29.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/14

1)

upphäva den överklagade domen på grund av att klagandens rätt att förete nödvändig bevisning till stöd för sin talan har kränkts,

2)

i andra hand upphäva den överklagade domen och meddela en ny dom genom vilken kommissionens beslut av den 25 juli 2001 (1) angående statligt stöd nr NN 48/2001 ogiltigförklaras på det sätt som anges i Fred Olsen SA:s ansökan, och

3)

i övrigt förordna enligt lag och särskilt ta ställning till rättegångskostnaderna i första instans, som det ankommer på Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta.

1.

Klaganden gör gällande dels åsidosättande av rätten att förete nödvändig bevisning till stöd för sin talan, vilken omfattas av de processuella rättigheter som skyddas av artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels felaktig rättstillämpning vid bedömningen av den bevisning som framlagts.

Det görs gällande att ovannämnda rätt har åsidosatts till följd av att flera viktiga handlingar som klaganden ingav till stöd för sin talan om ogiltigförklaring avvisades, varvid talan ogillades på de mest väsentliga punkterna just på grund av att det inte hade ingetts tillräckligt med bevisning. På samma sätt görs gällande att domstolen missbedömde eller bortsåg från viktig bevisning i målet.

2.

Vidare anförs åsidosättande av artikel 253 i EG-fördraget på grund av att det omtvistade beslutet på viktiga punkter var bristfälligt motiverat. I synnerhet när det gäller den viktiga fråga som uppkom i samband med de klagomål som lades till grund för nämnda beslut och som avsåg bristen på avtalsrättsliga grunder för de betalningar som gjordes till Transmediterránea i syfte att täcka kostnader för omstrukturering av personal.

3.

Klaganden gör som tredje grund för överklagandet gällande åsidosättande av artikel 88 EG och artikel 19 i förordning nr 659/1999. Det anförs att de nödvändiga åtgärder som föreskrivs i kommissionens beslut av den 3 december 1997, vilket antogs i samband med det avtal rörande driften och tillhandahållandet av sjöfartstjänster som upprättades mellan Transmediterránea och Konungariket Spanien år 1978, bestod i att upphäva den stödordning som hade inrättats genom detta avtal och förhindra att den förlängdes med avseende på sjöfartslinjerna mellan Kanarieöarna.

4.

Som fjärde grund gör klaganden gällande åsidosättande av dels artikel 86.2 i EG-fördraget, dels artikel 173 i samma fördrag. Förstainstansrätten överskred nämligen sin behörighet och funktion som prövningsinstans när den avgjorde målet och fastställde beslutets rättsenlighet. Vidare anförs att fördragets artikel 263 har åsidosatts.

Förstainstansrätten har nämligen, genom att i den överklagade domen fastställa att vissa förmåner som utges som kompensation för en förpliktelse att tillhandahålla tjänster i allmänhetens intresse är lagliga, inte bara åsidosatt artikel 86.2 i fördraget och den rättspraxis i vilken artikeln tolkas (då de villkor som uppställs i dessa bestämmelser för att avgifterna skall vara lagliga inte är uppfyllda) utan även överskridit sin behörighet genom att grunda sitt beslut på andra skäl och hänsyn än dem som anförs i beslutet och som, mot bakgrund av det anförda och den bevisning som företetts, har visat sig vara inkorrekta.