52009PC0551

SV

Bryssel den 21.10.2009

KOM(2009) 551 slutlig

2009/0164 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet

(omarbetning)

{SEK(2009) 1373}

{SEK(2009) 1374}

MOTIVERING

1. Bakgrund

1.1. Motiv och syfte

Syftet med detta direktiv är att omarbeta rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet [1] (skyddsdirektivet).

Genom Haagprogrammet uppmanas Europeiska kommissionen att fullborda utvärderingen av de rättsakter som antogs i den första etappen, och att lägga fram förslag till rättsakter och åtgärder för den andra etappen, så att rådet och Europaparlamentet kan anta dem före 2010. I planen för asylpolitiken [2] föreslog kommissionen att den andra fasen av det gemensamma europeiska asylsystemet (CEAS) skulle slutföras genom att man förbättrar skyddsnormerna och ser till att de tillämpas enhetligt i hela EU. Den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs den 17 oktober 2008, gav ytterligare stöd och kraft åt denna målsättning genom att efterlysa initiativ som kunde bidra till fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet, i syfte att erbjuda ett bättre skydd.

I nuläget förfogar kommissionen över en stor mängd information om genomförandet av direktivet, bland annat utförliga uppgifter om begreppsmässiga problem med direktivet och brister i den praktiska tillämpningen.

– I juni 2007 lade kommissionen fram en grönbok [3] som syftade till att avgränsa tänkbara lösningar för utformningen av den andra fasen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Som svar på detta offentliga samråd mottog kommissionen 89 bidrag från ett brett spektrum av relevanta aktörer, bland annat ett betydande antal medlemsstater och icke-statliga organisationer [4], som framförde en rad olika idéer om möjliga ändringar av direktivet.

– Kommissionen har samlat in information om införlivandet och genomförandet av direktivet inom ramen för sin allmänna tillsynsverksamhet och har även grundat sig på flera undersökningar som sammanställts av UNHCR och olika icke-statliga organisationer [5] som utvärderar genomförandet av direktivet. Dessutom har hänsyn tagits till en rapport som för kommissionens räkning har sammanställts av det akademiska nätverket Odysseus [6].

– Ytterligare underlag samlades in genom de detaljerade frågeformulär som kommissionen riktade till alla medlemsstater och till det civila samhället.

– Vidare har en extern undersökning genomförts för kommissionens räkning, där befintliga uppgifter och resultat av samråd och enkäter analyseras i syfte att förbereda den konsekvensanalys som åtföljer detta förslag [7].

– Slutligen har kommissionen organiserat flera expertmöten för att diskutera möjliga ändringar av direktivet: ett möte med domare, akademiker, UNHCR och ett antal utvalda experter från medlemsstaterna den 26 juni, två möten med medlemsstaterna (ett på expertnivå den 19 november 2008 och ett med kommittén för frågor om invandring och asyl den 12 december 2008) samt två möten med icke-statliga organisationer den 8 januari 2009 respektive den 23 februari 2009.

Utifrån detta kunde kommissionen konstatera att ett av huvudproblemen är att de miniminormer som antagits är vaga och tvetydiga. Följaktligen

- är de otillräckliga för att säkerställa full överensstämmelse med det alltmer utvecklade normsystemet när det gäller mänskliga rättigheter och flyktinglagstiftning,

- har de inte harmoniserats i tillräcklig grad,

- inverkar de negativt på kvaliteten och effektiviteten i beslutsfattandet.

Samma slutsats drogs med avseende på rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (direktivet om asylförfaranden) [8].

Detta förslag antas tillsammans med omarbetningen av direktivet om asylförfaranden i syfte att säkerställa en högre grad av harmonisering och bättre materiella och processuella skyddsnormer på befintlig rättslig grund. Därigenom skulle förutsättningar skapas för införande av ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status, i enlighet med Haagprogrammets mål. Ändringarna förväntas

a) underlätta beslutsfattandet och leda till mer välunderbyggda beslut i första instans, och därigenom förebygga missbruk,

b) rationalisera förfarandena för att bevilja rättigheter och därigenom effektivisera asylförfarandet, och

c) säkerställa överensstämmelse med den praxis som skapas av EG-domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Mer konkret:

a) Den oklarhet och tvetydighet som präglar flera av direktivets bestämmelser gör det svårt för beslutsfattarna att snabbt fatta väl underbyggda beslut, samtidigt som möjligheten att tolka begrepp på olika sätt leder till att besluten ofta överklagas och att nya ansökningar ges in, samt till att ett stort antal överklaganden av beslut om avslag går igenom. Genom att minska utrymmet för osäkerhet och administrativa fel, genom att förtydliga rättsliga begrepp och på så sätt underlätta tillämpningen av dem, gör förslaget myndigheterna bättre rustade att hantera ogrundade och oskäliga ansökningar och mer allmänt att handlägga ansökningarna snabbare och ändå fatta välgrundade beslut som inte är lika benägna att undanröjas efter överklagande, och därigenom undvika utdragna förfaranden. Detta kommer också att leda till snabbare tillgång till de rättigheter som direktivet tillerkänner personer som verkligen är i behov av skydd och innebär samtidigt ett stöd till medlemsstaternas insatser för att snabbt avlägsna asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och göra hela förfarandet mer trovärdigt.

b) Förslaget ska rationalisera förfarandena och minska de administrativa kostnader och bördor som är förknippade med att ha två olika typer av skyddsstatus. Som en följd av tillnärmningen av de rättigheter som tillerkänns de två olika kategorierna av skyddsbehövande, kommer myndigheterna inte längre att behöva tillämpa olika villkor och förfaranden för utfärdande av uppehållstillstånd och resehandlingar samt för att ge tillgång till arbetsmarknaden, socialt stöd, hälsovård, familjeförmåner och integrationsprogram. De relevanta administrativa förfarandena kommer att rationaliseras och kostnaderna för att inrätta och underhålla olika infrastrukturer kommer att minskas.

c) Slutligen syftar förslaget till att, i den utsträckning som förpliktelserna i fråga om flyktingar och mänskliga rättigheter är föremål för en fortlöpande tolkning av behöriga nationella och internationella organ och domstolar, säkra full överensstämmelse mellan EU-rättens normer och de normer som sedan direktivet antogs har utvecklats genom EG-domstolens och Europadomstolens rättspraxis.

När det gäller de ekonomiska och administrativa bördor som är förknippade med de planerade åtgärderna för de medlemsstater vars asylsystem utsätts för ett särskilt och oproportionerligt stort tryck, särskilt på grund av deras geografiska och demografiska situation, kommer Europeiska flyktingfondens resurser att tas i anspråk för att ge lämpligt stöd till dessa medlemsstater och se till att bördan fördelas mer rättvist mellan alla medlemsstater. Dessutom kommer den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor att samordna och stödja gemensamma insatser för att bistå medlemsstater som utsätts för ett särskilt hårt tryck och, mer allmänt, hjälpa medlemsstater att identifiera de mest kostnadseffektiva sätten att genomföra de planerade åtgärderna genom samordnad användning av god praxis och strukturerat utbyte av sakkunskap på hög nivå.

1.2. Allmän bakgrund

Under den första etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet var målet, som fastställts av Europeiska rådet i Tammerfors, att harmonisera medlemsstaternas rättsliga ramar på grundval av gemensamma miniminormer. Skyddsdirektivet antogs således i syfte att definiera gemensamma kriterier för att identifiera personer i behov av internationellt skydd och för att säkerställa åtminstone en miniminivå av förmåner för dessa personer i alla medlemsstater.

Förslaget syftar till att åtgärda de brister som konstaterades under den första etappen av asyllagstiftningen och säkerställa högre och mer harmoniserade skyddsnormer, och därigenom skapa förutsättningar för införandet av ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status, i enlighet med de målsättningar som framfördes i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors och upprepades i Haagprogrammet. Konsekvensanalysen till detta förslag innehåller en detaljerad genomgång av de problem som identifierats i samband med utarbetandet av det här direktivet och en redogörelse för fastställandet och bedömningen av lösningsalternativ samt identifieringen och bedömningen av den lösning som föredras.

1.3. Överensstämmelse med unionens övriga politikområden och mål

Förslaget är fullt förenligt med Europeiska rådets slutsatser från mötet i Tammerfors 1999 och Haagprogrammet från 2004 när det gäller inrättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet.

2. Samråd med berörda parter

På grundval av de förslag som lades fram som svar på grönboken från juni 2007 och de ovannämnda undersökningarna för utvärdering av direktivets genomförande kunde kommissionen dra värdefulla slutsatser om vilka frågor som borde tas upp i ändringsförslaget. Som beskrivits närmare ovan, organiserade kommissionen också en rad samråd för att informellt diskutera de föreslagna ändringarna i grova drag med medlemsstaterna, icke-statliga organisationer, UNHCR, domare verksamma på det flyktingsrättsliga området och representanter för den akademiska världen.

De hörda parterna uttryckte stöd för en vidare harmonisering av såväl grunderna för som innehållet i skyddet. Medlemsstaterna hade delade meningar om huruvida definitionen av familjemedlemmar borde breddas och beträffande definitionen av ”viss samhällsgrupp”. Det rådde allmän enighet bland medlemsstaterna om att det fanns ett behov av att tillnärma de rättigheter som är knutna till flyktingstatus och subsidiärt skydd, och samtidigt behålla båda typerna av status. UNHCR och det civila samhället förespråkade däremot inrättandet av en enda enhetlig status. De intresserade parterna underströk dessutom behovet av ett klargörande av artikel 15 c.

Kommissionen föreslår en praktisk lösning, som består i att bredda definitionen av familjemedlemmar i den utsträckning som krävs för att säkerställa överensstämmelse med förslagen om ändring av Dublinförordningen [9] respektive direktivet om mottagningsvillkor [10]. När det gäller definitionen av grunden ”tillhörighet till viss samhällsgrupp” ligger fokus på att ge tydligare vägledning i vilken vikt som ska fästas vid könsrelaterade aspekter. Vidare syftar ändringarna till att avskaffa alla skillnader i behandlingen av de två kategorierna som inte kan anses objektivt motiverade, så att man därigenom kan närma sig ett enhetligt skydd och samtidigt bibehålla åtskillnaden mellan de två typerna av status.

Rekvisitet ”allvarligt och personligt hot” i artikel 15 c tolkades av EG-domstolen i dess dom av den 17 februari 2009 i målet C-465/07 [11]. Domstolen fastställde under vilka förhållanden ett sådant hot i undantagsfall kan anses styrkt i fall där en sökande som inte är föremål för hot som är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation, och gav riktlinjer för användningen av graden av urskillningslöst våld som kännetecknar konflikten som ett kriterium vid bedömningen av om det föreligger ett allvarligt och personligt hot. I detta sammanhang undersökte domstolen systematiken, strukturen och ordalydelsen hos flera bestämmelser i direktivet och konstaterade att de alla konsekvent stödjer och bekräftar denna tolkning. Vidare kom den fram till att denna tolkning är fullt förenlig med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den praxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som rör artikel 3 i konventionen. Mot bakgrund av tolkningsvägledningen i denna dom och det faktum att de relevanta bestämmelserna bedömdes vara i överensstämmelse med Europakonventionen, anses det inte nödvändigt att ändra artikel 15 c.

3. Rättsliga aspekter

3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Huvudsyftet med det här förslaget är att åstadkomma

– högre skyddsnormer både när det gäller grunderna och innehållet i skyddet, i linje med internationella normer och särskilt för att kunna säkerställa en fullständig och heltäckande tillämpning av Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, i dess ändrade lydelse enligt New York-protokollet av den 31 januari 1967 (”Genèvekonventionen”) och full respekt för Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (”EU-stadgan”), och

– fortsatt harmonisering av skyddsnormerna för att minska sekundära förflyttningar i den utsträckning dessa beror på olikheter i de nationella rättsliga ramarna och beslutsrutinerna och på skillnader när det gäller vilka rättigheter som erbjuds i olika medlemsstater.

Med hänsyn till detta tar förslaget upp en rad frågor som belyses nedan. För en redogörelse för ändringarna i detalj, se bilagan till detta förslag.

1. Aktörer som ger skydd

Begreppets oklarhet ger utrymme för omfattande avvikelse och mycket breda tolkningar som eventuellt inte uppfyller flyktingkonventionens krav i fråga om vad som utgör tillräckligt skydd. Nationella myndigheter som tillämpat en bred tolkning av den nuvarande definitionen har exempelvis ansett klaner och stammar som potentiella skyddsaktörer, trots att dessa inte kan likställas med stater när det gäller förmågan att tillhandahålla skydd. I andra fall har myndigheter ansett att icke-statliga organisationer kan fungera som aktörer som ger skydd till kvinnor som riskerar kvinnlig könsstympning och hedersmord, trots att sådana organisationer endast kan erbjuda ett tillfälligt skydd eller kanske bara en tillflyktsort för offren för förföljelse. För att förebygga sådana luckor i skyddet samt säkerställa full överensstämmelse med Genèvekonventionen, större kvalitet och effektivitet i beslutsfattandet och en konsekvent tolkning som hänger samman med andra bestämmelser i direktivet, klargör förslaget kriterierna för bedömning av skyddets natur.

När direktivet innehåller förteckningar som inte är uttömmande, används termer såsom ”innefattar” eller ”bl.a.” etc. Därför är frånvaron av en sådan term i artikel 7 redan i sig en indikation på förteckningens uttömmande karaktär. För att skapa större klarhet skulle det ändå vara värdefullt att uttryckligen ange att förteckningen över aktörer som ger skydd är uttömmande.

Det är också nödvändigt att ange att skyddet ska vara verksamt och varaktigt och att icke-statliga aktörer som ger skydd ska vara villiga och i stånd att hävda rättsstatsprincipen. Begreppet ”vilja att skydda” återspeglar ett krav som redan finns i artikel 7.2 i direktivet, nämligen att den sökande ska ha tillgång till skyddet. Bara det faktum att en enhet har förmåga att ge skydd är inte tillräckligt. Den ska också vara beredd att skydda den enskilde individen. På motsvarande sätt är enbart ”vilja att skydda” inte tillräckligt i avsaknad av ”förmåga att skydda”. Vidare omfattar begreppet inte heller aktörer som är i princip villiga och har förmåga att ge skydd men inte gör det i praktiken eller som kan ge skydd endast övergångsvis eller tillfälligt. Genom hänvisningen till hävdandet av rättsstatsprincipen framhävs ytterligare ett villkor som redan förekommer i artikel 7.2, nämligen kravet på att ”ombesörja att det finns ett effektivt rättssystem”.

Genom villkoret om att skyddet ska vara verksamt och varaktigt säkerställs slutligen överensstämmelsen med direktivets artikel 11.2, som med avseende på upphörande föreskriver att omständigheterna ska ha förändrats väsentligt och varaktigt.

2. Internt skydd

Det interna skyddets syfte och innehåll är inte begränsat till non-refoulement. Det är därför nödvändigt att specificera att internt skydd kan nekas endast om skydd finns att tillgå i åtminstone delar av ursprungslandet. Det är också viktigt att se till att begreppet internt skydd är förenligt med artikel 3 i konventionen om de mänskliga rättigheterna, såsom den bestämmelsen tolkades i en dom från Europadomstolen [12]. Den nuvarande definitionen förbiser inte bara vissa väsentliga förutsättningar som enligt denna dom ska vara uppfyllda, utan står till och med i direkt strid med Europadomstolens tolkning. Därför innebär förslaget följande:

- Förutsättningarna enligt ovannämnda dom för att begreppet internt skydd ska vara tillämpligt anges uttryckligen, det vill säga att den sökande ska ha möjlighet att resa till och kunna resa in och vistas i det alternativa området.

- Möjligheten att använda nationella flyktalternativ trots tekniska svårigheter stryks såsom oförenlig med ovannämnda krav.

- Det finns en hänvisning till myndigheternas skyldighet att inhämta exakt och aktuell information om den allmänna situationen i landet, vilket är en återspegling av artikel 8.1 i direktivet om asylförfaranden.

3. Kravet på ”orsakssammanhang”

I många fall där förföljelsen härrör från icke-statliga aktörer, såsom milisförband, klaner, kriminella nätverk, lokalsamhällen eller familjer, begås förföljelsen inte av orsaker som omfattas av Genèvekonventionen, utan exempelvis i syfte att begå brott eller av hämndbegär. Ofta händer det dock i sådana situationer att staten inte kan eller inte vill ge skydd till den berörda individen av skäl som omfattas av Genèvekonventionen (till exempel religion, kön, etnisk tillhörighet etc.). För att komma till rätta med eventuella luckor i skyddet framgår det uttryckligen av förslaget att kravet på ett samband mellan förföljelsen och skälen till förföljelse är uppfyllda också när det finns ett samband mellan förföljelsen och avsaknaden av skydd mot sådana gärningar.

4. Tillhörighet till en viss samhällsgrupp

Kön är i normala fall inte i sig tillräckligt som kriterium för att avgränsa en viss samhällsgrupp. Begreppet används generellt i kombination med andra faktorer, såsom klass, civilstånd, etnisk tillhörighet eller anknytning till en viss klan. I vissa samhällen kan kvinnor dock utgöra en egen samhällsgrupp, vilket framgår av den diskriminering de drabbas av med avseende på deras grundläggande rättigheter. Den tvetydiga lydelsen av sista meningen i artikel 10.1 d öppnar för luckor i skyddet och mycket olikartade tolkningar. För att ge klar och användbar vägledning och säkerställa konsekvens i tillämpningen, specificeras i ändringen att kön är en aspekt som bör tas under vederbörligt övervägande vid definitionen av en viss samhällsgrupp.

5. Upphörande av flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande

Hänvisningarna till undantagen från upphörandebestämmelsen om ”omständigheter som inte upphört att vara för handen” i artiklarna 1C.5 och 1C.6 i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning har utelämnats i skyddsdirektivet. Dessa undantag, som gör det möjligt att ge fortsatt skydd vid ”tungt vägande skäl grundade på tidigare förföljelse”, tolkas så att de återspeglar en allmän humanitär princip. Förslaget inför dessa undantag med avseende på såväl flyktingstatus som status som subsidiärt skyddsbehövande.

6. Skillnader med avseende på innehållet i de två formerna av skyddsstatus

En ändring som syftar till att tillnärma de rättigheter som beviljas de båda skyddskategorierna förväntas förenkla och rationalisera förfarandena avsevärt samt leda till sänkta administrativa kostnader. När subsidiärt skydd infördes antog man att denna status skulle vara av tillfällig natur. Därför ger direktivet medlemsstaterna rätt att bevilja denna kategori mer inskränkta rättigheter i vissa avseenden. De praktiska erfarenheter som gjorts hittills har dock visat att detta ursprungliga antagande var felaktigt. Det är således nödvändigt att avskaffa alla begränsningar i rättigheterna för personer som innehar status som subsidiärt skyddsbehövande, eftersom dessa inte längre kan anses nödvändiga och objektivt motiverade. En sådan tillnärmning av rättigheterna är nödvändig för att garantera full respekt för principen om icke-diskriminering, såsom denna har tolkats i nyare rättspraxis från Europadomstolen [13] för de mänskliga rättigheterna och i FN-konventionen om barnets rättigheter. Det ligger också i linje med Haagprogrammets uppmaning att inrätta en enhetlig skyddsstatus.

7. Innebörden av skydd

För att säkerställa att de rättigheter som formellt beviljas personer som skyddsstatus är det nödvändigt att vidta åtgärder för att komma till rätta med de integrationsproblem de kan komma att ställas inför.

a) Erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis: För att komma till rätta med de praktiska svårigheter som uppstår när personer med skyddsstatus inte kan tillhandahålla nödvändig dokumentation eller saknar tillräckliga ekonomiska tillgångar, uppmuntras medlemsstaterna genom förslaget att anta alternativa lämpliga förfaranden och befria dessa personer från eventuella avgifter eller, om så behövs, stödja dem ekonomiskt.

b) Tillgång till fortbildning och sysselsättning: Personer med skyddsstatus är ofta oförmögna att arbeta i åratal. Ofta saknar de också kunskap om kraven på arbetsmarknaden och anställningsrutiner. Genom förslaget åläggs medlemsstaterna att erbjuda dem tillgång till fortbildningskurser, så att de kan uppdatera sina kunskaper, och till rådgivning på arbetsförmedlingskontor.

c) Tillgång till integrationsfrämjande åtgärder: Möjligheterna till integration för personer med skyddsstatus skulle förbättras avsevärt om tillräcklig hänsyn kunde tas till deras skiftande utbildnings- och yrkesbakgrund och andra särskilda omständigheter som präglar deras situation. Enligt förslaget ska medlemsstaterna inom ramen för sin integrationspolitik vidta de åtgärder de anser lämpliga för att möta dessa särskilda behov.

d) Tillgång till bostad: Många personer med skyddsstatus upplever att de är utsatta för direkt och indirekt diskriminering på bostadsmarknaden. I linje med den lösning som förespråkas i handboken om integration [14] uppmanas medlemsstaterna enligt förslaget till direktiv att införa en politik som förebygger diskriminering och främjar lika möjligheter.

e) Möjligheter att dra in förmåner vid ”manipulerade” ansökningar: Dessa möjligheter främjar inte integrationen och framstår som tveksamma mot bakgrund av principen om icke-diskriminering. Den begränsade användning de fått i praktiken visar att de inte tillför något större mervärde. Därför föreslås att dessa möjligheter avskaffas.

8. Familjemedlemmar

Definitionen av familjemedlemmar utsträcks så att hänsyn tas till fall där den skyddsberättigade är underårig och hela det spektrum av olika situationer där en underårig kan vara beroende av någon annan, samtidigt som det säkerställs att barnets bästa är det avgörande kriteriet.

3.2. Rättslig grund

Förslaget ändrar direktiv 2004/83/EC och använder samma rättsliga grund som den rättsakten, nämligen artikel 63 första stycket led1 c, 2 a och 3 a i EG-fördraget.

Enligt artikel 1 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, kan Irland och Förenade kungariket välja att delta i åtgärder som syftar till att upprätta ett gemensamt europeiskt asylsystem. I enlighet med artikel 3 i detta protokoll har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av det nuvarande direktivet. Dessa medlemsstaters inställning i förhållande till det nuvarande direktivet saknar dock betydelse för deras eventuella deltagande med avseende på det nya direktivet.

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, är direktivet varken bindande för eller tillämpligt i Danmark.

3.3. Subsidiaritetsprincipen

Genom EG-fördragets avdelning IV om visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer överförs vissa befogenheter på dessa områden till Europeiska gemenskapen. Dessa befogenheter ska utövas i enlighet med artikel 5 i EG-fördraget.

Eftersom asylproblematiken är av gränsöverskridande natur är EU i en god position för att föreslå lösningar, särskilt när det gäller förutsättningarna för att en person ska anses som berättigad till skydd. Även om en betydande grad av harmonisering nåddes genom antagandet av det nuvarande direktivet är det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder på EU-nivå för att uppnå högre och mer harmoniserade skyddsnormer och ta ytterligare steg för att inrätta en enhetlig status. Det finns i synnerhet ett brådskande behov av ytterligare insatser för att skapa enhetliga villkor, så att Dublinförordningen kan fungera på ett rättvist och effektivt sätt. För att komma till rätta med problemen rörande systemets funktion är det, som betonades i den strategiska planen, nödvändigt att se till att de asylsökande som omfattas har samma tillgång till skydd.

I den europeiska pakten för invandring och asyl noterade Europeiska rådet att skillnaderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när det gäller beviljande av skydd och formerna för skyddet. Europeiska rådet konstaterade att tiden är mogen för nya initiativ för att fullborda inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem, i enlighet med vad som anges i Haagprogrammet, och därigenom erbjuda ett bättre skydd, i enlighet med vad kommissionen har föreslagit i sin strategiska plan.

3.4. Proportionalitetsprincipen

I konsekvensanalysen bedömdes de olika alternativ som skulle kunna komma i fråga som lösning på de konstaterade problemen utifrån förhållandet mellan praktisk nytta och nödvändiga insatser. Det konstaterades att insatser på EU-nivå inte går utöver vad som krävs för att uppnå målet att lösa problemen i fråga.

3.5. Inverkan på grundläggande rättigheter

Förslaget har granskats i detalj för att se till att bestämmelserna är fullt förenliga med i) de grundläggande fri- och rättigheter som följer av de allmänna gemenskapsrättsliga principerna vilka i sin tur bygger på medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vilken stadfästs i stadgan och ii) de skyldigheter som följer av internationell rätt, i synnerhet Genèvekonventionen, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter.

Förslaget kommer att öka tillgången till skydd och möjligheterna till domstolsprövning: Genom att klargöra skyddsgrunderna kommer det att bidra till att minska luckorna i skyddet och skillnaderna i praxis för erkännande av skyddsbehov. Det kommer också att leda till en övergripande förbättring av kvaliteten i beslutsfattandet. Dessutom kommer det att öka tillgången till socialt skydd, arbetsmarknaden och integrationsbefrämjande åtgärder i allmänhet genom att stärka rättigheterna för personer som beviljats subsidiärt skydd, och mer generellt för personer som beviljats internationellt skydd, och deras familjemedlemmar (genom att tillnärma de rättigheter som är förknippade med de båda skyddskategorierna, höja den generella nivån på de rättigheter som tillerkänns personer med skyddsstatus, bredda definitionen av familjemedlemmar och avskaffa möjligheten att dra in förmåner i samband med ”manipulerade” ansökningar). Tillnärmningen av rättigheter och den förbättrade tillgången till skydd för kvinnor (ändring av ”kravet på samband” och begreppet ”viss samhällsgrupp”) kommer att stärka principen om icke-diskriminering. Slutligen kommer flera ändringar som syftar till att bredda definitionen av familjemedlemmar och stärka rättigheterna för personer med skyddsstatus och deras familjemedlemmar också att ha positiva verkningar när det gäller att förbättra barnens rättigheter.

2004/83/EG

ny

2009/0164 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.1 c, 63.2 a och 63.3 a,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [15],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [16],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [17], och

av följande skäl:

ny

(1) Ett antal väsentliga ändringar ska göras i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet [18]. Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

2004/83/EG skäl 1

(2) En gemensam asylpolitik, som omfattar ett gemensamt europeiskt asylsystem, utgör en integrerande del av Europeiska unionens mål att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för personer som tvingade av omständigheterna söker skydd inom Europeiska gemenskapen på laglig väg.

2004/83/EG skäl 2

(3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 (”Genèvekonventionen”), kompletterad genom New York protokollet av den 31 januari 1967 (”protokollet”), och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om non-refoulement bekräftas.

2004/83/EG skäl 3

(4) Genèvekonventionen och dess protokoll utgör grundstenen i det folkrättsliga systemet för skydd av flyktingar.

2004/83/EG skäl 4

(5) I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta en tillnärmning av reglerna för erkännande av flyktingar och innebörden av flyktingstatus.

2004/83/EG skäl 5

(6) I slutsatserna från Tammerfors anges även att bestämmelserna om flyktingstatus bör kompletteras med åtgärder för andra former av skydd som erbjuder en lämplig status för den som behöver ett sådant skydd.

ny

(7) Den första etappen i inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem har nu fullbordats. Vid sitt möte den 4 november 2004 antog Europeiska rådet Haagprogrammet, som fastställer de mål som ska nås på området frihet, säkerhet och rättvisa under perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades kommissionen att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument, och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder så att de kan antas före slutet av 2010. Enligt Haagprogrammet är syftet med det gemensamma europeiska asylsystemet att fastställa ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljas internationellt skydd, vilken ska gälla inom hela EU.

(8) I den europeiska pakten för invandring och asyl som antogs den 16 oktober 2008 noterade Europeiska rådet att skillnaderna fortfarande är stora mellan medlemsstaterna när det gäller beviljande av skydd och formerna för skyddet. Europeiska rådet konstaterade att tiden är mogen för nya initiativ för att fullborda inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem, i enlighet med vad som anges i Haagprogrammet, och därigenom erbjuda ett bättre skydd.

(9) Med hänsyn till resultaten av de undersökningar som genomförts är det i detta skede lämpligt att bekräfta de principer som ligger till grund för direktiv 2004/83/EG och att sträva efter att uppnå en högre grad av tillnärmning av bestämmelserna om erkännande av internationellt skydd och om innehållet i detta skydd på grundval av högre normer, i syfte att införa en enhetlig skyddsstatus som är giltig i hela unionen och därigenom uppfylla den målsättning som fastställdes i Haagprogrammet.

(10) Resurser från Europeiska flyktingfonden och Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor bör mobiliseras för att på lämpligt sätt stödja medlemsstaternas arbete med att genomföra de normer som fastställts under den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt arbetet i de medlemsstater vars asylsystem utsätts för ett särskilt och oproportionerligt hårt tryck, främst på grund av deras geografiska eller demografiska situation.

2004/83/EG skäl 6

(11) Huvudsyftet med detta direktiv är dels att garantera att medlemsstaterna tillämpar gemensamma kriterier för att fastställa vilka personer som har ett verkligt behov av internationellt skydd, dels att garantera att en miniminivå av förmåner är tillgänglig för dessa personer i samtliga medlemsstater.

2004/83/EG skäl 7(anpassad)

ny

(12) Tillnärmningen av reglerna om erkännande och innebörd av flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna för personer som ansöker om internationellt skydd när sådana förflyttningar endast motiveras av skillnader i de rättsliga ramarna.

2004/83/EG skäl 8

(13) Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna bör ha befogenhet att införa eller behålla förmånligare bestämmelser för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som ansöker om internationellt skydd i en medlemsstat, om en sådan ansökan anses bygga på förutsättningen att personen i fråga antingen är flykting i den mening som avses i artikel 1 A i Genèvekonventionen, eller en person som av andra skäl behöver internationellt skydd.

2004/83/EG skäl 9

(14) De tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som tillåts stanna inom medlemsstaternas territorier av skäl som inte hänför sig till ett behov av internationellt skydd utan efter en skönsmässig bedömning av ömmande eller humanitära skäl, faller utanför tillämpningsområdet för detta direktiv.

2004/83/EG skäl 10 (anpassad)

ny

(15) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna [19] . Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten och de asylsökandes och deras medföljande familjemedlemmars rätt till asyl och till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 7, 14, 15, 16, 18, 21, 24, 34 och 35 i stadgan och ska således också genomföras på ett sätt som överensstämmer med detta ändamål .

2004/83/EG skäl 11

(16) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina skyldigheter enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

2004/83/EG skäl 12

ny

(17) Medlemsstaterna bör i första hand ta hänsyn till barnets bästa när de genomför detta direktiv , i enlighet med 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter .

ny

(18) Begreppet familjemedlemmar bör breddas så att hänsyn tas till de särskilda omständigheter av olika slag som kan förekomma vid fall av beroendeställning och till den särskilda omsorg som ska ägnas åt att tillvarata barnets bästa.

2004/83/EG skäl 13

(19) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater, som fogas till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

2004/83/EG skäl 14

(20) Erkännandet av flyktingstatus ska endast ses som en fastställelse av redan existerande rättigheter.

2004/83/EG skäl 15

(21) Samråd med FN:s flyktingkommissariat kan ge medlemsstaterna värdefull vägledning när det gäller att fastställa flyktingstatus enligt artikel 1 i Genèvekonventionen.

2004/83/EG skäl 16

(22) Det bör fastställas miniminormer för definitionen och innebörden av flyktingstatus för att vägleda medlemsstaternas behöriga myndigheter vid tillämpningen av Genèvekonventionen.

2004/83/EG skäl 17

(23) Det är nödvändigt att införa gemensamma kriterier för när asylsökande ska erkännas som flyktingar i den mening som avses i artikel 1 i Genèvekonventionen.

2004/83/EG skäl 18

(24) Det är särskilt nödvändigt att införa en gemensam uppfattning av följande begrepp: skyddsbehov på plats (sur place), upphov till skada och källor till skydd, internt skydd samt begreppet förföljelse, inklusive orsakerna till förföljelse.

2004/83/EG skäl 19

ny

(25) Skydd kan ges inte bara av staten utan även av sådana parter eller organisationer, inklusive internationella organisationer, som uppfyller villkoren i detta direktiv och kontrollerar en region eller ett större område på statens territorium samt har viljan och förmågan att hävda rättsstatsprincipen. Skyddet bör vara effektivt och hållbart till sin natur .

ny

(26) Internt skydd bör vara faktiskt tillgängligt för sökanden i en del av ursprungslandet som han eller hon på ett säkert och lagligt sätt kan resa till och beviljas rätt till inresa och vistelse i.

2004/83/EG skäl 20

(27) När underåriga ansöker om internationellt skydd är det nödvändigt att medlemsstaterna vid sin prövning beaktar typer av förföljelse som är specifika för barn.

ny

(28) Ett av villkoren för att kunna betraktas som flykting i den mening som avses i artikel 1.A i Genèvekonventionen är att det finns ett orsakssamband mellan förföljelsen och förföljelsegrunderna ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. När en icke-statlig aktör ligger bakom förföljelsen är det tillräckligt om det finns ett orsakssamband mellan avsaknaden av statligt skydd mot förföljelsen och en av dessa grunder.

2004/83/EG skäl 21

ny

(29) Det är också nödvändigt att införa ett gemensamt begrepp för förföljelsegrunden ”tillhörighet till viss samhällsgrupp”. Vid definitionen av en viss samhällsgrupp bör hänsyn tas till faktorer som hänger samman med sökandens kön.

2004/83/EG skäl 22

(30) Handlingar som är oförenliga med Förenta nationernas syften och principer anges i inledningen till Förenta nationernas stadga och i artiklarna 1 och 2 i denna stadga och ingår bl.a. i Förenta nationernas resolutioner om åtgärder för terrorismbekämpning, enligt vilka handlingar, metoder och bruk som utgör terrorism strider mot Förenta nationernas syften och principer och även avsiktlig finansiering, planering och anstiftan av terroristhandlingar är oförenliga med Förenta nationernas syften och principer.

2004/83/EG skäl 23

(31) Såsom anges i artikel 14 kan ”status” även innefatta flyktingstatus.

2004/83/EG skäl 24

(32) Det bör även fastställas miniminormer för definitionen och innebörden av status som subsidiärt skyddsbehövande. Status som subsidiärt skyddsbehövande bör fungera som ett komplement till den status för skydd av flyktingar som finns i Genèvekonventionen.

2004/83/EG skäl 25

(33) Det är nödvändigt att införa kriterier för att fastställa vilka av dem som ansöker om internationellt skydd som är berättigade till status som subsidiärt skyddsbehövande. Kriterierna bör hämtas från de internationella förpliktelserna enligt instrumenten för mänskliga rättigheter och från medlemsstaternas praxis.

2004/83/EG skäl 26

(34) Risker som en befolkningsgrupp i ett land eller ett segment av befolkningen överlag är utsatta för utgör i normalfallet i sig inte ett personligt hot som kan betecknas som allvarlig skada.

2004/83/EG skäl 27

(35) Familjemedlemmar kan, enbart på grund av sin relation till flyktingen, normalt komma att utsättas för förföljelse på ett sätt som kan utgöra grund för flyktingstatus.

2004/83/EG skäl 28

(36) Begreppet nationell säkerhet och allmän ordning omfattar också fall då en tredjelandsmedborgare är medlem i en sammanslutning som stöder internationell terrorism eller stöder en sådan sammanslutning.

2004/83/EG skäl 29

Även om de förmåner som tillhandahålls familjemedlemmar till personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande inte nödvändigtvis måste vara desamma som de som tillhandahålls personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande, måste de vara rimliga i jämförelse med dessa förmåner.

ny

(37) Det är nödvändigt att säkerställa full respekt för principen om icke-diskriminering och samtidigt ta hänsyn till Haagprogrammets uppmaning om att inrätta en enhetlig status. Därför bör personer som beviljats subsidiärt skydd, med undantag för de avvikelser som är nödvändiga och objektivt motiverade, beviljas samma rättigheter och förmåner som flyktingar, på samma villkor som dessa.

2004/83/EG skäl 30

(38) Medlemsstaterna får, inom de gränser som följer av internationella åtaganden, föreskriva att beviljande av förmåner avseende tillträde till sysselsättning, sociala förmåner, hälso- och sjukvård samt tillgång till integrationsfrämjande åtgärder förutsätter att ett uppehållstillstånd har utfärdats.

ny

(39) För att personer som beviljats internationellt skydd på ett bättre sätt ska kunna tillgodogöra sig de rättigheter och förmåner som föreskrivs i direktivet i praktiken är det nödvändigt att ta hänsyn till deras specifika behov och de integrationsproblem de ställs inför.

(40) I detta sammanhang bör ansträngningar göras för att i synnerhet komma till rätta med sådana ekonomiska problem som hindrar personer som beviljats internationellt skydd att i praktiken få tillgång till arbetsmarknadsrelaterade utbildningsmöjligheter och fortbildning.

2004/83/EG skäl 31

(41) Detta direktiv är inte tillämpligt på ekonomiska förmåner från medlemsstaterna som beviljas för att främja utbildning.

2004/83/EG skäl 32

De praktiska svårigheter som personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ställs inför när det gäller att bestyrka utländska akademiska eller yrkesmässiga examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis bör beaktas.

ny

(42) Man bör överväga att vidta särskilda åtgärder för att på ett effektivt sätt lösa de praktiska svårigheter som personer som beviljats internationellt skydd ställs inför när det gäller att bestyrka utländska akademiska eller yrkesmässiga examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis, särskilt när dessa svårigheter beror på att personerna i fråga saknar nödvändig dokumentation eller inte kan bära de kostnader som är förknippade med erkännandeförfarandena.

2004/83/EG skäl 33

ny

(43) Särskilt för att undvika socialt lidande är det lämpligt att personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd , utan diskriminering och inom ramen för det sociala stödet, tillhandahålls tillräckliga sociala förmåner och medel för uppehället.

2004/83/EG skäl 34

När det gäller socialt stöd och hälso och sjukvård bör villkoren och de närmare föreskrifterna för tillhandahållande av grundläggande förmåner till personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande fastställas i den nationella lagstiftningen. Möjligheten att begränsa förmånerna för personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande till att gälla endast grundläggande förmåner bör tolkas så att detta begrepp omfattar åtminstone minimiinkomst, bistånd vid sjukdom och graviditet samt föräldrabistånd, i den mån dessa förmåner beviljas medborgare i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

2004/83/EG skäl 35

ny

(44) Tillträde till hälso- och sjukvård, såväl fysisk som psykisk vård, bör garanteras personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd .

ny

(45) Integrationsprogram för personer som beviljats internationellt skydd bör så långt möjligt vara utformade på ett sätt som tar hänsyn till dessa personers särskilda behov och den speciella situation som de befinner sig i.

2004/83/EG skäl 36

(46) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet med särskilt beaktande av utvecklingen av medlemsstaternas internationella skyldigheter när det gäller non-refoulement, utvecklingen av arbetsmarknaderna i medlemsstaterna och av de gemensamma grundläggande principerna för integration.

2004/83/EG skäl 37

(47) Eftersom målen för det föreslagna direktivet, nämligen att fastställa miniminormer för medlemsstaternas beviljande av internationellt skydd till tredjelandsmedborgare och statslösa personer och innehållet i det beviljade skyddet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av direktivets omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

2004/83/EG skäl 38

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket genom skrivelse av den 28 januari 2002 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

2004/83/EG skäl 39

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland genom skrivelse av den 13 februari 2002 meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

2004/83/EG skäl 40

(48) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv som därför varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

ny

(49) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som innebär en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(50) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende den tidsfrist för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga I del B.

2004/83/EG (anpassd) (anpassad)

ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och räckvidd Syfte

Syftet med detta direktiv är att införa miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som berättigade till internationellt skydd flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd och för innehållet i det beviljade skyddet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) internationellt skydd: flyktingstatus och status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt enligt definitionerna i leden e och g.

ny

(b) personer som är berättigade till internationellt skydd: personer som beviljats flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande i enlighet med definitionerna i e och g.

2004/83/EG (anpassad)

(b)(c) Genèvekonventionen: Konventionen om flyktingars rättsliga ställning undertecknad i Genève den 28 juli 1951, ändrad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967.

d) flykting: en tredjelandsmedborgare som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där han eller hon är medborgare och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets skydd, eller en statslös person som av samma skäl som nämnts ovan befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit och som inte omfattas av artikel 12.

(d)(e) flyktingstatus: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som flykting.

(e)(f) person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 och som inte omfattas av artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets skydd.

(f)(g) status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt: en medlemsstats erkännande av en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som en person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt.

(g)(h) ansökan om internationellt skydd: en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde och som kan omfattas av en separat ansökan.

ny

(i) sökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har ansökt om internationellt skydd och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut.

2004/83/EG

ny

(h)(j) familjemedlemmar: följande familjemedlemmar till den person som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd , om dessa familjemedlemmar befinner sig i samma medlemsstat i fråga om ansökan om internationellt skydd och under förutsättning att familjen existerade redan i ursprungslandet:

– Make eller maka till den person som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd eller hans/hennes ogifta partner i en stadigvarande relation, om lagstiftningen eller sedvanerätten i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess utlänningslagstiftning.

– Underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen eller till den person som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd , på villkor att de är ogifta och beroende av honom eller henne för sin försörjning, men oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning.

ny

– Gifta underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen eller till den person som beviljats internationellt skydd, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning, om det ligger i deras intresse att vara bosatta i samma land som den person som beviljats internationellt skydd.

– Fadern, modern eller någon annan vuxen släkting som enligt lag eller sedvana ansvarar för den person som beviljats internationellt skydd, om den senare är underårig och ogift, eller om vederbörande är underårig och gift, men det ligger i hans eller hennes intresse att vara bosatt i samma land som fadern, modern eller någon annan ansvarig släkting.

– Underåriga ogifta syskon till den person som beviljats internationellt skydd, om den sistnämnde är underårig och ogift, eller om den person som beviljats internationellt skydd eller hans eller hennes syskon är underåriga och ogifta, men intressena för en eller flera av dem tillvaratas bäst om de är bosatta i samma land.

(k) underårig: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under arton år.

2004/83/EG (anpassad)

ny

(i)(l) ensamkommande barn underåriga utan medföljande vuxen: tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som är yngre än 18 år en underårig som anländer till en medlemsstats territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom/henne dem, så länge de vederbörande inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underåriga som lämnas ensamma utan medföljande vuxen efter det att han eller hon de rest in på en medlemsstats territorium.

(j)(m) uppehållstillstånd: tillstånd som utfärdats av myndigheterna i en medlemsstat i enlighet med den statens lagstiftning och som ger en tredjelandsmedborgare eller statslös person rätt att uppehålla sig på dess territorium.

(k)(n) ursprungsland: det land eller de länder där en person är medborgare eller, i fråga om statslösa personer, tidigare haft sin vanliga vistelseort.

Artikel 3

Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare bestämmelser för att fastställa vem som ska betraktas som flykting eller som en person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för att fastställa innebörden av internationellt skydd, förutsatt att de är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

Bedömning av ansökningar om internationellt skydd

Artikel 4

Bedömning av fakta och omständigheter

1. Medlemsstaterna får betrakta det som den sökandes skyldighet att så snart som möjligt lägga fram alla faktorer som behövs för att styrka ansökan om internationellt skydd. Det är medlemsstaternas skyldighet att i samarbete med den sökande bedöma de relevanta faktorerna i ansökan.

2. De faktorer som det hänvisas till i punkt 1 utgörs av den sökandes utsagor och alla handlingar som den sökande förfogar över angående den sökandes ålder, bakgrund, inklusive relevanta släktingars bakgrund, identitet, nationalitet(er), tidigare bosättningsland(länder) och -ort(er), tidigare asylansökningar, resvägar, identitets- och resehandlingar samt orsakerna till ansökan om internationellt skydd.

3. Bedömningen av en ansökan om internationellt skydd ska vara individuell, och följande ska beaktas:

a) Alla relevanta uppgifter om ursprungslandet vid den tidpunkt då beslut fattas om ansökan, inbegripet lagar och andra författningar i ursprungslandet samt det sätt på vilket dessa tillämpas.

b) De relevanta utsagor och handlingar som den sökande har lämnat, inklusive information om huruvida sökanden har varit eller kan bli utsatt för förföljelse eller allvarlig skada.

c) Sökandens personliga ställning och förhållanden, inklusive faktorer som bakgrund, kön och ålder, så att det kan bedömas huruvida de handlingar den sökande har blivit eller skulle kunna bli utsatt för, på grundval av sökandens personliga omständigheter, skulle innebära förföljelse eller allvarlig skada.

d) Om den sökande efter att ha lämnat ursprungslandet ägnat sig åt en verksamhet, vars enda syfte eller vars huvudsyfte var att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att ansöka om internationellt skydd, ska man bedöma om denna verksamhet kommer att utsätta den sökande för förföljelse eller allvarlig skada om han eller hon återvänder till landet.

e) Om man rimligen kan förvänta sig att den sökande begagnar sig av skyddet i ett annat land där han eller hon kan hävda sitt medborgarskap.

4. Det faktum att den sökande redan har varit utsatt för förföljelse eller annan allvarlig skada, eller för direkta hot om sådan förföljelse eller sådan skada, är en allvarlig indikation på att den sökandes fruktan för förföljelse är välgrundad eller att det finns en verklig risk för att han eller hon kommer att lida allvarlig skada, såvida det inte finns goda skäl till att anta att sådan förföljelse eller allvarlig skada inte kommer att upprepas.

5. När medlemsstaterna tillämpar principen enligt vilken det är den sökandes skyldighet att styrka sin ansökan om internationellt skydd, och den sökandes uppgifter inte kan styrkas av skriftliga eller andra bevis, ska sådana uppgifter inte behöva bekräftas om följande villkor är uppfyllda:

a) Sökanden har gjort en genuin ansträngning för att styrka sin ansökan.

b) Alla relevanta faktorer som den sökande förfogar över har lagts fram och en tillfredsställande förklaring har lämnats till varför andra relevanta faktorer saknas.

c) Sökandens uppgifter befinns vara sammanhängande och rimliga och strider inte mot tillgänglig specifik och allmän information som rör den sökandes ärende.

d) Sökanden har ansökt om internationellt skydd så tidigt som möjligt, såvida inte sökanden kan framföra goda skäl till varför han eller hon inte gjort det.

e) Sökandens allmänna trovärdighet är fastställd.

Artikel 5

Internationellt skyddsbehov ”sur place”

1. En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada kan grunda sig på händelser som har ägt rum efter det att sökanden lämnade ursprungslandet.

2. En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada kan grunda sig på verksamhet som sökanden ägnat sig åt sedan han eller hon lämnade ursprungslandet, i synnerhet om det kan fastställas att den verksamhet som åberopas är ett uttryck för och en fortsättning på åsikter eller en inställning som sökanden hade i ursprungslandet.

3. Utan att det påverkar Genèvekonventionen får medlemsstaterna besluta att en sökande som lämnar in en efterföljande ansökan normalt inte ska beviljas flyktingstatus om risken för förföljelse grundar sig på omständigheter som den sökande genom eget beslut har skapat efter att ha lämnat ursprungslandet.

Artikel 6

Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada

Aktörer som utövar förföljelse eller tillfogar allvarlig skada omfattar

a) staten,

b) parter eller organisationer som kontrollerar staten eller en betydande del av statens territorium,

c) grupper som inte företräder staten, om det kan bevisas att aktörer enligt a och b, inklusive internationella organisationer, är oförmögna eller ovilliga att tillhandahålla skydd mot förföljelse eller allvarlig skada enligt artikel 7.

Artikel 7

Aktörer som ger skydd

1. Skydd mot förföljelse eller allvarlig skada ska vara verksamt och varaktigt och kan endast ges av

a) staten, eller

b) parter eller organisationer, inklusive internationella organisationer, som kontrollerar staten eller en betydande del av statens territorium och som är villiga och kapabla att hävda rättsstatsprincipen .

2. Ett verksamt och varaktigt Sskydd ges normalt när aktörerna enligt punkt 1 vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att en person förföljs eller lider allvarlig skada, bl.a. genom att ombesörja att det finns ett effektivt rättssystem för avslöjande, åtal och bestraffning av handlingar som innebär förföljelse eller allvarlig skada, och sökanden har tillgång till detta skydd.

3. När medlemsstaterna bedömer om en internationell organisation kontrollerar en stat eller en betydande del av statens territorium och ger skydd enligt punkt 2, ska de beakta alla riktlinjer som kan finnas i rådets relevanta rättsakter.

Artikel 8

Internt skydd

1. Medlemsstaterna får som ett led i bedömningen av en ansökan om internationellt skydd besluta att en sökande inte är i behov av internationellt skydd om det i en del av ursprungslandet inte finns någon välgrundad fruktan för förföljelse eller någon verklig risk för att lida allvarlig skada han eller hon har tillgång till skydd mot förföljelse eller allvarlig skada enligt definitionen i artikel 7 i en del av ursprungslandet och sökanden rimligen kan förväntas uppehålla sig han eller hon på ett säkert och lagligt sätt kan resa till och beviljas rätt till inresa och vistelse i den delen av landet.

2. Vid prövning av om en sökande har tillgång till skydd mot förföljelse eller allvarlig skada i någon del av ursprungslandet överensstämmer i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna, när de fattar beslut om ansökan, beakta de allmänna omständigheter som råder i den delen av landet och sökandens personliga förhållanden. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att exakt och aktuell information inhämtas från olika källor, såsom Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) och Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor.

3. Punkt 1 får tillämpas oaktat tekniska hinder för återvändande till ursprungslandet.

KAPITEL III

Förutsättningar för att betraktas som flykting

Artikel 9

Förföljelse

1. För att betraktas som förföljelse enligt lydelsen i artikel 1 A i Genèvekonventionen måste utgöras av handlingar som krävs att handlingarna i fråga

a) är tillräckligt allvarliga till sin natur eller på grund av sin upprepning för att innebära en allvarlig överträdelse av de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eller

b) är en ackumulation av olika åtgärder, däribland sådana överträdelser av de mänskliga rättigheterna som är tillräckligt allvarliga för att påverka en individ på ett liknande sätt som i punkt a.

2. Förföljelse, enligt punkt 1, kan bl.a. ta sig uttryck i

a) fysiskt eller psykiskt våld, inklusive sexuellt våld,

b) rättsliga, administrativa, polisiära och/eller judiciella åtgärder som i sig är diskriminerande eller som genomförs på ett diskriminerande sätt,

c) åtal eller straff som är oproportionerliga eller diskriminerande,

d) ett avslag i fråga om rättsligt överklagande som resulterar i ett oproportionerligt eller diskriminerande straff,

e) åtal eller straff för vägran att utföra militärtjänst i en konflikt om fullgörandet av militärtjänst skulle innefatta brott eller handlingar som omfattas av undantagsklausulerna i artikel 12.2,

f) köns- eller barnspecifika handlingar.

3. Enligt artikel 2 c måste det finnas ett samband mellan de skäl som anges i artikel 10 och den förföljelse som anges i punkt 1 eller avsaknaden av skydd mot sådan förföljelse .

Artikel 10

Skäl till förföljelsen

1. Medlemsstaterna ska ta hänsyn till följande faktorer vid bedömningen av skälen till förföljelsen:

a) Begreppet ras ska särskilt omfatta hudfärg, härkomst eller tillhörighet till en viss etnisk grupp.

b) Begreppet religion ska särskilt omfatta teistiska, icke-teistiska och ateistiska trosuppfattningar, deltagande i, eller avstående från deltagande i formella privata eller offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra, samt andra religiösa handlingar eller åsiktsyttringar, eller former av personligt eller gemensamt handlande grundat på eller påbjudet genom någon trosriktning.

c) Begreppet nationalitet ska inte bara omfatta medborgarskap, eller avsaknad av medborgarskap, utan ska särskilt omfatta tillhörighet till en grupp som definieras genom dess kulturella, etniska eller språkliga identitet, gemensamma geografiska ursprung eller politiska bakgrund eller dess förbindelser med befolkningen i en annan stat.

d) En grupp ska anses utgöra en särskild samhällsgrupp, särskilt när

– gruppens medlemmar har en gemensam väsentlig egenskap eller en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller består av personer som har en gemensam egenskap eller övertygelse som är så grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas avsvära sig den, och

– gruppen har en särskild identitet i det berörda landet eftersom den uppfattas som annorlunda av omgivningen.

Beroende på omständigheterna i ursprungslandet kan en särskild samhällsgrupp omfatta en grupp grundad på en gemensam egenskap, t.ex. sexuell läggning. Sexuell läggning får inte tolkas så att det innefattar handlingar som anses brottsliga enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning. Vid bedömningen av om en person ska anses tillhöra en viss samhällsgrupp eller när ett karakteristiskt drag hos en sådan grupp ska fastställas ska vederbörlig hänsyn tas till könsrelaterade aspekter kan beaktas, utan att dessa i sig ger upphov till en presumtion för denna artikels tillämplighet.

(e) Begreppet politisk åskådning ska särskilt inbegripa när någon omfattar en åsikt, tanke eller tro i en fråga som rör de potentiella aktörer som utövar förföljelse enligt artikel 6 och deras politik eller metoder, oavsett om sökanden har handlat i linje med denna åsikt, tanke eller tro.

2. Vid bedömningen av huruvida en sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse är det irrelevant huruvida sökanden faktiskt har de egenskaper i fråga om ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning som är skälet till förföljelsen, om en sådan egenskap tillskrivs den sökande av den som utövar förföljelsen.

Artikel 11

Upphörande

1. En tredjelandsmedborgare eller en statslös person ska upphöra att vara en flykting om han eller hon

a) av fri vilja på nytt begagnar sig av det lands skydd vari han eller hon är medborgare, eller

b) efter att ha förlorat sitt medborgarskap, av fri vilja förvärvar det på nytt, eller

c) förvärvar medborgarskap, och kommer i åtnjutande av det landets skydd, eller

d) av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land som han eller hon lämnat eller fortsatt att uppehålla sig utanför på grund av fruktan för förföljelse, eller

e) inte längre kan fortsätta att vägra att begagna sig av skyddet i det land där han eller hon är medborgare eftersom de omständigheter som ledde till att han eller hon erkändes som flykting inte längre föreligger,

f) utan att äga medborgarskap i något land, kan återvända till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, eftersom de omständigheter som ledde till att han eller hon erkändes som flykting inte längre föreligger.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 e och f ska medlemsstaterna beakta huruvida omständigheterna har ändrats så väsentligt och varaktigt att flyktingens fruktan för förföljelse inte längre kan anses välgrundad.

ny

3. Punkt 1 e–f ska inte tillämpas på flyktingar som kan åberopa tungt vägande skäl grundade på tidigare förföljelse för att inte vilja begagna sig av det lands skydd vari han eller hon är medborgare eller, om det är fråga om en statslös person, det land där han eller hon tidigare hade sin varaktiga vistelseort.

2004/83/EG (anpassad)

ny

Artikel 12

Undantag

1. En tredjelandsmedborgare eller en statslös person kan inte ges flyktingstatus om

a) han eller hon omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen om skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom Förenta nationerna än FN:s flyktingkommissariat; om sådant skydd eller bistånd av något skäl har upphört, utan att de berörda personernas ställning har fastställts slutgiltigt i enlighet med de relevanta resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, ska dessa personer automatiskt komma i åtnjutande av förmånerna i detta direktiv,

b) han eller hon av de behöriga myndigheterna i bosättningslandet tillerkänns samma rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa.

2. En tredjelandsmedborgare eller en statslös person kan inte ges flyktingstatus om det finns synnerliga skäl för att anta att

a) han eller hon har förövat ett brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,

b) han eller hon har förövat ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan vederbörande fick tillträde till det landet som flykting, vilket innebär den tidpunkt då uppehållstillstånd utfärdades på grundval av beviljad flyktingstatus; särskilt grymma handlingar, även om de begåtts i förment politiskt syfte, får betecknas som allvarliga icke-politiska brott, eller

c) han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga.

3. Punkt 2 gäller personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns däri.

KAPITEL IV

Flyktingstatus

Artikel 13

Beviljande av flyktingstatus

Medlemsstaterna ska bevilja en tredjelandsmedborgare eller en statslös person flyktingstatus om han eller hon kan betraktas som flykting enligt kapitlen II och III.

Artikel 14

Återkallande av, upphävande av eller vägran att förnya flyktingstatus

1. När det gäller ansökningar om internationellt skydd som lämnats efter detta direktivs ikraftträdande ikraftträdandet av direktiv 2004/83/EG ska medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons flyktingstatus som beviljats av ett regeringsorgan, ett förvaltningsrättsligt organ, en domstol eller ett domstolsliknande organ om vederbörande inte längre är flykting enligt artikel 11.

2. Utan att det påverkar flyktingens skyldighet enligt artikel 4.1 att uppge alla relevanta fakta och lämna alla relevanta handlingar som han eller hon förfogar över, ska den medlemsstat som har beviljat flyktingstatus i varje enskilt fall bevisa att den berörda personen har upphört att vara eller aldrig har varit flykting enligt punkt 1 i denna artikel.

3. Medlemsstaterna ska återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller statslös persons flyktingstatus om de berörda medlemsstaterna efter beviljandet av flyktingstatus fastställer att vederbörande

a) inte skulle ha getts eller inte kan ges flyktingstatus i enlighet med artikel 12,

b) har förvrängt eller utelämnat fakta, inklusive användning av falska handlingar, och detta varit avgörande för beviljandet av flyktingstatus.

4. Medlemsstater får återkalla, upphäva eller vägra att förnya status som beviljats en flykting av ett regeringsorgan, ett förvaltningsrättsligt organ, en domstol eller ett domstolsliknande organ

a) om det finns skälig anledning att betrakta vederbörande som en fara för säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig, eller

b) vederbörande utgör en samhällsfara i medlemsstaten i fråga med hänsyn till att han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

5. I de situationer som beskrivs i punkt 4 får medlemsstaterna besluta att inte bevilja status för en flykting om ett sådant beslut ännu inte har fattats.

6. Personer som omfattas av punkt 4 eller 5 ska ha de rättigheter som anges i eller som liknar dem som anges i artiklarna 3, 4, 16, 22, 31, 32 och 33 i Genèvekonventionen om de befinner sig i medlemsstaten.

KAPITEL V

Förutsättningar för att betraktas som subsidiärt skyddsbehövande

Artikel 15

Allvarlig skada

Allvarlig skada utgörs av

a) dödsstraff eller avrättning, eller

b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet, eller

c) allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.

Artikel 16

Upphörande

1. En tredjelandsmedborgare eller en statslös person ska upphöra att uppfylla kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, då de omständigheter som ledde till att status som subsidiärt skyddsbehövande beviljades inte längre föreligger, eller har ändrats i sådan grad att skydd inte längre behövs.

2. Vid beaktande av punkt 1 ska medlemsstaterna ta hänsyn till om omständigheterna har ändrats så väsentligt och varaktigt att personen som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande inte längre är utsatt för en verklig risk för allvarlig skada.

ny

3. Punkt 1 e–f ska inte tillämpas på personer som beviljats subsidiärt skydd och som kan åberopa tungt vägande skäl grundade på tidigare förföljelse för att inte vilja begagna sig av det lands skydd vari han eller hon är medborgare eller, om det är fråga om en statslös person som inte är medborgare i något land, det land där han eller hon tidigare hade sin varaktiga vistelseort.

2004/83/EG (anpassad)

ny

Artikel 17

Undantag

1. En tredjelandsmedborgare eller en statslös person uppfyller inte kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt om det finns synnerliga skäl för att anse att

a) han eller hon har förövat ett brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,

b) han eller hon har förövat ett allvarligt brott,

c) han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga,

d) han eller hon utgör en fara för samhället eller säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig.

2. Punkt 1 gäller personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns däri.

3. Medlemsstaterna får besluta att en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt om vederbörande innan han eller hon fick tillträde till medlemsstaten har begått ett eller flera brott som inte omfattas av punkt 1, men som skulle gett fängelsestraff om de hade begåtts i den berörda medlemsstaten, och han eller hon lämnade sitt ursprungsland endast för att undvika påföljder för dessa brott.

KAPITEL VI

Status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt

Artikel 18

Beviljande av status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt

Medlemsstaterna ska bevilja en tredjelandsmedborgare eller en statslös person status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt om han eller hon uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt enligt kapitlen II och V.

Artikel 19

Återkallande av, upphävande av eller vägran att förnya status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt

1. När det gäller ansökningar om internationellt skydd som lämnats efter detta direktivs ikraftträdande ska medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons status som subsidiärt skyddsbehövande som beviljats av ett regeringsorgan, ett förvaltningsrättsligt organ, en domstol eller ett domstolsliknande organ om vederbörande inte längre uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt enligt artikel 16.

2. Medlemsstaterna får återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt som beviljats av ett regeringsorgan, ett förvaltningsrättsligt organ, en domstol eller ett domstolsliknande organ om han eller hon, efter det att status som subsidiärt skyddsbehövande beviljats, inte längre uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt i enlighet med artikel 17.3.

3. Medlemsstaterna ska återkalla, upphäva eller vägra att förnya en tredjelandsmedborgares eller en statslös persons status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt om

a) han eller hon efter beviljandet av status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt inte borde ha erhållit eller inte längre uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt i enlighet med artikel 17.1 och 17.2,

b) han eller hon har förvrängt eller utelämnat fakta, inklusive användning av falska handlingar, och detta varit avgörande för att bevilja status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt.

4. Utan att det påverkar tredjelandsmedborgarens eller den statslösa personens skyldighet enligt artikel 4.1 att uppge alla relevanta fakta och lämna alla relevanta handlingar som han eller hon förfogar över ska den medlemsstat som har beviljat status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt i varje enskilt fall bevisa att den berörda personen inte längre uppfyller eller aldrig har uppfyllt kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt i enlighet med punkterna 1–3 i denna artikel.

KAPITEL VII

Innebörden av internationellt skydd

Artikel 20

Allmänna bestämmelser

1. Detta kapitel ska inte påverka de rättigheter som följer av Genèvekonventionen.

2. Detta kapitel ska tillämpas på både flyktingar och personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt, om inte något annat anges.

3. Vid genomförandet av detta kapitel ska medlemsstaterna beakta situationen för utsatta personer, till exempel underåriga, ensamkommande barn underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn , offer för människohandel, personer med mentala hälsoproblem och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

4. Punkt 3 ska endast gälla de personer som man finner har särskilda behov efter en individuell bedömning av deras situation.

5. Medlemsstaterna ska i första hand se till barnets bästa vid genomförandet av de bestämmelser i detta kapitel som rör underåriga.

6. Medlemsstaterna får, inom de gränser som anges i Genèvekonventionen, inskränka de förmåner som en flykting beviljas enligt detta kapitel, om denne har erhållit flyktingstatus på grundval av verksamhet som bedrivits med enda syfte eller med huvudsyfte att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att bli erkänd som flykting.

7. Medlemsstaterna får, inom de gränser som följer av medlemsstaternas internationella förpliktelser, inskränka de förmåner som en person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande beviljas enligt detta kapitel, om denna person har erhållit status som alternativt skyddsbehövande på grundval av verksamhet som bedrivits med enda syfte eller med huvudsyfte att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att erkännas som alternativt skyddsbehövande.

Artikel 21

Skydd mot avvisning

1. Medlemsstaterna ska i enlighet med sina internationella förpliktelser respektera principen om non-refoulement.

2. Om det inte är förbjudet enligt de internationella förpliktelser som avses i punkt 1 får medlemsstaterna avvisa en flykting, vare sig denne formellt erkänts eller ej, om

a) det finns skälig anledning att betrakta vederbörande som en fara för säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig, eller

b) vederbörande utgör en samhällsfara i medlemsstaten i fråga med hänsyn till att han eller hon genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett synnerligen allvarligt brott.

3. Medlemsstaterna får återkalla, upphäva eller vägra att förnya eller bevilja ett uppehållstillstånd för en flykting om han eller hon omfattas av punkt 2.

Artikel 22

Information

Medlemsstaterna ska, så snart som möjligt efter det att respektive skyddsstatus beviljats personer som erkänts vara i behov av är berättigade till internationellt skydd, ge dessa personer tillgång till information på ett språk som de rimligen kan förväntas de kan förstå om de rättigheter och skyldigheter som är förbundna med den statusen.

Artikel 23

Sammanhållning av familjer

1. Medlemsstaterna ska se till att familjen hålls samlad.

2. Medlemsstaterna ska se till att familjemedlemmar till den person som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har beviljats internationellt skydd , och som för egen del inte uppfyller kraven för att erhålla sådan status detta skydd , får ansöka om de förmåner som avses i artiklarna 24–34 i enlighet med nationella förfaranden och i den mån detta överensstämmer med familjemedlemmens personliga rättsliga status.

När det gäller familjemedlemmar till personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande får medlemsstaterna fastställa tillämpliga villkor för sådana förmåner.

I sådana fall skall medlemsstaterna se till att de förmåner som tillhandahålls garanterar en tillräcklig levnadsstandard.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte vara tillämpliga om den familjemedlemmen undantas eller skulle undantas från flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande internationellt skydd enligt kapitlen III och V.

4. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna vägra, inskränka eller återkalla förmånerna med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen.

5. Medlemsstaterna får besluta att denna artikel även ska gälla andra nära släktingar som levde tillsammans som en del av familjen vid tidpunkten för avfärden från ursprungslandet, och som då för sin försörjning var helt eller delvis beroende av den person som innehar flyktingstatus eller status som skyddsbehövande i övrigt beviljats internationellt skydd .

Artikel 24

Uppehållstillstånd

1. Så snart som möjligt efter det att flyktingstatus skyddsstatus har beviljats, ska medlemsstaterna till de personer som innehar flyktingstatus åtnjuter internationellt skydd utfärda ett uppehållstillstånd som ska gälla i minst tre år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21.3.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.1 kan det uppehållstillstånd som ska utfärdas till familjemedlemmarna till de personer som innehar flyktingstatus beviljats internationellt skydd vara giltigt i mindre än tre år och vara förnybart.

2. Så snart som möjligt efter det att status som alternativt skyddsbehövande har beviljats skall medlemsstaterna till de personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande utfärda ett uppehållstillstånd som skall gälla i minst ett år och vara förnybart om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.

Artikel 25

Resedokument

1. Medlemsstaterna ska till personer som innehar flyktingstatus utfärda resedokument, i den form som anges i bilagan till Genèvekonventionen, för resor utanför deras territorier, om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.

2. Medlemsstaterna ska till personer som innehar status som subsidiärt skyddsbehövande i övrigt och som inte kan få ett nationellt pass, utfärda dokument som gör det möjligt för dem att resa utanför deras territorium , åtminstone om det uppstår allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan stat, om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat.

Artikel 26

Tillträde till arbetsmarknaden

1. Medlemsstaterna ska ge personer som innehar flyktingstatus beviljats internationellt skydd rätt att vara anställda eller bedriva verksamhet som egenföretagare, med förbehåll för de bestämmelser som allmänt tillämpas för yrket och för anställning i offentlig tjänst, omedelbart efter det att flyktingstatus skyddet har beviljats.

2. Medlemsstaterna ska se till att personer som innehar flyktingstatus beviljats internationellt skydd erbjuds aktiviteter såsom arbetsmarknadsrelaterad utbildning för vuxna, yrkesutbildning, inklusive fortbildningskurser för uppdatering av yrkeskunskaper, och arbetsplatspraktik och rådgivningstjänster som tillhandahålls av arbetsförmedlingar på likvärdiga villkor som egna medborgare.

ny

3. Medlemsstaterna ska sträva efter att främja möjligheterna för personer som beviljats internationellt skydd att få tillgång till sådan arbetsmarknadsrelaterad utbildning och yrkesutbildning som avses i punkt 2 genom att när så behövs exempelvis erbjuda studiestöd och studielån eller möjlighet att arbeta och studera på deltid.

2004/83/EG

ny

3. Medlemsstaterna skall ge personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande rätt att vara anställda eller bedriva verksamhet som egenföretagare, med förbehåll för de bestämmelser som allmänt tillämpas för yrket och för anställning i offentlig tjänst, omedelbart efter det att status som alternativt skyddsbehövande har beviljats. Situationen på arbetsmarknaden i medlemsstaterna får beaktas, inbegripet för eventuell prioritering när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, under en begränsad tidsperiod som skall fastställas i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna skall se till att en person som innehar status som alternativt skyddsbehövande får tillträde till en anställning som han eller hon har erbjudits i enlighet med nationella bestämmelser om prioritering på arbetsmarknaden.

4. Medlemsstaterna skall se till att personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande får tillträde till aktiviteter såsom arbetsmarknadsrelaterad utbildning för vuxna, yrkesutbildning och arbetsplatspraktik, på villkor som medlemsstaterna skall bestämma.

54. Gällande lagstiftning i medlemsstaterna om ersättning, tillgång till sociala trygghetssystem vid verksamhet som anställd eller egenföretagare samt övriga anställningsvillkor ska tillämpas.

Artikel 27

Tillträde till utbildning

1. Medlemsstaterna ska fullt ut ge alla underåriga som har beviljats flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande internationellt skydd tillträde till utbildningssystemet, på samma villkor som egna medborgare.

2. Medlemsstaterna ska ge vuxna som har beviljats flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande internationellt skydd tillträde till utbildningssystemet, fortbildning och omskolning, på samma villkor som tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i medlemsstaten.

3. Medlemsstaterna skall se till att personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande behandlas på samma sätt som egna medborgare i samband med gällande förfaranden för erkännande av utländska akademiska eller yrkesmässiga examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

ny

Artikel 28

Tillgång till förfaranden för erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis

1. Medlemsstaterna ska se till att personer som har beviljats internationellt skydd behandlas på samma sätt som egna medborgare i samband med gällande förfaranden för erkännande av utländska akademiska eller yrkesmässiga examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

2. Medlemsstaterna ska sträva efter att se till att personer som har beviljats internationellt skydd som inte kan styrka sina kvalifikationer ges tillgång till lämpliga system för bedömning, validering och godkännande av deras tidigare utbildning. Alla eventuella sådana åtgärder ska vara förenliga med artiklarna 2.2 och 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer [20].

3. Medlemsstaterna ska sträva efter att se till att personer som har beviljats internationellt skydd inte hindras från att söka erkännande av sina utländska diplom, intyg eller andra bevis på formella kvalifikationer eller godkännande av deras tidigare utbildning på grund av de kostnader som är involverade.

2004/83/EG (anpassad)

ny

Artikel 2829

Sociala förmåner

1. Medlemsstaterna ska se till att personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande åtnjuter internationellt skydd i den medlemsstat som har beviljat sådant status skydd får nödvändigt socialt stöd som tillhandahålls medborgare i den medlemsstaten.

2. 2. Genom undantag från den allmänna regel som fastställs i punkt 1 får medlemsstaterna begränsa det sociala stöd som beviljas personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande till att gälla endast grundläggande förmåner vilka skall tillhandahållas på samma nivåer och på samma villkor som för medborgare.

Artikel 2930

Hälso- och sjukvård

1. Medlemsstaterna ska se till att personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande åtnjuter internationellt skydd har tillträde till hälso- och sjukvård på samma villkor som medborgare i den medlemsstat som har beviljat sådant skydd sådan status.

2. Genom undantag från den allmänna regel som fastställs i punkt 1 får medlemsstaterna begränsa den hälso- och sjukvård som beviljas personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande till att gälla endast grundläggande förmåner som skall tillhandahållas på samma nivåer och på samma villkor som för medborgare

32. Medlemsstaterna ska, på samma villkor som för medborgare i den medlemsstat som har beviljat denna status, ge lämplig hälso- och sjukvård , inklusive lämplig mentalvård när så behövs, till personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har beviljats internationellt skydd och som har särskilda behov, till exempel gravida kvinnor, personer med funktionshinder, personer som har utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld eller underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter.

Artikel 3031

Ensamkommande barn Underåriga utan medföljande vuxen

1. Så snabbt som möjligt efter det att flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande internationellt skydd har beviljats, ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att ensamkommande barn underåriga utan medföljande vuxen företräds av en förmyndare eller vid behov av en organisation som är ansvarig för underårigas vård och välbefinnande, eller av varje annan form av lämplig representation, inbegripet den som grundas på lagstiftning eller ett rättsligt avgörande.

2. Medlemsstaterna ska vid genomförandet av detta direktiv se till att den underåriges behov tillgodoses på ett korrekt sätt av den förmyndare eller företrädare som utsetts. De behöriga myndigheterna ska göra regelbundna utvärderingar av detta.

3. Medlemsstaterna ska se till att ensamkommande barn underåriga utan medföljande vuxen placeras antingen

a) hos vuxna släktingar, eller

b) i en fosterfamilj, eller

c) i förläggningar som utformats särskilt för att ta emot underåriga, eller

d) i andra typer av inkvartering som är lämpliga för underåriga.

I detta sammanhang ska barnets åsikter beaktas i förhållande till dess ålder och mognad.

4. Så långt det är möjligt ska syskon hållas samman, med beaktande av den berörde underåriges bästa, särskilt hans eller hennes ålder och mognad. Ensamkommande barn Underåriga utan medföljande vuxen ska byta inkvartering så sällan som möjligt.

5. Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för att så snabbt som möjligt efter det att internationellt skydd har beviljats spåra det ensamkommande barnets familj , och i detta sammanhang värna om den underåriges bästa skall medlemsstaterna bemöda sig att spåra den underåriges familjemedlemmar så snabbt som möjligt. Om den underåriges liv eller integritet hotas, eller nära släktingars, särskilt om dessa är kvar i ursprungslandet, är det viktigt att se till att insamling, behandling och spridning av uppgifter om dessa personer sker konfidentiellt.

6. Personer som arbetar med ensamkommande barn underåriga utan medföljande vuxen ska ha fått och fortsätta att få eller skall erhålla lämplig utbildning om barnens behov och regelbundet genomgå nödvändig fortbildning .

Artikel 3132

Tillgång till bostad

Medlemsstaterna ska se till att personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande beviljats internationellt skydd har tillgång till bostad på likvärdiga villkor som för andra tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom deras territorium. Medlemsstaterna ska sträva efter att genomföra politik som syftar till att förebygga diskriminering av personer som beviljats internationellt skydd och till att garantera lika möjligheter när det gäller tillgång till bostad.

Artikel 3233

Rätt till fri rörlighet inom medlemsstaten

Medlemsstaterna ska tillåta fri rörlighet inom sina territorier för personer som innehar flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande har beviljats internationellt skydd på samma villkor och med samma begränsningar som för andra tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom deras territorium.

Artikel 3334

Tillgång till integrationsfrämjande åtgärder

1. För att underlätta integrationen av flyktingar personer som har beviljats internationellt skydd i samhällslivet ska medlemsstaterna säkerställa tillgång till inrätta sådana integrationsprogram som de finner lämpliga för att ta hänsyn till de särskilda behoven för personer som har beviljats internationellt skydd, eller skapa villkor som säkerställer tillgång till sådana program.

1 Om medlemsstaterna finner det lämpligt skall personer som innehar status som alternativt skyddsbehövande ges tillgång till integrationsprogram.

ny

2. Integrationsprogrammen kunde omfatta introduktionsprogram och språkundervisning som i största möjliga utsträckning är anpassade till behoven för personer som har beviljats internationellt skydd.

2004/83/EG (anpassad)

ny

Artikel 3435

Återvandring

Medlemsstaterna får ge bidrag till personer med flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande som har beviljats internationellt skydd och som vill återvandra.

KAPITEL VIII

Administrativt samarbete

Artikel 3536

Samarbete

Medlemsstaterna ska utse en nationell kontaktpunkt och meddela dennas adress till kommissionen,. som Kommissionen ska i sin tur skall vidarebefordra adressen uppgifterna till övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna ska i samarbete med kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att inrätta ett direkt samarbete, som även omfattar utbyte av information mellan behöriga myndigheter.

Artikel 3637

Personal

Medlemsstaterna ska se till att myndigheter och andra organisationer som ansvarar för att genomföra detta direktiv har fått tillräcklig utbildning och att de ska vara bundna av tystnadsplikt enligt den nationella lagstiftningen när det gäller alla uppgifter som de får kännedom om i samband med sitt arbete.

KAPITEL IX

Slutbestämmelser

Artikel 3738

Rapporter

1. Senast den 10 april 2008 […] ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv och vid behov föreslå eventuella ändringar. Dessa ändringsförslag skall prioriteras när det gäller artiklarna 15, 26 och 33. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna all information som behövs för att utarbeta rapporten senast den 10 oktober 2007 […] .

2. Efter det att rapporten överlämnats ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 3839

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 10 oktober 2006 artikel […] senast den […] . De ska genast underrätta översända texten till dessa bestämmelser och en jämförelsetabell över bestämmelserna och direktivet till kommissionen .

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de viktigaste bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv och en jämförelsetabell över bestämmelserna och direktivet .

Artikel 40

Upphävande

Direktiv 2004/83/EG upphävs med verkan från och med [dagen efter den dag som anges i artikel … punkt 1, första stycket i detta direktiv], dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristen för införlivande med nationell lagstiftning av det direktiv som anges i bilaga I, del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

2004/83/EG (anpassad)

Artikel 3941

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna [...] ska tillämpas från [dagen efter den dag som anges i artikel … punkt 1, första stycket].

2004/83/EG (anpassad)

Artikel 4042

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i […]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[…] […]

BILAGA I

Del A

Upphävt direktiv

(jfr artikel 40)

Rådets direktiv 2004/83/EG | (EUT L 304, 30.9.2004, s. 12) |

Del B

Frist för införlivande i nationell rätt

(jfr artikel 39)

Direktiv | Införlivandefrist |

2004/83/EG | 10 oktober 2006 |

_____________

BILAGA II

>Jämförelsetabell

Direktiv 2004/83/EC | Föreliggande direktiv |

Artikel 1 | Artikel 1 |

Artikel 2, inledningsfrasen | Artikel 2, inledningsfrasen |

Artikel 2 a | Artikel 2 a |

- | Artikel 2 b |

Artikel 2 b – g | Artikel 2 c – h |

- | Artikel 2 i |

Artikel 2 h - | Artikel 2 j första och andra strecksatsenArtikel 2 j tredje, fjärde och femte strecksatsen |

- | Artikel 2 k |

Artikel 2 i | Artikel 2 l |

Artikel 2 j | Artikel 2 m |

Artikel 2 k | Artikel 2 n |

Artikel 3 | Artikel 3 |

Artikel 4 | Artikel 4 |

Artikel 5 | Artikel 5 |

Artikel 6 | Artikel 6 |

Artikel 7 | Artikel 7 |

Artikel 8.1–2 | Artikel 8.1–2 |

Artikel 8.3 | - |

Artikel 9 | Artikel 9 |

Artikel 10 | Artikel 10 |

Artikel 11.1–2 | Artikel 11.1–2 |

- | Artikel 11.3 |

Artikel 12 | Artikel 12 |

Artikel 13 | Artikel 13 |

Artikel 14 | Artikel 14 |

Artikel 15 | Artikel 15 |

Artikel 16.1–2 | Artikel 16.1–2 |

- | Artikel 16.3 |

Artikel 17 | Artikel 17 |

Artikel 18 | Artikel 18 |

Artikel 19 | Artikel 19 |

Artikel 20.1–5 | Artikel 20.1–5 |

Artikel 20.6–7 | - |

Artikel 21 | Artikel 21 |

Artikel 22 | Artikel 22 |

Artikel 23.1 | Artikel 23.1 |

Artikel 23.2 första stycket | Artikel 23.2 första stycket |

Artikel 23.2 andra stycket | - |

Artikel 23.2 tredje stycket | - |

Artikel 23.3–5 | Artikel 23.3–5 |

Artikel 24.1 | Artikel 24.1 |

Artikel 24.2 | - |

Artikel 25 | Artikel 25 |

Artikel 26.1–3 | Artikel 26.1–3 |

Artikel 26.4 | - |

Artikel 26.5 | Artikel 26.4 |

Artikel 27.1–2 | Artikel 27.1–2 |

Artikel 27.3 | Artikel 28.1 |

- | Artikel 28.2–3 |

Artikel 28.1 | Artikel 29.1 |

Artikel 28.2 | - |

Artikel 29.1 | Artikel 30.1 |

Artikel 29.2Artikel 29.3 | -Artikel 30.2 |

Artikel 30 | Artikel 31 |

Artikel 31 | Artikel 32 |

Artikel 32 | Artikel 33 |

Artikel 33 | Artikel 34 |

Artikel 34 | Artikel 35 |

Artikel 35 | Artikel 36 |

Artikel 36 | Artikel 37 |

Artikel 37 | Artikel 38 |

Artikel 38 | Artikel 39 |

- | Artikel 40 |

Artikel 39 | Artikel 41 |

Artikel 40 | Artikel 42 |

– | Bilaga I |

– | Bilaga II |

[1] EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.

[2] Strategisk plan för asylpolitiken: ett integrerat grepp på asylfrågor i hela EU, KOM(2008) 360.

[3] KOM(2007) 301.

[4] Tillgänglig på: http://ec.europa.eu/justice_home/doc_centre/immigration/integration/doc/2007/handbook_2007_en.pdf

[5] UNHCR, ”Asylum in the European Union, A study on the implementation of the Qualification Directive”, November 2007; ELENA/ECRE, ”The impact of the EU Qualification Directive on International protection”, October 2008; France Terre d'Asile, ”Asile La protection subsidiaire en Europe: Un mosaïque de droits”, Les cahiers du social no 18, Septembre 2008; Dutch Refugee Council/ECRE, ”Networking on the Transposition of the Qualification Directive”, December 2008, Nijmegen University, ”The Qualification Directive: Central themes, Problem issues, and Implementation in selected MS”, Karin Zwaan (ed), 2007

[6] Tillgänglig på: http://ec.europa.eu/justice_home/doc_centre/asylum/studies/wai/doc_asylum_studies_en.htm

[7] GHK, Impact assessment studies on The future development of measures on the qualification and status of third country nationals or stateless persons as persons in need of international protection and on the content of the protection granted, based on Council Directive 2004/83/EC and The future development of measures on procedures in MS for granting and withdrawing refugee status, based on Council Directive 2005/85/EC, Multiple framework service contract JLS/2006/A1/004.

[8] EUT L 326, 13.12.2005, s.13.

[9] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (KOM(2008) 820 slutlig/2).

[10] Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2008) 815/2).

[11] Domstolen ombads lämna ett förhandsavgörande om huruvida befintligheten av ett allvarligt och personligt hot mot liv och lem för en person som ansöker om alternativt skydd förutsätter att denne sökande kan visa att hoten är specifikt riktade mot honom på grund av omständigheter som är hänförliga till hans personliga situation och, om inte, ange vilka kriterier som ska tillämpas för att fastställa att ett sådant hot ska anses föreligga.

[12] Dom av den 11 januari 2007, Salah Sheekh mot Nederländerna, punkt 141.

[13] Domar av den 15 februari 2006 i målen Niedzwiecki mot Tyskland och Okpisz mot Tyskland.

[14] Andra utgåvan, tillgänglig på http://ec.europa.eu/justice_home/doc_centre/immigration/integration, s. 32–36.

[15] EUT C […], […], s. […].

[16] EUT C […], […], s. […].

[17] EUT C […], […], s. […].

[18] EUT C 304, 30.9.2004, s. 12.

[19] EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

[20] EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

--------------------------------------------------