92001E1789

SKRIFTLIG FRÅGA E-1789/01

från Jaime Valdivielso de Cué (PPE-DE) till kommissionen

(19 juni 2001)

Ämne: Konsumentskydd

Europeiska kommissionen har nyligen genomfört ett antal undersökningar om nivån på de avgifter som tas ut vid mindre penningöverföringar mellan olika EU-länder.

Resultaten är tydliga: denna typ av överföringar avgiftsbeläggs med i genomsnitt 17 procent av summan, och är tio gånger så dyra som överföringar inom ett och samma land.

Vilka åtgärder kommer att vidtas, och när, för att rätta till denna situation?

När kommer avgifterna för penningöverföringar inom EMU-området likställas med avgifter för överföringar inom ett och samma land?

Svar från Frederik Bolkestein på kommissionens vägnar

(20 september 2001)

Parlamentsledamoten påpekar helt riktigt att tidigare, nyligen genomförda och pågående undersökningar inte visar någon betydande minskning av bankavgifterna för gränsöverskridande betalningar av mindre storlek.

Det är kommissionens politiska mål att avgifterna för gränsöverskridande och inhemska betalningar skall närma sig varandra. Detta har vid flera tillfällen upprepats av kommissionen, t ex i meddelandet Detaljistbetalningar på den inre marknaden från januari 2000, i det svar de kommissionsavdelningar som har ansvar för den inre marknaden, beskattning och tullunionen gav på Peijsrapporten i Europaparlamentet den 26 oktober 2000, vid kommissionens rundabordskonferens Att upprätta ett gemensamt betalningsområde den 9 november 2000 samt i rapporten om förberedelserna inför införandet av sedlar och mynt i euro från den 3 april 2001.

Det har alltid varit kommissionens fasta övertygelse att konkurrens och marknadskrafter bör få bestämma avgifternas nivå och att den europeiska lagstiftningen inte bör vara inriktad på prisreglering. Kommissionen har därför under mer än ett årtionde uppmanat banksektorn att göra de nödvändiga investeringarna i effektiva och automatiserade (således billigare) system för gränsöverskridande betalningar. Kommissionen välkomnar bankernas ansträngningar att tillhandahålla billigare gränsöverskridande betalningar till sina kunder, särskilt i samband med införandet av det internationella bankkontonumret (International Bank Account Number IBAN) och bankidentifieringskoden (Bank Identifier Code BIC).

Med tanke på att alla tidigare icke-lagstiftningsmässiga ansträngningar att sänka avgifterna för gränsöverskridande betalningar i stort sett inte fick någon effekt antog kommissionen den 25 juli 2001 ett förslag till förordning om avgifter för gränsöverskridande betalningar(1). Den föreslagna förordningen syftar till att sänka avgifterna för gränsöverskridande betalningar på upp till 50 000 euro, så att avgifterna från och med den 1 januari 2002 (beträffande elektroniska betalningstransaktioner) respektive den 1 januari 2003 (beträffande gränsöverskridande kreditöverföringar och checkar) ligger på samma nivå som avgifterna för motsvarande betalningar på nationell nivå.

Kommissionen är medveten om att bankerna har att hantera olika yttre kostsamma hinder och skyldigheter, vilka för närvarande är åtminstone delvis förklaringen till de befintliga skillnaderna i avgifter. Den föreslagna förordningen innehåller bestämmelser för att undanröja dessa hinder.

(1) KOM(2001) 439 slutlig.