Överklagande ingett den 27 september 2007 av Ayuntamiento de Madrid och Madrid Calle 30, S.A. av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 12 juli 2007 i mål T-177/06, Ayuntamiento de Madrid och Madrid Calle 30, S.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-448/07 P)

(2007/C 283/42)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Ayuntamiento de Madrid och Madrid Calle 30, S.A. (ombud: J.L. Buendía Sierra och R. González-Gallarza Granizo, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Genom det angripna beslutet avvisade förstainstansrätten den talan som hade väckts av Ayuntamiento de Madrid och Madrid Calle 30, S.A., genom vilken det yrkades ogiltigförklaring av beslutet av Europeiska gemenskapernas kommission (Eurostat) att klassificera Madrid Calle 30 i kategorin ”offentlig sektor” enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS 95), som återges i bilaga A till rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 (1), eftersom talan inte kunde tas upp till sakprövning. Klassificeringen framgår av de beräkningar som kommissionen (Eurostat) publicerade den 24 april 2006 avseende uppgifterna för 2005 om underskott och skuldsättning i den offentliga sektorn inför tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, vilket finns som bilaga till EG-fördraget. Nämnda beräkningar framgår av meddelande 48/2006 från kommissionen (Eurostat).

Klagandena anser att förstainstansrätten hade fel när den bedömde att meddelande 48/2006 från kommissionen (Eurostat) inte utgjorde ett underförstått beslut av kommissionen (Eurostat) med bindande rättsverkningar och att det följaktligen inte rörde sig om en rättsakt som kunde angripas.

Till stöd för detta framhåller klagandena den centrala roll som kommissionen (Eurostat) har när den slutgiltigt godtar uppgifterna om medlemsstaternas underskott och skuldsättning i den offentliga sektorn, vilken framgår inte bara av gällande föreskrifter (artikel 104 i EG-fördraget, protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott och rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott (2), vilken finns som bilaga till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 2103/2005 (3), utan även av rättsordningens institutionella system.

Klagandena anser att förstainstansrätten hade fel när den i det angripna beslutet underkände argumentet att kommissionen (Eurostat) var skyldig att kontrollera att de offentliga räkenskaperna överensstämde med de räkenskapsmässiga bestämmelserna i ENS 95 innan den publicerade uppgifterna om medlemsstaternas underskott och skuldsättning i den offentliga sektorn. Klagandena tillägger att den omständigheten att kommissionen (Eurostat) inte hade gett uttryck för några reservationer och/eller ändringar inom den frist som föreskrivs i förordning (EG) nr 3605/93, i dess ändrade lydelse, innebär att den rättsakt som antagits utan nämnda reservationer och/eller ändringar blir definitiv och följaktligen är en rättsakt som kan överklagas till domstol. Klagandena anför därtill att nämnda rättsakt får rättsverkningar med betydande konsekvenser på flera områden, däribland i förfarandet vid alltför stora underskott eller i fråga om strukturfonderna.

(1)  Om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, s. 1).

(2)  EGT L 332, s. 7.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 2103/2005 av den 12 december 2005 om ändring av förordning (EG) nr 3605/93 vad gäller de statistiska uppgifternas kvalitet i samband med förfarandet vid alltför stora underskott (EUT L 337, s. 1).