92002E3616

SKRIFTLIG FRÅGA E-3616/02

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(16 december 2002)

Ämne: Reguljära och säkra avgångar på fasta sjörutter som hotas av ett förbud mot prisöverenskommelser och av att hemliga rabatter tillåts

1. Har kommissionen för avsikt att stoppa de linjekonferenser där man inrättade reguljära avgångar med fartyg på en fast rutt till ett fast pris som fram till 1986 uttryckligen var undantaget från förbudet mot prisöverenskommelser inom EU?

2. Kommer kommissionen att ge rederier möjlighet att erbjuda rabatter till fasta kunder utan att detta kommer till andra kunders kännedom?

3. Vilka blir följderna av lägre priser för tillgången till avgångar på rutter och tider där fraktutbudet vid fri konkurrens skulle innebära att kostnaderna inte längre täcks? Förväntar sig kommissionen att dessa fartyg kommer att fortsätta att vara i drift?

4. Förväntar sig kommissionen att lägre priser kommer att uppmuntra till att köra föråldrade och slitna fartyg som innebär stora risker för såväl sin besättning som för andra fartyg, havsmiljön och kuster eftersom de löper en större risk att förolyckas?

5. Kommer inkomstbortfallen för rederierna att gå ut över deras personal? Innebär sådana åtgärder att man uppmuntrar till att försämra sjöpersonalens löne- och arbetsvillkor genom att flagga ut fartyg till en stat som ställer lägre krav än vad som är brukligt i EU:s medlemsstater?

6. Vilka effekter kommer prissänkningar få för förlusten av existerande arbetstillfällen och tillströmningen av billig kinesisk arbetskraft som nu utbildas i stora skaror men sannolikt otillräckligt?

7. Vilka åtgärder vidtar kommissionen för att också i framtiden säkra reguljära avgångar med godtagbara arbetsvillkor och tillfredsställande säkerhet för människor och miljö?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(10 februari 2003)

1. Kommissionen har inte lagt fram något förslag om att ändra eller upphäva gruppundantaget från förbudet mot prisöverenskommelser för linjekonferenser. Kommissionen är emellertid i färd med att genomföra en översyn av rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 (om om fastställande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten)(1), där gruppundantaget ingår. Detta är helt och hållet i överensstämmelse med kommissionens praxis när det gäller andra gruppundantag (motorfordon, försäkringar osv.). Det bör emellertid observeras att de flesta förordningar om gruppundantag föreskriver översyner med regelbundna mellanrum (vanligtvis fem år) för att kontrollera att de villkor som gällde när gruppundantaget beviljades fortfarande är uppfyllda. Kommissionen tror att detta är ett minimivillkor för att uppfylla kraven på sund förvaltning och bestämmelserna om konkurrens i EG-fördraget. Blotta faktum att ingen genomgripande översyn har företagits av gruppundantaget för linjekonferenser under de mer än 15 år som har förflutit sedan det trädde i kraft och under vilka marknadsförhållandena har förändrats avsevärt skulle i sig kunna ge anledning till oro.

2. Kommissionen känner inte till någon existerande EG-lagstiftning som förhindrar aktörer inom sjöfarten från att erbjuda rabatter till fasta kunder utan att avslöja detta för andra kunder och har inga planer på att föreslå sådan lagstiftning.

3. Om fri konkurrens rådde skulle lägre priser kunna tvinga ineffektiva aktörer med hög kostnadsnivå att lämna marknaden. Priserna skulle då normalt stiga till en nivå som återspeglar en ny jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. Tjänsterna skulle tillhandahållas på denna nya jämviktsnivå.

4. Så länge det finns en efterfrågan på tjänster av hög kvalitet kommer denna efterfrågan att tillgodoses. Kunder som anlitar containertjänster inom sjöfarten väntar sig i allmänhet tjänster av hög kvalitet och skulle därför sannolikt inte vara benägna att frakta sin last med föråldrade och slitna fartyg.

5. Det skall hållas i minnet att de nuvarande, historiskt sett låga, priserna för sjötransport är följden av att tillgången överstiger efterfrågan. Den enda boten mot det förhållandet är att utbudet minskar eller att efterfrågan ökar. Det förra inträffar helt naturligt om ineffektiva aktörer lämnar marknaden. Det skall också hållas i minnet att det nuvarande EG-undantaget från prisöverenskommeler för linjekonferenser som har trafik till och från EG gynnar alla konferensens medlemmar oberoende av deras nationalitet. Det är inte en riktad åtgärd för att skydda EG:s sjöfartsnäring eller de anställda i den. När det gäller det speciella problemet med utflaggning har flera medlemsstater infört beskattning som fungerar som en morot för rederierna att ha sina fartyg registrerade i dessa medlemsstater. Den information som kommissionen har tillgång till tyder på att dessa åtgärder har varit tämligen framgångsrika.

6. Frågan innehåller förutsättningen att ett förbud mot prisöverenskommelser mellan linjeaktörerna inom sjöfarten oundvikligen skulle leda till att kvaliteten på tjänsterna skulle sjunka. Som framgår av svaret på fråga fyra, delar kommissionen inte den uppfattningen.

7. Kommissionen känner inte till något omedelbart hot mot reguljär linjetrafik med godtagbara arbetsvillkor och som tillämpar relevanta säkerhets- och miljönormer. I det här sammanhanget skulle kommissionen vilja fästa parlamentsledamotens uppmärksamhet på det gruppundantag som EG gör för konsortier (kommissionens förordning (EG) nr 823/2000 av den 19 april 2000

om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier))(2), som tillåter att rederier i linjesamarbete delar investeringskostnader och har operativt samarbete för att tillhandahålla reguljär verksamhet. Denna förordning till tillåter inte prisöverenskommelser mellan aktörerna.

(1) EGT L 378, 31.12.1986.

(2) EGT L 100, 20.4.2000.