Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document C2005/082/50

    Mål C-77/05: Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 17 februari 2005 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

    EUT C 82, 2.4.2005, p. 25–25 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    2.4.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 82/25

    Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 17 februari 2005 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

    (Mål C-77/05)

    (2005/C 82/50)

    Rättegångsspråk: engelska

    Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har den 17 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av Elisabeth O'Neill, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

    Sökanden yrkar att domstolen skall

    1)

    ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, (1)

    2)

    fastställa, i enlighet med artikel 233 EG, att bestämmelserna i gränsbyråförordningen skall fortsätta att gälla efter det att den ogiltigförklarats i avvaktan på att ny lagstiftning antas på området, förutom till den del de har till verkan att utesluta Förenade kungariket från att delta i tillämpningen av gränsbyråförordningen, och

    3)

    förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Förenade kungariket nekades rätt att delta i antagandet av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (gränsbyråförordningen), trots att denna stat hade meddelat att den önskade delta i enlighet med artikel 5.1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (Schengenprotokollet) och artikel 3.1 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning. Förenade kungariket gör till grund för sitt yrkande om ogiltigförklaring av gränsbyråförordningen gällande att antagandet av förordningen utan Förenade kungarikets deltagande innebär ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift och/eller ett åsidosättande av fördraget, i den mening som avses i artikel 230 andra stycket EG.

    Förenade kungariket anför i första hand att rådet, genom att utesluta Förenade kungariket från att delta i antagandet av gränsbyråförordningen, gjort en felaktig tolkning av sambandet mellan artikel 5 och artikel 4 i Schengenprotokollet. Förenade kungariket anför i huvudsak följande.

    a.

    Rådets tolkning, enligt vilken den rätt att delta som ges enligt artikel 5 i Schengenprotokollet endast gäller för åtgärder som grundar sig på bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket deltar till följd av ett rådsbeslut som fattats med stöd av artikel 4, motsägs av dessa artiklars struktur och språkval, av själva funktionen av artikel 5 och av den förklaring om artikel 5 som bilagts Amsterdamfördragets slutakt.

    b.

    Rådets tolkning av Schengenprotokollet är inte nödvändig för att regeln om att ”inte påverka tillämpningen” i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning skall kunna ges ändamålsenlig verkan. En sådan tolkning är inte heller nödvändig för att bevara Schengenregelverket orubbat. Om den används som ett medel för att skydda regelverket blir dess negativa effekter för Förenade kungariket nämligen oproportionerligt stora.

    c.

    Med tanke på att rådet tillämpar begreppet åtgärder som grundar sig på Schengenregelverket extensivt, skulle artikel 5 i Schengenprotokollet, som den tolkas av rådet, kunna användas på ett sätt som strider mot rättssäkerhetsprincipen och de grundläggande principer som gäller för det ökade samarbetet.

    Förenade kungariket gör, i andra hand, gällande att, om rådets tolkning av sambandet mellan artikel 5 och artikel 4 i Schengenprotokollet var riktig, innebär detta en mycket restriktiv tolkning av begreppet åtgärder som grundar sig på Schengenregelverket i den mening som avses i artikel 5, som en åtgärd som har ett ofrånkomligt samband med regelverket, och gränsbyråförordningen utgör inte någon sådan åtgärd.

    (1)  EGT L 349, s. 1.

    Top