92000E4045

SKRIFTLIG FRÅGA P-4045/00

från Giovanni Fava (PSE) till kommissionen

(20 december 2000)

Ämne: Legalisering av bebyggelse samt det regionala operativa programmet för Sicilien 20002006

Det sicilianska regionrådet lade i november fram ett lagförslag som bland annat föreskriver om legalisering av de omkring 170 000 byggnader som olagligt uppförts i kustområdet. Detta lagförslag innebär ett regelrätt upphävande av det enda gällande skyddsinstrumentet för de sicilianska kusterna vilket förbjuder bebyggelse inom ett område av 150 meter från havsgränsen (regional lag 78 av den 12 juni 1976).

Lagförslaget innebär att en gränslinje skall markeras runt olagligt uppförda byggnader, och att kommunerna skall ansvara för att lägga fram stads- och miljöplaner. Lagförslaget ger även kommunerna det ekonomiska ansvaret för att dra gränslinjerna och för att planera åtgärdspaket, men det innehåller inte någon detaljerad beskrivning av kostnadernas omfattning.

Eftersom det råder osäkerhet om hur legaliseringen skall finansieras är det sannolikt att regionen vill försöka använda de resurser som anslagits inom strukturfondernas programperiod 20002006. Detta skulle kunna ske genom att åtgärderna täcks under det regionala operativa programmet, som kommunerna kan utnyttja för att anordna projekt med ROP-medel. Strukturfonderna kan även användas för att avlöna de tekniker som av den lokala förvaltningen uppdras att anordna sådana projekt, vilket bidrar till att gynna en särskild yrkesgrupp. Inför denna risk har näringslivet (italienska industriledarförbundet) och företrädare för miljö- och kulturskyddsföreningar (Italia Nostra) tagit strid mot legaliseringsåtgärden.

Denna åtgärd riskerar bland annat att medföra negativa konsekvenser för de kustområden i Natura 2000-programmet som utsatts för olaglig bebyggelse, och den skulle även kunna möjliggöra stadsplaneringsprojekt utan miljökontroller eller miljökonsekvensutredningar.

Är kommissionen medveten om det initiativ som tagits av det sicilianska regionrådet?

Kan kommissionen, under fortsättningen av den programperiod som nu utvärderas, garantera att strukturfonderna inte skall kunna användas för att legalisera olaglig bebyggelse?

Kan kommissionen tillse att den eventuella legaliseringen av olaglig bebyggelse inte gör det möjligt att kringgå gemenskapsbestämmelserna om miljökonsekvensutredningar?

Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att de områden inom Natura 2000-programmet som olagligen bebyggts inte äventyras?

Gemensamt svar på de skriftliga frågorna P-4045/00 och P-4049/00 ingivet av Margot Wallström för kommissionen

(20 februari 2001)

Kommissionen känner inte till det lagförslag som nämns av parlamentsledamoten. Den kommer emellertid att vaka över att genomförandet av de program som den är med och finansierar stämmer överens med den förordning som reglerar strukturfonderna(1), att åtgärderna stämmer överens med programmets mål samt att de är förenliga med all gemenskapspolitik inbegripet gemenskapens miljöpolitik.

I enlighet med artikel 2 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt(2), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997(3), är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. De typer av projekt som är relevanta för direktivet definieras i artikel 4 och anges i de första två bilagorna.

Direktiv 85/337/EEG, i ändrad lydelse, avser projekt. Syftet med direktivet är att hindra uppkomsten av föroreningar och olägenheter vid källan i stället för att senare försöka motverka deras effekter. Direktivet är baserat på principen att tillstånd för offentliga och enskilda projekt som kan antas leda till betydande miljöpåverkan bör ges först efter det att en bedömning har gjorts av den huvudsakliga miljöpåverkan som projekten kan antas medföra. De byggnadsarbeten som parlamentsledamoten hänvisar till har däremot redan genomförts. De är inte längre projekt. I detta specifika fall är en miljökonsekvensbedömning inte motiverad i enlighet med direktivet om miljökonsekvensbedömning eftersom det endast skulle vara användbart för att kontrollera miljökonsekvenserna utan att det på något sätt skulle kunna påverka tillståndet. Därför finns det ingen bestämmelse i direktiv 85/337/EEG, i ändrad lydelse, som motiverar en skyldighet att utföra en miljökonsekvensbedömning med hänvisning till de berörda byggnadsarbetena.

Dessutom bör det betonas att direktivet tillämpas på de typer av projekt som anges i de första två bilagorna till direktivet. På grundval av den information som parlamentsledamoten anger är det inte möjligt att bedöma om de byggnadsarbeten som nämns faller inom en av de typer som anges i de första två bilagorna till direktivet.

Om dessa byggnadsarbeten skulle falla inom ett föreslaget område av gemenskapsintresse i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(4), eller inom ett särskilt skyddsområde i enlighet med rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(5), skulle bestämmelserna i artikel 6 i direktiv 92/43/EEG kunna anses vara relevanta.

Med hänvisning till det föreslagna området av gemenskapsintresse i enlighet med direktiv 92/43/EEG har medlemsstaterna vissa skyldigheter att handla på ett sådant sätt att direktivets syfte inte äventyras. Även i avsaknad av en gemenskapslista tillråds medlemsstaternas myndigheter att åtminstone avstå från all verksamhet som kan leda till att ett område på en nationell lista försämras.

Med hänvisning till de särskilda skyddsområdena är medlemsstaterna skyldiga att vidta lämpliga steg för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv. Dessutom skall varje plan eller projekt som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, bedömas på lämpligt sätt med avseende på konsekvenserna för området.

På grundval av den information som ges är det inte möjligt att fastställa vilka eller hur många av de byggnadsarbeten som faller inom det föreslagna området av gemenskapsintresse eller det särskilda skyddsområdet och det är heller inte möjligt att bedöma om och hur den ovannämnda legaliseringen kan anses som en åtgärd som kan leda till en försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts.

Eftersom det inte finns någon grund för klagomål om tillämpningen av gemenskapslagstiftningen kan för närvarande ingen överträdelse fastställas. Den regionala lagstiftning som nämns är fortfarande bara ett förslag och kan som sådant inte strida mot gemenskapslagstiftningen.

(1) EGT L 161, 26.6.1999.

(2) EGT L 175, 5.7.1985.

(3) EGT L 73, 14.3.1997.

(4) EGT L 206, 22.7.1992.

(5) EGT L 103, 25.4.1979.