Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH & Co. KG

(Mål T-30/05)

(2005/C 106/57)

Rättegångsspråk: tyska

William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH & Co. KG, båda Stolberg (Tyskland), har den 28 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaten H. J. Meyer-Lindemann, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet funnit att sökandena och andra företag under tiden den 10 september 1994 till den 31 december 1999 har åsidosatt artikel 81 första stycket EG, genom att samordna sin praxis och ingå en rad formellt bilaterala överenskommelser som tillsammans utgjorde en trepartsöverenskommelse vars verkan och ändamål var för det första att dela upp den europeiska marknaden för hårda syartiklar, alltså dela upp marknaden i materiellt hänseende i marknaden för handsömnads- och specialnålar å ena sidan och de vidare marknaderna för nålar och marknaderna för andra syartiklar å andra sidan, och för det andra att dela upp den europeiska marknaden för nålar, vilket är en geografisk uppdelning av marknaden för nålar.

Sökandena har åberopat tre grunder för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av rätten att bli hörd och av motiveringsskyldigheten. Enligt sökandenas uppfattning har svaranden gjort en otillfredsställande bedömning av åtskilliga av sökandenas argument och det är inte klart varför svaranden har grundat sig på en särskilt allvarlig överträdelse. Motiveringen av bötesbeloppets storlek är också rent formell, varför sökandena inte kan utreda huruvida sådana omständigheter som är fördelaktiga för dem har beaktats. Sökandena uppger slutligen att motiveringen har korrigerats i efterhand.

Med den andra grunden för talan åberopar sökandena att åtskilliga påstått materiella fel begåtts vid tillämpningen av artikel 81 första stycket EG. Den förste sökanden borde inte ha ådömts böter eftersom den andra sökandens beteende inte kunde tillskrivas honom. Dessutom har svaranden inte beaktat att den andra sökanden hade gjort förluster med de aktuella varorna och att överenskommelsen angående den geografiska marknadsuppdelningen var ett villkor för att ett annat deltagade företag skulle få åtgång till marknaden för nålar med ögon och att denna överenskommelse därför begränsade en konkurrens som överhuvudtaget inte skulle ha kunnat existera utan den. Kommissionen har vidare undervärderat detta andra företags storlek och ekonomiska styrka.

Den tredje grunden rör beräkningen av bötebeloppet. Enligt sökandena utgör ett så högt bötesbelopp en straffliknande sanktion som inte kan ådömas endast med stöd av bestämmelserna i artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 (1) eftersom lagstiftaren själv tillräckligt precist har fastlagt den princip som bötesberäkningen i detalj skall följa. Under alla omständigheter strider böterna mot artikel 23.2 i förordningen på så sätt att de utgör mer än 10 procent av de båda sökandenas samlade omsättning och är helt oproportionerliga i förhållande till de ekonomiska verkningarna av överträdelsen samt de böter som de övriga företagen ådömts. Sökandena har vidare satts i en sämre position genom den skönsmässiga sammanläggningen av målen ”Syartiklar: Nålar” och ”Syartiklar: Lås”. Slutligen har kommissionen underlåtit att ta hänsyn till förmildrande omständigheter som är till fördel för sökandena och att bevilja dem en nedsättning av bötesbeloppet till följd av att de inte har förnekat de faktiska omständigheterna.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1)