91998E3363

SKRIFTLIG FRÅGA E-3363/98

från Viviane Reding (PPE) till kommissionen

(16 november 1998)

Angående: "Qualibat" - franskt hinder för fritt erbjudande av tjänster vid offentlig upphandling inom byggnadssektorn

Vid offentlig anbudsinfordran är det brukligt att byggherren och den upphandlande myndigheten begär att de anbudsgivande företagen lämnar vissa uppgifter som är av vikt för kontraktstilldelningen, bland annat för att säkerställa kvaliteten på det berörda företagets tjänster.

Detta i grunden ganska öppna förfarande utvidgas ofta av de upphandlande myndigheterna som inför extra minimivillkor, t.ex. att företagets tjänster skall överensstämma med de kvalitetsintyg som lämnas av den franska yrkesorganisationen "Qualibat" (som är underställd ministeriet för infrastrukturer). Utländska företag som inte har sitt huvudsäte i Frankrike utesluts automatiskt från Qualibats kvalifikation och har alltså betydande konkurrensnackdelar. Även om "Qualibatintyget" inte är ett absolut krav för att få delta i ett upphandlingsförfarande möts de luxemburgska företagen av brist på öppenhet när de ställs inför de utlåtanden som de upphandlande myndigheterna utfärdar. I praktiken är dessa företags manöverutrymme begränsat när det gäller möjligheten att teckna offentliga kontrakt i Frankrike.

Känner kommissionen till dessa hinder för det fria tjänsteutbudet? Vad ämnar kommissionen göra för att se till att de hinder som döljs bakom kravet på kvalitetsgarantier inte motverkar den fria rörligheten för tjänster?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar

(14 januari 1999)

Kommissionen är väl medveten om det problem som den ärade parlamentsledamoten tar upp. Det rör sig i själva verket om två olika situationer.

När det saknas europeiska eller internationella regler för det område som anbudsinfordran gäller, kan den upphandlande myndigheten hänvisa till system som Qualibat eller Qualiferlec, under förutsättning att myndigheten anger att det rör sig om riktlinjer och samtidigt erkänner andra medlemsstaters system som likvärdiga. Följer inte myndigheten dessa restriktioner innebär det också en överträdelse av EU:s bestämmelser om friheten att tillhandahålla tjänster och principen om ömsesidigt erkännande, som EG-domstolen har uttolkat i fråga om dessa bestämmelser.

När det finns europeiska eller internationella regler för det område som anbudsinfordran gäller, är den upphandlande myndigheten skyldig att följa dessa, enligt tillämpliga EU-direktiv för offentlig upphandling. Myndigheten är emellertid också skyldig att godkänna likvärdiga kvalifikationssystem som tillämpas i andra medlemsstater, i enlighet med ovannämnda princip om ömsesidigt erkännande.

Kommissionen har anhängiggjort detta ärende vid EG-domstolen (mål C-225/98 kommissionen mot Frankrike, som ännu inte är avgjort).