Talan väckt den 29 november 2005 – ENDESA mot kommissionen

(mål T-417/05)

(2006/C 22/38)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Endesa, S.A. (ombud: advokaterna M. Merola, M. Odriozola, S. Baxter och M. Muñoz de Juan samt J. Flynn, QC, Barrister)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 15 november 2005 i ärende COMP/M.3986, Gas Natural/Endesa.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 15 november 2005 i vilket det förklaras att det offentliga anbud som tillkännagavs av Gas Natural SDG, S.A. den 5 september 2005 och som avsåg förvärv av samtliga aktier i Endesa, S.A. inte gav upphov till en koncentration med gemenskapsdimension.

Genom den talan om ogiltigförklaring som väckts mot kommissionen framhålls inledningsvis att det förekommer flera förfarandefel. I detta hänseende anförs för det första att det ifrågasatta beslutet borde ha fattats före beslutet om den begäran om hänskjutande som avses i artikel 22 i förordningen om företagskoncentrationer, eftersom det av själva lydelsen av denna bestämmelse framgår att de beslut som avser en begäran om hänskjutande skall omfatta företagskoncentrationer som uppfyller kriterierna i en eller flera nationella föreskrifter och som inte har en gemenskapsdimension.

Sökanden har för det andra klandrat kommissionen för bristande insyn i handläggningen av förfarandet vilket har lett till att sökandens rätt till försvar har åsidosatts.

Det anförs slutligen att kommissionen borde ha begärt att det nationella förfarande som bedrevs parallellt vid de nationella myndigheterna skulle avbrytas. Sökanden anser att den omständigheten att en sådan begäran inte framställdes i sig utgör ett allvarligt förfarandefel, mot bakgrund av de grundläggande principer som gäller enligt systemet för kontroll av koncentrationer.

När det gäller argumenten i sak hävdas genom denna talan att bestämda artiklar i förordning (EG) nr 139/20041 har åsidosatts, eftersom det har gjorts en uppenbert oriktig bedömning. Enligt sökandens uppfattning har således bestämmelserna om behörighet i förordningen om koncentrationer överträtts genom att man i beslutet strävar efter att i stället lägga bevisbördan på Endesa när det gäller definitionen av en koncentrations gemenskapsdimension. Detta står uppenbert i strid med den karaktär av tvingande rätt som bestämmelserna om kommissionens exklusiva behörighet har.

Sökanden hävdar dessutom att beslutet, genom att det däri inte tas hänsyn till Endesas sammanställda redovisning för det senaste räkenskapsåret, som rättsenligt har upprättats i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om redovisning (NIC/NIIF), som var i kraft när koncentrationen bildades, strider mot artikel 5 i förordningen om koncentrationer, avviker från kommissionens praxis och är oförenlig med de principer som slås fast i meddelandet om beräkning av omsättning.

Sökanden tillägger att i fråga om de anpassningar som bedöms i beslutet mot bakgrund av meddelandet om beräkning av omsättning, varav flera följer av en strikt tillämpning av gällande gemenskapsbestämmelser om redovisning, skall de inte förväxlas med sådana anpassningar som sker med stöd av artikel 5 i förordningen om koncentrationer. Under alla omständigheter borde samtliga anpassningar som bedöms i beslutet ha godkänts, eftersom de uppfyller syftet att fastställa det verkliga värdet på de företag som omfattas av koncentrationen.

Sökanden påpekar slutligen att beslutet strider mot rättssäkerhetsprincipen och motverkar en enhetlig tillämpning av förordningen om koncentrationer, eftersom kommissionens exklusiva behörighet har avgränsats felaktigt i beslutet.