Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2005/006/52

    Mål C-452/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main av den 11 oktober 2004 i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht

    EUT C 6, 8.1.2005, p. 28–29 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    8.1.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 6/28


    Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgericht Frankfurt am Main av den 11 oktober 2004 i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht

    (Mål C-452/04)

    (2005/C 6/52)

    Rättegångsspråk: tyska

    Verwaltungsgericht Frankfurt am Main begär genom beslut av den 11 oktober 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 27 oktober 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Fidium Finanz AG och Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht beträffande följande frågor:

    1.

    Kan ett företag som har sitt säte i en stat utanför Europeiska unionen, i detta fall Schweiz, för rätt att yrkesmässigt bevilja kredit till invånare i en medlemsstat i Europeiska unionen, i detta fall Förbundsrepubliken Tyskland, gentemot sistnämnda medlemsstat och åtgärder som vidtagits av den medlemsstatens myndigheter eller domstolar åberopa bestämmelsen i artikel 56 EG om fri rörlighet för kapital, eller omfattas förberedande, beviljande och fullgörande av sådana finansiella tjänster endast av bestämmelserna om fritt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 49 ff EG?

    2.

    Kan ett företag som har sitt säte i en stat utanför Europeiska unionen åberopa bestämmelsen i artikel 56 EG om fri rörlighet för kapital när företaget yrkesmässigt eller till helt övervägande del beviljar kredit till invånare som är etablerade inom Europeiska unionen, och har sitt säte i ett land i vilket det för att inleda och utöva sådan verksamhet varken krävs auktorisation av en statlig myndighet i landet eller löpande tillsyn över verksamheten på det sätt som är vedertaget beträffande kreditinstitut inom Europeiska unionen, i detta fall särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland, eller innebär det rättsmissbruk att i ett sådant fall åberopa den fria rörligheten för kapital?

    Kan ett sådant företag enligt gemenskapslagstiftningen med avseende på kravet på auktorisation likabehandlas med personer och företag som är etablerade inom den aktuella medlemsstatens område, trots att det inte har vare sig säte och eller någon filial i denna medlemsstat?

    3.

    Inkräktar en bestämmelse, enligt vilken ett företag med säte i en stat utanför Europeiska unionen inte får bevilja krediter till invånare inom unionen utan att först ha erhållit auktorisation från en myndighet i den medlemsstat i vilken kredittagaren är etablerad, på den fria rörlighet för kapital som säkerställs i artikel 56 EG?

    Har det i sådant avseende någon betydelse om den som utan auktorisation yrkesmässigt beviljar kredit gör sig skyldig till en straffbar handling eller endast till en ordningsförseelse?

    4.

    Är det under punkt 3 ovan nämnda kravet på auktorisation berättigat enligt artikel 58.1 b EG, särskilt i syfte att

    skydda kredittagare mot avtalsenliga och ekonomiska åtaganden gentemot personer vilkas vederhäftighet inte först har prövats

    skydda denna personkrets mot företag eller personer som inte i behörig ordning sköter sin bokföring eller fullgör den rådgivnings- och informationsskyldighet som enligt allmänna bestämmelser åligger dem gentemot kunderna

    skydda denna personkrets mot olämplig eller otillbörlig reklam

    garantera att det kreditgivande företaget har tillräckliga ekonomiska tillgångar

    skydda kapitalmarknaden mot okontrollerat beviljande av storkrediter

    skydda kapitalmarknaden och samhället över huvud taget mot kriminella manipulationer, framför allt sådana som omfattas av bestämmelser avsedda att beivra tvätt av pengar åtkomna genom brott eller terrorism?

    5.

    Står det i överensstämmelse med artikel 58.1 b EG att utforma ett krav på auktorisation enligt punkt 3 ovan, som i sig är gemenskapsrättsligt tillåtet, så, att företaget för att få auktorisation måste ha sitt huvudkontor eller åtminstone en filial i beträffande medlemsstat, särskilt i syfte att

    göra det möjligt för organen i den berörda medlemsstaten att faktiskt och effektivt, det vill säga även med kort varsel och utan förvarning, kontrollera affärsprocesser och transaktioner

    med hjälp av material som finns eller skall tillhandahållas i en medlemsstat göra det möjligt att förstå affärsprocesser och transaktioner

    göra det möjligt att komma åt dem som inom företaget är personligt ansvariga inom medlemsstatens territorium

    garantera eller åtminstone underlätta att de anspråk som framställs av företagets kunder inom medlemsstaten kan uppfyllas?


    Top