1.

En försäkringsfordran måste grundas på ett försäkringsfall som uppstår innan ett försäkringsavtal annulleras för att den ska anses vara en försäkringsfordran i den mening som avses i artikel 268.1 g i direktiv 2009/138/EG. En försäkringsfordrans omfattning kan emellertid inte begränsas till fordringar som uppstått, anmälts eller godtagits innan likvidationsförfarandet inleddes, om fordran ännu inte helt kan fastställas. I enlighet med artikel 274.2 g i direktiv 2009/138/EG ska det i nationell lagstiftning fastställas särskilda regler och villkor för hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas, inklusive tidsfrister för anmälan av fordringar och slutligt fastställande av beloppet på försäkringsfordringar när vissa delar av skulden ännu inte är kända, förutsatt att försäkringsfordringarna åtnjuter absolut förmånsrätt framför andra fordringar i enlighet med artikel 275.1 a i direktiv 2009/138/EG.

En fordran avseende en utestående premie som uppstår till följd av att ett försäkringsavtal annulleras efter att likvidationsförfarandet har inletts är inte någon försäkringsfordran i den mening som avses i artikel 268.1 g i direktiv 2009/138/EG.

2.

Enligt artiklarna 268.1 d och 274.2 i i direktiv 2009/138/EG är EES-staterna inte skyldiga att föreskriva ackord vid avslutandet av likvidationsförfaranden, men de hindras inte heller från att göra så. Kraven för avslutande av likvidationsförfaranden ska regleras i nationell rätt, med förbehåll för att de följer principen om likabehandling av försäkringsgivare.

3.

Artikel 275.1 a i direktiv 2009/138/EG hindrar inte nationella regler för anmälan, styrkande och godtagande av försäkringsfordringar som leder till en annan klassificering och rangordning av försäkringsfordringar, förutsatt att reglerna säkerställer att försäkringsfordringar har förmånsrätt framför andra fordringar och att försäkringsgivarna behandlas på samma sätt när det gäller anmälan, styrkande och godtagande av fordringar.