Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 oktober 2004 av Scandlines Sverige AB

(Mål T-399/04)

(2005/C 6/78)

Rättegångsspråk: engelska

Scandlines Sverige AB, Helsingborg, Sverige, har den 7 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av C. Vajda, QC, och advokaterna R. Azelius och K. Azelius.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

Grunder och huvudargument

Sökanden är ett svenskt företag vars huvudsakliga verksamhet är som hamnagent för ett färjerederi. Sökanden ingav ett klagomål till kommissionen mot Helsingborgs Hamn AB (HHAB), ett företag som är ansvarigt för skötseln av hamnen i Helsingborg, Sverige, och prissättningen av hamnavgifterna. Sökanden ansåg att HHAB tog ut alltför höga hamnavgifter av sökanden och att det utnyttjade sin dominerande ställning i strid med artikel 82 EG. Detta klagomål har avslagits igenom det omtvistade beslutet.

Till stöd för sin ansökan hävdar sökanden att kommissionen felaktigt har slagit fast att hamnavgifterna för färjerederier inte var för höga. Enligt sökanden har kommissionen i sin kostnadsanalys fastställt att avkastningen för HHAB inom färjeverksamheten har överstigit 100 procent av värdet på eget kapital i denna verksamhet. Sökanden hävdar att en sådan avkastning inte kan uppnås på en konkurrensutsatt marknad och att den därför är orimlig, oskälig och innebär missbruk. Sökanden anser att genom att avvisa den slutsatsen har kommissionen felaktigt tillämpat begreppet ”ekonomiskt värde” och underlåtit att tillämpa proportionalitetsprincipen eller korrekta bevisbördesregler. Sökanden hävdar också att kommissionen felaktigt har underkänt jämförelsen mellan pris som tagits ut av färjerederier och det som tagits ut av transportrederier liksom den mellan pris som tagits ut i Helsingborg och det som tagits ut i Elsinore, på andra sidan av samma rutt. Sökanden bestrider också kommissionens slutsats att det inte förelåg någon prisdiskriminering i den mening som avses i artikel 82 EG mellan färje- och transportrederier. Enligt sökanden har kommissionen felaktigt dragit slutsatsen att tjänsterna som tillhandahålls av HHAB till dessa två branscher inte är jämförbara och att det inte finns någon konkurrensnackdel för färjerederierna.

Sökanden hävdar vidare att kommissionens resonemang är felaktigt, bristfälligt och motsägelsefullt och följaktligen strider mot artikel 253 EG. Sökanden åberopar också ett åsidosättande av dess rätt att yttra sig enligt artikel 6 i förordning 2842/98 och hävdar att kommissionen underlåtit att genomföra en korrekt undersökning inom en rimlig tidsfrist och därigenom åsidosatt artikel 10 EG, artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och principen att kommissionen måste agera inom rimlig tidsfrist.