Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2007/117/52

Mål T-96/07: Talan väckt den 23 mars 2007 – Telecom Italia Media mot kommissionen

EUT C 117, 26.5.2007, p. 32–33 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
EUT C 117, 26.5.2007, p. 31–32 (MT)

26.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 117/32


Talan väckt den 23 mars 2007 – Telecom Italia Media mot kommissionen

(Mål T-96/07)

(2007/C 117/52)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Telecom Italia Media S.p.A. (Rom, Italien) (ombud: advokaten och professorn F. Bassan och advokaten S. Venturini)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

i första hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 6634 slutlig av den 24 januari 2007 om statligt stöd C 52/2005 (ex NN 88/2005, ex CP 101/2004), liksom de rättsakter som är konnexa med, som ligger till grund för eller följer av detta beslut,

i andra hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 6634 slutlig, till den del den italienska staten åläggs att återkräva stödet på de villkor som anges däri, och

under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, med alla rättsverkningar det medför.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens beslut, i vilket det slogs fast att det statliga stöd som den italienska regeringen beviljade under åren 2004 och 2005 i form av bidrag för inköp av digitala dekodrar var otillåtet. I det avseendet framhålls det att genom beslut av samma datum ansågs de bidrag till digitala dekodrar med öppen API som planerades för år 2006 vara tillåtna enligt artikel 87 c i EG-fördraget.

Enligt sökanden är skillnaden mellan det tillåtna stödet för år 2006 och det otillåtna stödet för åren 2004 och 2005 att det sistnämnda stödet uttryckligen uteslöt finansiering av dekodrar för satellit-TV, som således inte omfattas av rätten, medan sådan finansiering i fråga om år 2006 endast uteslöts de facto på grund av att dekodern hade valts av monopolplattformen SKY och ”inte var öppen”.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande följande:

Kommissionen gjorde en felaktig bedömning. I det avseendet anförs följande:

Åtgärden krävdes för att påskynda övergången till digital-TV. Den tidsfrist som uppställdes i lagen för nedsläckningen av det analoga TV-nätet (2006) var inte (och kunde rimligen inte heller anses som) slutgiltig.

Åtgärden ersatte inte ett initiativ som programföretagen i vilket fall som helst skulle ha genomfört. På grund av särdragen på marknaden för markbunden digital-TV hade dessa nämligen inte något som helst intresse av att finansiera förvärvet av en dekoder, eftersom

i)

de inte är integrerade vertikalt med programvaru- eller dekodertillverkare,

ii)

deras affärsmodell inte är baserad på ett månadsabonnemang, som gör det möjligt att med tiden få tillbaka finansieringen, och

iii)

kort från flera olika operatörer, vilka konkurrerar med varandra, passar till markdekodern.

Åtgärden medförde inte diskriminering av de programföretag som sänder via satellit av två skäl. För det första är dessa verksamma på en annan marknad, vilken kommissionen felaktigt ansåg utgöra en enda marknad. För det andra är sådana programföretag i praktiken redan undantagna, eftersom de redan under SKY-tiden – monopolplattformen för satellit-TV i Italien – hade valt en egen plattform som använder en standard som inte är öppen, och som därför inte är berättigad till stöd, enligt vad kommissionen slog fast i beslutet rörande åtgärden för år 2006.

Den period som skall beaktas för att bedöma åtgärdens effekter på marknaden kan inte vara hela tidsperioden 2004-2005, eftersom TIMedia marknadsförde och saluförde det första pay-per-view-erbjudandet på marknaden för markbunden digital-TV den 22 januari 2005. Vad gäller periodens slutdatum, kan det inte fästas vikt vid att bidraget från den 1 september 2005 endast beviljades konsumenterna i de digitala områdena, det vill säga i de regioner (Val d'Aosta och Sardinien) där det planerades att i förtid avsluta övergången. Bidraget var begränsat i funktions- och områdeshänseende. TIMedia skulle kunna återbetala stödet, eftersom det inte har medfört några ytterligare vinster under den aktuella perioden. Kostnaderna överstiger nämligen intäkterna, vilket är normalt under startfasen. Kommissionen har även begärt att det belopp som skall återbetalas skall fastställas utifrån de ytterligare vinster som genererats genom de ytterligare tittare som genom åtgärden har lockats till markbunden pay-per-view digital-TV. Dessa vinster beräknas genom att multiplicera den genomsnittliga intäkten från användarna med antalet beräknade ytterligare användare. I själva verket skall de ytterligare vinsterna beräknas genom att de ytterligare kostnaderna dras av från de ytterligare intäkterna (och inte de genomsnittliga intäkterna). Den intäkt som en ytterligare användare genererar, vilken sällan är benägen att köpa pay-per-view-evenemang, är nämligen lägre än den intäkt som användarna i genomsnitt genererar.

Artikel 87.1 och 87.3 c EG har åsidosatts och tillämpats felaktigt, eftersom kommissionen inte har visat att åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och följaktligen utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 EG. Kommissionen har inte heller visat hur undantaget i artikel 87.3 EG kan vara tillämpligt på dekodertillverkare men inte på TV-programföretag, vilka indirekt är stödmottagare och drar nytta av dekodrarna.

Det angripna beslutet är i sig motstridigt och ologiskt. I det avseendet framhåller sökanden att åtgärden enligt kommissionens mening borde vara selektiv i förhållande till endast vissa indirekta stödmottagare (TV-programföretagen) och inte andra (dekodertillverkarna).


Top