Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document E2022J0005

Dom av den 24 januari 2023 i mål E-5/22 Christian Maitz mot Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung, Liechtensteinische Invalidenversicherung och Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Förordning (EG) nr 987/2009 – Bosättning i tredjeland – Egenföretagare – EES-rättens tillämplighet – Rekommendation av administrativa kommissionen – Artikel 3 i EES-avtalet – Principen om lojalt samarbete) 2023/C 158/05

EUT C 158, 4.5.2023, p. 10–10 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

4.5.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 158/10


DOM

av den 24 januari 2023

i mål E-5/22

Christian Maitz mot Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung, Liechtensteinische Invalidenversicherung och Liechtensteinische Familienausgleichskasse

(Social trygghet – Förordning (EG) nr 883/2004 – Förordning (EG) nr 987/2009 – Bosättning i tredjeland – Egenföretagare – EES-rättens tillämplighet – Rekommendation av administrativa kommissionen – Artikel 3 i EES-avtalet – Principen om lojalt samarbete)

(2023/C 158/05)

Domstolen meddelade den 24 januari 2023 dom i mål E-5/22, Christian Maitz mot Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversicherung, Liechtensteinische Invalidenversicherung och Liechtensteinische Familienausgleichskasse. Furstliga appellationsdomstolen (Fürstliches Obergericht) hade i enlighet med artikel 34 i avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol begärt ett yttrande angående tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de nationella trygghetssystemen samt Europaparlamentets och rådets förordning förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004. Domstolen var sammansatt av Páll Hreinsson, ordförande (referent), Bernd Hammermann och Ola Mestad (tillfälligt utsedd). domare. Domslutet lyder:

1.

Det finns inget krav enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 883/2003 om samordning av de sociala trygghetssystemen på att en EES-medborgare också måste vara bosatt i ett EES-land för att omfattas av förordningens tillämpningsområde.

Ett avtal ingånget mellan ett EES-land och ett tredjeland, med syftet att utvidga tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 883/2004 till att omfatta det tredjelandet, kan inte föreskriva ett bosättningskrav för en enskild person som ett villkor som avviker från artiklarna 2.1 och 11 i den förordningen.

2.

Artikel 19.2 i förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 ska tolkas så, att det inte krävs ett intyg som enbart utfärdas som intyget A1 för att ha rättsverkningar enligt artikel 5.1 i den förordningen.


Top