91998E3556

SKRIFTLIG FRÅGA E-3556/98

från Amedeo Amadeo (NI) till kommissionen

(1 december 1998)

Angående: Främjandet av typiska jordbruksprodukter

I samband med Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om främjandet av typiska jordbruksprodukter av hög kvalitet som utvecklingsinstrument i samband med en ny gemensam jordbrukspolitik kan man konstatera att de typiska jordbruksprodukterna av hög kvalitet är produkter som framställs med ursprungliga metoder och alltid med råvaror av hög kvalitet, med ett särskilt utseende och en särskild smak som är sammankopplade till ett visst område som gör dessa produkter mer intressanta än andra liknande produkter.

De typiska kvalitetsprodukterna kommer till största delen från missgynnade bergsområden. Produkternas mervärde skapar stabilare produktionssystem och sysselsättning, och bidrar på så sätt till att befolkningen stannar kvar och till att stärka deras stolthet. På så sätt bidrar dessa produkter på ett värdefullt sätt till landsbygdens utveckling.

Kan kommissionen i samband med denna nya gemensamma jordbrukspolitik och inför en ny period med stora förändringar för de europeiska jordbruksprodukterna i samband med Agenda 2000, genomföra effektiva initiativ och metoder för att främja de typiska kvalitetsprodukterna som utgör en del i Europas historiska arv och kulturarv? För imitationsprodukter som inte framställts i ursprungsområdet skall användning av ursprungsmärkning inte vara tillåten. Inget land, vare sig inom eller utanför EU, ingen region och ingen produkt får tillskansa sig det som andra producenter med hårt arbete skapat i form av typiska kvalitetsprodukter.

Svar från Franz Fischler på kommissionens vägnar

(22 december 1998)

Kommissionen delar till fullo parlamentsledamotens oro.

Genom att den 14 juli 1992 anta förordning (EEG) 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(1) eftersträvade rådet, dels med beaktande av de erfarenheter som gjorts av vissa medlemsstater, och dels med hänsyn till att konsumenterna fäster alltmer vikt vid produktkvaliteten, att gynna och uppvärdera gemenskapens typiska kvalitetsprodukter.

Från och med det att en viss producentgrupp genom medlemsstatens försorg inlämnat en anmälan och efter ett visst förfarande kan de geografiska beteckningarna registreras antingen som skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller som skyddad geografisk beteckning (SGB) och kan således skyddas mot intrång och imitation samt alla andra försök att vilseleda allmänheten när det gäller produkternas verkliga ursprung. Genom detta gynnar förordningen på ett betydande sätt utvecklingen på landsbygden, särskilt när det gäller mindre gynnade områden, inte minst bergsområden, genom att förbättra jordbrukarnas inkomster och därigenom hålla uppe invånarantalet i dessa områden.

I Agenda 2000(2) ifrågasätts verkligen inte det som har företagits genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) under 1992 genom förordning (EEG) 2081/92 som utgör det enda sättet att uppvärdera och gynna typiska kvalitetsprodukter som kännetecknas av sitt geografiska ursprung. Detta består för närvarande i gemenskapens politik för kvalitet som bygger på rådets förordningar (EEG) 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel(3), och (EEG) 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel(4).

(1) EGT L 208, 24.7.1992.

(2) KOM(97) 2000 slutlig.

(3) EGT L 208, 24.7.1992.

(4) EGT L 198, 22.7.1991.