Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2005/229/58

    mål T-256/05: Talan mot Europaparlamentet väckt den 1 juli 2005 av Fernanda Ehrhardt-Avancini

    EUT C 229, 17.9.2005, p. 27–27 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    17.9.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 229/27


    Talan mot Europaparlamentet väckt den 1 juli 2005 av Fernanda Ehrhardt-Avancini

    (mål T-256/05)

    (2005/C 229/58)

    Rättegångsspråk: franska

    Fernanda Ehrhardt-Avancini, Luxemburg, har den 1 juli 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Georges Vandersanden, Laure Levi och Chiara Ronzi.

    Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

    1)

    ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att avslå sökandens begäran att upphäva avdraget för 207 timmar och 30 minuter arbetstid från hennes semester och från hennes lön/pension,

    2)

    tillerkänna sökanden dröjsmålsränta,

    3)

    förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Sökanden var vid den tidpunkt som här är i fråga tjänsteman vid Europaparlamentet. Parlamentet sände henne en skrivelse, daterad den 21 juli 2004, där hon informerades att 207 timmar och 30 minuter skulle dras från hennes semesterdagar på grund av hennes sjukfrånvaro från den 28 maj till den 11 juli 2004. Parlamentet fattade sitt beslut efter att ha tagit del av slutsatserna av en oberoende läkares undersökning av sökanden inom ramen för ett medlingsförfarande, enligt artikel 59 i tjänsteföreskrifterna, vilken visade att sökanden kunde återinträda i tjänst. Parlamentet avslog också sökandens senare begäran att upphäva avdraget.

    Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande att parlamentet åsidosatt artikel 59 i tjänsteföreskrifterna och parlamentets interna regler, genom att sökanden undersöktes av en läkare i ett medlingsförfarande utan att först ha undersökts av parlamentets förtroendeläkare. Sökanden hävdar också att parlamentet åsidosatt motiveringsskyldigheten, rätten till försvar och principen att den som har stiftat en lag själv måste följa den (patere quam ipse legem fecisti).


    Top