Överklagande ingett den 22 januari 2007 av Wineke Neirinck av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 november 2006 i mål T-494/04, Neirinck mot kommissionen

(Mål C-17/07 P)

(2007/C 95/26)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Wineke Neirinck (ombud: G. Vandersanden och L. Levi, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Klaganden gör genom den första grunden gällande att förstainstansrättens förklaring att det första yrkandet om ogiltigförklaring inte kunde upptas till sakprövning stred mot villkoren för upptagning till sakprövning av en talan som väckts med stöd av artikel 236 EG och artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, och framför allt mot begreppet berättigat intresse av att få saken prövad. Beslutet att rekrytera D.S. som extraanställd före den 1 maj 2004 ledde dels till att antalet kandidater i förfarandet för urval av kontraktsanställda med avseende på den tjänst som innehades av klaganden ökade, dels till att det blev omöjligt att tilldela klaganden ett kontrakt som tillfälligt anställd, vilket tydliggör att hon hade ett berättigat intresse av att få saken prövad.

Genom den andra grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten åsidosatte sin allmänna motiveringsskyldighet när den bedömde att uppgifterna i beslutet av den 27 april 2004 kunde anses utgöra en början till motivering och att de ytterligare uppgifter som lämnats under förfarandets gång räckte för att komplettera den inledningsvis bristfälliga motiveringen. Dels innehöll beslutet av den 27 april 2004 ingen motivering avseende klagandens specifika situation och inga uppgifter om någon konkret omständighet eller någon omständighet som klaganden känner till, som skulle kunna ha gjort det möjligt för klaganden att förstå innebörden av beslutet. Dels kan en sådan avsaknad av motivering inte kompenseras genom förklaringar som den behöriga myndigheten lämnar efter talans väckande. Det skulle inkräkta på rätten till försvar och principen om parternas likhet inför gemenskapsdomstolen.

Klaganden gör genom den tredje grunden gällande att förstainstansrätten missuppfattade bevisningen när den i punkt 105 i den överklagade domen konstaterade att urvalsförfarandet inte baserade sig på en jämförelse av kandidaternas kvalifikationer. Denna slutsats motsägs nämligen såväl av svarandens skrivelser som av andra delar i den överklagade domen i vilka förstainstansrätten själv uttryckligen hänvisar till en jämförelse av kandidaternas kvalifikationer under samma rekryteringsförfarande.

Genom den fjärde grunden gör klaganden gällande att förstainstansrätten också missförstod bevisningen och åsidosatte begreppet åsidosättande av handläggningsregler när den slog fast att de omständigheter som klaganden hade åberopat inte räckte för att visa att handläggningsregler eller tjänstens intresse hade åsidosatts. Samtliga de faktorer som klaganden har åberopat utgör nämligen samstämmiga och relevanta tecken på åsidosättande av handläggningsregler. Svaranden har visserligen genomfört två olika förfaranden, men de tjänster som därigenom skulle tillsättas var identiska, vilket är ett uttryck för svarandens vilja att favorisera D.S. så att denne skulle kunna ta över klagandens tjänst efter den 30 april 2004.

Klaganden gör genom den femte grunden gällande att förstainstansrätten åsidosatte begreppen tjänstens intresse och uppenbart oriktig bedömning när den fann att förfarandet för urval av kontraktsanställda inte hade åsidosatts och följaktligen vägrade att kontrollera urvalskommitténs bedömning av klagandens muntliga prov.

Genom den sjätte grunden gör klaganden slutligen gällande att förstainstansrätten åsidosatte principerna om omsorgsplikt och god förvaltningssed.