92002E2059

SKRIFTLIG FRÅGA E-2059/02

från Charles Tannock (PPE-DE) till kommissionen

(11 juli 2002)

Ämne: Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken före utvidgningen

Kommissionen lade nyligen fram en rad intressanta och radikala förslag för att ta itu med några av de allvarligaste bristerna i den gemensamma jordbrukspolitiken, bland annat bedrägerier, överproduktion och konsekvenser som ett alltför industrialiserat jordbruk får för såväl djurens väl som livsmedelssäkerheten. Kommissionen tycks ha anammat en filosofi där den i allt mindre utsträckning vill göra direkta stödutbetalningar och i stället vill använda en bredare stödordning som avser att skydda jordbruket och på längre sikt förbättra den allmänna opinionen gentemot jordbruket. Men kvar finns problemet med de oproportionerligt stora nettobidragen från vissa medlemsstater, i synnerhet Tyskland, Förenade kungariket och Nederländerna, vilka kommer att öka dramatiskt om man inte kan komma överens om en reform före utvidgningen. De brittiska, tyska, nederländska och svenska regeringarna uppmanade nyligen till en genomgående reform, och förbundskansler Schröder har visat sig särskilt angelägen i denna fråga.

Hur höga är för närvarande de totala kostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken? Låt oss anta att det inte görs någon reform av den gemensamma jordbrukspolitiken och att tio kandidatländer (inte Bulgarien och Rumänien) ansluter sig 2004 på grundval av kommissionens förslag om en stegvis ökning av betalningarna till kandidatländerna, där man till en början betalar ut 25 procent av det stöd som betalas till jordbrukarna i de nuvarande medlemsstaterna. Hur höga kommer i så fall de totala kostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken att bli för varje enskilt år från 2004 fram till det att betalningarna till kandidatländerna uppnått 100 procent (om vi utgår ifrån att Bulgarien och Rumänien ansluter sig någon gång mellan 2008 och 2010)? Hur stora kommer Tysklands, Förenade kungarikets, Nederländernas, Österrikes, Finlands, Italiens och Sveriges nettobidrag uppskattningsvis att vara i slutet av den perioden?

Tror kommissionen att det ur ekonomisk och politisk synvinkel är realistiskt att inte reformera den gemensamma jordbrukspolitiken före utvidgningen, och vilka blir konsekvenserna, enligt kommissionen, om de nuvarande medlemsstaterna inte når fram till någon överenskommelse före utvidgningen? Tror kommissionen att skattebetalarna i de största nettobetalande länderna kommer att vara villiga att betala priset för en gemensam jordbrukspolitik utan reformer efter 2006, eller tror den att man i bästa fall kommer att uppnå enighet om något mer än ett finansiellt paket för ett år i taget (i stället för ett som omfattar 5-6 år) om en reform är otänkbar? Är kommissionen oroligt över att EU-motståndet kan komma att växa i vissa medlemsstater om man inte tar itu med orättvisorna och slöseriet i den gemensamma jordbrukspolitiken? Har kommissionen slutligen övervägt att, utöver att omstrukturera eller skära ner på den gemensamma jordbrukspolitiken, införa ett justerande budgetmässigt återgäldningssystem kopplat till BNP och befolkningsmängd för att på så sätt se till att finansieringen av alla ytterligare budgetbidrag fördelas rättvist mellan samtliga medlemsstater?

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(24 september 2002)

Vid Europeiska rådets möte i Berlin (24 och 25 mars 1999) beslutades att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) skulle genomföras med en budget på i genomsnitt 40,5 miljarder EUR per år exklusive landsbygdsutveckling och veterinäråtgärder, i 1999 års fasta priser. Enligt denna budgetplan sätts en gräns för jordbruksutgifterna (marknader och landsbygdsutveckling) på 41,66 miljarder EUR 2006 för de 15 medlemsstaterna.

I sitt meddelande om granskning efter halva tiden som nyligen presenterades gjorde kommissionen en översyn för den aktuella och den framtida utvecklingen av utgifterna inom jordbruk för perioden 2000-2006. Resultaten visar att om man fortsätter den nuvarande politiken kommer årsgenomsnittet på 40,5 miljarder EUR inte att överskridas. Preliminära beräkningar av de föreslagna ändringarna av GJP visar på visst sparande.

EU tar inte upp frågan om att införa direkta utbetalningar i de gemensamma ståndpunkterna som överlämnades till de förhandlande länderna i juni 2002. Kommissionens förslag utarbetades däremot med utgångspunkt från att det var nödvändigt att ha en stabil budget och i dessa förslag förutsågs utgifterna för tio nya medlemsstater inom jordbruket (inbegripet marknader med inledande direkta utbetalningar och landsbygdsutveckling) och en ökning från 2,048 miljarder EUR 2004 till 3,933 miljarder EUR 2006. Kommissionen kommer att ta fram exakta siffror för perioden 20072013 när både rådets beslut om förhandlingsståndpunkt och EU:s budget för 20072013 kommer att vara tillgängliga.

Kommissionen anser att det inte bör finnas någon koppling mellan förhandlingarna inför utvidgningen och granskningen efter halva tiden av GJP. I EU:s gemensamma ståndpunkter från juni 2002 erkände rådet dessutom att beslutet om direkta utbetalningar för de nya medlemsstaterna kommer att tas utan att det påverkar kommande interna diskussioner om gemenskapens politik. Granskningen efter halva tiden är nödvändig för EU:s egen skull för att, som parlamentsledamoten föreslår, anpassa GJP till medborgarnas och konsumenternas förväntningar och krav. En sådan anpassning skulle också underlätta de nya medlemsstaternas integration.

Den allmänna inställningen hos de som bidrar till EU:s budget kan bara bedömas inom ramen för gemenskapens hela politik. Det rätta tidpunkten för att göra detta blir vid förhandlingarna inför nästa budgetplan då det också vore lämpligt att se över mekanismerna för budgetkompensation.