92003E1459

SKRIFTLIG FRÅGA E-1459/03

från Herman Schmid (GUE/NGL) till kommissionen

(29 april 2003)

Ämne: Sysselsättningen och de ekonomiska konsekvenserna av företagsuppköp

Europaparlamentets generaldirektorat för forskning har genomfört en studie om sysselsättningen och de ekonomiska konsekvenserna av omstrukturering av företag och företagsuppköp (Avdelningen för sociala och rättsliga frågor IV/WIP/2003/01/008). Denna studie ger en överblick över de vetenskapliga undersökningarna på detta område och drar vissa allmänna slutsatser.

Undersökningar i Förenade kungariket, där de flesta fusionerna och uppköpen äger rum, har kommit fram till att företagsuppköp i Förenade kungariket har lett till betydande minskningar både när det gäller sysselsättning och produktion. Sysselsättningen i de nya företag som uppstår efter uppköpen faller i genomsnitt med 11 procent under de fem åren efter uppköpet.

Parlamentets studie hänvisar till UNCTAD:s rapport om investeringar i världen för 1999 (World Investment Report). I den står att vetenskapliga undersökningar uppvisar ett oroande resultat och att företag som slagits samman eller köpts upp i anmärkningsvärt stor utsträckning misslyckas när det gäller att skapa välfärd (IV/WIP/2003/01/008, s. 6). Rapporten visar att det vanligaste resultatet av en företagsfusion är följande: Lönsamheten och produktiviteten förbättras inte, fusionen har uppenbarligen en bromsande effekt på ökningen av marknadsandelar, den har sannolikt negativa effekter på FoU-investeringar m.m. Det är helt klart att de anställda påverkas i omfattande utsträckning av en fusion på grund av förändringar i organisationsstruktur, sysselsättning, arbetsvillkor och friställningar.

Vad är nyttan med företagsuppköp om de inte ur vetenskaplig synvinkel och på ett tydligt sätt skapar välfärd?

Hur motiverar kommissionen förslaget om att företag skall informera och samråda med de anställda, trots att de kan ignoreras i det slutliga beslutet, med tanke på att många av fusionerna leder till att ett stort antal arbeten försvinner och att lönsamheten inte förbättras eller förbättras i mindre utsträckning än vad som hade varit fallet om fusionen inte hade ägt rum?

Svar från Anna Diamantopoulou på kommissionens vägnar

(23 juni 2003)

Det är sant att många omstruktureringar, fusioner och företagsuppköp inte alltid leder till de förväntade resultaten i fråga om ökad lönsamhet, konkurrenskraft och produktivitet vid de berörda företagen. Frågan om det alltid är så diskuteras dock ofta(1). I vissa studier har det visats att fusioner och uppköp kan minska produktionskostnaderna, öka produktionen, förbättra produktkvaliteten, göra ny teknik tillgänglig eller frambringa helt nya produkter. I andra studier har det framhållits att det ofta är problematiskt och svårt att genomföra en fusion, vilket förklarar varför många fusioner inte lever upp till förväntningarna när det gäller värdetillväxt och synergieffekter. Man bör därför vara försiktig med generaliserande uttalanden om att fusioner alltid misslyckas. Fusioner och uppköp är ibland det bästa sättet för vissa företag att öka sin effektivitet. De betraktas i regel som neutrala och även som fördelaktiga för ekonomin. I artikel 10.6 i rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer fastställs exempelvis en allmän presumtion om att företagskoncentrationer med en EU-dimension är lagliga. I alla händelser är företagens skötsel något som tillhör företagsledningarnas befogenheter, i vilka unionen inte ska ingripa.

Fusioner och uppköp leder vanligen till att företag omstruktureras. Företagens möjligheter att snabbt ställa om sin verksamhet är en avgörande faktor för den europeiska ekonomins konkurrenskraft och därmed också för att skapa arbetstillfällen på lång sikt. Det är emellertid också så att de flesta av dessa åtgärder också kan få negativa konsekvenser såväl för sysselsättningen som för närsamhället, åtminstone på kort sikt. Det är därför viktigt att omstruktureringar kompletteras med andra åtgärder så att de som påverkas inte drabbas av dessa negativa konsekvenser. Kommissionen skulle vilja erinra om att unionen under årens lopp har utformat en omfattande politik för att på ett lämpligt sätt ta itu med de sociala konsekvenserna av omstruktureringar av företag, vilket inbegriper fusioner och företagsuppköp. Till följd av denna fortlöpande politik måste varje omstrukturering föregås av information till och samråd med arbetstagarrepresentanter i syfte att undvika eller mildra de sociala konsekvenserna, i enlighet med EG-direktiven om kollektiva uppsägningar(2), överlåtelse av företag(3), europeiska företagsråd(4) och information och samråd(5).

Kommissionen förespråkar mer allmänt tanken att företagen alltid bör ta hänsyn till de effekter deras beslut kan få dels för sina anställda, dels för den sociala och regionala situationen. Detta underströks nyligen i kommissionens meddelande Företagens sociala ansvar näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling(6).

Kommissionen har vidare uppmanat arbetsmarknadens parter på EU-nivå att inleda en dialog om att föregripa och hantera förändringar med sikte på att tillämpa ett dynamiskt förhållningssätt till de sociala aspekterna av företagsomstruktureringar. Arbetsmarknadens parter har samtyckt till att ta upp denna fråga i sitt fleråriga arbetsprogram för 20032004. Kommissionen sätter stort hopp till att deras gemensamma arbete på detta område utmynnar i EU-ramar som hjälper företagen och deras anställda att på ett framgångsrikt sätt ta itu med de sociala frågor som uppkommer vid omstrukturering av företag.

(1) En allmän översikt över bedömningen av fusioner och uppköp av företag finns t.ex. i arbetsdokument nr 243 av Paul A. Pautler, Bureau of Economics, Federal Trade Commission. Det finns på följande Internetadress: http://www.ftc.gov/be/econwork.htm. Se även http://www.ftc.gov/be/rt/mergerroundtable.htm.

(2) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar. (Genom detta direktiv konsolideras direktiven 75/129/EEG och 92/56/EEG), EGT L 225, 12.8.1998.

(3) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, EGT L 82, 22.3.2001.

(4) Rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, EGT L 254, 30.9.1994.

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, EGT L 80, 23.3.2002.

(6) KOM(2002) 347 slutlig.