This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2005/205/13
Case C-235/05 P: Appeal brought on 28 May 2005 by L'Oréal SA against the judgment delivered on 16 March 2005 by the Second Chamber of the Court of First Instance of the European Communities in Case T-112/03 between L'Oréal SA and the Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Designs) (OHIM), the other party to the proceedings before the Board of Appeal of the Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Designs) having been Revlon Suisse SA
mål C-235/05 P: Överklagande, ingivet den 28 maj 2005 av L'Oréal SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) meddelade den 16 mars 2005 i mål T-112/03: L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), i vilket den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) var Revlon Suisse SA
mål C-235/05 P: Överklagande, ingivet den 28 maj 2005 av L'Oréal SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) meddelade den 16 mars 2005 i mål T-112/03: L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), i vilket den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) var Revlon Suisse SA
EUT C 205, 20.8.2005, p. 7–7
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
|
20.8.2005 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 205/7 |
Överklagande, ingivet den 28 maj 2005 av L'Oréal SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) meddelade den 16 mars 2005 i mål T-112/03: L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), i vilket den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) var Revlon Suisse SA
(mål C-235/05 P)
(2005/C 205/13)
Rättegångsspråk: engelska
L'Oréal SA, Paris (Frankrike), har den 28 maj 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) meddelade den 16 mars 2005 i mål T-112/03: (1) L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)(harmoniseringsbyrån), i vilket den andra parten i förfarandet inför harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var Revlon Suisse SA. Klaganden företräds av Xavier Buffet Delmas d'Autane.
Klaganden yrkar att domstolen skall
|
a) |
upphäva förstainstansrättens dom av den 16 mars 2005 i mål T-112/03 i dess helhet och ogiltigförklara harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnds beslut av den 15 januari 2003 i överklagande nr R0396/2001-4 angående invändningsförfarande nr B 215048 (gemenskapsansökan nr 1011576), |
|
b) |
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Klaganden gör gällande att förstainstansrätten åsidosatt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (2) och inte dragit de rättsliga slutsatserna av sina egna konstateranden, genom att den underlåtit att beakta den svaga karaktären av ett tidigare varumärke (såsom FLEX) vid sin bedömning av graden av likhet mellan detta varumärke och ett sammansatt varumärke (såsom FLEXI AIR) i vilket det ingår.
Det görs gällande att tecken inte är lika eller olika i abstrakt hänseende, utan i konkret hänseende (det vill säga mot bakgrund av hur målgruppen för ett sådant märke uppfattar märket). Om en korrekt jämförelse hade gjorts av tecknen i konkret hänseende skulle den logiska slutsatsen ha blivit att fästa mindre avseende vid tecken som saknar särskiljningsförmåga eller tidigare varumärken med liten särskiljningsförmåga.
Klaganden gör även gällande att förstainstansrätten åsidosatt artiklarna 36 och 53 i EG-stadgan för domstolen, eftersom den överklagade domen innehåller en bristfällig motivering. Det görs gällande att förstainstansrätten åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att endast, i punkt 82, ange att ”det inte har bestridits att det äldre varumärket har liten särskiljningsförmåga”, utan att dra några slutsatser med avseende på förväxlingsrisken.
(1) EUT C 132, s. 25.
(2) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).