström. Den senaste tekniken för högspänd likström kan länka samman vindkraftparker och elnät för inmatning av den havsbaserade energin som produceras så att den när rätt marknad, utan att äventyra nätets säkerhet och resiliens. Utbyggnad i stor skala är dock inte okomplicerad på grund av de höga kostnaderna, olika provning och validering av konfigurationen hos olika operatörer och problem med driftskompatibilitet mellan omriktare från olika leverantörer. Genom att tillhandahålla stöd inom ramen för Horisont Europa för HVDC-system i konstruktions- och provningsskeden kommer kommissionen därför att rikta arbetet mot att senast 2030 installera det första HVDC-systemet som omfattar flera leverantörer och flera ändpunkter.
Det kommer att vara viktigt att underlätta provning av ny teknik för framtida havsbaserade nät, flexibilitet, lagring (Power-to-X), batterier och digitalisering för en effektiv integrering av havsbaserade vindkraftparker i energisystemet, och att utveckla möjliggörande teknik och energibärare som vätgas och ammoniak. På medellång till lång sikt kommer omvandlingen på plats av förnybar el till vätgas att bli relevant, liksom tillhörande transport eller tankning på plats. Stöd till forskning och innovation inom ramen för handlingsplanen för batterier, vätgasstrategin och de tillhörande allianserna är därför också avgörande i detta avseende.
Det behövs också forskning om miljöpåverkan från havsbaserad teknik för att fylla data- och informationsluckor. Förbättrad kunskap och modelleringskapacitet kommer att underlätta både identifieringen av framtida utbyggnadsområden och processen för att få acceptans.
Framtida åtgärder måste ta itu med dessa utmaningar inom forskning och innovation och även de inneboende möjligheter som finns i utvecklingen och utbyggnaden av havsbaserad energi. Här ingår integrering av infrastruktur, konstruktion som bygger på cirkularitet, ersättning av råvaror av särskild betydelse, minskad miljöpåverkan från havsbaserad teknik samt kompetensuppbyggnad och nya arbetstillfällen.
Kommissionen kommer att undersöka hur teknisk utveckling inom produktion och infrastruktur som rör havsbaserad förnybar energi kan stödjas och integreras på ett hållbart sätt, bland annat genom forskningsuppdraget om friska hav och kust- och inlandsvatten.
|
Centrala åtgärder
·I det första arbetsprogrammet för Horisont Europa för 2021 och 2022 föreslår kommissionen följande:
oStöd till samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem, tillverkare och utvecklare av havsbaserad vindkraft för att under 2022 inleda ett storskaligt demonstrationsprojekt med HVDC-nät.
oUtveckling av flytande konstruktioner för vind-, havs- och solenergi, t.ex. genom Horisont Europa.
oFörbättring av industrins effektivitet i hela värdekedjan för havsbaserad vindkraft, med hjälp av digital teknik, datadrivna metoder och utrustning för sakernas internet.
oSystematisk integrering av principen om ”inbyggd cirkularitet” i forskning och innovation inom förnybar energi.
·Kommissionen kommer att se över SET-planens mål för havsenergi och havsbaserad vindkraft och genomförandeplanerna, och lansera ytterligare en grupp för högspänd likström inom ramen för SET-planen.
·Kommissionen kommer att undersöka hur teknisk utveckling inom energiproduktion och infrastruktur till havs kan integreras på ett hållbart sätt i socioekonomiska ekosystem och i den marina miljön, t.ex. genom att undersöka kumulativa effekter och social medvetenhet.
·Kommissionen kommer att arbeta med medlemsstaterna och regionerna, inklusive öar, för att på ett samordnat sätt använda tillgängliga medel för havsenergiteknik i syfte att uppnå en total kapacitet på 100 MW i hela EU senast 2025 och cirka 1 GW senast 2030.
|
4.6En starkare och försörjnings- och värdekedja i hela Europa
För att öka kapaciteten till 300+40 GW havsbaserad förnybar energi, med största möjliga nytta för EU:s ekonomi, måste försörjningskedjan för havsbaserad förnybar energi kunna öka sin kapacitet och upprätthålla en högre installationstakt. Tillverkare av korrosionsbeständiga material och vind- och havsturbiner och leverantörer av torn, fundament, flytande utrustning och kabel kommer alla att behöva investeringar för att utöka sin produktion. Vissa hamnar kommer att behöva uppgraderas och nya fartyg måste byggas och tas i drift. För närvarande är till exempel endast ett fåtal europeiska kusthamnar lämpliga för montering, tillverkning och underhåll som rör havsbaserad energi. Enligt industrins uppskattningar krävs totala investeringar på omkring 0,5–1 miljard euro för att uppgradera hamninfrastruktur och fartyg. Hundratals komponentleverantörer, varav många är små och medelstora företag, kommer också att behöva uppgradera.
Strategier på efterfrågesidan, avseende t.ex. långsiktig planering, regionalt samarbete och ett tydligt regelverk, kan ge signaler och indikera de uppskattningar av framtida volymer som industrin och investerarna behöver för att göra föregripande investeringar och ytterligare industrialisera sin produktionskapacitet.
Samtidigt kan det också behövas strategier på produktionssidan. Den europeiska försörjningskedjan för havsbaserad förnybar energi är dynamisk och mycket konkurrenskraftig, men den kommer att stå inför en utmaning när det gäller att expandera och upprätthålla sin spetskompetens mot bakgrund av den ökande konkurrensen på de globala marknaderna. I meddelandet om en ny industristrategi för Europa betonar kommissionen behovet av en mer strategisk syn på industrin för förnybar energi och de försörjningskedjor som ligger till grund för den, för att upprätthålla Europas globala ledarskap och spetskompetens.
Kommissionen kommer därför att stärka det industriforum för ren energi med inriktning på förnybar energi (Clean Energy Industrial Forum on Renewables) som inrättades genom paketet Ren energi för alla i EU, för att sammanföra industriledare, industrikluster, företag och tjänsteleverantörer, systemansvariga för överföringssystem, investerare, det civila samhället och forskarsamhället, och utvidga det till att omfatta nationella och regionala myndigheter. Forumet kan bidra till bedömningen av industrins konkurrenskraft och till att identifiera kritiska segment i försörjningskedjan och tillhörande investeringar som behöver utökas för att säkerställa att EU:s mål för utbyggnad av förnybar energi kan uppnås.
Inom forumet kommer en särskild arbetsgrupp att inrättas för havsbaserad förnybar energi för att identifiera hinder och föreslå lösningar för en snabb utbyggnad av en alleuropeisk försörjningskedja för havsbaserad förnybar energi, för att underlätta samarbete och för att samla expertis från både havsbaserad energiteknik och de olika försörjningskedjorna för förnybar energi, i enlighet med konkurrensreglerna. Arbetsgruppen för havsbaserad förnybar energi kommer att bidra till att följa framstegen och påskynda arbetet med åtgärdspunkterna i denna strategi. Den traditionella havsbaserade olje- och gasindustrin skulle, mot bakgrund av sin tendens att allt mer utveckla anläggningar för förnybar energi som en del av sin verksamhet, kunna vara intresserad av att ansluta sig till plattformen, med sina kunskaper, kompetenser och anläggningar.
Kompetensutmaningen
En storskaligt ökad utbyggnad av havsbaserad förnybar energi och den tillhörande värdekedjan bör gynna ett stort antal regioner och territorier. Den kan ge möjlighet till en diversifiering av ekonomin i de regioner som påverkas mest av omställningen till en klimatneutral ekonomi, från koldioxidintensiva regioner, kolregioner och regioner där havsbaserad gas- och oljeindustri behöver ställas om till perifera regioner och de yttersta randområdena. Den skulle kunna erbjuda alternativa arbetstillfällen av hög kvalitet för kvalificerade arbetstagare som påverkas av omställningen. Underhåll av havsbaserad energiinfrastruktur skulle också kunna balansera de ekonomiska effekterna på platser med mycket säsongsbetonad näring (turism, fiske osv.) genom att året runt tillhandahålla en stabil och förutsägbar arbetsmarknad för lokala arbetstagare och små och medelstora företag.
För att nå denna potential måste man ta sig an ett antal utmaningar när det gäller arbetskraften, dess kompetens, inbegripet inom informations- och kommunikationsteknik, och tillgången till denna kompetens på rätt plats. Sektorn har redan svårt att rekrytera och utbilda arbetstagare med rätt kompetens. 17–32 % av företagen har kompetensbrister, och när det gäller tekniska arbetsuppgifter har 9–30 % kompetensbrist. I det fortsatta arbetet kommer medlemsstaterna att behöva stödja åtgärder inom ramen för den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft och utarbeta fler utbildnings- och fortbildningsprogram med inriktning mot sektorn för havsbaserad förnybar energi och i linje med deras förväntade utvecklingsmål. Endast tolv EU-länder hade 2019 sådana program, och i vissa fall saknas program till och med i länder med betydande potential inom den havsbaserade industrin. Antalet nya arbetstillfällen förväntas bli betydande, särskilt för forskare, ingenjörer, vetenskapsmän och tekniker. Medlemsstaterna kan använda sammanhållningsfonderna, Europeiska socialfonden+ och mekanismen för en rättvis omställning för att finansiera sådana program.
Tekniska och akademiska utbildningsprogram i medlemsstaterna bör ta hänsyn till de ökande behoven fram till 2050 för att locka unga arbetstagare med rätt profil till arbete inom havsbaserad förnybar energi. Centrum för yrkeskompetens kan bidra till att tillgodose behovet av omskolning genom att sammanföra ett brett spektrum av lokala partner, t.ex. leverantörer av yrkesutbildning och yrkesfortbildning (på både högstadie- och gymnasienivå), arbetsgivare, forskningscentrum, utvecklingsorgan och arbetsförmedlingar, som tillsammans kan utveckla ekosystem för kompetens.
En strategi för cirkulär ekonomi
Avveckling, återanvändning och återvinning av vindkraftverkskomponenter, särskilt blad av kompositmaterial, är en annan utmaning att ta sig an. Forskning om återvinningsbarhet och dess inverkan på konstruktionerna är fortfarande ganska fragmenterad och ofta baserad på nischtillämpningar som inte är allmängiltiga. Det behövs en mer systematisk integrering av principen om ”inbyggd cirkularitet” i forskning och innovation inom förnybar energi. Detta kommer att innebära en förbättring av befintlig teknik (och utveckling av ny teknik), med beaktande av både produktionsprocessens effektivitet, anläggningarnas utökade livslängd och hantering av uttjänta komponenter. Detta kommer att öka det kvarvarande värdet av produkter och tjänster inom tillverkningsindustrin för förnybar energi och minska trycket på naturresurserna. Det behövs en grundlig bedömning av de material som används för teknik för havsbaserad förnybar energi. Detta bör inte bara omfatta kostnads- och toxicitetsaspekter utan även frågor om återanvändning och återvinning av material, begränsningar i fråga om anskaffning och ökad försörjningstrygghet för kritiska material. Praktisk återanvändning och återvinning av landbaserade vindturbiner bör undersökas, eftersom de kommer att behöva avvecklas i en nära framtid.
EU:s värdekedja för havsbaserad förnybar energi bygger på en global försörjningskedja som är beroende av importerade råvaror och produktionskomponenter (sällsynta jordartsmetaller för permanentmagneter, stål och kompositmaterial). Eftersom efterfrågan på dessa material förväntas öka (t.ex. skulle behovet av sällsynta jordartsmetaller som används i permanentmagneter kunna öka tiofaldigt fram till 2050) är det nödvändigt att fokusera på hur man kan säkerställa en försörjning utan snedvridning, minska beroendet och förkorta försörjningskedjorna. Den nya europeiska råvarualliansen bör bidra till att öka försörjningskedjans resiliens. Att förbättra cirkulariteten i hela försörjningskedjan kommer att spela en viktig roll för att begränsa det ökade beroendet.
EU:s industri och globala marknader
EU:s industri för havsbaserad förnybar energi är mycket konkurrenskraftig på den globala marknaden och har en stor exportkapacitet, med Kina och Indien som de främsta konkurrenterna på världsmarknaden. Mellan 2009 och 2018 förblev EU:s handelsbalans positiv, och den fortsätter att förbättras. EU-företagen stod 2018 för 47 % av den globala exporten. Åtta av tio globala exportörer är EU-länder. Den globala marknaden utgör således en betydande kommersiell möjlighet för EU:s industri. I Asien förväntas den havsbaserade vindkraften uppgå till omkring 95 GW senast 2030 (av en beräknad global kapacitet på nästan 233 GW 2030). Nästan hälften av de globala investeringarna i havsbaserad vindkraft 2018 ägde rum i Kina. Den globala marknaden för ny teknik som flytande vindkraft, och även havsenergi i framtiden, kan också erbjuda lovande nya avsättningsmöjligheter för EU:s industri.
Internationella partnerskap
Genom diplomati inom den gröna given samarbetar EU aktivt med sina internationella partner för att bidra till att skapa en gynnsam miljö för utveckling av havsbaserad förnybar energi, även i låginkomstländer och på tillväxtmarknader. Detta stöd skulle kunna omfatta regelverk, tekniska standarder, lokala/nationella branschorganisationer, kapacitetsuppbyggnad för nätanslutning och nätförvaltning, yrkesutbildning samt riskminskning för investeringar genom garantier, t.ex. den europeiska garantin för förnybar energi inom ramen för Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU).
EU och dess partnerländer har också åtagit sig att uppnå målen för hållbar utveckling, inbegripet mål 7, och stöder därför utbyggnaden av överkomlig och förnybar energi i hela världen. I linje med EU:s politiska mål att stödja omställningen till ett rent energisystem i partnerländerna kommer havsbaserad förnybar energi att spela en viktig roll. Detta kan förvandlas till en situation som gynnar både EU:s industri för havsbaserad förnybar energi, som skulle kunna ta sig in på nya viktiga marknader, och partnerländer som skulle få en ökad andel förnybar energi och öka sin kunskap och kapacitet inom denna sektor.
EU är berett och villigt att dela med sig av sin branschledande erfarenhet och att samarbeta med tredjeländer i olika former. Detta kan inbegripa utbyte av bästa praxis och regleringsmetoder och utveckling av gemensamma projekt med grannskapsländer, beroende på graden av anpassning mellan regelverken och överensstämmelsen med EU:s politiska prioriteringar när det gäller miljöstandarder och andra standarder.
Medlemsstaterna och industrin bör aktivt främja EU-standarder på bilateral och internationell nivå, vilket inbegriper aktivt engagemang i internationella standardiseringsorgan.
Som teknikutvecklare (inbegripet nätteknik) måste EU inta en mer beslutsam hållning när det gäller att främja sina intressen genom handelspolitiken. Vissa marknader inför i allt högre grad krav på lokalt innehåll eller vidtar andra diskriminerande eller på annat sätt handelsbegränsande åtgärder för att främja inhemsk industri. Kommissionen kommer att spela en aktiv roll när det gäller att främja konvergerande lagstiftning och spridning av internationella standarder, samtidigt som den motsätter sig ett omotiverat införande av krav på lokalt innehåll och andra handelshinder i tredjeländer. Frihandelsavtal och internationellt samarbete bör sträva efter handel och investeringar utan snedvridning och förbättra möjligheten till marknadstillträde, men även ta hänsyn till behovet av konvergerande normer och standarder, flexibla elmarknader och rättvist nättillträde i tredjeländer. När det gäller hinder för marknadstillträde kommer kommissionen att genomdriva EU:s rättigheter enligt internationella handelsavtal genom att fullt ut utnyttja de rättsmedel som står till dess förfogande, inbegripet multilaterala och bilaterala tvistlösningsmekanismer.
|
Centrala åtgärder
·Kommissionen och Entso för el kommer att främja standardisering och driftskompatibilitet i fråga om olika tillverkares omriktare (som ska vara klara för drift senast 2028). Kommissionen, medlemsstaterna och industrin kommer gemensamt att arbeta för att främja EU-standarder internationellt.
·Kommissionen kommer att stärka industriforumet för ren energi med inriktning på förnybar energi för att främja utvecklingen av värdekedjan för förnybar energi, och kommer inom forumet att inrätta en särskild arbetsgrupp för havsbaserad förnybar energi (2021).
·Kommissionen kommer att uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att använda sammanhållningsfonderna för perioden 2021–2027, inbegripet Europeiska socialfonden+, samt mekanismen för en rättvis omställning där så är relevant, för att stödja investeringar i havsbaserad förnybar energi och därigenom främja ekonomisk diversifiering, nya arbetstillfällen och införande av program för omskolning/kompetenshöjning.
·Kommissionen kommer att stödja nationella och regionala behöriga myndigheter när det gäller att skapa och tillhandahålla särskilda utbildnings- och fortbildningsprogram, även med teknisk inriktning och på högskolenivå, för att utveckla en samlad kompetens inom havsbaserad energi och locka unga arbetstagare med rätt profil och omskolad/kompetenshöjd personal till arbetstillfällen inom havsbaserad förnybar energi, även genom åtgärder inom ramen för kompetensagendan.
·Kommissionen kommer att främja marknadstillträde i tredjeländer, bland annat genom att ta itu med hinder som påverkar projekt för havsbaserad förnybar energi och fullt ut utnyttja rättsmedel.
·Kommissionen kommer att underlätta utvecklingen av nya marknader för havsbaserad förnybar energi och stärka befintliga marknader genom utbyte av standarder för politiska regelverk och sektorns utveckling i EU:s energidialoger med partnerländer (pågående).
·Kommissionen kommer att genomföra en analys av de kostnader och konsekvenser som uppstår vid avveckling av en havsbaserad anläggning i syfte att bedöma, för både nedmontering av befintliga anläggningar och framtida avvecklingsverksamhet, huruvida det behövs EU-omfattande rättsliga krav för att minimera de miljömässiga, säkerhetsmässiga och ekonomiska konsekvenserna.
|
5.Slutsatser
Havsbaserad förnybar energi är ett av de mest lovande alternativen för att under de kommande åren öka elproduktionen på ett sätt som till ett överkomligt pris uppfyller EU:s mål om minskade koldioxidutsläpp och förväntade ökning av efterfrågan på el. Europas hav och havsområden har en enorm potential som kan utnyttjas på ett hållbart och miljövänligt sätt och komplettera annan ekonomisk och social verksamhet.
I denna strategi fastställs en upptrappad produktion och användning av havsbaserad förnybar energi som en prioritering för EU. Potentialen för havsbaserad förnybar energi finns i olika former i alla europeiska hav och havsområden, inklusive runt öar och i de yttersta randområdena. Dess utveckling skulle få positiva industriella, ekonomiska och sociala effekter i hela EU och dess regioner.
När det gäller bottenfixerade och flytande anläggningar för havsbaserad vindkraft är utmaningen att skapa en optimal miljö för att upprätthålla och snabbt sprida den drivkraft som skapats i Nordsjön, att utvidga bästa praxis och erfarenheter till andra havsområden, med början i Östersjön, och att stödja en global expansion. När det gäller annan teknik är utmaningen att mobilisera tillräcklig och målinriktad finansiering för forskning och demonstration, att sänka kostnaderna och att få ut denna teknik på marknaden i tid för att göra skillnad.
Om man lyckas med havsbaserad förnybar energi kan den göra stor nytta för Europa, säkerställa att EU klarar en hållbar energiomställning och föra medlemsstaterna på en realistisk väg mot nollförorening och klimatneutralitet senast 2050. Den kan också ge ett viktigt bidrag till återhämtningen efter covid-19, som en sektor med förväntad exponentiell tillväxt under de kommande årtiondena, och där Europas industri är världsledande.
För att uppnå den upptrappning som föreslås i denna strategi krävs samarbete mellan alla berörda parter: medlemsstater, regioner, EU-medborgare, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och alla havsanvändare, särskilt industrin för havsbaserad förnybar energi och fiske- och vattenbrukssektorerna. I denna anda kommer kommissionen under 2021 att anordna en europeisk konferens på hög nivå om havsbaserad förnybar energi där medlemmar från befintliga regionala samarbetsforum samlas, för att främja utbyte av bästa praxis och diskutera gemensamma utmaningar.
Kommissionen uppmanar EU-institutionerna och alla intressenter att diskutera de åtgärder som föreslås i denna strategi och att utan dröjsmål gå vidare med dessa åtgärder.
