92002E0689

SKRIFTLIG FRÅGA P-0689/02

från Hans-Peter Martin (PSE) till kommissionen

(5 mars 2002)

Ämne: Tillgång till information om anklagelser om missbruk och bedrägerier

Trots olika förbättringar i samband med tillgången till handlingar, exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(1) av den 30 maj 2001, är det fortfarande mer än nödvändigt att klargöra hur kommissionen och rådet hanterar anklagelser om missbruk och bedrägerier. Kommissionen uppmanas därför att i detalj redogöra för förfaringssättet.

Särskilt följande fråga önskas besvarad i detta sammanhang: Från och med vilken tidpunkt och i vilken form är det möjligt för dels ledamöter av Europaparlamentet, dels intresserade medborgare att få kännedom om konkreta och skriftliga anklagelser som gjorts av anställda vid EU:s institutioner, respektive att få tillgång till handlingar i sådana ärenden?

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

Svar från Romano Prodi på kommissionens vägnar

(6 maj 2002)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999(1) av den 25 maj 1999 innehåller bestämmelser om externa och interna administrativa utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(7), det organ som har i uppdrag att utföra utredningar om bedrägeri och som därvid är fullständigt oberoende.

Enligt denna lagstiftning antog kommissionen den 2 juni 1999 beslut 1999/396/EG, EKSG, Euratom om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen(2). I detta beslut fastställs att fullständigt samarbete skall ske med OLAF.

Inom ramen för den nuvarande reformstrategin har kommissionen också antagit ett meddelande om att föra fram oro för allvarliga oegentligheter (att rapportera oegentligheter)(3). Den 4 april 2002 antogs ett nytt beslut i syfte att fastställa den rättsliga ramen och räckvidden för detta förfarande(4). Frågeställaren kan få ytterligare information i denna fråga från det samrådsdokument som finns på kommissionens reformwebbplats(5).

Vidare inrättade kommissionen under 2001 en utrednings- och disciplinbyrå som skall göra administrativa och disciplinära utredningar efter samråd med generalsekretariatet. Denna byrå samråder också i relevanta fall med OLAF för att tillse att inte byrån för bedrägeribekämpning utför en undersökning i samma ärende.

Således har kommissionen under de senaste åren förstärkt sina möjligheter att bekämpa misstänkta oegentligheter och infört förfaranden som garanterar undersökningarnas oberoende.

Enskilda önskemål om att få tillgång till skriftliga anklagelser som ingivits av parlamentsledamöter eller privatpersoner måste handläggas från fall till fall i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(6).

I bilaga III till ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen anges bestämmelser om överlämnande av konfidentiell information till parlamentet och om hur denna information därefter skall behandlas. Frågeställaren kan ur detta dokument få närmare uppgifter om i vilken form och under vilka omständigheter parlamentsledamöter kan få tillgång till dokument som rör anklagelser och undersökningar. I denna bilaga regleras tillhandahållandet av uppgifter om anklagelser och den form i vilken de kan utlämnas. I detta sammanhang måste det noteras att ramavtalet inte påverkar tillämpningen av reglerna om OLAF:s utredningar.

Frågeställaren bör vara medveten om att Europaparlamentet vid upprepade tillfällen har klargjort att det inser betydelsen av att respektera principen om att en person skall antas vara oskyldig tills motsaten är bevisad och att det inser att ett förhastat offentliggörande av anklagelser kan vara till förfång för denna princip. Denna grundläggande princip måste alltid iakttas i syfte att garantera den anklagade hans medborgerliga rättigheter, utredningarnas oberoende och eventuella påföljande administrativa eller rättsliga förfaranden som inleds till följd av dessa utredningar.

Kommissionen och övriga institutioner måste även beakta att de som arbetsgivare har särskilda skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna gentemot tjänstemän som anklagats för något. En förhastat offentliggörande av anklagelser skulle också kunna avskräcka tjänstemän från att rapportera misstankar om oegentligheter, vilket medför en risk för att korrekta och effektiva utredningar hindras.

De förslag som kommissionen lagt fram i samband med strategin för reform av tjänsteföreskrifterna för EU-anställda är avsedda att ge personalen säkra och effektiva interna kanaler för att rapportera misstankar om oegentligheter, och även att göra det möjligt att lämna sådana rapporter till ordförandena för andra institutioner än den institution där man är anställd eller till Europeiska ombudsmannen, när varken den anställdes egen institution eller OLAF har reagerat tillräckligt allvarligt på en rapport.

(1) EGT L 136, 31.5.1999.

(2) EGT L 149, 16.6.1999.

(3) SEK(2000) 2078.

(4) C(2002) 845.

(5) http://www.cc.cec/home/admref/en/ressources_disfonct.html.

(6) EGT L 145, 31.5.2001.

(7) EGT L 136, 31.5.1999.