92002E2323

SKRIFTLIG FRÅGA E-2323/02

från Michel Hansenne (PPE-DE) till kommissionen

(26 juli 2002)

Ämne: Fattigdomsbekämpning skall även omfatta personer med funktionshinder

Det är ett känt faktum att kommissionen är den största bidragsgivaren i världen när det gäller humanitärt bistånd och att den är mycket engagerad i det internationella utvecklingsmålet att halvera fattigdomen i världen till år 2015.

Det finns samtidigt tydliga bevis för att personer med funktionshinder, vilka tillhör dem som har det allra svårast, utgör en oproportionerligt stor del av dem som lever i extrem fattigdom.

Vad har kommissionen, med anledning av detta, beslutat att göra för att låta fattigdomsbekämpningen även omfatta personer med funktionshinder?

Svar från Poul Nielson på kommissionens vägnar

(3 september 2002)

Kommissionen erkänner vikten av att ta upp frågor rörande funktionshinder i samband med fattigdomsbekämpning. Enligt siffror från Världsbanken och FN utgör människor med funktionshinder 20 procent av de fattigaste i världen. Funktionshinder är både en orsak till och en följd av fattigdom, och över 80 procent av de funktionshindrade i utvecklingsländerna lever under fattigdomströskeln. De utsätts ofta för diskriminering och är i hög grad uteslutna från samhällets sociala, ekonomiska och politiska liv.

Gemenskapens politik för utvecklingssamarbete bygger på de prioriterade områden och de övergripande principer som kommissionen anger i sina politiska ramar(1). Frågor om funktionshinder och funktionshindrade utgör inte ett eget prioriterat område utan måste tas upp inom varje prioriterat område närhelst detta är relevant. Insatsen har nu påbörjats men mycket återstår att göra för att politiken och programmen på så olika områden som hälsa, utbildning, transport och landsbygdsutveckling skall utarbetas och genomföras på ett sätt som inbegriper funktionshindrade, som beaktar deras intressen under hela processen och som återspeglar deras behov. Därför måste statistiska uppgifter göras tillgängliga och indikatorer utarbetas. Kommissionen försöker se till att den egna politiken på lämpligt sätt återspeglar de funktionshindrades behov och prioriteringar och att den bidrar till att minska hindren för de funktionshindrade i samhället. Kommissionen erkänner samtidigt att det kan finnas behov av riktade åtgärder och direkt stöd till vissa grupper av funktionshindrade genom användning av befintliga finansiella instrument snarare än en särskild budgetpost.

Gemenskapen fortsätter att stödja kapacitetsuppbyggnad och utveckling av organisationer som företräder de funktionshindrade och arbetar för att stärka deras ställning. Kommissionen har även samarbetat med europeiska icke-statliga organisationer som företräder funktionshindrade för att utarbeta en vägledning för kommissionen och dess delegationer om hur man kan se till att frågor om funktionshinder får tillräcklig uppmärksamhet i planeringen och genomförandet av program. I denna vägledning kommer vikten understrykas av att se till att de nationella programmen stämmer överens med den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolutioner beträffande funktionshindrade(2) samt framhållas att Europeiska handikappåret (2003) kan bli en möjlighet att ägna dessa frågor särskild uppmärksamhet. När denna vägledning är färdigställd kommer kommissionen att ha glädjen att delge Europaparlamentet den.

Kommissionen kommer slutligen att förlita sig på utbildning och andra former av stöd för att se till att vägledningen tillämpas och används i länderna samt vid övervakning och utvärdering för att bedöma resultat och inverkan.

(1) Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, KOM(2000) 212 slutlig.

(2) Resolution om funktionshindrades och äldre personers rättigheter i AVS-länderna, AVS-EU 3313/1/slutlig, EGT C 78, 2.4.2002. Resolution om hälsofrågor, ungdomar, äldre personer och personer med funktionshinder AVS-EU 3398/02/slutlig.