Överklagande, ingivet den 8 augusti 2005 av Naipes Heraclio Fournier S.A., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 11 maj 2005 i de förenade målen T-160/02–T-162/02: Naipes Heraclio Fournier S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Intervenient: France Cartes SAS.

(mål C-311/05 P)

(2005/C 243/19)

Rättegångsspråk: spanska

Naipes Heraclio Fournier S.A. har den 8 augusti 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 11 maj 2005 i de förenade målen T-160/02–T-162/02: Naipes Heraclio Fournier S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Intervenient: France Cartes SAS. Klaganden företräds av advokaterna E. Armijo Chávarri och A.Castán Pérez-Gómez.

Klaganden yrkar att domstolen skall upphäva den överklagade domen och bifalla klagandens yrkanden i målet.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrättens dom skall upphävas på följande grunder.

Med den första grunden gör klaganden gällande att den andra överklagandenämnden har åsidosatt legalitetsprincipen och Naipes Heraclio Fournier S.A:s rätt till försvar. Till stöd härför anför klaganden att förstainstansrätten inte har begränsat sig till att pröva det ifrågasatta beslutets lagenlighet utan att den gjort en ny fullständig prövning av ärendet oberoende av de ifrågasatta beslutens innehåll samt parternas och intervenientens konkreta påståenden.

Med den andra grunden görs gällande att andra överklagandenämnden åsidosatt legalitetsprincipen och artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 (1). Till stöd härför anför klaganden att förstainstansrätten åter överskridit sin behörighet genom att med sina egna argument ersätta och korrigera de fel i sak som begåtts av den andra överklagandenämnden vad gäller tillämpningen av artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 på sökandens figurmärken.

Med den tredje grunden görs gällande att den överklagade domen är otillräckligt motiverad mot bakgrund av artikel 253 EG. Till stöd härför anför klaganden att det av den överklagade domen inte klart och otvetydigt framgår vad förstainstansrätten grundat sig på när den funnit att klagandens figurmärken omfattades av det absoluta registreringshindret enligt artikel 7.1 c i förordning nr 40/94.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, av den 14 januari 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).