92000E4066

SKRIFTLIG FRÅGA E-4066/00

från Erik Meijer (GUE/NGL) till kommissionen

(10 januari 2001)

Ämne: Prishöjningar till följd av att euron införs och gamla priser omräknas i nya belopp

Enligt en undersökning utförd vid fakulteten för ekonomiska vetenskaper vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam kommer priserna på dagligvaror att den 1 januari 2002 eller kort därefter stiga med mellan 5 och 10 procent. Också på bilar och hus kommer en prisstegring att inträda. Orsaken till detta är att försäljarna alltid prissätter i jämna belopp, såsom 100 eller 99,99 eller 99,95. Vid varje omräkning från gammal nationell valuta till euro kan man få ett sådant jämnt belopp antingen genom att avrunda slutsumman uppåt eller nedåt. Det väntas emellertid att endast avrundning uppåt kommer att bli aktuell. Försäljarna kommer nästan alltid att slå på ett belopp på det gamla priset för att på nytt komma fram till ett iögonenfallande pris.

I anledning av detta vill jag ställa följande frågor:

1. Har kommissionen tillgång till data från några andra undersökningar som bekräftar resultaten av den nederländska undersökningen?

2. Har kommissionen tillgång till data från några andra undersökningar som givit motsatt resultat? Om så är fallet: med vilken argumentering har man vid dessa undersökningar dragit den slutsatsen att priserna inte kommer att stiga mer än de vanligen gör från år till år?

3. Vad tänker kommissionen göra i samverkan med de nationella myndigheterna i de tolv berörda medlemsstaterna för att aktivt motverka en våg av prishöjningar under första halvåret av 2002, till exempel genom att utarbeta sådana regler för hur belopp skall avrundas att priserna i genomsnitt förblir stabila?

4. Hur tänker kommissionen förebygga att det redan under 2001 inträffar osedvanliga prishöjningar såsom ett sätt att ta ut de avrundade eurobeloppen i förskott inför året 2002?

5. Har kommissionen redan några tankar om vad som bör göras ifall det inte skulle gå att förebygga prishöjningar av mera än sedvanligt slag? Hur är det i så fall tänkt att det via löner och sociala inkomstöverföringar skall kunna ges kompensation åt den stora majoriteten medborgare, så att dessa människor, som är beroende av sådana inkomster, skall kunna bevara sin köpkraft?

Källa: De nederländska tidningarna De Telegraaf och Rotterdams Dagblad av den 7 december 2000.

Svar från Pedro Solbes Mira på kommissionens vägnar

(27 februari 2001)

1. Kommissionen känner inte till att det skulle ha gjorts någon ekonomisk undersökning på detta område. Författarna till den nederländska undersökningen har för övrigt formellt vänt sig mot hur deras slutsatser presenterats i pressen.

2. Konkurrenstrycket i distributionsledet kommer att få de stora varuhusen att genomföra en övergång till prissättning i euro som är gynnsam för konsumenten. Närbutikerna, som är beroende av en trogen kundkrets, kommer att vara angelägna om att kunderna inte skall kunna anklaga dem för plötsliga prishöjningar och istället vända sig till de stora varuhusen. Flera företag i euroområdet som är marknadsledande i sina respektive länder planerar till och med att frysa sina priser under flera månader från slutet av 2001 till början av 2002. De flesta affärer i de medlemsstater som ingår i euroområdet tillämpar för övrigt redan idag dubbel prissättning och denna andel kommer att öka ju närmare vi kommer den tidpunkt då tidsfristerna löper ut. Ett avtal mellan konsumenter och handel som ingåtts under kommissionens överinseende, Euro-logo, syftar till att främja frivillig dubbel prissättning och iakttagande av god praxis. Detta avtal har ingåtts på nationell nivå i de flesta medlemsstater som ingår i euroområdet.

Den dubbla prissättningen gör det möjligt för konsumenten och i slutänden de nationella och regionala specialiserade kontrollorganen att kontrollera att det inte förekommit någon smyghöjning vid övergången till euron. Det är också anledningen till att kommissionen har rekommenderat att lokala observationscentrum för övergången till euro inrättas (rekommendation 98/288/EG av den 23 april 1998(1), särskilt artikel 2), vilket också gjordes i de flesta medlemsstater som ingår i euroområdet.

Att i förväg fastställa priser i euro under det tredje kvartalet i år, vilket kommissionen förordar i sin rekommendation av den 11 oktober 2000(2), ligger även i linje med detta mål. Problemet, om det nu finns ett sådant, skulle således antagligen vara begränsat till de sektorer som inte präglas av konkurrens eller till det fåtal butiker som inte tillämpar dubbel prissättning.

3. Den fria prissättningen är en grundprincip för den inre marknadens funktion. Däremot anges de avrundningsregler som skall tillämpas vid omräkningen från nationella monetära enheter till euro i rådets förordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet av euron och dessa är bindande. Affärsinnehavarna måste således följa omräkningsreglerna när de tillämpar dubbel prissättning. Kommissionen undersöker för närvarande tillsammans med de parter som undertecknat eurologoavtalet hur detta avtal kan förstärkas när det gäller den övergripande prisstabiliteten och man hämtar inspiration från de bestämmelser som redan finns i Spanien och Irland. Det kommer även att övervägas att vidta åtgärder som samordnats med medlemsstaterna så att man snabbt skall kunna följa upp prisutvecklingen i början av 2002.

4. De eventuella prisändringarna görs en gång för alla främst för de varor och tjänster som åsatts så kallade psykologiska priser. Det går att fastställa nya psykologiska priser i euro genom såväl höjningar som sänkningar. Det går inte idag att definitivt hävda att det endast kommer att ske genom höjningar. Exemplen från historien (t. ex. decimaliseringen av pund sterling) ger för övrigt inget stöd för tesen att priserna skulle höjas kraftigt.

5. Kommissionen tror inte det föreligger någon sådan risk. Om det skulle ske en viss prishöjning, vilket av ovan anförda skäl och enligt undersökningar bland branschorganisationer inte förefaller troligt, kommer den att vara av mycket begränsad omfattning och eventuella höjningar kommer i genomsnitt att vägas upp av eventuella sänkningar. Det skulle således inte handla om en inflationistisk utveckling där samtliga priser stiger kontinuerligt. Följaktligen är det föga troligt att en dylik engångshöjning av priserna skulle kunna utgöra ett hot mot medborgarnas köpkraft.

(1) EGT L 130, 1.5.1998.

(2) EGT C 303, 24.10.2000.