92002E1668

SKRIFTLIG FRÅGA P-1668/02

från Françoise Grossetête (PPE-DE) till kommissionen

(5 juni 2002)

Ämne: Skyldighet att betala mervärdesskatt tolkning av artikel 21 i direktiv 77/388/EEG

I artikel 21.1 b i direktiv 77/388/EEG(1) anges att köpare av sådana tjänster som avses i artikel 9.2 e eller personer, momsskatteregistrerade inom landets territorium som köper tjänster som avses i artikel 28b C, D eller E, när tjänsten utförs av en skattskyldig person etablerad utomlands skall vara betalningsskyldiga för mervärdesskatt enligt det inhemska systemet.

Vem är då betalningsskyldig för mervärdesskatt om en tjänst som avses i någon av dessa artiklar tillhandahålls av en i medlemsstat A etablerad skattskyldig person (X), från ett företag lokaliserat till samma medlemsstat A för en annan persons (Y) ekonomiska verksamhets behov, vilken är bosatt och betalningsskyldig för mervärdesskatt i medlemsstat B:

- Y, som köper tjänsten och som är etablerad i medlemsstat B, om X som tillhandahåller tjänsten inte är fast etablerad i medlemsstat B, eller

- det företag som tillhandahållaren av tjänsten, X, har i medlemsstat B, även om detta företag i medlemsstat B aldrig har varit inblandat i tillhandahållandet av tjänsten till Y och det inte finns något skäl att underrätta företaget om tjänster som utförs av en annan enhet inom samma företag?

Om kommissionen anser att mervärdesskatten skall betalas i medlemsstat B av det företag vars företag X är etablerat i medlemsstat B även om detta företag aldrig har varit inblandat hur skall man då lösa problem med dubbelbeskattning, som skulle kunna uppstå till följd av att artikel 21.1 b tillämpas på olika sätt? Följande fall kan ges som ett exempel: Företag X som är etablerat i medlemsstat A tillhandahåller på nätet från sitt huvudkontor i medlemsstat A musik och programvaror till en icke skattskyldig person som är bosatt i medlemsstat B. Detta företag X äger ett företag i medlemsstat B, varifrån det tillhandahåller marknadsföringstjänster till en annan kundkategori, och detta företag är inte på något sätt inblandat i näthandeln med musik och programvaror. Vad skall man göra om både medlemsstat A och medlemsstat B anser sig ha rätt till mervärdesskatten?

(1) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1.

Svar från Frederik Bolkestein på kommissionens vägnar

(21 juni 2002)

I artikel 21 punkt 1 i det sjätte mervärdesskattedirektivet anges som ansvarig person för skatteinbetalning den skattskyldige person som levererar skattepliktiga varor eller som tillhandahåller skattepliktiga tjänster, utom i de fall som avses i b och c eller när medlemsstaten ifråga utnyttjat den under a andra stycket angivna valmöjligheten.

I a andra stycket anges att när leveransen av varan eller tillhandahållandet av tjänsten genomförs av en skattskyldig person som inte är etablerad inom landet kan medlemsstaten utse den person åt vilken leveransen utförs som skyldig att betala in skatten. Det rör sig i detta fall om en möjlighet för medlemsstaten att använda sig av omvänd debitering. Denna möjlighet innebär att medlemsstaterna kan låta utländska skattskyldiga slippa betala in skatt i landet. Sedan systemet med skatteombud blivit frivilligt för näringsidkare som är etablerade i gemenskapen genom ikraftträdandet den 1 januari 2002 av direktiv 2000/65/EG(1) har användningen av denna möjlighet blivit mer utbredd.

I b och c anges dessutom att i vissa fall (triangeltransaktioner, tjänster som avses i artikel 9.2 e och artikel 28b C, D, E och F) är den person till vilken den skattepliktiga varan levereras eller för vilken den skattepliktiga tjänsten tillhandahålls obligatoriskt den ansvarige personen för inbetalning av skatt (situationer med så kallad harmoniserad omvänd debitering).

Ett villkor i båda fallen är att den skattskyldige person som genomför leveransen inte får vara etablerad i landet.

Kommissionen delar inte den analys beträffande dubbelbeskattning som återges i frågan. Om en skattskyldig X etablerad i medlemsstat A tillhandahåller tjänster genom direkt anslutning från sitt driftställe i medlemsstat A till icke-skattskyldiga kunder etablerade i en annan

medlemsstat, förblir medlemsstat A i enlighet med artikel 9.1 i det sjätte mervärdesskattedirektivet beskattningsställe och det är inte möjligt för medlemsstat B att kräva mervärdesskatt för denna transaktion. För att bestämma den mervärdesskatt som skall betalas måste först beskattningsstället fastställas och det är endast därefter som den ansvarige för inbetalningen av skatten bestäms. När beskattningsstället fastställts är det lagstiftningen i den medlemsstat där beskattning sker som avgör vem som är ansvarig för inbetalningen av mervärdesskatt och det kan därför inte förekomma några fall av dubbelbeskattning, oavsett hur bestämmelserna för fastställande av betalningsskyldighet i mervärdesskattehänseende är utformade.

(1) EGT L 269, 21.10.2000.