MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Att förbättra företagsklimatet för alla företag, och framför allt små och medelstora företag, är en av de mest prioriterade frågorna i EU:s tioåriga tillväxtstrategi Europa 2020[1], eftersom man strävar efter att både förenkla och förbättra villkoren för företagarna. Det finns en rad åtgärder som är till nytta för de små och medelstora företagen i meddelandet En integrerad industripolitik för en globaliserad tid[2] som är ett av Europa 2020-strategins sju flaggskeppsinitiativ. Dessutom innehåller översynen av småföretagsakten för Europa[3] och Inremarknadsakterna I[4] och II[5] åtgärder som syftar till att förbättra tillgången till finansiering och att ytterligare sänka kostnaderna för att driva affärsverksamhet i Europa.

Företag anser att det är dyrt och svårt att bedriva verksamhet över gränserna och endast ett fåtal små och medelstora företag investerar i utlandet. Detta beror på att länderna har mycket olika lagstiftning, särskilt på området bolagsrätt, och på att kunder och affärspartner inte känner att de kan lita på utländska företag. Vad gäller det bristande förtroendet för utländska företag väljer företagen ofta att lösa detta problem genom att etablera dotterföretag i andra medlemsstater. På detta sätt får kunderna tillgång både till moderföretagets varumärke och anseende samtidigt som de kan känns sig trygga genom att de har att göra med ett företag som rättsligt sett är ett nationellt och inte ett utländskt företag. Att etablera ett företag utomlands medför bl.a. kostnader för att uppfylla rättsliga och administrativa krav i ett annat land, vilka dessutom ofta skiljer sig åt från de krav som företagen är vana vid i sina ”hemländer”. Dessa kostnader (vilka även innefattar nödvändig ytterligare juridisk rådgivning och översättning) kommer sannolikt att vara särskilt höga för företagsgrupper, eftersom varje moderbolag, särskilt när det gäller små och medelstora företag, i dagsläget möter olika krav i varje land där det skulle önska etablera ett dotterbolag.

Europeiska små och medelstora företag har en viktig roll att spela när det gäller att stärka EU:s ekonomi. De möter dock fortfarande många olika hinder som gör att de inte kan utveckla sin verksamhet på den inre marknaden till fullo, vilket i sin tur innebär att de inte kan bidra till EU:s ekonomi i den utsträckning som annars hade varit möjlig.

Hur man ska komma till rätta med dessa kostnader behandlas i Europeiska kommissionens förslag till en stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) från 2008.[6] Det var meningen att de små och medelstora företagen tack vare detta förslag skulle få ett instrument som underlättar deras gränsöverskridande verksamhet och som fungerar på ett enkelt, flexibelt och enhetligt sätt i alla medlemsstater. Det tillkom till följd av upprepade uppmaningar från näringslivet om att inrätta en verklig europeisk form av ett privat bolag med begränsat ansvar. Trots ett starkt stöd från näringslivet har det emellertid inte varit möjligt att komma fram till en kompromiss som gör att stadgan kan antas enhälligt av alla medlemsstater. Kommissionen beslutade att dra tillbaka SPE-förslaget (Refit-programmet[7]) och meddelade att den i stället skulle lägga fram ett förslag till en alternativ åtgärd som skulle åtgärda åtminstone några av de problem som ett SPE-bolag skulle löst. Detta är förenligt med 2012 års handlingsplan för europeisk bolagsrätt och företagsstyrning[8], i vilken kommissionen på nytt bekräftar att den kommer att komma med andra initiativ förutom SPE-förslaget i syfte att göra det lättare för små och medelstora företag att verka över gränserna.

Huvudsyftet med detta förslag, som anger alternativ till instrumentet SPE-bolag, är att göra det lättare för företag, särskilt små och medelstora företag att grunda företag utomlands. Detta bör uppmuntra till och främja ett ökat företagande och leda till ökad tillväxt och sysselsättning samt fler innovationer i EU.

Det är meningen att förslaget ska underlätta för företagen att bedriva gränsöverskridande verksamhet genom att medlemsstaterna ombeds att i sina rättsordningar införa en nationell bolagsform som följer samma regler i alla medlemsstater och som går under beteckningen SUP (Societas Unius Personae) i hela EU. Detta slags bolag skulle grundas och drivas i enlighet med harmoniserade bestämmelser som gäller i alla medlemsstater, vilket leder till lägre kostnader både för att grunda och för att driva företag. Ett sätt att sänka kostnaderna är det harmoniserade registreringsförfarandet som ger möjlighet till registrering via internet och användning av en enhetlig mall för bolagsordning och ställer låga aktiekapitalkrav. Borgenärerna skyddas av att SUP-ledningen (och i vissa fall SUP-enmansföretagaren) åläggs en skyldighet att kontrollera utdelningen. För att göra det möjligt för företag att dra full nytta av den inre marknaden bör medlemsstaterna inte kräva att ett SUP-bolag alltid måste ha sitt säte och sitt huvudkontor i samma medlemsstat.

Förutom detta förslag arbetar kommissionen även med att förbättra den rättsliga säkerheten för företagen samt mer allmänt med frågan om tillämplig lagstiftning när företagen driver verksamhet i andra medlemsstater, i enlighet med Stockholmsprogrammet om ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd som antogs av Europeiska rådet 2009.[9]

Detta förslag kommer, så snart det antagits, att upphäva direktiv 2009/102/EG och ändra förordning 1024/2012[10] så att informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ska kunna användas.

2.           SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING

Initiativet bygger på de undersökningar som genomförts i samband med utarbetandet av tidigare EU-initiativ såsom SPE-förslaget från 2008 samt ett antal relevanta samråd och diskussioner som ägt rum efter det att detta förslag lagts fram.

Som ett led i diskussionerna om den framtida utvecklingen av EU:s bolagsrätt publicerade diskussionsgruppen bestående av experter på bolagsrätt i april 2011 en rapport med ett antal rekommendationer.[11] I denna rapport efterlyses ökade ansträngningar för att förenkla den rättsliga ordning som gäller för små och medelstora företag. Det framhålls att det är särskilt viktigt att man förenklar formaliteterna innan företagsstarten (till exempel registrering och tillgång till elektroniska förfaranden). Det föreslogs vidare i rapporten att man borde införa en enhetlig mall för enmansbolag för hela EU, eftersom detta skulle minska transaktionskostnaderna och undvika onödiga formaliteter både för nystartade företag med en enda delägare och holdingbolag med helägda dotterbolag.

På grundval av denna rapport inledde kommissionen i februari 2012 ett omfattande offentligt samråd om den framtida utvecklingen av EU:s bolagsrätt. I slutsatserna har hänsyn tagits till berörda parters yttranden om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att ge ytterligare stöd på EU-nivå till de små och medelstora företagen. Närmare 500 svar inkom från många olika parter, bl.a. myndigheter, fackföreningar, branschorganisationer, investerare, akademiker och enskilda personer. De allra flesta var positiva till kommissionens åtgärder för att stödja små och medelstora företag, men det rådde olika åsikter om vilka medel som skulle användas. Kommissionen har också fått bidrag från experter på bolagsrätt som deltar i diskussionsgruppen, t.ex. råd rörande de centrala aspekterna av det nya direktiv om enmansbolag som kan bli aktuellt.

I juni 2013 inleddes ett mer fördjupat samråd på internet om enmansbolag[12]i syfte att undersöka om en harmonisering av de nationella bestämmelserna om enmansbolag verkligen leder till att företag, särskilt små och medelstora företag, får enklare och flexiblare regler och minskade kostnader. Det inkom totalt 242 svar från många olika parter, bl.a. företag, myndigheter, fackföreningar, branschorganisationer, universitet och enskilda personer. Av de svarande som yttrade sig ansåg 62 % att en harmonisering av bestämmelserna för privata enmansbolag med begränsat ansvar skulle kunna underlätta för små och medelstora företag att driva gränsöverskridande verksamhet. Dessutom ansåg 64 % att ett sådant initiativ borde omfatta bestämmelser som rör registrering via internet med användande av ett standardiserat registreringsformulär för hela EU.

Den 13 september 2013 träffade kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden och tjänster ett antal företrädare för näringslivet i EU[13]. De flesta av deltagarna stödde initiativet och framhöll vilka fördelar det kunde ha för företagen i EU. De betonade dock att detta initiativ inte bör ses som ett alternativ som helt och hållet ersätter bolagsformen ”SPE-bolag”, utan att insatserna för att skapa ett SPE-bolag bör fortsätta.

Andra intressenter, t.ex. notarier, har också i stort sett ställt sig positiva till initiativet, även om de pekade på en rad problem rörande bl.a. säkerheten i samband med företagsregistrering via internet och hur man kan garantera att detta förfarande verkligen kontrolleras i den utsträckning som är nödvändig. Dessutom ansåg vissa aktörer att minskningen av minimikapitalkravet bör åtföljas av lämpliga åtgärder, t.ex. ett solvenstest eller begränsningar i rätten till aktieutdelning.

I kommissionens konsekvensbedömning avförs ett antal alternativ redan från början (framför allt införandet av en ny överstatliga rättslig form, harmonisering av bolagsrätten vad gäller etablering av dotterbolag som har en stiftare som är ett litet eller medelstort företag eller som har formen både av ett publikt och ett privat bolag med begränsat ansvar), eftersom de antingen ansågs vara ogenomförbara eller inte hade stöd hos de berörda aktörerna.

De alternativ som kvarstod efter bedömningen var införandet av nationella bolagsformer för privata enmansbolag med begränsat ansvar, med harmoniserade villkor, särskilt i fråga om registreringsförfarandet och minimikapitalkravet.

Det alternativ som valdes omfattar möjlighet till registrering via internet, standardmall för bolagsordning, ett minimikapitalkrav på 1 euro, ett balansräkningstest och ett solvensintyg. Jämfört med de andra alternativen innebär detta alternativ den bästa lösningen totalt sett i och med att det bäst uppnår målen (särskilt målet att minska företagens kostnader), är mest ändamålsenligt och mest förenligt med EU:s politik.

Den 20 november 2013 avgav konsekvensbedömningsnämnden ett totalt sett positivt yttrande om konsekvensbedömningen. Nämndens kommentarer ledde till att man ändrade avsnitten om problemställning och problemträd, marknadsstorlek samt alternativen och deras konsekvenser. Dessutom ändrades beskrivningen av situationen i medlemsstaterna till en redovisning i tabellform och en sammanfattning av resultaten av samrådet på internet från 2013 lades till. Till följd av konsekvensbedömningsnämndens yttrande omfattar konsekvensbedömningen nu även alternativen med minimikapitalkrav, skydd för borgenärer, registrering via internet och användandet av en enhetlig mall för bolagsordning. Vidare framgår storleken på den berörda marknaden tydligare i konsekvensbedömningen: det finns omkring 21 miljoner små och medelstora företag i EU, varav ca 12 miljoner är aktiebolag och ungefär hälften (5,2 miljoner) är privata enmansbolag med begränsat ansvar.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Rättslig grund, subsidiaritet och proportionalitet

Förslaget grundar sig på artikel 50 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som är den rättsliga grunden för EU:s behörighet att agera på området bolagsrätt. I artikel 50.2 f i EUF-fördraget föreskrivs att det ska genomföras en gradvis avveckling inskränkningar i etableringsfriheten vad gäller upprättandet av dotterbolag.

Utkastet till förslag innehåller inte något förslag till inrättande av en ny överstatlig rättslig form. Det innebär i stället man gradvis ska avveckla inskränkningarna i etableringsfriheten vad gäller villkoren för att upprätta dotterbolag inom medlemsstaternas territorier. I princip skulle syftet med utkastet till förslag lika gärna kunna ha uppnåtts genom att medlemsstaterna själva antagit egen nationell lagstiftning med samma syfte. Under dessa omständigheter utgör artikel 50 en tillräcklig rättslig grund för förslaget och artikel 352 i EUF-fördraget behöver därmed inte tillämpas.

Enligt subsidiaritetsprincipen bör EU endast agera om det leder till bättre resultat än insatser på medlemsstatsnivå.

De lösningar som hittills antagits av de enskilda medlemsstaterna i syfte att minska etableringskostnaderna har varit samordnade på EU-nivå. En sådan samordning mellan medlemsstaterna som innebär att de i sina nationella rättsordningar inför identiska krav för en viss typ av nationell bolagsform, är inte trolig inom den närmaste framtiden även om den i sig är rent teoretiskt möjlig. Det troliga är i stället att medlemsstaterna kommer att fortsätta att anta egna åtgärder, vilket i sin tur leder till olika resultat (se konsekvensbedömningen för en detaljerad redovisning av dessa).

De enskilda åtgärder som medlemsstaterna vidtar är dock oftast anpassade till de specifika nationella omständigheterna och syftar vanligen inte till att underlätta gränsöverskridande etablering. Ett krav på fysisk inställelse hos notarius publicus eller någon annan myndighet i registreringsmedlemsstaten har visserligen inte en direkt diskriminerande effekt, men inverkar ändå olika på inhemska och utländska enheter. En utländsk företagsstiftare drabbas ofta av en högre kostnad än vad en inhemsk stiftare skulle ha haft. Dessutom är registrering via internet i praktiken endast möjlig för egna medborgare och fast bosatta, vilket även om det inte ger några problem nationellt sett ändå medför en merkostnad för utländska företag i förhållande till de inhemska företagen.

Om det inte vidtas några åtgärder på EU-nivå förefaller det således som om det endast skulle finnas icke-harmoniserade nationella lösningar att välja på för de små och medelstora företagen, vilket gör att det fortfarande skulle finnas hinder för dessa företag som försvårar deras expansion utomlands och att kostnaderna för detta skulle drabba utländska företagsstiftare särskilt hårt. Om medlemsstaterna var och en för sig vidtar sina egna nationella åtgärder skulle det visserligen vara teoretiskt möjligt att nå fram till samma förenkling som en harmonisering skulle ge, men detta är ändå högst osannolikt. Mot denna bakgrund förefaller den riktade EU-insatsen vara förenlig med subsidiaritetsprincipen.

Vad gäller proportionalitetsprincipen bör EU-insatserna stå i proportion till målsättningarna och begränsas till vad som är nödvändigt. För att små och medelstora företag ska kunna verka mer gränsöverskridande på den inre marknaden bör villkoren för att inrätta och driva enmansbolag med begränsat ansvar harmoniseras. En sådan åtgärd kommer att underlätta och främja inrättandet av företag och därmed leda till ett ökat antal dotterbolag inom EU. Den går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, eftersom den inte syftar till en fullständig harmonisering av alla aspekter rörande driften av enmansbolag med begränsat ansvar utan endast avser de gränsöverskridande aspekterna. Det nya direktivet, som upphäver det befintliga direktivet om enmansbolag, garanterar också att den föreslagna EU-åtgärdens innehåll och form inte går utöver var som är nödvändigt och proportionellt för att uppnå lagstiftningssyftet.

Närmare redogörelse för förslaget

Del 1: Allmänna bestämmelser om privata enmansbolag med begränsat ansvar

De allmänna bestämmelserna för privata enmansbolag med begränsat ansvar är tillämpliga på alla företag som förtecknas i bilaga I, inklusive de företag som avses i del II i detta direktiv (artiklarna 1-5). Genom det tolfte direktivet på bolagsrättens område (direktiv 89/667/EEG), som kodifierats genom direktiv 2009/102/EG, införs ett rättsligt instrument som tillåter en begränsning av enmansbolagens ansvar inom hela EU. Enligt bestämmelserna i den första delen av detta direktiv krävs det dessutom att uppgifter om enmansbolag registreras i ett register som är tillgängligt för allmänheten. Dessa bestämmelser reglerar även de beslut som fattas av enmansbolaget och de avtal som ingås mellan den ende bolagsmannen och bolaget. Om det i en medlemsstat även är tillåtet för publika aktiebolag att ha en enda aktieägare ska bestämmelserna i direktivets första del vara tillämpliga även på dessa företag.

Del 2: Särskilda bestämmelser för Societas unius personae (SUP-bolag)

Kapitel 1: Allmänna bestämmelser

Bestämmelserna i den andra delen av detta direktiv gäller privata enmansbolag med begränsat ansvar som inrättats i form av ett SUP-bolag (artikel 6).

Om en fråga inte täcks in av detta direktiv bör den nationella lagstiftningen gälla.

Kapitel 2: Bildandet av ett SUP-bolag

Enligt direktivet kan ett SUP-bolag endast bildas på två olika sätt, nämligen genom att ett bolag bildas helt från grunden (dvs. ett helt nytt bolag grundas) eller genom att ett befintligt bolag omvandlas till en annan bolagsform. Vissa bestämmelser rörande båda dessa två metoder fastställs i direktivet (artiklarna 8 och 9). Processen för att bilda ett SUP-bolag regleras även av de nationella bestämmelserna för privata aktiebolag.

Ett SUP-bolag kan bildas från grunden av en fysisk eller juridisk person, även om den senare är ett enmansbolag med begränsat ansvar. Medlemsstaterna bör inte hindra ett SUP-bolag från att vara enda bolagsman i ett annat företag.

Endast sådana privata bolag med begränsat ansvar som förtecknas i bilaga I får bilda ett SUP-bolag genom omvandling. Ett företag som omvandlas till ett SUP-bolag bevarar sin ställning som juridisk person. Direktivet hänvisar till de nationella lagstiftningarna när det gäller omvandlingsförfarandena.

Enligt direktivet ska ett SUP-bolag ha sitt säte samt antingen sitt huvudkontor eller sitt huvudsakliga verksamhetsställe i EU (artikel 10).

Kapitel 3: Bolagsordning

I direktivet fastställs en standardmall för bolagsordning som det är obligatoriskt att använda om registreringen sker via internet. Vidare fastställs det obligatoriska innehållet i mallen, vilket kommer att ingå i den genomförandeakt som ska antas av kommissionen (artikel 11).

Bolagsordningen kan ändras efter registreringen, under förutsättning att ändringarna är förenliga med bestämmelserna i detta direktiv och den nationella lagstiftningen (artikel 12).

Kapitel 4: Registrering av ett SUP-bolag

Bestämmelserna om registreringsförfarandet utgör den viktigaste delen av detta direktiv, eftersom detta förfarande är en viktig förutsättning för att det ska bli lättare för ett företag att etablera ett dotterbolag i ett annat land än hemlandet. Direktivet ålägger medlemsstaterna att ha ett registreringsförfarande som kan genomföras helt och hållet på elektronisk väg och på distans, utan att stiftaren behöver infinna sig fysiskt hos myndigheterna i den medlemsstat där registreringen sker. Av denna anledning måste all information mellan den registrerande myndigheten och stiftaren kunna ske på elektronisk väg. För att det ska vara möjligt att bilda ett företag snabbt krävs det att registreringen av ett SUP-bolag slutförs inom tre arbetsdagar (artikel 14).

Direktivet innehåller även en uttömmande förteckning över de handlingar och uppgifter som medlemsstaterna får kräva för registrering av ett SUP-bolag. Efter registreringen kan SUP-bolaget om så är nödvändigt ändra kravet vad gäller dessa handlingar och uppgifter i enlighet med det förfarande som anges i den nationella lagstiftningen (artikel 13).

Kapitel 5: En enda andel

Om ett SUP-bolag har en enda andelsägare är det endast tillåtet att utfärda en andel som inte kan delas upp (artikel 15).

Kapitel 6: Bolagskapital

Direktivet föreskriver att bolagskapitalet ska vara minst 1 euro, eller minst en enhet av den nationella valutan när det rör sig om en medlemsstat som inte har euron som valuta. Medlemsstaterna bör inte införa något högsta värde för den enda andelen eller det inbetalda kapitalet eller kräva av ett SUP-bolag att det ska ha en reservfond. Direktivet medger dock att SUP-bolag frivilligt bygger upp en reservfond (artikel 16).

Direktivet innehåller också bestämmelser om utdelning (t.ex. aktieutdelning) till SUP-bolagets enda bolagsman. För att ett SUP-bolag ska kunna dela ut vinstmedel krävs det att det klarar ett balansräkningstest som visar att bolaget efter utdelningen har tillräckliga tillgångar för att täcka sina åtaganden. Dessutom måste ledningsorganet ge den enda bolagsmannen ett solvensintyg innan utdelning kan ske. Tack vare att dessa två krav införs i direktivet garanteras en hög skyddsnivå för borgenärer, vilket bör bidra till att ge bolagsformen ”SUP-bolag” ett gott rykte (artikel 18).

Kapitel 7: Struktur och operativa förfaranden för ett SUP-bolag

Direktivet omfattar den enskilda bolagsmannens befogenhet att fatta beslut, ledningsorganets arbetssätt och SUP-bolagets företrädare gentemot tredje part (artikel 21).

För att det ska bli lättare för små och medelstora företag samt andra företag att bedriva gränsöverskridande verksamhet föreskrivs det i direktivet att den enda bolagsmannen ska ha rätt att fatta beslut utan att anordna en bolagsstämma. Vidare anger direktivet alla frågor som den enda bolagsmannen ska besluta om. Den enda bolagsmannen bör även kunna ta andra beslut än de som anges i detta direktiv, bland annat om delegation av sina befogenheter till ledningsorganet i det fall detta är tillåtet enligt den nationella lagstiftningen.

Endast fysiska personer kan bli ledningsperson i ett SUP-bolag, såvida inte den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där registreringen sker tillåter även juridiska personer. Direktivet innehåller vissa bestämmelser om utnämning och avsättning av ledningspersoner. Ledningspersonerna är ansvariga för SUP-bolagets förvaltning och företräder dessutom SUP-bolaget gentemot tredje part. Det är meningen att bolagsformen SUP-bolag ska vara attraktiv för företagsgrupper och direktivet medger därför att den enda bolagsmannen ger instruktioner till ledningsorganet. Dessa instruktioner måste dock vara förenliga med de nationella bestämmelserna om skydd av andra parters intressen (artikel 22).

SUP-bolaget kan omvandlas till en annan nationell bolagsform. Om kraven i detta direktiv inte längre är uppfyllda måste SUP-bolaget antingen omvandlas till en annan bolagsform eller upplösas. Om så inte sker måste de nationella myndigheterna ha befogenhet att upplösa företaget (artikel 25).

Del 3: Slutbestämmelser

Direktivet ålägger medlemsstaterna att föreskriva lämpliga påföljder vid brott mot bestämmelserna i detta direktiv eller i den nationella lagstiftningen samt mot brott mot bolagsordningen (artikel 28). Det ger även kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter.

För att hålla förteckningen över bolagsformer i medlemsstaterna aktuell kommer kommissionen att vid behov föreslå ändringar av bilaga I genom en delegerad akt, vilket gör att man inte behöver se över direktivet eller gå igenom lagstiftningsförfarandet på nytt (artikel 1.2). Vidare föreslås det att kommissionen ska delegeras befogenhet att anta två olika genomförandeakter — en vad gäller mallen för registrering och en vad gäller mallen för bolagsordning (artiklarna 11.3 och 13.2). Det blir lättare att anpassa mallarna när företagens villkor förändras om de ingår i en genomförandeakt än om de hade antagits genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Kommissionen kommer att bistås av en bolagsrättskommitté vid utarbetandet av dessa mallar.

Direktivet upphäver direktiv 2009/102/EG, som det ersätter, och ändrar förordning 1024/2012[14] för att det ska bli möjligt att använda informationssystemet för den inre marknaden (IMI) (artiklarna 29 och 30).

Medlemsstaterna ska införliva bestämmelserna i detta direktiv senast två år efter det att direktivet antagits. Under tiden kommer kommissionen att anta nödvändiga genomförandeakter. Medlemsstaterna uppmanas att sätta igång genomförandeprocessen omedelbart efter det att direktivet har trätt i kraft.

4.           FÖRKLARANDE DOKUMENT

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 ska Europeiska kommissionen endast begära förklarande dokument om den i det enskilda fallet kan [...] motivera varför det ur behovs- och proportionalitetssynpunkt är nödvändigt att tillhandahålla sådana dokument, och därvid särskilt beakta komplexiteten hos direktivet och dess införlivande samt huruvida den administrativa bördan eventuellt kan komma att öka.

Kommissionen anser att det i detta särskilda fall är motiverat att begära förklarande dokument av medlemsstaterna med tanke på de problem som finns i samband med genomförandet, vilka bl.a. beror på de stora skillnader som finns mellan medlemsstaternas sätt att reglera bolagsrättsliga frågor (t.ex. genom civilrättsliga bestämmelser, bolagsrättsliga bestämmelser eller företagslagstiftning).

Genomförandeåtgärderna kommer att ge en rad effekter på nationell nivå och påverka till exempel den nationella bolagsrätten, registreringsförfarandet, kommunikationen mellan det organ som ansvarar för registreringen och stiftaren, de behöriga myndigheternas webbplatser och förfarandet för e-identifiering via internet. Framför allt när det gäller bestämmelserna i den andra delen av direktivet kommer införlivandet sannolikt att ske med hjälp av flera olika nationella rättsakter. Detta gäller främst de medlemsstater som har mer än ett centralt företagsregister.

I detta sammanhang är anmälan av införlivandeåtgärder särskilt viktig för att förklara förhållandet mellan bestämmelserna i detta direktiv och de nationella införlivandeåtgärderna så att det går att bedöma om den nationella lagstiftningen överensstämmer med direktivet.

Anmälan av en enskild införlivandeåtgärd räcker i sig inte till för att ge en förklaring och kommissionen kan därför inte förlita sig till denna för att se till att alla EU:s rättsliga bestämmelser genomförs noggrant och fullständigt. De förklarande dokumenten är nödvändiga för att ge en fullständig bild av hur medlemsstaterna införlivat direktivets bestämmelser i sin nationella lagstiftning. Medlemsstaterna uppmanas lämna in de förklarande dokumenten i form av lättlästa tabeller som visar hur de enskilda nationella åtgärder som antagits motsvarar bestämmelserna i direktivet.

Mot denna bakgrund ska följande skäl ingå i det föreslagna direktivet: ”I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.”

2014/0120 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om privata enmansbolag med begränsat ansvar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/102/EG av den 16 september 2009 på bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar[15] har gjort det möjligt för en enskild företagare att driva verksamhet med begränsat ansvar inom hela unionen.

(2)       Del 1 i detta direktiv övertar bestämmelserna i direktiv 2009/102/EG när det gäller alla enmansbolag med begränsat ansvar. I det direktivet föreskrivs det att om alla andelar samlas hos en enda hand ska bolagsmannens identitet göras offentlig genom ett införande i registret. Direktiv 2009/102/EG föreskriver även att beslut som fattas av den enda andelsägaren i hans egenskap av bolagsstämma liksom avtal mellan andelsägaren och företaget bör ges skriftlig form, såvida inte avtalet ingåtts på marknadsvillkor inom ramen för den löpande affärsverksamheten.

(3)       Inrättandet av ett dotterbolag i en annan medlemsstat i form av ett enmansbolag med begränsat ansvar medför kostnader till följd av de olika rättsliga och administrativa krav som måste uppfyllas i den andra medlemsstaten. Dessa skillnader i krav kvarstår mellan medlemsstaterna.

(4)       Kommissionens meddelande En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum[16] främjar skapandet av små och medelstora företag samt dessa företags tillväxt och internationalisering. Detta är viktigt för unionens ekonomi, eftersom de små och medelstora företagen svarar för två tredjedelar av sysselsättningen inom unionen och en stor del av tillväxt- och sysselsättningspotentialen finns hos dessa företag.

(5)       En förbättring av företagsklimatet, särskilt för små och medelstora företag, genom att minska transaktionskostnaderna i Europa, främja cluster och underlätta internationalisering är de viktigaste inslagen i initiativet Industripolitik för en globaliserad tid som kommissionen beskriver i sitt meddelande om Europa 2020-strategin[17].

(6)       I linje med Europa 2020-strategin anges det i Översyn av småföretagsakten för Europa[18] att det bör göras ytterligare framsteg när det gäller att genomföra en smart lagstiftning i praktiken, att marknadstillträdet bör förbättras samt att man bör främja entreprenörskap, nya arbetstillfällen och tillväxt för alla.

(7)       För att underlätta de små och medelstora företagens gränsöverskridande verksamhet och inrättandet av enmansbolag som dotterbolag i andra medlemsstater bör man se till att minska kostnaderna och den administrativa bördan i samband med inrättandet av detta slags företag.

(8)       Inrättandet av en harmoniserad rättslig ram för bildandet av enmansbolag, vilket omfattar införandet en enhetlig mall för bolagsordning, bör bidra till ett gradvis avskaffande av de restriktioner som finns i etableringsfriheten vad gäller villkoren för etablering av dotterbolag på medlemsstaternas territorier samt leda till minskade kostnader.

(9)       Privata enmansbolag med begränsat ansvar som bildas och drivs i enlighet med detta direktiv bör till sitt namn lägga den gemensamma, lätt identifierbara beteckningen SUP (Societas unius personae).

(10)     För att respektera medlemsstaternas nationella rättsliga traditioner på det bolagsrättsliga området bör de ges ett handlingsutrymme när det gäller hur och i vilken utsträckning medlemstaterna genomför de harmoniserade bestämmelser som styr bildandet av SUP-bolag och dessa bolags verksamhet. Medlemsstaterna får tillämpa del 2 i detta direktiv på alla privata enmansbolag med begränsat ansvar så att alla sådana företag kan drivas som och gå under beteckningen SUP-bolag. Alternativt kan de införa SUP-bolag som en separat bolagsform som finns parallellt med andra former av privata enmansbolag med begränsat ansvar i den nationella lagstiftningen.

(11)     För att säkerställa att de harmoniserade bestämmelserna tillämpas så långt som möjligt bör både fysiska och juridiska personer ha rätt att bilda ett SUP-bolag. Av samma skäl bör privata bolag med begränsat ansvar som inte bildats som ett SUP-bolag också kunna dra nytta av SUP-regelverket. De bör kunna omvandlas till SUP-bolag i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

(12)     För att göra det möjligt för företag att dra full nytta av den inre marknaden bör medlemsstaterna inte kräva att ett SUP-bolag alltid måste ha sitt säte och sitt huvudkontor i samma medlemsstat.

(13)     För att göra det enklare och billigare att upprätta dotterbolag i andra medlemsstater bör stiftaren av ett SUP-bolag inte vara skyldig att infinna sig fysiskt hos en medlemsstats registreringsorgan. Registret bör vara tillgängligt från alla medlemsstater och en företagsstiftare bör kunna använda sig av de gemensamma kontaktpunkter som inrättas genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG[19] som en portal till de nationella punkterna för registrering via internet. Det bör därför vara möjligt att inrätta ett SUP-bolag på distans och helt och hållet på elektronisk väg.

(14)     För att säkerställa en hög grad av öppenhet bör alla handlingar som registreras i företagsregistret göras offentligt tillgängliga genom det system för sammankoppling av register som anges i artikel 4a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG[20].

(15)     För att säkerställa en hög grad av enhetlighet och tillgänglighet via internet bör de handlingar som används för registreringen av SUP-bolag ha ett enhetligt format som finns tillgängligt på unionens alla officiella språk. Varje medlemsstat får kräva att registrering ska ske på ett av de officiella språken i den berörda medlemsstaten, men uppmuntras samtidigt att ge möjlighet till registrering på andra officiella språk i unionen.

(16)     I linje med de rekommendationer som anges i Europeiska kommissionens översyn av småföretagsakten för Europa[21] från 2011 om att minska tiden för att starta nya företag, bör SUP-bolagen erhålla sina bevis för registrering i en medlemsstats relevanta register inom tre arbetsdagar. Denna möjlighet bör endast vara tillgänglig för nystartade företag och inte för befintliga enheter som önskar omvandla sig till ett SUP-bolag, eftersom registreringen av dessa enheter till sin natur är sådan att den kan ta längre tid.

(17)     Varje medlemsstat bör utse en behörig elektronisk registreringspunkt. Medlemsstaterna kan för att hjälpa de utsedda organen att utbyta uppgifter om stiftarens identitet använda sig av de medel som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012[22].

(18)     Bestämmelser om grundandet av privata enmansbolag med begränsat ansvar bör inte inverka på medlemsstaternas rätt att bibehålla gällande bestämmelser om kontroll av registreringsprocessen, förutsatt att hela registreringsförfarandet kan genomföras elektroniskt och på distans.

(19)     Det bör vara krav på att använda mallen för bolagsordning om ett SUP-bolag registreras på elektronisk väg. Om en annan form av registrering är tillåten enligt den nationella lagstiftningen behöver inte denna mall användas, även om det fortfarande krävs att bolagsordningen uppfyller kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna har olika minimikapitalkrav för bildandet av ett privat enmansbolag med begränsat ansvar. Flertalet av medlemsstaterna har redan vidtagit åtgärder för att avskaffa minimikapitalkravet eller för att hålla det på en mycket låg nivå. SUP-bolag bör inte omfattas av höga obligatoriska kapitalkrav, eftersom detta skulle hindra bildandet av detta slags bolag. Borgenärer bör emellertid skyddas mot orimliga utdelningar till den enda bolagsmannen som skulle kunna påverka SUP-bolagets förmåga att betala sina skulder. Ett sådant skydd bör säkerställas genom införandet av ett minimikrav vad gäller balansräkningen (skulderna får inte överstiga tillgångarna) och ett solvensintyg utfärdat och undertecknat av ledningsorganet. Det bör inte finnas några ytterligare restriktioner vad gäller enda bolagsmäns kapitalanvändning.

(20)     För att förebygga missbruk och förenkla kontrollen bör SUP-bolag varken utfärda fler andelar eller dela upp den enda andelen. Inte heller bör SUP-bolag förvärva eller äga sina enda andel vare sig direkt eller indirekt. De rättigheter som är knutna till den enda andelen bör endast utövas av en enda person. Om medlemsstaterna tillåter att den enda andelen samägs bör endast en enda företrädare ha rätt att företräda samägarna och anses vara enda bolagsman med avseende på detta direktiv.

(21)     För att säkerställa en hög grad av öppenhet bör de beslut som fattas av ett SUP-bolags enda bolagsman i hans egenskap av bolagsstämma ges skriftlig form. Sådana beslut bör meddelas företaget och bevaras i skriftlig form i minst fem år.

(22)     Ett SUP-bolags ledningsorgan bör bestå av en eller flera ledningspersoner. Endast fysiska personer kan utses till ledningsperson, såvida inte den medlemsstat där registreringen sker tillåter även juridiska personer.

(23)     För att underlätta driften av företagsgrupper bör de instruktioner som den enda bolagsmannen utfärdar till ledningsorganet vara bindande. Endast om en instruktion skulle strida mot den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där företaget är registrerat bör ledningsorganet underlåta att följa denna instruktion. Med undantag för eventuella bestämmelser i bolagsordningen som föreskriver att företaget måste företrädas av alla ledningspersoner gemensamt bör alla andra begränsningar av ledningspersonernas befogenheter som följer av bolagsordningen inte vara bindande vad gäller tredje part.

(24)     Medlemsstaterna bör fastställa påföljdsbestämmelser som är tillämpliga på överträdelser av detta direktiv och se till att dessa bestämmelser tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(25)     För att minska de administrativa och rättsliga kostnaderna i samband med bildandet av företag och för att åstadkomma en hög nivå av samstämmighet i medlemsstaternas registreringsprocesser bör kommissionen ges befogenhet att anta mallen för registrering av SUP-bolag och mallen för SUP-bolagens bolagsordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 182/2011[23].

(26)     För att ta hänsyn till framtida ändringar av medlemsstaternas lagstiftning och unionslagstiftningen vad gäller bolagsformer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen så att den kan uppdatera den förteckning över företag som anges i bilaga I. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför nödvändiga samråd i samband med sitt förberedande arbete, bl.a. på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(27)     I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument[24] har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(28)     Eftersom målet för denna förordning, nämligen att underlätta grundandet av privata enmansbolag med begränsat ansvar, bl.a. SUP-bolag, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)     Eftersom det görs omfattande ändringar av direktiv 2009/102/EG i syfte att skapa klarhet och rättslig säkerhet bör det direktivet upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Del 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Tillämpningsområde

1.           De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv ska vidtas i fråga om bestämmelserna i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om

(a) de bolagsformer som anges i bilaga I, och

(b) Societas unius personae (SUP-bolag) som avses i artikel 6.

2.           Medlemsstaterna ska inom två månader underrätta kommissionen om alla ändringar av de typer av privata bolag med begränsat ansvar som finns i den nationella lagstiftningen som påverkar innehållet i bilaga I.

I ett sådant fall ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att anpassa förteckningen över företag i bilaga I.

3.           I det fall en medlemsstat tillåter att andra företag än de som anges i bilaga I bildas eller övergår till att bli enmansbolag, enligt den definition som ges i artikel 2.1, ska del 1 i detta direktiv tillämpas även på dessa företag.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

(1) enmansbolag: ett företag vars andelar innehas av en och samma person.

(2) omvandling: varje process genom vilken ett befintligt företag blir eller upphör att vara ett SUP-bolag.

(3) utdelning: alla finansiella förmåner som den enda bolagsmannen uppbär direkt eller indirekt från SUP-bolaget, som hänför sig till den enda andelen, inbegripet all överföring av penningmedel eller egendom. Utdelning kan ske i form av aktieutdelning, och kan göras genom köp eller försäljning av egendom eller på något annat sätt.

(4) bolagsordning: bolagsordning eller stadgar eller andra bestämmelser eller instrument för bildande av ett företag.

(5) ledningsperson: varje ledamot av ledningsorganet som antingen utsetts formellt eller fungerar som ledningsperson i praktiken.

Artikel 3 Offentliggörande

När ett bolag blir enmansbolag genom att samtliga dess andelar samlas hos en enda person ska uppgift om det och om den enda bolagsmannens identitet antingen förvaras i den akt eller föras in i det register som avses i artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 2009/101/EG, eller också föras in i ett offentligt tillgängligt register som bolaget självt för.

Artikel 4 Bolagsstämma

1.           Den enda bolagsmannen ska utöva de befogenheter som tillkommer bolagsstämman.

2.           Beslut som fattats av den enda bolagsmannen när han utövar sina befogenheter i enlighet med punkt 1 ska redovisas skriftligen.

Artikel 5 Avtal mellan den enda bolagsmannen och bolaget

1.           Avtal mellan den enda bolagsmannen och bolaget ska redovisas skriftligen.

2.           Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkt 1 på avtal som ingås på marknadsvillkor inom ramen för den löpande affärsverksamheten och som inte är till skada för enmansbolaget.

Del 2 Societas Unius Personae

Kapitel 1 Rättslig form och allmänna principer

Artikel 6 Rättslig form

1.           Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att registrera privata enmansbolag med begränsat ansvar i enlighet med de regler och förfaranden som anges i denna del. Sådana företag ska ges beteckningen SUP-bolag.

2.           Medlemsstaterna bör inte hindra ett SUP-bolag från att vara enda bolagsman i ett annat företag.

Artikel 7 Allmänna principer

1.           Medlemsstaterna ska bevilja SUP-bolag fullständig juridisk personlighet.

2.           Medlemsstaterna ska föreskriva att den enda bolagsmannen inte ska vara ansvarig för belopp som går utöver det tecknade bolagskapitalet.

3.           Namnet på ett företag som har den juridiska formen SUP-bolag ska följas av beteckningen ”SUP-bolag”. Endast ett SUP-bolag får använda beteckningen ”SUP-bolag”.

4.           SUP-bolaget och dess bolagsordning ska omfattas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där SUP-bolaget är registrerat (nedan kallad tillämplig nationell lagstiftning).

5.           Medlemsstaterna ska föreskriva att ett SUP-bolag ska inrättas för en obegränsad period, om inte bolagsordningen anger annat.

Kapitel 2 Bildande

Artikel 8 Bildande

Ett SUP-bolag får bildas av en fysisk eller en juridisk person.

Artikel 9 Omvandling

1.           Medlemsstaterna ska se till att ett SUP-bolag kan bildas genom omvandling av de typer av bolag som förtecknas i bilaga I.

2.           Att ett SUP-bolag bildas genom omvandling ska inte leda till några likvidationsförfaranden eller till att dess ställning som juridisk person går förlorad eller avbryts och inte heller påverka de rättigheter eller skyldigheter som fanns före omvandlingen.

3.           Medlemsstaterna ska se till ett bolag måste uppfylla följande villkor innan det får bli ett SUP-bolag:

(a) Det har antagits ett beslut vid ett formellt möte av andelsägarna eller fattats ett beslut av den enda bolagsmannen som godkänner en omvandling av bolaget till ett SUP-bolag.

(b) Bolagsordningen överensstämmer med tillämplig nationell lagstiftning.

(c) Nettotillgångarna uppgår till ett belopp motsvarande minst det tecknade aktiekapitalet plus de reserver som inte får delas ut enligt bolagsordningen.

Artikel 10 SUP-bolagets säte

Ett SUP-bolag ska ha sitt säte samt antingen sitt huvudkontor eller sitt huvudsakliga verksamhetsställe i unionen.

Kapitel 3 Bolagsordning

Artikel 11 Enhetlig mall för bolagsordning

1.           Medlemsstaterna ska kräva att SUP-bolagets bolagsordning omfattar minst de frågor som anges i punkt 2.

2.           Den enhetliga mallen för bolagsordning ska omfatta frågorna om ett SUP-bolags bildande, andelar, bolagskapital, organisation, räkenskaper och upplösning.

Den ska finnas tillgänglig i elektronisk format.

3.           Kommissionen ska anta den enhetliga mallen för bolagsordning genom en genomförandeakt. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.

Artikel 12 Ändring av bolagsordningen

1.           Ett SUP-bolag får efter det att det registrerats företa ändringar av sin bolagsordning på elektroniskt väg eller på annat sätt i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning. Denna information ska införas i företagsregistret i den medlemsstat där bolaget är registrerat.

2.           SUP-bolagets ändrade bolagsordning ska omfatta minst de frågor som ska finnas med i den enhetliga mallen i enlighet med artikel 11.2.

Kapitel 4 Registrering

Artikel 13 Formaliteter i samband med registreringen

1.           Medlemsstaterna får endast kräva följande uppgifter eller handlingar för registreringen av ett SUP-bolag:

(a) SUP-bolagets namn.

(b) Adressen till SUP-bolagets säte, huvudkontor och/eller huvudsakliga verksamhetsställe.

(c) SUP-bolagets verksamhetsmål.

(d) Namn, adress och varje annan upplysning som krävs för att identifiera stiftaren och, i tillämpliga fall, den verkliga ägaren och den företrädare som registrerar SUP-bolaget på stiftarens vägnar.

(e) Namn, adress och varje annan upplysning som krävs för att identifiera de personer som har rätt att företräda SUP-bolaget gentemot tredje part och i rättsliga förfaranden och bekräftelse på att de inte är obehöriga enligt lagstiftning på medlemsstatsnivå i enlighet med artikel 22.

(f) SUP-bolagets bolagskapital.

(g) Det nominella värdet på den enda andelen, när detta är relevant.

(h) SUP-bolagets bolagsordning.

(i) Beslutet om godkännande av bolagets omvandling till ett SUP-bolag, när detta är relevant.

2.           Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta en mall som ska användas för registrering av SUP-bolag i medlemsstaternas företagsregister i enlighet med punkt 1. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.

Artikel 14 Registrering

1.           Ett SUP-bolag ska registreras i den medlemsstat där den har sitt säte.

2.           Ett SUP-bolag får ställning som juridisk person den dag det registreras i företagsregistret i den medlemsstat där det registreras.

3.           Medlemsstaterna ska se till att registreringsförfarandet för nybildade SUP-bolag kan genomföras helt och hållet på elektronisk väg utan att stiftaren behöver infinna sig hos någon myndighet i den medlemsstat där registreringen sker (registrering via internet).

4.           De nationella webbplatserna för registrering via internet ska innehålla länkar till andra medlemsstaters webbplatser för registrering. Medlemsstaterna ska se till att följande mallar används för registrering via internet:

(a) Den enhetliga mall för bolagsordning som avses i artikel 11.

(b) Den mall för registrering som avses i artikel 13.

Medlemsstaterna ska utfärda ett registreringsbevis som bekräftar att registreringsförfarandet har slutförts. Registreringsbeviset ska utfärdas senast tre arbetsdagar efter det att den behöriga myndigheten mottagit all nödvändig dokumentation.

5.           Medlemsstaterna får fastställa regler för kontrollen av stiftarens identitet och identiteten på varje annan person som registrerar bolaget på stiftarens vägnar samt regler för godtagande av handlingar och annan information som lämnas till registreringsorganet. Ett identifieringsbevis som utfärdats i en annan medlemsstat av den statens myndigheter eller på deras vägnar, inbegripet elektroniska bevis, ska erkännas och godtas av registreringsmedlemsstaten för kontrolländamål.

Om det för tillämpningen av första stycket behövs ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna ska dessa tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1024/2012.

6.           Medlemsstaterna ska inte kräva någon licens eller något tillstånd för att det ska vara möjligt att registrera ett SUP-bolag. Registreringen av SUP-bolaget, alla handlingar som lämnats i samband med registreringsprocessen och alla ändringar av dessa handlingar ska offentliggöras genom ett införande i relevant företagsregister omedelbart efter registreringen.

Kapitel 5 En enda andel

Artikel 15 En enda andel

1.           Ett SUP-bolag får inte utfärda mer än en andel. Denna andel får inte delas upp.

2.           Ett SUP-bolag får varken direkt eller indirekt förvärva eller äga sin enda andel.

3.           Om den enda andelen i ett SUP-bolag i enlighet med den nationella lagstiftningen ägs av fler än en person ska dessa personer anses vara SUP-bolagets enda bolagsman. De ska utöva sina rättigheter genom en företrädare och meddela SUP-organets ledningsorgan, utan onödigt dröjsmål, namnet på företrädaren och alla eventuella ändringar i detta avseende. De kan inte utöva sina rättigheter med avseende på SUP-bolaget så länge det inte gjorts någon sådan anmälan. Ägarna till den enda andelen ska vara solidariskt ansvariga för företrädarens åtaganden.

Företrädarens identitet ska registreras i relevant företagsregister.

Kapitel 6 Bolagskapital

Artikel 16 Bolagskapital

1.           Bolagskapitalet i ett SUP-bolag ska vara minst 1 euro. I de medlemsstater som inte har euron som nationell valuta ska bolagskapitalet motsvara minst en enhet av den berörda medlemsstatens valuta.

2.           SUP-bolags kapital ska vara tecknat i sin helhet.

3.           Medlemsstaterna ska inte införa något högsta värde för den enda andelen.

4.           Medlemsstaterna ska se till att SUP-bolaget inte omfattas av bestämmelser som innebär att det måste bygga upp en reservfond. Medlemsstaterna ska tillåta bolagen att bygga upp reserver i enlighet med sin bolagsordning.

5.           Medlemsstaterna ska kräva att brev och ordersedlar, oavsett om de är i pappersform eller någon annan form, anger det tecknade och inbetalda kapitalet. Om bolaget har en webbplats ska denna information finnas tillgänglig även där.

Artikel 17 Vederlag för andelen

1.           Vederlaget för andelen ska ha inbetalts i sin helhet vid tidpunkten för SUP-bolagets registrering.

2.           Om registreringen sker via internet ska vederlaget betalas in på SUP-bolagets bankkonto. Efterföljande ökningar eller minskningar av bolagskapitalet ska vara tillåtna, åtminstone i kontanter och i natura.

3.           Om det rör sig om en kontantbetalning ska medlemsstaten där SUP-bolaget registreras godta en inbetalning till ett bankkonto i en bank som är verksam i unionen som bevis för betalning eller ökning av bolagskapitalet.

Artikel 18 Utdelning

1.           Ett SUP-bolag får, på grundval av en rekommendation från ledningsorganet, ge utdelning till den enda bolagsmannen under förutsättning att detta är förenligt med punkterna 2 och 3.

2.           Ett SUP-bolag får inte ge utdelning till den enda bolagsmannen om de nettotillgångar som redovisas i SUP-bolagets årsredovisning på bokslutsdagen för det senaste räkenskapsåret understiger, eller till följd av en sådan utdelning skulle komma att understiga, bolagskapitalet plus de reserver som inte får delas ut enligt SUP-bolagets bolagsordning. Beräkningen ska baseras på den senaste fastställda balansräkningen. Eventuella ändringar i bolagskapitalet eller i den del av reserverna som inte får delas ut som inträffar efter räkenskapsårets bokslutsdag ska även beaktas.

3.           SUP-bolaget får inte ge utdelning till den enda bolagsmannen om detta leder till att SUP-bolaget blir oförmöget att betala sina skulder när dessa förfaller till betalning efter utdelningen. Ledningsorganet måste skriftligen intyga att det efter att ha gjort en fullständig granskning av SUP-bolagets verksamhet och framtidsutsikter, har bildat sig den rimliga uppfattningen att SUP-bolaget kommer att kunna betala sina skulder i den takt de förfaller till betalning inom dess normala affärsverksamhet under året efter datumet då utdelningen planeras ske (ett ”solvensintyg”). Solvensintyget ska undertecknas av ledningsorganet och en kopia ska lämnas till den enda bolagsmannen 15 dagar innan utdelningsbeslutet antas.

4.           Solvensintyget ska offentliggöras. Om bolaget har en webbplats ska denna information finnas tillgänglig även där.

5.           Varje ledningsperson ska vara personligt ansvarig för sina rekommendationer eller beslut om att ge utdelning om han kände till, eller med hänsyn till omständigheterna, borde ha känt till att denna utdelning är oförenlig med punkt 2 eller 3. Detta gäller även för den enda bolagsmannen med avseende på beslut om att ge utdelning i enlighet med artikel 21.

Artikel 19 Återvinning av felaktigt utbetald utdelning

Medlemsstaterna ska se till att all utdelning som utbetalats i strid med artikel 18.2 eller 18.3 återbetalas till SUP-bolaget om det fastställs att den enda bolagsmannen kände till, eller med hänsyn till omständigheterna, borde ha känt till att denna utdelning strider mot artikel 18.2 eller 18.3.

Artikel 20 Minskning av bolagskapitalet

Medlemsstaterna ska se till att sådana minskningar av ett SUP-bolags bolagskapital som i praktiken utgör en utdelning till den enda bolagsmannen är förenliga med artikel 18.2 och 18.3.

Kapitel 7 Organisation

Artikel 21 Beslut som fattas av den enda bolagsmannen

1.           Beslut som fattats av ett SUP-bolags enda bolagsman ska redovisas skriftligen av bolagsmannen. Denna skriftliga redovisning ska bevaras i minst fem år.

2.           En enda bolagsman ska besluta om följande:

(a) Godkännande av årsredovisningen.

(b) Utdelning till bolagsmannen.

(c) Ökning av bolagskapital.

(d) Minskning av bolagskapital.

(e) Utnämning och entledigande av ledningspersoner.

(f) Eventuell ersättning till ledningspersoner, inbegripet när den enda bolagsmannen är en ledningsperson.

(g) Byte av säte.

(h) Utnämning och entledigande av revisor i tillämpliga fall.

(i) Omvandling av SUP-bolaget till en annan bolagsform.

(j) SUP-bolagets upplösning.

(k) Alla ändringar av bolagsordningen.

Den enda bolagsmannen får inte delegera de beslut som avses i första stycket till ledningsorganet.

3.           Den enda bolagsmannen får fatta beslut utan att kalla till bolagsstämma. Medlemsstaterna ska inte införa några formella begränsningar i den enda bolagsmannens befogenhet att fatta beslut, vilket även gäller den plats och tidpunkt då sådana beslut kan fattas.

Artikel 22 Ledning

1.           Ett SUP-bolag ska ledas av ett ledningsorgan som har en eller flera ledningspersoner.

2.           Antalet ledningspersoner ska anges i bolagsordningen.

3.           Ledningsorganet får utöva alla de av SUP-bolagets befogenheter som inte utövas av den enda bolagsmannen eller, i tillämpliga fall, av tillsynsorganet.

4.           Ledningspersonerna ska vara fysiska personer eller, om detta är tillåtet enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen, juridiska personer. De ska utses på obegränsad tid, om inte annat anges antingen i den enda bolagsmannens beslut om utnämning eller i bolagsordningen. Den enda bolagsmannen får vara ledningsperson.

5.           Den enda bolagsmannen får genom ett beslut närsomhelst entlediga en ledningsperson. Så snart en ledningsperson entledigats har denne inte längre befogenhet att agera som ledningsperson på SUP-bolagets vägnar. Inga andra rättigheter och skyldigheter enligt tillämplig nationell lagstiftning ska påverkas.

6.           En fysisk person som är obehörig antingen enligt lag eller genom ett rättsligt eller administrativt avgörande i den medlemsstat där registreringen sker får inte fungera som ledningsperson. Om en ledningsperson är obehörig enligt ett rättsligt eller administrativt avgörande som fattas i en annan medlemsstat, som är i kraft, måste detta avgörande offentliggöras vid registreringen i enlighet med artikel 13. En medlemsstat får vägra ett företag att registreras, med hänvisning till grunderna för rättsordningen, om en ledningsperson är obehörig i en annan medlemsstat enligt ett avgörande som är i kraft.

Om det för tillämpningen av detta stycke behövs ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna ska dessa tillämpa bestämmelserna i förordning (EU) nr 1024/2012.

7.           Om ledningspersonerna vanligen följer en viss persons instruktioner eller anvisningar fastän denna person inte formellt är utsedd, ska denne anses vara ledningsperson med avseende på alla uppgifter och skyldigheter som åligger en styrelseperson. En person ska inte anses vara ledningsperson enbart på grund av att ledningsorganet använder sig av de råd som han eller hon lämnar inom ramen för sin yrkesutövning.

Artikel 23 Aktieägarens instruktioner

1.           Den enda bolagsmannen ska ha rätt att ge instruktioner till ledningsorganet.

2.           Den enda bolagsmannens instruktioner ska inte vara bindande för ledningspersonerna i den utsträckning som de strider mot bolagsordningen eller tillämplig nationell lagstiftning.

Artikel 24 Befogenhet att agera och ingå avtal på SUP-bolagets vägnar

1.           Ett SUP-bolags ledningsorgan, som har en eller flera ledningspersoner, ska ha befogenhet att företräda SUP-bolaget, bland annat när det gäller att ingå avtal med tredje part och i rättsliga förfaranden.

2.           Varje enskild ledningsperson får ensam företräda SUP-bolaget, bland annat när det gäller att ingå avtal med tredje part och i rättsliga förfaranden, såvida det inte i bolagsordningen anges att bolaget ska företrädas av alla ledningspersoner gemensamt. Övriga eventuella begränsningar av ledningspersonernas befogenheter i enlighet med bolagsordningen, ett beslut av den enda bolagsmannen eller ett beslut av ledningsorganet kan inte åberopas i en tvist med tredje part, även om begränsningen i fråga offentliggjorts. Ledningsorganets handlingar ska vara bindande för SUP-bolaget även om handlingarna inte omfattas av föremålet för bolagets verksamhet.

3.           Ledningsorganet får delegera rätten att företräda SUP-bolaget om detta är tillåtet enligt bolagsordningen. Ledningsorganets skyldighet att göra konkursansökan eller att inleda något liknande insolvensförfarande får inte delegeras.

Artikel 25 Omvandling av ett SUP-bolag till en annan bolagsform

1.           Medlemsstaterna ska se till att deras nationella lagstiftning föreskriver att ett SUP-bolag ska upplösas eller omvandlas till en annan bolagsform om det inte längre uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv. Om ett SUP-bolag underlåter att vidta lämpliga åtgärder för att omvandla bolaget till en annan bolagsform ska den behöriga myndigheten ges nödvändiga befogenheter att upplösa SUP-bolaget.

2.           Ett SUP-bolag kan närsomhelst besluta om en omvandling till en annan bolagsform enligt det förfarande som föreskrivs i tillämplig nationell lagstiftning.

3.           Ett SUP-bolag som har omvandlats till en annan bolagsform eller upplösts i enlighet med punkterna 1 eller 2 ska inte längre använda beteckningen ”SUP-bolag”.

Del 3 Slutbestämmelser

Artikel 26

Utövande av delegerade befogenheter

1.           Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för att de villkor som anges i denna artikel iakttas.

2.           Den delegering av befogenheter till kommissionen som avses i artikel 1.2 ska gälla på obestämd tid.

3.           Europaparlamentet eller rådet får närsomhelst återkalla den delegering av befogenheter som avses i artikel 1.2. Ett beslut om återkallelse innebär att den delegering av befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter att det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.           Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.           En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 1.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att göra några invändningar. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27 Kommittéförfarande

1.           Europeiska kommissionen ska bistås av en bolagsrättskommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.           När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28 Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 29 Upphävande

1.           Direktiv 2009/102/EG ska upphöra att gälla 24 månader efter dagen för antagandet av detta direktiv plus en dag.

2.           Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 30 Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

I bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 ska följande nya punkt läggas till som punkt 6:

”6. Europaparlamentets och rådets direktiv [.../.../EU] av den [...] om privata enmansbolag med begränsat ansvar*: artiklarna 14 och 22.

___

EUT L […].”

Artikel 31 Införlivande

1.           Medlemsstaterna ska senast 24 månader efter dagen för antagandet av detta direktiv anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.

2.           De ska tillämpa dessa bestämmelser senast 24 månader efter dagen för antagandet av detta direktiv plus en dag.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 32 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 33 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                     På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[1]               KOM(2010) 2020, 3.3.2010.

[2]               KOM(2010) 614.

[3]               KOM(2011) 78, 23.2.2011.

[4]               KOM(2011) 206, 13.4.2011.

[5]               COM(2012) 573, 3.10.2012.

[6]               Förslag till rådets förordning om stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) (KOM(2008) 396 slutlig).

[7]               Tillbakadragandet av SPE-förslaget meddelades i bilagan till meddelandet Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (COM(2013)685, 2.10.2013).

[8]               COM(2012) 740, 12.12.2012. Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag

[9]               Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (2010/C115/01).

[10]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 rörande administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

[11]             Diskussionsgruppens rapport finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/internal_market/company/docs/modern/reflectiongroup_report_en.pdf.

[12]             http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2013/single-member-private-companies.

[13]             Businesseurope, Rådet för notarier i Europeiska unionen (CNUE), European Small Business Alliance, Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE), Chambre de Commerce et d’Industrie de région Paris et Ile-de-France, Association Nationale des Sociétés par Actions och Eurochambers.

[14]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 rörande administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

[15]             EUT L 258, 1.10.2009, s. 20.

[16]             KOM(2010) 614 slutlig, 28.10.2010.

[17]             KOM(2010) 2020 slutlig, 3.3.2010.

[18]             KOM(2011) 78 slutlig, 23.2.2011.

[19]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).

[20]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 48 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EUT L 258, 1.10.2009, s. 11).

[21]             KOM(2011) 78 slutlig, 23.2.2011.

[22]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

[23]             Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

[24]             EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

BILAGA I

Förteckning över företag som avses i artikel 1.1 a

— Belgien:

”société privée à responsabilité limitée/besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”

— Bulgarien:

”дружество с ограничена отговорност”

— Tjeckien:

”společnost s ručením omezeným”

— Danmark:

”anpartsselskab”

— Tyskland:

”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”

— Estland:

”osaühing”

— Irland:

”private company limited by shares or by guarantee/cuideachta phríobháideach faoi theorainn scaireanna nó ráthaíochta”

— Grekland:

”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης”

— Kroatien:

”društvo s ograničenom odgovornošću”

— Spanien:

”sociedad de responsabilidad limitada”

— Frankrike:

”société à responsabilité limitée”

— Italien:

”società a responsabilità limitata”

— Cypern:

”ιδιωτική εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή με εγγύηση”

— Lettland:

”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”

— Litauen:

”uždaroji akcinė bendrovė”

— Luxemburg:

”société à responsabilité limitée”

— Ungern:

”korlátolt felelősségű társaság”

— Malta:

”kumpannija privata/private limited liability company”

— Nederländerna:

”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”

— Österrike:

”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”

— Polen:

”spółka z ograniczoną odpowiedzialnością”

— Portugal:

”sociedade por quotas”

— Rumänien:

”societate cu răspundere limitată”

— Slovenien:

”družba z omejeno odgovornostjo”

— Slovakien:

”spoločnosť s ručením obmedzeným”

— Finland:

”yksityinen osakeyhtiö/privat aktiebolag”

— Sverige:

”privat aktiebolag”

— Förenade kungariket:

”private company limited by shares or by guarantee”

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 2009/102/EG || Detta direktiv

Artikel 1 || Artikel 1.1

Artikel 2.1 || Artikel 2

Artikel 2.2 || -

Artikel 3 || Artikel 3

Artikel 4 || Artikel 4

Artikel 5 || Artikel 5

Artikel 6 || Artikel 1.3

Artikel 7 || -

Artikel 8 || Artikel 31

Artikel 9 || Artikel 29

Artikel 10 || Artikel 32

Artikel 11 || Artikel 33