This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2004/284/24
Case C-420/04 P: Appeal brought on 29 September 2004 by Georgios Gouvras against the judgment delivered on 15 July 2004 by the Third Chamber of the Court of First Instance of the European Communities in Joined Cases T-180/02 and T-113/03 between G. Gouvras and the Commission of the European Communities
Mål C-420/04 P: Överklagande, ingivet den 29 september 2004 av Georgios Gouvras, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) har meddelat den 15 juli 2004 i de förenade målen T-180/02 och T-113/02, G. Gouvras mot kommissionen
Mål C-420/04 P: Överklagande, ingivet den 29 september 2004 av Georgios Gouvras, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) har meddelat den 15 juli 2004 i de förenade målen T-180/02 och T-113/02, G. Gouvras mot kommissionen
EUT C 284, 20.11.2004, p. 12–12
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
|
20.11.2004 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 284/12 |
Överklagande, ingivet den 29 september 2004 av Georgios Gouvras, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) har meddelat den 15 juli 2004 i de förenade målen T-180/02 och T-113/02, G. Gouvras mot kommissionen
(Mål C-420/04 P)
(2004/C 284/24)
Georgios Gouvras har den 29 september 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen) har meddelat den 15 juli 2004 i de förenade målen T-180/02 och T-113/02, G. Gouvras mot kommissionen. Klaganden företräds av A. Coolen, J.N. Louis, E. Marchal och S. Orlandi.
Klaganden yrkar att domstolen skall:
|
— |
upphäva förstainstansrättens dom av den 15 juli 2004 i de förenade målen T-180/02 och T-113/02, G. Gouvras mot kommissionen, i den del som yrkandena om ogiltigförklaring i mål T-180/02 samt yrkandena om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 30 april 2002 att begränsa den andel av klagandens lön som kunde överföras till Luxembourg till 35 procent under den period som klaganden uppehöll annan tjänst ogillats, |
|
— |
ta upp målet till prövning och därvid tillåta klaganden att justera sina grunder och yrkanden, |
|
— |
i andra hand, ogiltigförklara kommissionens beslut av den 14 juni 2001 i alla delar och kommissionens beslut av den 30 april 2002 i den del det innebär att den andel av klagandens lön som kunde överföras till Luxembourg, som är klagandens ordinarie anställningsort, begränsades till 35 procent, och |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna. |
Grunder och huvudargument:
Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att kommissionen hade givit klaganden all nödvändig information för att han skulle kunna tillvarata sina intressen innan han accepterade att uppehålla annan tjänst i tjänstens intresse. Kommissionen hade inte informerat klaganden om sitt beslut att förlägga klagandens anställningsort till Aten och om de ekonomiska konsekvenserna därav, såsom att hans rätt till utlandstillägg och årlig ersättning för resekostnader skulle bortfalla liksom att korrigeringskoefficienten för Grekland skulle tillämpas på hans lön.
Vidare har förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att villkoren i artikel 85 i tjänsteföreskrifterna i föreliggande fall var uppfyllda. Krav på återbetalning av felaktigt utbetalda belopp enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna förutsätter att den person som mottagit beloppet varit medveten om den felaktiga utbetalningen eller att felet varit så uppenbart att han borde ha varit medveten därom. Då uttryckliga bestämmelser om fastställelse av anställningsort saknas i tjänsteföreskrifterna, kan det inte handla om ett fel och mot bakgrund av kommissionens egen tvekan beträffande klagandens rättigheter, kan det i alla händelser inte presumeras att klaganden varit medveten därom.
Slutligen har förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att, trots klagandens unika situation där hans anställningsort ändrades nio månader efter det att han förordnades att uppehålla annan tjänst, kommissionen rätteligen kunde avslå klagandens ansökan i enlighet med artikel 38 d i tjänsteföreskrifterna om att, i enlighet med artikel 17 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, få överföra de nödvändiga beloppen för att täcka utgifter som han hade i Luxembourg, som är hans ordinarie anställningsort.